Resident breeder.
El còlit núbic[1] (Oenanthe lugens) és un ocell de la família dels muscicàpids (Muscicapidae) que habita turons rocosos, barrancs i planures localment des del sud del Marroc, cap a l'est, a través d'Algèria, nord de Níger, Tunis, nord de Líbia i Egipte, fins a l'Orient Pròxim i Mitjà, nord-oest de la Península Aràbiga i sud-oest de Pakistan.
El còlit núbic (Oenanthe lugens) és un ocell de la família dels muscicàpids (Muscicapidae) que habita turons rocosos, barrancs i planures localment des del sud del Marroc, cap a l'est, a través d'Algèria, nord de Níger, Tunis, nord de Líbia i Egipte, fins a l'Orient Pròxim i Mitjà, nord-oest de la Península Aràbiga i sud-oest de Pakistan.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Tinwen alarus (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: tinwennod galarus) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Oenanthe lugens; yr enw Saesneg arno yw Mourning wheatear. Mae'n perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn O. lugens, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia, Ewrop ac Affrica.
Mae'r tinwen alarus yn perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Brych crafog Psophocichla litsitsirupa Brych chwibanol Formosa Myophonus insularis Brych chwibanol glas Myophonus caeruleus Brych chwibanol gloyw Myophonus melanurus Brych chwibanol Malaya Myophonus robinsoni Brych chwibanol Sri Lanka Myophonus blighi Brych chwibanol Swnda Myophonus glaucinus Brych daear Awstralia Zoothera lunulata Brych daear Siberia Geokichla sibirica Brych daear Swnda Zoothera andromedae Brych hirbig bach Zoothera marginata Geokichla cinerea Geokichla cinereaAderyn a rhywogaeth o adar yw Tinwen alarus (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: tinwennod galarus) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Oenanthe lugens; yr enw Saesneg arno yw Mourning wheatear. Mae'n perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn O. lugens, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia, Ewrop ac Affrica.
The mourning wheatear (Oenanthe lugens) is a bird, one of 14 species of wheatear found in northern Africa and the Middle East. It is a small passerine in a group formerly classed as members of the thrush family Turdidae, but now more generally considered to be part of the Old World flycatcher family Muscicapidae.
The mourning wheatear was first described by Martin Lichtenstein in 1823. It is found in semi-desert areas in North Africa and the Middle East. It is sexually dimorphic with the females sporting more subtle plumage.
Panov (Wheatears of Palearctic, 2005) discusses the latest taxonomy for the mourning wheatear superspecies. The mourning wheatear is split from Abyssinian wheatear (Oenanthe lugubris), which is the species found south of the Sahara. The Maghreb wheatear (O. halophila) and basalt wheatear (O. warriae) were formerly considered subspecies of the mourning wheatear, but were split as distinct species by the IOC in 2021.[2] The Egyptian populations of O. lugens are discussed in Baha El Din and Baha El Din (2000).[3] These birds differ from halophila in exhibiting less sexual dimorphism, and displaying a prominent white wingbar, and thus are closer to the nominate race.
It has been recorded in the following countries: Algeria, Bahrain, Cyprus, Egypt, Iran, Iraq, Israel, Jordan, Kuwait, Lebanon, Libya, Morocco, Oman, Pakistan, Qatar, Saudi Arabia, Syria, Tunisia, Turkey, the United Arab Emirates, and Yemen.
The mourning wheatear (Oenanthe lugens) is a bird, one of 14 species of wheatear found in northern Africa and the Middle East. It is a small passerine in a group formerly classed as members of the thrush family Turdidae, but now more generally considered to be part of the Old World flycatcher family Muscicapidae.
The mourning wheatear was first described by Martin Lichtenstein in 1823. It is found in semi-desert areas in North Africa and the Middle East. It is sexually dimorphic with the females sporting more subtle plumage.
Panov (Wheatears of Palearctic, 2005) discusses the latest taxonomy for the mourning wheatear superspecies. The mourning wheatear is split from Abyssinian wheatear (Oenanthe lugubris), which is the species found south of the Sahara. The Maghreb wheatear (O. halophila) and basalt wheatear (O. warriae) were formerly considered subspecies of the mourning wheatear, but were split as distinct species by the IOC in 2021. The Egyptian populations of O. lugens are discussed in Baha El Din and Baha El Din (2000). These birds differ from halophila in exhibiting less sexual dimorphism, and displaying a prominent white wingbar, and thus are closer to the nominate race.
It has been recorded in the following countries: Algeria, Bahrain, Cyprus, Egypt, Iran, Iraq, Israel, Jordan, Kuwait, Lebanon, Libya, Morocco, Oman, Pakistan, Qatar, Saudi Arabia, Syria, Tunisia, Turkey, the United Arab Emirates, and Yemen.
La Ĝemenanto (Oenanthe lugens) estas malgranda paserina birdo kiu estis iam klasita kiel membro de la familio de Turdedoj, sed estas nuntempe pli ĝenerale konsiderata membro de malnovmonda grupo de la familio de Muŝkaptuledoj. Ĝi estas unu el la 14 specioj de enantoj kiuj troviĝas en la Palearkta regiono.
La genra nomo, Oenanthe, estas ankaŭ la nomo de genro de plantoj, nome la enantoj, kaj devenas el la greka oenos (οίνος) "vino" kaj anthos (ανθός) "floro". Ĉe la plantogenro, ĝi aludas al la vinaromo de la floroj.[1] Ĉe la birdoj enantoj, ankaŭ nomataj saksikoloj pro la parenca genro Saxicola, ĝi aludas al la reveno de la Rokenanto al Grekio printempe ĝuste dum la epoko de la apero de burĝonoj en vitoj.[2]. La specifa parto de la latina scienca nomo O. lugens signifas precize “ĝemanta”, do kongruas kun ĝi la nomo en Esperanto
La Ĝemenanto estis unuafoje priskribita de Martin Lichtenstein en 1823. Ĝi estas eleganta kaj rimarkinde bela birdo kiu troviĝas en duondezertaj areoj de Nordafriko kaj Mezoriento. Ĝi diferencas laŭ regionoj kaj laŭ seksa dimorfismo, ĉar inoj de Nordafriko portas pli subtilan aŭ senkoloran helbrunecan plumaron, dum ne estas tiom da diferenco ĉe la mezorientaj birdoj.
Ĝi estas malgranda birdo 14 al 15 cm longa kun enverguro de 26-27,5 cm kaj pezo de 18-26 gr. Ambaŭ subspecioj estas similaj al la Punktokrona enanto, tio estas nigraj vizaĝo, gorĝo kaj flugiloj kaj blankaj krono kaj ventro, sed diferencilo estas ke la Punktokrona enanto havas ankaŭ nigran supran bruston, dum la Ĝemenanto nur nigran gorĝon klare separata de la blanka brusto.
Ekzistas malhela formo de la Ĝemenanto (la tiel nomata Bazalta enanto) en la bazalta deserto de NOr Jordanio.
La voĉo estas “ĉak-ĉak”. Ankaŭ la voĉo varias laŭ geografio.
La nordafrika subspecio halophila estas konsiderata de kelkaj fakuloj kiel separata specio, nome Okcidenta ĝemenanto, el Maroko orienten al okcidenta Egiptio. La egiptaj populacioj estas studataj de Baha El Din kaj Baha El Din (2000).[3] Tiuj birdoj diferencas el tipaj halophila pro montro de malpli da seksa dimorfismo, kaj montro de elstara blanka flugilstrio kaj tiele ili estas pli proksima de la nomiga raso.
Oenanthe lugens persica estas alia agnoskata subspecio kiu loĝas en suda Irano kaj aperas vintre en nordokcidenta Sauda Arabio kaj eble pli okcidente. Similas al la nomiga raso, sed havas pli ruĝecan ventron kaj pli brunan kronon vintre.
Panov (Wheatears of Palearctic, 2005) pristudas la plej lastan taksonomion de la superspecio Ĝemenanto. Tiu estas disigita el Sĉalova enanto (Oenanthe lugubris), kiu estus la specio troviĝanta sude de Saharo.
Tiu specio troviĝas en la jenaj landoj laŭ alfabeta ordo: Alĝerio, Barejno, Kipro, Egiptio, Eritreo, Etiopio, Irano, Irako, Israelo, Jordanio, Kenjo, Kuvaito, Libano, Libio, Maŭritanio, Maroko, Niĝero, Omano, Pakistano, Kataro, Sauda Arabio, Somalio, Sudano, Sirio, Tanzanio, Tunizio, Turkio, Unuiĝintaj Arabaj Emirlandoj kaj Jemeno.
La preferata habitato estas duondezertaj areoj ŝtonecaj kaj kun disa vegetaĵaro; en Egiptio tiu specio kunloĝas kun la Monaĥenanto.
Temas pri specio parte migranta, ĉar en Nordafriko okazas malregulaj mallongdistancaj movoj, en Mezoriento apenaŭ kaj ĉe la raso de Irano estas tute migranta al norda Sauda Arabio kaj eble pli fore.
Ili faras neston en rokfendo per vegetala materialo kovrita per haroj, plumoj aŭ lano. La ino demetas 3 al 6 ovojn, kiuj estas bluverdecaj kun brunruĝecaj makuletoj kiel ringo je la plej larĝa pinto. La kovadon faras nur la ino.
Ili manĝas ĉefe insektojn, kiujn ili kaptas per lerta kaj aktiva eksaltado el ripozejo aŭ foje ankaŭ surgrunde.
La Ĝemenanto (Oenanthe lugens) estas malgranda paserina birdo kiu estis iam klasita kiel membro de la familio de Turdedoj, sed estas nuntempe pli ĝenerale konsiderata membro de malnovmonda grupo de la familio de Muŝkaptuledoj. Ĝi estas unu el la 14 specioj de enantoj kiuj troviĝas en la Palearkta regiono.
La genra nomo, Oenanthe, estas ankaŭ la nomo de genro de plantoj, nome la enantoj, kaj devenas el la greka oenos (οίνος) "vino" kaj anthos (ανθός) "floro". Ĉe la plantogenro, ĝi aludas al la vinaromo de la floroj. Ĉe la birdoj enantoj, ankaŭ nomataj saksikoloj pro la parenca genro Saxicola, ĝi aludas al la reveno de la Rokenanto al Grekio printempe ĝuste dum la epoko de la apero de burĝonoj en vitoj.. La specifa parto de la latina scienca nomo O. lugens signifas precize “ĝemanta”, do kongruas kun ĝi la nomo en Esperanto
La collalba núbica (Oenanthe lugens)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Muscicapidae propia del norte de África, el Cuerno de África y Oriente próximo.
La collalba núbica presenta un marcado dimorfismo sexual. Los machos tienen el plumaje negro y blanco, y las hembras tienen un plumaje de tonos pardos en las partes superiores y blanquecino en las inferiores. Los machos pueden presentar dos fases de color. Los machos de fase blanca y negra, tienen las partes inferiores blancas. Su rostro, garganta, manto y alas son negros, presentan un capirote blanco que abarca su frente, píleo y nuca. Su obispillo es también blanco. Su cola es blanca, salvo una «T» invertida negra, formada por la mitad terminal de las plumas centrales y la punta del resto de plumas de la cola. Los machos de fase negra son negros, salvo la cola, el obispillo y las zona subcaudal que son blancos.
Se encuentra en el norte de África desde Marruecos hasta el Cuerno de África, extendiéndose por Arabia hasta el oeste de Irán. Se encuentra en zonas de matorral semiárido y los montes de zonas desérticas.
La collalba núbica (Oenanthe lugens) es una especie de ave paseriforme de la familia Muscicapidae propia del norte de África, el Cuerno de África y Oriente próximo.
Oenanthe lugens Oenanthe generoko animalia da. Hegaztien barruko Muscicapidae familian sailkatua dago.
Oenanthe lugens Oenanthe generoko animalia da. Hegaztien barruko Muscicapidae familian sailkatua dago.
Surutasku (Oenanthe lugens) on sieppojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Linnun pituus on noin 14,5 cm, siipien kärkiväli 26–27,5 cm ja paino 19–25 g. Surutasku muistuttaa suuresti nunnataskua, mutta sillä on erilainen siipikuvio ja enemmän valkoista yläperässä. Naaras on himmeämmän värinen kuin koiras.
Surutasku elää Pohjois-Afrikassa noin 590 000 neliökilometrin alalla ja Lähi-idässä. Osa populaatioista on muuttolintuja, osa paikkalintuja. Sitä ei ole tavattu Suomessa.
Surutasku asuu vuorten karuilla louhikkoisilla rinteillä ja kallioisilla ylängöillä aina 2 700 metrin korkeudelle asti.
Surutaskun pesä on syvällä kallion kolossa tai halkeamassa, kiven alla tai törmässä. Naaras munii 4–5 munaa. Molemmat emot huolehtivat poikasista, jotka jättävät pesän lentokyvyttöminä noin kahden viikon ikäisinä. Laji pesii usein kahdesti kesässä.
Surutasku syö pääasiassa hyönteisiä, toisinaan myös muita selkärangattomia ja kasvien osia.
Surutasku (Oenanthe lugens) on sieppojen heimoon kuuluva varpuslintu.
Oenanthe lugens
Le Traquet deuil (Oenanthe lugens) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Muscicapidae.
Son aire de répartition s'étend sur l'Afrique du Nord et le Moyen-Orient.
Oenanthe lugens
Le Traquet deuil (Oenanthe lugens) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Muscicapidae.
De rouwtapuit (Oenanthe lugens) is een zangvogel uit de familie Muscicapidae (Vliegenvangers).
De vogel is 14,5 tot 16,5 cm. Het mannetje heeft in de broedtijd een opvallend zwart en wit verenkleed. De kruin, borst, buik, stuit en deel van de staart zijn wit. De vleugels, mantel en het "gezicht" zijn zwart. De gespreide staart vertoont de bij meer tapuiten opvallende omgekeerde, zwarte T. De ondersoort O. l. halophila (westelijke rouwtapuit) heeft een geheel witte rug, de andere ondersoorten zijn zwart op de rug en zij hebben nogal lichte slagpennen. De basalttapuit mist de witte kruin en heeft een zwarte buik en borst. De vrouwtjes van deze ondersoorten zijn lastig te onderscheiden van de Finsch' tapuit.[2]
Deze soort telt 4 ondersoorten:[3]
Het leefgebied bestaat uit ruige, stenige berggebieden met kloven en ravijnen, maar ook in spaarzaam begroeide wadi's in woestijngebied. Vogels die in Iran in berggebieden voorkomen, trekken 's winters naar lagere, warme streken in de buurt. Het zijn dus geen lange-afstandtrekvogels.[1][2]
De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. Men veronderstelt dat de soort in aantal stabiel is. Om deze redenen staat de rouwtapuit als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe rouwtapuit (Oenanthe lugens) is een zangvogel uit de familie Muscicapidae (Vliegenvangers).
Oenanthe lugens é uma espécie de ave da família Muscicapidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Argélia, Barém, Chipre, Egito, Eritreia, Etiópia, Irão, Iraque, Israel, Jordânia, Quénia, Kuwait, Líbano, Líbia, Mauritânia, Marrocos, Níger, Omã, Paquistão, Catar, Arábia Saudita, Somália, Sudão, Síria, Tanzânia, Tunísia, Turquia, Emirados Árabes Unidos e Iémen.
Oenanthe lugens é uma espécie de ave da família Muscicapidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Argélia, Barém, Chipre, Egito, Eritreia, Etiópia, Irão, Iraque, Israel, Jordânia, Quénia, Kuwait, Líbano, Líbia, Mauritânia, Marrocos, Níger, Omã, Paquistão, Catar, Arábia Saudita, Somália, Sudão, Síria, Tanzânia, Tunísia, Turquia, Emirados Árabes Unidos e Iémen.
Sorgstenskvätta[2] (Oenanthe lugens) är en tätting i familjen flugsnappare med mycket komplicerad systematik.[3]
Sorgstenskvätta utgör ett komplex av taxon som olika auktoriteter behandlar på olika sätt. Vanligtvis omfattar arten följande underarter:[3][4]
Arten är stannfågel eller kortflyttare.[5] Den har även påträffats bland annat på Cypern.[1]
Birdlife Sverige urskiljer halophila som den egna arten maghrebstenskvätta.[6] Taxonet warriae kan också utgöra en egen art och kallas då basaltstenskvätta.[3][6] Slutligen visar DNA-studier att persica även kan utgöra en egen art.[7][8]
Åt andra hållet inkluderas ibland arterna arabstenskvätta (Oenanthe lugentoides) samt etiopisk stenskvätta (Oenanthe lugubris) i sorgstenskvättan, bland annat av internationella naturvårdsunionen IUCN vars hotkategorisering därmed omfattar alla tre arter sammantaget.[1]
Stenskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[9][10]
Sorgstenskvättan är en medelstor (14,5–16,5 centimeter) oftast svartvit fågel som påminner om nunnestenskvättan (Oenanthe pleschanka) med svart ovansida men vit hjässa och nacke, men har till skillnad från denna ett jämnbrett svart ändband på den huvudsakligen vita stjärten. Sorgstenskvättan har vidare något grövre näbb och ben samt mindre svart haklapp och mindre vitt på nacken.[5]
De olika underarterna (eller arterna) skiljer sig tydligt åt i utseende. Nominatformen har rostfärgad undergump och ljus bas på vingpennorna, och könen är lika.[5] Taxonet persica liknar nominatformen, men hättan är vanligtvis brungrå och det vita begränsat till ett ögonbrynsstreck. Vidare är undergumpen mörkare, stjärtbandet något bredare och honan något dovare färgad än hanen.[11]
Hos maghrebstenskvätta (halophila) är undergumpen vit och vingarna helsvarta. Den har också en distinkt hondräkt med ljust beigebrun rygg och ljus eller gråsolkig strupe. Taxonetwarriae är helsvart med vit undergump och ljusa vingar.[5]
Sorgstenskvättans sång består av korta, djupa, vemodiga och klara strofer med rullande ton, närmast lik blåtrast i rösten. Locklätet är ett rakt hiit eller ett smackande tschack.[5]
Sorgstenskvättan häckar i karga bergstrakter, branta stup eller i flackare klippig terräng med sparsam växtlighet. Den lever mest av insekter. Boet byggs i en klippskreva, i ett hål i marken eller under en sten.[5]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC), men inkluderar även etiopisk stenskvätta och arabstenskvätta i bedömningen.[1]
Sorgstenskvätta (Oenanthe lugens) är en tätting i familjen flugsnappare med mycket komplicerad systematik.
Kara sırtlı kuyrukkakan (Oenanthe lugens), önceden karatavukgiller (Turdidae) familyasının bir üyesi olarak sınıflandırılan küçük ötücü kuşlara ait bir kuş olup şimdi sinekkapangiller (Muscicapidae) familyasına yerleştirilmiştir.
Palearktik bölgede bulunan 14 türden biridir. İlk olarak Lichenstein tarafından 1823 yılında tanımlanmıştır.
Eşeysel dimorfizm görülür. Dişilerin tüyleri daha incedir. Bu zarif, göze çarpan güzellikteki kuş kuzey Afrika ve Orta Doğu'da yarı-çöl alanlarda bulunur.
Şu ülkelerde kaydedilmiştir: Cezayir, Bahreyn, Kıbrıs, Mısır, Eritre, Etiyopya, İran, Irak, İsrail, Ürdün, Kenya, Kuveyt, Lübnan, Libya, Moritanya, Fas, Nijer, Umman, Pakistan, Katar, Suudi Arabistan, Somali, Sudan, Suriye, Tunus, Türkiye, Birleşik Arap Emirlikleri ve Yemen.
Oenanthe lugens là một loài chim trong họ Muscicapidae.[1] Loài chim này sinh sống ở các nước sau: Algeria, Bahrain, Cyprus, Ai Cập, Eritrea, Ethiopia, Iran, Iraq, Israel, Jordan, Kenya, Kuwait, Lebanon, Libya, Mauritania, Morocco, Niger, Oman, Pakistan, Qatar, Ả Rập Saudi, Somalia, Sudan, Syria, Tanzania, Tunisia, Turkey, Các Tiểu Vương quốc Ả Rập Thống nhất, và Yemen.
Oenanthe lugens là một loài chim trong họ Muscicapidae. Loài chim này sinh sống ở các nước sau: Algeria, Bahrain, Cyprus, Ai Cập, Eritrea, Ethiopia, Iran, Iraq, Israel, Jordan, Kenya, Kuwait, Lebanon, Libya, Mauritania, Morocco, Niger, Oman, Pakistan, Qatar, Ả Rập Saudi, Somalia, Sudan, Syria, Tanzania, Tunisia, Turkey, Các Tiểu Vương quốc Ả Rập Thống nhất, và Yemen.