Die Rooiwangmuisvoël (Urocolius indicus) is 'n standvoël wat feitlik dwarsoor Suider-Afrika voorkom. In Engels staan die voël bekend as die Red-faced mousebird.
Die voël is blougrys met 'n rooi gesigsvel en 'n dofgeelkaneel tint oor die gesig, bors en ondervlerke. Die bene is rooierig. Die jong voëls het 'n groenerige gesigsvel. Die voël word tot 34 cm lank en weeg 40-70 gram.
Die voël maak 'n tsie-tie-tie-fluit.
Hulle leef in savanne, boomveld, laaglandfynbos en tuine.
Die Rooiwangmuisvoël (Urocolius indicus) is 'n standvoël wat feitlik dwarsoor Suider-Afrika voorkom. In Engels staan die voël bekend as die Red-faced mousebird.
Urocolius indicus[2] ye una especie d'ave coliforme de la familia Coliidae que vive en África austral.
El páxaru mure colirrojo mide alredor de 34 cm de llargu, incluyida la so llarga cola que supón aprosimao la metá del llargor total. Tien na cabeza un penachu de plumes eréctiles, y presenta una carúncula colorada nel lorum y alredor de los sos güeyos. El so picu curvado escontra baxo ye acoloratáu cola punta negra. El plumaxe de les sos partes cimeros ye abuxáu, cola frente y el pechu de color canela claru y el banduyu ablancazáu. Dambos sexos tien un aspeutu similar y los xuveniles tienen la carúncula verdosa y el penachu de la so cabeza ye más curtiu.
Atópase nel sur d'África dende los estremos meridionales d'Angola, República Democrática d'El Congu y Tanzania hasta la provincia del Cabu en Sudáfrica. El so hábitat natural ye la sabana arbustiva, el fynbos y cualquier espaciu arboláu abiertu de la rexón, pudiéndose atopar tamién nos campos de cultivu y los xardinos.
El páxaru mure carirrojo alimentar de frutos, fueyes, granes y néctar. Ye una especie sedentario y social que fora de la temporada de cría alimentar en pequeños grupos, formaos de normal por media docena d'individuos, pero que pueden llegar hasta 15 o más. Pela nueche los grupos fuelguen xuntos y suelen prauticar el afecháu mutuu.
Cría ente xunu y febreru. Constrúi un nial en forma de concu compuestu por materiales vexetales desordenaos y forráu per pelo de mamíferos. La so puesta componer de 2 a 6 güevos que eclosionarán nunos dos selmanes.
reconocen cinco subespecies, según un orde filoxenéticu de la llista del Congresu Ornitolóxicu Internacional:[3]
Urocolius indicus ye una especie d'ave coliforme de la familia Coliidae que vive en África austral.
Qırmızıüz siçanaoxşar (lat. Urocolius indicus) - siçanaoxşar quş cinsinə aid heyvan növü.
Qırmızıüz siçanaoxşar (lat. Urocolius indicus) - siçanaoxşar quş cinsinə aid heyvan növü.
Urocolius indicus[1] a zo ur spesad evned eus ar c'herentiad Coliidae.
Anvet e voe Colius indicus (kentanv) da gentañ-penn (e 1790) gant an evnoniour saoz John Latham (1740-1837).
Bevañ a ra diwar zeil, frouezh, greun, had, hugennoù ha sun-bleuñv.
Ar spesad a gaver ar pemp isspesad anezhañ[2] en Afrika ar Su :
Urocolius indicus a zo ur spesad evned eus ar c'herentiad Coliidae.
Anvet e voe Colius indicus (kentanv) da gentañ-penn (e 1790) gant an evnoniour saoz John Latham (1740-1837).
L'ocell ratolí cara-roig (Urocolius indicus) és un ocell de la família dels còlids (Coliidae). Habita zones semi-àrides, amb arbres o arbusts, des de l'oest d'Angola, Zàmbia i sud de Tanzània, cap al sud fins al sud de Sud-àfrica.
L'ocell ratolí cara-roig (Urocolius indicus) és un ocell de la família dels còlids (Coliidae). Habita zones semi-àrides, amb arbres o arbusts, des de l'oest d'Angola, Zàmbia i sud de Tanzània, cap al sud fins al sud de Sud-àfrica.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Coli wynepgoch (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: Colïod wynepgoch) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Urocolius indicus; yr enw Saesneg arno yw Red-faced mousebird. Mae'n perthyn i deulu'r Colïod (Lladin: Coliidae) sydd yn urdd y Coliiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn U. indicus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Mae'r coli wynepgoch yn perthyn i deulu'r Colïod (Lladin: Coliidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Coli brith Colius striatus Coli cefngoch Colius castanotus Coli cefnwyn Colius colius Coli gwarlas Urocolius macrourus Coli penwyn Colius leucocephalus Coli wynepgoch Urocolius indicusAderyn a rhywogaeth o adar yw Coli wynepgoch (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: Colïod wynepgoch) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Urocolius indicus; yr enw Saesneg arno yw Red-faced mousebird. Mae'n perthyn i deulu'r Colïod (Lladin: Coliidae) sydd yn urdd y Coliiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn U. indicus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Dieser Artikel wurde aufgrund von formalen oder inhaltlichen Mängeln in der Qualitätssicherung Biologie im Abschnitt „Vögel“ zur Verbesserung eingetragen. Dies geschieht, um die Qualität der Biologie-Artikel auf ein akzeptables Niveau zu bringen. Bitte hilf mit, diesen Artikel zu verbessern! Artikel, die nicht signifikant verbessert werden, können gegebenenfalls gelöscht werden.
Lies dazu auch die näheren Informationen in den Mindestanforderungen an Biologie-Artikel.
Der Rotzügel-Mausvogel (Urocolius indicus), auch Brillenmausvogel genannt, ist mit einer Körperlänge von 33 Zentimetern und einer Schwanzlänge von bis zu 25 Zentimetern und einem Gewicht von bis zu 70 Gramm ein mittelgroßer Vertreter aus der Familie der Mausvögel.
Die Vögel haben ein hellbraunes bis graues Gefieder, der Bauch ist etwas heller gefärbt. Am Kopf tragen sie eine kleine Federhaube. Auffällig ist der rote Ring um die Augen und den Schnabel, welcher oben rötlich und unten schwarz gefärbt ist. Die Beine sind rot. Der Schwanz und die Flügel sind metallisch glänzend. Die Färbung der Männchen und Weibchen ist gleich.
Diese Art kommt in Afrika südlich der Sahara vor. Dort bewohnt sie Waldränder und Flussläufe. Daneben kommt sie auch in vom Menschen gestalteter Umgebung wie Plantagen und Gärten vor.
Die Vögel leben in Schwärmen von bis zu 20 Tieren zusammen und verständigen sich mit lauten, an Pfeifen oder Flöten erinnernden Tönen. Sie fressen vor allem Datteln, Feigen und andere Früchte, manchmal auch die Jungvögel anderer Arten. Zur besseren Verdauung und zur Neutralisierung von Giften in ihrer Nahrung nehmen die Vögel gelegentlich Tonerde zu sich. Tagsüber nehmen die Vögel viele Sonnenbäder und in der Nacht schmiegen sie sich eng aneinander, um ihre Körpertemperatur zu halten. Um den vielen Parasiten Einhalt zu gebieten, werden oft Staubbäder am Boden oder die Hilfe von Artgenossen in Anspruch genommen. Die Tiere sind standorttreu und verteidigen ihr Revier gegen fremde Artgenossen.
Rotzügel-Mausvögel sind monogam. Bei der Balz füttert das Männchen das Weibchen und danach reiben sie ihre Schnäbel aneinander. Vor der Paarung hüpft das Männchen aufgeregt hin und her. Das offene, große, unordentliche Nest wird von den Vögeln im dichten Dorngestrüpp versteckt, oft in der Nähe von Wespennestern, angelegt. Das Gelege umfasst 2 bis 4 weiße, mit schwarzen oder brauen Strichen versehene Eier. Die Brutdauer beträgt 11 bis 15 Tage und beide Elternteile übernehmen die Versorgung der Jungvögel. Diese verlassen das Nest im Alter von ca. 10 Tagen, danach werden sie von den anderen Gruppenmitgliedern noch bis zu 6 Wochen mitversorgt.
Aufgrund ihrer weiten Verbreitung und da für diese Art keinerlei Gefährdungen bekannt sind, stuft die IUCN diese Art als „Least Concern (LC)“ = „nicht gefährdet“ ein.
Es sind fünf Unterarten bekannt:[1]
Dieser Artikel wurde aufgrund von formalen oder inhaltlichen Mängeln in der Qualitätssicherung Biologie im Abschnitt „Vögel“ zur Verbesserung eingetragen. Dies geschieht, um die Qualität der Biologie-Artikel auf ein akzeptables Niveau zu bringen. Bitte hilf mit, diesen Artikel zu verbessern! Artikel, die nicht signifikant verbessert werden, können gegebenenfalls gelöscht werden.
Lies dazu auch die näheren Informationen in den Mindestanforderungen an Biologie-Artikel.
Begründung: Wenn nicht mal die richtige Ordnung gewählt wurde, sollte das alles hier mit Vorsicht überprüft werdenDer Rotzügel-Mausvogel (Urocolius indicus), auch Brillenmausvogel genannt, ist mit einer Körperlänge von 33 Zentimetern und einer Schwanzlänge von bis zu 25 Zentimetern und einem Gewicht von bis zu 70 Gramm ein mittelgroßer Vertreter aus der Familie der Mausvögel.
The red-faced mousebird (Urocolius indicus) is a species of mousebird or coly. It is a common in southern Africa from Zaire, Zambia and Tanzania south to the Cape. Its habitat is savanna with thickets, fynbos scrub, other open woodland, gardens and orchards.[2]
This bird is about 34 cm (13 inches) long, with the tail comprising approximately half the length.[2] The crested head and breast are pale cinnamon with a red bill and eye mask. The rest of the upperparts and tail are blue-grey apart from a paler grey rump. The belly is whitish. The sexes are similar, but juveniles lack the crest and have a green mask. Their call is tree-ree-ree whistle, and regularly called in multiple repetitions.[2] Red-faced mousebirds make the same call whether in-flight or perched.[2]
The red-faced mousebird is a frugivore which subsists on fruits, berries, leaves, seeds and nectar.[2] Its flight is typically fast, strong and direct from one feeding area to another.
This is a social bird outside the breeding season, feeding together in small groups, normally of about half a dozen birds, but sometimes up to 15 or more. They fly and interact in tight collections.[2] It engages in mutual preening and roosts in groups at night. It is more wary than other mousebirds.
These sedentary birds breed between June and February. The nest is a large untidy cup of plant material lined with material such as sheep wool. The clutch is 2–6 eggs which hatch in about two weeks.
The red-faced mousebird (Urocolius indicus) is a species of mousebird or coly. It is a common in southern Africa from Zaire, Zambia and Tanzania south to the Cape. Its habitat is savanna with thickets, fynbos scrub, other open woodland, gardens and orchards.
This bird is about 34 cm (13 inches) long, with the tail comprising approximately half the length. The crested head and breast are pale cinnamon with a red bill and eye mask. The rest of the upperparts and tail are blue-grey apart from a paler grey rump. The belly is whitish. The sexes are similar, but juveniles lack the crest and have a green mask. Their call is tree-ree-ree whistle, and regularly called in multiple repetitions. Red-faced mousebirds make the same call whether in-flight or perched.
The red-faced mousebird is a frugivore which subsists on fruits, berries, leaves, seeds and nectar. Its flight is typically fast, strong and direct from one feeding area to another.
This is a social bird outside the breeding season, feeding together in small groups, normally of about half a dozen birds, but sometimes up to 15 or more. They fly and interact in tight collections. It engages in mutual preening and roosts in groups at night. It is more wary than other mousebirds.
These sedentary birds breed between June and February. The nest is a large untidy cup of plant material lined with material such as sheep wool. The clutch is 2–6 eggs which hatch in about two weeks.
Urocolius indicus
Red-faced mousebird in flight
Red-faced mousebird in Zambia
1884 illustration, 1. Colius nigricollis = Colius striatus nigricollis, 2. Colius erythromelon = Urocolius indicus indicus
El pájaro ratón carirrojo (Urocolius indicus)[2] es una especie de ave coliforme de la familia Coliidae que vive en África austral.
El pájaro ratón colirrojo mide alrededor de 34 cm de largo, incluida su larga cola que supone aproximadamente la mitad de la longitud total. Tiene en la cabeza un penacho de plumas eréctiles, y presenta una carúncula roja en el lorum y alrededor de sus ojos. Su pico curvado hacia abajo es rojizo con la punta negra. El plumaje de sus partes superiores es grisáceo, con la frente y el pecho de color canela claro y el vientre blanquecino. Ambos sexos tiene un aspecto similar y los juveniles tienen la carúncula verdosa y el penacho de su cabeza es más corto.
Se encuentra en el sur de África desde los extremos meridionales de Angola, República Democrática del Congo y Tanzania hasta la provincia del Cabo en Sudáfrica. Su hábitat natural es la sabana arbustiva, el fynbos y cualquier espacio arbolado abierto de la región, pudiéndose encontrar también en los campos de cultivo y los jardines.
El pájaro ratón carirrojo se alimenta de frutos, hojas, semillas y néctar. Es una especie sedentaria y social que fuera de la temporada de cría se alimenta en pequeños grupos, formados normalmente por media docena de individuos, pero que pueden llegar hasta 15 o más. Por la noche los grupos descansan juntos y suelen practicar el acicalado mutuo.
Cría entre junio y febrero. Construye un nido en forma de cuenco compuesto por materiales vegetales desordenados y forrado por pelo de mamíferos. Su puesta se compone de 2 a 6 huevos que eclosionarán en unas dos semanas.
Se reconocen cinco subespecies, según un orden filogenético de la lista del Congreso Ornitológico Internacional:[3]
El pájaro ratón carirrojo (Urocolius indicus) es una especie de ave coliforme de la familia Coliidae que vive en África austral.
Urocolius indicus Urocolius generoko animalia da. Hegaztien barruko Coliidae familian sailkatua dago.
Urocolius indicus Urocolius generoko animalia da. Hegaztien barruko Coliidae familian sailkatua dago.
Punanaamiohiiro (Urocolius indicus) on hiirojen heimoon kuuluva afrikkalainen lintu. Sen esiintymisalue käsittää mantereen eteläosan Angolan rannikolta Namibiaan ja Etelä-Afrikkaan, sekä Tansanian etelä- ja Kongon demokraattisen tasavallan koillisosista Etelä-Afrikkaan. Lajista tunnetaan viisi alalajia. John Latham kuvaili lajin holotyypin Gamtoosjoelta Kapmaasta vuonna 1790.[2]
Punanaamiohiiro (Urocolius indicus) on hiirojen heimoon kuuluva afrikkalainen lintu. Sen esiintymisalue käsittää mantereen eteläosan Angolan rannikolta Namibiaan ja Etelä-Afrikkaan, sekä Tansanian etelä- ja Kongon demokraattisen tasavallan koillisosista Etelä-Afrikkaan. Lajista tunnetaan viisi alalajia. John Latham kuvaili lajin holotyypin Gamtoosjoelta Kapmaasta vuonna 1790.
Urocolius indicus
Le Coliou quiriva (Urocolius indicus) est une espèce d'oiseaux de la famille des Coliidae, endémique de l'Afrique sub-équatoriale.
Urocolius indicus
Le Coliou quiriva (Urocolius indicus) est une espèce d'oiseaux de la famille des Coliidae, endémique de l'Afrique sub-équatoriale.
Crvenolica mišjakinja (lat. Urocolius indicus) je vrsta mišjakinje iz roda Urocolius. Udomaćena je u južnoj Africi od Zaira, Zambije i Tanzanije južno do provincije Cape. Staništa su joj savane s gustim raslinjem, finbosom, te druga otvorena šumovita područja, vrtovi i voćnjaci.
Duga je oko 34 centimetra, s repom koji prosječno obuhvaća pola veličine ptice. Kukmasta glava i prsa su blijedo-cimetaste boje, s crvenim kljunom i prostorom oko očiju, takozvanom "maskom". Ostatak gornjih dijelova i repa je plavkasto-siv. Trbuh je bjelkast. Nema baš izraženog spolnog dimorfizma, spolovi su dosta slični, ali mladim pticama nedostaje kukma i imaju zelenu "masku".
Crvenolica mišjakinja je frugivorna, što podrazumijeva prehranu koja uključuje plodove, bobice, lišće, sjemenke i nektar. Njezin let je obično jako brz, jak i direktan od jednog do drugog prehrambenog područja.
Jako je društvena ptica, čak i izvan sezone parenja, kada se ptice hrane skupa u malim grupicama, koje obično sadrže oko pola tuceta jedinki, ali nekad i 15 ili više njih. Sezona parenja obično se događa između lipnja i veljače. Gnijezdo je veliko i neuredno, u obliku šalice. Sastoji se uglavnom od biljnog materijala pomješanog s ovčjom vunom. U gnijezdu se nalazi 2-6 jaja koja inkubiraju oko dva tjedna.
Crvenolica mišjakinja (lat. Urocolius indicus) je vrsta mišjakinje iz roda Urocolius. Udomaćena je u južnoj Africi od Zaira, Zambije i Tanzanije južno do provincije Cape. Staništa su joj savane s gustim raslinjem, finbosom, te druga otvorena šumovita područja, vrtovi i voćnjaci.
Duga je oko 34 centimetra, s repom koji prosječno obuhvaća pola veličine ptice. Kukmasta glava i prsa su blijedo-cimetaste boje, s crvenim kljunom i prostorom oko očiju, takozvanom "maskom". Ostatak gornjih dijelova i repa je plavkasto-siv. Trbuh je bjelkast. Nema baš izraženog spolnog dimorfizma, spolovi su dosta slični, ali mladim pticama nedostaje kukma i imaju zelenu "masku".
Crvenolica mišjakinja je frugivorna, što podrazumijeva prehranu koja uključuje plodove, bobice, lišće, sjemenke i nektar. Njezin let je obično jako brz, jak i direktan od jednog do drugog prehrambenog područja.
Jako je društvena ptica, čak i izvan sezone parenja, kada se ptice hrane skupa u malim grupicama, koje obično sadrže oko pola tuceta jedinki, ali nekad i 15 ili više njih. Sezona parenja obično se događa između lipnja i veljače. Gnijezdo je veliko i neuredno, u obliku šalice. Sastoji se uglavnom od biljnog materijala pomješanog s ovčjom vunom. U gnijezdu se nalazi 2-6 jaja koja inkubiraju oko dva tjedna.
L'uccello topo facciarossa (Urocolius indicus (Latham, 1790)) è un uccello appartenente alla famiglia Coliidae, diffuso in Africa subsahariana.[2]
L'areale di questa specie comprende gran parte dell'Africa subsahariana; essa è infatti presente lungo la costa atlantica dalla Provincia del Congo Centrale, lungo tutta l'Angola sino alla Namibia dove è presente nella sua parte settentrionale, nella parte interna del centro e nella parte meridionale sino al Sudafrica dove è largamente diffusa, occupando anche i territori dello Swaziland e del Lesotho. È inoltre presente in gran parte dello Zambia e dello Zimbabwe, oltre che nel Botswana sud-orientale e nord-occidentale e nel Mozambico settentrionale e meridionale. Questa specie è presente ache in alcune regioni del sud della Tanzania e nel sud del Malawi.[1]
Gli uccelli topo facciarossa frequentano zone aride aperte e cespugliose come la savana, o zono subtropicali aride[3].
Sono state individuate le seguenti cinque diverse sottospecie:[2]
L'uccello topo facciarossa (Urocolius indicus (Latham, 1790)) è un uccello appartenente alla famiglia Coliidae, diffuso in Africa subsahariana.
De roodwangmuisvogel (Urocolius indicus) is een vogel uit de familie Coliidae (muisvogels).
Deze soort komt voor in zuidelijk Afrika en telt 5 ondersoorten:
O rabo-de-junco-de-faces-vermelhas (Urocolius indicus) é uma ave coliforme, que pode ser encontrada desde Angola, Congo e Tanzânia, até à ponta Sul de África. Habita a savana, margens de rios, centros habitacionais e zonas agrícolas.
O rabo-de-junco-de-faces-vermelhas é uma ave de pequeno porte, com uma cauda muito comprida, que pode ser quase duas vezes maior que o corpo. A sua plumagem é castanha-clara, com asas e cauda acinzentada. Tem uma pequena crista na cabeça e a zona em torno dos olhos e bico é vermelha. As patas são curtas e também vermelhas.
Estas aves são gregárias e podem ser encontradas em pequenos grupos de cerca de oito indivíduos. A sua alimentação é à base de frutas, mas também consome flores, folhas e por vezes nectar.
A época de reprodução decorre entre Setembro e Fevereiro. O ninho é pouco elaborado, construido com pequenos ramos em forma de taça; se os ramos forem espinhosos, os rabos-de-junco forram o ninho de folhas ou, se disponível, lã de ovelhas. Cada postura contém 2 a 4 ovos brancos, mesclados de vermelho. A incubação demora cerca de duas semanas. Os juvenis permanecem no ninho cerca de 20 dias, após o que passam a acompanhar o grupo na recolha de alimentos.
O rabo-de-junco-de-faces-vermelhas (Urocolius indicus) é uma ave coliforme, que pode ser encontrada desde Angola, Congo e Tanzânia, até à ponta Sul de África. Habita a savana, margens de rios, centros habitacionais e zonas agrícolas.
O rabo-de-junco-de-faces-vermelhas é uma ave de pequeno porte, com uma cauda muito comprida, que pode ser quase duas vezes maior que o corpo. A sua plumagem é castanha-clara, com asas e cauda acinzentada. Tem uma pequena crista na cabeça e a zona em torno dos olhos e bico é vermelha. As patas são curtas e também vermelhas.
Estas aves são gregárias e podem ser encontradas em pequenos grupos de cerca de oito indivíduos. A sua alimentação é à base de frutas, mas também consome flores, folhas e por vezes nectar.
A época de reprodução decorre entre Setembro e Fevereiro. O ninho é pouco elaborado, construido com pequenos ramos em forma de taça; se os ramos forem espinhosos, os rabos-de-junco forram o ninho de folhas ou, se disponível, lã de ovelhas. Cada postura contém 2 a 4 ovos brancos, mesclados de vermelho. A incubação demora cerca de duas semanas. Os juvenis permanecem no ninho cerca de 20 dias, após o que passam a acompanhar o grupo na recolha de alimentos.
Rödtyglad musfågel[2] (Urocolius indicus) är en fågel i den lilla afrikanska familjen musfåglar inom ordningen musfåglar.[3]
Musfåglar är en unik grupp fåglar, smala, grå eller bruna med mjuka, hårliknande fjädrar och mycket långa smala stjärtar. Alla arter har kraftiga klor som är motstående så att de mycket akrobatiskt kan hänga uppochner i grenar för att komma åt sin föda. De har alla en tofs på huvudet och kraftiga näbbar.
Rödtyglad musfågel är 29-37 centimeter lång, inklusive den långa stjärten. Fjäderdräkten är ljusgrå med röd, bar hud i ansiktet. I flykten, som är relativt snabb och kraftig jämfört med musfåglar av släktet Colius, kontrasterar grå övergump med mörkare vingar och stjärt. Lätet består av tre till fyra klara, klockliknande toner som faller i tonhöjd.[4][5]
Rödtyglad musfågel delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]
Musfåglarna har fått sitt namn ur det faktum att de är skogslevande och hoppar runt i lövverken likt gnagare i jakt på bär, frukt och knoppar. Rödtyglad musfågel trivs i savannskog, framför allt med akacior, men även i mer vildvuxna trädgårdar. Fågeln häckar året runt, men framför allt under vår och sommar. Arten är stannfågel eller lokalt nomadisk.[4][5]
Artens populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd.[6]
Rödtyglad musfågel (Urocolius indicus) är en fågel i den lilla afrikanska familjen musfåglar inom ordningen musfåglar.
Chim chuột mặt đỏ, tên khoa học Urocolius indicus, là một loài chim trong họ Coliidae.[2]
Питается исключительно растительной пищей. Основу рациона составляют фрукты и ягоды, также птица поедает листья, почки и цветы и пьёт нектар (в том числе и из цветков Aloe marlothii)[4].
Краснолицая птица-мышь широко распространена в Южной Африке. Обитает в кустарниковых зарослях и тропических лесах, чаще встречается в лесах акаций. Ведёт преимущественно оседлый образ жизни, но может кочевать на другие территории в дождливый сезон[4].
Номинативный подвид — u. i. indicus, обитает в западной долине реки Большой Кей в ЮАР, подвид u. i. lacteifrons — на побережьях в Анголе и на большой территории в Намибии, подвид u. i. mossambicus — на гринице Демократической Республики Конго и Танзании (около озера Руква), в северной и северо-восточной Анголе, в Замбии и Малави, подвид u. i. pallidus — на прибрежных территориях в Танзании и Мозамбике, а подвид u. i. transvaalensis — на северо-западе Замбии, в Зимбабве, на севере Мозамбика и южнее.[4]
По данным Объединённой таксономической информационной службы (ITIS) вид содержит 5 следующих подвидов:
Питается исключительно растительной пищей. Основу рациона составляют фрукты и ягоды, также птица поедает листья, почки и цветы и пьёт нектар (в том числе и из цветков Aloe marlothii).