De tvåhjärtbladiga växterna (även dikotyledoner) utgjorde en klass i den botaniska systematiken och omfattade flertalet svenska växtfamiljer. Det vetenskapliga namnet är Magnoliopsida eller i äldre systematik Dicotyledoneae. Enligt Catalogue of Life omfattar klassen Magnoliopsida 241 488 arter[1].
Namnet kommer av att det till skillnad från de enhjärtbladiga växterna kommer två hjärtblad ur grodden. Gruppen kännetecknas bland annat av fyr- eller femtaliga blommor, fjädernerviga blad, förekomst av huvudrot, stjälkar och stammar med sekundär tjocklekstillväxt.
Den övervägande delen av de tidigare tvåhjärtbladiga växterna bildar en monofyletisk grupp som kallas trikolpater eller Eudicotyledonae, de sant tvåhjärtbladiga växterna. Övriga klassas som basala tvåhjärtbladiga.
Konsensus hos Angiosperm Phylogeny Group är att enhjärtbladiga växter utvecklats ur tvåhjärtbladiga, förfadern till dem kan placeras någonstans mellan trikolpaterna och de basala tvåhjärtbladiga. Eftersom de olika grupperna av tvåhjärtbladiga växter är närmare släkt med de enhjärtbladiga än vad de är med varandra anses det olämpligt att använda benämningarna "dikotyledoner" och "tvåhjärtbladiga", åtminstone i taxonomiska sammanhang.
I Cronquistsystemet indelades de tvåhjärtbladiga växterna i underklasser:
Ordningar inom tvåhjärtbladiga blomväxter, i alfabetisk ordning[1][2]:
De tvåhjärtbladiga växterna (även dikotyledoner) utgjorde en klass i den botaniska systematiken och omfattade flertalet svenska växtfamiljer. Det vetenskapliga namnet är Magnoliopsida eller i äldre systematik Dicotyledoneae. Enligt Catalogue of Life omfattar klassen Magnoliopsida 241 488 arter.
Namnet kommer av att det till skillnad från de enhjärtbladiga växterna kommer två hjärtblad ur grodden. Gruppen kännetecknas bland annat av fyr- eller femtaliga blommor, fjädernerviga blad, förekomst av huvudrot, stjälkar och stammar med sekundär tjocklekstillväxt.
Den övervägande delen av de tidigare tvåhjärtbladiga växterna bildar en monofyletisk grupp som kallas trikolpater eller Eudicotyledonae, de sant tvåhjärtbladiga växterna. Övriga klassas som basala tvåhjärtbladiga.
Konsensus hos Angiosperm Phylogeny Group är att enhjärtbladiga växter utvecklats ur tvåhjärtbladiga, förfadern till dem kan placeras någonstans mellan trikolpaterna och de basala tvåhjärtbladiga. Eftersom de olika grupperna av tvåhjärtbladiga växter är närmare släkt med de enhjärtbladiga än vad de är med varandra anses det olämpligt att använda benämningarna "dikotyledoner" och "tvåhjärtbladiga", åtminstone i taxonomiska sammanhang.
I Cronquistsystemet indelades de tvåhjärtbladiga växterna i underklasser:
Asteridae Caryophyllidae Dilleniidae Hamamelidae Hamamelididae Magnoliidae RosidaeOrdningar inom tvåhjärtbladiga blomväxter, i alfabetisk ordning:
Amborellales Apiales Aquifoliales Asterales Austrobaileyales Balanophorales Berberidopsidales Boraginales Brassicales Bruniales Buxales Canellales Capparales Caryophyllales Celastrales Ceratophyllales Chloranthales Cornales Crossosomatales Cucurbitales Dilleniales Dipsacales Ericales Escalloniales Fabales Fagales Garryales Gentianales Geraniales Gunnerales Huerteales Icacinales Lamiales Laurales Magnoliales Malpighiales Malvales Myrtales Nymphaeales Oxalidales Picramniales Piperales Polygonales Proteales Ranunculales Rosales Sabiales Santalales Sapindales Saxifragales Solanales Tamaricales Trochodendrales Vahliales Vitales Zygophyllales