dcsimg

Biology ( Inglês )

fornecido por Arkive
Sclater's monal is solitary during the breeding season (spring), but gregarious in winter (5). However, the breeding behaviour of this pheasant is poorly understood, with very little information from either wild or captive conditions (6). Clutches have been found in April, May and June (6), and more than one clutch of five eggs has been reported (2). Very little is known about this species' feeding habits, other than that Polygonum seeds and flower-heads have been found in the diet. In China, rhizomes of ferns, bamboo leaves and other unspecified leaves are all reportedly consumed, while the newly discovered race in Arunachal Pradesh, India, was observed feeding on the underground tubers of the cobra lily (Arisaema) (6).
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Wildscreen
original
visite a fonte
site do parceiro
Arkive

Conservation ( Inglês )

fornecido por Arkive
Sclater's monal is legally protected in China (a first class nationally protected species), India (Schedule 1 of the Wildlife Act 1972) and Myanmar (List of protected species 1994) (6). The species also occurs in the Gaoligong Shan National Nature Reserve and Nu Jiang Nature Reserve in China, the Medog National Nature Reserve and Chayu Nature Reserve in Tibet, and the Dehang-Debang Bioshpere Reserve in Arunachal Pradesh, India, which encompasses the Dibang Valley Wildlife Sanctuary, Mouling National Park and unclassified state forests (5) (6). Fortunately, although there appears to have been a long tradition of hunting and egg-collection in the mountains between India and China, the altitudes at which this pheasant lives and the inaccessibility of much of its range probably protect it from excessive hunting (6).
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Wildscreen
original
visite a fonte
site do parceiro
Arkive

Description ( Inglês )

fornecido por Arkive
Like other monals (Lophophorus spp.), Sclater's monal is a spectacularly colourful bird, boasting shimmering metallic green, blue, purple and black upperparts, a bluish-green crown, metallic coppery-bronze neck and blue facial skin (4). A distinctive feature of this species is the white feathers of the lower back and rump, which extend into a broad chestnut band on the tail, tipped in white (although the tail is completely white in a recently discovered population in Arunachal Pradesh, India) (4) (5). Males of this species also differ from other monals in having no obvious crest, just short, curly crown feathers (2) (4) (5). The female is brown with fine barring of dark brown and buff on the breast, and is generally darker than other monals, with a broader white tail tip and no crest (4) (5).
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Wildscreen
original
visite a fonte
site do parceiro
Arkive

Habitat ( Inglês )

fornecido por Arkive
Sclater's monal occurs in coniferous forest with a bamboo understorey, subalpine rhododendron scrub, azalea forest, and areas of juniper, cotoneaster, open grass and rocky precipitous slopes. Found between 3,000 and 4,200 metres above sea level, descending to as low as 2,000 metres in winter (5).
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Wildscreen
original
visite a fonte
site do parceiro
Arkive

Range ( Inglês )

fornecido por Arkive
Endemic to the eastern Himalayas, from Arunachal Pradesh, India, east through north Myanmar and south-east Tibet to west Yunnan, China (5). In India a newly discovered but as yet unnamed subspecies is thought to occupy a restricted range from the eastern Tawang (Towang) district to the western Upper Subansiri district (6).
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Wildscreen
original
visite a fonte
site do parceiro
Arkive

Status ( Inglês )

fornecido por Arkive
Classified as Vulnerable (VU) on the IUCN Red List 2007 (1) and listed on Appendix I of CITES (3).
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Wildscreen
original
visite a fonte
site do parceiro
Arkive

Threats ( Inglês )

fornecido por Arkive
Habitat degradation and over-exploitation for food are thought to be the main threats to Sclater's monal across its range, while hunting for feathers to make ornaments and fans is an additional problem in India (2) (5) (6). Deforestation is considered a serious threat to the Chinese population, but commercial forest clearance poses little threat in India, since logging has been banned in relevant areas of Arunachal Pradesh. In northern Myanmar, ceasefires signed between the Yangon (Rangoon) government and rebel groups are apparently leading to increased rates of deforestation, as the groups can now coordinate logging activities and trade with China in peace. It is possible that this development will have a dramatic impact on forest availability for this species (6).
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Wildscreen
original
visite a fonte
site do parceiro
Arkive

Lophophorus sclateri ( Bretã )

fornecido por wikipedia BR

Lophophorus sclateri[1] a zo ur spesad evned eus kerentiad ar Phasianidae.

Dougen a ran anv al loenoniour saoz Philip Lutley Sclater (1829-1913).

Doareoù pennañ

Boued

Annez hag isspesadoù

Al labous a gaver an tri isspesad anezhañ[2][3] e reter an Himalaya :

  • Lophophorus sclateri arunachalensis, en Arunachal Pradesh,
  • Lophophorus sclateri orientalis, e biz Myanmar ha kornôg Yunnan,
  • Lophophorus sclateri sclateri, e biz India, ktz Tibet ha htz Myanmar.

Liammoù diavaez


Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

Notennoù ha daveennoù

  1. N'en deus ar spesad anv boutin ebet testeniekaet e brezhoneg evit poent.
  2. Lophophorus sclateri war al lec'hienn Avibase.
  3. Roadennoù IOC World Bird List diwar-benn Lophophorus sclateri.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia BR

Lophophorus sclateri: Brief Summary ( Bretã )

fornecido por wikipedia BR

Lophophorus sclateri a zo ur spesad evned eus kerentiad ar Phasianidae.

Dougen a ran anv al loenoniour saoz Philip Lutley Sclater (1829-1913).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia BR

Monal cuablanc ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

El monal cuablanc (Lophophorus sclateri) és un faisà, per tant un ocell de la família dels fasiànids (Phasianidae) que habita barrancs boscosos de l'Himàlaia oriental, al nord-est de l'Índia, zona adjacent del Tibet, sud-oest de la Xina i nord-est de Birmània.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Monal cuablanc Modifica l'enllaç a Wikidata


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Monal cuablanc: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

El monal cuablanc (Lophophorus sclateri) és un faisà, per tant un ocell de la família dels fasiànids (Phasianidae) que habita barrancs boscosos de l'Himàlaia oriental, al nord-est de l'Índia, zona adjacent del Tibet, sud-oest de la Xina i nord-est de Birmània.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Ffesant Sclater ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ffesant Sclater (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: ffesantod Sclater) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Lophophorus sclateri; yr enw Saesneg arno yw Sclater's monal pheasant. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn L. sclateri, sef enw'r rhywogaeth.[2]

Teulu

Mae'r ffesant Sclater yn perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Ceiliog coedwig coch Gallus gallus Ceiliog coedwig gwyrdd Gallus varius
Stavenn Gallus varius 0.jpg
Ceiliog coedwig llwyd Gallus sonneratii
Gallus sonneratii (Bandipur).jpg
Ffesant Amherst Chrysolophus amherstiae
Chrysolophus amherstiae 18092009.jpg
Ffesant euraid Chrysolophus pictus
Golden Pheasant, Tangjiahe Nature Reserve, Sichuan.jpg
Ffesant Sclater Lophophorus sclateri
Lophophorus sclateri.jpg
Ffesant Tsiena Lophophorus lhuysii
Lvwhzh.jpg
Gallus lafayetii Gallus lafayetii
Flickr - Rainbirder - Ceylon Junglefowl (Gallus lafayetii) Male.jpg
Petrisen Barbari Alectoris barbara
Alectoris barbara Tenerife.jpg
Petrisen goesgoch Arabia Alectoris melanocephala
Alectoris melanocephala 2.jpg
Petrisen graig Alectoris graeca
Steinhuhn Alectoris graeca.jpg
Petrisen graig Philby Alectoris philbyi
Philby-Steinhuhn.jpg
Petrisen siwcar Alectoris chukar
A Chukar - near South Pullu, Ladakh, Jammu Kashmir India.jpg
Petrisen Udzungwa Xenoperdix udzungwensis
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Ffesant Sclater: Brief Summary ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ffesant Sclater (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: ffesantod Sclater) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Lophophorus sclateri; yr enw Saesneg arno yw Sclater's monal pheasant. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn L. sclateri, sef enw'r rhywogaeth.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Weißschwanz-Glanzfasan ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Der Weißschwanz-Glanzfasan oder Weißschwanzmonal (Lophophorus sclateri) ist eine Vogelart aus der Gattung der Glanzfasanen. Benannt wurde er nach dem englischen Zoologen Philip Lutley Sclater.

Beschreibung

 src=
Illustration eines Männchens von John Gerrard Keulemans, 1870

Der Hahn des Weißschwanz-Glanzfasans erreicht eine Länge von 68 Zentimetern. Die Unterseite ist irisierend purpurgrün. Der Nacken ist kupferfarben und die Kehle ist violettschwarz. Der Oberkopf ist durch kurze, gewellte, metallisch blau-grüne Federn gekennzeichnet. Der Schnabel ist schmutzig weiß. Der Hinterrücken, der Bürzel und die Unterschwanzdecken sind weiß. Die Schwanzfedern sind weiß mit einem kastanienbraunen Band in der Mitte.

Die Henne wird 63 Zentimeter lang. Bei ihr fehlt die Haube. Kinn und Kehle sind weiß. Rücken, Schultern und Schwungfedern sind braun und lederfarben gestreift. Die Unterseite ist fahl braun mit einer fahl gelbbraunen wellenförmigen Bänderung. Der Schnabel ist hellgelb. Der weiße Schwanz weist sechs oder sieben braune Bänder auf.

Die Gesichtshaut ist bei beiden Geschlechtern hellblau, die Beine hellgrünlich und die Iris ist dunkelbraun.

Bei der erst im Jahre 2004 in Arunachal Pradesh entdeckten Unterart L. s. arunachalensis fehlt die braune Bänderung am Schwanz.

Verbreitung

Der Weißschwanz-Glanzfasan kommt von Arunachal Pradesh in Indien östlich durch das nördliche Myanmar bis ins südöstliche Tibet und das westliche Yunnan in China vor.

Lebensraum

Der Weißschwanz-Glanzfasan bewohnt Nadelwälder mit Bambusunterholz, subalpine Zonen mit Rhododendron-Vegetation, Gebiete mit Azaleen-Wäldern, Zwergmispeln, Wacholder und offenem Grasland sowie felsige steil abfallende Hänge. Im Sommer ist er in Höhenlagen von 3.000 bis 4.200 m ü. M. anzutreffen, im Winter kommt er bis auf 2.000 m hinunter.

Lebensweise

Der Weißschwanz-Glanzfasan lebt paarweise während der Brutsaison im Frühjahr, ist aber im Winter sehr gesellig. Über sein Brutverhalten ist nur wenig bekannt. Gelege wurden im April, Mai und Juni gefunden. Auch über die Nahrungsgewohnheiten ist nur wenig bekannt. Neben Vogelknöterichsamen und Distelköpfen kann die Nahrung aus den Rhizomen von Farnen, Bambusblättern sowie den Knollen von Feuerkolben (Arisaema) bestehen.

Gefährdung

Entwaldung und Überjagung stellen die größte Bedrohung für den Weißschwanz-Glanzfasan dar. Er wird seines schmackhaften Fleisches wegen stark bejagt und aus seinen weißen Schwanzfedern werden in Indien Fächer und Ornamente hergestellt. Durch die Waldrodungen wird sein Lebensraum in China eingeschränkt. Der Weißschwanz-Glanzfasan steht in Anhang I des Washingtoner Artenschutzabkommens. Von BirdLife International wird der Bestand auf 2.500 bis 10.000 Exemplare geschätzt.

Literatur

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Weißschwanz-Glanzfasan: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Der Weißschwanz-Glanzfasan oder Weißschwanzmonal (Lophophorus sclateri) ist eine Vogelart aus der Gattung der Glanzfasanen. Benannt wurde er nach dem englischen Zoologen Philip Lutley Sclater.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

स्क्लैटर मोनाल ( Hindi )

fornecido por wikipedia emerging languages

स्क्लैटर मोनाल (अंग्रेज़ी: Sclater's monal) या (crestless monal) (Lophophorus sclateri) मोनाल प्रजाति का एक पक्षी है जो पूर्वी हिमालय में पाया जाता है तथा इसकी एक उपजाति अरुणाचल प्रदेश के मिश्मी पहाड़ों में पाई जाती है।

पर्याय

इसको मिश्मी भाषा में ट्रट्टा, पोआ पदोइ, पुइ दि तथा पेदे कहते हैं।[2]

आकार

नर का आकार करीब २७ इंच (६८ से.मी.) होता है, पंखों की लंबाई १२.४ इंच (३१.५ से.मी.) तथा पूँछ ९ इंच (२३ से.मी.) लंबी होती है।[3]

आवास का क्षेत्र

यह पक्षी पूर्वी हिमालय का मूल नीवासी है जो भारत के अरुणाचल प्रदेश से लेकर पूर्व की ओर उत्तरी म्यानमार , दक्षिण-पूर्वी तिब्बत तथा चीन के पश्चिमी यूनान इलाके में पाया जाता है।[1]

आवास

इसके आवास का स्थान होता है वृक्ष रेखा के अल्पाइन चारागाह, उसके नीचे बुरंश के झाड़ तथा पथरीली खड़ी ढलानें यानि ३,०००-४,२०० मी. (९,९००-१३,८०० फ़ीट) से लेकर नीचे तक बलूत-बुरंश के तथा शंकुधारी वन जिनमें बाँस भी मौजूद होते हों, अज़ेलिया (Azalea) के वन, जूनिपर (Juniper) तथा कोटोनिअस्टर (Cotoneaster) के वन, और अक्टूबर में यह २,०००-३,००० मीटर (६,५००-९,९०० फ़ीट) वाले शीतोष्ण शंकुधारी वन में आ जाते हैं।[1]

आहार

यह कन्द, मूल, बीज, छाल और पत्तियाँ खाते हैं।[1]

सन्दर्भ

  1. बर्डलाइफ़ इंटरनैशनल (२०१३). "Lophophorus sclateri". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. International Union for Conservation of Nature. अभिगमन तिथि १८ मई २०१६.
  2. anonymous. Indian Bird Names. ENVIS centre Bombay Nat. Hist. Society. पृ॰ ६९. अभिगमन तिथि १८ मई २०१६. नामालूम प्राचल |archived by= की उपेक्षा की गयी (मदद)
  3. Hume, A.O.; Marshall, C.H.T. (1880). Game Birds of India, Burmah and Ceylon. I. Calcutta: A.O. Hume and C.H.T. Marshall. पृ॰ १३५. अभिगमन तिथि १८ मई २०१६.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
विकिपीडिया के लेखक और संपादक
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

स्क्लैटर मोनाल: Brief Summary ( Hindi )

fornecido por wikipedia emerging languages

स्क्लैटर मोनाल (अंग्रेज़ी: Sclater's monal) या (crestless monal) (Lophophorus sclateri) मोनाल प्रजाति का एक पक्षी है जो पूर्वी हिमालय में पाया जाता है तथा इसकी एक उपजाति अरुणाचल प्रदेश के मिश्मी पहाड़ों में पाई जाती है।

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
विकिपीडिया के लेखक और संपादक
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Sclater's monal ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Sclater's monal (Lophophorus sclateri) also known as the crestless monal is a Himalayan pheasant. The name commemorates the British zoologist Philip Lutley Sclater.[3]

Taxonomy

Sclater's monal has three recognized subspecies:[4]

  • L. s. arunachalensis (Kumar & Singh, 2004)
  • L. s. orientalis (Davison G.W.H., 1974)
  • L. s. sclateri (Jerdon, 1870)

Description

Sclater's monal is a large, approximately 68 centimetres (27 in) long, monal pheasant. As with other monals, the male is a colourful bird. It has a highly iridescent purplish-green upperparts plumage, short and curly metallic green crown feathers, copper neck, purplish-black throat, white back, blue orbital skin, yellowish-orange bill and brown iris. In the nominate subspecies, the tail is white with a broad chestnut band, while the tail is entirely white in L. s. arunachalensis from western Arunachal Pradesh in India.[5] The crestless female is mostly a dark brown bird with a white throat and tail-tip, dull bluish orbital skin and a pale yellow bill.

Male

Distribution and habitat

Sclater's monal is distributed to mountain forests of the east Himalayan region, in north-eastern India, south-eastern Tibet and northern Burma, at altitudes of 2,500 to 4,200 metres (8,200 to 13,800 ft).

Behaviour

The diet of the Sclater's monal, like that of other members of the genus Lophophorus, probably consists mainly of tubers, roots, bulbs, arthropods, rodents, seeds and flowers. The female usually lays between three and five eggs. It is not known if the male participates in nest defense, but it is likely.

Conservation

Due to ongoing habitat loss, small population size, limited range and overhunting in some areas for food and its feathers, Sclater's monal is evaluated as Vulnerable on IUCN Red List of Threatened Species. It is listed on Appendix I of CITES.

References

  1. ^ BirdLife International (2016). "Lophophorus sclateri". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22679185A92806372. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22679185A92806372.en. Retrieved 13 November 2021.
  2. ^ "Appendices | CITES". cites.org. Retrieved 2022-01-14.
  3. ^ Beolens, Bo; Watkins, Michael (2003). Whose Bird? Men and Women Commemorated in the Common Names of Birds. London: Christopher Helm. p. 304.
  4. ^ "DOI – IOC World Bird List". www.worldbirdnames.org. doi:10.14344/ioc.ml.13.1. Retrieved 2023-03-15.
  5. ^ Suresh Kumar R. & P. Singh (2004). A new subspecies of Sclater’s monal Lophophorus sclateri from western Arunachal Pradesh, India. Bulletin of the British Ornithologists Club 124(1): 16-27.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Sclater's monal: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Sclater's monal (Lophophorus sclateri) also known as the crestless monal is a Himalayan pheasant. The name commemorates the British zoologist Philip Lutley Sclater.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Blankmakula monalo ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La Blankmakula monalo, Blankmakula lofoforo, Sklatera lofoforo, Senkresta monaloSklatera monalo (Lophophorus sclateri, ankaŭ konata kiel Monalo de Sclater, nomata pro zoologo Philip Sclater) estas kokoforma birdo en la familio de Fazanedoj.

Ĝia vivloko estas la montaro Himalajo en Azio, kaj ĝi estas trovebla en la montaraj arbaroj de sudokcidenta Ĉinio (sudorienta Tibeto), nordorienta Barato, kaj nordorienta Birmo. Ili loĝas je 2,500 al 4,200 m super marnivelo.

Aspekto

 src=
Masklo

Ĝi estas granda, proksimume 68 cm longa, membro de la grupo de fazanoj en orienta Himalajo. Kiel ĉe aliaj monaloj, la masklo estas brilkolora birdo. Li havas tre irizecan purpurverdajn suprajn partojn ĉefe en flugiloj kun verdigraj ŝultroj kaj ankaŭ bluecajn kaj nigrecajn areojn, mallongajn kaj krispajn metalecverdajn kronoplumojn, kuprecajn kolon kaj nukon, purpurnigran gorĝon, blankajn suban dorson kaj pugon, blua ĉirkaŭokula nuda haŭtaĵo, flavecoranĝa beko kaj brunaj irisoj. Ĉe la nomiga subspecio, la vosto estas blanka kun larĝa markata helbruna centra zono, dum la vosto estas tute blanka ĉe la L. s. arunachalensis el okcidenta Arunaĉal Pradeŝ en Barato.[2]

Temas pri specio kun seksa duformismo. La senkresta ino estas ĉefe malhelbruna birdo (pli malhelbrunaj ol aliaj monalinoj) kun blankaj gorĝo kaj vostopinto, senkolora ĉirkaŭokula nuda haŭtaĵo kaj palflava beko.

Malkiel ĉe la aliaj du monaloj, la Sklatera masklo ne havas evidentan, sed multe pli mallongan kreston. Ĝi estas iom pli malgranda ol la Himalaja lofoforo.

Kutimaro

La dieto de la Sklatera monalo estas simila al tiu de aliaj membroj de la genro Lophophorus, probable konsista ĉefe el tuberoj, radikoj, bulboj, artropodoj, roduloj, semoj kaj floroj.

La ino kutime demetas inter 2 kaj 5 ovojn. La masklo de la Himalaja monalo gvardias la neston kaj helpas en idozorgado, sed oni ne scias ĉu ankaŭ la masklo de la Sklatera monalo partoprenas en nestodefendo, sed estas probable.

Aliaj

La latina scienca nomo omaĝas la britan zoologon Philip Lutley Sclater.

Pro pliiĝanta habitatoperdo, malgranda populacio, limigita teritorio kaj troĉasado en kelkaj areoj por manĝo kaj pro ties plumoj, la Sklatera monalo estas pritaksata kiel Vundebla ĉe la Ruĝa Listo de IUCN de minacataj specioj. Ĝi estas listita en Apendico I (1) de CITES.

Referencoj

  1. BirdLife International (2004). Lophophorus sclateri. Internacia Ruĝa Listo de Endanĝeritaj Specioj, eldono de 2006. IUCN 2006. Elŝutita 25-a de novembro 2006. Datenbazo inkluzivas mallonga kialon por kial ĉi tiu specio estas vundebla kaj la kriterio uzata.
  2. Suresh Kumar R. & P. Singh (2004). A new subspecies of Sclater’s monal Lophophorus sclateri from western Arunachal Pradesh, India. Bulletin of the British Ornithologists Club 124(1): 16-27.

Vidu ankaŭ

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Blankmakula monalo: Brief Summary ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La Blankmakula monalo, Blankmakula lofoforo, Sklatera lofoforo, Senkresta monaloSklatera monalo (Lophophorus sclateri, ankaŭ konata kiel Monalo de Sclater, nomata pro zoologo Philip Sclater) estas kokoforma birdo en la familio de Fazanedoj.

Ĝia vivloko estas la montaro Himalajo en Azio, kaj ĝi estas trovebla en la montaraj arbaroj de sudokcidenta Ĉinio (sudorienta Tibeto), nordorienta Barato, kaj nordorienta Birmo. Ili loĝas je 2,500 al 4,200 m super marnivelo.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Lophophorus sclateri ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

El monal coliblanco, también faisán monal de Sclater o lofóforo de Sclater, (Lophophorus sclateri)[2]​ es una especie de ave galliforme de la familia Phasianidae que habita en las montañas del oeste del Himalaya y aledañas. Su nombre científico conmemora al zoólogo británico Philip Lutley Sclater.[3]

Descripción

 src=
Macho de la subespecie nominal.

El monal coliblanco es un faisán grande, de unos 68 cm de longitud. Como en los demás monales, los machos son muy coloridos. El plumaje de su espalda y alas presenta iridiscencias verdes y violáceas muy intensas y la parte posterior y laterales del cuello son de color cobrizo brillante. Su frente y rostro están cubiertas por una carúncula azul, mientras que pico es anaranjado amarillento y el iris de sus ojos pardo. El plumaje de su cabeza, frontal del cuello y partes inferiores es negro, con brillos verdes metálicos en el píleo y morados en la garganta. En cambio su obispillo es blanco. La subespecie nominal tiene la cola blanca con una banda castaña en el medio, mientras que la cola de la subespecie L. s. arunachalensis, del oeste de Arunachal Pradesh (India), es totalmente blanca.[4]​ A diferencia del macho de otros machos de monal las plumas de su píleo son cortas y rizadas. La hembra de monal coliblanco es principalmente de colos pardo oscuro con veteado claro principalmente en las partes inferiores, con la garganta y una lista en el final de la cola blancas. Presenta una carúncula azulada únicamente alrededor de los ojos y su pico es de color amarillo claro.

Distribución y hábitat

Se monal coliblanco se distribuye por los bosques de montaña del noreste de la India, el sureste del Tíbet y el norte de Birmania y suroeste de China, en altitudes entre los 2500 y 4200 metros de altitud.

A causa de la continua pérdida de hábitat, su pequeña población, su reducida distribución y el exceso de caza en algunas zonas el monal coliblanco se clasifica como especie vulnerable en la lista roja de la UICN y en el apéndice I de CITES.

Taxonomía

Se reconocen dos subespecies:

  • L. s. arunachalensis (Kumar y Singh, 2004) - noroeste de la India;
  • L. s. sclateri (Jerdon, 1870, ) - subespecie nominal presente desde el noreste de la India hasta Birmania y China;

Comportamiento

Como los demás miembros del género Lophophorus, se alimenta principalmente de tubérculos, raíces, bulbos, artrópodos, roedores, semillas y flores. La hembra normalmente pone entre tres y cinco huevos.

Referencias

  1. BirdLife International (2013). «Lophophorus sclateri». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2013.2 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 5 de noviembre de 2014.
  2. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (1994). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Segunda parte: Falconiformes y Galliformes)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 41 (2): 183-191. ISSN 0570-7358. Consultado el 3 de octubre de 2014.
  3. Beolens, Bo; Watkins, Michael (2003). Whose Bird? Men and Women Commemorated in the Common Names of Birds. London: Christopher Helm. p. 304.
  4. Suresh Kumar R. & P. Singh (2004). A new subspecies of Sclater’s monal Lophophorus sclateri from western Arunachal Pradesh, India. Bulletin of the British Ornithologists Club 124(1): 16-27.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Lophophorus sclateri: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

El monal coliblanco, también faisán monal de Sclater o lofóforo de Sclater, (Lophophorus sclateri)​ es una especie de ave galliforme de la familia Phasianidae que habita en las montañas del oeste del Himalaya y aledañas. Su nombre científico conmemora al zoólogo británico Philip Lutley Sclater.​

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Lophophorus sclateri ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Lophophorus sclateri Lophophorus generoko animalia da. Hegaztien barruko Phasianidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Lophophorus sclateri: Brief Summary ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Lophophorus sclateri Lophophorus generoko animalia da. Hegaztien barruko Phasianidae familian sailkatua dago.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Lophophore de Sclater ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Lophophorus sclateri

Lophophore de Sclater (Lophophorus sclateri) est une espèce d'oiseaux de la famille des Phasianidae.

Distribution

Cette espèce est présente dans l'extrême nord-est de l’Inde (Arunachal Pradesh). Son aire de distribution se prolonge, au nord, vers l’extrême sud-est du Tibet et, à l’est, dans le nord et l’ouest du Yunnan, et dans le nord-est du Myanmar.

Sous-espèces

D'après Alan P. Peterson, cette espèce est constituée des trois sous-espèces suivantes :

  • Lophophorus sclateri arunachalensis Kumar & Singh, 2004 ; Arunachal Pradesh
  • Lophophorus sclateri orientalis GWH Davison, 1974 ; nord-est du Myanmar et ouest du Yunnan.
  • Lophophorus sclateri sclateri Jerdon, 1870 ; Arunachal Pradesh.

La sous-espèce L. s. arunachalensis, caractérisée par une moitié terminale des rectrices blanches sans bande rousse, a été découverte en 1998 dans l’ouest de l’Arunachal Pradesh, d’abord sous forme de rectrices gardées en éventail par des chasseurs locaux (Kumar & Singh 1998) puis par observation directe de plusieurs individus (Kumar & Singh 1999).

Habitat

Le lophophore de Sclater est inféodé, en hiver, dans les forêts de conifères de montagnes pourvues d’un sous-bois de bambous et de buissons de rhododendrons sur des versants rocheux et dans les prairies alpines en été.

Alimentation

L’ensemble des données montre que, comme les autres lophophores, il consomme bulbes, racines et tubercules qu’il pioche dans la terre mais il prélève aussi des fragments de Primula sp., Pimpinella weishanensis, Meconopsis horrida, Myosotis silvatica, Heracleum lanatum (Han 2002).

Comportement non social

De récentes observations montrent que ce lophophore fourrage en groupes plus ou moins importants sur des surfaces de plusieurs dizaines de mètres carrés et qu’il juche en haut de rochers verticaux ou sur des roches en surplomb en bordure de ravins se protégeant ainsi des prédateurs.

Comportement social

Il existe un cri d’alarme caractérisé par un sifflement strident et émis du haut d’un rocher par un lophophore posté en sentinelle. L’ensemble des données révèle que les couples se forment en février-mars mais, dès la couvaison vers la mi-avril, les mâles quittent les femelles pour vivre seuls ou se nourrir sporadiquement avec d’autres mâles. Les observations disponibles ne permettent pas d’établir que les mâles participent à l’élevage des jeunes.

Nidification

Un nid a été découvert par Han & Luo (2003) le 6 avril 2003 à 3440 m alors que la femelle était déjà en couvaison. Il était placé à 3,80 m de hauteur sur une excavation rocheuse sur un versant couvert de fourrés de bambous. Il était entouré d’herbes sèches et de plumes et contenait deux œufs. La femelle quittait son nid tous les deux ou trois jours pour se nourrir et l’éclosion eut lieu le 3 mai 2003. La photo de cette femelle au nid a été reproduite dans le livre de Hennache & Ottaviani (2005).

Statut, conservation

La chasse de subsistance et pour la récolte de plumes, la dégradation de la forêt et le dérangement lié aux activités humaines sont les principales menaces. Fuller & Garson (2000) réclament une redéfinition de la distribution et du statut de la forme arunachalensis ainsi que des recherches pour mieux connaître les besoins écologiques et le statut de l’espèce.

Voir aussi

Références

Références taxinomiques

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Lophophore de Sclater: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Lophophorus sclateri

Lophophore de Sclater (Lophophorus sclateri) est une espèce d'oiseaux de la famille des Phasianidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Lophophorus sclateri ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il lofoforo di Sclater o monal di Sclater (Lofoforus sclateri Jerdon, 1870) è una delle tre specie di lofofori esistente in natura. Deve il suo nome allo zoologo britannico Philip Lutley Sclater.

Sottospecie

Questa specie consta di tre sottospecie:

  • Lophophorus sclateri arunachalensis Kumar & Singh, 2004.
  • Lophophorus sclateri orientalis GWH Davison, 1974.
  • Lophophorus sclateri sclateri Jerdon, 1870.

Descrizione

 src=
Esemplare femmina.

Anche questo, come tutti i lofofori, presenta un dimorfismo sessuale ben marcato; infatti il maschio ha il piumaggio verde-violaceo, con il collo di color rame, la gola nera tendente al viola e la coda bianca. La femmina invece è invece di color marrone scuro con solo la gola e la punta della coda bianca.

Distribuzione e habitat

Questo grosso uccello vive nelle foreste montane, ad una quota compresa tra i 2500 e i 4500 metri, del sud-est cinese, della Birmania settentrionale e della parte nord-est dell'India.

Biologia

La dieta del lofoforo di Sclater è composta soprattutto di tuberi, radici, fiori, antropodi, semi e piccoli roditori.

La femmina depone tra le tre e le cinque uova. Non si conosce ancora se il maschio contribuisce alla difesa del nido, ma si suppone che lo faccia.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Lophophorus sclateri: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il lofoforo di Sclater o monal di Sclater (Lofoforus sclateri Jerdon, 1870) è una delle tre specie di lofofori esistente in natura. Deve il suo nome allo zoologo britannico Philip Lutley Sclater.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Witstaartglansfazant ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Vogels

De witstaartglansfazant (Lophophorus sclateri) is een vogel uit de familie fazantachtigen (Phasianidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1870 door Jerdon.

Kenmerken

De romp, rug en staart van het mannetje zijn wit, met een blauwe kop en koperkleurige nek. Het vrouwtje is overwegend bruin.

Voorkomen

De soort komt voor in het oosten van de Himalaya en telt 3 ondersoorten:[2]

Beschermingsstatus

Op de Rode Lijst van de IUCN heeft de soort de status kwetsbaar.

Bronnen, noten en/of referenties
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Witstaartglansfazant: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

De witstaartglansfazant (Lophophorus sclateri) is een vogel uit de familie fazantachtigen (Phasianidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1870 door Jerdon.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Vitstjärtad monal ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Vitstjärtad monal[2] (Lophophorus sclateri) är en hotad asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Kännetecken

Utseende

Vitstjärtad monal är en typisk monal med mycket färgglad handräkt i blått, grönt och rödbrunt. Den har dock en mycket karakteristisk avvikande kort tofs av krulliga hjässfjädrar. Hanen är vit på nedre delen av ryggen, övergumpen och övre stjärttäckarna. Stjärten i övrigt är kastanjebrun, dock även den vit i en nyupptäckt population i Arunachal Pradesh i Indien. Honan är mörkbrun och saknar himalayamonalens vita streckning på undersidan samt den vita strupen. Båda könen har vit spets på stjärten. Kroppslängden är 63-68 cm.[1][4]

Sclater's Impeyan by George Edward Lodge.png

Läte

Revirlätet är ett vittljudande klagande och ylande skrik som tydligt stiger i tonhöjd på slutet.[5]

Utbredning och systematik

Vitstjärtad monal delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Lophophorus sclateri sclateri – förekommer från Himalaya i nordöstra Indien till sydvästra Kina
  • Lophophorus sclateri arunachalensis – förekommer i norra Indien, i bergsområden i västra Arunachal Pradesh

Vissa erkänner även underarten orientalis med utbredning i nordöstra Burma och västra Yunnan i södra Kina.[6] Arten är nära släkt med himalayamonalen (L. impejanus)

Levnadssätt

Vitstjärtad monal bebor alpängar, rhododendronsnår och branta sluttningar från 3000 till 4200 meters höjd, ner till gränsen till ek- och rhododendronskog, barrskog med tät bambuvegetation, azaleaskog och områden med en och oxbär. Vintertid söker den sig ner till lägre regioner i tempererad skog på 2000-3000 meters höjd. Där den överlappar med himalayamonalen återfinns den generellt på högre nivåer. Under häckningstiden ses den i par men kan bilda grupper vintertid. Fågeln lever av rötter, frön, bark och löv.[1][7]

Status och hot

Vitstjärtad monal är en dåligt känd fågel som bebor ett mycket svårtillgängligt område. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som sårbar baserat på antagandet om en liten fragmenterad population på högst 10.000 vuxna individer som dessutom minskar i antal.[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den engelske ornitologen Philip Lutley Sclater (1829-1913).[8]

Referenser

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Lophophorus sclateri Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M., de Juana, E. & Boesman, P. (2018). Sclater's Monal (Lophophorus sclateri). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53483 18 december 2018).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  7. ^ Suresh, K. R.; Singh, P. 2004. A new subspecies of Sclater's Monal Lophophorus sclateri from western Arunachal Pradesh, India. Bulletin of the British Ornithologists' Club 124: 16-27.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Vitstjärtad monal: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Vitstjärtad monal (Lophophorus sclateri) är en hotad asiatisk fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Lophophorus sclateri ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Lophophorus sclateri là một loài chim trong họ Phasianidae.[1]

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo

Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Gà này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Lophophorus sclateri: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Lophophorus sclateri là một loài chim trong họ Phasianidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Белохвостый монал ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Семейство: Фазановые
Подсемейство: Фазановые
Род: Моналы
Вид: Белохвостый монал
Международное научное название

Lophophorus sclateri Jerdon, 1870

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 176069NCBI 228249EOL 915078

Белохвостый монал[1][2] (лат. Lophophorus sclateri) — вид птиц семейства фазановых. Научное название дано в честь британского зоолога Филипа Латли Склейтера.

Описание

Самец белохвостого монала достигает длины 68 см. Нижняя сторона пурпурно-зелёная с переливами. Затылок медного цвета, а горло фиолетово-чёрного цвета. На макушке головы короткие, курчавые, с сине-зелёным отблеском перья. Клюв бело-серого цвета. Спина, гузка и подхвостье белые. Перья хвоста белые с каштаново-коричневой лентой посередине. Самка длиной 63 см. У неё отсутствует гребень. Подбородок и горло белые. Перья на спине и плечах коричневые. Нижняя сторона бледно-коричневая с бледно жёлто-коричневой волнообразной каймой. Клюв светло-жёлтый. Белый хвост имеет 6 или 7 коричневых лент. Кожа лица голубая у обоих полов, лапы светло-зеленоватые, радужная оболочка тёмно-коричневого цвета.

Распространение

Белохвостый монал распространён от Аруначал-Прадеш в Индии на восток к северной Мьянме до юго-восточного Тибета и западного Юньнань в Китае.

Местообитание

Белохвостый монал населяет хвойные леса с бамбуковым подлеском, субальпийские зоны, поросшие рододендроном, азалией, кизильником, можжевельником, открытые луга, а также скалистые местности. Летом он обитает на высоте от 3 000 до 4 200 м над уровнем моря. Зимой он спускается вплоть до 2 000 м.

Образ жизни

Белохвостый монал живёт парами в течение весеннего гнездового сезона, зимой очень общителен. О поведении в период гнездования известно мало. Кладки яиц были найдены в апреле, мае и июне. Также мало известно о привычках питания. Наряду с семенами птичьего горца и головками чертополоха может питаться корневищем папоротников, листьями бамбука, а также клубнями ариземы (Arisaema).

Угрозы

Вырубка леса и чрезмерная охота представляют самую большую угрозу для белохвостого монала. На него охотятся из-за его вкусного мяса, а из его белых хвостовых перьев в Индии делают веера и орнаменты. Жизненное пространство в Китае ограничено из-за выкорчёвки леса. Белохвостый монал включён в Приложение I Конвенции по международной торговле вымирающими видами дикой фауны и флоры. Популяция насчитывает по оценке BirdLife International от 2 500 до 10 000 особей.

Подвиды

У обнаруженного в 2004 году в Аруначал-Прадеш (Индия) подвида L. s. arunachalensis отсутствует коричневая кайма на хвосте.

Примечания

  1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 61. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
  2. Фишер Д., Саймон Н., Винсент Д. Красная книга. Дикая природа в опасности / пер. с англ., под ред. А. Г. Банникова. — М.: Прогресс, 1976. — С. 286, 287—288. — 478 с.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Белохвостый монал: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Белохвостый монал (лат. Lophophorus sclateri) — вид птиц семейства фазановых. Научное название дано в честь британского зоолога Филипа Латли Склейтера.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

白尾梢虹雉 ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科
二名法 Lophophorus sclateri
Jerdon, 1870

白尾梢虹雉学名Lophophorus sclateri)俗稱雪鹅,一种大型高山雉类,属于虹雉属,主要分布于中国南部、缅甸北部和印度东北部海拔2500-4200米喜马拉雅山东麓林区。

白尾梢虹雉的体长可达68厘米。雄鸟通体颜色艳丽,上体羽毛为金属紫绿色,颈部为铜绿色,喉部为紫黑色,背部白色,喙部为金黄色。尾巴为白色,夹杂栗色带纹。雌鸟的色彩暗弱,通体深褐色,喉部为白色,喙部浅黄色。

白尾梢虹雉主要以种子和花为食物,每次产卵3-5枚。

中国特有鸟类种,由于栖息地的不断减少以及偷猎的威胁,数量十分稀少,IUCN列为易危物种,被列入CITES附录I。

分类

亚种

  • 指名亚种(L.s.sclateri
  • L.s.orientalis

参考

  • ^ Lophophorus sclateri. IUCN Red List of Threatened Species 2018.2. International Union for Conservation of Nature. 2016 [1 October 2016]. 数据库資料包含說明此物種被編入易危級別的原因
  •  title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    维基百科作者和编辑
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 中文维基百科

    白尾梢虹雉: Brief Summary ( Chinês )

    fornecido por wikipedia 中文维基百科

    白尾梢虹雉(学名:Lophophorus sclateri)俗稱雪鹅,一种大型高山雉类,属于虹雉属,主要分布于中国南部、缅甸北部和印度东北部海拔2500-4200米喜马拉雅山东麓林区。

    白尾梢虹雉的体长可达68厘米。雄鸟通体颜色艳丽,上体羽毛为金属紫绿色,颈部为铜绿色,喉部为紫黑色,背部白色,喙部为金黄色。尾巴为白色,夹杂栗色带纹。雌鸟的色彩暗弱,通体深褐色,喉部为白色,喙部浅黄色。

    白尾梢虹雉主要以种子和花为食物,每次产卵3-5枚。

    中国特有鸟类种,由于栖息地的不断减少以及偷猎的威胁,数量十分稀少,IUCN列为易危物种,被列入CITES附录I。

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    维基百科作者和编辑
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 中文维基百科

    オジロニジキジ ( Japonês )

    fornecido por wikipedia 日本語
    オジロニジキジ オジロニジキジ
    オジロニジキジ(メス) Lophophorus sclateri
    保全状況評価 VULNERABLE
    (IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
    Status iucn3.1 VU.svgワシントン条約附属書I 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : キジ目 Galliformes : キジ科 Phasianidae : ニジキジ属 Lophophorus : オジロニジキジ L. sclateri 学名 Lophophorus sclateri Jerdon, 1870 和名 オジロニジキジ 英名 Sclater's monal
    Sclater's monal pheasant

    オジロニジキジ(尾白虹雉、Lophophorus sclateri)は、キジ目キジ科ニジキジ属に分類される鳥類

    分布[編集]

    インド北東部、中華人民共和国雲南省南部、チベット自治区南東部)、ミャンマー北東部

    形態[編集]

    全長オス68cm、メス63cm。翼長オス29.8c-30.3m、メス28.5-28.7cm。体重オス2.3-2.9kg、メス2.1-2.3kg。腰は白い羽毛で被われる。

    虹彩は褐色。嘴の色彩は黄褐色。後肢の色彩は灰緑色。卵は長径6.3cm、短径4.5cm。

    オスは頭頂の羽毛が縮れたように逆立つ(冠羽)。顔から胸部は黒い羽毛で被われる。冠羽は濃緑色。後頸は赤褐色、肩は紫の羽毛で被われ、背から腰、尾羽基部の上面(上尾筒)は羽軸に沿って黒い斑紋(軸斑)が入る白い羽毛で被われる。尾羽の色彩は赤褐色で先端は白い。翼の色彩は緑や紫、黒。さらに肉垂れ状の皮膚がより大型で、鼻孔に達する。嘴の色彩は灰色。後肢の色彩は暗灰色。メスは全身が褐色の羽毛で被われ、淡褐色の斑紋が入る。喉は白い羽毛で被われる。冠羽がない。また肉垂が小型。

    生態[編集]

    標高3,000-4,000mにあるシャクナゲからなる森林などに生息する。冬季になると標高2,000m周辺まで移動する。

    食性は雑食で、植物の根、果実種子昆虫を食べる。

    繁殖形態は卵生。5月に1回に5回の卵を産むと考えられている。

    人間との関係[編集]

    羽毛が装飾品として利用される事もある。

    羽毛目的や食用の乱獲などにより生息数は減少している。

    関連項目[編集]

     src= ウィキスピーシーズにオジロニジキジに関する情報があります。

    参考文献[編集]

    • 小原秀雄・浦本昌紀・太田英利・松井正文編著 『動物世界遺産 レッド・データ・アニマルズ4 インド、インドシナ』、講談社2000年、171-172頁。
    • 黒田長久、森岡弘之監修 『世界の動物 分類と飼育10-I (キジ目)』、東京動物園協会、1987年、101-102、176頁。

    外部リンク[編集]


    執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
     title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    ウィキペディアの著者と編集者
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 日本語

    オジロニジキジ: Brief Summary ( Japonês )

    fornecido por wikipedia 日本語

    オジロニジキジ(尾白虹雉、Lophophorus sclateri)は、キジ目キジ科ニジキジ属に分類される鳥類

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    ウィキペディアの著者と編集者
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 日本語