nomes no trilho de navegação
Ar brugyer eo an evned a ya d'ober ar genad Lagopus.
3 spesad a zo:
Diouzh an evnoniourien e vez renket ar brugyer er c'herentiad Phasianidae pe Tetraonidae.
Ar brugyer eo an evned a ya d'ober ar genad Lagopus.
3 spesad a zo:
ar vrugyar-haleg (Lagopus lagopus) ar vrugyar ruz (Lagopus lagopus scoticus) ar vrugyar-erc'hegi (Lagopus mutus) ar vrugyar lost gwenn (Lagopus leucurus)Lagopus és un gènere d'ocells de la subfamília dels tetraonins (Tetraoninae), dins la família dels fasiànids (Phasianidae). Aquests ocells tenen una distribució general circumpolar.
S'han descrit tres espècies dins aquest gènere:[1]
Lagopus és un gènere d'ocells de la subfamília dels tetraonins (Tetraoninae), dins la família dels fasiànids (Phasianidae). Aquests ocells tenen una distribució general circumpolar.
Bělokur (Lagopus) je rod hrabavých ptáků z čeledi tetřevovitých (Tetraonidae). K tomuto rodu se dnes počítají tři druhy, Bělokur rousný (Lagopus lagopus), Bělokur horský (Lagopus muta) a bělokur běloocasý (Lagopus leucurus). Všechny tři druhy žijí v tundře v severní Eurasii, na Aljašce a v severní Kanadě.
Jsou to zavalití hrabaví ptáci, s výjimkou bělokura skotského bíle opeření. Jsou to otužilí vegetariáni, ačkoli mláďata ve vývinu pojídají i hmyz.
Bělokuři žijí v tundře na severní polokouli v Evropě, Asii a Severní Americe.
Letní: mramorovaná hnědá a narezlá s černým ocasem a bílým břichem; zimní: většina poddruhů má bíle zbarvené opeření, s nímž kontrastuje černý ocas. 10-20 poddruhů. Celoarktické rozšíření v lesních a mokřinách severní Eurasie a Severní Ameriky. Status: LC, málo dotčený. bělokur horský.jpg)
Letní: šedá a hnědá svrchní část; zimní: bílé opeření. Jeho biotop je na rozdíl od bělokura rousného ve vyšších a pustějších polohách. 20-30 poddruhů. Arktická a subarktická Eurasie a Severní Amerika, na kamenitých horských svazích a v tundře. Status: LC, málo dotčený. bělokur běloocasý
Letní: šedohnědé a kropenaté opeření, bílý ocas; zimní: bílé opeření. Samce lze rozeznat podle červenavého víčka. Nejmenší z bělokurů. Vysokohorské oblasti nad čárou lesa v Severní Americe, od Aljašky a západní Kanady až po Nové Mexiko. Status: LC, málo dotčený. V tomto článku byl použit překlad textu z článku Lagopus na anglické Wikipedii.
Obrázky, zvuky či videa k tématu bělokur ve Wikimedia Commons
Bělokur (Lagopus) je rod hrabavých ptáků z čeledi tetřevovitých (Tetraonidae). K tomuto rodu se dnes počítají tři druhy, Bělokur rousný (Lagopus lagopus), Bělokur horský (Lagopus muta) a bělokur běloocasý (Lagopus leucurus). Všechny tři druhy žijí v tundře v severní Eurasii, na Aljašce a v severní Kanadě.
Ryper er en slægt af fugle i familien fasanfugle. Der findes blot tre arter, der alle lever på den nordlige halvkugle. Dalrype og fjeldrype findes i Skandinavien.
De tre arter i rypeslægten:[1]
Ryper er en slægt af fugle i familien fasanfugle. Der findes blot tre arter, der alle lever på den nordlige halvkugle. Dalrype og fjeldrype findes i Skandinavien.
Die Schneehühner (Lagopus) sind eine Vogelgattung aus der Familie der Fasanenartigen (Phasianidae), die zur Ordnung der Hühnervögel (Galliformes) gehört. Zur Gattung werden heute in der Regel drei Arten gerechnet, die zirkumpolar vertreten sind.[1] Das Schottische Moorschneehuhn, das nur auf den britischen Inseln vorkommt, gilt heute nicht mehr als eigenständige Art, sondern als Unterart des Moorschneehuhns.[2] Schneehühner sind eine der am weitesten vertretenen Gattungen innerhalb der Unterfamilie der Raufußhühner (Tetraoninae). Am weitesten verbreitet sind das Moorschneehuhn und das Alpenschneehuhn, die sowohl in Nordamerika als auch in Eurasien vorkommen. Das Weißschwanz-Schneehuhn kommt dagegen nur in Alaska, British Columbia und den Rocky Mountains vor.
Alle drei Arten sind verhältnismäßig plump gebaut. Der Schwanz ist kurz, der Sexualdimorphismus ist nur sehr gering ausgeprägt. Die kleinste Art ist das Weißschwanz-Schneehuhn, das eine Körpergröße von 31 bis 34 Zentimetern erreicht. Männchen dieser Art wiegen durchschnittlich 1.300 Gramm, während Weibchen ein durchschnittliches Gewicht von 840 Gramm haben.[3]
Eier des Alpenschneehuhns (Lagopus muta)
Ei eines Schneehuhns
Dung vom Schneehuhn
Zur Gattung werden drei Arten gerechnet.
Die Schneehühner (Lagopus) sind eine Vogelgattung aus der Familie der Fasanenartigen (Phasianidae), die zur Ordnung der Hühnervögel (Galliformes) gehört. Zur Gattung werden heute in der Regel drei Arten gerechnet, die zirkumpolar vertreten sind. Das Schottische Moorschneehuhn, das nur auf den britischen Inseln vorkommt, gilt heute nicht mehr als eigenständige Art, sondern als Unterart des Moorschneehuhns. Schneehühner sind eine der am weitesten vertretenen Gattungen innerhalb der Unterfamilie der Raufußhühner (Tetraoninae). Am weitesten verbreitet sind das Moorschneehuhn und das Alpenschneehuhn, die sowohl in Nordamerika als auch in Eurasien vorkommen. Das Weißschwanz-Schneehuhn kommt dagegen nur in Alaska, British Columbia und den Rocky Mountains vor.
Alle drei Arten sind verhältnismäßig plump gebaut. Der Schwanz ist kurz, der Sexualdimorphismus ist nur sehr gering ausgeprägt. Die kleinste Art ist das Weißschwanz-Schneehuhn, das eine Körpergröße von 31 bis 34 Zentimetern erreicht. Männchen dieser Art wiegen durchschnittlich 1.300 Gramm, während Weibchen ein durchschnittliches Gewicht von 840 Gramm haben.
Rýpa (frøðiheiti - Lagopus). Í grannalondum okkara liva nógv vill sløg av høsnaættini. Eitt av teimum er rýpan — fjallarýpan. Hon er samlitt við lendið, um summarið svørt og grá og morsprøklut, um veturin hvít við nøkrum svørtum fjøðrum í velinum. Føturnir eru lodnir niður á klógv. Støddin er sum á dúgvu. Hon livir uppi á fjøllunum nærindis ísi og kava. Tað er spakur fuglur og góðvarin; og tí at hon eisini smakkar væl, verður hon nógv skotin. Íslendingar selja ikki so lítið av skotnum rýpum til útlondini. Fleiri ferðir hevur verið roynt at sleppa teimum leysum í Føroyum — tiknar úr Íslandi, Grønlandi ella Skotlandi. Einans tær grønlendsku livdu. So sera tungfloygdar, sum tær eru, hava tær tó sæst í at siga øllum oyggjunum. Men einans í Norðuroyum hava tær hildið sær; og einki nørast tær í seinnu tíðini, so ikki kann væntast, at tær koma at hava nakað at týða her.
Rýpa (frøðiheiti - Lagopus). Í grannalondum okkara liva nógv vill sløg av høsnaættini. Eitt av teimum er rýpan — fjallarýpan. Hon er samlitt við lendið, um summarið svørt og grá og morsprøklut, um veturin hvít við nøkrum svørtum fjøðrum í velinum. Føturnir eru lodnir niður á klógv. Støddin er sum á dúgvu. Hon livir uppi á fjøllunum nærindis ísi og kava. Tað er spakur fuglur og góðvarin; og tí at hon eisini smakkar væl, verður hon nógv skotin. Íslendingar selja ikki so lítið av skotnum rýpum til útlondini. Fleiri ferðir hevur verið roynt at sleppa teimum leysum í Føroyum — tiknar úr Íslandi, Grønlandi ella Skotlandi. Einans tær grønlendsku livdu. So sera tungfloygdar, sum tær eru, hava tær tó sæst í at siga øllum oyggjunum. Men einans í Norðuroyum hava tær hildið sær; og einki nørast tær í seinnu tíðini, so ikki kann væntast, at tær koma at hava nakað at týða her.
Ак көртлекләр (лат. Lagopus) — тавыксыманнар отрядыннан урман тавыклары ассемьялыгының вак һәм урта зурлыктагы кошлар ыругы.
Башка урман тавыкларыннан аермалы буларак ак көртлекләренең үкчәсе һәм бармаклары куе йон белән капланган. Моннан тыш, аларның тырнаклары озынрак һәм ел саен йон коюдан элек алмашыналар.
Ыругка өч төре керә:
Lagopus ыругының төрләре салкын өлкәләрдә яшиләр. Ак көртлек төньяк Поляр түгәрәк янындагы урманнарда яши. Ак койрыклы көртлек Төньяк Америка тауларында яши. Тундра көртлеге исә Ауразия һәм Төньяк Америка арктик һәм тау өлкәләрендә яши.
Элек Советлар Берлегендәге тундра һәм биек тау өлкәләрендә ак көртлек һәм тундра көртлеге яшиләр.
Ак көртлекләр (лат. Lagopus) — тавыксыманнар отрядыннан урман тавыклары ассемьялыгының вак һәм урта зурлыктагы кошлар ыругы.
Башка урман тавыкларыннан аермалы буларак ак көртлекләренең үкчәсе һәм бармаклары куе йон белән капланган. Моннан тыш, аларның тырнаклары озынрак һәм ел саен йон коюдан элек алмашыналар.
Бадьӧг (лат. Lagopus) — курӧгчужӧмаэз артісь таркодьӧммез субфамилияись кай увтыр.
Мӧдік таркодьӧммезсянь бадьӧг неӧткодь то мыйӧн: кокбӧррес да кокчуннес сылӧн вевттьӧмӧсь сук си кодь тыввезӧн, кӧдна дорйӧны коккесӧ кӧдзыт увья.
Этася гыжжез бадьӧгыслӧн кузьжыкӧсь да быд во вежсьӧны линяйтӧм одзын.
Олӧны бадьӧггез пыр ӧтілаын. Озӧ полӧ кӧдзытісь. Сёйӧны туруна сёянсӧ, кӧть кайпияннэз вермӧны кокавны и геббезӧс.
Быдӧс виддэзлӧн (чочком бадьӧгысся) дзир иньпӧлӧс кольттялӧ да быдтӧ пияннэзӧс.
Одзжык лыддисӧ этія увтырын квать вид. Ӧні торйӧтӧны дзир куимӧ, кӧдна и мыгӧрнас и оланнас неӧткодьӧсь:
Бадьӧг увтырись кайез олӧны кӧдзыт ладорын. Чочком бадьӧг олӧ Ойвыв Евразияын. Чочком бӧжа бадьӧг йылӧ Ойвыв Америка керӧссэзын, а тундра бадьӧг олӧ Арктикаын и керӧсаиннэзын кыдз Евразияын, сідз и Ойвыв Америкаын.
Миян Коми муын олӧны чочкӧм бадьӧг да тундра бадьӧг.
Lagopus is a small genus of birds in the grouse subfamily commonly known as ptarmigans (/ˈtɑːrmɪɡənz/). The genus contains three living species with numerous described subspecies, all living in tundra or cold upland areas.
The genus Lagopus was introduced by the French zoologist Mathurin Jacques Brisson in 1760 with the willow ptarmigan (Lagopus lagopus) as the type species.[1][2] The genus name Lagopus is derived from Ancient Greek lagos (λαγος), meaning "hare, rabbit", + pous (πους), "foot", in reference to the feathered feet and toes typical of this cold-adapted group (such as the snowshoe hare). The specific epithets muta and leucura were for a long time misspelt mutus and leucurus, in the erroneous belief that the ending of Lagopus denotes masculine gender. However, as the Ancient Greek term λαγωπους is of feminine gender, and the specific epithet has to agree with that, the feminine muta and leucura are correct.[3]
The English name ptarmigan comes from the Scottish Gaelic name for the bird, tarmachan ([Scottish Gaelic pronunciation: ['t̪ʰaɾaməxan]]), meaning “croaker”, which refers to the bird’s frog-like call. The p- was added due to a mistaken belief in a Greek origin, as if the word were related to the Greek word πτερόν (pterón), 'wing'.
The three species are all sedentary specialists of cold regions. Willow ptarmigan is a circumpolar boreal forest species, white-tailed ptarmigan is a North American alpine bird, and rock ptarmigan breeds in both Arctic and mountain habitats across Eurasia and North America. With the exception of the red grouse (a subspecies of willow ptarmigan),[4] all have a white winter plumage that helps them blend into the snowy background. Even their remiges are white, while these feathers are black in almost all birds (even birds that are predominantly white, such as the Bali myna) because melanin makes them more resilient and thus improves flight performance. The Lagopus grouse apparently found it easier to escape predators by not being seen than by flying away.
These are hardy vegetarian birds, but insects are also taken by the developing young. In all species except for the willow ptarmigan, the female takes all responsibility for nesting and caring for the chicks, as is typical with gamebirds.
.jpg)
The genus contains three species:[5]
Two prehistoric species and two paleosubspecies are only known from fossils:
Lagopus is a small genus of birds in the grouse subfamily commonly known as ptarmigans (/ˈtɑːrmɪɡənz/). The genus contains three living species with numerous described subspecies, all living in tundra or cold upland areas.
Lagopus estas malgranda genro de birdoj de la familio de Tetraonedoj. Ĝi enhavas tri ekzistajn speciojn.
La distinga formo en Britio de la Lagopo, nome Ruĝa lagopo aŭ Skota lagopo (Lagopus lagopus scotica) estis foje konsiderata separata specio, L. scotica, sed tio ne estas plu akceptata.
Oni konas el fosilioj du prahistoriajn speciojn kaj du prasubspeciojn kuj estas la jenaj:
La tri specioj estas ĉiuj specialistoj de malvarmaj regionoj. La Lagopo estas specio de cirkaŭpolusa tajgo, la Blankvosta lagopo estas birdo de alpa Nordameriko, kaj la Monta lagopo reproduktiĝas kaj en habitatoj de Arkto kaj de montaroj tra Eŭrazio kaj Nordameriko. Ili estas specioj de loĝantaj birdoj, ĉiuj, kun escepto de la Skota lagopo, kiu havas blankan vintran plumaron kiu helpas ilin ne esti distingebla en neĝa fono. Eĉ ties flugplumoj estas blankaj, dum tiuj plumoj estas nigraj ĉe preskaŭ ĉiuj birdoj (eĉ ĉe birdoj kiuj estas hegemonie blankaj, kiaj la Balia sturno, ĉar melanino faras ilin pli elastaj kaj tio plibonigas la flugoplenumon, kaj tiele la lagopoj de la genro Lagopus ŝajne pli facile fuĝas el predantoj ĉar ne estas vidataj dum forflugo.
Tiuj estas tre vegetaranaj birdoj, sed insektojn manĝas la kreskantaj idoj. Ĉe ĉiuj specioj escepte ĉe la Lagopo, la ino respondecas pri nestumado kaj idozorgado, tipe inter ĉasbirdoj.
La nomo de la genro Lagopus devenas el Antikva greka lagos (λαγως), signife "leporo", + pous (πους), "piedo", alude al la plumaj piedoj kaj fingroj tipe de tiu grupo adaptita al malvarmo (vidu ankaŭ Neĝoŝua leporo). La speciaj epitetoj muta kaj leucura estis dumlonge misliterumataj mutus kaj leucurus, pro erara kredo ke finaĵo de Lagopus indikas maskulena genro. Tamen, ĉe la antikva greka, la termino λαγωπους estas de feminena genro, kaj la specia epiteto devas kongrui kun tiu, la feminena muta kaj leucura estas ĝustaj[1].
Lagopo (Lagopus lagopus) ĉe Nacia Parko Denali, Alasko.
Blankvosta lagopo (Lagopus leucura), Roka Montaro, Alberto.
Paro de Monta lagopo (Lagopus muta) en Jotunheimen, Norvegio. Ambaŭ seksoj reprezentataj en bildo, la masklo ankoraŭ havas multe de sia vintra plumaro.
Skota lagopo (Lagopus lagopus scotica) en la marĉoj de North Yorkshire de Anglio.
Lagopus estas malgranda genro de birdoj de la familio de Tetraonedoj. Ĝi enhavas tri ekzistajn speciojn.
Lagopus es un género de aves galliformes de la familia Phasianidae conocidas vulgarmente como lagópodos.
El género Lagopus incluye tres especies:[1]
Lagopus es un género de aves galliformes de la familia Phasianidae conocidas vulgarmente como lagópodos.
See artikkel räägib linnust; perekonnanime kohta vaata artiklit Püü (perekonnanimi) Püü (Lagopus) on linnuperekond faasanlaste sugukonnas.
Eestis on kaks selle perekonna esindajat: laanepüü ja rabapüü.
Püü (Lagopus) on linnuperekond faasanlaste sugukonnas.
Eestis on kaks selle perekonna esindajat: laanepüü ja rabapüü.
Lagopus Phasianidae familiako genero txikia da. Hegaztien barruko Tetraoninae azpifamiliaren barnean dago. Generoak hiru espezie bizirik eta hainbat azpiespezie ditu, tundran edo eremu hotzetan bizi direnak.
Artikulu hau animaliei buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz.
Lagopus Phasianidae familiako genero txikia da. Hegaztien barruko Tetraoninae azpifamiliaren barnean dago. Generoak hiru espezie bizirik eta hainbat azpiespezie ditu, tundran edo eremu hotzetan bizi direnak.
Riekot (Lagopus) on metsäkanojen alaheimoon kuuluva lintusuku.
Riekot (Lagopus) on metsäkanojen alaheimoon kuuluva lintusuku.
Lagopus
Lagopus est un genre d'oiseaux de l'ordre des galliformes appartenant à la sous-famille des Tetraoninae. Elle est constituée de trois espèces de lagopèdes. Des noms usuels sont « perdrix », « poule des neiges » ou « ptarmigan ».
Le lagopède se plaît en altitude, où se mêlent pierres éparses et herbe rase, entre 1 800 et 3 000 m[1].
Le lagopède préfère la marche plutôt que le vol. Ce n'est que face au danger qu'il s'envole, et uniquement sur de courtes distances.
Le lagopède est monogame. Au printemps, les couples se forment et défendent leurs territoires respectifs. L'accouplement a lieu en juillet. Au bout de 21 à 24 jours d'incubation, les poussins éclosent. Ils sont capables de voler au bout de 15 jours. À 3 mois, le jeune a atteint sa taille adulte[1].
D'après la classification de référence du Congrès ornithologique international (ordre phylogénique), dans la version 9.2 de 2019, ce genre est représenté par 3 espèces (2 monotypiques et 1 polytypique) :
Son nom, construit sur une racine grecque (lagos pour lièvre) et une latine (pedis pour pied), peut se traduire en « patte de lièvre ». C'est ce qu'évoque l'aspect de ses pattes, couvertes de fines plumes.
L'une des particularités notables du lagopède est qu'il change de couleur l'hiver venu, à l'instar du lièvre arctique : il devient blanc pendant la saison froide, pouvant ainsi se camoufler et échapper aux différents prédateurs qui l'entourent. Au printemps et aux autres moments de l'année à part l'hiver, son plumage demeure d'une couleur brune.
Son nom a été donné à l'abri du Lagopède, une des grottes d'Arcy-sur-Cure (Yonne). Cette cavité est notable pour sa richesse paléopalynologique marquant la période magdalénienne[2].
Lagopus
Lagopus est un genre d'oiseaux de l'ordre des galliformes appartenant à la sous-famille des Tetraoninae. Elle est constituée de trois espèces de lagopèdes. Des noms usuels sont « perdrix », « poule des neiges » ou « ptarmigan ».
Lagopus é un xénero de aves da orde dos galiformes, familia dos fasiánidos e subfamilia dos tetraoninos.
Comprende tres especies coñecidas como lagópodos.[1]
O xénero foi descrito en 1760 polo zoólogo francés Mathurin Jacques Brisson.[2]
O nome científico Lagopus está formado pola unión dos elementos do latín científico lago- e -pus. O primeiro deriva da raíz do substantivo do grego antigo λαγὠς lagṓs, 'lebre'; e o segundo, de ποδόσ podós, xenitivo de πούς poús, 'pé'.[3] Literalmente: 'os de pés de lebre' (ou 'os de pés como os da lenre').
Na actualidade recoñécense no xénero as tres especies seguintes:[2][4]
A Real Academia Galega, no seu Dicionario, define lagópodo como «Zooloxía. Ave da orde dos galiformes, de tamaño mediano, coa plumaxe que varía do pardo ao branco, os tarsos e os dedos cubertos de plumas, da que existen varias especies».[1]
Para usarmos un nome diferente para cada unha das especies, séguese o criterio da Academia: «As escollas normativas deber ser harmónicas coas das outra linguas, especialmente coas romances en xeral e coa portuguesa en particular, ...»[5]
Lagopus é un xénero de aves da orde dos galiformes, familia dos fasiánidos e subfamilia dos tetraoninos.
Lagopus Brisson, 1760 è un piccolo genere di uccelli della famiglia dei Fasianidi.[1]
Il nome del genere, Lagopus, deriva dal greco lagos, che significa "lepre", e pus, che significa "piede" e si riferisce alle gambe piumate dell'uccello.
La pernice bianca scozzese, sottospecie britannica della pernice bianca nordica (Lagopus lagopus scoticus), è stata a volte considerata una specie separata, Lagopus scoticus, ma è molto tempo che non viene più riconosciuta.
Le tre specie sono tutte adattate alle regioni fredde. La pernice bianca nordica è una specie delle foreste boreali circumpolari, la pernice dalla coda bianca è un uccello alpino nordamericano e la pernice bianca alpina vive sia nelle regioni artiche che sulle montagne dell'Eurasia e del Nordamerica. Sono specie stanziali e tutte, ad eccezione della pernice bianca scozzese, hanno un piumaggio bianco invernale che le aiuta a mimetizzarsi sull'ambiente innevato.
Questi sono uccelli strettamente vegetariani, ma in età giovanile si nutrono anche d'insetti. In tutte le specie, ad eccezione della pernice bianca nordica, la femmina si prende tutte le responsabilità della nidificazione e dell'allevamento dei pulcini, come avviene in tutti i gallinacei.
Žvyrės (lot. Lagopus, vok. Schneehühner) – tetervininių (Tetraonidae) šeimos paukščių gentis.
Patinas ir patelė mažai skiriasi vienas nuo kito. Jaunikliai labai panašūs į suaugusius. Būdingas sezoninis dimorfizmas, nes paukščiai per metus keletą kartų šeriasi ir keičia plunksnas, dėl to pakinta plunksnų spalva. Žiemą balta plunksnų danga gerai užmaskuoja baltame sniege.
Kojų pirštai apaugę tankiomis pūkinėmis plunksnomis, apsaugančiomis kojas nuo šalčio. Be to, turi ilgus nagus.
Gyvena labai šaltose srityse. Žvyrė paplitusi toli į šiaurę. Baltauodegė žvyrė paplitusi Šiaurės Amerikos kalnuose, o tundrinė žvyrė – arktinėse srityse ir Eurazijos bei Šiaurės Amerikos kalnų rajonuose.
Tundrinė žvyrė (Lagopus mutus)
Baltauodegė žvyrė (Lagopus leucurus)
Žvyrės (lot. Lagopus, vok. Schneehühner) – tetervininių (Tetraonidae) šeimos paukščių gentis.
Baltirbes, baltirbju ģints (Lagopus) ir viena no vistveidīgo (Galliformes) kārtas fazānu dzimtas (Phasianidae) putnu ģintīm, kas pieder rubeņu apakšdzimtai (Tetraoninae). Baltirbju ģintī ir 3 sugas,[1] kuras visas ir tradicionāli medību putni. Ģints zinātniskais nosaukums Lagopus sastāv no diviem sengrieķu vārdiem; lagos nozīmē zaķis, bet pous — pēda. Tādējādi tas raksturo putnu apspalvotās pēdas, kas ir svarīgi siltuma uzturēšanai ziemas periodā.[2]
Baltirbes ir izplatītas ziemeļu puslodes ziemeļu reģionos. Tās ir sastopamas Eirāzijā un Ziemeļamerikā. Visas baltirbju sugas ir nometnieces. Latvijā vēsturiski ir bijusi sastopama viena baltirbju ģints suga — baltirbe (Lagopus lagopus). Tā bija ļoti reta ligzdotāja, kas ligzdoja dažos Latvijas austrumu puses augstajos purvos.[3] Tomēr pēdējos gados Latvijā nav novērota un, iespējams, vairs nav sastopama.[4]
Baltirbes ir vidēji lieli rubeņu apakšdzimtas (Tetraoninae) putni. Mazākā no tām ir baltastes baltirbe (Lagopus leucura),[5] kuras ķermeņa garums ir 30—31 cm. Lielākā ir baltirbe, tās ķermeņa garums var sasniegt 43 cm.[6] Tēviņi ir nedaudz lielāki nekā mātītes.
Visām baltirbēm, izņemot rudo baltirbi (Lagopus lagopus scoticus),[7] izšķir vasaras apspalvojumu un ziemas apspalvojumu.[6][8][9] Vasarā baltirbes ir brūnas vai pelēkas. Ziemas periodā tās kļūst baltas, nomaskējoties sniegotajā vidē. Baltas kļūst arī to lidspalvas, kas lielākajai daļai putnu ir melnā krāsā, ieskaitot baltas krāsas putnus. Melnais pigments uzlabo spalvas spēju atjaunot sākotnējo formu, ja tā ir mehāniski deformēta, kas savukārt ir svarīgi lidošanai. Baltirbes ieradums no ienaidniekiem slēpties, nevis aizlidot attīstījis tās balto ziemas apspalvojumu, tajā pašā laikā zaudējot lidspalvu mehānisko noturību.
Baltirbes barojas tikai ar augu izcelsmes barību, izņemot jaunos putnus, kas barojas arī ar kukaiņiem. Visām sugām, izņemot baltirbi, par cālēniem rūpējas tikai mātītes.
Baltirbes, baltirbju ģints (Lagopus) ir viena no vistveidīgo (Galliformes) kārtas fazānu dzimtas (Phasianidae) putnu ģintīm, kas pieder rubeņu apakšdzimtai (Tetraoninae). Baltirbju ģintī ir 3 sugas, kuras visas ir tradicionāli medību putni. Ģints zinātniskais nosaukums Lagopus sastāv no diviem sengrieķu vārdiem; lagos nozīmē zaķis, bet pous — pēda. Tādējādi tas raksturo putnu apspalvotās pēdas, kas ir svarīgi siltuma uzturēšanai ziemas periodā.
Baltirbes ir izplatītas ziemeļu puslodes ziemeļu reģionos. Tās ir sastopamas Eirāzijā un Ziemeļamerikā. Visas baltirbju sugas ir nometnieces. Latvijā vēsturiski ir bijusi sastopama viena baltirbju ģints suga — baltirbe (Lagopus lagopus). Tā bija ļoti reta ligzdotāja, kas ligzdoja dažos Latvijas austrumu puses augstajos purvos. Tomēr pēdējos gados Latvijā nav novērota un, iespējams, vairs nav sastopama.
Lagopus is een geslacht van vogels uit de familie fazantachtigen (Phasianidae).
Het geslacht kent de volgende soorten:[1]
Lagopus is een geslacht van vogels uit de familie fazantachtigen (Phasianidae).
Rype (Lagopus) er ei lita slekt av skogshøns som inneheld tre artar. I Noreg har me to typar der ein driv jakt på båe: Lirype og fjellrype. Den tredje, kvithalerype, finst berre i Nord-Amerika. Det finst fleire lokale variantar av artane, mellom anna skotsk rype (Lagopus lagopus scoticus), ei underart av lirypa som tidlegare vart rekna som ein eigen art.
Fuglane er standfuglar som held til i kalde område, som nord for polarsirkelen eller i fjella. Om vinteren får dei som regel kvit fjørdrakt. Føtene er fjørdekte, noko som har gjeve rypene det vitskaplege namnet deira. Det greske ordet Lagopus tyder nemleg harefot.
Rypene er hovudsakleg vegetariske, men unge fuglar et òg insekt.
Rype (Lagopus) er ei lita slekt av skogshøns som inneheld tre artar. I Noreg har me to typar der ein driv jakt på båe: Lirype og fjellrype. Den tredje, kvithalerype, finst berre i Nord-Amerika. Det finst fleire lokale variantar av artane, mellom anna skotsk rype (Lagopus lagopus scoticus), ei underart av lirypa som tidlegare vart rekna som ein eigen art.
Fuglane er standfuglar som held til i kalde område, som nord for polarsirkelen eller i fjella. Om vinteren får dei som regel kvit fjørdrakt. Føtene er fjørdekte, noko som har gjeve rypene det vitskaplege namnet deira. Det greske ordet Lagopus tyder nemleg harefot.
Rypene er hovudsakleg vegetariske, men unge fuglar et òg insekt.
Ryper (Lagopus) er en liten slekt av skogshøns som inneholder tre arter. Hannen kalles stegg, hunnen høne og avkommet kylling. Ryper er flokkorienterte.
I Norge finnes to arter og det drives jakt på begge; lirype (L. lagopus) og fjellrype (L. muta). Den tredje arten er kvithalerype (L. leucura), som bare finnes i Nord-Amerika.
Fuglene er standfugler som holder til i kalde områder, som nord for Polarsirkelen eller i fjellene over skoggrensen. Om vinteren får de som regel hvit fjærdrakt. Føttene er fjærdekte, noe som har gitt rypene deres vitenskapelige navn. Det greske ordet Lagopus betyr harefot.
Rypene er hovedsakelige vegetariske, men unge fugler eter også insekter. Rypen har to drakter. En sommerdrakt som er brun og en vinterdrakt som er hvit.
Størrelsen er 38-41 cm og de veier 450-700 gram. Vinterdrakten er heldekkende hvit med svarte stjertfjær, svart nebb og rød kam over øyet. Hannens kam er størst. Om våren er hannen rødbrun på hodet, hals og bryst, ellers mest hvit. Om sommeren og høsten er drakten til hannen rødbrun, hunnen gulbrun, med hvite vinger og svart stjertfjær. Underarten skotsk lirype, som hekker i Skottland og Irland, er rødbrun med mørke vinger hele året. Rypene flyr med raske vingeslag avbrutt av glideflukter. De flyr ofte i småflokker om vinteren. Bestanden varierer årlig med en topp hvert fjerde år, i takt med antall smågnagere.
Sangen er vanligst et skrattende «kæuv kehehehehe-ehe-ehe». I spillet har hannen et kvekkende «gopakk, gopakk» og akselererende serier, «ka ke ke-ke-ke-ke-kekekekeker». Hunnen mjauer «njau».
De holder seg til fjellbjørkeskog og vierbeltet, øverste del av bjørkeskogbeltet med myrområder. Føden til voksne fugler er kvister, knopper, blad, frø, bær og insekter. Hekkingen er mellom mai og juni i reir på bakken, og gir 9-14 egg som ruges 21-24 dager. Ungene er flygeferdige etter to uker.
Finnmark har valgt rype som sin fylkesfugl uten å spesifisere arten nærmere.
Inndelingen følger HBW Alive og er i henhold til McGowan & Bonan (2017).[1] Norske navn på arter og grupper følger Norsk navnekomité for fugl og er i henhold til Syvertsen et al. (2008, 2017).[2][3] Navn på arter og grupper i parentes er ikke offisielle, men kun midlertidige beskrivelser i påvente av en offisiell beskrivelse.
Lirypa er litt større enn fjellrypa og lever normalt lavere i terrenget. Begge artene skifter drakt i løpet av året. Som nevnt over er lirypen sin sommerdrakt brunspraglete, mens den er gråspraglete for fjellrypa. Begge har halefjær som er svarte på undersiden, mens vinger, underside og føtter er hvite. Vinterdrakta er i hovudsak helt hvit, men fjellrypesteggen har en svart strek fra nebbrota til litt forbi øyet. På høsten og våren har rypene drakter som er en blanding av sommer og vinter. På våren har steggen en spesiell paringsdrakt med en markert, rød kam over øynene.
Fjellrype og lirype kan lett forveksles med hverandre, men skiller seg ganske mye fra de andre hønsefuglene. Røy og orrhøne er større, mens jerpa er mindre. I tillegg er disse tre artene knyttet til skog og ses sjelden over tregrensen.
På våren spiller rypesteggene ikke på felles spillplasser som storfugl og orrfugl, men på hvert sitt territorium. I mai-juni legges 7-12 egg. Tre uker etter klekkes ungene. I de første par ukene lever ungene av insekter og er utsatt for både rovdyr og klima. Lirypene lever i parforhold om sommeren, og begge foreldrene bidrar til yngelpleien. Hos fjellrypa er det hunnen som tar seg av ungene, selv om steggen ofte er i nærheten og holder utkikk etter potensiell fare.
Utpå høsten samler kullene seg i flokker, og om vinteren kan rypene leve i større eller mindre grupper. Jo mer snø og uvær, desto større flokker.
Jaktiden er fra 10. september til 28./29. februar, med unntak av i Finnmark, Troms og nordlige Nordland. Der kan du jakte helt fram til 15. mars. Sett bort ifra dette, har de lokele grunneierne og jaktforeningene lov til å korte inn jakttidene dersom de føler det skulle være nødvendig.
Lirypa jaktes oftest med stående fuglehund eller på støkkjakt. Fjellrypa trykker dårligere for fuglehunden, og støkkjakt er derfor den vanligste jaktformen på denne arten.
Hagle er det vanligste våpenet å bruke, men når rypa har begynt å flokke seg på høsten og er blitt hvit, kan en finkalibret rifle egne seg godt. Da kan en snike seg inn på et fornuftig hold, for så å skyte rypa på bakken.
Behandlingen etter felt rype gjøres ved å henge rypen etter hodet i 40 døgngrader før tillaging eller frysing.[4]
Rypebestandene varierer mye fra år til år og påvirkes av mange faktorer. Vinterforhold, næringstilgang, smågnagerbestander og jakt påvirker alle bestandene av rype. I gode år med mye smågnagere er det som oftest mer rype, fordi rypas fiender finner annen mat. Jegeren som jakter i terrenget, bør til en hver tid vurdere bestanden og huske at han skal høste etter bærekraftige forvaltningsprinsipper.[5]
Lirype
(Lagopus lagopus)
Fjellrype
(Lagopus muta)
Kvithalerype
(Lagopus leucura)
Ryper (Lagopus) er en liten slekt av skogshøns som inneholder tre arter. Hannen kalles stegg, hunnen høne og avkommet kylling. Ryper er flokkorienterte.
I Norge finnes to arter og det drives jakt på begge; lirype (L. lagopus) og fjellrype (L. muta). Den tredje arten er kvithalerype (L. leucura), som bare finnes i Nord-Amerika.
Fuglene er standfugler som holder til i kalde områder, som nord for Polarsirkelen eller i fjellene over skoggrensen. Om vinteren får de som regel hvit fjærdrakt. Føttene er fjærdekte, noe som har gitt rypene deres vitenskapelige navn. Det greske ordet Lagopus betyr harefot.
Rypene er hovedsakelige vegetariske, men unge fugler eter også insekter. Rypen har to drakter. En sommerdrakt som er brun og en vinterdrakt som er hvit.
Multimedia w Wikimedia Commons Lagopus – rodzaj ptaka z podrodziny bażantów (Phasianinae) w rodzinie kurowatych (Phasianidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Ameryce Północnej i Eurazji[7].
Długość ciała 31–43 cm; masa ciała samców 326–900 g, samic 358–750 g[8].
Do rodzaju należą następujące gatunki[14]:
Lagopus – rodzaj ptaka z podrodziny bażantów (Phasianinae) w rodzinie kurowatych (Phasianidae).
Lagopus é um género de aves galliformes, pertencente à família Phasianidae. O grupo é típico das regiões frias do Hemisfério Norte e pode ser encontrado em habitats de tundra, sub-árticos e alpinos.
O gênero Lagopus foi introduzido pelo zoólogo francês Mathurin Jacques Brisson em 1760 com o lagópode salgueiro (Lagopus lagopus) como espécie-tipo.[1][2]
Lagopus é um género de aves galliformes, pertencente à família Phasianidae. O grupo é típico das regiões frias do Hemisfério Norte e pode ser encontrado em habitats de tundra, sub-árticos e alpinos.
Ripor (Lagopus) är ett litet släkte med medelstora fasanfåglar vars arter är specialiserade att leva i kallt klimat.
Riporna inom släktet Lagopus tillhör familjen fasanfåglar i ordningen hönsfåglar. De ingår i en grupp nordligt levande hönsfåglar som traditionellt kallats skogshöns och som tidigare utskiljts som den egna familjen Tetraoninae. Genetiska studier visar dock att skogshönsen är djupt inbäddade i familjen fasanfåglar, relativt nära släkt med äkta fasaner. Ripornas närmaste släktingar inom skogshönsen är tjädrar, orrar och släktet Falcipennis.[1]
Idag urskiljs tre arter i släktet ripor:
Dalripa och fjällripa delas ibland upp i mellan 20 och 30 underarter medan vitstjärtad ripa brukar delas upp i fem underarter. Förr kategoriserades beståndet av moripa, som lever i norra och västra Storbritannien och på Irland, som den egna arten Lagopus scoticus, men kategoriseras idag som underart till dalripa (L. l. scoticus).
Ytterligare två arter i släktet är kända enbart från fossila lämningar:
Dalripan är en skogsfågel med en cirkumpolär utbredning. Fjällripa häckar i både arktiska regioner och bergsområden i Eurasien och Nordamerika. Den vitstjärtade ripan förekommer i alpina regioner i Nordamerika. Endast underarten moripa uppehåller sig i mera tempererat klimat. Alla populationer är stannfåglar eller kortflyttare då vissa populationer förflyttar sig till lägre nivåer under vintern.
Riporna är medelstora hönsfåglar med rund kroppsform, lång hals, litet huvud, och kort, grov och mörk näbb. De har fjäderklädda tarser och tår och kort stjärt som den spärrar ut i flykten. Könen är lika men går att särskilja i alla dräkter.
Alla ripor, förutom moripan, kännetecknas av helvit vinterdräkt och att de, till skillnad från merparten av fåglarna, aktivt ruggar vid tre till fyra tillfällen om året.[3] Från den helvita vinterdräkten ruggar de vid flera avgränsade tillfällen tills de får en allt mer brunfärgad dräkt. Allt för att dräkten ska vara så väl anpassad till miljön som möjligt vilket ökar dalripans kamouflerande skydd mot rovdjur.[3]
Fjällripa i vinterdräkt på Island.
Fjällripa i sommardräkt med kyckling på Island.
Riporna är alla specialiserade att leva i kallt klimat och vistas i öppna biotoper, som hedar och skoglösa fjäll, men drar sig vintertid ned till busk- och skogstrakter. Riporna lever i par och uppehåller sig mest på marken, där de söker sin föda som utgörs av bär, knoppar, späda blad och frön. På vintern utgör björkknopp den huvudsakliga födan. Ungarnas föda består till stor del av insekter. Hos fjällripa och vitstjärtad ripa tar endast honan hand om ungarna, vilket är vanligast hos skogshöns, medan dalriporna delar på uppgiften. Alla tre arter lägger sitt bo direkt på marken.
Det vetenskapliga släktnamnet Lagopus härstammar från klassiska grekiskans lagos (λαγως), vilket betyder "hare", och pous (πους), vilket betyder "fot", vilket refererar till arternas fjäderklädda fötter. Artnamnen muta och leucura skrevs länge felaktigt som mutus och leucurus, då man antog att ändelsen på Lagopus betecknade maskulinum. Men genuset på den klassiska grekiska termen λαγωπους är femininum vilket medför att muta och leucura också måste skrivas i femininum.[4]
Ripor (Lagopus) är ett litet släkte med medelstora fasanfåglar vars arter är specialiserade att leva i kallt klimat.
Kar kekliği ya da kar tavuğu, ak keklik (Lagopus), sülüngiller familyasınnın orman tavukları alt familyasından Kuzey yarıkürenin soğuk bölgelerinde yaşayan kuş cinsi. Erginken büyük ölçüde vejetaryandır ve genelde yavru döneminde böcek yer. Gözde av kuşlarındandır.
Latince adı «tavşan ayak» anlamına gelir ve Grekçe lagos (λαγως) «tavşan» ile pous (πους) «ayak» kelimelerinden kurulmuştur. Gramer açısından Grekçesi müennes (feminine) olup tür epitetleri muta ve leucura biçiminde yazılır. Buna karşın Latince epitetlerde müzekker (masculine) sanılarak önceleri mutus ve leucurus biçiminde yanlış yazılıyordu.
Yaşayan 3 türü bulunur ve her üç tür de nispeten kabacadır. Kuyruğu kısa, seksüel dimorfizm çok azdır. En küçük türü (ak kuyruklu kar kekliği) 31-34 sm boyundadır. dişisi 840 g, erkeği ise 1.300 g ağırlığındadır[1].
Yaşayan 3[2], fosil 2 türü bulunur:
Yaz: mermersi kahverengi ve kırmızımsı olup kuyruğu siyah alt tarafları beyaz; kış: siyah kuyruğu hariç bembeyaz. 10-20 alt tür. Kuzey Avrasya ve kuzey Amerika'da Arktik bölgedeki orman ve bataklıklarda. Statü: Asgari endişe altındaki (LC) türdür. Dağ kar kekliği.jpg)
Yaz: alt kısmı gri ve kahverengi; kış: bembeyaz. Bayağı kar kekliğinden daha yüksek ve çorak arazide bulunmasıyla ayrılır. 20-30 alt tür. Arktik ve subarktik Avrasya ve Kuzey Amerika'da kayalık dağlarda ve tundralarda. Statü: Asgari endişe altındaki (LC) türdür. Ak kuyruklu kar kekliği
Yaz: grimsi kahverengi ve çil benekli; kış: bembeyaz. Erkekleri kırmızımsı kaşlarıyla tanınır. en küçük Lagopus türüdür. Alaska'dan batı Kanada'ya ve New Mexico'ya kadar Kuzey Amerika'da ağaç çizgisinin üstündeki yüksek bölgelerde. Statü: Asgari endişe altındaki (LC) türdür. Kar kekliği ya da kar tavuğu, ak keklik (Lagopus), sülüngiller familyasınnın orman tavukları alt familyasından Kuzey yarıkürenin soğuk bölgelerinde yaşayan kuş cinsi. Erginken büyük ölçüde vejetaryandır ve genelde yavru döneminde böcek yer. Gözde av kuşlarındandır.
Lagopus là một chi chim trong họ Phasianidae.[1] Chi này hiện có 3 loài còn sinh tồn với nhiều phân loài được chấp nhận, tất cả chúng sống trong các vùng đất cao, lạnh.
Mùa hè: nâu cẩm thạch và màu đỏ với đuôi màu đen và phần dưới màu trắng; mùa đông: hầu hết các phân loài có bộ lông màu trắng trừ đuôi màu đen. 10-20 phân loài. trong các khu rừng ở bắc Á-Âu và Bắc Mỹ. Hiện trạng: Ít quan tâm. .jpg)
Mùa hè: trên lưng màu xám và nâu; mùa đông: bộ lông trắng. Phân biệt với willow ptarmigan bởi môi trường sống - có độ cao hơn và mặt đất cằn cỗi hơn. 20-30 phân loài. Bắc Cực và cận Bắc Cực Á-Âu và Bắc Mỹ trên các sưới núi đá và tundra. Hiện trạng: Ít quan tâm. 
Hè: màu xám nâu và lốm đốm; mùa đông: bộ lông trắng. Con đực mang tính bởi eyecombs đỏ. là loài nhỏ nhất. Vùng núi cao bên trên ranh giới gỗ ở Bắc Mỹ từ Alaska và miền tây Canada đến New Mexico. Hiện trạng: Ít quan tâm. Một dạng của loài ở Anh (Lagopus lagopus scotica) từng được xem là một loài riêng biệt, L. scotica, nhưng quan điểm này không được chấp nhận.
Lagopus là một chi chim trong họ Phasianidae. Chi này hiện có 3 loài còn sinh tồn với nhiều phân loài được chấp nhận, tất cả chúng sống trong các vùng đất cao, lạnh.
Lagopus Brisson, 1760
Бе́лые куропа́тки (Lagopus (Brisson, 1760)) — род мелких и средней величины птиц из подсемейства тетеревиных, отряда курообразных.
Интересны как по образу жизни, так и по своей приспособляемости к климатическим условиям.
От других тетеревиных птиц этот род отличается тем, что пятка и пальцы покрыты густыми волосообразными перьями[1], защищающими ноги от влияния холода. Кроме того, когти у белых куропаток длиннее, чем у прочих тетеревиных, и ежегодно меняются перед началом линьки.
Самец и самка мало отличаются друг от друга, а молодые скоро становятся похожими на взрослых. Изменения в оперении у этих птиц замечаются по временам года (сезонный диморфизм) и выражаются в изменении цвета, которое происходит или вследствие линьки, или же вследствие простого обесцвечивания перьев.
Белое зимнее оперение наблюдается у всех видов, кроме одного из подвидов белой куропатки (L. lagopus scoticus), и помогает им быть неотличимыми от снежного фона.
Представители рода Lagopus являются обитателями холодных регионов. Белая куропатка живёт в северных приполярных лесах. Белохвостая куропатка распространена в горах Северной Америки, а тундряная куропатка населяет как арктические, так и горные области Евразии и Северной Америки.
На территории бывшего СССР распространены белая куропатка и тундряная куропатка, обитающие в тундре и высокогориях.
Самец белой куропатки в брачном наряде
Являются оседлыми птицами. Выносливы в суровых условиях обитания. Питаются растительной пищей, но птенцы также поедают насекомых.
У всех видов, кроме белой куропатки, только самка занимается насиживанием яиц и выведением птенцов, что типично для пернатой дичи.
Ранее выделяли до шести видов этого рода. В настоящее время род образован тремя видами, которые несколько различаются по внешнему виду и образу жизни:
Бо́льшая часть депонированных последовательностей принадлежит белой куропатке (L. lagopus) — генетически наиболее изученному представителю данного рода.
Бе́лые куропа́тки (Lagopus (Brisson, 1760)) — род мелких и средней величины птиц из подсемейства тетеревиных, отряда курообразных.
雷鸟属（学名是Lagopus），鸡形目雉科的一个属。雷鸟遍布欧亚大陆北部和北美洲，共有3种，在中国有2种：柳雷鸟和岩雷鸟，前者分布于黑龙江流域，后者分布于新疆北部。白尾雷鸟仅分布于北美。
这是一篇與鳥類相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。 
ライチョウ（ライチョウぞく、Lagopus muta）は、鳥綱キジ目キジ科に分類される属。
北アメリカ大陸、ユーラシア大陸、グリーンランドなどの北極圏の島嶼[2]
冬季に羽色が白色化することが多い（カラフトライチョウの亜種アカライチョウL. l. scoticusは除く）[2]。尾羽基部を被う羽毛（上尾筒）が、尾羽の先端まで伸長する[2]。カラフトライチョウとライチョウは尾羽が黒く、オジロライチョウは白い[2]。
冬季には後肢は趾先まで羽毛で被われる[2]。雌雄で形態は異なる（雌雄二型）が、雌雄は類似する[2]。
英名ではPtarmiganと呼称され、他のライチョウ類のGtouseとは区別される[2]。
以下の分類・英名はIOC World Birdlist(v7.3)に、和名は黒田・橋崎(1987)に従う[1][2]。
オジロライチョウ
L. leucura
ライチョウ
L. muta
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.png){kind=small}
.jpg)
