Die Pomfret (Brama brama) is 'n vis wat in al die oseane van die wêreld voorkom. In Suid-Afrika kom dit voor vanaf Walvisbaai tot by Algoabaai. In Engels staan die vis ook as die Pomfret bekend.
Die vis se kop, lyf en vinne is silwerig tot swart. Die pektorale vinne is donker aan die bokant en ligter aan die onderkant. Die lyf is plat en die stertvin is gevurk. Die mond is swart binne en die vis word tot 70 cm lank.
Die vis is 'n bodemvoeder en word gevind in water van 50 – 1000 m diep. Hulle eet ander bodemvis, tjokka en soöplankton. Die vis is eetbaar maar word gepla deur parasietiese wurms.
Die Pomfret (Brama brama) is 'n vis wat in al die oseane van die wêreld voorkom. In Suid-Afrika kom dit voor vanaf Walvisbaai tot by Algoabaai. In Engels staan die vis ook as die Pomfret bekend.
La castanyola o japuta (Brama brama) és un peix marí semblant al besuc però més comprimit lateralment, teleosti, de la família dels bràmids i de l'ordre dels perciformes.
Es reprodueix a l'estiu (d'agost a setembre) en el Mediterrani. És una espècie cosmopolita de mars temperats i càlids, però a l'hora de reproduir-se requereix una temperatura major de 20 °C.
Menja petits peixos, calamars, gambetes, pops i sípies.[3]
És pelàgic d'aigües profundes i oceànic, normalment es pot trobar entre 100 i 400 m, però pot arribar fins als 1.500-2.000 m.
A més de la Mar Mediterrània, es troba a l'Oceà Atlàntic (des de Noruega a Sud-àfrica), a l'Oceà Índic i al sud de l'Oceà Pacífic.
S'agrupa en petites moles i les migracions depenen de la temperatura de l'aigua. A l'estiu es pot trobar més a prop de la costa.
La seua carn és molt apreciada. Es captura amb palangres de superfície o de fons, tresmalls i arts d'encerclament i d'arrossegament. La talla mínima legal de captura és de 16 cm.
És una espècie que allotja nombrosos paràsits[4]
La castanyola o japuta (Brama brama) és un peix marí semblant al besuc però més comprimit lateralment, teleosti, de la família dels bràmids i de l'ordre dels perciformes.
Pysgodyn sy'n byw yn y môr ac sy'n perthyn i deulu'r Bramidae ydy'r merfog môr sy'n enw gwrywaidd; lluosog: merfogiaid môr (Lladin: Brama brama; Saesneg: Atlantic pomfret). Mae ei diriogaeth yn cynnwys Ewrop.
Mae'n bysgodyn dŵr hallt ac mae i'w ganfod ym Môr y Gogledd ac arfordir Cymru. Ar restr yr Undeb Rhyngwladol dros Gadwraeth Natur (UICN), caiff y rhywogaeth hon ei rhoi yn y dosbarth 'Heb ei gwerthuso' o ran niferoedd, bygythiad a chadwraeth gan nad oes data digonol.[1]
Pysgodyn sy'n byw yn y môr ac sy'n perthyn i deulu'r Bramidae ydy'r merfog môr sy'n enw gwrywaidd; lluosog: merfogiaid môr (Lladin: Brama brama; Saesneg: Atlantic pomfret). Mae ei diriogaeth yn cynnwys Ewrop.
Mae'n bysgodyn dŵr hallt ac mae i'w ganfod ym Môr y Gogledd ac arfordir Cymru. Ar restr yr Undeb Rhyngwladol dros Gadwraeth Natur (UICN), caiff y rhywogaeth hon ei rhoi yn y dosbarth 'Heb ei gwerthuso' o ran niferoedd, bygythiad a chadwraeth gan nad oes data digonol.
Die Brachsenmakrele (Brama brama) ist ein Fisch aus der Familie der Seebrassen (Bramidae). Es findet sich auch die Bezeichnung Gemeine Brachsenmakrele.
Brachsenmakrelen werden durchschnittlich 40 cm lang[1], die maximale Länge ist mit 100 cm angegeben.[2] Die schwerste gefangene Brachsenmakrele hatte ein Gewicht von 6 Kilogramm[3], das Durchschnittsgewicht von ausgewachsenen Exemplaren dürfte aber eher bei 2 Kilogramm liegen. Die Fische können bis zu neun Jahre alt werden.[4] Brachsenmakrelen haben einen gedrungenen, seitlich abgeflachten Körperbau. Die Flossen sind lang und sichelförmig, die Schwanzflosse ist gegabelt. Durch Aufstellen der Brustflossen können sie augenscheinlich unbeweglich im Wasser stehen.[5] Die kräftigen Schuppen (70 bis 90 entlang der Seitenlinie) sind grau, fehlen allerdings in Nähe der Schnauze. Die Färbung der Schuppen im Bereich des Rückens kann ins grünlich-braune oder bläuliche gehen. Der Silberglanz der Flanken und der Bauchseite ist nur bei lebenden Exemplaren intensiv.
Der Lebensraum der Brachsenmakrelen ist der Kontinentalhang. Sie sind ozeanodrome Wanderfische, das heißt, dass sie nur in Salzwasser wandern. Dort sind sie in relativ kleinen Schwärmen zu finden. Sie kommen in Tiefen von bis zu 1000 Meter vor, Jungfische auch in Tiefen von unter 2700 Meter. In der südlichen Welthalbkugel bis 70 Grad Süd sind sie in allen Meeren zu finden, in nördlichen Breitengraden bis 65 Grad Nord nur im Atlantischen Ozean. Bei plötzlich einsetzender Kälte können die Fische von ihren Routen abkommen und werden an Stränden angespült. Dies geschah zum Beispiel zwischen 1949 und 1955 sowie 1974 bis 1976, im Dezember 2008 und im Dezember 2009 in den Niederlanden.
Brachsenmakrelen ernähren sich von kleineren Fischen wie zum Beispiel dem Barsch Emmelichytis nitidus nitidus, dem Laternenfisch Lampanyctodes hectoris und Lachsheringen, sowie Krabben, Schnecken, Kopffüßern, Flohkrebsen und Krill. Gefressen werden Brachsenmakrelen von zum Beispiel Gemeinen Goldmakrelen, Fächerfischen, Blauen Marlins, Weißen Marlins, Langschnäuzigen Speerfischen, Schwertfischen, dem Roten Thun und Dornhaien.
Das Laichen der runden weichen unsegmentierten Eier findet in den Monaten August und September in tiefem Wasser statt.
Als Speisefisch werden Brachsenmakrelen sowohl frisch als auch gefroren verkauft. Sie können gebraten, gebacken, frittiert und geräuchert zubereitet werden. Das Fleisch wird als „besonders fest“ beschrieben, gelegentlich werden verschiedene Fleischsorten und Gemüse in Schnitte im Filet gesteckt. Frisch haben sie vor allem in Spanien kommerzielle Bedeutung.[6] Dort werden sie vor der Westküste mit Hakenschnüren gefangen, deren Haken in 90 bis 110 Metern Tiefe sitzen.
Für das Angeln auf Schwertfische werden Brachsenmakrelen gelegentlich als Köder benutzt.
Folgende synonyme wissenschaftliche Namen, Schreibweisen und Falschschreibungen finden sich zur Brachsenmakrele in der wissenschaftlichen Literatur:[7]
Die Brachsenmakrele (Brama brama) ist ein Fisch aus der Familie der Seebrassen (Bramidae). Es findet sich auch die Bezeichnung Gemeine Brachsenmakrele.
The Atlantic pomfret (Brama brama), also known as Ray's bream, is a species of marine ray-finned fish, a pomfret of the family Bramidae. It is found in the Atlantic, Indian, and South Pacific Oceans, at depths down to 1,000 m (3,300 ft).
Its length is between 40 and 100 cm (16 and 39 in). In South Africa, where it is a common bycatch of the hake fishery, it is generally known and sold as "angelfish", although it is not a true marine angelfish.[3]
The Atlantic pomfret has very significant migration patterns[4] which greatly depend on the temperature of intermediate waters, but are also affected by secondary reactions from density dependence and the climatic conditions of the surface. Although the species was first recorded in Irish waters in 1843, it was still regarded as scarce up until the late 1950s, but between the 1960s and 1970s large numbers were recorded. The population has been booming since the late 2000s.[5]
The Atlantic pomfret (Brama brama), also known as Ray's bream, is a species of marine ray-finned fish, a pomfret of the family Bramidae. It is found in the Atlantic, Indian, and South Pacific Oceans, at depths down to 1,000 m (3,300 ft).
Its length is between 40 and 100 cm (16 and 39 in). In South Africa, where it is a common bycatch of the hake fishery, it is generally known and sold as "angelfish", although it is not a true marine angelfish.
The Atlantic pomfret has very significant migration patterns which greatly depend on the temperature of intermediate waters, but are also affected by secondary reactions from density dependence and the climatic conditions of the surface. Although the species was first recorded in Irish waters in 1843, it was still regarded as scarce up until the late 1950s, but between the 1960s and 1970s large numbers were recorded. The population has been booming since the late 2000s.
La palometa negra , muchas veces nombrada simplemente palometa (Brama brama), también llamada castañeta y en algunas zonas de España conocida popularmente con el nombre de japuta o zapatero, es una especie de pez perciforme de la familia Bramidae.[1]
La palometa tiene el cuerpo ovalado y muy comprimido. Su cabeza es grande, con perfil redondeado. La boca es oblicua y sus ojos son redondos. Posee una aleta dorsal larga, con un amplio lóbulo anterior. La aleta anal posee casi el mismo aspecto y tamaño que la dorsal. La aleta caudal es muy escotada y las aletas pelvianas son muy pequeñas. Cuando recién se la saca del agua, la palometa posee un color negro brillante, pero al poco tiempo se torna gris metálico.[2] Normalmente mide entre 40 y 55 cm, aunque puede alcanzar un máximo de 60 cm de longitud.
Se distribuye en el Atlántico Norte desde Noruega hasta Marruecos, además de en el Mediterráneo oeste. También está presente en otras zonas del Atlántico, en el Pacífico Sur y en el océano Índico. Es una especie pelágica y oceánica, y vive en aguas entre 12 y 24 °C, hasta los 1000 m de profundidad, que ocasionalmente se acerca a la costa.
Forma pequeños bancos, cuyos movimientos parecen tener relación con la temperatura del agua. Se alimenta de peces pequeños, cefalópodos, anfípodos y eufausiáceos.
Hasta los años 1970 fue una de las especies más abundantes y populares, por la calidad de su carne y, sobre todo, por su precio asequible, siendo de los pescados más consumidos.
La carne de la palometa puede estar parasitada por una larva de un tipo de tenia (Gymnorhynchus gigas[3]). Se trata de una tenia que se encuentra en la palometa como huésped temporal y cuyo huésped definitivo son los grandes selacimorfos. La larva de Gymnorhynchus gigas en la carne de la palometa toma la forma de un gusano blanco largo que se extiende entre las fibras musculares. No es perjudicial para los seres humanos, pero puede llegar a dar una imagen muy desagradable y, en caso de invasión masiva, puede llevar a la confiscación de los peces afectados.
La palometa negra , muchas veces nombrada simplemente palometa (Brama brama), también llamada castañeta y en algunas zonas de España conocida popularmente con el nombre de japuta o zapatero, es una especie de pez perciforme de la familia Bramidae.
Papardoa[1] (Brama brama) Bramidae familiako itsas arraina da, 40-100 cm luze dena, kolore grisekoa. Ozeano Indikoan, hegoaldeko Ozeano Barean eta Ozeano Atlantikoan bizi da. Arrain haragijale hau jateko ona da.[2]
Papardoa (Brama brama) Bramidae familiako itsas arraina da, 40-100 cm luze dena, kolore grisekoa. Ozeano Indikoan, hegoaldeko Ozeano Barean eta Ozeano Atlantikoan bizi da. Arrain haragijale hau jateko ona da.
Pomfretti eli merilahna (Brama brama) on ahvenkala. Kala elää Atlantissa, Intian valtameressä ja Tyynessämeressä. Vaikkalajia kutsutaan joskus merilahnaksi, se ei ole sukua esimerkiksi Itämeressä tavattavalle lahnalle (Abramis brama).
Pomfretti voi kasvaa metrin pituiseksi ja painaa jopa kuusi kiloa.[2]
Pomfretti eli merilahna (Brama brama) on ahvenkala. Kala elää Atlantissa, Intian valtameressä ja Tyynessämeressä. Vaikkalajia kutsutaan joskus merilahnaksi, se ei ole sukua esimerkiksi Itämeressä tavattavalle lahnalle (Abramis brama).
Pomfretti voi kasvaa metrin pituiseksi ja painaa jopa kuusi kiloa.
Grande castagnole
La Grande castagnole (Brama brama) est une espèce de poissons perciformes qui se rencontre dans l'Atlantique, l'océan Indien et le sud du Pacifique. Elle mesure à l'âge adulte entre quarante centimètres et un mètre. On la trouve également en Méditerranée, où il y a une dizaine d'années, à l'époque où la pêche n'était pas aussi réglementée, les pêcheurs de thon et d'espadon en attrapaient beaucoup.
Grande castagnole
La Grande castagnole (Brama brama) est une espèce de poissons perciformes qui se rencontre dans l'Atlantique, l'océan Indien et le sud du Pacifique. Elle mesure à l'âge adulte entre quarante centimètres et un mètre. On la trouve également en Méditerranée, où il y a une dizaine d'années, à l'époque où la pêche n'était pas aussi réglementée, les pêcheurs de thon et d'espadon en attrapaient beaucoup.
A castañeta ou palometa[1] (Brama brama, Bonaterre 1788) é un peixe mariño da familia dos brámidos (Bramidae), de corpo moi comprimido lateralmente e cor gris escura, polo que resulta inconfundible.
O talle habitual oscila entre os 30 e os 50 cm e pesos dun quilogramo, con máximos de 70 cm. Presenta un corpo alto, ovalado e comprimido lateralmente. Ten unha aleta dorsal única e as aletas pectorais grandes; a aleta caudal, profundamente dividida.
A pel é dura e cuberta de grandes escamas. A cor gris escura, case negra no dorso e aclarando no ventre.
Vive entre os 100 e os 400 m de profundidade, en augas abertas e formando pequenos bancos. Achégase á costa só en época de reprodución. Aliméntase de pequenos peixes, cefalópodos e pequenos invertebrados mariños.
A especie está amplamente distribuída, sobre todo no Atlántico, sur do Pacífico e mar Mediterráneo.
Péscase na primavera e no verán, normalmente con palangre. O talle mínimo é de 18 cm. As vendas nas lonxas galegas no ano 2010 ascenderon a 7 357 103 kg, case o dobre dos anos anteriores (entre 3,5 e 4,5 millóns de quilos).
Foi unha especie abundante e popular, pola calidade da súa carne e o prezo accesible. Trátase dun peixe semigraxo, cun 5% de graxa, que achega 125 calorías por 100 gramos.
A carne da castañeta pode estar parasitada pola larva dun cestodo cuxo hóspede definitivo son os grandes seláceos. Trátase dunha tenia Gymnorhynchus gigas [2], cuxa larva na castañeta adopta a forma dun longo verme branco que se estende entre as fibras musculares. Non é prexudicial para o home pero pode chegar a dar unha imaxe moi desagradable e, en caso de invasión masiva, o comiso do peixe.
Outros peixes parecidos á castañeta son os seguintes:
A castañeta ou palometa (Brama brama, Bonaterre 1788) é un peixe mariño da familia dos brámidos (Bramidae), de corpo moi comprimido lateralmente e cor gris escura, polo que resulta inconfundible.
Grboglavka (lat. Brama brama) rijetka je riba u našem moru, kao i u Mediteranu, koji se čak ni ne navodi kao stanište ove ribe u velikom dijelu publikacija. Grboglavka je predator koji živi na dubinama do 100 m, najčešće u malim jatima, a hrani se manjim ribama, glavonošcima, račićima,...Migratorna je vrsta, prijeđe velike udaljenosti u svojim sezonskim migracijama[1]. Naraste do 100 cm duljine i do 6 kg težine. Tijelo joj je ovalnog oblika, bočno vrlo spljošteno i tanko. Glava joj je tupo zaobljena, a oči izbuljene. U ustima ima velik broj oštrih zuba. Boja grboglavke je smeđe siva, svijetlija prema trbuhu, a oči su joj zlatne boje.
Lovi se u komercijalne svrhe i cijenjena je u prehrani.
Grboglavka je raspristranjena u oceanima i toplim morima svijeta. Može se naći u Indijskom oceanu, južnom dijelu Pacifika, a Atlantiku živi na zapadnoj strani od Kanade do Bermuda, te na istočnoj od Norveške pa sve do Južnoafričke Republike[2].
Grboglavka (lat. Brama brama) rijetka je riba u našem moru, kao i u Mediteranu, koji se čak ni ne navodi kao stanište ove ribe u velikom dijelu publikacija. Grboglavka je predator koji živi na dubinama do 100 m, najčešće u malim jatima, a hrani se manjim ribama, glavonošcima, račićima,...Migratorna je vrsta, prijeđe velike udaljenosti u svojim sezonskim migracijama. Naraste do 100 cm duljine i do 6 kg težine. Tijelo joj je ovalnog oblika, bočno vrlo spljošteno i tanko. Glava joj je tupo zaobljena, a oči izbuljene. U ustima ima velik broj oštrih zuba. Boja grboglavke je smeđe siva, svijetlija prema trbuhu, a oči su joj zlatne boje.
Lovi se u komercijalne svrhe i cijenjena je u prehrani.
Il pesce castagna[1] (Brama brama, anche noto con il sinonimo Brama rayi) è un pesce di mare della famiglia bramidae.
È un pesce simi cosmopolita e si trova in tutti gli oceani. Nelle acque europee arriva a nord fino alla Norvegia ed è abbastanza comune nel mar Mediterraneo con l'eccezione del mar Adriatico settentrionale, dove è raro.
È una specie pelagica di profondità, si può trovare in genere tra 100 e 1000 metri di fondale, in acque libere.
Ha una sagoma caratteristica, con corpo ovale alto e compresso lateralmente e "faccia" schiacciata, con bocca molto grande che arriva ben oltre l'occhio. La pinna dorsale è unica ed è simmetrica all'anale, entrambe queste pinne sono rilevate nella porzione più anteriore, le pinne ventrali sono piccole, le pettorali invece sono molto grandi. La pinna caudale è profondamente forcuta.
Il colore del pesce vivo è grigio argenteo uniforme che, nel pesce morto, diventa grigio piombo. Davanti agli occhi è presente una macchia dorata. L'interno della bocca è nero.
Può eccezionalmente raggiungere i 70 cm.
È un vorace predatore che si nutre soprattutto di altri pesci.
Avviene in estate, in tale stagione i pesci si avvicinano (relativamente) alle coste e formano piccoli banchi. Uova e larve sono pelagiche.
Questa specie compie migrazioni annuali, nella parte nord del suo areale si trattiene solo nel periodo estivo, tornando in acque più temperate durante la stagione fredda.
Viene catturato abbastanza occasionalmente con reti e palamiti, le sue carni sono apprezzate in cucina sebbene abbiano un forte, ma non sgradevole, odore.
Il pesce castagna (Brama brama, anche noto con il sinonimo Brama rayi) è un pesce di mare della famiglia bramidae.
De braam of Atlantische braam, Brama brama, is een braam uit de familie Bramidae, die voorkomt in de Atlantische Oceaan, Indische Oceaan en de Grote Oceaan, op een diepte tot 1000 meter. Een volwassen vis is gemiddeld 40 cm, maar kan een lengte van 100 cm bereiken en 6 kg wegen.
Deze vissoort wordt maar zelden waargenomen. In de volksmond worden bramen 'oude wijven' genoemd.’s Zomers trekt de braam noordwaarts. De populatie in het oosten van de Atlantische Oceaan trekt dan ongeveer van Portugal naar Schotland. Bij de terugkeer naar het zuiden kunnen de bramen in de Noordzee belanden. Als het zeewater dan snel afkoelt, en de vissen bij storm in ondiep water terechtkomen, spoelen ze gemakkelijk aan op de stranden van de Lage Landen. In België en Nederland gebeurde dat in groten getale in 1976,[2] 1979, december 2008 en december 2009. Verspreid over het gehele Nederlandse kustgebied, langs de Waddenzee en de Hollandse zeekust spoelden gedurende de gehele maand december 2008 constant nieuwe exemplaren aan. Dit gebeurde ook in de maand december 2009.[3][4]
Grote mantelmeeuwen, dikwijls vergezeld van enkele zwarte kraaien, ruimden de vers aangespoelde vissen in hoog tempo op, waardoor er vermoedelijk heel wat strandingen onopgemerkt zijn gebleven.
De braam of Atlantische braam, Brama brama, is een braam uit de familie Bramidae, die voorkomt in de Atlantische Oceaan, Indische Oceaan en de Grote Oceaan, op een diepte tot 1000 meter. Een volwassen vis is gemiddeld 40 cm, maar kan een lengte van 100 cm bereiken en 6 kg wegen.
Havbrasme (Brama brama) er en fiskeart.
Den er sølvfarget med store skjell. Ryggen er høy, og kroppen er sterkt sammentrykt fra sidene. Panna er konveks og munnen danner nesten rett vinkel med snuten. Brystfinnene er lange og bukfinnene korte. De lange rygg- og gattfinnene er konkave og nesten helt dekket av skjell. Halefinnen er sterkt kløftet. Arten kan bli 100 cm lang og 6 kg, men den er vanligvis 40–55 cm lang.
Havbrasme lever i de frie vannmassene ute på åpent hav ned til 400 m dyp. Den er en opportunist som eter blant annet pelagiske amfipoder, krill, blekkspruter og mange ulike fiskearter.
Den er en kosmopolitisk art som finnes i alle hav unntatt det nordlige Stillehavet. Havbrasmer på vandring sørfra dukker opp i norske farvann om høsten. Den er mest vanlig utenfor kysten av Vestlandet og Trøndelag og mer sjelden i Nordsjøen og Skagerrak.
Havbrasme tåler ikke vanntemperatur lavere enn 10 °C, og fiskene som har vandret nordover dør når vinteren kommer. Enkelte vintre driver mange døde havbrasmer i land langs den britiske nordsjøkysten og i Nederland.
Utenfor Nordvest-Spania og Portugal blir det fisket etter havbrasme. Fisken omsettes fersk og frossen.
Havbrasme (Brama brama) er en fiskeart.
Den er sølvfarget med store skjell. Ryggen er høy, og kroppen er sterkt sammentrykt fra sidene. Panna er konveks og munnen danner nesten rett vinkel med snuten. Brystfinnene er lange og bukfinnene korte. De lange rygg- og gattfinnene er konkave og nesten helt dekket av skjell. Halefinnen er sterkt kløftet. Arten kan bli 100 cm lang og 6 kg, men den er vanligvis 40–55 cm lang.
Havbrasme lever i de frie vannmassene ute på åpent hav ned til 400 m dyp. Den er en opportunist som eter blant annet pelagiske amfipoder, krill, blekkspruter og mange ulike fiskearter.
Den er en kosmopolitisk art som finnes i alle hav unntatt det nordlige Stillehavet. Havbrasmer på vandring sørfra dukker opp i norske farvann om høsten. Den er mest vanlig utenfor kysten av Vestlandet og Trøndelag og mer sjelden i Nordsjøen og Skagerrak.
Havbrasme tåler ikke vanntemperatur lavere enn 10 °C, og fiskene som har vandret nordover dør når vinteren kommer. Enkelte vintre driver mange døde havbrasmer i land langs den britiske nordsjøkysten og i Nederland.
Utenfor Nordvest-Spania og Portugal blir det fisket etter havbrasme. Fisken omsettes fersk og frossen.
Brama[2] (Brama brama), gatunek ryby z rodziny bramowatych.
Atlantyk, Pacyfik, Ocean Indyjski. Jej zasięg nie jest dokładnie poznany. W Europie występuje od Madery po Morze Północne i Norwegię, lecz na północ od Zatoki Biskajskiej rzadka i pojawia się tam tylko jesienią i zimą czasami dość licznie. Występuje również w Morzu Śródziemnym z wyjątkiem mórz Adriatyckiego i Egejskiego. Żyje samotnie, podążając za ławicami ryb i kałamarnic. Przebywa na głębokości 100–400 m, chociaż spotykano młode osobniki na głębokości nawet poniżej 2700 m.
Osiąga długość 70 cm i masę 6 kg. Ciało owalne, wygrzbiecone, silnie bocznie spłaszczone. Profil głowy zaokrąglony, opadający bardzo stromo. Otwór gębowy szeroki, skierowany skośnie ku górze. Szczęka dolna wystająca silnie uzębiona. Oczy umieszczone na wysokości środkowej linii ciała. Łuski ktenoidalne, mocne, niezachodzące na głowę. Wzdłuż linii bocznej jest ich 70-90. Płetwa grzbietowa długa, nieco wyższa z przodu, o 3–5 twardych i 30–33 miękkich promieniach. W płetwie odbytowej 2–5 twardych i 27–28 miękkich promieni. Płetwy piersiowe bardzo długie. Płetwa ogonowa głęboko, widlasto wcięta. Grzbiet szary, zielonkawobrązowy lub niebieskawy. Boki i brzuch srebrzyście lśniące (po śmierci ryby połysk ten bardzo szybko zanika). Płetwy piersiowe i tęczówka oka złociste. Płetwy grzbietowa i odbytowa ciemno obrzeżone.
Małe ryby, głowonogi, krewetki.
Tarło odbywa się z dala od brzegów przy temperaturze około 20 stopni C.
Brama (Brama brama), gatunek ryby z rodziny bramowatych.
A Brama brama, comummente conhecida como xaputa[2] (também grafado chaputa[3]), é uma espécie de peixe mesopelágico da família dos Bramídeos, de cor preta ou cinza escuro, que pode ser encontrada nos oceanos Atlântico, Índico e Pacífico Sul[4] e no Mar Mediterrâneo a profundidades até 1.000 metros, em águas com temperaturas entre os 12 e os 24 °C.[5]
Forma pequenos cardumes, alimentando-se de pequenos peixes, cefalópodes, anfípodes e krill.[6] Era uma das espécies mais abundantes e apreciadas até à década de 1970 devido à qualidade da sua carne bem como ao preço acessível, sendo ainda hoje muito consumido.[7]
Dá ainda pelos seguintes nomes comuns: angelina[8], anjounil[9], freira[10] e plumbeta.[11]
Tem um corpo de formato oval oval, espalmado, sendo que a silhueta da cabeça é particularmente arredondada.[12]
A barbatana caudal é bifurcada e os seus olhos grandes.[12] As barbatanas peitorais são longas e em forma de gadanha. As escamas são ligeiramente serrilhadas dando ao corpo uma textura áspera.[13] A boca contém muita filas de pequenos dentes que ajudam na ingestão de pequenos peixes e camarões.
Apresenta cor prateada, mais escura na parte superior, ligeiramente mais pálida na parte inferior, e os olhos são dourados.
Geralmente apresenta-se com comprimento médio entre os 40 cm e 70 cm[12], sendo que o maior espécime alguma vez capturado media 100 centímetros.[14] O espécime mais pesado alguma vez registado orçava 6 quilos.[15] O espécime mais velho alguma vez registado chegou aos 9 anos.[6]
Marca presença nos oceanos Atlântico, Índico e no Pacífico Sul.[4] No Atlântico Norte distribui-se desde a Noruega até às costas de Marrocos[16]. No Atlântico Ocidental distribui-se da Nova Escócia, no Canadá, até às Bermudas[17]; do Belize até às Antilhas[14]; bem ao longo da costa brasileira[4] e argentina[18]. No Atlântico Oriental, estende-se da costa marroquina até à baia de Algoa, na África do Sul.[6]
É uma espécie mesopelágica e epipelágica, podendo encontrar-se até mil metros de profundidade.[5] Por vezes, chega a aproximar-se da costa.[19] Por causa das temperaturas, realiza migrações sazonais, deslocando-se em pequenos cardumes.[6]
É comercializado tanto como pescado fresco, como enquanto congelado.[7] Consome-se frito, estufado e grelhado.[7]
A Brama brama, comummente conhecida como xaputa (também grafado chaputa), é uma espécie de peixe mesopelágico da família dos Bramídeos, de cor preta ou cinza escuro, que pode ser encontrada nos oceanos Atlântico, Índico e Pacífico Sul e no Mar Mediterrâneo a profundidades até 1.000 metros, em águas com temperaturas entre os 12 e os 24 °C.
Forma pequenos cardumes, alimentando-se de pequenos peixes, cefalópodes, anfípodes e krill. Era uma das espécies mais abundantes e apreciadas até à década de 1970 devido à qualidade da sua carne bem como ao preço acessível, sendo ainda hoje muito consumido.
Havsbraxen (Brama brama) är en fisk från familjen havsbraxenfiskar som finns i stora delar av Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet. Den kallas också Rays havsbraxen och långryggig havsbraxen.[2]
Kroppen är hög och sammantryckt mot sidorna. Den är gråbrun till grönaktig på ryggen med silverfärgade sidor och buk.[2] Bröstfenorna är långa, rygg- och analfenorna fjälltäckta. Tänderna är spetsiga och tämligen kraftiga. Största vikt är 9 kg.[3] Maximala längden är 100 cm, men vanligen blir den inte mycket större än 40 cm.[4]
Havsbraxen är en pelagisk stimfisk som föredrar temperaturer mellan 12 och 24 °C.[5] på djup upp till 1 000 m. Djupet kan variera, troligtvis beroende på temperatur. Den livnär sig på ett stort antal byten, som småfisk, märlkräftor, lysräkor och bläckfiskar. Högsta noterade ålder är 9 år.[4]
Arten leker i varmt vatten under sommaren. Ägg och yngel är pelagiska.[3]
Havsbraxen finns i Atlanten med en nordgräns från Nova Scotia till mellersta Norge och en sydgräns i norra halvan från Bermuda[4] till Västafrika. Dessutom finns den i ett sydligt bälte i Sydatlanten, Indiska oceanen och södra Stilla havet från sydvästra Sydamerika via Sydafrika, södra Australien och Nya Zeeland till mellersta Chiles kust.[3]
Arten är en populär matfisk som är föremål för trål- och långrevsfiske i stora delar av utbredningsområdet[3] och säljes både färsk och frusen.[4]
Havsbraxen (Brama brama) är en fisk från familjen havsbraxenfiskar som finns i stora delar av Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet. Den kallas också Rays havsbraxen och långryggig havsbraxen.