dcsimg

Xəzər uları ( Azerbaijano )

fornecido por wikipedia AZ

Xəzər uları (lat. Tetraogallus caspius) — qırqovullar fəsiləsinin ular cinsinə aid quş növü.Azərbaycanda təhlükədə olan quşlar siyahısına daxil edilmişdir.[1]

Sayı və arealı azalan, nəsli kəsilmək üzrə olan, oturaq növdür. Kiçik Qafqazın yüksək dağlıq zonalarında yayılıb. Dəniz səviyyəsindən 2000–3000 m yüksəklikdə alp zonasında yaşayır. Bitopları kserofil bitkiləri ilə örtülü daşlıq və qayalıq sahələrdir. Təxmini məlumatlara görə respublikamızdakı sayı 500 fərddən artıq deyildir.

Çoxalması

Monoqam quşdur. Martın axırı – aprelin əvvəlində cütlərə ayrılır. Aprelin ortalarında dişi yuva qurur. Yumurta qoyması aprelin ikinci yarısında başlanır. 6-12 yumurta qoyur. Dişi 28-29 gün kürt yatır.

Sayının dəyişilmə səbəbləri

Tülküdaşlıq dələsinin yumurtaları ilə qidalanması, təbii düşmənlərinin çox olması və qanunsuz ovlanması.

İstinadlar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AZ

Xəzər uları: Brief Summary ( Azerbaijano )

fornecido por wikipedia AZ

Xəzər uları (lat. Tetraogallus caspius) — qırqovullar fəsiləsinin ular cinsinə aid quş növü.Azərbaycanda təhlükədə olan quşlar siyahısına daxil edilmişdir.

Sayı və arealı azalan, nəsli kəsilmək üzrə olan, oturaq növdür. Kiçik Qafqazın yüksək dağlıq zonalarında yayılıb. Dəniz səviyyəsindən 2000–3000 m yüksəklikdə alp zonasında yaşayır. Bitopları kserofil bitkiləri ilə örtülü daşlıq və qayalıq sahələrdir. Təxmini məlumatlara görə respublikamızdakı sayı 500 fərddən artıq deyildir.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AZ

Gall nival del Caspi ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

El gall nival del Caspi (Tetraogallus caspius) és un ocell de la família dels fasiànids (Phasianidae) que habita vessants rocallosos i matolls de Turquia,Armènia i oest i nord d'Iran.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Gall nival del Caspi Modifica l'enllaç a Wikidata


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Gall nival del Caspi: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

El gall nival del Caspi (Tetraogallus caspius) és un ocell de la família dels fasiànids (Phasianidae) que habita vessants rocallosos i matolls de Turquia,Armènia i oest i nord d'Iran.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Ceiliog eira Caspia ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ceiliog eira Caspia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ceiliogod eira Caspia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Tetraogallus caspius; yr enw Saesneg arno yw Caspian snowcock. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn T. caspius, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Ewrop.

Teulu

Mae'r ceiliog eira Caspia yn perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Ffesant arian Lophura nycthemera Ffesant Elliot Syrmaticus ellioti
Bjchwzh.jpg
Ffesant glustiog las Crossoptilon auritum
Stavenn Crossoptilon auritum 00.jpg
Ffesant glustiog Tibet Crossoptilon harmani
CrossoptilonHarmaniKeulemans.jpg
Ffesant gopraidd Syrmaticus soemmerringii
Stavenn Syrmaticus soemmerringii ijimae.jpg
Ffesant gorniog satyr Tragopan satyra
Satyr Tragopan - Bhutan S4E9890 (15362444310).jpg
Ffesant Mikado Syrmaticus mikado
Mikado Pheasant 398.jpg
Ffesant Reeves Syrmaticus reevesii
BxZ Syrmaticus reevesii 00.jpg
Ffesant Swinhoe Lophura swinhoii
Swinhoe's Pheasant 0673.jpg
Petrisen Verreaux Tetraophasis obscurus
Tetraophasis obscurus.jpg
Peunffesant Germain Polyplectron germaini
Polyplectron germaini -Diergaarde Blijdorp-8.jpg
Peunffesant Malaia Polyplectron malacense
BxZ Polyplectron malacense 00.jpg
Peunffesant Palawan Polyplectron napoleonis
Palawan Peacock-Pheasant - Palawan - Philippines H8O0751 (15361453469).jpg
Peunffesant Rothschild Polyplectron inopinatum
BxZ Polyplectron inopinatum 00b (1).jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Ceiliog eira Caspia: Brief Summary ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ceiliog eira Caspia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ceiliogod eira Caspia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Tetraogallus caspius; yr enw Saesneg arno yw Caspian snowcock. Mae'n perthyn i deulu'r Ffesantod (Lladin: Phasianidae) sydd yn urdd y Galliformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn T. caspius, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Ewrop.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Kaspi-Königshuhn ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src=
Kaspi-Königshühner

Das Kaspi-Königshuhn (Tetraogallus caspius), auch Kaspisches Königshuhn genannt, ist eine Vogelart aus der Gattung der Königshühner (Tetraogallus) in der Familie der Fasanenartigen (Phasianidae), die zu der Ordnung der Hühnervögel (Galliformes) gehören. Es ist ein Gebirgsvogel, der ganzjährig im alpinen und subalpinen Gürtel anzutreffen ist und ausschließlich am Boden lebt.

Erscheinungsbild

Das Kaspi-Königshuhn erreicht eine Körperlänge von 56 bis 63 Zentimetern. Die Flügelspanne beträgt 95 bis 105 Zentimeter und das Gewicht variiert zwischen 1,8 und 2,9 Kilogramm.[1]

Das ausgewachsene Männchen ist auf der Körperoberseite schiefergrau, nur der Vorderrücken ist cremegelb. Die Kehle ist weiß, ebenso der vordere Hals und die Halsseiten, die vom Vorderhals jeweils durch ein breites, graubraunes Längsband getrennt sind.[2] Die Brust ist blaugrau und weist bei zahlreichen Individuen einzelne schwarze, rundliche Flecken auf. Die Unterbrust und der Bauch sind einfarbig braun. Der Oberschwanz und die untere Schwanzdecke sind weiß. Die Schwanzfedern sind schwarzbraun mit einer rötlichen Spitze.

Das Weibchen gleicht dem Männchen, weist aber gewöhnlich auf der Brust mehr schwarze Flecken auf.

In ihrem Verbreitungsgebiet kann das Kaspi-Königshuhn mit keiner anderen Art verwechselt werden. Es kommt mit anderen Königshühnern nicht sympatrisch vor.

Stimme

Kaspi-Königshühner haben ein vielseitiges Stimmrepertoire. Am häufigsten vernehmbar ist der Ruf der Männchen, bei dem es sich um einen langgezogenen, melodischen Pfiff handelt, der mit einer tiefen Note beginnt und am Ende schnell höher wird. Er ist ganzjährig zu hören, besonders häufig und laut jedoch während der Balzzeit. Weibchen sind etwas schweigsamer als die Männchen, geben aber ähnliche Pfeiflaute von sich.

Verbreitung und Lebensraum

Das Verbreitungsgebiet des Kaspi-Königshuhns sind kleine isolierte Teilareale einzelner Hochgebirgsmassive im Taurus und in Gebirgen der Osttürkei bis in den Kleinen Kaukasus und in den Gebirgen Sagros und Elburs. Das Verbreitungsgebiet ist rückläufig. So kam das Kaspi-Königshuhn noch zu Beginn des 20. Jahrhunderts beispielsweise im Talysch-Gebirge vor.[3]

Das Kaspi-Königshuhn ist ein ausgesprochener Hochgebirgsvogel. Es ist ganzjährig im subalpinen und alpinen Gürtel anzutreffen. Im Kleinen Kaukasus bewohnt es beispielsweise den Höhenbereich zwischen 2400 und 4000 Metern. Es bevorzugt stark zerklüftete Hänge mit Felsen und Geröllfeldern, Wiesen und kleineren ständigen Schneefeldern. Auf Grund der nur geringen Schneemenge ist das Kaspi-Königshuhn in der Lage, ganzjährig sich in etwa derselben Höhe aufzuhalten. Im Winter werden allerdings Südhänge bevorzugt.[4]

Lebensweise

Kaspi-Königshühner sind monogame Vögel. Der Höhepunkt der Balz fällt in die zweite Aprilhälfte, in der sich die Paare von den Wintertrupps absondern und ihre Brutreviere besetzen. Das Nest ist eine flache Bodenmulde, die mit trockenen Blättern und Grashalmen sowie einigen Bauchfedern der Henne ausgelegt ist. Das Vollgelege besteht aus fünf bis zwölf Eiern. Die Brutzeit beträgt 28 bis 29 Tage.[5]

Die Nahrung während des Sommerhalbjahres besteht überwiegend aus den Blättern, Blütenständen und Schoten von Leguminosen sowie Glockenblumen. Insekten scheinen keine Rolle zu spielen. Die Zusammensetzung der Nahrung im Winterhalbjahr ist bislang nicht untersucht.[6]

Bestand

Die IUCN stuft das Kaspi-Königshuhn als nicht gefährdet ein, da die Art in einem sehr großen Verbreitungsgebiet vorkommt. Genaue Bestandsdaten liegen nicht vor. Der Bestand wird für europäisches Gebiet jedoch auf 2500 bis 9000 Brutpaare geschätzt. Weltweit geht man von 10.000 bis 50.000 Individuen aus.[7]

Belege

Literatur

  • R. L. Potapov, V. E. Fling (Hrsg.): Handbuch der Vögel der Sowjetunion. Band 4: Galliformes, Gruiformes. Aula Verlag, Wiesbaden 1989, ISBN 3-89104-417-8.

Einzelbelege

  1. John B. Dunning Jr. (Hrsg.): CRC Handbook of Avian Body Masses . CRC Press (1992), ISBN 978-0-8493-4258-5.
  2. Protopov & Fling, 1989, S. 75.
  3. Potapov & Fling, 1989, S. 76.
  4. Potapov & Fling, 1989, S. 76.
  5. Potapov & Fling, 1989, S. 76 und S. 77.
  6. Potapov & Fling, 1989, S. 77.
  7. Website der IUCN zum Kaspi-Königshuhn, aufgerufen am 30. Mai 2013

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Kaspi-Königshuhn: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src= Kaspi-Königshühner

Das Kaspi-Königshuhn (Tetraogallus caspius), auch Kaspisches Königshuhn genannt, ist eine Vogelart aus der Gattung der Königshühner (Tetraogallus) in der Familie der Fasanenartigen (Phasianidae), die zu der Ordnung der Hühnervögel (Galliformes) gehören. Es ist ein Gebirgsvogel, der ganzjährig im alpinen und subalpinen Gürtel anzutreffen ist und ausschließlich am Boden lebt.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Caspian snowcock ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

The Caspian snowcock (Tetraogallus caspius) is a snowcock in the pheasant family Phasianidae of the order Galliformes, gallinaceous birds.

It is found in the mountains of eastern Turkey, Armenia, Azerbaijan and throughout the Alborz Mountains of Northern Iran. It breeds at altitudes from 1,800–3,000 m (5,900–9,800 ft) on bare stony ground with some alpine scrub. It nests in a bare ground scrape and lays 6–9 greenish eggs, which are incubated only by the female. Its diet consists of seeds and vegetable matter. It forms small flocks when not breeding.

Description

This snowcock ranges from 56 to 63 cm (22 to 25 in) in length, 95 to 105 cm (37 to 41 in) in wingspan and 1.8 to 2.9 kg (4.0 to 6.4 lb) in weight.[3] Its plumage is patterned with grey, brown, white and black, but this snowcock looks pale gray from any distance. The breast is pale gray, the throat and a white patch on the side of the neck are white, and the nape is dark gray.

In flight, this wary bird shows white flight feathers and undertail. Male and female plumages are similar, but juveniles are slightly smaller and duller in appearance. There are three races differing in plumage saturation, becoming paler from west to east.

The Caspian snowcock has a desolate whistling song, vaguely like a Eurasian curlew, sooo-looo-leeee. It differs from Caucasian snowcock in that it does not have the drop in pitch at the end of the song shown by that species. The calls include loud cackles and bubbled buck-buck-buck-buck-burrrrrr.

References

  1. ^ BirdLife International (2016). "Tetraogallus caspius". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22678664A85854649. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22678664A85854649.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ "Appendices | CITES". cites.org. Retrieved 2022-01-14.
  3. ^ Dunning, John B. Jr., ed. (1992). CRC Handbook of Avian Body Masses. CRC Press. ISBN 978-0-8493-4258-5.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Caspian snowcock: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

The Caspian snowcock (Tetraogallus caspius) is a snowcock in the pheasant family Phasianidae of the order Galliformes, gallinaceous birds.

It is found in the mountains of eastern Turkey, Armenia, Azerbaijan and throughout the Alborz Mountains of Northern Iran. It breeds at altitudes from 1,800–3,000 m (5,900–9,800 ft) on bare stony ground with some alpine scrub. It nests in a bare ground scrape and lays 6–9 greenish eggs, which are incubated only by the female. Its diet consists of seeds and vegetable matter. It forms small flocks when not breeding.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Kaspia neĝokoko ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La Kaspia neĝokoko, Tetraogallus caspius, estas neĝokoko, tio estas birdo de la familio de Fazanedoj kaj ordo de Kokoformaj. Ĝi estis inkludata ene de specigrupo, nome malhelventraj neĝokokoj, kun la Kaŭkaza neĝokoko kaj la Himalaja neĝokoko.

Ĝi troviĝas en la montoj de orienta Turkio kaj Armenio, kaj tra la Elborz-Montaro de Norda Irano. Ili reproduktiĝas je altitudoj el 1800–3000 m sur nuda ŝtoneca grundo kun iome da alpa arbustaro. Ili nestumas en nuda grunda skrapaĵo kie la ino demetas 6-9 verdecajn ovojn, kiuj estas kovataj nur de la ino. Ties dieto konsistas el semoj kaj vegetala materialo. Ili formas malgrandajn arojn for de la reprodukta sezono.

Tiu palearktisa neĝokoko estas 56–63 cm longa. Ties plumaro estas griza, bruna, blanka kaj nigra, sed tiu neĝokoko aspektas palgriza eldistance. La brusto estas palgriza, kaj estas blankaj la gorĝareo kaj makulzono kolflanka, dum la nuko estas malhelgriza.

Ĝi diferenciĝas el la Kaŭkaza neĝokoko en tio ke la mustaĉa malhela strio estas multe malpli granda kaj tiele la vizaĝo aperas pli etende blankeca. Krome ĝenerale estas pli grizeca kaj malpli makuleca, kaj la brusto estas pli hela ol la subaj partoj.

Dumfluge tiu prudenta birdo montras blankajn flugilplumojn kaj subvoston. La plumaroj kaj de maskloj kaj de inoj estas similaj, sed junuloj estas iom pli malgrandaj kaj senkoloraj. Estas tri rasoj diferencaj laŭ plumaro, nome pli palaj el okcidento orienten. La populacioj de Turkio kaj Armenio estis separataj en diferenca subspecio nome tauricus, sed dubinde distinga. Krome ja estas du subspecioj agnoskataj, nome caspius (S. G. Gmelin, 1784) – suda kaj orienta Turkio tra Armenio kaj nordokcidenta Irano al suda Transkaspio kaj semenowtianschanskii Zarudny, 1908 – en montoj Zagros de Irano.

La Kaspia neĝokoko havas ĝemecan fajfan kanton, iom kiel tiu de la Granda kurlo, suuu-luuu-liii. Ĝi diferenciĝas el la Kaŭkaza neĝokoko en tio ke ĝi ne havas tonfalon fine de la kanto kiun ja montras tiu specio. La alvokoj inkludas laŭtajn babilaĵojn kaj bolantajn bak-bak-bak-bak-baarrrrr.

Referencoj

Vidu ankaŭ

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Kaspia neĝokoko: Brief Summary ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La Kaspia neĝokoko, Tetraogallus caspius, estas neĝokoko, tio estas birdo de la familio de Fazanedoj kaj ordo de Kokoformaj. Ĝi estis inkludata ene de specigrupo, nome malhelventraj neĝokokoj, kun la Kaŭkaza neĝokoko kaj la Himalaja neĝokoko.

Ĝi troviĝas en la montoj de orienta Turkio kaj Armenio, kaj tra la Elborz-Montaro de Norda Irano. Ili reproduktiĝas je altitudoj el 1800–3000 m sur nuda ŝtoneca grundo kun iome da alpa arbustaro. Ili nestumas en nuda grunda skrapaĵo kie la ino demetas 6-9 verdecajn ovojn, kiuj estas kovataj nur de la ino. Ties dieto konsistas el semoj kaj vegetala materialo. Ili formas malgrandajn arojn for de la reprodukta sezono.

Tiu palearktisa neĝokoko estas 56–63 cm longa. Ties plumaro estas griza, bruna, blanka kaj nigra, sed tiu neĝokoko aspektas palgriza eldistance. La brusto estas palgriza, kaj estas blankaj la gorĝareo kaj makulzono kolflanka, dum la nuko estas malhelgriza.

Ĝi diferenciĝas el la Kaŭkaza neĝokoko en tio ke la mustaĉa malhela strio estas multe malpli granda kaj tiele la vizaĝo aperas pli etende blankeca. Krome ĝenerale estas pli grizeca kaj malpli makuleca, kaj la brusto estas pli hela ol la subaj partoj.

Dumfluge tiu prudenta birdo montras blankajn flugilplumojn kaj subvoston. La plumaroj kaj de maskloj kaj de inoj estas similaj, sed junuloj estas iom pli malgrandaj kaj senkoloraj. Estas tri rasoj diferencaj laŭ plumaro, nome pli palaj el okcidento orienten. La populacioj de Turkio kaj Armenio estis separataj en diferenca subspecio nome tauricus, sed dubinde distinga. Krome ja estas du subspecioj agnoskataj, nome caspius (S. G. Gmelin, 1784) – suda kaj orienta Turkio tra Armenio kaj nordokcidenta Irano al suda Transkaspio kaj semenowtianschanskii Zarudny, 1908 – en montoj Zagros de Irano.

La Kaspia neĝokoko havas ĝemecan fajfan kanton, iom kiel tiu de la Granda kurlo, suuu-luuu-liii. Ĝi diferenciĝas el la Kaŭkaza neĝokoko en tio ke ĝi ne havas tonfalon fine de la kanto kiun ja montras tiu specio. La alvokoj inkludas laŭtajn babilaĵojn kaj bolantajn bak-bak-bak-bak-baarrrrr.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Tetraogallus caspius ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

El perdigallo del Caspio[2]​ o tetraogallo del Caspio[3]​ (Tetraogallus caspius), es una es una especie de ave galliforme de la familia Phasianidae.

Se distribuye en las montañas del este de Turquía y Armenia, y en toda la cordillera Alborz del norte de Irán. Se cría en altitudes entre 1800 a 3000 m en terreno pedregoso desnudo con algo de matorrales alpinos. Su dieta consiste en semillas y material vegetal.

El tamaño oscila desde 56 hasta 63 cm de longitud, 95 a 105 cm de envergadura y de 1.8 a 2.9 kg de peso.[4]

Referencias

  1. BirdLife International (2008). «Tetraogallus caspius». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2008 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 1 de mayo de 2009.
  2. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (1994). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Segunda parte: Falconiformes y Galliformes)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 41 (2): 183-191. ISSN 0570-7358. Consultado el 25 de mayo de 2013.
  3. «Perdigallo del Caspio (Tetraogallus caspius) (Gmelin,SG, 1784)». avibase. Consultado el 25 de mayo de 2013.
  4. CRC Handbook of Avian Body Masses by John B. Dunning Jr. (Editor). CRC Press (1992), ISBN 978-0-8493-4258-5.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Tetraogallus caspius: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

El perdigallo del Caspio​ o tetraogallo del Caspio​ (Tetraogallus caspius), es una es una especie de ave galliforme de la familia Phasianidae.

Se distribuye en las montañas del este de Turquía y Armenia, y en toda la cordillera Alborz del norte de Irán. Se cría en altitudes entre 1800 a 3000 m en terreno pedregoso desnudo con algo de matorrales alpinos. Su dieta consiste en semillas y material vegetal.

El tamaño oscila desde 56 hasta 63 cm de longitud, 95 a 105 cm de envergadura y de 1.8 a 2.9 kg de peso.​

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Tetraogallus caspius ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Tetraogallus caspius Tetraogallus generoko animalia da. Hegaztien barruko Phasianidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Tetraogallus caspius: Brief Summary ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Tetraogallus caspius Tetraogallus generoko animalia da. Hegaztien barruko Phasianidae familian sailkatua dago.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Tétraogalle de Perse ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Tetraogallus caspius

Le Tétraogalle de Perse (Tetraogallus caspius) est une espèce d'oiseaux de la famille des Phasianidae.

Distribution

Le tétraogalle de Perse se rencontre au sud et au sud-est de la mer Caspienne, en Turquie, en Iran, en Arménie, en Azerbaïdjan, au Turkménistan.

Sous-espèces

D'après la classification de référence (version 5.2, 2015) du Congrès ornithologique international, cette espèce est constituée des trois sous-espèces suivantes (ordre phylogénique) :

  • T. c. tauricus Dresser, 1876 ;
  • T. c. caspius (Gmelin, 1784) ; elle se rencontre en Turquie, en Arménie, en Azerbaïdjan, au Turkménistan et dans le nord de l’Iran ;
  • T. c. semenowtianschanskii Zarudny, 1908 ; est une forme plus claire, à teinte générale plus fauve-chamois. Elle se rencontre dans les monts Zagros, à l’ouest de l’Iran.

Habitat

Le tétraogalle de Perse est un résident de la montagne, au-dessus de 1 800 m. On le trouve sur les versants escarpés entrecoupés de ravins ou dans les prairies alpines, normalement au-dessus de la limite des arbres et des buissons d'astragales, souvent parmi des plaques de neige, mais il peut redescendre dans la ceinture forestière en été. Il monte moins haut (3 000 m) que le tétraogalle du Caucase et son habitat est plus sec que celui fréquenté par ce dernier (Hennache & Ottaviani 2011).

Mœurs

Les mœurs de ce tétraogalle sont semblables à celles des autres espèces du groupe. Il vit en couples ou en groupes de quelques oiseaux qui se dispersent dans les zones de nourrissage, en marchant lentement à la recherche de baies, graines, tubercules, bourgeons et feuilles. Les pics d’activité se situent en début et en fin de journée, ces perdrix préférant demeurer parmi les rochers en milieu de journée. Le soir venu, elles volent rapidement vers les zones de nourrissage, par couples ou par groupes, après avoir poussé quelques cris de contact et de ralliement. Le vol est plutôt plané, par longues glissades à ras des rochers, et juste entrecoupé de bruyants battements d’ailes.

Voix

Le répertoire vocal est similaire à celui des tétraogalles du Caucase et de l’Himalaya. Les mâles chantent du haut d’un rocher ou d’un surplomb, tête et cou dressés. Le chant consiste en une série de plusieurs notes sifflées chacune montant d’une octave et demi, la note terminale étant très haut perchée (Madge & McGowan 2002).

Nidification

Cette perdrix est monogame. Les parades commencent en avril ; les mâles semblent alors beaucoup plus nombreux que les femelles . Le nid est une simple dépression creusée par la femelle, en terrain découvert ou à demi cachée par un rocher. Les œufs sont pondus de fin avril à mai. La femelle élève seule ses jeunes (Madge & McGowan 2002).

Statut, conservation

Cette espèce n’est pas considérée comme menacée bien que la chasse et la dégradation de son habitat par surpâturage soient des menaces ponctuelles et localisées. Elle n’est nulle part commune sauf en Iran, où se situe la population la plus importante (7000 à 8000 individus). La population est estimée à quelques centaines d’oiseaux en Turquie, où elle est protégée et où des aires de protection ont été établies dans le Kayseri-Yahyali et le Tunceli-Cemiskezek. Elle est rare en Arménie et en Azerbaïdjan . Elle est peu abondante au Turkménistan où elle est considérée comme menacée en raison du braconnage et de la destruction de l’habitat, bien qu’elle soit protégée et placée sur la liste rouge (BirdLife International 2011).

Annexes

Références taxinomiques

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Tétraogalle de Perse: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Tetraogallus caspius

Le Tétraogalle de Perse (Tetraogallus caspius) est une espèce d'oiseaux de la famille des Phasianidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Tetraogallus caspius ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il tetraogallo del Caspio (Tetraogallus caspius (S.G.Gmelin, 1784)) è un uccello galliforme della famiglia dei Fasianidi[2].

Descrizione

Dimensioni

Misura 55-61 cm di lunghezza ed ha un'apertura alare di 95-105 cm; il peso è di 2500-2684 g nei maschi e di 1800-2344 g nelle femmine[3].

Aspetto

I tetraogalli sono delle pernici molto grosse diffuse in regioni di alta montagna. Nella regione del Caucaso ne esistono due specie: il tetraogallo del Caucaso e il tetraogallo del Caspio, ma i loro areali non si sovrappongono mai. Quest'ultimo ha l'aspetto generale di una grossa pernice grigiastra con sotto-caudali bianche, spesso visibili in quanto l'uccello solleva spesso la coda quando cammina. Rispetto al tetraogallo del Caucaso, quello del Caspio è di un grigio più chiaro, sfumato di camoscio sulle parti inferiori, con un disegno facciale meno contrastante, senza macchia rossa sulla nuca, senza macchie rosse meno distinte sui fianchi e il petto debolmente punteggiato di scuro e non «squamoso» come quello del tetraogallo del Caucaso, nel quale il disegno a squame si estende anche sulla mantellina. In volo, il disegno dell'ala è simile per entrambe le specie, ma il tetraogallo del Caspio ha l'estremità delle primarie più scura, il che crea un contrasto più evidente con la loro base, che è bianca. Il chukar è la sola specie con cui è possibile una qualche confusione, ma questo è molto più piccolo e più marrone, con la coda di colore rosso vivo. Inoltre il chukar ha le sotto-caudali di colore cannella chiaro, la gola bianca meglio delineata e barre verticali scure sui fianchi[3].

Biologia

Il tetraogallo del Caspio presenta abitudini e comportamento molto simili a quelli del tetraogallo del Caspio, soprattutto per quanto riguarda il richiamo. Segnala generalmente la sua presenza prima di mostrarsi con un fischio chiaro, udibile anche da lontano, molto simile a quello del chiurlo maggiore, ma più dolce e più lungo. Vola lungo i versanti delle montagne o sopra i burroni, generalmente planando verso il basso con dei battiti d'ala. Timido e prudente, per fuggire preferisce risalire il pendio camminando o correndo piuttosto che alzarsi in volo. I principali predatori dei tetraogalli sono i grandi rapaci, le volpi, i tassi, che attaccano i nidiacei, e i cani da pastore[3].

Alimentazione

È vegetariano e si nutre di piante erbacee che preleva nei prati alpini. In inverno, entra in competizione con capre e pecore, soprattutto quando le risorse alimentari sono più scarse a causa delle difficili condizioni climatiche o di uno spesso strato di neve che ricopre il suolo[3].

Riproduzione

L'inizio del periodo della nidificazione può essere molto variabile. Esso dipende essenzialmente dalle condizioni concrete di abitabilità, in particolare dallo stato di sviluppo della vegetazione legato alle condizioni climatiche di alta montagna. In condizioni favorevoli, la nidificazione ha luogo in aprile-maggio, ma in caso di circostanze difficili essa può essere rinviata agli inizi di giugno. Generalmente una covata comprende dalle 5 alle 8 uova, raramente fino a 12. L'incubazione non supera i 28 giorni[3].

Distribuzione e habitat

Il tetraogallo del Caspio è una specie localmente comune. Predilige in particolar modo i pascoli erbosi inaccessibili con affioramenti rocciosi, burroni e scarpate ad altitudini comprese tra i 2000 e i 4000 metri (al di sopra dei 2500 metri in estate). Evita le vaste aree ricoperte di neve. In inverno, a seconda delle condizioni atmosferiche, può spostarsi verso quote inferiori. È raro o assente nei prati sfruttati intensamente dal pascolare delle pecore. Il suo areale ricopre l'estremità nord-occidentale dell'Iran, le propaggini meridionali del Caucaso in Nakhchivan e Armenia, e la Turchia orientale, dove il numero di esemplari è probabilmente più elevato di quanto suggeriscono generalmente le stime effettuate[3].

Tassonomia

Ne vengono riconosciute tre sottospecie[2]:

  • T. c. tauricus Dresser, 1876, diffusa nelle regioni meridionali e orientali della Turchia e nell'Armenia occidentale;
  • T. c. caspius (S. G. Gmelin, 1784), la sottospecie nominale, quella dall'areale più esteso, che va dall'Armenia centrale al Turkmenistan;
  • T. c. semenowtianschanskii Zarudny, 1908, endemica dei monti Zagros (Iran sud-occidentale).

Note

  1. ^ (EN) BirdLife International 2016, Tetraogallus caspius, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020. URL consultato il 24 ottobre 2017.
  2. ^ a b (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Phasianidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 24 ottobre 2017.
  3. ^ a b c d e f (EN) Caspian Snowcock (Tetraogallus caspius), su hbw.com. URL consultato il 25 settembre 2017.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Tetraogallus caspius: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il tetraogallo del Caspio (Tetraogallus caspius (S.G.Gmelin, 1784)) è un uccello galliforme della famiglia dei Fasianidi.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Kaspisch berghoen ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Vogels

Het Kaspisch berghoen (Tetraogallus caspius) is een vogel uit de familie fazantachtigen (Phasianidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1784 door Gmelin.

Kenmerken

Het verenkleed van deze vogels is grijs, bruin en wit. Dit geldt voor beide geslachten. De lichaamslengte bedraagt 60 cm en het gewicht 1,5 tot 2,5 kg.

Leefwijze

Deze standvogels leven in groepjes en vertonen verticale seizoenstrek. In de winter dalen ze af tot onder de boomgrens.

Voorkomen

De soort komt voor in het zuidwesten van Eurazië, in een kale, rotsachtige leefomgeving, hoog in de bergen..[2]

Verspreiding en leefgebied

De soort telt 3 ondersoorten:

Beschermingsstatus

Op de Rode Lijst van de IUCN heeft de soort de status veilig.

Bronnen, noten en/of referenties
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Kaspisch berghoen: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Het Kaspisch berghoen (Tetraogallus caspius) is een vogel uit de familie fazantachtigen (Phasianidae). De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1784 door Gmelin.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Kurdistanhøne ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO

Kurdistanhøne (Tetraogallus caspius) er en hønsefugl.

Den er stor og kraftig og er rundt 60 cm lang. Fjærdrakten har et mønster i grått, brunt, hvitt og svart, men er litt lysere enn hos slektningen kaukasushøne. Vingene har store, hvite felt som hos andre kongehøns.

Kurdistanhøne lever i blokkmark og rhododendronkratt i en høyde på 1800–3000 moh. Føden består av planter.[2][3]

Nominatunderarten T. c. caspius er utbredt i Georgia, Armenia, Aserbajdsjan, nordøstre Tyrkia, nordvestre Iran og lengst nord i Irak. Den har også isolerte bestander i Taurusfjellene og Elburzfjellene. Underarten T. c. semenowtianschanskii forekommer i Zagrosfjellene mellom Kermanshah og Shiraz.

Det norske navnet «kurdistanhøne» er misvisende. Det er bare i et lite område sør for Vansjøen at arten forekommer i områder med kurdisk befolkning.[1][4]

Referanser

  1. ^ a b BirdLife International 2012. Tetraogallus caspius. In: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. Besøkt 13. april 2014.
  2. ^ L. Svensson og P.J. Grant (2011). V. Ree, red. Gyldendals store fugleguide: Europas og middelhavsområdets fugler i felt (4 utg.). Gyldendal. ISBN 9788205418820.
  3. ^ H. Heinzel, R. Fitter og J. Parslow, norsk utgave H. Holgersen (1973). Fugleleksikon i farger: Europa – Nord-Afrika – Midt-Østen. Tiden. s. 100–101. ISBN 82-10-00760-2.CS1-vedlikehold: Flere navn: forfatterliste (link)
  4. ^ J.F. Clements, T.S. Schulenberg, M.J. Iliff, B.L. Sullivan, C.L. Wood og D. Roberson. 2013. The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.8. Nedlastet fra http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/

Eksterne lenker

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Kurdistanhøne: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO

Kurdistanhøne (Tetraogallus caspius) er en hønsefugl.

Den er stor og kraftig og er rundt 60 cm lang. Fjærdrakten har et mønster i grått, brunt, hvitt og svart, men er litt lysere enn hos slektningen kaukasushøne. Vingene har store, hvite felt som hos andre kongehøns.

Kurdistanhøne lever i blokkmark og rhododendronkratt i en høyde på 1800–3000 moh. Føden består av planter.

Nominatunderarten T. c. caspius er utbredt i Georgia, Armenia, Aserbajdsjan, nordøstre Tyrkia, nordvestre Iran og lengst nord i Irak. Den har også isolerte bestander i Taurusfjellene og Elburzfjellene. Underarten T. c. semenowtianschanskii forekommer i Zagrosfjellene mellom Kermanshah og Shiraz.

Det norske navnet «kurdistanhøne» er misvisende. Det er bare i et lite område sør for Vansjøen at arten forekommer i områder med kurdisk befolkning.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Ułar kaspijski ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Ułar kaspijski (Tetraogallus caspius) – gatunek ptaka z rodziny kurowatych (Phasianidae).

Systematyka

Wyróżniono trzy podgatunki T. caspius[4]:

  • T. caspius tauricus – południowa i wschodnia Turcja, zachodnia Armenia.
  • T. caspius caspius – środkowa Armenia do Turkmenistanu.
  • T. caspius semenowtianschanskii – Zagros.

Występowanie

Ułar kaspijski żyje w Azji Mniejszej, na wschodnim Kaukazie oraz w zachodnim Iranie. Zamieszkuje on zbocza górskie z rumoszem oraz rzadką roślinnością kserofityczną na wysokości ok. 2400 m n.p.m.

Opis

Ułar kaspijski osiąga długość ciała 56 cm, długość skrzydła 24,5-28,5 cm[5]. Ptak ten jest upierzony rdzawoszaro w ciemniejsze podłużne, a także poprzeczne rzędy prążków oraz plamek. Szyja jest pokryta białymi pasami, a natomiast jego nogi są pomarańczowo-czerwone.

Pożywienie

Ułar kaspijski żywi się roślinami oraz drobnymi bezkręgowcami.

Przypisy

  1. Tetraogallus caspius, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Caspian Snowcock (Tetraogallus caspius) (ang.). IBC: The Internet Bird Collection. [dostęp 16 lipca 2011].
  3. Tetraogallus caspius. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  4. Frank Gill, David Donsker: Family Phasianidae (ang.). IOC World Bird List: Version 4.2. [dostęp 2014-07-22].
  5. Przemysław Busse (red.), Zygmunt Czarnecki, Andrzej Dyrcz, Maciej Gromadzki, Roman Hołyński, Alina Kowalska-Dyrcz, Jadwiga Machalska, Stanisław Manikowski, Bogumiła Olech: Ptaki. T. II. Warszawa: Wiedza Powszechna, 1991, s. 311, seria: Mały słownik zoologiczny. ISBN 83-214-0563-0.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Ułar kaspijski: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL

Ułar kaspijski (Tetraogallus caspius) – gatunek ptaka z rodziny kurowatych (Phasianidae).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Kaspisk snöhöna ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Kaspisk snöhöna[2] (Tetraogallus caspius) är en bergslevande fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Utseende och läte

Kaspisk snöhöna är en stor hönsfågel, mellan 56 och 63 centimeter i längd.[4] På håll ser den jämngrå ut, men är mönstrad i grått, brunt, vitt och svart. Bröstet är blekgrått, den har ett vitt bröst och en vit fläck på halssidan och nacken är mörkgrå. I flykten syns vita vingpennor och undergump. Hanen och honan är lika, men ungfåglarna är något mindre och dovare i färgerna.

Lätet är en ödesmättad vissling, vagt påminnande om storspovens: sooo-looo-leee. Till skillnad från den närbesläktade kaukasiska snöhönan sjunker den inte i tonläge på mot slutet. Ett annat läte är ljudliga och bubblande kacklingar: bak-bak-bak-bak-barrrrr.

BirdsAsiaJohnGoVIIGoul 0124.jpg

Utbredning och systematik

Kaspisk snöhöna är mycket närbesläktad med kaukasisk snöhöna. Dess utbredningsområde är fragmenterat och den förekommer på klippigt, och blockrikt kalfjäll på 1800-3000 meter över havet.

Arten delas in i två underarter:[3]

  • Tetraogallus caspius caspius – förekommer i bergstrakter i östra Turkiet, södra Ryssland och västra Iran
  • Tetraogallus caspius semenowtianschanskii – förekommer i bergskedjan Zagros i sydvästra Iran

Vissa urskiljer även underarten tauricus med utbredning i södra och östra Turkiet samt i Armenien.[5]

Levnadssätt

Kaspisk snöhöna är en bergslevande fågel som vanligtvis häckar från 2.400 meter över havet upp till snögränsen, men kan på vissa ställen gå ner till 1.800 meter eller upp till 4.000 meter. Arten lever av frön och växtdelar. Liksom kaukasisk snöhöna flyger den på morgonen ner från sin sovplats på en högt belägen klippavsats för att födosöka och tar sig långsamt uppför under dagen. Den ses oftast i par eller smågrupper med upp till åtta individer, men på hösten kan den samlas i mycket större grupper med upp till 60 fåglar.[6]

Arten häckar i slutet av april ocj maj. Den lägger normalt fem till nio lerfärgade ägg i en uppskrapad grop sparsamt fodrad med gräs eller bar och några enstaka fjädrar. Endast honan ruvar äggen, i 28-29 dagar. Det är också endast honan som sedan matar dem.[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 4.500-10.800 par.[1] Europa antas utgöra 55% av artens utbredningsområde, vilket gör att världspopulationen preliminärt kan uppskattas till mellan 16.000 och 40.000 individer.[1]

Noter

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2011 Tetraogallus caspius . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-02-01.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ CRC Handbook of Avian Body Masses by John B. Dunning Jr. (Editor). CRC Press (1992), ISBN 978-0-8493-4258-5.
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  6. ^ [a b] McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2018). Caspian Snowcock (Tetraogallus caspius). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53373 on 5 januari 2018).

Externa länkar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Kaspisk snöhöna: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Kaspisk snöhöna (Tetraogallus caspius) är en bergslevande fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Urkeklik ( Turco )

fornecido por wikipedia TR

Urkeklik veya Hazar kekliği (Tetraogallus caspius), sülüngiller (Phasianidae) familyasından bir kuş türü.

5-6 yeşilimsi yumurtalarını yerde kazıyarak yaptıkları yalın yuvalarına yumurtlarlar ve yumurtaların üzerinde sadece dişi kuluçkaya yatar. Yiyecekleri bitkisel materyaller ve tohumlardan ibarettir. Üreme dışında küçük sürüler halindedirler.

53–63 cm büyüklüğünde bir kuştur. Tüyleri gri, kahverengi, beyaz ve siyah desenlidir ama çok uzaktan bakıldığında soluk gri renkte görülür. Göğüs soluk gri, boynun kenarında beyaz bir yaması ve beyaz bir boğazı vardır ve ense koyu gridir.

Uçuşta, bu uyanık kuş, beyaz uçuş tüylerini ve kuyruk altını gösterir. Erkek ve dişi tüyler açısından benzerdir ama yavru daha küçük çizgili ve soluk görünümdedir.

Kaynakça

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia TR

Urkeklik: Brief Summary ( Turco )

fornecido por wikipedia TR

Urkeklik veya Hazar kekliği (Tetraogallus caspius), sülüngiller (Phasianidae) familyasından bir kuş türü.

5-6 yeşilimsi yumurtalarını yerde kazıyarak yaptıkları yalın yuvalarına yumurtlarlar ve yumurtaların üzerinde sadece dişi kuluçkaya yatar. Yiyecekleri bitkisel materyaller ve tohumlardan ibarettir. Üreme dışında küçük sürüler halindedirler.

53–63 cm büyüklüğünde bir kuştur. Tüyleri gri, kahverengi, beyaz ve siyah desenlidir ama çok uzaktan bakıldığında soluk gri renkte görülür. Göğüs soluk gri, boynun kenarında beyaz bir yaması ve beyaz bir boğazı vardır ve ense koyu gridir.

Uçuşta, bu uyanık kuş, beyaz uçuş tüylerini ve kuyruk altını gösterir. Erkek ve dişi tüyler açısından benzerdir ama yavru daha küçük çizgili ve soluk görünümdedir.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia TR

Gà tuyết Caspi ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Gà tuyết Caspi, tên khoa học Tetraogallus caspius, là một loài chim trong họ Phasianidae.[2]

Chú thích

  1. ^ BirdLife International (2012). Tetraogallus caspius. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2013.2. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 26 tháng 11 năm 2013.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Gà tuyết Caspi


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Gà này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Gà tuyết Caspi: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Gà tuyết Caspi, tên khoa học Tetraogallus caspius, là một loài chim trong họ Phasianidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Каспийский улар ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Семейство: Фазановые
Подсемейство: Куропатковые
Род: Улары
Вид: Каспийский улар
Международное научное название

Tetraogallus caspius (Gmelin, 1784)

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 175951NCBI 466263EOL 1047281

Каспийский улар[1], или каспийская горная индейка[1] (лат. Tetraogallus caspius) — птица отряда курообразные, семейства Фазановые. Вид занесён в Красную книгу.

Описание

По внешнему виду схож с другими видами уларов. Обитает в высокогорьях, чаще всего стайками. Часто перекликаются. При опасности бегут вверх по склону или прячутся. Бегают легко и быстро. Вспугнутые птицы взлетают с криком и всегда облетают гору. Летают хорошо, могут долго планировать.

Окраска

Окрас у самцов и самок одинаковый. Верх головы и зашеек, уздечка, щеки и бока шеи — серые. От заушной области на бока шеи протянута широкая белая полоса. Подбородок Каспийского улара как и горло белые. Передняя часть спины покрыта серыми перьями с охристым оттенком. Оставшаяся часть спины и верхняя часть крыльев темно-серые с мелким струйчатым рисунком. Первостепенные и второстепенные маховые белые, с темно-бурыми окончаниями. зоб и передняя часть груди голубовато-серые со слабым охристым налетом. Грудь и брюхо серые. Каспийский улар сливается с окружающим фоном и поэтому бегущие и сидящие птицы малозаметны.

Места обитания

Обитает Каспийский улар в горах Малой Азии (от Тавра до Армянского нагорья, Малого Кавказа и Ирана. На восток проникал в Копетдаг). На данный момент численность и ареал Каспийского улара продолжает быстро сокращаться. В вышеуказанном ареале встречается разбросанно. В основном встречается на крутых склонах в ущельях альпийской и субальпийской зон на высоте от 2400 м до 4000 м над уровнем моря. При сезонных миграциях птицы спускаются до верхней границы лесов. Места обитания улара постепенно деградируют под влиянием выпаса овец.

 src=
Каспийский улар , рис. А.Н. Мартынова[4]

Численность

Численность Каспийского улара в природе быстро сокращается. Летом 1964 года в Закавказье насчитывалось менее 850 особей. Некоторые популяции стоят на грани вымирания. Это связано с браконьерством, интенсивным выпасом овец и большой численностью наземных хищников (лисица, каменная куница). Экология каспийского улара мало изучена.

В кладке обычно 6—9, иногда количество достигает 12-ти яиц. Соотношение полов в популяциях неравное: самцов больше чем самок в 7—8 раз. Часто кладка и насиживающая самка гибнут от лисицы и каменной куницы. Каспийский улар в основном ведёт оседлый образ жизни, перелётов не совершает.

Интересные факты

Изображение Каспийского улара нанесено на серебряную Туркменскую монету достоинством 500 манат[5].

Охрана

Каспийский улар внесен в Красную книгу. Вид охраняется, его добыча запрещена.

Примечания

  1. 1 2 Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 65. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
  2. Армянский каспийский улар
  3. Южнокаспийский улар
  4. Рисунок из книги: Мензбир М.А. Охотничьи и промысловыя птицы Европейской России и Кавказа. 2 тома и атлас. М., типо-литография Т-ва И. Н. Кушнерев и Ко., 1900-1902.
  5. Þáèëåéíûå Ìîíåòû Öåíòðàëüíîãî Áàíêà Òóðêìåíèñòàíà
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Каспийский улар: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Каспийский улар, или каспийская горная индейка (лат. Tetraogallus caspius) — птица отряда курообразные, семейства Фазановые. Вид занесён в Красную книгу.

Подвиды каспийского улара: Армянский каспийский улар (Tetraogallus caspius tauricus) Южнокаспийский улар (Tetraogallus caspius caspius, Tetraogallus transcaspius)
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

裡海角雞 ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科
二名法 Tetraogallus caspius
Gmelin, 1784

裡海角雞(學名:Tetraogallus caspius),又名裡海雪雉裡海雪雞,是一種雪雞

裡海角雞分佈在土耳其東部及阿美尼亞的山脈,並橫跨伊朗北部的阿爾波茲山脈。牠們棲息在海拔1800-3000米的地方,都是荒蕪的石地長有一些山區草叢。牠們會在地上築巢,每次生6-9隻蛋,蛋呈綠色,由雌鳥孵化。牠們主要吃種子植物。在非繁殖的季節,牠們會組織細小的群落。

裡海角雞長56-63厘米。身體夾雜灰色、褐色、白色及黑色的羽毛,遠看呈淡灰色。胸部是淡灰色,喉嚨及頸邊白色,頸背呈深灰色。牠們飛行時會現出白色的飛羽及尾底。雄鳥及雌鳥相似,雛鳥稍為細小及沉色。牠們有三個種族,在顏色上有分別,由西向東逐漸淡色。

裡海角雞的叫聲有點像白腰杓鷸般,但不像高加索雪雞般最後的音調會下降。

參考

  1. ^ BirdLife International. Tetraogallus caspius. IUCN Red List of Threatened Species 2018.2. International Union for Conservation of Nature. 2016 [1 October 2016]. 数据库資料包含說明此物種被編入無危級別的原因
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
维基百科作者和编辑
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 中文维基百科

裡海角雞: Brief Summary ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科

裡海角雞(學名:Tetraogallus caspius),又名裡海雪雉或裡海雪雞,是一種雪雞

裡海角雞分佈在土耳其東部及阿美尼亞的山脈,並橫跨伊朗北部的阿爾波茲山脈。牠們棲息在海拔1800-3000米的地方,都是荒蕪的石地長有一些山區草叢。牠們會在地上築巢,每次生6-9隻蛋,蛋呈綠色,由雌鳥孵化。牠們主要吃種子植物。在非繁殖的季節,牠們會組織細小的群落。

裡海角雞長56-63厘米。身體夾雜灰色、褐色、白色及黑色的羽毛,遠看呈淡灰色。胸部是淡灰色,喉嚨及頸邊白色,頸背呈深灰色。牠們飛行時會現出白色的飛羽及尾底。雄鳥及雌鳥相似,雛鳥稍為細小及沉色。牠們有三個種族,在顏色上有分別,由西向東逐漸淡色。

裡海角雞的叫聲有點像白腰杓鷸般,但不像高加索雪雞般最後的音調會下降。

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
维基百科作者和编辑
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 中文维基百科

カスピアセッケイ ( Japonês )

fornecido por wikipedia 日本語
カスピアセッケイ 保全状況評価 LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : キジ目 Galliformes : キジ科 Phasianidae : セッケイ属 Tetraogallus : カスピアセッケイ
T. caucasicus 学名 Tetraogallus caspius
(Gmelin, 1784) 和名 カスピアセッケイ 英名 Caspian Snowcock 亜種

T. c. caspius
T. c. semenowtianschanskii

カスピアセッケイ (学名:Tetraogallus caspius)は、キジ目キジ科に分類される鳥類の一種である。

分布[編集]

トルコ東部からアルメニアイランカスピ海南部周辺にかけて分布する。

形態[編集]

通常は、体長56 - 63cmだが70cmに達する固体もいる。雄の体の上面は暗い灰色で、褐色や黄褐色の斑が入る。胸の上部は灰色で黒い斑が入り、胸の下部から腹にかけては灰褐色である。顔の耳羽から喉にかけて大きな灰色斑がある。雌は、胸の上部の斑が黄褐色で、顔にも黄褐色の斑が混じる。嘴は暗い黄色、脚は赤色で距が1対ある。

生態[編集]

海抜1,800 - 3,000mの岩のある草原に生息する。

植物の茎、根、種子を食べる。

繁殖期は4 - 5月で、地上の浅い窪地に枯れ草などを敷いて営巣する。1腹4-6個の卵を産む。抱卵期間は約28日である。雌のみが抱卵する。

亜種[編集]

以下の2亜種に分類される。

  • Tetraogallus caspius caspius
  • Tetraogallus caspius semenowtianschanskii

参考文献[編集]

  • 『世界の動物|分類と飼育 キジ目』、財団法人東京動物園協会、1987年、68頁
執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
ウィキペディアの著者と編集者
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 日本語

カスピアセッケイ: Brief Summary ( Japonês )

fornecido por wikipedia 日本語

カスピアセッケイ (学名:Tetraogallus caspius)は、キジ目キジ科に分類される鳥類の一種である。

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
ウィキペディアの著者と編集者
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 日本語