Sylvia inornata

Rostsångare^[1] (Sylvia inornata) är en nyligen urskild fågelart i familjen sylvior inom ordningen tättingar^[1] som förekommer i sydvästra Europa och nordvästra Afrika.

Utbredning och systematik

Rostsångare häckar på Iberiska halvön och i norra Afrika och delas in i två underarter:^[2][3]

• Sylvia inornata iberiae – Iberiska halvön, södra Frankrike och allra nordvästligaste Italien (delar av Ligurien och Piemonte); flyttar vintertid till södra Marocko, centrala och södra Algeriet och från Senegal och södra Mauretanien österut till Niger
• Sylvia inornata inornata – nordvästra Afrika från Marocko österut till norra Tunisien, lokalt i nordvästra Libyen; möjligen kortflyttare eller stannfågel

Rostsångaren behandlas alltjämt internationellt som underart till den östligare rödstrupig sångare (Sylvia cantillans).^[4][5] Sedan 2014 urskiljer dock Birdlife Sverige den som egen art, baserat på skillnader i läten, utseende och DNA.^[1]

Rostsångare i Sverige

Endast två fynd i Sverige har med säkerhet artbestämts till rostsångare, båda ringmärkta individer: en hona 28 maj 2015 på Eggegrund i Gästrikland samt en ung hane av underarten iberiae 20 maj 2016 vid Hoburgen på Gotland.^[6]

Släktestillhörighet

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.^[7] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs rostsångare med släktingar till ett annat släkte, Curruca.^[8]

Kännetecken

Utseende

Rostsångaren är mycket lik framför allt rödstrupig sångare (Sylvia cantillans), men också den likaledes nyligen urskilda arten moltonisångaren (Sylvia subalpina). Likt dessa har hanen blyfärgad ovansida, rödaktig undersida, ett vitt mustaschstreck och rosafärgade ben medan honan är mer brungrå ovan och ljus under med svagt röd anstrykning. Till skillnad från rödstrupig sångare är hanen rödorange över hela buken, inte bara bröstet. Den saknar också den rödstrupiga sångarens diagnostiska vita kil på näst yttersta stjärtpennan, en egenskap som den dock delar med moltonisångaren.^[9]

Hona rostsångare i nordöstra Spanien.

Läten

Fågeln lockar likt ärtsångaren ett "tek" eller "tett", inte lika tjockt som rödstrupig sångare och väl skilt från moltonisångarens stjärtmes- och gärdsmygslika smatter.^[9]

Ekologi

Rostsångare häckar i liknande miljöer som rödstrupig sångare, det vill säga i buskage på torra sluttningar eller sandiga hedar och även intill öppen skogsmark, eller i frodiga buskmarker intill vattendrag. I Marocko förekommer den upp till 2.200 meter över havet.^[10]. Boet byggs i en tät buske där honan lägger i genomsnitt 4,2 (Marocko) eller 4,5 ägg (sydöstra Frankrike), i Nordafrika mellan början av maj och slutet av juni.^[10]

Status och hot

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner den ännu inte som egen art, varför de inte bedömer dess hotstatus. Den verkar öka lokalt och sprida sig norrut i Frankrike och Andorra, och i Katalonien har utbredningsområdet ökat med 30% mellan 1980 och 2000.^[10]

Externa länkar

• Bilder på flickr]

Noter

1. ^ [a b c] BirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45
2. ^ Svensson, L. (2013), A taxonomic revision of the Subalpine Warbler Sylvia cantillans, Bull. Brit. Ornith. Club 133, 240-248.
3. ^ Svensson, L. (2013) Subalpine Warbler variation and taxonomy. British Birds 106(11): 651–668.
4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
6. ^ Rostsångare, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
9. ^ [a b] Lars Svensson (2014) "Subalpinsångarna" - så skiljer du dem åt, Roadrunner, vol.22, nr.2, sid:28-35, ISSN 1402-2451
10. ^ [a b c] Aymí, R., Gargallo, G., Christie, D.A. & Garcia, E.F.J. (2017). Subalpine Warbler (Sylvia cantillans). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58967 23 December 2017).