A small (4 ½ inches) wood warbler, the male Northern Parula is most easily identified by its bluish-gray head, yellow throat, and greenish back, as well as its white eye-ring and wing bars. Female Northern Parulas are similar to males, but are paler and duller, especially on the head and throat. In its winter range, this species may be separated from the similar Tropical Parula by that species’ yellower breast and lack of eye-rings. The Northern Parula breeds across much of the eastern United States and southern Canada. It is absent as a breeding bird in parts of the coastal Mid-Atlantic region, upstate New York, the upper Midwest, and extreme southern Florida. In winter, Northern Parulas may be found in the Florida Keys, the West Indies, southern Mexico, and on the Caribbean coast of northern Central America. Northern Parulas breed in a number of wet forest habitats, including swamps and bogs. In winter, this species may be found in other types of habitat, including agricultural fields, humid tropical forests, and scrub. Northern Parulas primarily eat small invertebrates, including insects and spiders, but this species may also eat seeds and berries in winter. In appropriate habitat, Northern Parulas may be observed foraging for insects at the ends of branches in the tree canopy. Birdwatchers may also listen for this species’ song, a whirring “zeeeeeeeee-up.” Northern Parulas are primarily active during the day, but, like many migratory songbirds, this species migrates at night.
'''Parula americana[1][2] ye una especie d'ave paseriforme de la familia Parulidae qu'añera n'América del Norte y pasa l'iviernu en Méxicu, América Central y les Antilles.
'''Parula americana ye una especie d'ave paseriforme de la familia Parulidae qu'añera n'América del Norte y pasa l'iviernu en Méxicu, América Central y les Antilles.
La bosquerola de pit groc[1] (Setophaga americana) és un ocell de la família dels parúlids (Parulidae) que cria als boscos i pantans d'Amèrica del Nord, des del sud-est del Canadà fins al sud-est dels Estats Units. Passa l'hivern a les Antilles i sud de Mèxic.
La bosquerola de pit groc (Setophaga americana) és un ocell de la família dels parúlids (Parulidae) que cria als boscos i pantans d'Amèrica del Nord, des del sud-est del Canadà fins al sud-est dels Estats Units. Passa l'hivern a les Antilles i sud de Mèxic.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Pariwla'r Gogledd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pariwlaod y Gogledd) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Parula americana; yr enw Saesneg arno yw Northern parula. Mae'n perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1] Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain, ond nid yng Nghymru.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. americana, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yng Ngogledd America.
Mae'r pariwla'r Gogledd yn perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Telor bochddu Basileuterus melanogenys Telor corun winau Basileuterus rufifrons Telor ellyllbren Setophaga angelae Telor swil Setophaga occidentalis Telor torwyn Basileuterus hypoleucus Telor Townsend Setophaga townsendi Tingoch America Setophaga ruticilla Tinwen adeinwen Myioborus pictus Tinwen gorunwinau Myioborus brunniceps Tinwen sbectolog Myioborus melanocephalusAderyn a rhywogaeth o adar yw Pariwla'r Gogledd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pariwlaod y Gogledd) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Parula americana; yr enw Saesneg arno yw Northern parula. Mae'n perthyn i deulu'r Telorion y Byd Newydd (Lladin: Paruliadae) sydd yn urdd y Passeriformes. Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain, ond nid yng Nghymru.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. americana, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yng Ngogledd America.
Parulasangeren (Setophaga americana) er en spurvefugl af i familien af amerikanske sangere, som yngler i det østlige Nordamerika fra Canada til Florida. Det er en trækfugl, der overvintrer i det sydlige Florida, det nordlige Centralamerika, Vestindien eller de Små Antiller. I sjældne tilfælde finder man den også det vestligste Europa.
Parulasangeren holder primært til i skove, hvor den bygger en mosforet rede og lægger 3-7 æg i kuldet; de sydligste fugle får nogle gange to kuld på et år. Den lever næsten udelukkende af hvirvelløse dyr som undertiden suppleres med planteføde.
Parulasangeren (Setophaga americana) er en spurvefugl af i familien af amerikanske sangere, som yngler i det østlige Nordamerika fra Canada til Florida. Det er en trækfugl, der overvintrer i det sydlige Florida, det nordlige Centralamerika, Vestindien eller de Små Antiller. I sjældne tilfælde finder man den også det vestligste Europa.
Parulasangeren holder primært til i skove, hvor den bygger en mosforet rede og lægger 3-7 æg i kuldet; de sydligste fugle får nogle gange to kuld på et år. Den lever næsten udelukkende af hvirvelløse dyr som undertiden suppleres med planteføde.
Der Meisenwaldsänger (Setophaga americana, Syn.: Parula americana) ist ein kleiner Vogel aus der Gattung der Baumwaldsänger (Setophaga) in der Familie der Waldsänger (Parulidae).
Meisenwaldsänger haben eine Körpergröße von etwa elf Zentimetern. Das Oberseitengefieder ist zum größten Teil grau mit grünlichen Flecken. Auf den Flügeldecken befinden sich zwei Flügelstäbe. Das Unterseitengefieder ist weiß, das an der Brust ist blassgelb.
Meisenwaldsänger ernähren sich überwiegend von Insekten und Spinnen. Ihre Brutgebiete befinden sich im Osten Nordamerikas, vom Süden Kanadas bis Florida. Über den Winter ziehen sie in den Süden Floridas, nach Mittelamerika und auf die Westindischen Inseln. Als seltener Gast kommt er auch in Westeuropa vor.
Der Meisenwaldsänger ist neben dem Elfenwaldsänger (Setophaga pitiayumi), dem Feuerwaldsänger (Oreothlypis gutturalis) und dem Schmuckwaldsänger (Oreothlypis superciliosa) eine von vier Arten, die früher in der Gattung Parula geführt wurden. Zwar sind Meisenwaldsänger und Elfenwaldsänger tatsächlich Schwesterarten voneinander, es hat sich aber gezeigt, dass diese beiden am engsten mit Waldsängerarten der ehemaligen Gattung Dendroica verwandt sind, mit denen sie nun zusammen in der Gattung Setophaga geführt werden. Die anderen beiden Arten sind zwar auch eng miteinander verwandt, stehen aber innerhalb der Waldsänger den Baumwaldsängern recht fern.[1]
Beim Meisenwaldsänger werden zurzeit (2018) laut IOU folgende keine Unterarten unterschieden.[2]
Der Meisenwaldsänger (Setophaga americana, Syn.: Parula americana) ist ein kleiner Vogel aus der Gattung der Baumwaldsänger (Setophaga) in der Familie der Waldsänger (Parulidae).
Meisenwaldsänger haben eine Körpergröße von etwa elf Zentimetern. Das Oberseitengefieder ist zum größten Teil grau mit grünlichen Flecken. Auf den Flügeldecken befinden sich zwei Flügelstäbe. Das Unterseitengefieder ist weiß, das an der Brust ist blassgelb.
Meisenwaldsänger ernähren sich überwiegend von Insekten und Spinnen. Ihre Brutgebiete befinden sich im Osten Nordamerikas, vom Süden Kanadas bis Florida. Über den Winter ziehen sie in den Süden Floridas, nach Mittelamerika und auf die Westindischen Inseln. Als seltener Gast kommt er auch in Westeuropa vor.
The northern parula (Setophaga americana) is a small New World warbler. It breeds in eastern North America from southern Canada to Florida.[2]
The northern parula is one of the smaller North American migratory warblers, often being one of the smallest birds in a mixed feeding flock besides kinglets or gnatcatchers. Length is 10.8 to 12.4 cm (4.3 to 4.9 in), wingspan is 16 to 18 cm (6.3 to 7.1 in) and body mass is 5 to 11 g (0.18 to 0.39 oz).[3] Among standard measurements, the wing chord is 5.1 to 6.5 cm (2.0 to 2.6 in), the tail is 3.7 to 4.5 cm (1.5 to 1.8 in), the bill is 0.8 to 1.1 cm (0.31 to 0.43 in) and the tarsus is 1.5 to 1.8 cm (0.59 to 0.71 in).[2] This species has mainly blue-gray upper parts, with a greenish back patch and two white wing bars. The breast is yellowish shading into the white belly. The summer male has bluish and rufous breast bands and prominent white eye crescents. At the end of the breeding season, individuals molt into a duller version of the breeding plumage. Females are similar-looking but tend to be duller and lack the breast bands.[2] The unique breastband fades in males and may disappear altogether in females.
Its song is a click-like trill or buzz, zeeeeee-yip and the call is a soft chip.
"Parula" ultimately derives from Latin parrula, Tit (bird).[4] The genus name Setophaga is from Ancient Greek ses, "moth", and phagos, "eating", and the specific americana is Latin for "American".[5]
This species is migratory, wintering in southern Florida, northern Central America, the West Indies and most of the Lesser Antilles. This species is a very rare vagrant to western Europe.[2]
While the species is still common as a breeder across most of eastern North America, there are conspicuous gaps in their breeding range that were likely once breeding grounds. They have been extirpated as a breeder from much of the Midwest as well as from many areas in Massachusetts, New Jersey, Connecticut, New York, Rhode Island and Vermont. Explanations for the disappearance may be changes in habitat or increasing air pollution, which limited the growth of epiphytes on trees that the warbler depended on for nesting. A further explanation is the clear-cutting and bog draining that have significantly reduced the amount of suitable habitat in eastern North America.[6]
The northern parula inhabits various habitats depending on season and location. This is primarily a forest-dwelling species, but the northern and southern breeding populations select different habitats. In general, abundance of this species has been found to be positively correlated with increased tree species diversity, canopy height, and percent canopy cover. Northern populations breed in mature, moist coniferous forests. This species constructs its pendulum nests in hanging vegetation and so it is often attracted to suspended clumps of moss or coniferous twigs that are more abundant in moist spruce bogs or hemlock swamps. Southern populations breed in mature, moist, bottomland forest where Spanish moss is prevalent. Outside of the breeding season, the northern parula becomes more of a habitat generalist and may be found in a wide variety of habitats during migration and winter. These habitats may include: pastures; moist, dry or wet forests; and agricultural fields or plantations.[7]
The northern parula is considered a monogamous species; however, a few cases of polygamy have been reported. Southern populations can start breeding as soon as March but in the north of the range, the species does not nest until May. The breeding habitat is humid woodland with growths of Old Man's Beard lichen or Spanish moss. Northern parulas nest in trees in clumps of these fungi (Old Man's Beard; Usnea) or plants (Spanish moss; Tillandsia usneoides), laying 3–7 eggs in a scantily lined cup nest. Sites located near water sources are preferred and many nests are found at the end of branches suspended over water. Due to their longer breeding season, southern parulas frequently raise two broods, as opposed to northern ones who raise only one. The female hollows out a clump of vegetation in the moss and proceeds to fill the cavity with vegetation fibers, animal hair, grass, or pine needles. These nests average 7 cm (2.8 in) in outside diameter. The incubation period typically lasts 12 to 14 days and the young fledge at 10 to 11 days. Breeding maturity is attained the following year.[6]
The northern parula forages mostly or entirely on terrestrial invertebrates. Prey items include spiders, damselflies, locusts, bugs, grasshoppers, aphids, beetles, caterpillars, flies, wasps, bees, and ants. Regardless of season, caterpillars and spiders are consumed most often. During the winter, the northern parula consumes more beetles and occasionally forages on berries, seeds, and nectar. This species primarily captures prey from vegetation by a hover-glean method, however this species is versatile in using a variety of foraging methods. It may make short flights from a perch to snatch prey in mid-flight or even hang upside-down to forage. It is most often seen foraging in the mid- to upper canopy levels of vegetation. Though most foraging activity occurs in arboreal vegetation, this species occasionally forages on or around the ground as well.[6]
A northern parula from Augusta, Georgia was found to be a host of an intestinal acanthocephalan worm, Apororhynchus amphistomi.[8]
Northern parulas will occasionally hybridize with yellow-throated warblers, resulting in a hybrid species known as Sutton's warblers.[9]
The northern parula (Setophaga americana) is a small New World warbler. It breeds in eastern North America from southern Canada to Florida.
La Norda parulio, Parula americana, estas malgranda birdospecio de la familio de Paruliedoj kaj de ties tipa genro nome Parulioj kiuj estas malgrandaj birdoj kiuj havas flavajn, oranĝajn aŭ ruĝajn gorĝojn.
Ĝi reproduktiĝas en orienta Nordameriko el suda Kanado al Florido.
Tiu specio estas migranta al la okcidenta parto de Usono, kaj vintras en suda Florido, norda Centrameriko, Karibio kaj plej parto de Malgrandaj Antiloj. Tiu specio estas tre rara vaganto en okcidenta Eŭropo.
La Norda parulio estas 11 cm longa kaj havas ĉefe grizajn suprajn partojn, kun olivverdeca dorsomakulo kaj du blankaj flugilstrioj ripoze videblaj ŝultre. Temas pri specio tre simila al la Blankabrova parulio, sed sen la blanka brovo kaj kun simila tre flava brusto sed kun tre markata kaj etenda bruna brustonuanco anstataŭ fajna duonluna marko; same la ventro estas blankeca. Somera masklo havas bluecan al nigrecan horizontalan markon meze de la bruneca brustonuanco kaj rimarkindajn blankajn duonojn de okulringoj. Inoj estas pli senkoloraj kaj ne havas la brustomarkojn. La kruroj estas rozkolorecaj. La beko estas rekta, pintakra kaj kun flava suba makzelo kaj malhela supra makzelo.
La reprodukta habitato estas humida arbaro kun likenoj aŭ musko, tre densa kaj tiele temas pri specio plej ofte aŭdebla ol videbla kaj ĉefe ĉar ili kutime manĝas ĉe densa kanopeo. Ankaŭ ĉe marĉoj, riveroj aŭ lagoj. Nordaj parulioj nestumas en arboj en amasetoj de tiuj muskoj, kie la ino demetas 3-7 ovojn en tre kovrita tasforma nesto.
Tiuj birdoj manĝas insektojn kaj araneojn, kaj nur eventuale berojn. Por tio ili moviĝas aktive kaj kaptas ĉu dumfluge ĉu surgrunde. Ties kanto estas klikeca trilado aŭ zumado, ziiiiii-jip. Ties alvoko estas milda ĉip.
Ĉe Insulo Faktorio, Saco, Maine
La Norda parulio, Parula americana, estas malgranda birdospecio de la familio de Paruliedoj kaj de ties tipa genro nome Parulioj kiuj estas malgrandaj birdoj kiuj havas flavajn, oranĝajn aŭ ruĝajn gorĝojn.
El chipe azul olivo norteño o parula norteña (Setophaga americana)[1][2] es una especie de ave paseriforme de la familia Parulidae que anida en América del Norte e pasa el invierno en México, América Central y las Antillas.
El chipe azul olivo norteño o parula norteña (Setophaga americana) es una especie de ave paseriforme de la familia Parulidae que anida en América del Norte e pasa el invierno en México, América Central y las Antillas.
Samblikusäälik (Setophaga americana) on linnuliik sääliklaste sugukonnast. Pesitsusajal elab ta Põhja-Ameerika idaosas Lõuna-Kanadast Floridani. Talvitab Lõuna-Floridas, Kesk-Ameerika põhjaosas, Lääne-Indias ja enamikul Väikestel Antillidel. Lääne-Euroopas on ta väga haruldane eksikülaline. Samblikusääliku pikkus on 11 cm, tal on peamiselt hall ülapool, seljal on rohekas laik ja kummalgi tiival kaks valget vööti. Kurgualune ja rind on kollane, kõht on valge. Hundsulestikus isaslinnul on sinakas ja ruske vööt pugualal ja selge valge katkeline silmarõngas. Emaslind on tuhmim ja puguvöötideta. Samblikusääliku pesitsusaegne elupaik on habesambliku või tillandsia (Tillandsia) kasvuga metsamaastik. Ta teeb pesa puu otsa habesambliku või tillandsia puhmasse ja muneb 3-7 muna. Toiduks on putukad ja ämblikud.
Samblikusäälik (Setophaga americana) on linnuliik sääliklaste sugukonnast. Pesitsusajal elab ta Põhja-Ameerika idaosas Lõuna-Kanadast Floridani. Talvitab Lõuna-Floridas, Kesk-Ameerika põhjaosas, Lääne-Indias ja enamikul Väikestel Antillidel. Lääne-Euroopas on ta väga haruldane eksikülaline. Samblikusääliku pikkus on 11 cm, tal on peamiselt hall ülapool, seljal on rohekas laik ja kummalgi tiival kaks valget vööti. Kurgualune ja rind on kollane, kõht on valge. Hundsulestikus isaslinnul on sinakas ja ruske vööt pugualal ja selge valge katkeline silmarõngas. Emaslind on tuhmim ja puguvöötideta. Samblikusääliku pesitsusaegne elupaik on habesambliku või tillandsia (Tillandsia) kasvuga metsamaastik. Ta teeb pesa puu otsa habesambliku või tillandsia puhmasse ja muneb 3-7 muna. Toiduks on putukad ja ämblikud.
Setophaga americana Setophaga generoko animalia da. Hegaztien barruko Parulidae familian sailkatua dago.
Tiaiskerttuli (Setophaga americana) on pohjoisamerikkalainen kerttulilaji, joka on Euroopassa hyvin harvinainen harhailija.[2]
Tiaiskerttuli on 10,5-11,5 senttimetriä pitkä. Sen yläpuoli on tumman siniharmaanvihreä, kurkku ja rinta keltaiset ja vatsa valkoinen. Siivessä on kaksi kapeaa, valkoista juovaa. Silmän ympärillä on valkea ja ohut, epätäydellinen silmärengas.[2]
Tiaiskerttuli (Setophaga americana) on pohjoisamerikkalainen kerttulilaji, joka on Euroopassa hyvin harvinainen harhailija.
Setophaga americana
La Paruline à collier (Setophaga americana, anciennement Parula americana) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Parulidae.
La Paruline à collier est migratrice. Elle hiverne dans le sud de la Floride, le nord de l'Amérique centrale, les Antilles et la plupart des Petites Antilles. Cette espèce est un vagabond très rare en Europe occidentale[1]. La Paruline à collier est encore un nicheur commun dans la majeure partie de l'est de l'Amérique du Nord. Cependant, on ne la retrouve plus dans plusieurs régions qui étaient probablement autrefois des aires de reproduction. Elle a disparu, en tant qu'espèce reproductrice, d'une grande partie du Midwest ainsi que de nombreuses régions du Massachusetts, du New Jersey, du Connecticut, de l'état de New York, du Rhode Island et du Vermont. Des changements dans l'habitat ou l'augmentation de la pollution de l'air ont limité la croissance des épiphytes sur les arbres dont dépendait la paruline pour la nidification sont amenés comme explication. La coupe à blanc et l'assèchement des tourbières ont considérablement réduit la quantité d'habitat convenable dans l'est de l'Amérique du Nord[2].
La paruline à collier habite divers habitats selon la saison et l'emplacement. Elle est principalement forestière. Les populations reproductrices du nord et du sud sélectionnent des habitats différents. L'abondance de cette espèce s'est avérée positivement corrélée à l'augmentation de la diversité des espèces d'arbres, de la hauteur de la canopée et du pourcentage de couverture de la canopée. Les populations du nord se reproduisent dans les forêts humides de conifères matures.
Elle construit ses nids pendulaires dans la végétation suspendue et est donc souvent attirée par les touffes suspendues de mousse ou de brindilles de conifères qui sont plus abondantes dans les tourbières humides d'épinettes ou les marécages de pruches.
Les populations du sud se reproduisent dans les forêts humides matures des basses terres où la mousse espagnole est répandue. En dehors de la saison de reproduction, pendant la migration et l'hiver, la paruline à collier peut être trouvée dans une grande variété d'habitats. Ces habitats peuvent inclure : les pâturages; forêts humides, sèches ou humides; et des champs agricoles ou des plantations[3].
Setophaga americana
La Paruline à collier (Setophaga americana, anciennement Parula americana) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Parulidae.
De brilparulazanger (Setophaga americana, synoniem: Dendroica americana) is een zangvogel uit de familie der Parulidae (Amerikaanse zangers).
Deze soort komt voor in oostelijk Noord-Amerika en overwintert in Nicaragua en West-Indië.
De brilparulazanger (Setophaga americana, synoniem: Dendroica americana) is een zangvogel uit de familie der Parulidae (Amerikaanse zangers).
Lasówka obrożna (Setophaga americana) – gatunek ptaka z rodziny lasówek (Parulidae).
Długość ciała 11,5 cm. Wierzch ciała niebieskoszary, na plecach widoczna zielonkawożółta plama. Na skrzydłach widać 2 białe paski, na skrajnych sterówkach białe plamy. Wokół oczu biała przerywana obrączka. Gardło oraz pierś żółte. Na górnej części piersi czarno-pomarańczowa przepaska. Brzuch i pokrywy podogonowe są białe. Samica jest bardziej matowa i nie ma rysunku na piersi. Młode także matowe.
Wilgotne zadrzewienia ze zwisającymi mchami, których używa do budowy gniazd, w środkowo-wschodniej i południowo-wschodniej części Ameryki Północnej. Zimę spędza w południowo-środkowej i skrajnie południowo-wschodniej części Ameryki Północnej, Ameryce Środkowej, Indiach Zachodnich.
Lasówka obrożna (Setophaga americana) – gatunek ptaka z rodziny lasówek (Parulidae).
Messångare[2] (Setophaga americana) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar.[3]
Messångaren är en färgglad och mycket liten skogssångare, endast 10,5-11,5 centimeter lång. Den har en blågrön ovansida, dubbla vita vingband, gul strupe och bröst samt vit buk. Runt ögat syns en smal vit ögonring som är bruten bak och fram. Hanen har ett mörkare bröstband som honan saknar. Dess beteende påminner om kungsfågeln genom sina ivriga rörelser och gärna hänger upp och ner eller ryttlar när den födosöker.[4]
Messångaren häckar i ett tudelat område i östra Nordamerika från södra Kanada till södra USA, med ett ovanligt avbrott söder om Stora Sjöarna.[3][5] Den har också sedan 1950-talet upprepade gånger häckat i Kalifornien.[5] Den övervintrar så långt söderut som till Nicaragua och Västindien.[3]
Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa, främst från slutet av september till mitten av oktober, framför allt i Azorerna och Storbritannien, men också på Island och Irland samt i Frankrike.[6][4]
Arten placerades tidigare i släktet Parula. DNA-studier visar dock att den ingår i en grupp med skogssångare tidigare i Dendroica.[7] Det gör även rödstjärtad skogssångare (Setophaga ruticilla). Eftersom Setophaga har prioritet före Dendroica inkluderas numera alla Dendroica-arter i Setophaga, samt även messångaren.[3][8]
Messångare häckar i gamla skogar utmed strömmande vatten och i träsk. Dess förekomst är starkt kopplat till epifytiska växter, i södra USA spansk mossa och i norra USA skägglavar. Nyckelträdarter i messångarens miljö är ekarterna Quercus nigra, Quercus phellos och Quercus michauxii, Nyssa sylvatica, hemlock, sockerlönn, rödlönn, björkar och plataner. Vintertid förekommer den i mer olika miljöer som öppna fält och betesmarker, buskmarker, skogslandskap samt kaffe-, kakao- och citronplantage. Fågeln är i huvudsak insektsätare, men kan vintertid ibland inta bär, frön eller nektar.[5]
Honan gör det mesta av bobygget, en skål som placeras i spansk mossa eller skägglav, ibland så högt upp som 30 meter över marken. Hon lägger två till sju ägg som ruvas i tolv till 14 dagar.[5]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Arten kallas även på svenska för messkogssångare.[4]
Messångare (Setophaga americana) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar.
Setophaga americana là một loài chim trong họ Parulidae.[1]
Белоглазая парула[1] (лат. Parula americana) — маленькая певчая птица семейства древесницевых.
Длина тела составляет примерно 11 см, вес от 5 до 11 г. Оперение верхней части тела серое, часто с зеленоватыми пятнами. Нижняя часть тела белого цвета, грудь бледно-жёлтого окраса.
Области гнездования находятся на востоке Северной Америки, от юга Канады до Флориды. Зимой вид мигрирует на юг Флориды, в Центральную Америку и на Карибские острова. Залётный вид в Западной Европе.
Питается преимущественно насекомыми и паукообразными.
Белоглазая парула (лат. Parula americana) — маленькая певчая птица семейства древесницевых.