nomes no trilho de navegação
El busqueret coallarga,[1] tallareta balear,[2] busqueret cuallarga[3] o busqueret coallarg[4] (Sylvia balearica) és ocell endèmic de les illes Balears. Fins al 2001(Shirihai et al. 2001) era considerat com una subespècie dins Sylvia sarda. No s'ha de confondre amb la tallareta cuallarga (Sylvia undata), espècie molt pròxima. Es diferencia morfològicament de Sylvia sarda per tenir la cua més llarga. El seu hàbitat són les sabines litorals.
El busqueret coallarga, tallareta balear, busqueret cuallarga o busqueret coallarg (Sylvia balearica) és ocell endèmic de les illes Balears. Fins al 2001(Shirihai et al. 2001) era considerat com una subespècie dins Sylvia sarda. No s'ha de confondre amb la tallareta cuallarga (Sylvia undata), espècie molt pròxima. Es diferencia morfològicament de Sylvia sarda per tenir la cua més llarga. El seu hàbitat són les sabines litorals.
Balearic warbler (Curruca balearica) is a typical warbler, genus Curruca. It is endemic to the Balearic Islands, apart from Menorca. It groups with the Marmora's warbler, Tristram's warbler and the Dartford warbler (Helbig 2001, Jønsson & Fjeldså 2006).
These are small, long-tailed, large-headed birds, overall very similar to their close relatives in the Dartford warbler group. Balearic warblers are grey above and pale grey below, adding a pinkish tinge. Adult males have darker patches on the forehead and between the eye and the pointed bill. The legs and iris are red.
These small passerine birds are found in open country with thorny bushes and heather. 3-5 eggs are laid in a nest in a bush. Like most "warblers", they are insectivorous.
Balearic warbler (Curruca balearica) is a typical warbler, genus Curruca. It is endemic to the Balearic Islands, apart from Menorca. It groups with the Marmora's warbler, Tristram's warbler and the Dartford warbler (Helbig 2001, Jønsson & Fjeldså 2006).
These are small, long-tailed, large-headed birds, overall very similar to their close relatives in the Dartford warbler group. Balearic warblers are grey above and pale grey below, adding a pinkish tinge. Adult males have darker patches on the forehead and between the eye and the pointed bill. The legs and iris are red.
These small passerine birds are found in open country with thorny bushes and heather. 3-5 eggs are laid in a nest in a bush. Like most "warblers", they are insectivorous.
Baleaarienkerttu (Curruca balearica) on kerttujen heimoon kuuluva varpuslintu. Se elää Baleaarien saariryhmässä Välimerellä, lukuun ottamatta Menorcan saarta. Laji luokitellaan myös sardiniankertun alalajiksi. Adolf von Jordans kuvaili lajin holotyypin Mallorcan Dragoneran saarelta vuonna 1913.[1]
Baleaarienkerttu (Curruca balearica) on kerttujen heimoon kuuluva varpuslintu. Se elää Baleaarien saariryhmässä Välimerellä, lukuun ottamatta Menorcan saarta. Laji luokitellaan myös sardiniankertun alalajiksi. Adolf von Jordans kuvaili lajin holotyypin Mallorcan Dragoneran saarelta vuonna 1913.
Balearisk sångare[2] (Sylvia balearica) är en tätting i familjen sylvior som är endemisk för Balearerna i västra Medelhavet.[3]
Balearisk sångare är mycket lik sardinsk sångare, men till skillnad från denna har den adulta fågeln ljus haka och beigefärgat bröst. Den är också något mindre.[4] Främst skiljer den sig dock på lätet. Den har samma vanor och beteenden som sardinsk sångare och tillbringar långa stunder födosökande på marken.[5]
Balearisk sångare är stannfågel på Baleariska öarna, förutom Menorca,[3] det vill säga öarna Ibiza, Formentera, Mallorca, Dragonera och Cabrera samt de större småöarna utanför dessa.[4] Länge behandlades den som underart till den närbesläktade sardinska sångaren, och vissa auktoriteter gör så fortfarande.[5]
DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[6] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs balearisk sångare med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[7]
Balearisk sångare har bredare krav på omgivningen än sardinsk sångare. Den trivs framför allt i öppen mark med törnbuskar och ljung, men återfinns även i täta skogsområden med aleppotall (Pinus halepensis) och övergivna jordbruksmarker som förbuskats. Liksom de flesta sångare är den insektsätare, men äter även sommartid olika sorters frukt. Den födosöker framför allt på marken och lågt i buskar, men även i trädtoppar. Den har också setts fånga flugor som en flugsnappare.[4]
Fågeln häckar mellan mars och juni och lägger två, ibland till och med tre kullar. Hanen utför en sångflykt där den flyger brant upp och nästan dansar i luften i ett antal meter, lite påminnande om en fladdermus. Båda könen bygger boet, en djup skol som placeras lågt i en buske. Den lägger två till fyra ägg som ruvas av båda könen i tolv till 15 dagar.[4]
Tidigt 1990-tal uppskattades populationen i Europa, och därmed världspopulationen, till mellan 14.000 och 25.000 par.[1] Stammen tros vara stabil, vilket får IUCN att kategorisera arten som livskraftig, trots det begränsade utbredningsområdet och det förhållandevis begränsade antalet fåglar.[1]
Wikispecies har information om Sylvia balearica.
Balearisk sångare (Sylvia balearica) är en tätting i familjen sylvior som är endemisk för Balearerna i västra Medelhavet.
Sylvia balearica là một loài chim trong họ Sylviidae.[1]
