Anemone blanda (lat. Anemone blanda) - qaymaqçiçəyikimilər fəsiləsinin əsmə cinsinə aid bitki növü.
Anemone blanda (lat. Anemone blanda) - qaymaqçiçəyikimilər fəsiləsinin əsmə cinsinə aid bitki növü.
Lysieuyn blodeol bychan yw Blodyn-y-gwynt y Balcanau sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Ranunculaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Anemone blanda a'r enw Saesneg yw Balkan anemone.[1]
Mae'r blodau'n gymesur ac yn ddeuryw. Nodwedd arbennig y planhigyn hwn yw bod y sepalau'n lliwgar ac yn edrych yn debyg iawn i betalau. Ceir ychydig lleia erioed o wenwyn o fewn y planhigyn: protoanemonin,sy'n wenwyn i anifail a dyn, alcaloidau neu glycodidau. Mae'n perthyn yn agor i flodyn menyn.
Lysieuyn blodeol bychan yw Blodyn-y-gwynt y Balcanau sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Ranunculaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Anemone blanda a'r enw Saesneg yw Balkan anemone.
Mae'r blodau'n gymesur ac yn ddeuryw. Nodwedd arbennig y planhigyn hwn yw bod y sepalau'n lliwgar ac yn edrych yn debyg iawn i betalau. Ceir ychydig lleia erioed o wenwyn o fewn y planhigyn: protoanemonin,sy'n wenwyn i anifail a dyn, alcaloidau neu glycodidau. Mae'n perthyn yn agor i flodyn menyn.
Balkan-Anemone (Anemone blanda) er en art i anemone-slægten, som er hjemmehørende i det sydøstlige Europa, Tyrkiet, Libanon og Syrien. Det er en urteagtig staude, det vokser til omkring 15 cm høj og bred. Den er oftest anvendt som haveplante på grund af dens marguerit-lignende blomster, der springer ud i det tidlige forår, en tid, hvor lidt andet er i blomstring.
Blomsterne er en intens nuance af lilla-blå, men fremavlede sorter kan fås i nuancer af pink og hvid. Den vokser i al form for veldrænet jord, der tørrer ud om sommeren; hvilket gør at de ofte bruges til bunddække til løvfældende træer, som giver de nødvendige betingelser. De er forholdvis hurtige til, at kolonisere nye områder med de optimale leveforhold. De mørkegrønne blade dør i løbet af sommeren.[2]
Dens latinske botaniske navn blanda betyder "mild" eller "charmerene".[3]
Balkan-Anemone (Anemone blanda) er en art i anemone-slægten, som er hjemmehørende i det sydøstlige Europa, Tyrkiet, Libanon og Syrien. Det er en urteagtig staude, det vokser til omkring 15 cm høj og bred. Den er oftest anvendt som haveplante på grund af dens marguerit-lignende blomster, der springer ud i det tidlige forår, en tid, hvor lidt andet er i blomstring.
Blomsterne er en intens nuance af lilla-blå, men fremavlede sorter kan fås i nuancer af pink og hvid. Den vokser i al form for veldrænet jord, der tørrer ud om sommeren; hvilket gør at de ofte bruges til bunddække til løvfældende træer, som giver de nødvendige betingelser. De er forholdvis hurtige til, at kolonisere nye områder med de optimale leveforhold. De mørkegrønne blade dør i løbet af sommeren.
Dens latinske botaniske navn blanda betyder "mild" eller "charmerene".
Das Balkan-Windröschen (Anemone blanda Schott & Kotschy, Syn. Anemone apennina subsp. blanda (Schott & Kotschy) Nyman), auch Reizendes Windröschen genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Windröschen (Anemone) in der Familie der Hahnenfußgewächse (Ranunculaceae).
Das Balkan-Windröschen ist eine ausdauernde Pflanze mit einem knolligen Rhizom als Überdauerungsorgan, die Wuchshöhen von 7 bis 25 Zentimeter erreicht. Die Unterseite der Blattspreite ist kahl oder fast kahl. Der Blütenstiel ist mehr oder weniger abstehend lang behaart. Die 12 bis 20 Blütenhüllblätter sind kahl und blau, malvenfarben, weiß oder rosa gefärbt. Die Sammelfrüchte sind im Gegensatz zur ähnlichen Anemone apennina nickend.
Blütezeit ist von März bis April.
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 16.[1]
Das Balkan-Windröschen kommt auf dem Balkan, auf Zypern, in West-Syrien, in der Türkei und im Kaukasus in Nadelwäldern, Gebüschen und Felsfluren in Höhenlagen von 150 bis 1700 Meter vor. In Deutschland ist die Art verwildert.
Die ökologischen Zeigerwerte nach Landolt et al. 2010 sind in der Schweiz: Feuchtezahl F = 3 (mäßig feucht), Lichtzahl L = 3 (halbschattig), Reaktionszahl R = 3 (schwach sauer bis neutral), Temperaturzahl T = 4 (kollin), Nährstoffzahl N = 3 (mäßig nährstoffarm bis mäßig nährstoffreich), Kontinentalitätszahl K = 2 (subozeanisch).[2]
Das Balkan-Windröschen wird zerstreut als Zierpflanze für Gehölzgruppen und Steingärten genutzt und ist seit spätestens 1898 in Kultur. Es gibt einige Sorten (Auswahl):
Das Balkan-Windröschen (Anemone blanda Schott & Kotschy, Syn. Anemone apennina subsp. blanda (Schott & Kotschy) Nyman), auch Reizendes Windröschen genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Windröschen (Anemone) in der Familie der Hahnenfußgewächse (Ranunculaceae).
Anemonoides blanda, syn. Anemone blanda, the Balkan anemone,[2] Grecian windflower, or winter windflower, is a species of flowering plant in the family Ranunculaceae. The species is native to southeastern Europe and the Middle East.[1][3] The specific epithet blanda means "mild" or "charming".[4] The genus name is derived from the Greek word anemos, or wind.[5]
An herbaceous tuberous perennial, it grows up to 10–15 cm (4–6 in) tall.[6] It is valued for its daisy-like flowers over a fernlike foliage,[6] which appear in early spring, a time when little else is in flower. The plants can also easily naturalize.[6] The flowers are an intense shade of purple blue, but are also available in shades of pink and white.
The green leaves are finely divided and arranged in a whorled and alternate pattern. They do not contain hair like structures.[7] The leaves are deeply cut.[8] The plant has compound leaves that are grown in basal arrangement. The edges of the blades of leaves contain teeth.[9]
The stem of the plant is nonaromatic[7] and wiry.[10] It has little root growth so its normal for them to only produce few roots.[11] The perennial is tuberous-rooted.[5]
The flowers are found in various colors and are radially symmetrical. The flower contains about seven or more sepals and petals.[9] The flowers have an attractive, striking appearance with dull centers and smooth, satiny, vibrant petals.[11] The flowers come in colors like white, yellow-green, red, or purple, and more. They are shaped like cups, with several stamens.[12] The plant contains small fruits, frequently including plumose tails.[7] The fruits of this plant are dry and do not split open after they ripe. They are about 1.3 to 3 mm in size.[9]
The Grecian windflower grows from bulb-like tubers.[11] The tubers appear to be black in color and are non-uniformly shaped, small, wrinkled pellets. The tubers do not contain a thin, paper-like sheath. Viable tubers have a firm texture. The minimum size of a tuber of is 5 cm, but they can be larger in size.[10] The seeds have low germination rates, but rates can be increased using stratification.[13]
The native range of Anemonoides blanda extends from southeastern Europe, through Turkey and Lebanon, to western Syria in the Middle East. The species has been introduced into Germany and elsewhere.[1] There are numerous naturalized populations in Canada and the United States.[14]
Anemonoides blanda should be planted in the autumn in partially shady areas, and in moist soil. It can also grow in full sun if the soil stays moist.[6] It grows in any well-drained soil which dries out in summer; hence it is often used for underplanting deciduous trees which provide the necessary conditions. It rapidly colonizes any favored location. The plant is deciduous, meaning the flowers and leaves die in the early summer.[15] The flowers attract bees, butterflies and other pollinators.[10] This plant[16] and its cultivar 'White Splendour',[17] have gained the Royal Horticultural Society's Award of Garden Merit.
Herbalists in the Middle Ages used A. blanda as treatment for gout and headaches. Due to their toxicity, they are no longer used as medications. The sky-blue petals of the plant were used for dyeing purposes by boiling them to produce a light green color.[18]
It is considered to be poisonous if ingested in large quantities, and causes pain and irritation in the mouth. The plant can cause contact dermatitis by touching of the following poisonous parts of the plant: bark, flowers, fruits, leaves, roots, stems, and seeds. Some other symptoms of being poisoned are inflammation, blistering from contact with fresh sap, vomiting, and diarrhea.[7]
Bees and other insects eat the nectar and pollen.[19]
Anemonoides blanda, syn. Anemone blanda, the Balkan anemone, Grecian windflower, or winter windflower, is a species of flowering plant in the family Ranunculaceae. The species is native to southeastern Europe and the Middle East. The specific epithet blanda means "mild" or "charming". The genus name is derived from the Greek word anemos, or wind.
La anémona azul (Anemone blanda) es una herbácea de la familia de las ranunculáceas. Es nativa del sureste de Europa, Turquía, Líbano, y Siria.
Es una planta bulbosa, con hojas lobuladas, las flores son azules, rosadas o blancas, que tienen quince pétalos alargados.
Esta planta que es resistente a condiciones extremas de frío si está protegida por mantillo o por un engrosamiento de la tierra. Es una planta muy popular en las macetas ornamentales de jardín o en el suelo, en media sombra o al sol. Ella disfruta de tierra fresca, pero no de la luz.
La floración dura desde marzo hasta mayo, según la ubicación.
Anemone blanda, fue descrita por Schott & Kotschy y publicado en Oesterreichisches Botanisches Wochenblatt 4: 129, en el año 1854.[2]
Anemone: nombre genérico que procede de la palabra griega Άνεμος, que significa viento.
blanda: epíteto latino que significa "seductora".[3]
La anémona azul (Anemone blanda) es una herbácea de la familia de las ranunculáceas. Es nativa del sureste de Europa, Turquía, Líbano, y Siria.
Anemone blanda
L'anémone de Grèce (Anemone blanda) est une plante herbacée vivace de la famille des Ranunculaceae.
L'aire de répartition de l'espèce s'étend des Balkans au Caucase et à la Syrie. La souche de la plante est constituée d'un tubercule, les feuilles sont trilobées, les fleurs bleues, roses ou blanches, comprennent une quinzaine de pétales allongés.
Cette plante qui résiste aux grands froids à condition d'être paillée ou protégée par une surépaisseur de terre est appréciée au jardin d'ornement en potées ou en pleine terre aussi bien à mi-ombre qu'au soleil. Elle apprécie des sols plutôt frais mais légers.
La floraison s'étale de mars à mai suivant la localisation.
Anemone blanda
L'anémone de Grèce (Anemone blanda) est une plante herbacée vivace de la famille des Ranunculaceae.
L'aire de répartition de l'espèce s'étend des Balkans au Caucase et à la Syrie. La souche de la plante est constituée d'un tubercule, les feuilles sont trilobées, les fleurs bleues, roses ou blanches, comprennent une quinzaine de pétales allongés.
Cette plante qui résiste aux grands froids à condition d'être paillée ou protégée par une surépaisseur de terre est appréciée au jardin d'ornement en potées ou en pleine terre aussi bien à mi-ombre qu'au soleil. Elle apprécie des sols plutôt frais mais légers.
La floraison s'étale de mars à mai suivant la localisation.
Anemonoides blanda (Schott & Kotschy) Holub è una pianta bulbosa appartenente alla famiglia delle Ranunculacee.[1]
La pianta ha un bulbo irregolare e nero, le foglie sono verdi, mentre i fiori sono di colore rosa, bianco e blu.
Cultivar bianco
Anemonoides blanda (Schott & Kotschy) Holub è una pianta bulbosa appartenente alla famiglia delle Ranunculacee.
Anemone blanda est perennis planta tuberosa, species familiae Ranunculacearum, ob flores Bellis perennis similes magni facta, et in Europa meridio-orientali, Turcia, Libano, Syriaque endemica, etiam in Caucaso. Habitationes naturales plerumque sunt tractus montanis,[1] praecipue pineta, dumeta, et agri saxosi in altitudinibus a 150 m ad 1700 m super maris aequor. Planta vere floret, a Martio ad Maium, secundum locum. Fructus est achenium.
Anemone blanda est perennis planta tuberosa, species familiae Ranunculacearum, ob flores Bellis perennis similes magni facta, et in Europa meridio-orientali, Turcia, Libano, Syriaque endemica, etiam in Caucaso. Habitationes naturales plerumque sunt tractus montanis, praecipue pineta, dumeta, et agri saxosi in altitudinibus a 150 m ad 1700 m super maris aequor. Planta vere floret, a Martio ad Maium, secundum locum. Fructus est achenium.
De oosterse anemoon (Anemone blanda) is een kruidachtige plant uit de ranonkelfamilie (Ranunculaceae).
De plant wordt 10–20 cm hoog en heeft een knolvormige wortelstok.
De bloem heeft acht tot veertien donkerblauw tot blauwviolette bloemdekbladeren. Er komt ook een witte variëteit voor. De wortelbladeren zijn van boven zwak behaard. De bloeitijd valt in maart en april.
De soort komt van nature voor in Zuid-Europa in Griekenland en Turkije, maar als verwilderde sierplant komt de plant ook in Midden- en West-Europa voor.
De oosterse anemoon lijkt sterk op de blauwe anemoon (Anemone apennina), maar bij die plant is de onderzijde van de bloemdekbladeren en de onderzijde van de bladeren behaard, knikt de bloemsteel na de bloei niet en hebben de bladslippen van de wortelbladen een korte steel.
De vrucht is een eenzadige dopvrucht. Aan het zaad zit een mierenbroodje.
Het melksap van de oosterse anemoon is iets giftig, omdat de stof protoanemonine in het sap voorkomt.
De oosterse anemoon (Anemone blanda) is een kruidachtige plant uit de ranonkelfamilie (Ranunculaceae).
De plant wordt 10–20 cm hoog en heeft een knolvormige wortelstok.
De bloem heeft acht tot veertien donkerblauw tot blauwviolette bloemdekbladeren. Er komt ook een witte variëteit voor. De wortelbladeren zijn van boven zwak behaard. De bloeitijd valt in maart en april.
De soort komt van nature voor in Zuid-Europa in Griekenland en Turkije, maar als verwilderde sierplant komt de plant ook in Midden- en West-Europa voor.
De oosterse anemoon lijkt sterk op de blauwe anemoon (Anemone apennina), maar bij die plant is de onderzijde van de bloemdekbladeren en de onderzijde van de bladeren behaard, knikt de bloemsteel na de bloei niet en hebben de bladslippen van de wortelbladen een korte steel.
De vrucht is een eenzadige dopvrucht. Aan het zaad zit een mierenbroodje.
Het melksap van de oosterse anemoon is iets giftig, omdat de stof protoanemonine in het sap voorkomt.
Balkansippa (Anemone blanda) är en flerårig ört i familjen ranunkelväxter. Den är lågväxt och lite hårig, med handflikiga blad på en enblommig stjälk. Blomfärgen varierar mycket och kan vara vit, rosa, lila eller blå eller ibland två av dessa samtidigt[1]. Kronbladen är 11-15 stycken, foder saknas. Ståndarna är ljusa, pistillerna korta och fria från varandra (apokarpa). Fruktsamlingen är hängande. Balkansippa förekommer naturligt i nordöstra Medelhavsområdet, samt i Kaukasus, mest i bergstrakter[1]. Den blommar i mars-maj. Balkansippan är en vanlig trädgårdsväxt i Sverige och säljs i kruka eller som knölar att plantera.
Ett flertal namnsorter odlas i trädgårdar[2].
Balkansippa (Anemone blanda) är en flerårig ört i familjen ranunkelväxter. Den är lågväxt och lite hårig, med handflikiga blad på en enblommig stjälk. Blomfärgen varierar mycket och kan vara vit, rosa, lila eller blå eller ibland två av dessa samtidigt. Kronbladen är 11-15 stycken, foder saknas. Ståndarna är ljusa, pistillerna korta och fria från varandra (apokarpa). Fruktsamlingen är hängande. Balkansippa förekommer naturligt i nordöstra Medelhavsområdet, samt i Kaukasus, mest i bergstrakter. Den blommar i mars-maj. Balkansippan är en vanlig trädgårdsväxt i Sverige och säljs i kruka eller som knölar att plantera.
Anemone blanda là một loài thực vật có hoa trong họ Mao lương. Loài này được Schott & Kotschy mô tả khoa học đầu tiên năm 1854.[1]
Anemone blanda là một loài thực vật có hoa trong họ Mao lương. Loài này được Schott & Kotschy mô tả khoa học đầu tiên năm 1854.
Anemone blanda Schott & Kotschy
СинонимыВе́треница не́жная (лат. Anemone blanda) — вид цветковых растений рода Ветреница (Anemone) семейства Лютиковые (Ranunculaceae).
Видовой эпитет лат. blanda обозначает «нежный» или «очаровательный»[2].
Многолетнее травянистое растение с корневищем, 7—25 см высотой. Нижняя поверхность листа голая или почти голая. Листья тёмно-зелёные, опадают летом[3]. Цветонос более или менее опушён по всей длине. 12—15 прицветников неопушённые, синие, розовато-лиловые, розовые или белые. Плоды сборные.
Ареал вида включает Балканы, Кипр, запад Сирии, Турцию и Кавказ. Произрастает в хвойных лесах, чащах, на каменистых тропах на высоте 150—1700 м.
Вид занесён в Красную книгу Российской Федерации, а также регионов: Республики Адыгея, Республики Дагестан, Краснодарского и Ставропольского краёв[4].
Ветреница нежная используется как декоративное садовое растение для оформления разбросанных посадок деревьев, в каменистых садиках. В культуре с 1898 года. Известно несколько сортов этого растения:
Сам вид[6] и его сорт A. blanda var. rosea 'Radar'[7] удостоены премии AGM Королевского садоводческого общества.
Предпочитает хорошо дренированные почвы, высыхающие летом, поэтому ветреницу нежную часто подсаживают к листопадным деревьям, где обеспечиваются необходимые условия.
Ве́треница не́жная (лат. Anemone blanda) — вид цветковых растений рода Ветреница (Anemone) семейства Лютиковые (Ranunculaceae).