nomes no trilho de navegação
The eastern Orphean warbler (Curruca crassirostris) is a typical warbler of the genus Curruca. This species occurs in summer around the Mediterranean, through the Balkans via Turkey, the Caucasus and surrounding regions to Central Asia. It is migratory, wintering in sub-Saharan Africa.[2]
At 15–16 cm length—somewhat larger than a blackcap—this is one of the largest species of typical warblers. The adult males have a plain grey back. The bill is long and pointed and the legs black. The male has a dark grey head, black eye mask, and white throat. The iris is white. Females and immatures have a paler head and reddish underparts; their grey back has a brownish tinge. The iris is dark in young birds. The song is a series of warbling liroo-liroo and scolding notes. Its song is more varied than that of the western Orphean warbler,[3] approaching the Nightingale in richness.[3]
These small passerine birds[4] are found in open deciduous woodland. 4–6 eggs are laid in a nest in a bush or tree. Like most "warblers", the eastern Orphean warbler is an insectivore.
This article incorporates text from a publication now in the public domain: Ward, Artemas (1911). "[no title cited]". The Grocer's Encyclopedia.
This article incorporates text from this source, which is in the public domain. Porter, Noah, ed. (1913). "[no title cited]". Webster's Dictionary. Springfield, Massachusetts: C. & G. Merriam Co.
The eastern Orphean warbler (Curruca crassirostris) is a typical warbler of the genus Curruca. This species occurs in summer around the Mediterranean, through the Balkans via Turkey, the Caucasus and surrounding regions to Central Asia. It is migratory, wintering in sub-Saharan Africa.
At 15–16 cm length—somewhat larger than a blackcap—this is one of the largest species of typical warblers. The adult males have a plain grey back. The bill is long and pointed and the legs black. The male has a dark grey head, black eye mask, and white throat. The iris is white. Females and immatures have a paler head and reddish underparts; their grey back has a brownish tinge. The iris is dark in young birds. The song is a series of warbling liroo-liroo and scolding notes. Its song is more varied than that of the western Orphean warbler, approaching the Nightingale in richness.
These small passerine birds are found in open deciduous woodland. 4–6 eggs are laid in a nest in a bush or tree. Like most "warblers", the eastern Orphean warbler is an insectivore.
BirdLife International (2019) [amended version of 2016 assessment]. "Curruca crassirostris". IUCN Red List of Threatened Species. 2019: e.T22734793A155624874. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22734793A155624874.en. Retrieved 20 October 2022. Helbig, A. J. (2001). Phylogeny and biogeography of the genus Sylvia, in: Shirihai, Hadoram: Sylvia warblers: 24-29. Princeton University Press, Princeton, N.J. ISBN 0-691-08833-0. ^ Snow, David W.; Perrins, Christopher M.; Doherty, Paul & Cramp, Stanley (1998). The complete birds of the western Palaearctic on CD-ROM. Oxford University Press. ISBN 0-19-268579-1. Jønsson, Knud A. & Fjeldså, Jon (2006). A phylogenetic supertree of oscine passerine birds (Aves: Passeri). Zool. Scripta 35(2): 149–186. (HTML abstract). doi:10.1111/j.1463-6409.2006.00221.x. S2CID 85317440. This article incorporates text from a publication now in the public domain: Ward, Artemas (1911). "[no title cited]". The Grocer's Encyclopedia. This article incorporates text from this source, which is in the public domain. Porter, Noah, ed. (1913). "[no title cited]". Webster's Dictionary. Springfield, Massachusetts: C. & G. Merriam Co.
Sylvia crassirostris Sylvia generoko animalia da. Hegaztien barruko Sylviidae familian sailkatua dago.
Idänorfeuskerttu (Curruca crassirostris) on kerttujen heimoon kuuluva varpuslintu. Sen esiintymisalue ulottuu Kaakkois-Euroopan Sloveniasta itään Turkkiin, Levanttiin, Iranin luoteisosaan ja Länsi-Azerbaidžaniin. Laji luokitellaan edelleen yleisesti orfeuskertun alalajiksi, vaikka orfeuskerttu on jaettu kahdeksi lajiksi: idänorfeuskerttuun ja lännenorfeuskerttuun. Philipp Jakob Cretzschmar kuvaili lajin holotyypin vuonna 1830.[2]
Laji on hyväksytty lajiksi Euroopan rariteettikomiteoiden yhteistyöelimen AERC:n taksonomisen komitean TAC:n suosituksen perusteella.[3]
Idänorfeuskerttu (Curruca crassirostris) on kerttujen heimoon kuuluva varpuslintu. Sen esiintymisalue ulottuu Kaakkois-Euroopan Sloveniasta itään Turkkiin, Levanttiin, Iranin luoteisosaan ja Länsi-Azerbaidžaniin. Laji luokitellaan edelleen yleisesti orfeuskertun alalajiksi, vaikka orfeuskerttu on jaettu kahdeksi lajiksi: idänorfeuskerttuun ja lännenorfeuskerttuun. Philipp Jakob Cretzschmar kuvaili lajin holotyypin vuonna 1830.
Laji on hyväksytty lajiksi Euroopan rariteettikomiteoiden yhteistyöelimen AERC:n taksonomisen komitean TAC:n suosituksen perusteella.
De oostelijke orpheusgrasmus (Sylvia crassirostris) is een zangvogel uit de familie van zangers van de Oude Wereld (Sylviidae). Deze vogel werd lang (en vaak nog) beschouwd als de ondersoort S. hortensis crassirostris van de orpheusgrasmus. BirdLife International accepteert de splitsing niet en daarom heeft deze soort dezelfde status als de orpheusgrasmus.[1]
Met zijn 15 tot 16 cm behoort ook de oostelijke orpheusgrasmus de grootste vogels van zijn familie. Hij verschilt van de westelijke orpheusgrasmus door zijn gezang, waarin strofen voorkomen die lijken op de zang van de nachtegaal. Verder heeft de vogel een duidelijker contrast tussen witte buik en de grijze flanken.
Hij komt in Europa alleen voor tijdens het broedseizoen op de Balkan en verder in Turkije tot in Midden-Azië. Overwinteren doet hij in oostelijk Afrika onder de Sahara, het Arabisch Schiereiland en verder in het westelijk deel van Zuid-Azië.
De soort telt 3 ondersoorten:
De vogel heeft dezelfde status als de orpheusgrasmus en staat daardoor als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe oostelijke orpheusgrasmus (Sylvia crassirostris) is een zangvogel uit de familie van zangers van de Oude Wereld (Sylviidae). Deze vogel werd lang (en vaak nog) beschouwd als de ondersoort S. hortensis crassirostris van de orpheusgrasmus. BirdLife International accepteert de splitsing niet en daarom heeft deze soort dezelfde status als de orpheusgrasmus.
Mästersångare[2] (Sylvia crassirostris) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.[3]
Mästersångaren mäter 15-16,6 cm, har lång svart stjärt med yttre vita stjärtpennor, mörkgrå till svart hjässa, svarta ögontäckare, grå rygg och vingovansida, vit strupe och smutsvitt bröst med svagt beigetonade kroppssidor.[4] Den adulta fågeln har ljust öga.[4] Den är mycket lik herdesångaren och går inte att skilja från denna utan sång eller längre närstudier.[4] Vidare påminner den också mycket om arabisk sångare (Curruca leucomelaena).
Mästersångaren är en flyttfågel som häckar i södra Europa, sydvästra Asien och i norra Afrika. Den övervintrar i östra Afrika i Sudan, Etiopien och Eritrea och i södra Asien från Iran till Indien.[5]
Mästersångaren delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
Underarten balchanica inkluderas ibland i nominatformen.[6]
Arten har påträffats som tillfällig gäst i Storbritannien och gånger i Norge 2004 och 2006, båda gånger i dåvarande Sør-Trøndelag.[7]
Tidigare behandlades den som underart till den mycket närbesläktade herdesångaren (S. hortensis) och taxonet kallades då för mästersångare.
DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[8] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs mästersångaren med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[6]
Mästersångaren trivs i samma typ av miljö som herdesångaren, det vill säga lövskog eller buskmark med inslag av träd. Den är även likt herdesångaren rätt skygg och svårsedd. Arten häckar i träd eller i en tät buske.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Wikimedia Commons har media som rör mästersångare.
Wikispecies har information om Sylvia crassirostris.
Sylvia crassirostris là một loài chim trong họ Lâm oanh.[2]
Loài này xuất hiện vào mùa hè quanh Địa Trung Hải, qua Balkans qua Thổ Nhĩ Kỳ, vùng Caucasus và các vùng lân cận đến Trung Á. Nó là di cư, trú đông ở vùng hạ Sahara Châu Phi.
Sylvia crassirostris là một loài chim trong họ Lâm oanh.
Loài này xuất hiện vào mùa hè quanh Địa Trung Hải, qua Balkans qua Thổ Nhĩ Kỳ, vùng Caucasus và các vùng lân cận đến Trung Á. Nó là di cư, trú đông ở vùng hạ Sahara Châu Phi.
