Der Weinblatt-Ahorn (Acer circinatum) ist eine Pflanzenart aus der Gattung der Ahorne (Acer) in der Familie der Seifenbaumgewächse (Sapindaceae).
Beim Weinblatt-Ahorn handelt es sich um einen laubabwerfenden, meist mehrstämmigen Strauch oder seltener mit Wuchshöhen von bis zu meist 8, selten 12 Meter kleinen Baum. Oft bildet er durch vegetative Vermehrung dichte Bestände: Wenn die Zweige den Boden berühren, können sie Wurzeln schlagen und Absenker bilden. Auch aus den Wurzeln können Ausläufer gebildet werden. Sämlinge sind dagegen selten. In offenen, besonnten Situationen wächst er aufrecht, im Schatten anderer Bäume oft übergeneigt bis niederliegend. Die dünnen Zweige besitzen eine glatte Rinde, die hell-grünlich bis rötlich, oft weißlich bereift und schwach klebrig ist. Die Rinde wird später braun.
Die gegenständig an den Zweigen angeordneten Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert. Der Blattstiel ist 2,5 bis 3,5 Zentimeter lang. Die einfache Blattspreite ist sieben- bis neunlappig, 3 bis 12 Zentimeter breit und an der Basis schwach herzförmig. Der Blattrand ist unregelmäßig doppelt gesägt. Die Blattunterseite ist die ganze Fläche behaart und bei der hellgrünen Oberseite befinden sich nur Haare (Trichome) entlang der Blattadern. Die Herbstfärbung des Laubes ist bei voller Besonnung goldgelb bis leuchtend karminrot.
Die Blütezeit reicht von April bis Mai. Am Ende der Zweige stehen in einem kahlen Blütenstand sechs bis zehn, selten bis zu zwanzig Blüten zusammen. Die Kelchblätter sind purpurfarben oder rot. Mit einer Breite von 0,6 bis 1,2 Zentimeter sind die weißen Kronblätter kleiner als die Kelchblätter.
Die im Herbst reifenden Spaltfrüchte teilen sich in zwei geflügelte Nussfrüchte (Samara). Das Nussfrüchtepaar sitzen in einem Winkel von etwa 180° abgespreizt zusammen. Die Nussfrucht und der Flügel sind jeweils etwa 2 Zentimeter lang. Die erst grünen Früchte werden im Herbst rötlich-braun und vom Wind verbreitet. Die Samen keimen im Frühjahr.
Das Verbreitungsgebiet liegt im westlichen Nordamerika und reicht vom südlichen Kanada (British Columbia) bis nach Nordkalifornien[1]. Der Weinblatt-Ahorn ist auf die feuchte Westseite des Kaskaden-Gebirges beschränkt, nur selten kommt er in Tälern auf der trockeneren Ostseite vor. Im Norden des Verbreitungsgebietes steigt er nicht über Höhenlagen von 1000 Meter, im Süden ist er bis auf Höhenlagen von 1600 Meter anzutreffen.
Er wächst im geschlossenen Wald, am Waldrand sowie auf feuerbedingten Initialstadien. Die Böden sind tiefgründig, gut drainiert, aber durch die hohen Niederschläge doch feucht. Vergesellschaftet ist er mit den die dortigen Wälder dominierenden hohen Nadelgehölzen: Douglasie (Pseudotsuga menziesii), Westamerikanische Hemlocktanne (Tsuga heterophylla), Riesen-Lebensbaum (Thuja plicata), Lawsons Scheinzypresse (Chamaecyparis lawsoniana), Sitka-Fichte (Picea sitchensis) und Purpur-Tanne (Abies amabilis). Auf der Ostseite des Kaskaden-Gebirges kommt er zusammen mit der Gelb-Kiefer (Pinus ponderosa) vor. Weitere Sträucher, die mit dem Weinblatt-Ahorn in derselben Kronenschicht wachsen, sind etwa Grün-Erle (Alnus viridis ssp. sinuata), Roter Holunder (Sambucus racemosa), Holodiscus discolor, Corylus cornuta, Nervige Mahonie (Mahonia nervosa), Shallon-Scheinbeere (Gaultheria shallon), Rhododendron macrophyllum, Rubus ursinus und Rosa gymnocarpa. In der Krautschicht wachsen Moosglöckchen (Linnaea borealis), Vaccinium ovalifolium, Vaccinium membranaceum, Tiarella trifoliata, Polistichum munitum, Bärengras (Xerophyllum tenax), Hydrophyllum-Arten, Actaea rubra und Whipplea modesta.
Elche (Alces alces) und Maultierhirsche (Odocoileus hemionus) fressen das Laub des Weinblatt-Ahorns, Elche im Winter auch die Rinde und Zweige. Die Samen, Knospen und Blüten werden von einer Reihe von Vögeln und von kleinen Säugetieren wie Eichhörnchen und Streifenhörnchen gefressen.
Der Weinblatt-Ahorn wird gelegentlich als Ziergehölz verwendet. Dazu sind einige wenige Sorten ausgelesen worden:
Lokal wird das Holz gelegentlich als Feuerholz oder zur Herstellung von Werkzeugstielen und -griffen verwendet. Die Indianer verwendeten lange, dünne Zweige zum Flechten von Körben, Schneeschuhen und Fischreusen.[2]
Der Weinblatt-Ahorn wurde 1814 von Frederick Traugott Pursh wissenschaftlich beschrieben.[3] Innerhalb der Gattung der Ahorne (Acer) wird er in die Sektion Palmata und dort wiederum in die gleichnamige Serie Palmata eingeordnet. Es ist die einzige Art dieser Sektion in Amerika; die verwandten Arten wie Japanischer Ahorn (Acer japonicum) oder Acer pseudosieboldianum sind alle in Ostasien beheimatet.
Der Weinblatt-Ahorn (Acer circinatum) ist eine Pflanzenart aus der Gattung der Ahorne (Acer) in der Familie der Seifenbaumgewächse (Sapindaceae).
Acer circinatum, the vine maple, is a species of maple native to western North America.
It most commonly grows as a large shrub growing to around 5 to 8 metres (16 to 26 feet) tall, but it will occasionally form a small to medium-sized tree, exceptionally to 18 m (59 ft) tall. The shoots are slender and hairless.[3][4] The trunk rarely grows more than 25 centimetres (10 inches) thick.[5]
The leaves are 3 to 14 cm (1+1⁄4 to 5+1⁄2 in) long and broad, opposite, palmately lobed with 7 to 11 lobes, almost circular in outline, and thinly hairy on the underside; the lobes are pointed and with coarsely toothed margins. The leaves turn bright yellow to orange-red in autumn. The flowers are small, 6 to 9 millimetres (1⁄4 to 3⁄8 in) in diameter, with a dark red calyx and five short greenish-yellow petals; they are produced in open corymbs of 4 to 20 together in spring. The fruit is a two-seeded samara, each seed 8 to 10 mm (5⁄16 to 3⁄8 in) in diameter, with a lateral wing 2 to 4 cm (3⁄4 to 1+5⁄8 in) long.[3][4][6]
Vine maple trees can bend over easily. Sometimes, this can cause the top of the tree to grow into the ground and send out a new root system, creating a natural arch. This characteristic makes it the only maple capable of layering.
It belongs to the Palmatum group of maple trees native to East Asia with its closest relatives being the Acer japonicum (fullmoon maple)[7] and Acer pseudosieboldianum (Korean maple). It can be difficult to distinguish from these species in cultivation. It is the only member of the Palmatum group that resides outside of Asia.
It can be found from southwest British Columbia to northern California, usually within 300 kilometres (190 miles) of the Pacific Ocean coast, found along the Columbia Gorge and Coastal Forest.[3][4] It can found no further inland than the east side of the Cascade Range.[5] It typically grows in the understory below much taller forest trees, but can sometimes be found in open ground, and occurs at altitudes from sea level up to 1,500 m (4,900 ft).[3][4]
Various birds and mammals eat the seeds of this species.[8]
It is occasionally cultivated outside its native range as an ornamental tree, from Juneau, Alaska,[9] and Ottawa, Ontario,[10] to Huntsville, Alabama,[11] and also in northwestern Europe.[12]
The Quinault people used the shoots to weave baskets.[5]
Acer circinatum, the vine maple, is a species of maple native to western North America.
Acer circinatum o arce enredadera es una especie perteneciente a la familia de las sapindáceas.
Crece como arbusto grande que alcanza 5-10 metros de alto, pero algunas veces forma un árbol de tamaño pequeño o mediano, que excepcionalmente puede llegar a los 18 metros. Los brotes son finos y sin vello. Crece bajo grandes árboles pero también se le puede encontrar en campo abierto. Se lo encuentra desde el nivel del mar hasta los 1500m de altitud.
Las hojas están enfrentadas y son palmeadas y lobuladas con 7-11 lóbulos de 7-14 cm de largo y ancho, los lóbulos son acentuados y con bordes dentados. Las hojas se cambian a color amarillo brillante a naranja rojizo antes de caer. Las flores son pequeñas con el cáliz rojizo y cinco pétalos amarillo verdosos, que se producen en corimbos abiertos. El fruto es una disámara.
Los árboles se doblan fácilmente y a veces, la cima del tallo puede doblarse hasta alcanzar la tierra donde puede echar raíces y formar un arco natural.
Es un arce nativo de Norteamérica desde la Columbia británica a California, siempre cerca de la costa del Océano Pacífico. También se cultiva fuera de su hábitat nativo en Ontario y en Alabama.
Acer circinatum fue descrita por Frederick Traugott Pursh y publicado en Flora Americae Septentrionalis; or, a Systematic Arrangement and Description of the Plants of North America 1: 267, en el año 1814[1]
Acer: nombre genérico que procede del latín ǎcěr, -ĕris = (afilado), referido a las puntas características de las hojas o a la dureza de la madera que, supuestamente, se utilizaría para fabricar lanzas. Ya citado en, entre otros, Plinio el Viejo, 16, XXVI/XXVII, refiriéndose a unas cuantas especies de Arce.[2]
circinatum: epíteto latíno que significa "redondeada".[3]
Acer circinatum o arce enredadera es una especie perteneciente a la familia de las sapindáceas.
Viinivaahtera (Acer circinatum) on pohjoisamerikkalainen vaahteroiden sukuun kuuluva lehtipuu. Sitä tavataan luonnonvaraisena mantereen länsiosassa vyöhykkeellä, joka ulottuu Brittiläisestä Kolumbiasta Kalifornian pohjoisosiin, korkeintaan 300 kilometrin päähän Tyynenmeren rannikosta. Sitä kasvatetaan myös koristekasvina.
Viinivaahtera kasvaa tyypillisesti pensaskerroksessa isojen puiden alla ja jää 5–8 metriä korkeaksi pensasmaiseksi pikkupuuksi. Valoisissa paikoissa siitä saattaa tulla myös pieni yksirunkoinen puu. Kukat ovat viininpunaiset ja valkoiset, ja nuoret versot ja silmut saavat myös punertavan sävyn.[2]
Viinivaahtera (Acer circinatum) on pohjoisamerikkalainen vaahteroiden sukuun kuuluva lehtipuu. Sitä tavataan luonnonvaraisena mantereen länsiosassa vyöhykkeellä, joka ulottuu Brittiläisestä Kolumbiasta Kalifornian pohjoisosiin, korkeintaan 300 kilometrin päähän Tyynenmeren rannikosta. Sitä kasvatetaan myös koristekasvina.
Viinivaahtera kasvaa tyypillisesti pensaskerroksessa isojen puiden alla ja jää 5–8 metriä korkeaksi pensasmaiseksi pikkupuuksi. Valoisissa paikoissa siitä saattaa tulla myös pieni yksirunkoinen puu. Kukat ovat viininpunaiset ja valkoiset, ja nuoret versot ja silmut saavat myös punertavan sävyn.
L'érable circiné, Acer circinatum, aussi appelé « érable à feuilles rondes », est une espèce d'érable appartenant à la section Palmata de la classification des érables.
Originaire d'Amérique du Nord, il donne de belles couleurs rouges sur ses terres d'origine mais beaucoup moins marquées en Europe.
Cet érable croit habituellement sous la forme d'un arbuste de 5 à 8 mètres de haut, mais peut parfois atteindre des tailles plus élevées, exceptionnellement jusqu'à 18 mètres.
Fruits : disamares
Klon okrągłolistny (Acer circinatum Pursh) – gatunek rośliny z rodziny mydleńcowatych (Sapindaceae). W obrębie rodzaju klasyfikowany do sekcji Palmata i serii Palmata[2]. Pochodzi z terenów zachodniej Ameryki Północnej. W Europie spotykany w parkach i ogrodach botanicznych.
Klon okrągłolistny (Acer circinatum Pursh) – gatunek rośliny z rodziny mydleńcowatych (Sapindaceae). W obrębie rodzaju klasyfikowany do sekcji Palmata i serii Palmata. Pochodzi z terenów zachodniej Ameryki Północnej. W Europie spotykany w parkach i ogrodach botanicznych.
Acer macounii é uma espécie de árvore do gênero Acer, pertencente à família Aceraceae.[1]
Vinlönn (Acer circinatum) är ett träd i släktet lönnar, som normalt växer i västra Nordamerika, mellan från British Columbia i Kanada till Kalifornien i USA, oftast inom 300 kilometer från stillahavskusten. Arten hör till Palmatum-gruppen bland lönnarna, och dess närmsta släktingar växer i östra Asien; Acer japonicum (solfjäderslönn) och Acer pseudosieboldianum (manchurisk solfjäderslönn). Vinlönnen är den enda arten inom Palmatum-gruppen som inte är hemmahörande i Asien.
Vinlönn (Acer circinatum) är ett träd i släktet lönnar, som normalt växer i västra Nordamerika, mellan från British Columbia i Kanada till Kalifornien i USA, oftast inom 300 kilometer från stillahavskusten. Arten hör till Palmatum-gruppen bland lönnarna, och dess närmsta släktingar växer i östra Asien; Acer japonicum (solfjäderslönn) och Acer pseudosieboldianum (manchurisk solfjäderslönn). Vinlönnen är den enda arten inom Palmatum-gruppen som inte är hemmahörande i Asien.
Gürgen yapraklı akçaağaç (Acer circinatum), Sapindaceae familyasından bir akçaağaç türü.
7-9 loplu yuvarlak yapraklar 6–12 cm genişliğindedir. Loplar eliptik, keskin ve kenarları çift testere dişlidir. Genç yapraklar tüylü olur. Yapraklar sonbaharda turuncu ve koyu kırmızı renge döner. Çiçeklenme Nisan ayında görülmeye başlar. Çanak yapraklar mor; taç yapraklar beyazımsı renkte bazen her ikisi de sarımsı olabilir.
Anavatanı Kuzey Amerika'dır.
Gürgen yapraklı akçaağaç (Acer circinatum), Sapindaceae familyasından bir akçaağaç türü.
7-9 loplu yuvarlak yapraklar 6–12 cm genişliğindedir. Loplar eliptik, keskin ve kenarları çift testere dişlidir. Genç yapraklar tüylü olur. Yapraklar sonbaharda turuncu ve koyu kırmızı renge döner. Çiçeklenme Nisan ayında görülmeye başlar. Çanak yapraklar mor; taç yapraklar beyazımsı renkte bazen her ikisi de sarımsı olabilir.
Anavatanı Kuzey Amerika'dır.
Phong lá nho (danh pháp khoa học: Acer circinatum) là một loài thực vật thuộc chi Phong, họ Phong. Loài này được Pursh miêu tả khoa học đầu tiên năm 1813.[2] Đây là loài bản địa tây Bắc Mỹ, từ tây nam British Columbia đến bắc California, thường trong vòng 300 km của bờ Thái Bình Dương, được tìm thấy dọc theo Hẻm núi sông Columbia và rừng duyên hải Tây Bắc Hoa Kỳ.[3][4]. Tại các khu vực này, màu đẹp ngoạn mục về mùa thu của lá phong chủ yếu là do loài phong lá nho đã thu hút khách du lịch và các nhà nhiếp ảnh.
Phong lá nho (danh pháp khoa học: Acer circinatum) là một loài thực vật thuộc chi Phong, họ Phong. Loài này được Pursh miêu tả khoa học đầu tiên năm 1813. Đây là loài bản địa tây Bắc Mỹ, từ tây nam British Columbia đến bắc California, thường trong vòng 300 km của bờ Thái Bình Dương, được tìm thấy dọc theo Hẻm núi sông Columbia và rừng duyên hải Tây Bắc Hoa Kỳ.. Tại các khu vực này, màu đẹp ngoạn mục về mùa thu của lá phong chủ yếu là do loài phong lá nho đã thu hút khách du lịch và các nhà nhiếp ảnh.
Созревающие осенью плоды имеют вид парных крылаток. Крылышки соединены между собой под углом около 180°. Крылышко вместе с орешком имеет длину около 2 см. Зелёные поначалу плоды становятся осенью красновато-коричневыми и распространяются ветром. Семена прорастают весной.
Клён завитой порой используется в качестве декоративного растения. Было выведено несколько его сортов:
В местах произрастания древесина этого клёна иногда используется как топливо или для изготовления ручек и черенков инструментов. Индейцы применяют длинные тонкие ветки для плетения корзин, снегоступов и мереж[6].
Клён завитой был научно описан в 1814 году Фредериком Пуршем[7].
Вид Клён завитой входит в род Клён (Acer) семейства Сапиндовые (Sapindaceae). Внутри рода Клён он относится к секции Palmata и серии Palmata. Это единственный вид этой секции в Америке; родственные виды, такие как Клён японский или Клён ложнозибольдов произрастают в Восточной Азии.
Созревающие осенью плоды имеют вид парных крылаток. Крылышки соединены между собой под углом около 180°. Крылышко вместе с орешком имеет длину около 2 см. Зелёные поначалу плоды становятся осенью красновато-коричневыми и распространяются ветром. Семена прорастают весной.