Blue-bellied rollers are not heavily preyed on. In open savanna environments, blue-bellied rollers are typically large, powerful, and agile enough to escape most predators, such as carnivorous mammals and rodents, snakes, and hawks. Eggs, nestlings, and fledglings are most vulnerable. Blue-bellied rollers are less aggressive toward potential predators than they are to other animals that invade their territory.
Blue-bellied rollers are small birds with relatively large heads. They have heavy, downward-curved beaks and short legs to fit their stocky bodies. Blue-bellied rollers have cream-colored heads and chests, with pale-blue bellies and dark blue or dark green wings. These birds have a brownish-black mantle and scapulars with streaks of green. Blue-bellied rollers have azure-blue tails, which are slightly forked. They have an average wingspan of 359 mm, with each wing measuring an average length of 183 mm. Mass ranges from about 110 g to 150 g, with an average mass of 142 g. Blue-bellied rollers are generally about 280 mm to 300 mm in total length. Juveniles are typically smaller than adults, with duller coloration and a shorter tail. There are no known polymorphisms or subspecies.
Range mass: 110 to 150 g.
Average mass: 142 g.
Range length: 280 to 300 mm.
Average wingspan: 359 mm.
Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry
Sexual Dimorphism: sexes alike
There is no available information on the specific lifespan of blue-bellied rollers, but there is information available pertaining to other species of rollers. European rollers (Coracias garrulus) live for approximately 8.9 years in captivity.
Blue-bellied rollers live in wooded savanna, tree plantations, forest edges, recently burned land, and forests near marshes. These savanna areas are often forest edges, and are rarely more than several tens of meters above sea level.
Average elevation: 50 m.
Habitat Regions: tropical ; terrestrial
Terrestrial Biomes: savanna or grassland ; forest ; scrub forest
Other Habitat Features: agricultural
Blue-bellied rollers are found in western and central Africa, from Senegal eastward to southern Sudan.
Biogeographic Regions: ethiopian (Native )
Blue-bellied rollers generally feed on large invertebrates such as beetles, grasshoppers, winged ants and termites. Blue-bellied rollers also feed on some small vertebrates, including colubrid snakes. They also eat oil-palm fruits.
Animal Foods: reptiles; insects; terrestrial non-insect arthropods; terrestrial worms
Plant Foods: fruit
Primary Diet: carnivore (Insectivore )
Blue-bellied rollers act as predators towards large insect populations in central and western Africa. Because of their territorial habits they may benefit the trees they inhabit for shelter by warding off other animals that attempt to feed on the leaves.
Blue-bellied rollers are well-adapted to living in regions dominated by agriculture. They probably play a key role in pest control for farmers in these areas by eating insects which may otherwise feed on crops.
Positive Impacts: controls pest population
There are no known adverse effects of blue-bellied rollers on humans.
Blue-bellied rollers have been placed in the lower risk/least concern category in the IUCN Red List in 1988, 1994 and 2000. These birds are not currently in any danger of extinction.
US Migratory Bird Act: no special status
US Federal List: no special status
CITES: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: least concern
Social interaction and communication among blue-bellied rollers consists of calling, flying together, and chasing. These activities are used to show territoriality, maintain group unity, and initiate courtship.
Communication Channels: visual ; tactile ; acoustic
Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical
Blue-bellied rollers undergo courtship when specific rollers call loudly and raucously to attract their mates. Blue-bellied rollers, along with other "rollers" (Coraciidae), got their name from their unique courtship behaviors, in which they roll back and forth in the sky, tumbling to the ground, while calling loudly and raucously. Blue-bellied rollers are territorial and attack any birds that approach their nests. Males and females engage in a fast chasing flight, described above. One male copulates with one or two females. Blue-bellied rollers are sometimes monogamous and sometimes promiscuous. Male blue-bellied rollers have been known to copulate with two different females in intervals of only ten minutes, up to three males may copulate with the same female.
Mating System: monogamous ; polygynandrous (promiscuous)
Blue-bellied rollers breed in the spring and summer months, from April to July. They generally lay two or three eggs per season. Both parents incubate the eggs for about 18 to 20 days. Both parents feed the nestlings for about 30 days after hatching and for up to twenty days after fledging. Blue-bellied rollers typically become independent after about forty days. There is no information available regarding the age of sexual maturity.
Breeding interval: Blue-bellied rollers usually breed once yearly.
Breeding season: Blue-bellied rollers typically breed from April to July.
Range eggs per season: 2 to 3.
Range time to hatching: 22 to 24 days.
Average fledging age: 4 weeks.
Average time to independence: 40 days.
Key Reproductive Features: iteroparous ; seasonal breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; oviparous
Blue-bellied rollers feed their young by means of regurgitation. Both parents incubate eggs for 18 to 20 days, although most incubation is done by the female parent. Both parents feed nestlings for 30 days and for up to 20 days after fledging.
Parental Investment: altricial ; pre-fertilization (Provisioning, Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Male, Female, Protecting: Male, Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Male, Female, Protecting: Male, Female); pre-independence (Provisioning: Male, Female, Protecting: Male, Female)
Coracias cyanogaster[2] ye una especie d'ave coraciiforme de la familia Coraciidae mesma d'África, distribuyida dende Senegal hasta'l Congo. Nun se conocen subespecies.[3]
Coracias cyanogaster ye una especie d'ave coraciiforme de la familia Coraciidae mesma d'África, distribuyida dende Senegal hasta'l Congo. Nun se conocen subespecies.
Coracias cyanogaster a zo ur spesad evned amprevanetaer e-touez kerentiad ar c'hCoraciidae.
Bevañ a ra al labous er geotegi eus aodoù Ginea ha Senegal betek Soudan ar Su[1].
Coracias cyanogaster a zo ur spesad evned amprevanetaer e-touez kerentiad ar c'hCoraciidae.
El gaig blau capblanc (Coracias cyanogaster) és un ocell de la família dels coràcids (Coraciidae) que habita els boscos d'Àfrica Subsahariana, des de Senegal, Guinea i nord de Sierra Leone, cap a l'est fins a la República Centreafricana i l'extrem meridional de Sudan.
El gaig blau capblanc (Coracias cyanogaster) és un ocell de la família dels coràcids (Coraciidae) que habita els boscos d'Àfrica Subsahariana, des de Senegal, Guinea i nord de Sierra Leone, cap a l'est fins a la República Centreafricana i l'extrem meridional de Sudan.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Rholydd torlas (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: rholyddion torlas) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Coracias cyanogaster; yr enw Saesneg arno yw Blue-bellied roller. Mae'n perthyn i deulu'r Rholyddion (Lladin: Coraciidae) sydd yn urdd y Coraciiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. cyanogaster, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Mae'r rholydd torlas yn perthyn i deulu'r Rholyddion (Lladin: Coraciidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Rholydd Coracias garrulus Rholydd Abysinia Coracias abyssinicus Rholydd adeinbiws Coracias temminckii Rholydd asur Eurystomus azureus Rholydd bronlelog Coracias caudatus Rholydd gyddflas Eurystomus gularis Rholydd India Coracias benghalensis Rholydd llwygynffonnog Coracias spatulatus Rholydd llydanbig Affrica Eurystomus glaucurus Rholydd llydanbig Asia Eurystomus orientalis Rholydd porffor Coracias naevius Rholydd torlas Coracias cyanogasterAderyn a rhywogaeth o adar yw Rholydd torlas (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: rholyddion torlas) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Coracias cyanogaster; yr enw Saesneg arno yw Blue-bellied roller. Mae'n perthyn i deulu'r Rholyddion (Lladin: Coraciidae) sydd yn urdd y Coraciiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. cyanogaster, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Die Opalracke (Coracias cyanogaster), auch Blaubauchracke genannt, ist eine Vogelart aus der Familie der Racken.
Opalracken sind Vögel von der ungefähren Größe einer Dohle. Die Länge beträgt 28 bis 30 cm zuzüglich 6 cm langer Streamer-Federn am Schwanzende, die Flügellänge liegt bei 16 bis 19 cm. Opalracken wiegen zwischen 110 und 178 Gramm. Männchen sind minimal größer als Weibchen. Der Rücken ist dunkelgrün, der relativ große Kopf cremefarben, Nacken, Brust und die meisten anderen Federn überwiegend ultramarinblau. Erwachsene haben 6 cm lange Streifen am leicht gegabelten azurblauen Schwanz. Der Oberschnabel ist am Ende leicht nach unten gebogen. Im Aussehen gibt es keinen Unterschied zwischen männlichen und weiblichen Vögeln. Die Farben sind bei ausgewachsenen Vögeln kräftiger als bei Jungvögeln. Diese sind des Weiteren an einem kürzeren Schwanz zu erkennen, der noch nicht über Streamer-Federn verfügt.
Mit einer Geschwindigkeit von drei bis fünf Tönen pro Sekunde wird circa fünf Sekunden lang ein trockenes, klickendes Ga-Ga-Gaa-Ga ausgestoßen. Der Ruf ähnelt demjenigen des Zimtrollers, der jedoch bei diesem kürzer ist.
Die Verbreitung der Opalracke erstreckt sich von West- bis Zentralafrika. Sie sind in kleinen Gruppen von zwei bis sechs Vögeln an Waldrändern in Savannen anzutreffen, die von Isoberlinia-Bäumen dominiert werden und bei Palmyrapalmenhainen in der Nähe von Sümpfen und Wasserläufen. Es kommen auch Gruppen von bis zu 20 Vögeln vor. Sie halten sich fast ausschließlich im Flachland auf. Ihr Verbreitungsgebiet erstreckt sich in östlicher Richtung bis in den Südsudan (dort von Kajo Keji bis Maridi).
Opalracken sitzen häufig auf Bäumen, gelegentlich auch auf Pfählen und Oberlandleitungen, von wo sie nach Bodennahrung Ausschau halten, die meist aus Insekten (hauptsächlich Kurzfühlerschrecken, aber auch Käfer wie Blatthornkäfer, Curculionoidea, Bockkäfer sowie geflügelte Termiten und Ameisen) und Spinnentieren, jedoch auch aus kleinen Wirbeltieren wie zum Beispiel kleinen Skinken besteht. Gelegentlich werden auch Früchte von Ölpalmen gefressen. Sie haben ein stark territoriales Verhalten. Jeder Vogel, der in der Nähe des Nestes kommt, wird angegriffen. Die Nester sind relativ hoch, ungefähr auf zehn Metern Höhe, in Baumlöchern zu finden. Die drei bis fünf Eier eines Geleges werden in der Regenzeit zwischen April und Juli im Senegal beziehungsweise zwischen Februar und September in der Elfenbeinküste im Durchschnitt 18 Tage lang bebrütet. Die Jungvögel werden nach circa einem Jahr geschlechtsreif.
Es sind keine Unterarten bekannt.
Opalracken finden sich auf Briefmarken aus Gambia (1966 und erneut 2001), Nicaragua (1995)[1], Liberia (2000), Guinea (2001) und Sierra Leone (2016).[2]
Die Opalracke (Coracias cyanogaster), auch Blaubauchracke genannt, ist eine Vogelart aus der Familie der Racken.
The blue-bellied roller (Coracias cyanogaster) is a member of the roller family of birds which breeds across Africa in a narrow belt from Senegal to northeast Democratic Republic of the Congo. It is resident, apart from some local seasonal movements, in mature moist savannah dominated by Isoberlinia trees.
The blue-bellied roller was given the binomial name Coracias cyanogaster in 1816 by the French naturalist Georges Cuvier based on "Le Rollier à ventre bleu" that had been described and illustrated by François Levaillant in 1806.[2][3] The specific epithet combines the Ancient Greek kuanos meaning "dark-blue" with gastēr meaning "belly".[4] Levaillant mistaken believed that the specimen had been collected on the island of Java.[3] The species is resident in West-Africa and the type location was later designated as Senegal.[5] The species is monotypic: no subspecies are recognised.[6]
The blue-bellied roller is a large bird, nearly the size of a jackdaw at 28–30 cm (11–12 in). It has a very dark brown back, buffy or chalky white head, neck and breast, with the rest of the plumage mainly blue. Adults have 6 cm (2.4 in) tail streamers. Sexes are similar, but the juvenile is a drabber version of the adult.[7]
The blue-bellied roller is striking in its strong direct flight, with the brilliant blues of the wings contrasting with the dark back and cream colored head, and the tail streamers trailing behind.[7]
The call of blue-bellied roller is a harsh clicking ga-ga-ga sound.[7]
This is a common bird of warm open country with some trees. These rollers often perch prominently on trees, posts, or overhead wires, like giant shrikes, whilst watching for the grasshoppers and other large insects on which they feed.
The display of this bird is a lapwing-like display, with the twists and turns that give this species its English name. It nests in a hole in a tree - a tree cavity.
Widespread and common throughout its large range, the blue-bellied roller is evaluated as Least Concern on the IUCN Red List of Threatened Species.[1]
This species can be kept in captivity and is sometimes seen in zoos, open air aviaries, and similar educational facilities.
The blue-bellied roller (Coracias cyanogaster) is a member of the roller family of birds which breeds across Africa in a narrow belt from Senegal to northeast Democratic Republic of the Congo. It is resident, apart from some local seasonal movements, in mature moist savannah dominated by Isoberlinia trees.
La Bluventra koracio, Coracias cyanogaster, estas birda membro de la familio de koraciedoj, kiu reproduktiĝas tra tropika Afriko sude de Saharo, kaj precipe en mallarĝa zono el Senegalo al nordorienta Kongo. Ĝi estas loĝanta, krom kelkaj lokaj sezonaj movoj, en humida savano dominata de arboj Isoberlinia.
La Bluventra koracio estas granda birdo, preskaŭ la grando de monedo 28–30 cm longa kaj 112-178 gr peza (la masklo) kaj 110-150 gr (la ino). Ĝi havas malhelverdan (aŭ malhelbrunan) dorson, blankecajn (aŭ tre helbrunajn) kapon, kolon kaj bruston, kun la resto de la plumaro ĉefe blua. Inter helbruneca brusto kaj blua ventro estas rimarkinda meza limo, kiu rimarkigas la bluan ventron, kio nomigas la specion. Plenkreskuloj havas du longajn vostodirektilojn (6 cm). Ambaŭ seksoj estas similaj, sed junuloj estas pli senkolora versio de plenkreskulo.
La Bluventra koracio estas rimarkinda en sia forta rekta flugo, kun la brilbluoj de la flugiloj kontrastege kun la malhela dorso kaj pala kapo, kaj la vostodirektiloj malantaŭe.
Tiu ĉi estas komuna birdo de varma malferma kamparo kun kelkaj arboj. Tiuj koracioj ofte ripozas elstare sur arboj, fostoj aŭ kabloj, kiel gigantaj lanioj, dum gvatado de arakidoj, skaraboj, termitoj, formikoj kaj aliaj grandaj insektoj kiujn ili manĝas kaptinte ilin surgrunde kaj kvinono dumfluge. Ili estas solecaj aŭ en etaj grupoj, en Eburbordo ekzemple de 4 ĝis maloftaj grupoj de 20 individuoj.
La ceremonio memmontrada de tiu ĉi specio estas flugo kiel de vanelo, kun turniĝoj kaj akorbataĵoj. Ĝi nestumas en arbotruo.
La voĉo de la Bluventra koracio estas akra ga-ga-ga.
Tre disvastigita kaj komuna tra ties granda teritorio, la Bluventra koracio estas klasita kiel Malpli Zorgiga en la IUCN Ruĝa Listo de Minacataj Specioj.
La Bluventra koracio, Coracias cyanogaster, estas birda membro de la familio de koraciedoj, kiu reproduktiĝas tra tropika Afriko sude de Saharo, kaj precipe en mallarĝa zono el Senegalo al nordorienta Kongo. Ĝi estas loĝanta, krom kelkaj lokaj sezonaj movoj, en humida savano dominata de arboj Isoberlinia.
La Bluventra koracio estas granda birdo, preskaŭ la grando de monedo 28–30 cm longa kaj 112-178 gr peza (la masklo) kaj 110-150 gr (la ino). Ĝi havas malhelverdan (aŭ malhelbrunan) dorson, blankecajn (aŭ tre helbrunajn) kapon, kolon kaj bruston, kun la resto de la plumaro ĉefe blua. Inter helbruneca brusto kaj blua ventro estas rimarkinda meza limo, kiu rimarkigas la bluan ventron, kio nomigas la specion. Plenkreskuloj havas du longajn vostodirektilojn (6 cm). Ambaŭ seksoj estas similaj, sed junuloj estas pli senkolora versio de plenkreskulo.
La Bluventra koracio estas rimarkinda en sia forta rekta flugo, kun la brilbluoj de la flugiloj kontrastege kun la malhela dorso kaj pala kapo, kaj la vostodirektiloj malantaŭe.
Tiu ĉi estas komuna birdo de varma malferma kamparo kun kelkaj arboj. Tiuj koracioj ofte ripozas elstare sur arboj, fostoj aŭ kabloj, kiel gigantaj lanioj, dum gvatado de arakidoj, skaraboj, termitoj, formikoj kaj aliaj grandaj insektoj kiujn ili manĝas kaptinte ilin surgrunde kaj kvinono dumfluge. Ili estas solecaj aŭ en etaj grupoj, en Eburbordo ekzemple de 4 ĝis maloftaj grupoj de 20 individuoj.
La ceremonio memmontrada de tiu ĉi specio estas flugo kiel de vanelo, kun turniĝoj kaj akorbataĵoj. Ĝi nestumas en arbotruo.
La voĉo de la Bluventra koracio estas akra ga-ga-ga.
Tre disvastigita kaj komuna tra ties granda teritorio, la Bluventra koracio estas klasita kiel Malpli Zorgiga en la IUCN Ruĝa Listo de Minacataj Specioj.
La carraca blanquiazul (Coracias cyanogaster)[2] es una especie de ave coraciiforme de la familia Coraciidae propia de África, distribuida desde Senegal hasta el Congo. No se conocen subespecies.[3]
La carraca blanquiazul (Coracias cyanogaster) es una especie de ave coraciiforme de la familia Coraciidae propia de África, distribuida desde Senegal hasta el Congo. No se conocen subespecies.
Coracias cyanogaster Coracias generoko animalia da. Hegaztien barruko Coraciidae familian sailkatua dago.
Coracias cyanogaster Coracias generoko animalia da. Hegaztien barruko Coraciidae familian sailkatua dago.
Coracias cyanogaster
Le Rollier à ventre bleu (Coracias cyanogaster) est une espèce d'oiseau appartenant à la famille des Coraciidae.
Son aire horizontale s'étend du Sénégal au nord-est de la République démocratique du Congo.
Coracias cyanogaster
Le Rollier à ventre bleu (Coracias cyanogaster) est une espèce d'oiseau appartenant à la famille des Coraciidae.
De blauwbuikscharrelaar (Coracias cyanogaster) is een soort scharrelaar die -zoals de Nederlandse naam al aangeeft- een blauwe buik heeft. Hij komt voor in Afrika.
De vogel is 28 tot 30 cm lang, met volgroeide staartuiteinden is de vogel 6 cm langer. Het mannetje weegt 112 tot 178 g, het vrouwtje 110 tot 150 g. Het is een opvallende soort scharrelaar met een vrij lange, golvende staart. De vogel is bijna wit met een roodbruine gloed op de kop en de borst, zwart op de rug en verder blauw. De snavel en de oogstreep zijn donker.[2]
De vogel komt voor in een brede zone ten zuiden van de Sahara tussen het zuiden van Mauritanië en Senegal tot in het zuidwesten van Tsjaad en de Centraal Afrikaanse Republiek. Verder ook nog aan de noordelijke randen van de zone waar het regenwoud begint. De vogel is typisch voor een bepaald type bos dat bestaat uit onder meer Palmyra palm en boomsoorten uit het geslacht Isoberlinia (Caesalpinioideae), die vaak voorkomen op de overgang tussen regenwoud en savanne.[2]
De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. De vogel is plaatselijk algemeen, maar in het leefgebied wordt veel gekapt, waardoor de vogel in aantal achteruitgaat. Echter, het verspreidingsgebied is groot en tempo van aantasting ligt onder de 30% in tien jaar (minder dan 3,5% per jaar). Om deze reden staat de blauwbuikscharrelaar als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe blauwbuikscharrelaar (Coracias cyanogaster) is een soort scharrelaar die -zoals de Nederlandse naam al aangeeft- een blauwe buik heeft. Hij komt voor in Afrika.
Gräddhuvad blåkråka[2] (Coracias cyanogaster) är en afrikansk fågel i familjen blåkråkor inom ordningen praktfåglar.[3]
Gräddhuvad blåkråka är en kajstor fågel med en kroppslängd på 28-30 cm. Karakteristiskt är den gräddvita färgen på huvud, hals och bröst. Ryggen är mörkgrön och resten av fjäderdräkten är huvudsakligen blå. Adulta fåglar har cirka sex centimeter långa förlängda yttre stjärtpennor. Könen är lika, men ungfågeln är blekare än den adulta. Lätet är ett hård, klickande "ga-ga-ga".[4]
Gräddhuvad blåkråka är en afrikansk stannfågel som förekommer från Senegal och Gambia till Centralafrikanska republiken, allra sydligaste delarna av Sudan och nordöstra Demokratiska republiken Kongo.[3] Tillfälligt har den påträffats i Mauretanien.[1] Den har även observerats i Danmark, men det anses osannolikt att den nått dit på naturlig väg.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Bland blåkråkorna har den inga nära släktingar.[6]
Gräddhuvad blåkråka hittas i fuktig savann med inslag av Isoberlinia-trees. Den ses ofta sitta på höga utkiksplatser som trädtoppar, stolpar och telefontrådar som en jättelik törnskata, spanande efter gräshoppor och andra större insekter. Fågeln häckar i ett trädhål mellan april och juni i Senegal, mars–maj i Sierra Leone och februari–september i Elfenbenskusten. Den utför en viplik spelflykt.[4][6]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse i delar av utbredningsområdet.[1] Den tros dock inte minska tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som frekvent förekommande till vanlig.[7]
Gräddhuvad blåkråka (Coracias cyanogaster) är en afrikansk fågel i familjen blåkråkor inom ordningen praktfåglar.
Sả bụng lam (danh pháp hai phần: Coracias cyanogaster) là một loài chim thuộc họ Sả rừng[2].
Sả bụng lam sinh sản khắp châu Phi trong một vành đai hẹp giữa Senegal đến đông bắc Zaire. Nó định cư ngoại trừ một số di chuyển theo mùa địa phương. Loài chim này dài 28–30 cm. Nó có lưng xanh lục đậm, đầu và cổ và ngực trắng, phần còn lại chủ yếu màu xanh biển.
Sả bụng lam (danh pháp hai phần: Coracias cyanogaster) là một loài chim thuộc họ Sả rừng.
Sả bụng lam sinh sản khắp châu Phi trong một vành đai hẹp giữa Senegal đến đông bắc Zaire. Nó định cư ngoại trừ một số di chuyển theo mùa địa phương. Loài chim này dài 28–30 cm. Nó có lưng xanh lục đậm, đầu và cổ và ngực trắng, phần còn lại chủ yếu màu xanh biển.
Coracias cyanogaster Cuvier, 1816
Охранный статусСинебрюхая сизоворонка[1] (Coracias cyanogaster) — птица из семейства сизоворонковых.
Синебрюхая сизоворонка величиной приблизительно с галку. Длина тела составляет от 28 до 30 см, включая хвостовые перья длиной 6 см, длина крыльев составляет от 16 до 19 см. Вес птицы составляет от 110 до 178 г. Самцы чуть больше чем самки. Спина тёмно-зелёного цвета, относительно крупная голова кремового цвета, затылок, грудь и большинство оперения преимущественно ультрамаринового цвета. У взрослых птиц на вилочковом лазурного цвета хвосте имеются полосы длиной 6 см. Надклювье слегка согнуто на конце вниз. Половой диморфизм не выражен. Цвет оперения интенсивнее у взрослых птиц чем у молодых птиц.
Со скоростью от 3-х до 5-и звуков в секунду птица издаёт приблизительно 5 секунд сухой, сжатый звук «га-га-гаа-га». Призыв похож на призыв африканского широкорота, у которого он немного короче.
Ареал простирается от Западной до Центральной Африки. Птиц можно встретить в маленьких группах, количеством от 2- до 6-и птиц на опушках леса в саваннах, где преобладают деревья рода Isoberlinia и пальмировые пальмы, вблизи болот и водоёмов. Встречаются также группы до 20 птиц. Они держатся почти исключительно на равнине.
Синебрюхая сизоворонка часто сидит на деревьях, иногда также на столбах и опорах линий электропередач, откуда они высматривают свою добычу, состоящую чаще из насекомых, таких как короткоусые прямокрылые, пластинчатоусые, усачи, а также крылатых термитов и муравьёв и паукообразных, но также из мелких позвоночных животных. Иногда птицы питаются плодами масличных пальм. У них развито сильное территориальное поведение. Каждая птица, приближающаяся к гнезду, подвергается атаке. Гнёзда относительно высокие, расположены в дуплах деревьев на высоте приблизительно 10 м. В кладке от 3-х до 5-и яиц, высиживание которой продолжается в среднем 18 дней в сезон дождей с апреля и июль в Сенегале и соответственно с февраля по сентябрь в Кот-д’Ивуаре. Молодые птицы становятся половозрелыми в возрасте приблизительно один год.
Синебрюхая сизоворонка (Coracias cyanogaster) — птица из семейства сизоворонковых.
藍腹佛法僧(學名Coracias cyanogaster)是分佈在非洲由塞內加爾至扎伊爾東北部的一種佛法僧。它們是留鳥,只會有一些局部的季節性遷徙,喜歡棲息在長滿准鞋木屬的大草原。
藍腹佛法僧的體型很大,與寒鴉差不多,長約28-30厘米。它們的背部呈深綠色,頭部、頸部及胸部都呈白色,其餘的羽毛主要是藍色。成鳥的尾羽長達6厘米。雄鳥及雌鳥相似,但雛鳥的顏色較為單調。它們飛行時最為觸目。
藍腹佛法僧喜歡溫暖及廣闊的郊野,經常停留在樹上等待獵物。它們主要吃草蜢及其他大型昆蟲。
藍腹佛法僧的示愛方式像鳳頭麥雞的。它們會在樹穴中築巢。
藍腹佛法僧十分普遍及分佈很廣,故世界自然保護聯盟將它們列為無危。[1]
藍腹佛法僧(學名Coracias cyanogaster)是分佈在非洲由塞內加爾至扎伊爾東北部的一種佛法僧。它們是留鳥,只會有一些局部的季節性遷徙,喜歡棲息在長滿准鞋木屬的大草原。
藍腹佛法僧的體型很大,與寒鴉差不多,長約28-30厘米。它們的背部呈深綠色,頭部、頸部及胸部都呈白色,其餘的羽毛主要是藍色。成鳥的尾羽長達6厘米。雄鳥及雌鳥相似,但雛鳥的顏色較為單調。它們飛行時最為觸目。
藍腹佛法僧喜歡溫暖及廣闊的郊野,經常停留在樹上等待獵物。它們主要吃草蜢及其他大型昆蟲。
藍腹佛法僧的示愛方式像鳳頭麥雞的。它們會在樹穴中築巢。
アオハラニシブッポウソウ (青腹西仏法僧、学名Coracias cyanogaster)は、ブッポウソウ目ブッポウソウ科の鳥類。
全長28-30cm、ニシコクマルガラスほどの大きさにもなる鳥である。背部は暗緑色、頭部、首部と胸部は白く、他の部分は青い。種小名cyanogasterは「青い腹」の意で、和名や英名と同義。成鳥の尾には長さ6cmの飾り羽がある。雌雄とも形態は同じで、幼鳥は成鳥よりも地味な色をしている。
体の鮮やかな青色が暗色の背と白い頭部とよく対比し、飾り羽をなびかせ、まっすぐ力強く飛翔する様子はよく目立つ。
マメ科ジャケツイバラ亜科のイソベルリニア属の木の多い湿潤なサバナに生息する。留鳥であり、季節に従い短距離を移動する程度で渡りはしない。温暖で木がまばらに生えた開けた土地でよく見られる鳥である。本種は木、杭、電線などの目立つ場所にとまってバッタ等の獲物となる大きな昆虫類が現れるのを待っていることが多い。
求愛行動のディスプレイはタゲリと似ており、ころころと方向を頻繁に変えることから英名の「Roller」(転がるもの)がある。巣は木のうろに作る。
鳴き声は耳障りで甲高いガ・ガ・ガ。
アフリカのセネガルから北東ザイールにかけての狭い地域で繁殖する。