Winter visitor, regular passage visitor? and migrant breeder?
Sylvia conspicillata, conocida como Papuda tomillera, y dacuando tamién por Chirrera, ye una especie d'ave paseriforme del xéneru sylvia dientro de la familia sylviidae.
Descríbese como una papuda diminuta d'unos 13 cm de llargor y de llarga cola. El machu adultu presenta mantu y cabeza grises, con un inconspicuo aniellu ocular blancu; les nales son de color castañu nun tonu vivu, la cola corita coles plumes esteriores de color blancu; gargüelu tamién blancu, y pechu gris clarín con ciertu tonu rosáu que va faciéndose blancu conforme baxa escontra'l banduyu. Fema y neñón de color más apagáu y pardu amarronáu.
Cría en tomillares y otros terrenes secos o grebos de vexetación escasa y esvalixada, como salicornia, artumisa, romeros o coscojales, en definitiva carbes baxes, y xeneralmente en zones que s'atopen a menos de 700 m. Tamién se desenvuelve en zones marismeñas, con almajos y otres plantes halófiles, esto ye, con carbes de marisma salobre. Gusta de tener bastante suelu desnudu o bien escasamente cubiertu pola vexetación. Añera a escasu altor, nos parrotales típicos del so hábitat.
Emite un "churr" castañeante. El so trino ye agudu y pocu variáu.
Ye básicamente insectívora, polo que xeneralmente s'alimenta d'inseutos, anque tembién inxer arañes, moluscos y delles granes.
Sylvia conspicillata, conocida como Papuda tomillera, y dacuando tamién por Chirrera, ye una especie d'ave paseriforme del xéneru sylvia dientro de la familia sylviidae.
An devedig krineg a zo un evn, Sylvia conspicillata e anv skiantel.
Bevañ a ra al labous dreist-holl war-dro Mor Kreizdouar[1].
El tallarol trencamates o busqueret(a) trencamates (Sylvia conspicillata) és un ocell de la família del sílvids (Sylviidae), a l'ordre dels passeriformes.
Arriba a les seves majors densitats als aiguamolls i zones properes, però també habita camps secs amb timó d'interior i inclús les formacions de vegetació baixa d'alta muntanya fins als 2000 m d'altitud.[1] Són parcialment migradors. La majoria són sedentaris, però els que viuen al pis de muntanya, en hivern baixen cap a les costes.
Insectívor, menja larves, mosquits, erugues i aranyes, que cerca per terra o per les branques baixes dels arbusts.
Cria a l'Àfrica nord-occidental, sud-oest d'Europa (des del Sud de Portugal, fins al sud d'Itàlia) i costes del mediterrani oriental. També a les Illes del mediterrani i atlàntiques com Canàries, Madeira i Cap Verd.
Està present en diferents llocs del Països Catalans, però és més abundant com més al sud i és escàs a les Balears. En algunes zones hi és present tot l'any i en altres només en època de cria.[2] A Catalunya n'hi nidifiquen ha uns pocs centenars de parelles.[3]
El tallarol trencamates o busqueret(a) trencamates (Sylvia conspicillata) és un ocell de la família del sílvids (Sylviidae), a l'ordre dels passeriformes.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Telor sbectolog (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion sbectolog) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Sylvia conspicillata; yr enw Saesneg arno yw Spectacled warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1] Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain, ond nid yng Nghymru.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn S. conspicillata, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia, Ewrop ac Affrica.
Mae'r telor sbectolog yn perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Crombec aelwyn Sylvietta leucophrys Crombec pigfyr Somalia Sylvietta philippae Crombec torfelyn Sylvietta denti Crombec y gogledd Sylvietta brachyura Preblyn coed adeinwinau Stachyris erythroptera Preblyn coed Austen Stachyris oglei Preblyn coed bronwyn Stachyris grammiceps Preblyn coed gyddfddu Stachyris nigricollis Preblyn coed gyddflwyd Stachyris nigriceps Preblyn coed torchddu Stachyris melanothorax Preblyn corun cennog Malacopteron cinereum Stachyris strialata Stachyris strialataAderyn a rhywogaeth o adar yw Telor sbectolog (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: telorion sbectolog) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Sylvia conspicillata; yr enw Saesneg arno yw Spectacled warbler. Mae'n perthyn i deulu'r Teloriaid (yr Hen Fyd) (Lladin: Sylviidae) sydd yn urdd y Passeriformes. Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain, ond nid yng Nghymru.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn S. conspicillata, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia, Ewrop ac Affrica.
Наочарестото грмушарче (науч. Sylvia conspicillata) е мала врапчевидна птица од фамилијата грмушари (Sylvidae), родот грмушарчиња (Sylvia). Се размножува низ северозападна Африка, југозападна Европа од Пиринејскиот Полуостров до Италија, и понатаму на исток до источните Медитерански острови и крајбрежниот регион. Ја има и во Македонија. Во Африка таа е постојан жител, но другите популации се преселници кои зимуваат во северна и западна Африка и во Египет. Оваа птица е редок скитник во северна и западна Европа.
Кај наочарестото грмушарче, како и кај другите грмушари е изразен половиот диморфизам. Долги се 12-13 см, мажјаците имаат сива глава со потемна дамка во близина на очите и бел прстен околу нив, одозгора се кафеави, а одоздола розовикави. Брадата, односно грлото им е бело. На крилјата имаат костенливи нијанси. Женките се побледи, целите се светло кафеави, немаат сиво или имаат сосема малку, а одоздола се белкави. Белиот прстен околу окото не им е изразен. Клунот е долг, малку свиен на врвот, одозгора сив, а долу кремав со сив врв. Нозете се сиви кај младенчињата, а портокаловокафеави кај возрасните. Младенчињата се како женките.
Живеалиштето на оваа птица се отворените, суви предели со грмушки.
Се храни со инсекти, но и со бобинки и меко овошје.
Песната му е високо чрчорење.
Гнездото го прави скриено во грмушките и несе 3-6 јајца.
Наочарестото грмушарче (науч. Sylvia conspicillata) е мала врапчевидна птица од фамилијата грмушари (Sylvidae), родот грмушарчиња (Sylvia). Се размножува низ северозападна Африка, југозападна Европа од Пиринејскиот Полуостров до Италија, и понатаму на исток до источните Медитерански острови и крајбрежниот регион. Ја има и во Македонија. Во Африка таа е постојан жител, но другите популации се преселници кои зимуваат во северна и западна Африка и во Египет. Оваа птица е редок скитник во северна и западна Европа.
The spectacled warbler (Curruca conspicillata) is a species in the typical warbler genus, Curruca. The specific conspicillata is from Latin conspicillum, a place to look from, equivalent to "spectacled".[2]
It breeds in northwest Africa, southwest Europe from Iberia to Italy, and then further east on the eastern Mediterranean islands and coastal regions. It is mainly resident in Africa, but other populations migrate to winter more widely in north and west Africa and Egypt. This bird is a rare vagrant to northern and western Europe.
It also occurs in some Atlantic islands. The subspecies orbitalis has been proposed for those of the Cape Verde Islands. The presumed subspecies for the Madeira birds, bella, is today usually included in this taxon, as are the birds of the Canary Islands, where the species is quite common except on El Hierro and known as zarzalero y ratonero.[3]
These are very small "warblers" and are intermediate between common whitethroats and Tristram's warbler in coloration. Spectacled warblers are brown above and buff below, with chestnut wing patches and a white throat. Adult males have a grey head and the white eye ring which gives the species its name. Immature birds can be confused with both the whitethroat and the western subalpine warbler, and identification is difficult in the field. The song is a fast high warble.
About the precise relationships of this bird, not much can be said with certainty. It seems as if its intermediate appearance, apart from the autapomorphic white eye ring, indicates its relationships reasonably well. At least, it is not the closest living relative of Tristram's warbler.[4][5]
These small passerine birds are found in dry open country with bushes. 3-6 eggs are laid in a nest in a bush. Like its relatives, the spectacled warbler is insectivorous.
The spectacled warbler (Curruca conspicillata) is a species in the typical warbler genus, Curruca. The specific conspicillata is from Latin conspicillum, a place to look from, equivalent to "spectacled".
It breeds in northwest Africa, southwest Europe from Iberia to Italy, and then further east on the eastern Mediterranean islands and coastal regions. It is mainly resident in Africa, but other populations migrate to winter more widely in north and west Africa and Egypt. This bird is a rare vagrant to northern and western Europe.
It also occurs in some Atlantic islands. The subspecies orbitalis has been proposed for those of the Cape Verde Islands. The presumed subspecies for the Madeira birds, bella, is today usually included in this taxon, as are the birds of the Canary Islands, where the species is quite common except on El Hierro and known as zarzalero y ratonero.
These are very small "warblers" and are intermediate between common whitethroats and Tristram's warbler in coloration. Spectacled warblers are brown above and buff below, with chestnut wing patches and a white throat. Adult males have a grey head and the white eye ring which gives the species its name. Immature birds can be confused with both the whitethroat and the western subalpine warbler, and identification is difficult in the field. The song is a fast high warble.
About the precise relationships of this bird, not much can be said with certainty. It seems as if its intermediate appearance, apart from the autapomorphic white eye ring, indicates its relationships reasonably well. At least, it is not the closest living relative of Tristram's warbler.
These small passerine birds are found in dry open country with bushes. 3-6 eggs are laid in a nest in a bush. Like its relatives, the spectacled warbler is insectivorous.
Eggs of Curruca conspicillata MHNTLa Okulvitra silvio, Sylvia conspicillata, estas specio de birdo de la familio de Silviedoj kaj de ties plej tipa genro nome Sylvia aŭ silvioj, kiuj estas grizecaj aŭ grizecbrunaj insektovoruloj.
Ili reproduktiĝas en nordokcidenta Afriko, sudokcidenta Eŭropo el Iberio al Italio, kaj pli orienten al orientaj insuloj de Mediteraneo kaj marbordaj regionoj eĉ de Maroko al Tunizio. Ankaŭ en Mezoriento, Israelo, Jordanio kaj eble Sinajo kaj Nordokcidenta Egiptio. Ili estas ĉefe loĝantaj birdoj en Afriko, sed aliaj populacioj migras vintre amplekse al norda kaj okcidenta Afriko kaj Egiptio. Tiu birdo estas rara vaganto al norda kaj okcidenta Eŭropo. La eŭropa populacio estis ĉirkaŭkalkulita je 180.000-440.000 paroj (25-49 % de la tutmonda loĝantaro).
Ĝi loĝas ankaŭ en kelkaj insuloj de Atlantiko. La subspecio orbitalis estis proponita por tiuj de Kabo-Verdo. La proponita subspecio por la birdoj de Madejro nome bella estas ankoraŭ inkludita en tiu taksono, dum la birdoj de Kanarioj, kie la specio estas tre komuna escepte en El Hierro kaj konata kiel zarzalero” kaj “ratonero (Álamo Tavio 1975).
Tiuj estas tre malgrandaj silvioj intermezaj inter la Blankgorĝa silvio kaj la Atlassilvio laŭ koloro. La Okulvitra silvio estas bruna supre kaj sablokolora sube, kun tre ruĝecbrunaj flugilmakuloj (pli nigrecaj en bordoj kaj ŝultro kie videblas eta nigreca makulo eĉ dum ripozo) kaj blanka gorĝo tre rimarkinda inter la malhela kapo kaj la rozbruneca brusto (kiu iĝas pli klara en ventro) kaj iom pli malgranda ol tiu simila de la Blankgorĝa silvio. Masklaj plenkreskuloj havas grizan kapon kun la blanka okulringo kiu havigas al la specio ties nomon, kiu estas ege kontrasta ĉefe kun la pli nigreca okulmasko inter la okulo kaj la beko, kiu siavice kontrastas kun la blanka gorĝo. Inoj estas malpli grizaj enkape kaj pli brunecaj kaj la gorĝo ne estas tiom blanka, sed iom sablokolora; temas pri seksa duformismo. La beko estas flaveca kaj malhela nur en pinto kaj bordo de la supra makzelo. La kruroj estas flavecbrunecaj aŭtune kaj ruĝecbrunaj printempe; ankaŭ la iriso varias laŭ koloroj. Nematuruloj povas esti konfuzataj kun kaj la Blankgorĝa silvio kaj kun la Barbstria silvio, kaj ties identigo en naturo estas malfacila.
Pri la preciza rilataro de tiu birdo, oni ne povas diri multe certece. Ŝajne ties intermeza aspekto, krom la aŭtapomorfa blanka okulringo, indikas sian rilataron sufiĉe klare. Ĉiukaze almenaŭ ne estas la plej proksima vivanta parenco de la Atlassilvio.(Helbig 2001, Jønsson & Fjeldså 2006)
La kanto estas rapida altatona trilado ĉu el ripozejo ĉu el kaŝejo. Estas tre konata akra alarmalvoko simila al tiu de la Troglodito. Dum pariĝado la masklo kantas urĝece kaj rapidege, dum kovado de la ino li kantas pli trankvile el ripozejo en arbustopinto.
Tiu malgranda paserina birdo troviĝas en seka malferma kamparo kun arbustoj, inter kiuj ĝi moviĝas aktive kaj konstante.
Kiel siaj parencoj, la Okulvitra silvio estas insektovora. Ili manĝas ĉefe malgrandajn insektojn kaptatajn inter vegetaĵaro kaj nur eventuale dumfluge. La idoj estas manĝigataj per etaj raŭpoj kaj aŭtune kaj vintre semoj estas gravajen la dieto.
La reproduktado komencas el marto al aprilo. En la teritorio elektita de la masklo ambaŭ seksoj konstruas la neston en arbusto. Kutime proksime de la grundo, sed neniam sur li, plej ofte je 30–60 cm. La nesto estas farita el seka herbo, folioj kaj radiketoj, kovrita interne per pli fajna herbo kaj haroj. La ino demetas 3-6 ovojn sed plej ofte 4-5 kun tre variaj koloroj inter olivecaj al blankecaj tre fajne punktecaj grize aŭ brunece. La kovadon faras preskaŭ nur la ino, sed la masklo iom ĉeestas; tio daŭras 12-14 tagoj. Ambaŭ plenkreskuloj manĝigas la idojn per insektoj kaj elnestiĝo okazas post 12-13 tagoj, sed la idoj estos plue zorgataj de almenaŭ unu el la gepatroj dum pluaj tri semajnoj. Oftas du ovodemetadoj sed foje okazas eĉ tria.
La Okulvitra silvio, Sylvia conspicillata, estas specio de birdo de la familio de Silviedoj kaj de ties plej tipa genro nome Sylvia aŭ silvioj, kiuj estas grizecaj aŭ grizecbrunaj insektovoruloj.
Ezkai-txinboa (Sylvia conspicillata) sylviidae familiako hegazti paseriformea da, hego-mendebaldeko Europan eta ipar-mendebaldeko Afrikan bizi dena[1].
Ezkai-txinboa (Sylvia conspicillata) sylviidae familiako hegazti paseriformea da, hego-mendebaldeko Europan eta ipar-mendebaldeko Afrikan bizi dena.
Pikkupensaskerttu (Curruca conspicillata) on kerttujen sukuun kuuluva varpuslintu.
Linnun pituus on 12–13 senttimetriä ja siivenkärkien väli 14-17 cm. Ruumis on hoikempi ja pienempi kuin pensaskertulla, sekä käsisiiven ulottuma lyhyempi, pää suhteellisesti suurempi ja nokka hieman kapeampi sekä vaaleatyvisempi. Liikku nopeammin ja "levottomasti".
Vanhan koiraan erot pensaskerttuun: Posken etuosa ja ohjas mustahko, kurkun alaosa harmahtava, rinta tummemman ruusunpunertava ja siipi yhtenäisen ruosteenruskea.
Naaras ja 1. talvi: Muistuttavat rusorinta- ja pensaskerttua. Erona pensaskerttuun muun muassa ruosteenruskeiden peitinhöyhenten leveämmät reunukset (tummat keskustat kapeat ja terävät) ja siipi yksivärisempi. Rusorintakerttuun erona lyhyempi käsisiiven ulottuma, vaaleammat, kellanpunertavat jalat ja siiven kirkkaamman ruosteenruskea väri.
Kutsu- ja varoitusääni kirkas, kuiva surina "drr", joka useasti venyy pitkiksi sarjoiksi "drrrrrr-dr-dr-drrr-rrrr..."
Laulu usein heleä, nopea viserrys, joka useilla kirkkailla vihellyksillä. Voivat kuulostaa hieman töyhtökiurumaisilta.
Pikkupensaskerttua tavataan ympärivuoden Pohjois-Afrikassa lähellä rannikkoa. Ainoastaan Libyan kohdalla sen esiintyminen on vähäistä. Euroopassa levinneisyysalue käsittää Portugalin, Espanjan, Ranskan etelä-osat, Sveitsin, Maltan ja Italian. Euroopan kannaksi on arvioitu 350 000-880 000 yksilöä. Välimeren itäosissa se esiintyy Kyproksella, Israelissa, Jordaniassa, Turkissa ja Libanonissa. Talvehtii Afrikassa.
Alalajia orbitalis tavataan Madeiralla ja se on uhanalainen.[2]
Pesii matalissa pensaikoissa, nummilla ja varvikoissa vuorten rinteillä, sekä ruoho- ja varpukasvillisuudessa kuivilla nummilla ja suolatasangoilla. Pikkupensaskerttu on lyhyenmatkan muuttaja tai paikkalintu ja se on melko arka.
Pikkupensaskerttu (Curruca conspicillata) on kerttujen sukuun kuuluva varpuslintu.
A papuxa tomiñeira (Sylvia conspicillata) é unha ave da familia das Sylviidae
A papuxa tomiñeira ten unha lonxitude duns 13 cm. O corpo é de cor pardo, exceptuando as ás que son avermelladas e maila cabeza. Esta última presenta un deseño gris coa gorxa e o contorno dos ollos brancos. Nas femias a parte agrisada é de cor parda. Habita en terreos secos con escaseza de vexetación, con preferencia polos tomiñeiros. Aliméntase de insectos, arañas e bagas.
No verán é común nas penínsulas Ibérica e Itálica. Común durante todo o ano no Magreb Occidental e no próximo Oriente.
A papuxa tomiñeira (Sylvia conspicillata) é unha ave da familia das Sylviidae
De brilgrasmus (Sylvia conspicillata) is een vogel uit de familie van de Zangers van de Oude Wereld (Sylviidae).
Het mannetje heeft een bruinroze borst en buik, roestbruine tertials, een grijsbruine mantel, een witte keel en een blauwgrijze kop met een witte oogring en zwarte teugel. Hij verschilt van het mannetje van de grasmus door een kortere handpenprojectie, de zwarte teugel en een donkerdere borst. Het vrouwtje is bruin met een witte keel, lichte buik en heeft ook roestbruine tertials. Zij verschilt van het vrouwtje grasmus door de dunnere snavel, door het ontbreken van donkere veercentra en ze is kleiner. Beide geslachten hebben geelroze poten. De lichaamslengte bedraagt 13 cm.
Brilgrasmussen eten insecten, larven, spinnen en andere ongewervelden, ook bessen, vruchten en nectar.
De brilgrasmus broedt van april tot juni in lage struikvegetaties met veel gras en in Salicornia-vegetatie vlak bij de kust. Ze nestelen laag bij de grond en bouwen een nest van twijgen, gras en wortels, dat goed verborgen ligt. Er worden 4-6 eieren gelegd, die door beide ouders bebroed worden. Nadat de eieren zijn uitgekomen, wordt nog ongeveer twee weken voor de jongen gezorgd. De aanwezigheid van water in de buurt van het nest is een pré.
Deze soort broedt in Portugal, Spanje, Italië, Zuid-Frankrijk en Noord-Afrika. De Europese vogels trekken in de winter naar Afrika, de Afrikaanse exemplaren zijn standvogels.
De soort telt 2 ondersoorten:
De brilgrasmus is een zeer zeldzame dwaalgast in België (1 x in 1999) en Nederland (1 x in 1984).[2]
De grootte van de wereldpopulatie werd in 2004 ruw geschat op 180.000 tot 440.000 individuen. Er zijn geen gegevens over trends in de tijd, noch redenen om aan te nemen dat de vogel achteruit gaat, daarom staat de brilgrasmus als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe brilgrasmus (Sylvia conspicillata) is een vogel uit de familie van de Zangers van de Oude Wereld (Sylviidae).
Maskesongar (Sylvia conspicillata) er ein fugl i songarfamilien og medlem av slekta Sylvia, som òg vert kalla «typiske songarar». Det artsspesifikke namneleddet conspicillata er frå latin conspicillum, ein stad å sjå frå, tilsvarer «å ha på seg briller».[1] Arten har hovudsakleg utbreiing i Nordvest-Afrika, Sørvest-Europa, nærliggande øyar i Atlanteren og Middelhavet, dessutan ved austre Middelhavet inkludert Kypros.
Dette er ein liten «songar», han har ei kropsslengd på ca. 13 centimeter og veg i området 7,8 til 13,1 gram[2] og er ein mellomting mellom tornsongar og atlassongar i fjørdrakt. Maskesongarar har brun overside og brungul underside, med kastanjefarga vengeflekker og ein kvit strupe. Vaksne hannar har grått hovud og kvit augering som gjev arten namnet. Umodne fuglar liknar både tornsongar og raudstrupesongar, og identifikasjon er vanskeleg ute i feltet. Songen er ei snøgg, høg trille.
Maskesongarar hekkar i nordvestlige Afrika, sørvestre Europa frå Iberia til Italia, på dei store øyane i vestlege Middelhavet, og vidare på Kypros og kystnære område i Midt-Austen. Underarten S. c. orbitalis lever på Kapp Verde, Kanariøyane og Madeira. Den nordlegaste delen av populasjonen trekker til Nord-Afrika inkludert Egypt. Denne fuglen er ein sjeldan streiffugl til Nord- og Vest-Europa.
Desse små sporvefuglane lever i tørt, ope landskap med buskar. I likskap med slektningane sine, er maskesongar ein insektetar.
Storleiken på populasjonen er estimert til ca. 332 000-900 000 individ. Arten er klassifisert som livskraftig.[3]
Maskesongar (Sylvia conspicillata) er ein fugl i songarfamilien og medlem av slekta Sylvia, som òg vert kalla «typiske songarar». Det artsspesifikke namneleddet conspicillata er frå latin conspicillum, ein stad å sjå frå, tilsvarer «å ha på seg briller». Arten har hovudsakleg utbreiing i Nordvest-Afrika, Sørvest-Europa, nærliggande øyar i Atlanteren og Middelhavet, dessutan ved austre Middelhavet inkludert Kypros.
Àutri nòm an piemontèis: Canavròta
Costo artìcol a l'é mach në sboss. Da finì.
Da finì.
Da finì.
Sylvia conspicillata
Pokrzewka okularowa[3] (Curruca conspicillata) – gatunek małego ptaka z rodziny pokrzewek (Sylviidae). Łatwo się płoszy i niepokoi, a gdy już się to stanie, unosi ogon.
Wyróżniono dwa podgatunki S. conspicillata[4][5]:
Lęgowa w części Hiszpanii, na samym południu Włoch, w Południowej Afryce obszary występowania są jakby wymieszane, są tam zarówno zimowiska jak i stanowiska całoroczne. Zamieszkuje niskie krzewy i zarośla, na suchych równinach i stokach, a także na wybrzeżach.
Pokrzewka okularowa (Curruca conspicillata) – gatunek małego ptaka z rodziny pokrzewek (Sylviidae). Łatwo się płoszy i niepokoi, a gdy już się to stanie, unosi ogon.
Glasögonsångare[3] (Sylvia conspicillata) är en tätting i familjen sylvior som förekommer huvudsakligen i sydvästra Europa och nordvästra Afrika.[4]
Glasögonsångaren påminner om törnsångaren (Sylvia communis) med rostfärgade vingar och hos hanen grått huvud, men är tydligt mindre (12–13 centimeter ämfört med 13–15 centimeter) och slankare. Den har också proportionellt större huvud, kortare handpenneprojektion, smalare näbb och är mer nervös i rörelserna.
Hanen har tydligt gråsvart tygel och främre delen av kinden och bröstet är mörkare brunskärt. Honan är även den lik törnsångare, men har bredare rostbrunt på vingen. Från hona rödstrupig sångare skiljer den sig utöver detta genom kortare vinge och ljusare gulskära ben.[5]
Lock- och oroslätet är ett ljust och torrt, drr som gärna förlängs i serier. Sången är även den ljus, snabb och kvittrande med inledande visseltoner.[5]
Glasögonsångare delas in i två underarter med följande utbredning:[4][1]
De flesta fåglar i Sydvästeuropa är flyttfåglar, medan på Malta, södra Sicilien, Cypern, i delar av Levanten och sydöstra Spanien flyttar endast en del av populationen. Även i Nordafrika är arten endast delvis flyttfågel eller gör höjdledsflyttningar.[1]
Fågeln är en mycket sällsynt gäst norr om sitt utbredningsområde med knappt tio fynd i Storbritannien och inga i de nordiska länderna.[6] Sommaren 2017 häckade överraskande nog ett par glasögonsångare framgångsrikt i Tyskland, i nationalparken Eifel, Nordrhein-Westfalen.[6][7]
DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[8] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs glasögonsångaren med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[2]
Arten återfinns oftast i mycket lågväxt buskmark i torra och varma medelhavsmiljöer, i garrigue, på saltslätter och i halvöken. Den atlantiska underarten orbitalis förekommer dock även i jordbruksområden.[1]
Den häckar från februari till juni i större delen av utbredningsområdet, orbitalis större delen av året utom juni-juli. Båda könen hjälps åt vid bobygget, även om hanen också bygger skrytbon som sedan inte används. Det riktiga boet placeras lågt i en buske upp till 60 centimeter ovanför marken och där lägger honan tre till fem ägg.[1]
Glasögonsångare lever huvudsakligen av små spindlar, insektslarver och insektsägg men intar också nektar och bär, framför allt utanför häckningssäsongen.[1]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och den tros inte minska kraftigt.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka mellan 166.000 och 450.000 par.
Glasögonsångare (Sylvia conspicillata) är en tätting i familjen sylvior som förekommer huvudsakligen i sydvästra Europa och nordvästra Afrika.
Bozkır ötleğeni (Sylvia conspicillata), ötleğengiller (Sylvidae) familyasına ait bir ötleğen türü.
Bu ötleğenler çok küçüktür, renklilikte akgerdanlı ötleğen ve Sylvia deserticola arasındadır.
Kahverengi yukarısı ve kahverengimsi sarı aşağısı, kestane rengi kanat yamaları ve beyaz bir boğazı vardır. Erişkin erkeklerin, türe ismini veren gri bir baş ve beyaz göz halkası vardır. Olgunlaşmamış kuşlar, akgerdanlı ötleğen ve bıyıklı ötleğen türleriyle karıştırılabilir ve alanda teşhisi zordur.
Çalılıklarla kuru açık ülkede bulunurlar. 3-6 yumurta bir çalılıkta bir yuvaya koyulur. Akrabaları gibi böcekçildirler.
Bozkır ötleğeni (Sylvia conspicillata), ötleğengiller (Sylvidae) familyasına ait bir ötleğen türü.
Bu ötleğenler çok küçüktür, renklilikte akgerdanlı ötleğen ve Sylvia deserticola arasındadır.
Kahverengi yukarısı ve kahverengimsi sarı aşağısı, kestane rengi kanat yamaları ve beyaz bir boğazı vardır. Erişkin erkeklerin, türe ismini veren gri bir baş ve beyaz göz halkası vardır. Olgunlaşmamış kuşlar, akgerdanlı ötleğen ve bıyıklı ötleğen türleriyle karıştırılabilir ve alanda teşhisi zordur.
Çalılıklarla kuru açık ülkede bulunurlar. 3-6 yumurta bir çalılıkta bir yuvaya koyulur. Akrabaları gibi böcekçildirler.
Sylvia conspicillata là một loài chim trong họ Sylviidae.[1]
Очко́вая сла́вка[1] (лат. Sylvia conspicillata) — птица семейства славковых (Sylviidae).
Очковая славка очень похожа на серую славку. Однако, она меньше размером от 12 до 13 см и весом от 8 до 10 г и стройнее. Голова самца серая с белым горлом и чёрными кроющими уха, область между глазом и основанием клюва также чёрная. Окологлазное кольцо белое. Спина бурая, розово-серый цвет груди темнее, чем у серой славки. Крылья у обоих полов одноцветно красно-бурые и короче, чем у серой славки. У самки голова более коричневая, чем у самки серой славки.
Маленькая средиземноморская западно-палеарктическая область гнездования охватывает в Европе Испанию, юг Франции, центральную и южную Италию, Сардинию, Корсику, Балеарские острова, острова Зелёного Мыса и Канарские острова. К югу вид заселяет также север Африки от Марокко на восток до Ливии. Кроме того, географически изолированно очковая славка обитает на небольшом ареале на Ближнем Востоке (Кипр, Сирия, Ливан, Израиль и Иордания). Европейские популяции мигрируют на зимовку в Северную Африку, южные популяции — это преимущественно оседлые птицы.
Очковая славка гнездится в низкорослом кустарнике на горных склонах, в густом кустарнике и травянистой растительности полупустынь и солевых степей.
Очко́вая сла́вка (лат. Sylvia conspicillata) — птица семейства славковых (Sylviidae).