dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

fornecido por AnAge articles
Maximum longevity: 20.4 years
licença
cc-by-3.0
direitos autorais
Joao Pedro de Magalhaes
editor
de Magalhaes, J. P.
site do parceiro
AnAge articles

Status in Egypt ( Inglês )

fornecido por Bibliotheca Alexandrina LifeDesk

Regular passage visitor and winter visitor.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Bibliotheca Alexandrina
autor
BA Cultnat
fornecedor
Bibliotheca Alexandrina

Anas clypeata

fornecido por DC Birds Brief Summaries

Named for its large, shovel-shaped bill, the Northern Shoveler is a medium-sized (17-20 inches) duck better known to duck hunters as the “spoonbill.” While the male Northern Shoveler’s green head may cause some to confuse it with the more ubiquitous Mallard (Anas platyrhynchos), a positive identification may be made by looking for chestnut flanks and a white breast, a pattern which is opposite that of the male Mallard. The drab-brown females of both species are also easily confused, but the female Northern Shoveler retains the species’ characteristic bill shape and smaller size. Northern Shovelers occur across the Northern Hemisphere. In North America, this species breeds primarily from west-central Alaska east to the Hudson Bay, and from just south of the tundra in Canada south to the upper Great Plains. Recently, this species has expanded eastward, and smaller breeding areas may be encountered along the Great Lakes, around the St. Lawrence River, and in the Maritime Provinces in eastern Canada. This species migrates south for the winter, where it may be found along the Pacific, Atlantic, and Gulf coasts of the U.S., in the interior in the southern half of the country, and points south. In Eurasia, this species breeds in northern Europe and Russia, wintering south to sub-Saharan Africa, India, and the Philippines. The Northern Shoveler breeds in shallow wetlands (and, increasingly, on sewage-treatment ponds) throughout its breeding range. Preferring freshwater in summer, this species is less constrained in winter, when it may be found in freshwater or saltwater marshes. Northern Shovelers feed primarily on small invertebrates and seeds. Northern Shovelers rarely forage on land, and are most easily seen on the water using their bills to strain the water for food. This species may also be observed undertaking straight, swift flights on migration or between breeding or foraging grounds. Northern Shovelers are most active during the day.

Threat Status: Least Concern

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Smithsonian Institution
autor
Reid Rumelt
site do parceiro
DC Birds Brief Summaries

Brief Summary ( Inglês )

fornecido por Ecomare
You often see shovelers floating on the water with their head dunked in the water and their hind end pointed skywards. That's how they forage for food. They are true omnivores. They have an unusual beak, whereby the upper half extends over the lower half. This allows them to strain duckweed and aquatic animals out of the water. It is their strangely shaped bill which makes it easy to recognize them.
licença
cc-by-nc
direitos autorais
Copyright Ecomare
fornecedor
Ecomare
original
visite a fonte
site do parceiro
Ecomare

Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por Ecomare
Slobeenden zie je vaak met hun snavel onder water en hun achterwerk omhoog op het water drijven. Zo zoeken ze naar voedsel. Het zijn alleseters. Ze hebben een bijzondere snavel, waarvan het bovenste deel over het onderste ligt. Hiermee slobberen ze kroos en waterdiertjes uit het water. Door die vreemde snavel kun je slobeenden ook gemakkelijk herkennen.
licença
cc-by-nc
direitos autorais
Copyright Ecomare
fornecedor
Ecomare
original
visite a fonte
site do parceiro
Ecomare

Ànec cullerot comú ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA
 src=
Exemplar femella fotografiat a Calcuta (Bengala occidental, Índia)
 src=
Ànec cullerot en vol fotografiat a Alemanya

L'ànec cullerot, cullerot o bec d'espàtula (Anas clypeata) és un ànec de superfície que es distingeix pel gran bec eixamplat a l'extrem en forma de cullera. Modernament ha estat inclòs en el gènere Spatula com a (S. clypeata).

 src=
Spatula clypeata - MHNT

Morfologia

  • Fa 51 cm de llargària.
  • Pesa entre 460 i 850 g.
  • El mascle té el cap verd brillant, el pit blanc, el bec negre i l'abdomen castany.
  • La femella es distingeix per tindre dues plomes blavoses a les ales.
  • Bec ample i desmesurat, amb laminetes molt desenvolupades que fa servir com a sedàs per a retindre la matèria animal i vegetal.
  • El mirall és verd flanquejat de blanc i la part mitjana anterior de les ales ostenta un bonic color blau cel.

Reproducció

Nia en pocs llocs i de manera irregular (a la primavera i a l'estiu, pràcticament només es troba als deltes de l'Ebre i del Llobregat). Cerca llacunes d'aigua dolça o llacunes litorals per fer-hi el niu, cosa que té lloc a l'abril-maig. Seguidament, hi pondrà 8-12 ous que la femella haurà de covar al llarg de 24 dies. Els petits seran alimentats per la femella i, com passa en totes les espècies d'ànecs, són molt precoços i volen al cap de 40 dies.[1]

Alimentació

El règim alimentari és variat, amb un ample component d'aliment d'origen animal. Molts autors el consideren un zooplantòfag que s'alimenta de puces d'aigua, caragolets i d'altres crustacis, bé que a l'hivern consumeix una bona quantitat d'arròs.[2]

Hàbitat

Ocupa zones d'aigües lliures, arrossars sense rostolls, i té tirada cap a les aigües dolces, malgrat que també pot estar en aigües salabroses i, fins i tot, salades.

Distribució geogràfica

Nia als països nòrdics i hiverna al sud, i arriba a l'Àfrica, a l'Amèrica del Sud, a Oceania i a l'Àsia del Sud. Hom el troba a l'hivern també als Països Catalans (aiguamolls de l'Empordà, delta del Llobregat, Albufera de València, El Fondo, la llacuna d'Almenara i el delta de l'Ebre).

Sol arribar als Països Catalans el mes d'agost i l'increment d'exemplars continua fins al novembre, i se'n va a partir de mitjan gener.

Costums

Fruit de la necessitat d'haver d'anar constantment amb el bec enfonsat a l'aigua llotosa, és la posició que sovint adopta, una mica inclinat endavant. Per això mateix, són un xic malaptes a terra. Quan estan sobre l'aigua, la seua silueta els fa inconfusibles, ja que tenen el bec apuntant cap avall.

No és tan gregari com altres ànecs i forma estols petits.

Referències

  1. Lalueza i Fox, Jordi: El llibre dels ocells de Catalunya. Editorial De Vecchi - Edicions Cap Roig. Barcelona, 1987, planes 28-29. ISBN 84-315-0434-X
  2. Llorente, Gustavo: Els vertebrats de les zones humides dels Països Catalans. Editorial Pòrtic, S.A. Col·lecció Conèixer La Natura, núm. 6, planes 90-91. Desembre del 1988, Barcelona. ISBN 84-7306-354-6

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Ànec cullerot comú: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA
 src= Exemplar femella fotografiat a Calcuta (Bengala occidental, Índia)  src= Ànec cullerot en vol fotografiat a Alemanya

L'ànec cullerot, cullerot o bec d'espàtula (Anas clypeata) és un ànec de superfície que es distingeix pel gran bec eixamplat a l'extrem en forma de cullera. Modernament ha estat inclòs en el gènere Spatula com a (S. clypeata).

 src= Spatula clypeata - MHNT
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Lžičák pestrý ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Lžičák pestrý (Anas clypeata) je velká plovavá kachna.

Rozšíření

Lžičák pestrý je široce rozšířená kachna žijící převážně na močálech, jezerech, porostlých březích řek a na mokrých loukách. Hnízdí v severních oblastech Evropy, Asie a Severní Ameriky a jako ojedinělý tulák se občas vyskytuje také v Austrálii. Je převážně tažný, na zimu se hromadně stahuje do západní a jižní Evropy, střední Afriky, jižní Asie a Střední Ameriky. Pravidelně, ale nepočetně hnízdí (140–200 párů), protahuje a ojediněle i zimuje (10–60 jedinců) na území České republiky,[3] kde v současné době náleží již mezi kriticky ohrožené druhy (CR).[4]

V Česku jej chová například ZOO Ohrada.

Etologie

Mimo hnízdní období se lžičák pestrý vyskytuje zpravidla v menších hejnech, na jaře v párech a na průtazích často i v několikasetčetných skupinách. Živí se převážně rostlinnou potravou, ovšem především v období hnízdění požírá také drobné živočichy, zejména vodní hmyz, korýše a měkkýše. Hnízdí na ostrůvcích v třtině a ostřicových porostech poblíž vody. V květnu až v červnu snáší samice 8–12 zelenošedých vajec o velikosti 48–58 × 35–39 mm. Inkubační doba je 22–25 dní. O mláďata pečuje pouze samice.

Galerie

Odkazy

Reference

V tomto článku byl použit překlad textu z článku Northern Shoveler na anglické Wikipedii.

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]
  2. POŘÍZ, Jindřich. Anas clypeata (lžičák pestrý) [online]. BioLib.cz [cit. 2008-11-05]. Dostupné online.
  3. DUNGEL J., HUDEC, K. (2001). Atlas ptáků České a Slovenské republiky. Praha: Academia, str. 42. ISBN 978-80-200-0927-2.
  4. http://www.zoo-ohrada.cz/cz/karty/zz_lzicak_r.htm

Externí odkazy

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Lžičák pestrý: Brief Summary ( Checo )

fornecido por wikipedia CZ

Lžičák pestrý (Anas clypeata) je velká plovavá kachna.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia autoři a editory
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CZ

Löffelente ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Löffelente (Spatula clypeata, Syn.: Anas clypeata) ist eine holarktisch verbreitete Vogelart aus der Familie der Entenvögel (Anatidae). Sie ist nur wenig kleiner als die bekannte Stockente. Der Erpel hat im Prachtkleid ein auffallend kontrastreiches Gefieder. In seiner Färbung erinnert es entfernt an das der Brandgans. Von dieser ist die Löffelente auf Grund ihrer geringeren Größe sowie ihres ententypischen Habitus sicher zu unterscheiden.

Die Löffelente ist im gesamten Mitteleuropa ein verstreuter und im nördlichen Mitteleuropa häufiger Brutvogel. Die Art ist ein Mittelstreckenzieher und kommt während des Zuges in weiten Bereichen Mitteleuropas vor. Gebietsweise überwintert sie auch im Binnenland.

Beschreibung

Erscheinungsbild ausgewachsener Löffelenten

 src=
Adulter Erpel im Flug, Llano Seco Unit des Sacramento National Wildlife Refuge Complex
 src=
Schwimmendes Weibchen

Die bis zu 50 cm große Löffelente wiegt 400 bis 1100 g und hat eine Flügelspannweite von bis zu 80 cm. Der namengebende löffelartige Schnabel fällt beim Anschauen als Erstes auf und wird bis zu 7 cm lang.

Die Löffelente zeigt einen ausgeprägten Geschlechtsdimorphismus. Der Kopf des Erpels ist dunkelgrün befiedert. Der bis zu 7 cm lange Schnabel hat eine tief dunkelgraue Färbung. Die Brust ist weiß, das Rückengefieder ist dunkel und partiell mit weißen Federn durchsetzt. In der Mitte der Körperseiten befinden sich rotbraune Farbpartien. Die Unterschwanzdecke ist schwarz und durch ein weißes Band gegen die rotbraunen Flanken abgegrenzt. Die mittleren Schwanzfedern sind sepiabraun und weiß gesäumt. Bei den äußeren Schwanzfedern ist dieser weiße Federsaum deutlich breiter. Die Augeniris ist gelb und die Beine auffällig rot gefärbt. Im Flugbild fallen die hellgrauen Vorderflügel auf sowie der von den Armschwingen gebildete metallgrüne Spiegel.

Im Ruhekleid entspricht das Männchen weitgehend dem Gefieder des Weibchens. Allerdings behalten die Flügel ihre Buntheit und auch die Rücken- und Bürzelfärbung entspricht der Gefiederfärbung des Prachtkleids. Ein weiteres Unterscheidungsmerkmal bilden die schwach rosafarbig getönten Flanken des Männchens.

Das Weibchen ist braun gemustert und ähnelt damit anderen Weibchen der Gattung Anas. Besonders große Ähnlichkeit besteht zu den Weibchen der Stockente. Sie ist am einfachsten an dem klobigen Schnabel von anderen Anas-Weibchen zu unterscheiden. Das Körpergefieder des Löffelentenweibchens ist von einem mittleren Braun. Die Konturfedern sind hellbraun gesäumt, was insgesamt zu einem fleckig-schuppigen Aussehen führt. Das Weibchen der Löffelente hat einen braunen Schnabel und rote Beine. Von den Weibchen der übrigen drei Löffelentenarten ist sie nur sehr schwer zu unterscheiden.

Die Löffelente ist nicht sehr scheu und erreicht eine Fluggeschwindigkeit von bis zu 85 km/h. Wird sie aufgeschreckt, fliegt sie ähnlich wie die Krickente steil auf.

Eine Löffelente kann bis zu 20 Jahre alt werden.

Stimme

Der Ruf der Löffelente klingt in etwa wie „tock“. Er ist nicht sehr auffällig und deshalb nur selten wahrzunehmen.[1] Der Ruf der Weibchen dagegen ähnelt sehr stark denen der Stockentenweibchen. Zu den Instrumentallauten dieser Entenart zählt als Fluggeräusch ein who-who-who. Es ist besonders gut wahrnehmbar, wenn die Enten auffliegen.[2]

Erscheinungsbild der Küken und Jungvögel

Der Rücken, der hintere Hals sowie die Kopfplatte der Küken sind dunkelbraun. Gelbliche Farbpartien finden sich am Rumpf und den Seiten. Die Körperseite ist gelblich weiß bis gelb, der Vorderhals hellgrau. Das Gesicht ist ein warmes Hellbraun. Ein brauner Augenstreif zieht sich von der Schnabelbasis über das Auge bis zum Nacken. Dunkelbraune Flecken finden sich vor und hinter dem Auge. Auch die Küken haben schon überproportional große Schnäbel. Der Oberschnabel frisch geschlüpfter Küken ist braungrau mit einem rotbraunen Nagel. Der Unterschnabel ist fleischfarben bis blass orange. Die Füße und Beine sind dunkelgrau. Bei heranwachsenden Löffelenten färbt sich der Schnabel zunehmend zu einem helleren Blaugrau um.[3]

Verbreitung

 src=
Verbreitung der Löffelente:
  • Brutgebiete
  • Ganzjähriges Vorkommen
  • Migration
  • Überwinterungsgebiete
  • Streifzüge (Saisonalität unsicher)
  • Einführungsgebiete (Saisonalität unsicher)
  •  src=
    Europäisches Verbreitungsgebiet:
  • Brutgebiete
  • Ganzjähriges Vorkommen
  • Löffelenten kommen in der gesamten Holarktis vor. Ihre nördliche Verbreitungsgrenze liegt bei 66° N und 68° N. Die Südgrenze ihre Verbreitungsgebietes ist der Mittelmeerraum – wo sie allerdings nur ein disjunktes Verbreitungsgebiet hat – und in Asien die Steppen und Wüstenzone.[4] Die Südgrenze der Verbreitung verläuft entlang des Nordens des Schwarzen Meeres, dem Vorland des Kaukasus, dem Kaspischen Meer und den Steppengebieten Zentral- und Mittelasiens. In Nordamerika erstrecken sich die Brutgebiete der Löffelente von der Mitte Alaskas über das Zentralgebiet der Rocky Mountains und der Prärien bis in die nördlichen Teile der Vereinigten Staaten.

    Die Löffelente lebt an nahrungsreichen Binnengewässern im Tiefland von Eurasien und Nordamerika. So ist die Löffelente beispielsweise in der gesamten Prairie Pothole Region Nordamerikas zu finden. Zu ihren Brutgebieten zählen aber auch die Prärien Zentralkanadas sowie Alaska und die nordwestlichen Staaten der Vereinigten Staaten.[5]

    In Europa ist sie Brutvogel im Osten Islands, auf den Britischen Inseln, wo sie zur Fauna Schottlands zählt und wo sie auch auf den Orkney-Inseln und den Hebriden brütet. Sie brütet außerdem in weiten Teilen Westeuropas, Südskandinaviens, Mittel- und Osteuropas. Eine verhältnismäßig große Population gibt es in den Niederlanden. Große Populationen finden sich dann erst wieder im Baltikum.[6] Sie bevorzugt Gewässer mit vegetationsreichen und mit dichtem Schilf bewachsenen Uferzonen. Sie zieht Klein- und Kleinstgewässer größeren Seen und Teichen vor, sofern diese Gewässer auch offene und nicht verkrautete Wasserflächen enthalten.[7]

    Außerhalb der Brutzeit ist die Löffelente auch an der Meeresküste und an Salzseen anzutreffen. In Deutschland findet man sie überwiegend am Wattenmeer und auf den vorgelagerten Inseln.

    Im Winter ziehen die meisten eurasischen Vögel nach West- und Südeuropa sowie Afrika. Die europäischen Populationen sind zwar Zugvögel. Ihr Platz wird aber von den Löffelenten eingenommen, die ihr Brutgebiet jenseits des 60. Grad östlicher Breite haben. So ziehen beispielsweise die britischen Brutvögel nach Südfrankreich, Südspanien, Italien und Nordafrika. Brutvögel Fennoskandinaviens und Russlands überwintern in den Niederlanden, Großbritannien und Irland sowie Frankreich und Spanien. Ein ähnliches Zugverhalten zeigen zahlreiche Brutvögel Mitteleuropas.[8] Gleichzeitig sind viele Brutvögel aus dem Wolgadelta als Überwinterer in Ägypten und Kenia nachgewiesen.

    Ostsibirische Löffelenten ziehen zum indischen Subkontinent und überwintern von Indochina über Südostchina bis nach Südjapan. Sie erreichen dann gelegentlich auch Australien und Neuseeland.[9] Die nordamerikanischen Populationen überwintern an der Westküste der Vereinigten Staaten, in Mexiko oder der Karibik.

    Lebensraum

    Als Lebensraum präferiert die Löffelente eutrophe flache Binnengewässer sowie Sumpfgebiete mit freien Wasserflächen, Altwässer und Feuchtgrünland mit Temporärgewässern wie Flutmulden sowie umfangreichen Gräbensystemen. Während der Brutzeit ist sie nur selten an Brack- und Salzwasser anzutreffen. Außerhalb der Brutzeit ist sie jedoch an Meeresküsten und auf Salzseen häufig.[10]

    Nahrung und Nahrungsweise

    Bei der Nahrungssuche drehen sich Gruppen von Löffelenten häufig im Kreis (1 Minute 7 Sekunden, 480 MB)

    Die Löffelente durchsiebt mit ihrem Schnabel das Wasser nach Plankton, Wasserflöhen, Insektenlarven, Würmern, Kaulquappen und Laich. Es dominiert dabei planktische und fein kompartimentierte Nahrung. Die Löffelente zeigt während der Nahrungssuche eine charakteristische Körperbewegung. Sie dreht rasch den gesamten Körper und wirbelt damit den Schlamm auf. Damit steigen die Nahrungspartikel an die Wasseroberfläche, die sie dann seihend durchschnattert. Sie schwimmt während der Nahrungssuche häufig in Kreisen oder Schlangenlinien. Der Hals ist dabei gestreckt. Der Schnabel wird schnell geöffnet und geschlossen, so dass das aufgenommene Wasser seitwärts durch die kammartigen Lamellen wieder austritt.[7]

    Zusätzlich zu dieser Nahrungsweise kann die Löffelente auch gründeln. Sie bleibt dabei länger unter Wasser als andere Arten der Schwimmenten. Gelegentlich taucht sie mit dem ganzen Körper unter Wasser. Dies ist vor allem in nicht zu tiefen Moorseen zu beobachten.[11]

    Fortpflanzung

    Die Löffelente wird nach einem Lebensjahr geschlechtsreif. Die Paarbildung erfolgt bereits ab Spätherbst. Die Brutpaare halten sich ab April in ihren jeweiligen Brutgebieten auf.

    Bei der Balz, die bereits im Überwinterungsgebiet stattfindet, fehlen die Elemente wie Grunzpfiff durch den Erpel oder das sogenannte Antrinken, wie sie bei anderen Gründelenten zu beobachten sind. Zu den charakteristischen Merkmalen des Löffelentenpaars zählen die pumpenden Kopfbewegungen, die sowohl vom Männchen als auch vom Weibchen ausgeführt werden. Ein weiteres Merkmal ist ein Scheinputzen des Bauchgefieders, bei dem Partner die leuchtend grünen Flügelspiegel zugewendet werden. Noch zur Balz gehören auffällige kurze Rundflüge, die die Löffelenten nur im Brutterritorium zeigen. Sie enden, sobald das Weibchen mit der Eiablage beginnt.[7]

    An der Wahl des Nistplatzstandortes sind beide Geschlechter beteiligt. Das Weibchen baut am Boden, nah am Wasser, gut in Vegetation versteckt ein aus Pflanzenteilen bestehendes Nest. Es findet sich meist im Uferbereich der Gewässer. Bevorzugte Standorte sind das Ufergebüsch, die an den Uferbereich angrenzende krautige Vegetation sowie Seggenbülten. Nur selten brüten Löffelenten im Röhricht oder in der Schwimmblattzone.[12] Die Brutzeit erstreckt sich in der Regel von Mai bis Juli. Die frühesten Eiablagen finden in West- und Mitteleuropa in der 3. Aprildekade statt. Die Hauptlegezeit ist jedoch die erste Maihälfte bis zum Anfang des Monats Juni.[12]

     src=
    Eier (Sammlung Museum Wiesbaden)

    Das Gelege umfasst in der Regel acht bis zwölf Eier. Geht das Gelege verloren oder wird das Weibchen während der Brutzeit so gestört, dass sie das Gelege aufgibt, sind Nachgelege selten. Die Eier sind von graugrüner Farbe, sind etwa fünf Zentimeter lang und wiegen zwischen 35 und 43 Gramm. Das Gelege wird nur durch das Weibchen bebrütet. Dieses verlässt zu Beginn der Brut das Gelege jeweils einmal morgens und nachmittags. Die Brutpause kann anfangs bis zu zwei Stunden dauern. Sie verkürzen sich mit der Fortdauer der Brut auf 30 Minuten und können kurz vor Schlupf der Jungen sogar vollständig entfallen. Die Brutdauer beträgt insgesamt 26 Tage.[3] Das Männchen hält sich während der Brutphase in der Nähe des Nestes auf und warnt vor sich nähernden Fressfeinden. Auch eine Verleitung von Fressfeinden durch das Männchen ist bereits beschrieben worden.[12] Frisch geschlüpfte Dunenjunge verstecken sich unter dem Weibchen, bis alle Küken geschlüpft sind. Das Weibchen führt nach dem Schlupf des letzten Kükens ihre Kükenschar sofort an das Wasser und verbleibt dort mit ihnen in der Vegetationszone. Nach 40 bis 45 Tagen werden die Jungen flügge.[3]

    Bestand und Bestandsentwicklung

    Der europäische Gesamtbestand an Brutpaaren wird für den Zeitraum 1998 bis 2002 auf etwa 170.000 bis 210.000 Brutpaare geschätzt. Der größte Teil davon brütet im europäischen Russland. Der Brutbestand Mitteleuropas beträgt für den gleichen Zeitraum etwa 13.000 bis 16.000 Brutpaare. Sie brüten vor allem in nördlichen und östlichen Mitteleuropa, während es im Süden und Südosten Mitteleuropas nur verstreute Brutvorkommen gibt.[13] In der Schweiz kommt die Art so gut wie nicht vor, in Österreich brüten immerhin 160 bis 330 Brutpaare, in Deutschland sind es 2.100 bis 3.300. Die größte Brutpaarpopulation weist die Niederlande mit 8.000 bis 9.000 Brutpaaren auf.[14] In der Roten Liste der Brutvögel Deutschlands von 2015 wird die Art in der Kategorie 3 als gefährdet geführt.[15]

    Die Löffelente weitete gegen Ende des 19. Jahrhunderts ihr Areal zunächst aus und siedelte sich zunehmend als Brutvogel in Großbritannien und Teilen Mitteleuropas wie beispielsweise im Osten Deutschlands und Polens an. Zu einer deutlichen Expansion kam es in den 1930er Jahren, als die Löffelente unter anderem am Bodensee, in Niedersachsen und am isländischen Myvatn-See zu brüten begann. Parallel dazu kam es zu einem starken Anstieg im Ismaninger Teichgebiet in Bayern sowie in Skandinavien und Finnland. Bedingt war diese Zunahme durch eine verbesserte Ernährungssituation an zunehmend eutrophierten Gewässern und eine zunehmende Neuanlage von Gewässern, die den Löffelenten geeignete Lebensbedingungen boten. Der mitteleuropäische Bestand nahm bis in die 1970er Jahre weiter leicht zu, dann folgte ab den 1980er Jahren eine starke Abnahme unter anderem durch Arealverluste in Belgien, den Niederlanden, Polen und Deutschland. Zu den Regionen, in denen dieser Trend nicht zu beobachten war, zählen Gebiete, in denen eine Wiedervernässung und andere Schutzmaßnahmen durchgeführt wurden. Dies gilt für den Westen Schleswig-Holsteins und Teile der Niederlande sowie in einzelnen Gebieten auch seit 1990 für Brandenburg.[16]

    Gefährdungsursachen für den Bestand sind Störungen an den Brutgewässern sowie ein Verlust oder eine Beeinträchtigung der Brut- und Nahrungshabitate etwa durch Entwässerungs- und Eindeichungsmaßnahmen. Da die Art auch Feuchtgrünland mit Graben-Komplexen und Temporärgewässern wie etwa Flutmulden nutzt, wirkt sich bei ihr auch eine Intensivierung der Grünlandnutzung negativ aus. Sie leidet unter anderem auch an einer Nahrungskonkurrenz mit Karpfen, wenn die Gewässer eine hohe Besatzdichte aufweisen.[17] Ein Forschungsteam, das im Auftrag der britischen Umweltbehörde und der RSPB die zukünftige Verbreitungsentwicklung von europäischen Brutvögeln auf Basis von Klimamodellen untersuchte, geht davon aus, dass es bei der Löffelente bis zum Ende des 21. Jahrhunderts infolge der Klimaerwärmung zu einem weiträumigen Verschwinden in West- und Mitteleuropa kommen wird. Das Verbreitungsgebiet wird sich nach dieser Prognose deutlich verkleinern und nach Nordosten verschieben.[18]

    Systematik

     src=
    Australische Löffelenten, die mit der eurasischen Löffelente nächstverwandte Art

    Die Löffelente ist ein Vertreter aus der Gruppe der Löffelenten, zu der mit der Fuchs-Löffelente, der Australischen Löffelente und der Südafrikanischen Löffelente insgesamt vier Enten der Schwimmenten gerechnet werden. Unter diesen stellt die Fuchs-Löffelente die kleinste Art und außerdem das Bindeglied zur Zimtente dar.

    Löffelenten gelten als klassisches Beispiel für die Verbreitung sehr nahe verwandter Arten über den gesamten Erdball. Alle Löffelentenarten ähneln sich in ihrem Habitus und unterschieden sich nur durch geringe Größenunterschiede und ein unterschiedliches Gefieder. Auffällig ist der einheitlich löffelartig verbreiterte Schnabel, der sich durch die Anordnung feiner Lamellen zu einem Seihapparat entwickelt hat. Allerdings gelten nur die beiden nächstverwandten Arten, die Löffelente und die Australische Löffelente, als eine Superspezies.[19]

    Belege

    Einzelnachweise

    1. Hans-Heiner Bergmann; Hans-Wolfgang Helb; Sabine Baumann; Die Stimmen der Vögel Europas – 474 Vogelporträts mit 914 Rufen und Gesängen auf 2.200 Sonogrammen, Aula-Verlag, Wiesbaden 2008, ISBN 978-3-89104-710-1, S. 60
    2. Christopher S. Smith: Field Guide to Upland Birds and Waterfowl, Wilderness Adventure Press, Belgrade (Montana) 2000, ISBN 1-885106-20-3, S.
    3. a b c Collin Harrison und Peter Castell: Field Guide Bird Nests, Eggs and Nestlings, HarperCollins Publisher, überarbeitete Auflage von 2002, ISBN 0007130392, S. 74
    4. Rutschke, Die Wildenten Europas, S. 241
    5. Christopher S. Smith: Field Guide to Upland Birds and Waterfowl, Wilderness Adventure Press, Belgrade (Montana) 2000, ISBN 1-885106-20-3, S. 70
    6. Gooders und Boyer, S. 75
    7. a b c Rutschke, Die Wildenten Europas, S. 242
    8. Bauer et al., S. 103
    9. Higgins, S. 1349
    10. Bauer et al., S. 104
    11. Gooders und Boyer, S. 72
    12. a b c Rutschke, Die Wildenten Europas, S. 243
    13. Bauer et al., S. 103
    14. Bauer et al., S. 104
    15. Christoph Grüneberg, Hans-Günther Bauer, Heiko Haupt, Ommo Hüppop, Torsten Ryslavy, Peter Südbeck: Rote Liste der Brutvögel Deutschlands, 5 Fassung. In: Deutscher Rat für Vogelschutz (Hrsg.): Berichte zum Vogelschutz. Band 52, 30. November 2015.
    16. Bauer et al., S. 104
    17. Bauer et al., S. 104
    18. Brian Huntley, Rhys E. Green, Yvonne C. Collingham, Stephen G. Willis: A Climatic Atlas of European Breeding Birds. Durham University, The RSPB and Lynx Editions, Barcelona 2007, ISBN 978-84-96553-14-9, S. 82.
    19. Bauer et al., S. 103

    Literatur

    • Hans-Günther Bauer, Einhard Bezzel und Wolfgang Fiedler (Hrsg.): Das Kompendium der Vögel Mitteleuropas: Alles über Biologie, Gefährdung und Schutz. Band 1: Nonpasseriformes – Nichtsperlingsvögel. Aula-Verlag Wiebelsheim, Wiesbaden 2005, ISBN 3-89104-647-2.
    • Tom Bartlett: Ducks And Geese - A Guide To Management. The Crowood Press, 2002, ISBN 1-85223-650-7.
    • John Gooders und Trevor Boyer: Ducks of Britain and the Northern Hemisphere. Dragon's World Ltd, Surrey 1986, ISBN 1-85028-022-3.
    • P. J. Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 1: Ratites to Ducks. Oxford University Press, Oxford 1990, ISBN 0195530683.
    • Hartmut Kolbe: Die Entenvögel der Welt. Ulmer Verlag 1999, ISBN 3-8001-7442-1.
    • Erich Rutschke: Die Wildenten Europas – Biologie, Ökologie, Verhalten. Aula Verlag, Wiesbaden 1988, ISBN 3-89104-449-6.

    Weblinks

     src=
    – Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
     title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia DE

    Löffelente: Brief Summary ( Alemão )

    fornecido por wikipedia DE

    Die Löffelente (Spatula clypeata, Syn.: Anas clypeata) ist eine holarktisch verbreitete Vogelart aus der Familie der Entenvögel (Anatidae). Sie ist nur wenig kleiner als die bekannte Stockente. Der Erpel hat im Prachtkleid ein auffallend kontrastreiches Gefieder. In seiner Färbung erinnert es entfernt an das der Brandgans. Von dieser ist die Löffelente auf Grund ihrer geringeren Größe sowie ihres ententypischen Habitus sicher zu unterscheiden.

    Die Löffelente ist im gesamten Mitteleuropa ein verstreuter und im nördlichen Mitteleuropa häufiger Brutvogel. Die Art ist ein Mittelstreckenzieher und kommt während des Zuges in weiten Bereichen Mitteleuropas vor. Gebietsweise überwintert sie auch im Binnenland.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia DE

    Northern shoveler ( Inglês )

    fornecido por wikipedia EN

    The northern shoveler (/ˈʃʌvələr/; Spatula clypeata), known simply in Britain as the shoveler,[2] is a common and widespread duck. It breeds in northern areas of Europe and across the Palearctic and across most of North America,[3] wintering in southern Europe, the Indian subcontinent, Southeast Asia, Central, the Caribbean, and northern South America. It is a rare vagrant to Australia. In North America, it breeds along the southern edge of Hudson Bay and west of this body of water, and as far south as the Great Lakes west to Colorado, Nevada, and Oregon.[4][5]

    The northern shoveler is one of the species to which the Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA) applies.[6] The conservation status of this bird is Least Concern.[1]

    Taxonomy

    The northern shoveler was first formally described by the Swedish naturalist Carl Linnaeus in 1758 in the tenth edition of his Systema Naturae. He introduced the binomial name Anas clypeata.[7] A molecular phylogentic study comparing mitochondrial DNA sequences published in 2009 found that the genus Anas, as then defined, was non-monophyletic.[8] The genus was subsequently split into four monophyletic genera with ten species including the northern shoveler moved into the resurrected genus Spatula.[9] This genus had been originally proposed by the German zoologist Friedrich Boie in 1822.[10][11] The name Spatula is the Latin for a "spoon" or "spatula". The specific epithet is derived from Latin clypeata, "shield-bearing" (from clypeus, "shield").[12]

    No living subspecies are accepted today. Fossil bones of a very similar duck have been found in Early Pleistocene deposits at Dursunlu, Turkey. It is unresolved, however, how these birds were related to the northern shoveler of today; i.e., whether the differences noted were due to being a related species or paleosubspecies, or attributable to individual variation.[13]

    Description

    This species is unmistakable in the northern hemisphere due to its large spatulate bill. The breeding drake has an iridescent dark green head,[14] white breast and chestnut belly and flanks. In flight, pale blue forewing feathers are revealed, separated from the green speculum by a white border. In early fall the male will have a white crescent on each side of the face.[5] In non-breeding (eclipse) plumage, the drake resembles the female.

    The female is a drab mottled brown like other dabblers,[14] with plumage much like a female mallard, but easily distinguished by the long broad bill, which is gray tinged with orange on cutting edge and lower mandible.[5] The female's forewing is gray.

    They are 48 cm (19 in) long and have a wingspan of 76 cm (30 in) with a weight of 600 g (1.3 lb).[4]

    Behavior

    A pair foraging together in New York
    Groups of northern shovelers swim rapidly in circles to collect food from the surface by creating a funnel effect.

    Northern shovelers feed by dabbling for plant food, often by swinging its bill from side to side and using the bill to strain food from the water. They use their highly specialized bill (from which their name is derived) to forage for aquatic invertebrates. Their wide-flat bill is equipped with well-developed lamellae – small, comb-like structures on the edge of the bill that act like sieves, allowing the birds to skim crustaceans and plankton from the water's surface. This adaptation, more specialized in shovelers, gives them an advantage over other puddle ducks, with which they do not have to compete for food resources during most of the year. Thus, mud-bottomed marshes rich in invertebrate life are their habitat of choice.[14]

    The shoveler prefers to nest in grassy areas away from open water. Their nest is a shallow depression on the ground, lined with plant material and down. Hens typically lay about nine eggs. The drakes are very territorial during breeding season and will defend their territory and partners from competing males. Drakes also engage in elaborate courtship behaviors, both on the water and in the air; it is not uncommon for a dozen or more males to pursue a single hen. Despite their stout appearance, shovelers are nimble fliers.[14]

    This is a fairly quiet species. The male has a clunking call, whereas the female has a Mallard-like quack.

    Habitat and range

    Eggs, Collection Museum Wiesbaden

    This is a bird of open wetlands, such as wet grassland or marshes with some emergent vegetation. It breeds in wide areas across Eurasia, western North America and the Great Lakes region of the United States.[15]

    This bird winters in southern Europe, the Indian Subcontinent, the Caribbean, northern South America, Malay Archipelago,[3] Japan[16] and other areas. Those wintering in the Indian Subcontinent make the taxing journey over the Himalayas, often taking a break in wetlands just south of the Himalaya before continuing further south to warmer regions. In North America it winters south of a line from Washington to Idaho and from New Mexico east to Kentucky, also along the Eastern Seaboard as far north as Massachusetts.[4][5] In the British Isles, home to more than 20% of the North Western European population, it is best known as a winter visitor, although it is more frequently seen in southern and eastern England, especially around the Ouse Washes, the Humber and the North Kent Marshes, and in much smaller numbers in Scotland and western parts of England. In winter, breeding birds move south, and are replaced by an influx of continental birds from further north. It breeds across most of Ireland, but the population there is very difficult to assess. Surveys in 2017 and 2018 suggest that it is more common and widespread in Ireland than previously thought.

    It is strongly migratory and winters further south than its breeding range. It has occasionally been reported as a vagrant as far south as Australia, New Zealand and South Africa.[17] It is not as gregarious as some dabbling ducks outside the breeding season and tends to form only small flocks. Among North America's duck species, northern shovelers trail only mallards and blue-winged teal in overall abundance. Their populations have been healthy since the 1960s, and have soared in recent years to more than 5 million birds (2015), most likely because of favorable breeding, migration, and wintering habitat conditions.[14]

    ID composite from the Crossley ID Guide Britain and Ireland

    References

    1. ^ a b BirdLife International (2019). "Spatula clypeata". IUCN Red List of Threatened Species. 2019: e.T22680247A153875944. doi:10.2305/IUCN.UK.2019-3.RLTS.T22680247A153875944.en. Retrieved 12 November 2021.
    2. ^ "The British List" (PDF). British Ornithologist's Union. 30 June 2021. Retrieved 8 July 2021.
    3. ^ a b Clements, James (2007). The Clements Checklist of the Birds of the World. Ithaca: Cornell University Press.
    4. ^ a b c Floyd, T. (2008). Smithsonian Field Guide to the Birds of North America. NY: Harper Collins.
    5. ^ a b c d Dunn, J.; Alderfer, J. (2006). National Geographic Field Guide to the Birds of North America (5th ed.).
    6. ^ "Anas clypeata". Agreement on the conservation of African-Eurasian migratory Waterbirds (AEWA). AEWA. Retrieved 12 February 2015.
    7. ^ Linnaeus, C. (1758). Systema Naturæ per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis, Volume 1 (in Latin). Vol. 1 (10th ed.). Holmiae:Laurentii Salvii. p. 124.
    8. ^ Gonzalez, J.; Düttmann, H.; Wink, M. (2009). "Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae". Journal of Zoology. 279 (3): 310–318. doi:10.1111/j.1469-7998.2009.00622.x.
    9. ^ Gill, Frank; Donsker, David, eds. (2017). "Screamers, ducks, geese & swans". World Bird List Version 7.3. International Ornithologists' Union. Retrieved 23 July 2017.
    10. ^ Boie, Friedrich (1822). "Generalübersicht". Isis von Oken (in German). Col 564.
    11. ^ Mayr, Ernst; Cottrell, G. William, eds. (1979). Check-list of Birds of the World. Vol. 1 (2nd ed.). Cambridge, Massachusetts: Museum of Comparative Zoology. p. 460.
    12. ^ Jobling, James A. (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. pp. 111, 361. ISBN 978-1-4081-2501-4.
    13. ^ Louchart, Antoine; Mourer-Chauviré, Cécile; Guleç, Erksin; Howell, Francis Clark; White, Tim D. (1998). "L'avifaune de Dursunlu, Turquie, Pléistocène inférieur: climat, environnement et biogéographie" [The avifauna of Dursunlu, Turkey, Lower Pleistocene: climate, environment and biogeography]. Comptes Rendus de l'Académie des Sciences, Série IIA (in French). 327 (5): 341–346. Bibcode:1998CRASE.327..341L. doi:10.1016/S1251-8050(98)80053-0.
    14. ^ a b c d e "Northern Shoveler". Ducks Unlimited.
    15. ^ Birds of Eden - Northern Shoveler Retrieved March 2, 2017
    16. ^ Brazil, Mark Ducking out for a nature moment October 20, 1999 Japan Times Retrieved March 2, 2017
    17. ^ BirdLife species factsheet for Spatula clypeata

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia authors and editors
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia EN

    Northern shoveler: Brief Summary ( Inglês )

    fornecido por wikipedia EN

    The northern shoveler (/ˈʃʌvələr/; Spatula clypeata), known simply in Britain as the shoveler, is a common and widespread duck. It breeds in northern areas of Europe and across the Palearctic and across most of North America, wintering in southern Europe, the Indian subcontinent, Southeast Asia, Central, the Caribbean, and northern South America. It is a rare vagrant to Australia. In North America, it breeds along the southern edge of Hudson Bay and west of this body of water, and as far south as the Great Lakes west to Colorado, Nevada, and Oregon.

    The northern shoveler is one of the species to which the Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA) applies. The conservation status of this bird is Least Concern.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia authors and editors
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia EN

    Spatula clypeata ( Espanhol; Castelhano )

    fornecido por wikipedia ES

    El cuchara común (Spatula clypeata),[2]​ también denominado pato cuchara, pato cucharo, pato cuchareta o pato cucharón norteño,[3]​ es una especie de ave anseriforme de la familia Anatidae ampliamente extendida por el mundo, que cría en el norte de Eurasia y Norteamérica y migra al sur para pasar el invierno en el sur de Europa, Asia y Norteamérica, el norte de África y el extremo noroccidental de Sudamérica. También se han registrado avistamientos en Perú, donde su estado aun es desconocido. Anteriormente era conocido como Anas clypeata.[cita requerida]

    Descripción

     src=
    Hembra (izq.) y macho (dcha.).
     src=
    Macho con plumaje reproductivo.

    Es un pato pequeño, de unos 48 cm de largo, con una envergadura alar de 76 cm y un peso alrededor de 600 g.[4]​ Esta especie es inconfundible en el hemisferio norte por su gran pico en forma de espátula o cucharón. El macho en plumaje reproductivo tiene la cabeza de color verde oscuro iridiscente,[5]​ con el pico negro. Mientras que su pecho y la base de la cola son blancos, y los flancos y vientre de color castaño rojizo. Sus partes superiores son principalmente de color pardo oscuro, salvo las plumas secundarias solo visibles en vuelo, las coberteras que son de color azul claro y las rémiges que forman un espejuelo verde iridiscente enmarcado por una lista blanca. Algunos machos tienen una media luna blanca a los lados del rostro en otoño.[6]​ El plumaje de los machos fuera de la época de reproducción (eclipse) se torna parduzco, más parecido al de las hembras.

    Las hembras tienen un plumaje pardo claro veteado como las hembras de sus congéneres,[5]​ con un plumaje similar a la hembra del ánade real, pero fácilmente distinguible por su pico largo y ancho como los machos, pero que es grisáceo en la parte superior con las comisuras y la mandíbula inferior anaranjadas.[6]​ las hembras tienen la parte frontal de las alas que en los machos es azul de color grisáceo. Los inmaduros se parecen a las hembras.

     src=
    Macho en eclipse posándose en el agua.

    Taxonomía

    Fue descrito científicamente por Linneo en su obra Systema naturae en 1758 como miembro del género Anas.[7]​ y con frecuencia se le sigue considerando miembro del mismo, como la mayoría de los patos de superficie. Sin embargo, está bastante diferenciado de especies como el ánade real y junto a otros patos cuchara y afines formaría el grupo Spatula, considerado como un género distinto por algunos taxónomos.

    No se reconoce ninguna subespecie viva.[8]​ Se han descubierto huesos fósiles de un pato muy similar procedentes de depósitos de inicios del Pleistoceno en Dursunlu, Turquía. Sin embargo, no se ha determinado el parentesco de esta ave con el cuchara actual, si las diferencias se deben a que pertenece a una especie próxima o bien si se trata de una paleosubespecie, o atribuibles a variaciones individuales.[9]

    Comportamiento

     src=
    Hembra en Norteamérica.
     src=
    Spatula clypeata - MHNT

    Se trata de un ave migratoria que se desplaza al sur para pasar los inviernos fuera de su zona de nidificación. No es tan gregaria como otros patos fuera de la época de cría y tiende a formar sólo pequeñas bandadas. A pesar de su apariencia rechoncha y torpe los cuchara son excelentes voladores.[5]

    El cuchara se alimenta en la superficie del agua, generalmente nadando despacio en aguas someras pasando su pico de lado a lado. Su gran pico plano tiene el borde dotado con laminillas en forma de peine que actúan como un colador que permite a estos patos filtrar plancton, insectos, pequeños crustáceos, otros invertebrados acuáticos y semillas de los que se alimenta. Para alimentarse mantiene el pico en el agua casi horizontal moviendo su cabeza de un lado a otro, así filtra el agua y el limo reteniendo la comida. Esta adaptación evita la competencia con otros patos de superficie con los que coinciden la mayor parte del año. Este tipo de alimentación hace que las charcas con fondo lodoso ricas en invertebrados sean su hábitat preferido.[5]

    Los cuchara prefieren anidar en herbazales lejos de las masas de agua. Su nido consiste en una depresión somera del suelo forrada con material vegetal y plumón. Las hembras suelen poner unos nueve huevos. Los machos son muy territoriales durante la época de cría y defienden su territorio y parejas de los machos competidores. Los machos además despliegan elaboradas exhibiciones de cortejo, tanto en el agua como en el aire. No es infrecuente observar a una docena de machos o más persiguiendo a una sola hembra.

    Es una especie bastante silenciosa. El macho emite un breve sonido sordo de tipo «tuck, tuck». La hembra emite un «cuac» parecido al de las hembras de azulón.

    Distribución y hábitat

    Su hábitat son las aguas continentales, especialmente los humedales abiertos como: marismas, charcas, lagunas, embalses, albuferas. Es un ave migratoria que cría en las regiones septentrionales de Eurasia y Norteamérica, y pasa el invierno en el sur de Europa y Asia, África, la mitad sur de Norteamérica y la región caribeña.[10]​ En América del Norte pasan el invierno al sur de una línea curva que va desde Washington a Idaho y de Nuevo México por el este hasta Kentucky, y se prolonga por la costa este llegando incluso hasta Massachusetts.[4][6]​ Los que pasan el invierno en el subcontinente indio atraviesan el Himalaya. También pasan el invierno en Japón y el norte de Filipinas. En Sudamérica, su distribución llega hasta Colombia aunque ha habido varios avistamientos en Ecuador y Perú, donde su estatus es desconocido

    Referencias

    1. BirdLife International (2012). «Anas clypeata». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2014.2 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 11 de agosto de 2014.
    2. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (1994). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Primera parte: Struthioniformes-Anseriformes)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 41 (1): 79-89. ISSN 0570-7358. Consultado el 11 de agosto de 2014.
    3. Ficha en Avibase. Consultado el 11 de agosto de 2014.
    4. a b Floyd, T (2008). Smithsonian Field Guide to the Birds of North America Harper Collins, NY.
    5. a b c d Ducks Unlimited, marzo/abril 2010
    6. a b c Dunn, J. & Alderfer, J. (2006). National Geographic Field Guide to the Birds of North America 5ª Ed.
    7. Linnaeus, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomo I. Edición décima, reformada. Holmiae. (Laurentii Salvii). p. 124. "A. macula alarum rufa nigra alba." (en latín)
    8. GILL, F.; DONSKER, D. (Eds.) (2013). Screamers, ducks, geese & swans. IOC World Bird List (v.4.2).
    9. Louchart, Antoine; Mourer-Chauviré, Cécile; Guleç, Erksin; Howell, Francis Clark; White, Tim D. (1998). «L'avifaune de Dursunlu, Turquie, Pléistocène inférieur: climat, environnement et biogéographie». Comptes Rendus de l'Académie des Sciences - Series IIA - Earth and Planetary Science (en francés) 327 (5): 341-346. doi:10.1016/S1251-8050(98)80053-0.
    10. «Ficha en Birdlife». Archivado desde el original el 30 de agosto de 2013. Consultado el 22 de agosto de 2014.

     title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autores y editores de Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia ES

    Spatula clypeata: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

    fornecido por wikipedia ES

    El cuchara común (Spatula clypeata),​ también denominado pato cuchara, pato cucharo, pato cuchareta o pato cucharón norteño,​ es una especie de ave anseriforme de la familia Anatidae ampliamente extendida por el mundo, que cría en el norte de Eurasia y Norteamérica y migra al sur para pasar el invierno en el sur de Europa, Asia y Norteamérica, el norte de África y el extremo noroccidental de Sudamérica. También se han registrado avistamientos en Perú, donde su estado aun es desconocido. Anteriormente era conocido como Anas clypeata.[cita requerida]

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autores y editores de Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia ES

    Lapasorsa ( Finlandês )

    fornecido por wikipedia FI

    Lapasorsa (Spatula clypeata) on sorsalintu.

    Koko ja ulkonäkö

    Lapasorsa on yleensä noin 44–52 cm pitkä ja painaa 490–740 grammaa. Sen siipien kärkiväli on 73–82 cm.[2] Lapasorsa on keskikokoinen ja lyhytkaulainen sorsa. Sillä on hyvin suuri ja voimakas nokka, minkä takia lintu näyttää etupainoiselta sen uidessa ja lentäessä. Juhlapukuisella koiraalla on vihreä pää, valkoinen rinta, punaruskeat kupeet ja vatsa, vaaleansiniset siiven yläpeitinhyöhenet sekä vihreä siipipeili, jonka etureuna on valkoinen. Naaras on väriltään ruskeankirjava. Se muistuttaa höyhenpuvultaan sinisorsaa, mutta sillä on tummanruskea vatsa ja sinertävänharmaat siiven yläpeitinhöyhenet. Lisäksi lapasorsalla on himmeän vihreänharmaa siipipeili, jossa ei ole valkeaa takareunaa. Sulkasatoinen koiras muistuttaa naarasta, mutta erityisesti sen kupeet ja vatsa ovat ruosteensävyiset. Lisäksi koiraan pää on tummempi ja sen siiven yläpeitinhöyhenet säilyvät sinisenä. Nuoret linnut muistuttavat vanhaa naarasta, mutta niiden päälaki ja kaulan takaosa ovat tummemmat sekä vatsa hieman vaaleampi.[3]

    Vanhin suomalainen rengastettu lapasorsa on ollut 9 vuotta 9 kuukautta 23 päivää vanha. Euroopan vanhin on ollut venäläinen 20 vuotta 4 kuukautta vanha sorsa.

    Levinneisyys

    Lapasorsaa tavataan pesivänä Euroopassa, Keski- ja Pohjois-Aasiassa ja Pohjois-Amerikassa. Talvehtivana sitä esiintyy Afrikassa, Etelä- ja Itä-Aasiassa, Väli-Amerikassa sekä Etelä-Amerikan luoteisosissa. Sen populaatioksi arvioidaan 5,5–6,0 miljoonaa yksilöä. Lapasorsa on luokiteltu elinvoimaiseksi.[1]

    Suomessa lapasorsaa tavataan koko maassa pohjoisinta Lappia lukuun ottamatta.[4] Levinneisyys keskittyy maan etelä- ja keskiosiin. Suomen lapasorsakannaksi arvioitiin 1990-luvun lopulla noin 11 000 paria. Tämän jälkeen kanta ei ole selvästi muuttunut.[5]

    Elinympäristö

    Lapasorsa viihtyy matalissa ja rehevissä järvissä, joissa on tiheää ja suojaavaa kasvillisuutta.[3][4] Se voi pesiä myös soilla, joissa on riittävästi avovettä.[3] Harvalukuisena lapasorsa pesii myös saariston heinäisillä saarilla, erityisesti lokkiyhdyskunnissa.[5]

    Lisääntyminen

    Lapasorsa rakentaa pesänsä tiheän ruohokasvillisuuden suojaan luhtaniityllä tai muualla maassa, yleensä lähellä vettä. Naaras munii toukokuussa 9–11 vaaleanruskeaa munaa, joita se hautoo 22–28 vuorokautta. Poikasten lentokyvyn oppiminen kestää noin 40–45 päivää. Useiden muiden sorsalajien tapaan myös lapasorsan poikaset ovat pesäpakoisia, eli ne etsivät ravintonsa jo varhaisessa vaiheessa itse, mutta pysyttelevät silti tiiviinä poikueena naaraan seurassa.

    Ravinto

     src=
    Lapasorsanaaras uimassa.

    Lapasorsan pääasiallista ravintoa ovat erilaiset nilviäiset, äyriäiset, hyönteiset ja muut pieneläimet sekä vesikasvien siemenet. Suomessa rehevillä vesillä tehdyn tutkimuksen mukaan lapasorsat söivät 97-prosenttisesti eläinravintoa: kotiloita, surviaissääskien toukkia, vesisiiroja ja vesiperhosia. Kasvisravintona ne suosivat pikkulimaskaa.[6]

     src=
    Spatula clypeata

    Lähteet

    1. a b c BirdLife International: Spatula clypeata IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 3.6.2014. (englanniksi)
    2. Lapasorsa Luontoportti. Viitattu 8.10.2013.
    3. a b c Svensson, Lars: Lintuopas - Euroopan ja Välimeren alueen linnut, s. 26. Otava, 2010. ISBN 978-951-1-21351-2.
    4. a b Laine, Lasse J.: Suomalainen Lintuopas, s. 55. WSOY, 2009. ISBN 978-951-0-26894-0.
    5. a b Lapasorsa (Anas clypeata) Suomen lintuatlas. Viitattu 8.10.2013.
    6. Veli-Matti Väänänen & Petri Nummi: Sorsasapuskan salat - ravintotutkimukset apuna kosteikoiden kunnostuksessa 2004. Metsästäjä. Viitattu 12.10.2013.

    Aiheesta muualla

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia FI

    Lapasorsa: Brief Summary ( Finlandês )

    fornecido por wikipedia FI

    Lapasorsa (Spatula clypeata) on sorsalintu.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia FI

    Canard souchet ( Francês )

    fornecido por wikipedia FR

    Spatula clypeata

    Le Canard souchet (Spatula clypeata, anciennement Anas clypeata) est une espèce de canards barboteurs et « filtreurs » qui se reproduit dans les zones septentrionales de l'Eurasie et dans la plupart de l'Amérique du Nord. Il est accidentel en Australie. Habituellement placé dans le genre Anas, cette espèce, assez différente du canard colvert, est placée avec d'autres espèces aux ailes bleues dans le genre Spatula par certains auteurs[1].

    Morphologie

     src=
    Canard souchet en vol
    Mâle en plumage de parade

    Ce canard de surface, de taille moyenne (44 à 56 cm) pour une envergure de 70 à 85 cm, se caractérise par un bec massif, allongé, aplati et élargi à son extrémité (en forme une petite spatule). Comme les autres anatidés, l'espèce possède un dimorphisme sexuel qui se traduit par un plumage particulièrement coloré pour les mâles durant la période nuptiale qui court d'octobre à juin. En vol, il est distinguable par la couleur bleu pâle de l'antérieur de ses ailes sur lesquelles on peut distinguer un miroir vert bordé d'une ligne blanche. Les pattes sont rouges.

     src=
    Couple s'alimentant
    mâle

    Chez le mâle, durant la période nuptiale, la tête est vert bouteille avec des reflets noirs, la poitrine est blanche, les flancs et le ventre sont marron-roux et le haut du dos brun[2]. Les ailes sur le dessus sont gris bleuté avec un miroir vert et la couverture sous-alaire blanche avec le bord postérieur noir. Les iris du mâles sont jaunes toute l'année[2].

    Ils pèsent de 470 à 1 000 grammes[3].

    femelle

    La femelle est beaucoup plus terne, de couleur brunâtre avec le croupion plus clair, elle est munie du même bec que le mâle. Le dessus de l'aile est gris avec un miroir gris verdâtre, le dessous est blanc avec un bord postérieur gris. Les iris sont marron.

    Elles pèsent de 470 à 800 grammes[3].

    Comportement

    Ce sont des oiseaux calmes qui tolèrent la présence humaine et peuvent être relativement apprivoisés[4].

    Reproduction

     src=
    Spatula clypeata - MHNT

    Les couples, formés durant l'hiver, nichent dans la végétation à proximité de l'eau. La ponte a lieu en avril-mai. La femelle construit le nid en formant une coupe en se tortillant sur le sol. Elle pond 7 à 12 œufs[2] de couleur olive de taille 52 × 37 mm[3] puis les incube seule durant 21 à 23 jours[2]. Alors que les autres canards de surface quittent le territoire du nid immédiatement après la ponte (pour muer), le souchet mâle le défend plusieurs jours après la ponte, peut-être parce que son mode alimentaire lui prendrait plus de temps[5].

    Les canetons nidifuges seront élevés par la femelle durant 6 semaines, jusqu'à leur envol.

    Régime alimentaire

     src=
    Couple de canards souchets ratissant le sol pour se nourrir, dans un parc à New York. Mars 2021.

    Son bec comme tous ceux de la famille des Anseriformes lui permet de filtrer l'eau en l'aspirant et en la rejetant sur les côtés. Les soies à l'intérieur et bordant le bec retiennent les éléments planctoniques contenus dans les premiers centimètres d'eau. Son régime alimentaire peut fortement varier d'une période à l'autre. Il se compose de plancton, d'insectes aquatiques sous forme imago ou larvaire, de crustacés, de mollusques et d'éléments végétaux notamment de graines mais aussi de petit poissons comme les vairons. L'alimentation sociale est commune, ils sont attirés par les zones ou d'autres oiseaux se nourrissent. Les souchets tirent profit de la nourriture remontée à la surface par d'autres oiseaux[3] d'ailleurs ce sont les seuls oiseaux aquatiques à nager en rond autour d'une zone pour créer des remous afin de faire remonter de la nourriture. Les souchets sont également d'excellent barboteurs et plongeurs. Ils savent utiliser leurs ailes pour nager sous l'eau.

    Communication

    Le souchet est silencieux en dehors des périodes de reproduction. Le mâle émet un touk touk

    Habitat

    Cet oiseau fréquente en général les eaux ouvertes des marais, des lacs, des étangs, des estuaires, des stations de lagunage... On notera une préférence pour les eaux douces ou légèrement saumâtres.

    Répartition

    Le souchet est présent de part et d'autre de l'Atlantique. Il n'est pas aussi grégaire que d'autres canards barboteurs en dehors de la saison de reproduction et tend à former seulement des petits groupes.

    Du côté européen, il niche dans les zones les plus septentrionales et migre jusqu'en Afrique subtropicale pour hiverner. Les populations du nord-ouest et du centre de l'Europe sont stables, même si d'importantes variations sont observées suivant les hivers tandis que les populations du bassin méditerranéen sont en déclin[2].

    En France

    On observera en France le canard souchet surtout durant la période hivernale (15 000 à 30 000 individus), venant du Nord et du Nord-Est de l'Europe. Certains poursuivent leur migration pour passer l'hiver en Espagne, Afrique du Nord ou en Afrique tropicale. Une petite population est résidente, de 700 à 1 300 couples principalement dans le marais Breton, les étangs de Sologne, les marais arrières littoraux picards et le lac de Grand-Lieu en Loire-Atlantique[2].

    L'effectif hivernant français, en accroissement depuis une dizaine d'années, est très fluctuant avec 25 à 40 000 oiseaux. Les oiseaux sont concentrés à cette époque sur quelques sites : la Camargue, le lac de Grand-Lieu, l'estuaire de la Loire, le golfe du Morbihan ou encore les étangs de la Brenne. Le retour vers les zones de reproduction nordiques s'effectue dès fin février mais surtout en mars-avril.

    Au Royaume-Uni

    Les îles Britanniques abritent plus de 20 % de la population européenne, ils hivernent dans le sud et l'est de l'Angleterre, en particulier autour de l'Ouse Washes, la rivière Humber, les marais dans le nord du Kent, en beaucoup plus petit nombre dans ceux d'Écosse et dans l'ouest de l'Angleterre. En hiver, les oiseaux nicheurs se déplacent vers le sud, et sont remplacés par un afflux d'oiseaux en provenance du continent plus au nord.

    En Amérique du Nord

    La population d'Amérique du Nord semble être en augmentation[4].

    Statut

    Bien que non formellement calculée, cette espèce a une population estimée de 5 à 6 millions d'individus[6] se répartissant sur une surface de 10 millions de km2 n'est pas considérée comme menacée, aussi elle a été classée LC par l'UICN[7].

    Cette espèce est chassable mais est protégée dans le cadre de l'Accord sur la conservation des oiseaux d'eau migrateurs d'Afrique-Eurasie[8]. En Amérique du Nord, cette espèce est protégée en vertu de la convention concernant les oiseaux migrateurs américaine de 1918.

    Systématique

    Taxonomie et dénomination

    Le terme souchet est l'ancien terme utilisé pour creuser[9] et fait référence à la manière dont les femelles creusent le sol pour faire leur nid. Il dérive de sous-* et de l'ancien verbe chever « creuser »[9]. Cette espèce a été décrite pour la première fois par Linné Systema naturae en 1758 sous ce nom[10].

    Le nom scientifique de l'espèce dérive de Clipeus, un bouclier antique dont le terme Clypeus est une déformation classique par les zoologistes. Ce terme rappelle la forme en cuillère du bec de ce canard[11].

    Sous-espèce

    Aucune sous-espèce répertoriée à ce jour.

    Histoire évolutive

    Les os fossiles d'un canard très similaires datée du début du Pléistocène ont été découverts dans le dépôt de Dursunlu (Turquie). La relation exacte de ses oiseaux avec le souchet n'est pas précisément connue[12]. Le Souchet ressemble, notamment par son bec, au Canard spatule, aussi on pense que ces deux espèces sont proches.

    Le souchet et l'homme

    Le goût du canard souchet est réputé, plus encore que celui du colvert[4]. Ses couleurs le font d'ailleurs confondre avec ce dernier. Le souchet est chassé à la botte, à la passée et au poste fixe (hutte, gabion)[2].

    Voir aussi

    Références taxonomiques

    Notes et références
    1. Transfert de 10 espèces de sarcelles et de barboteurs du genre Anas au genre Spatula (Gonzalez et al.2009, H & M4, NACC 2017-B-10)
    2. a b c d e f et g (L'animal du mois, ONCFS (2004))
    3. a b c et d (ADW 2007)
    4. a b et c Todd, F. 1979. Waterfowl, Ducks, Geese, and Swans of the World. Seaworld Inc.
    5. (Oiseau.net 2008)
    6. Wetlands International 2002
    7. (UICN 2002)
    8. « Annex 2: Waterbird species to which the Agreement applies », Agreement on the conservation of African-Eurasian migratory Waterbirds (AEWA), AEWA (consulté le 13 janvier 2008)
    9. a et b Définitions lexicographiques et étymologiques de « souchet » dans le Trésor de la langue française informatisé, sur le site du Centre national de ressources textuelles et lexicales
    10. (la) C Linnaeus, Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio A. rostri extremo dilatato rotundato, ongue incurvo. decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii)., 124. “A. macula alarum rufa nigra alba..”, 1758
    11. Antoine Jacques LouisJourdan, Dictionnaire des termes usités dans les Sciences naturelles, J.-B. Baillière, 1834 (lire en ligne)
    12. (fr) Antoine Louchart, Cécile Mourer-Chauviré, Erksin Guleç, Francis Clark Howell et Tim D. White, « L'avifaune de Dursunlu, Turquie, Pléistocène inférieur: climat, environnement et biogéographie », C. R. Acad. Sci. Paris IIA, vol. 327, no 5,‎ 1998, p. 341-346

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia FR

    Canard souchet: Brief Summary ( Francês )

    fornecido por wikipedia FR

    Spatula clypeata

    Le Canard souchet (Spatula clypeata, anciennement Anas clypeata) est une espèce de canards barboteurs et « filtreurs » qui se reproduit dans les zones septentrionales de l'Eurasie et dans la plupart de l'Amérique du Nord. Il est accidentel en Australie. Habituellement placé dans le genre Anas, cette espèce, assez différente du canard colvert, est placée avec d'autres espèces aux ailes bleues dans le genre Spatula par certains auteurs.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia FR

    Spatula clypeata ( Italiano )

    fornecido por wikipedia IT

    Il mestolone o mestolone comune (Spatula clypeata (Linnaeus, 1758)) è un uccello della famiglia degli Anatidi diffuso in Europa e Asia e nella maggior parte del Nordamerica.[2]

    Descrizione

    Questa specie è inconfondibile nell'emisfero settentrionale a causa del suo grande becco a forma di spatola. Il maschio nidificante (abito nuziale) ha la testa verde (che in base alla condizione di luce può apparire anche blu, nera e/o violetto in varie tonalità), il petto bianco e il ventre e i fianchi castano-rosicci, gli occhi sono di color giallo. In volo, vengono rese visibili le penne anteriori dell'ala azzurro pallide, separate dallo specchio di color verde da un bordo bianco. Le femmine sono bruno chiare, con il piumaggio molto simile ad una femmina di germano reale, ma il loro becco lungo e largo le identifica facilmente. La parte anteriore dell'ala della femmina è grigia, gli occhi sono di colore marrone, le zampe sono di colore arancione, la taglia è più piccola di quella del maschio. Nel piumaggio non di nidificazione (eclissato), il maschio assomiglia di più alla femmina.

    Dimensioni

    Lunghezza: dai 43 ai 50 cm di lunghezza.

    Apertura alare: dai 67 agli 82 cm di larghezza.

    Peso medio: 560-670 grammi.

    Distribuzione e habitat

    È un uccello delle regioni acquatiche aperte, come le praterie allagate o le paludi con un po' di vegetazione emergente. Quest'anatra di superficie è strettamente migratrice e sverna molto più a sud del suo areale di nidificazione. Non è così gregario come altre anatre di superficie al di fuori della stagione della nidificazione e tende a formare solamente piccoli stormi.

    Biologia

     src=
    Uova di Spatula clypeata

    Voce

    Questa è una specie abbastanza silenziosa. Il maschio emette un richiamo sgraziato, mentre la femmina emette un quack simile a quello del germano reale.

    Alimentazione

    La particolare forma a cucchiaio del becco, provvisto inoltre di setole lungo il bordo interno superiore e inferiore, consente al mestolone di filtrare l'acqua, spesso spostando il suo becco da un lato all'altro cibandosi di plancton ma anche di piccoli molluschi e insetti; la sua dieta comprende inoltre vegetali acquatici.

    Riproduzione

    Le coppie si formano durante l'inverno; nidifica in prossimità dell'acqua. Il nido è una bassa depressione sul suolo, rivestita con materiale vegetale e piumino. Vengono deposte da 8 a 12 uova che vengono covate dalla femmina dai 22 ai 24 giorni; gli anatroccoli nati impiegano circa 40-49 giorni per crescere.

    Sistematica

    Ossa fossili di un'anatra molto simile sono state ritrovate nei depositi del Pleistocene inferiore di Dursunlu (Turchia). Non sappiamo ancora, comunque, come questi uccelli fossero imparentati con il mestolone settentrionale del giorno d'oggi; in senso stretto, se le differenze notate li facciano appartenere ad una specie imparentata o ad una paleosottospecie, o siano attribuibili ad una variazione individuale [3].

    Conservazione

    Il mestolone comune è una delle specie protette dall'Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA).

    Galleria d'immagini

    Note

    1. ^ (EN) BirdLife International 2016, Spatula clypeata, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020. URL consultato il 30 settembre 2018.
    2. ^ (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Anatidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 30 settembre 2018.
    3. ^ Louchart et al. 1998

    Bibliografia

    • Louchart, Antoine; Mourer-Chauviré, Cécile; Guleç, Erksin; Howell, Francis Clark & White, Tim D. (1998): L'avifaune de Dursunlu, Turquie, Pléistocène inférieur: climat, environnement et biogéographie. C. R. Acad. Sci. Paris IIA 327(5): 341-346. [French with English abridged version] doi:10.1016/S1251-8050(98)80053-0 (HTML abstract)

     title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autori e redattori di Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia IT

    Spatula clypeata: Brief Summary ( Italiano )

    fornecido por wikipedia IT

    Il mestolone o mestolone comune (Spatula clypeata (Linnaeus, 1758)) è un uccello della famiglia degli Anatidi diffuso in Europa e Asia e nella maggior parte del Nordamerica.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autori e redattori di Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia IT

    Slobeend ( Neerlandês; Flamengo )

    fornecido por wikipedia NL

    Vogels

    De slobeend (Spatula clypeata) is een grondeleend uit de familie van de eendachtigen (Anatidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd als Anas clypeata in 1758 gepubliceerd door Carl Linnaeus.[2] De vogel heeft een groot verspreidingsgebied in Noord-Amerika, noordelijk Azië en Europa (zie kaartje).

    Kenmerken

    Beide geslachten hebben een opvallende grote spatelvormige snavel. Het mannetje heeft een groene kop, een witte borst, roodbruine flanken, lichtblauwe voorvleugels en gele ogen. Het vrouwtje is bruin en met een groene vleugelspiegel en blauwe schouders.

    Leefwijze

    De 50 cm lange eend 'ploegt' vaak met zijn brede snavel door het water om er voedsel uit te zeven. Hoewel hij een wat lompe indruk maakt is het een vogel die vaak en graag vliegt. Het voedsel bestaat uit waterplanten en kleine waterdieren.

    Voortplanting

    Het legsel bestaat uit zeven tot tien groengele eieren, die door het wijfje gedurende 23 dagen worden bebroed

    Status in Nederland en Vlaanderen

    In Nederland is dit plaatselijk een vrij talrijke broedvogel, vooral bij enigszins brak water. Het aantal broedvogels vertoont schommelingen, en het netto resultaat is een significante afname. Volgens SOVON waren er in 2007 circa 8500 broedparen in Nederland.[3] De soort staat als niet bedreigd op de internationale Rode Lijst van de IUCN,[1] maar valt wel onder het AEWA-verdrag. Omdat de afname van de aantallen broedvogels zorgelijk is, werd de soort in 2004 als kwetsbaar op de Nederlandse Rode Lijst gezet.

    Als trekvogel komt de slobeend in vrij groot aantal voor in Nederland; dit aantal neemt toe.[3] In Bourgoyen-Ossemeersen, een natuurgebied binnen de grenzen van de Belgische stad Gent, verblijft regelmatig meer dan 1% van de Noordwest-Europese populatie van slobeenden. Hoewel er hoogstens 1000 slobeenden in Vlaanderen broeden[4], staat de soort daar niet op de Vlaamse Rode Lijst.

    Afbeeldingen

    Zie ook

    Externe links

    Bronnen, noten en/of referenties
    1. a b (en) Slobeend op de IUCN Red List of Threatened Species.
    2. Linnaeus, C. (1758). Systema naturae ed. 10: 124
    3. a b SOVON Verspreiding en aantalsontwikkeling van de slobeend in Nederland
    4. INBO Slobeend: Verspreiding, aantallen en trends
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia-auteurs en -editors
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia NL

    Slobeend: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

    fornecido por wikipedia NL

    De slobeend (Spatula clypeata) is een grondeleend uit de familie van de eendachtigen (Anatidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd als Anas clypeata in 1758 gepubliceerd door Carl Linnaeus. De vogel heeft een groot verspreidingsgebied in Noord-Amerika, noordelijk Azië en Europa (zie kaartje).

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia-auteurs en -editors
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia NL

    Skjeand ( Norueguês )

    fornecido por wikipedia NO
     src=
    Spatula clypeata

    Skjeand (Anas clypeata) er en fugl i andefamilien. Den er om lag 50 cm lang. Hunnfuglen er brunspraglete, mens hannen har kritthvitt bryst, mørkegrønt hode og rødbrun buk. Begge fuglene virker framtunge i vatnet og nebbet peker ofte nedover.

    Utbredelse

    I Sør-Norge er det få eksemplar av disse fuglene, og de opptrer sporadisk i Nord-Norge. Tallet på observasjoner øker. Skjeendene hekker få om gangen ved grunne innsjøer med rik vegetasjon rundt Oslofjorden og fra Møre til Helgeland. Skjeendene er trekkfugler som kommer i april og som trekker sørover i september-oktober. De overvintrar i Vest-Europa og Nord-Afrika.

    Arten er rødlistet i Norsk rødliste for arter 2015, til Sårbar (VU). Kategorien skulle egentlig vært Sterkt truet (EN) hvis man bare så på Norge, men så ble den satt ned et trinn til VU fordi det går bra med arten i nabolandene - og man anser at arten vil kunne innvandre fra Sverige hvis den blir borte hos oss.[2]

    Reiret

    Reiret blir gjemt i vegetasjonen nær vatn og er bygget av gras og dun. Skjeanda legger 8-10 gulhvite egg i april-juni. Hunnen ruger i 23-25 dager og ungene er flygedyktige etter 40-45 dager. Skjeanda eter små krepsdyr og bløtdyr.

    Referanser

    1. ^ «Artsdatabankens artsopplysninger». Artsdatabanken. 18. november 2015. Besøkt 24. januar 2019.
    2. ^ Artsdatabanken: Nedgradering av rødlistekategori (2015). Besøksdato 26. januar 2019

    Eksterne lenker

    ornitologistubbDenne ornitologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
    Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia forfattere og redaktører
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia NO

    Skjeand: Brief Summary ( Norueguês )

    fornecido por wikipedia NO
     src= Spatula clypeata

    Skjeand (Anas clypeata) er en fugl i andefamilien. Den er om lag 50 cm lang. Hunnfuglen er brunspraglete, mens hannen har kritthvitt bryst, mørkegrønt hode og rødbrun buk. Begge fuglene virker framtunge i vatnet og nebbet peker ofte nedover.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia forfattere og redaktører
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia NO

    Płaskonos zwyczajny ( Polonês )

    fornecido por wikipedia POL
    Commons Multimedia w Wikimedia Commons

    Płaskonos zwyczajny, płaskonos[3] (Spatula clypeata) – gatunek średniego, wędrownego ptaka wodnego z rodziny kaczkowatych (Anatidae).

     src=
    Spatula clypeata

    Występowanie

    Zamieszkuje Eurazję poza północnymi skrajami i basenem Morza Śródziemnego oraz Amerykę Północną. Przeloty w marcu – kwietniu i sierpniu – listopadzie. Zimuje w południowej Europie nad Morzem Śródziemnym, północnej i środkowej Afryce oraz jej atlantyckich wybrzeżach, południowej Azji i Ameryce Południowej. Populacje zachodnioeuropejskie są osiadłe lub koczownicze. W Polsce nielicznie gnieździ się na całym niżu.

    Morfologia

    Cechy gatunku
    Samiec większy od samicy, u obu płci charakterystyczny, silnie spłaszczony na końcu, szeroki, łyżkowaty dziób. W wielobarwnym ubarwieniu godowym samiec ma głowę i górną część szyi zielonoczarną z metalicznym połyskiem, dół szyi biały. Wierzch ciała ciemny z białym obramowaniem, spód i boki kasztanoworude z białą obwódką. Lusterko zielone, pokrywy skrzydłowe błękitne. W locie widoczna dobrze jasnoniebieska plama na skrzydłach. Jako jedyny w swojej rodzinie kaczor ma żółtą tęczówkę. Samica jasnobrązowa z ciemnym deseniem, białawym brzuchem, błękitnymi pokrywami skrzydłowymi i zielonym lusterkiem. Samiec poza okresem godowym i osobniki młodociane przypominają samicę, choć kaczory mają nieco jaśniejsze pióra.
    Odgłosy samca słychać jako "guek guek", a samica kwacze.
    Wymiary średnie[3][4][5]
    długość ciała ok. 43–52 cm
    długość skrzydła 20-26 cm
    rozpiętość skrzydeł 69-85 cm
    masa ciała ok. 410–850 g

    Ekologia

    Biotop
    Stawy, jeziora, zalane pola, mokradła i starorzecza lub zbiorniki na otwartej przestrzeni o gęsto zarośniętych manną, turzycami, trzciną i pałką brzegach. Zimą pojawia się także na wybrzeżach mórz. Ze względu na sposób żerowania szuka płytkich wód.
    Toki
    Wiosenne powroty w marcu i kwietniu odbywają się parami. W czasie toków późną jesienią kaczor zatacza koła wokół samicy wyciągając do niej szyję.
    Gniazdo
    Na lądzie, dość daleko od wody, ukryte pod osłoną traw i turzyc. Buduje je samica. To mała jamka w ziemi wysłana popielatym puchem i materiałem roślinnym. Znaleźć tam można charakterystyczne pióra pokrywowe z białymi otoczkami i jasnymi plamami.
     src=
    Samica w czasie czyszczenia piór (Kolkata, Indie)
    Jaja
    W ciągu roku wyprowadza jeden lęg, składając w kwietniu–czerwcu 6 do 13 zielonkawych jaj o średnich wymiarach 55 x 37mm i średniej masie 40 g.
    Okres lęgowy
    Jaja wysiadywane są przez okres 22 do 28 dni przez samicę. Po wykluciu matka prowadzi kaczęta na niegłęboką wodę, która obfituje w pokarm. Kaczor pomaga w wychowywaniu młodych tylko na początku. Potem w czerwcu oddala się i przechodzi pierzenie. Pisklęta są zagniazdownikami, usamodzielniają się po 40–45 dniach. W puchu mają ciemny grzbiet, żółtawy brzuch, ciemny pas przeciągnięty przez oko idący od dzioba do policzków. U nasady skrzydeł 2 żółte plamy i jedna u nasady ogona. Po 6 tygodniach potrafią latać.
    Pożywienie
    Fito- i zooplankton zbierany przy dnie. Odcedza go z nadmiaru wody i błota, dzięki anatomicznie udoskonalonemu dziobowi z licznymi długimi blaszkami na krawędzi. Często żeruje nocą.

    Ochrona

    W Czerwonej księdze gatunków zagrożonych Międzynarodowej Unii Ochrony Przyrody i Jej Zasobów został zaliczony do kategorii LC (najmniejszej troski)[2]. Gatunek objęty ochroną ścisłą.

    Zobacz też

    fauna Polski, ptaki Polski.

    Przypisy

    1. Anas clypeata, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.) [dostęp 2014-02-09]
    2. a b BirdLife International 2012, Spatula clypeata [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2014 [online], wersja 2014.2 [dostęp 2014-09-28] (ang.).
    3. a b Busse i in. 1991 ↓, s. 98.
    4. Sterry i in. 2002 ↓, s. 72.
    5. Northern Shoveler Anas clypeata (ang.). WhatBird. [dostęp 2014-01-23].

    Bibliografia

    • Karel, Stastny: Ptaki wodne. Warszawa: Delta, 1993. ISBN 83-85817-10-7.
    • Przemysław Busse (red.), Zygmunt Czarnecki, Andrzej Dyrcz, Maciej Gromadzki, Roman Hołyński, Alina Kowalska-Dyrcz, Jadwiga Machalska, Stanisław Manikowski, Bogumiła Olech: Ptaki. T. II. Warszawa: Wiedza Powszechna, 1991, seria: Mały słownik zoologiczny. ISBN 83-214-0563-0.
    • Paul Sterry, Andrew Cleave, Andy Clements, Peter Goodfellow: Ptaki Europy: przewodnik ilustrowany. Warszawa: Horyzont, 2002. ISBN 83-7311-341-X.

    Linki zewnętrzne

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia POL

    Płaskonos zwyczajny: Brief Summary ( Polonês )

    fornecido por wikipedia POL

    Płaskonos zwyczajny, płaskonos (Spatula clypeata) – gatunek średniego, wędrownego ptaka wodnego z rodziny kaczkowatych (Anatidae).

     src= Spatula clypeata
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia POL

    Pato-trombeteiro ( Português )

    fornecido por wikipedia PT

    O pato-trombeteiro (Spatula clypeata) é uma ave da família Anatidae.[1] Os machos são inconfundíveis, com a cabeça verde, o peito branco, os flancos avermelhados e o seu bico em forma de espátula. As fêmeas são acastanhadas, mas também se identificam facilmente graças à forma do bico.

     src=
    Fêmea de pato-trombeteiro

    Este pato nidifica no centro e no norte da Europa. Em Portugal ocorre sobretudo durante o Inverno, podendo então considerar-se relativamente comum.

     src=
    Spatula clypeata - MHNT

    Conservação

    A população nidificante desta espécie encontra-se listada no Livro Vermelho dos Vertebrados de Portugal com o estatuto de Em Perigo.

    Referências

    1. «Anas clypeata» (em inglês). ITIS (www.itis.gov)

     title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autores e editores de Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia PT

    Pato-trombeteiro: Brief Summary ( Português )

    fornecido por wikipedia PT

    O pato-trombeteiro (Spatula clypeata) é uma ave da família Anatidae. Os machos são inconfundíveis, com a cabeça verde, o peito branco, os flancos avermelhados e o seu bico em forma de espátula. As fêmeas são acastanhadas, mas também se identificam facilmente graças à forma do bico.

     src= Fêmea de pato-trombeteiro

    Este pato nidifica no centro e no norte da Europa. Em Portugal ocorre sobretudo durante o Inverno, podendo então considerar-se relativamente comum.

     src= Spatula clypeata - MHNT
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Autores e editores de Wikipedia
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia PT

    Rață lingurar ( Romeno; moldávio; moldavo )

    fornecido por wikipedia RO
     src=
    Spatula clypeata - MHNT

    Rața lingurar (Anas clypeata) este o specie de rață anseriformă din genul Anas. Poate atinge 50 de cm lungime, cu o anvergură a aripilor de 70-85 și o greutate de 0,5 - 1 kg. [2] Clocește în Eurasia și America de Nord și este o pasăre migratoare. În România este oaspete de iarnă. [3]

    Referințe

    1. ^ BirdLife International (2012). Anas clypeata. Lista roșie a speciilor periclitate IUCN. Versiunea 2013.2. International Union for Conservation of Nature. Accesat în 10 septembrie 2014.
    2. ^ Anas clypeata: rața lingurar de la animale-salbatice.ro; accesat pe 10 septembrie 2014
    3. ^ Atlas zoologic, prof. univ. dr. doc. Constantin Bogoescu, prof. Alexandru Dabija, prof. Emil Sanielevici, Editura Didactică și Pedagogică, București, 2005, pag 162-163; ISBN 973-30-1722-1;

    Legături externe

    Commons-logo.svg Materiale media legate de Rață lingurar la Wikimedia Commons

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia autori și editori
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia RO

    Rață lingurar: Brief Summary ( Romeno; moldávio; moldavo )

    fornecido por wikipedia RO
     src= Spatula clypeata - MHNT

    Rața lingurar (Anas clypeata) este o specie de rață anseriformă din genul Anas. Poate atinge 50 de cm lungime, cu o anvergură a aripilor de 70-85 și o greutate de 0,5 - 1 kg. Clocește în Eurasia și America de Nord și este o pasăre migratoare. În România este oaspete de iarnă.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia autori și editori
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia RO

    Skedand ( Sueco )

    fornecido por wikipedia SV

    Skedand (Spatula clypeata eller Anas clypeata) är en vanlig simand med stort utbredningsområde på norra halvklotet.[2]

    Utseende och läte

     src=
    Hane.
     src=
    Hona.

    Skedanden är en medelstor and med en längd på 44–52 centimeter och vingspann på 73–82 centimeter.[3] Den har en kort hals och en iögonfallande stor och platt näbb, som ger den ett framtungt intryck både simmande och i flykten. Benen är orangefärgade, den har en grön vingspegel och dess vingundersidor är ljust gråvita med en mörk bakkant.

    Den adulta hanen i praktdräkt har stålgrå näbb, mörkgrönt huvud som kan se svart ut på håll, gult öga, vitt bröst och rygg, rödbruna kroppsidor och buk, svart stjärt och handpennor och klarblå övre armtäckare.

    Honan, som på avstånd kan påminna om en gräsand, är vattrad i beige och brunt och ger ett ganska ljust intryck. De flesta fjädrar är dock mörkt bruna men har en ljusbeige bräm. Honan har grå övre armtäckare. Den har ett ljust ansikte med en mörkare hjässa och ett mörkt ögonstreck och mörka ögon. Kanterna på dess stora näbb är orange medan ovan och undersidan är grå. Juvenilen påminner om honorna men är betydligt mörkare i en kastanjebrun färg.

    Den är en förhållandevis tyst fågel. Hanen har ett knackande lockläte "tok-tok...tok-tok" och honan har ett gräsandsliknande kvackande.

    Systematik och utbredning

     src=
    Detaljerad utbredning i Europa

    Utbredning

    Skedanden häckar i de norra områdena av Europa och Asien, och över merparten av Nordamerika.[2] Merparten av populationen är flyttfåglar och överger de nordligare häckningsområdena. Vintertid förekommer arten utöver de sydligare häckningsområdena även i Afrika, södra Centralasien, Sydostasien, Mellan- och Sydamerika, och på öar i Stilla havet.[4] Den har till och med vid några få tillfällen vintertid observerats i Australien.[4]

    Systematik

     src=
    Hane.

    Arten beskrevs första gången taxonomisk 1758 av Carl von Linné i hans verk Systema naturae under sitt nuvarande vetenskapliga namn.[5] Som andra simänder har den traditionellt placerats i släktet Anas, men DNA-studier visar att skedanden tillsammans med exempelvis årta och några andra arter utgör en tydligt åtskild klad inom detta släkte.[6][7] Denna klad kan möjligen stå närmare de sydamerikanska andarterna i släktena Tachyeres, Speculanas, Lophonetta och Amazonetta än resten av Anas. De allra flesta internationella taxonomiska auktoriteter bryter därför ut skedanden med släktingar till det egna släktet Spatula.[2][8][9][1] Några behåller dem dock fortfarande i Anas, bland annat Sveriges ornitologiska förening.

    Trots sitt mycket stora utbredningsområde accepteras inga föreslagna underarter. Fossil av en mycket liknande and har återfunnits från tidig pleistocen i Dursunlu, Turkiet. Det är oklart hur dessa fåglar är besläktade med dagens skedand. Det vill säga om det rör sig om en annan art, en förhistorisk underart, eller om skillnaderna beror på individuella vaiationer.[10]

    Förekomst i Sverige

    I Sverige häckar skedanden sparsamt främst i de södra och östra delarna, i norr sällsynt utefter kusten.

    Ekologi

    Skedanden förekommer i öppen, näringsrik våtmark, med tillgång till tät skyddande vegetation, som fuktiga gräsmarker, grunda slättsjöar, träsk och kärr. Den är inte lika social, utanför häckningsperioden, som många andra simänder, och tenderar att bara bilda mindre flockar eller uppträda i par. Den födosöker genom att "beta" vattenvegetation, ofta genom att svänga näbben från sida till sida. Den äter även blötdjur och insekter under häckningsperioden.

     src=
    Spatula clypeata

    Boet är en grund fördjupning i marken, som fodras med växtmaterial och dun, ofta i närheten av vatten. Den börjar häcka tidig, i de norra områdena strax efter islossningen. Den lägger i genomsnitt nio till elva ägg, men kullar med sex till 14 ägg har observerats, som honan ruvar i 22–26 dagar.[4] Honan tar sedan ensam hand om ungarna som blir flygga efter 40–45 dagar.[4]

    Status och hot

    Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Nordamerika ökar bestånden, medan de är stabila i Europa. Världspopulationen uppskattas till mellan 6,5 och sju miljoner individer, varav det i Europa tros häcka 170.000-233.000 par.[1]

    Namn

    Sitt namn har den fått av sin stora platta näbb som ser ut som en sked. Den har även kallats Läffeland och Slevtrut.[11]

    Noter

    1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2012 Anas clypeata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
    2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
    3. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 26-27. ISBN 978-91-7424-039-9
    4. ^ [a b c d] Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
    5. ^ Linné, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. Holmiae. (Laurentii Salvii). sid. 124. ”A. macula alarum rufa nigra alba.”
    6. ^ Johnson, K.P., and M.D. Sorenson (1999), Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus: Anas): A comparison of molecular and morphological evidence, Auk 116, 792-805.
    7. ^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
    8. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
    9. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
    10. ^ Louchart, Antoine; Mourer-Chauviré, Cécile; Guleç, Erksin; Howell, Francis Clark & White, Tim D. (1998): L'avifaune de Dursunlu, Turquie, Pléistocène inférieur: climat, environnement et biogéographie. Les Comptes rendus de l'Académie des sciences IIA 327(5): 341-346.doi:10.1016/S1251-8050(98)80053-0
    11. ^ Läffeland, Slev-trut SAOB

    Externa länkar

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia författare och redaktörer
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia SV

    Skedand: Brief Summary ( Sueco )

    fornecido por wikipedia SV

    Skedand (Spatula clypeata eller Anas clypeata) är en vanlig simand med stort utbredningsområde på norra halvklotet.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia författare och redaktörer
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia SV

    Bayağı kaşıkgaga ( Turco )

    fornecido por wikipedia TR

    Bayağı kaşıkgaga (Anas clypeata), ördekgiller (Anatidae) familyasından Avrupa ve Asya'nın kuzey bölgeleriyle Kuzey Amerika'nın bazı alanlarında bulunan bir yüzücü ördek, bir kaşıkgaga türü.

    Dağılım alanlarından uzaklara göç eden kuşlardır. Üreme zamanları dışında toplu halde yaşarlar ve sürüler oluşturular.

    Erkekler gaga biçimleriyle ve yeşil başlarıyla tanınırlar. Göğüs,karın ve böğürler beyaz ve fındık rengidir. Boyutları 49–52 cm arasıdır.

    Dişiler açık kahve, gagaları yine splatula biçimindedir. Kanat uçları gridir.

    Dış bağlantılar

    Stub icon Kazsılar ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia yazarları ve editörleri
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia TR

    Bayağı kaşıkgaga: Brief Summary ( Turco )

    fornecido por wikipedia TR

    Bayağı kaşıkgaga (Anas clypeata), ördekgiller (Anatidae) familyasından Avrupa ve Asya'nın kuzey bölgeleriyle Kuzey Amerika'nın bazı alanlarında bulunan bir yüzücü ördek, bir kaşıkgaga türü.

    Dağılım alanlarından uzaklara göç eden kuşlardır. Üreme zamanları dışında toplu halde yaşarlar ve sürüler oluşturular.

    Erkekler gaga biçimleriyle ve yeşil başlarıyla tanınırlar. Göğüs,karın ve böğürler beyaz ve fındık rengidir. Boyutları 49–52 cm arasıdır.

    Dişiler açık kahve, gagaları yine splatula biçimindedir. Kanat uçları gridir.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia yazarları ve editörleri
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia TR

    Широконіска ( Ucraniano )

    fornecido por wikipedia UK
     src=
    яйце Spatula clypeata - Тулузький музей

    Широконіска (Anas clypeata) — водоплавний птах родини качкових. В Україні гніздовий, перелітний, зимуючий вид.

    Зовнішній вигляд

    Маса тіла 450-850 г, довжина тіла 49-52 см, розмах крил 70-84 см. У дорослого самця в шлюбному вбранні голова, верхня частина шиї, спина, поперек і надхвістя чорні, з зеленим металічним полиском; частина плечових пер біла, інші - видовжені, з білими, світло-блакитними і чорними смугами; воло біле; груди, черево і боки тулуба руді; задня частина боків біла; підхвістя чорне; "дзеркальце" зелене, блискуче, окреслене спереду білим; верхні малі і середні покривні пера крил блакитні; хвіст білуватий, центральні стернові пера бурі; дзьоб чорний, лопатоподібний; ноги жовтогарячі; райдужна оболонка ока жовта; у позашлюбному вбранні схожий на дорослу самку, але має блискуче "дзеркальце", чорне надхвістя і насичений блакитний колір покривних пер крил; дзьоб оливково-бурий. Доросла самка темно-бура, пера з вохристою облямівкою; верхні покривні пера крил сірувато-блакитні; дзьоб оливково-сірий; райдужна оболонка ока від жовтої до коричневої. Молодий птах подібний до дорослої самки, але темніший.[1]

    Поширення

    Поширена в Європі, Північній Африці, Південній Азії і Північній Америці. Перелітний птах. В Україні гніздовий, перелітний, зимуючий. Гніздиться на всій території країни, крім Карпат і Криму; мігрує скрізь; зимує біля узбережжя морів та в пониззі Дунаю.

    Об'єкт полювання.

    Джерела

    1. Фесенко Г. В., Бокотей А. А. Птахи фауни України. — К., 2002. — 416 с. — ISBN 966-7710-22-Х.

    Література

    Птах Це незавершена стаття з орнітології.
    Ви можете допомогти проекту, виправивши або дописавши її.
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Автори та редактори Вікіпедії
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia UK

    Широконіска: Brief Summary ( Ucraniano )

    fornecido por wikipedia UK
     src= яйце Spatula clypeata - Тулузький музей

    Широконіска (Anas clypeata) — водоплавний птах родини качкових. В Україні гніздовий, перелітний, зимуючий вид.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Автори та редактори Вікіпедії
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia UK

    Vịt mỏ thìa ( Vietnamita )

    fornecido por wikipedia VI
     src=
    Spatula clypeata

    Vịt mỏ thìa[1] (danh pháp khoa học: Anas clypeata) là một loài chim trong họ Vịt.[2] Loài vịt này phổ biến và phân bố rộng rãi. Chúng sinh sản ở các vùng phía bắc của châu Âu và châu Á và khắp hầu hết Bắc Mỹ, trú đông ở phía nam châu Âu, châu Phi, tiểu lục địa Ấn Độ, Đông Nam Á, Trung và Nam Mỹ. Đây là một kẻ lang thang hiếm hoi đến Úc. Ở Bắc Mỹ, nó sinh sản dọc theo rìa phía nam của Vịnh Hudson và phía tây của mặt nước này, và phía Nam như Ngũ Đại hồ phía tây Colorado, Nevada và Oregon.

    Chú thích

    1. ^ http://www.sibagu.com/vietnam/anatidae.html. Truy cập 8 tháng 10 năm 2015. |tựa đề= trống hay bị thiếu (trợ giúp)
    2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

    Tham khảo

    Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến chim này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia VI

    Vịt mỏ thìa: Brief Summary ( Vietnamita )

    fornecido por wikipedia VI
     src= Spatula clypeata

    Vịt mỏ thìa (danh pháp khoa học: Anas clypeata) là một loài chim trong họ Vịt. Loài vịt này phổ biến và phân bố rộng rãi. Chúng sinh sản ở các vùng phía bắc của châu Âu và châu Á và khắp hầu hết Bắc Mỹ, trú đông ở phía nam châu Âu, châu Phi, tiểu lục địa Ấn Độ, Đông Nam Á, Trung và Nam Mỹ. Đây là một kẻ lang thang hiếm hoi đến Úc. Ở Bắc Mỹ, nó sinh sản dọc theo rìa phía nam của Vịnh Hudson và phía tây của mặt nước này, và phía Nam như Ngũ Đại hồ phía tây Colorado, Nevada và Oregon.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia VI

    Широконоска ( Russo )

    fornecido por wikipedia русскую Википедию
     src=
    Типичное место обитания

    В Европейской части России на север поднимается до Беломорска в Карелии, Архангельска, устья р. Печоры, бассейна Оби в районе Салехарда. В Сибири встречается на Енисее до впадении в него Нижней Тунгуски, на Таймыре до границы зоны лесов, в бассейне рек Вилюй, Яна (до 68° с. ш.) и Колыма (до 68,5° с. ш.) Изредка встречается на Камчатке. Южная граница гнездовий пролегает через прикаспийские и приаральские степи и полупустыни, низовья Сырдарьи, Семиречье, бассейн Чёрного Иртыша, Забайкалье, озеро Орок-Нор на северо-западе Монголии, Маньчжурию, Приморье и остров Хоккайдо[4].

    В Северной Америке гнездится на западе материка, на восток достигая района Великих озёр в штате Миннесоты и канадской провинции Манитоба. На севере ареал доходит до северной Аляски, на юге до калифорнийской долины и штата Нью-Мексико[5].

    Миграции

    Перелётная птица. В Европе зимуют на Британских и Азорских островах, в Средиземноморье, на побережье Чёрного моря в Болгарии и Румынии. В Африке достигают Канарских островов, Сенегала и Северной Нигерии на западе и Уганды и побережья Красного моря на востоке. Южнее границ России перемещаются в Закавказье, Ирак, Иран, Среднюю Азию, Индию и северные районы Индокитая. На востоке зимуют на о. Хонсю и южных Японских островах, Тайване и Филиппинах. Известны случайные залёты в Австралию[4]. В Америке мигрируют в южные и юго-восточные штаты США, Мексику, западные районы Центральной Америки и Антильские острова[5].

    Местообитания

    Излюбленные биотопы — открытые водоёмы степной и лесостепной зоны, где широконоски наиболее многочисленны. В полосе лесов обитает на мелководье открытых озёр и в широких поймах рек. В тундре встречается только на северо-востоке Европы. Предпочтение отдаёт водоёмам с растительностью, однако с открытыми водными пространствами. Избегает лесных рек и озёр с плотно подступившим лесом. В период зимней миграции держится на лиманах, морских побережьях в зоне прилива и болотах с пресной или солёной водой.

    Размножение

     src=
    Добыча корма
     src=
    Яйца из коллекции Тулузского музея

    Половая зрелость наступает в возрасте одного года, хотя большая часть птиц приступает к размножению только через 2 года[6]. Сезон размножения, как правило, приходится на апрель — июнь[7]. Пары образуются ещё до его начала — к местам гнездовий утки прибывают уже парами. Тем не менее, в брачный период одинокие самцы иногда преследуют чужих самок. В это время можно наблюдать птиц, плывущих друг за другом по кругу с погружённым в воду клювом. Иногда самец и самка тихо покрякивают, покачивая вытянутой головой вверх и вниз. Гнездо представляет собой углубление в земле с выстилкой из прошлогодней растительности и светло-серого пуха, обычно недалеко от водоёма — на небольшом безлесом острове, сенокосном лугу, на высокой осоковой кочке, в тростнике. Птицы часто гнездятся недалеко от других общественных птиц — крачек, куликов или сизых чаек. Их сигнал тревоги помогает широконоскам лучше защититься от приближающихся хищников. Диаметр гнезда 200—270 мм, диаметр лотка 150—200 мм, глубина лотка 90-100 мм[8]. Полная кладка состоит из 7-13 (чаще 10-12) светлых с желтоватым либо желтовато-оливковым оттенком яиц. Насиживание начинается с последнего яйца и продолжается в течение 23-25 дней[7]. Самка насиживает в одиночку; вначале срока она периодически покидает гнездо, прикрывая яйца пухом, а ближе к концу сидит очень плотно. После начала инкубации селезень быстро теряет интерес к потомству и сбивается в однополые стаи, в которых пережидает линьку. Птенцы, как и у других утиных, выводкого типа — вскоре после вылупления они покидают гнездо и следуют за самкой. Способность к полёту появляется в возрасте 40-45 дней, после чего птенцы рассеиваются и начинают самостоятельную жизнь. Осенний отлёт начинается в сентябре.

    Питание

    Это одна из наиболее плотоядных речных уток — основу её питания составляют крохотные рачки (Valvata, Daphne, Cyclops, Esteria), моллюски (Planorbis contortus, Vivipatus viviparus, Dreissena, Planorbis), насекомые и их личинки (ручейники, хирономиды, стрекозы, водяные жуки), которых птицы процеживают с помощью языка и пластинок своего клюва. В меньшей степени птицы употребляют в пишу некоторых улиток и личинки рыб. Наряду с животными кормами, утки питаются семенами и вегетативными частями водных растений. Часто кормятся группами и собираются в местах кормёжки других птиц. Пищу собирают с поверхности воды либо со дна водоёма, опуская клюв в воду. Чтобы поднять её на поверхность из нижних слоёв воды, могут подолгу крутиться на одном месте, создавая таким образом водоворот[4][9].

    Примечания

    1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 30. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
    2. Killian Mullarney, Lars Svensson, Dan Zetterström, & Peter J. Grant (1999) Birds of Europe. Princeton University Press. ISBN 978-0-691-05054-6 pp.50
    3. John Gooders & Trevor Boyer. Ducks of North America and the Northern Hemisphere. Facts on File, 1986 ISBN 978-0-8160-1422-4
    4. 1 2 3 4 5 Г. П. Дементьев, Н. А. Гладков Птицы Советского Союза. Том 6 — Наука, 1954
    5. 1 2 Dubowy, P. J. 1996. Northern Shoveler (Anas clypeata). In The Birds of North America, No. 217 (A. Poole and F. Gill, eds.). The Academy of Natural Sciences, Philadelphia, PA, and the American Ornithologists' Union, Washington, D.C.
    6. Peter Blums & Robert G. Clark (2003) Correlates of lifetime reproductive success in three species of European ducks. Oecologia. Vol 140, Num 1 (June, 2004) DOI 10.1007/s00442-004-1573-8 HTML Abstract
    7. 1 2 Paul Ehrlich, David S. Dobkin & Darryl Wheye The Birder’s Handbook: A Field Guide to the Natural History of North American Birds. Fireside. 1988 ISBN 978-0-671-65989-9
    8. Боголюбов А. С., Жданова О. В., Кравченко М. В. Определитель птиц и птичьих гнёзд средней полосы России. — Москва, «Экосистема», 2006 онлайн
    9. John Gooders & Trevor Boyer. Ducks of North America and the Northern Hemisphere. Facts on File, 1986. ISBN 978-0-8160-1422-4
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Авторы и редакторы Википедии

    Широконоска: Brief Summary ( Russo )

    fornecido por wikipedia русскую Википедию
     src= Типичное место обитания

    В Европейской части России на север поднимается до Беломорска в Карелии, Архангельска, устья р. Печоры, бассейна Оби в районе Салехарда. В Сибири встречается на Енисее до впадении в него Нижней Тунгуски, на Таймыре до границы зоны лесов, в бассейне рек Вилюй, Яна (до 68° с. ш.) и Колыма (до 68,5° с. ш.) Изредка встречается на Камчатке. Южная граница гнездовий пролегает через прикаспийские и приаральские степи и полупустыни, низовья Сырдарьи, Семиречье, бассейн Чёрного Иртыша, Забайкалье, озеро Орок-Нор на северо-западе Монголии, Маньчжурию, Приморье и остров Хоккайдо.

    В Северной Америке гнездится на западе материка, на восток достигая района Великих озёр в штате Миннесоты и канадской провинции Манитоба. На севере ареал доходит до северной Аляски, на юге до калифорнийской долины и штата Нью-Мексико.

    Миграции

    Перелётная птица. В Европе зимуют на Британских и Азорских островах, в Средиземноморье, на побережье Чёрного моря в Болгарии и Румынии. В Африке достигают Канарских островов, Сенегала и Северной Нигерии на западе и Уганды и побережья Красного моря на востоке. Южнее границ России перемещаются в Закавказье, Ирак, Иран, Среднюю Азию, Индию и северные районы Индокитая. На востоке зимуют на о. Хонсю и южных Японских островах, Тайване и Филиппинах. Известны случайные залёты в Австралию. В Америке мигрируют в южные и юго-восточные штаты США, Мексику, западные районы Центральной Америки и Антильские острова.

    Местообитания

    Излюбленные биотопы — открытые водоёмы степной и лесостепной зоны, где широконоски наиболее многочисленны. В полосе лесов обитает на мелководье открытых озёр и в широких поймах рек. В тундре встречается только на северо-востоке Европы. Предпочтение отдаёт водоёмам с растительностью, однако с открытыми водными пространствами. Избегает лесных рек и озёр с плотно подступившим лесом. В период зимней миграции держится на лиманах, морских побережьях в зоне прилива и болотах с пресной или солёной водой.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Авторы и редакторы Википедии

    琵嘴鸭 ( Chinês )

    fornecido por wikipedia 中文维基百科

    琵嘴鸭學名Spatula clypeata),又名琵琶嘴鸭、铲土鸭、杯凿、广味凫。

    生态环境

    栖息于开阔地区的湖泊河流等处,也见于山区以及高原上的水域,偶尔也会在村镇附近的污水池塘中。琵嘴鸭不喜欢在长满挺水植物的水域中觅食,在沿海也不常见,但是在咸水水域却也可以看到。琵嘴鸭非常机警,如果发现敌害会迅速逃跑,虽然飞行能力不强,有时却能飞得很快。

    分布地域

    繁殖中国新疆西部以及东北北部,欧洲西伯利亚蒙古大部以及北美洲西部,还有少数在日本北海道北部繁殖;迁徙途径东北南部,内蒙古青海、新疆以及华北各省,越冬在长江中下游以南各省、台湾西藏南部地区,以及英国爱尔兰欧洲南部、亚洲大陆南部、日本和菲律宾非洲北部北美洲南部和墨西哥,部分个体甚至被发现在密克罗尼西亚群岛越冬。

    特征

     src=
    琵嘴鸭
     src=

    体大嘴长,末端宽大有如铲子因为其喙形如琵琶,故而得名琵嘴鸭。雄鸟的腹部栗色,胸白,头颈深绿色两侧具金属光泽;雌鸟褐色斑驳,尾近白色,贯眼纹深色,色彩似雌绿头鸭但嘴形清楚可辨。飞行时浅灰蓝色的翼上覆羽与深色飞羽及绿色翼镜成对比。雄鸟虹膜金黄色,雌鸟褐色;繁殖期雄鸟的上嘴近黑色,雌鸟橘黄褐色;脚橙红色,脚爪兰黑色。

    食物

    琵嘴鸭的食性偏动物性,常在浅水河岸附近的水中用铲子形的嘴捞取水面或水边的食物,由于潜水能力不强琵嘴鸭很少潜入水中觅食。据研究琵嘴鸭主要的食物为小型软体动物浮游生物甲壳类昆虫幼虫、小等冬季也吃一些植物型食物,包括蓼科植物的种子。茄科植物的浆果莎草科植物的瘦果眼子菜科浮萍科槐叶萍科植物等。

    繁殖与保护

    琵嘴鸭未列入濒危名单,但受到栖息地破坏的威胁,而且由于狩猎和环境条件恶化,目前数量较少。

    参考文献

    外部连接

     src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:琵嘴鸭  src= 维基物种中的分类信息:琵嘴鸭  src= 維基文庫有《大英百科第11版》的條目「Shoveler」。 物種識別信息
     title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    维基百科作者和编辑
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 中文维基百科

    琵嘴鸭: Brief Summary ( Chinês )

    fornecido por wikipedia 中文维基百科

    琵嘴鸭(學名:Spatula clypeata),又名琵琶嘴鸭、铲土鸭、杯凿、广味凫。

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    维基百科作者和编辑
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 中文维基百科

    ハシビロガモ ( Japonês )

    fornecido por wikipedia 日本語
    ハシビロガモ ハシビロガモのオス
    ハシビロガモ(オス繁殖羽) Anas clypeata
    ハシビロガモのメス
    ハシビロガモ(メス) Anas clypeata
    保全状況評価[a 1] LEAST CONCERN
    (IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
    Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : カモ目 Anseriformes : カモ科 Anatidae : マガモ属 Anas : ハシビロガモ A. clypeata 学名 Anas clypeata Linnaeus, 1758 和名 ハシビロガモ 英名 Commons shoveler
    Northern shoveler
    Shoveler

    ハシビロガモ(嘴広鴨[1]Anas clypeata)は、鳥綱カモ目カモ科マガモ属に分類される鳥類。

    分布[編集]

    北アメリカ大陸ユーラシア大陸の高緯度から中緯度地域で繁殖し[1]、冬季になるとアフリカ大陸北部、北アメリカ大陸南部、ヨーロッパ南部、インド中華人民共和国南部などへ南下し越冬する[2][3][4]。 日本では冬季に越冬のため飛来し(冬鳥)、北海道で少数が繁殖する[2][3][4][5][6]

    形態[編集]

    全長43-56センチメートル[3][6]。翼長オス22.5-24.5センチメートル、メス22-22.5センチメートル[4]翼開張70-85センチメートル[3]体重0.4-1.1キログラム[6]。次列風切の光沢(翼鏡)は緑色[3][4]

    嘴は幅広く、和名の由来になっている[1]。英名shovelerもシャベル型の嘴に由来する[1]。後肢は橙色[2][4][6]

    卵は長径5.2センチメートル、短径3.7センチメートルで、殻は淡黄褐色[2]

    オスは雨覆が青灰色[3][4]虹彩は黄色[3][4][6]。繁殖期のオスは頭部が光沢のある暗緑色[6]、胸部や腹部側面の羽衣、尾羽は白い[2][3][4]。体側面から腹部の羽衣は赤褐色で[6]、尾羽基部を被う羽毛(上尾筒、下尾筒)は黒い[3][4]。嘴は黒い[2][5][6]。 メスは雨覆が灰色で、虹彩は褐色[3][5]。非繁殖期のオス(エクリプス)やメスは全身の羽衣が褐色で、黒褐色の斑紋が入る[3]。嘴は褐色で、外縁が橙色[6]。嘴には黒い斑点が入る[6]

    生態[編集]

    繁殖地では開けた草原に生息し、越冬地では河川湖沼などに生息する[6]。越冬地では数羽から十数羽の群れを形成するが、数十羽の群れを形成することもある[6]

    食性は植物食傾向の強い雑食で、種子プランクトン昆虫軟体動物魚類などを食べる[2]。属内では動物食傾向が強く、カイアシ類ワムシなどの動物食を食べる比率が30%以上に達することもある[2][4]。水面に嘴をつけて水ごと食物を吸い込み、嘴で食物だけを濾し取り水だけを吐き出して採食を行う[4][5]

    繁殖形態は卵生。5-7月に水辺にある草本の丈が短い草原に[6]、枯れ草などを組み合わせた直径20-30センチメートルに達する巣をメスが作る[2]。7-14個の卵を産む[4][5][6]。メスのみが抱卵し、抱卵期間は22-28日[2][4][5]。雛は孵化してから40-45日で飛翔できるようになり独立する[2][5]。生後1年で性成熟する[5]

    関連画像[編集]

    •  src=

      メス(左)とエクリプス(右)

    •  src=

      翼を広げたオス

    参考文献[編集]

    [ヘルプ]
    1. ^ a b c d 安部直哉 『山溪名前図鑑 野鳥の名前』、山と溪谷社2008年、257頁。
    2. ^ a b c d e f g h i j k 環境庁 『日本産鳥類の繁殖分布』、大蔵省印刷局1981年
    3. ^ a b c d e f g h i j k 桐原政志 『日本の鳥550 水辺の鳥』、文一総合出版2000年、130頁。
    4. ^ a b c d e f g h i j k l m 黒田長久、森岡弘之監修 『世界の動物 分類と飼育 (ガンカモ目)』、財団法人東京動物園協会、1980年、64、67-68頁。
    5. ^ a b c d e f g h 竹下信雄 「ハシビロガモ」『動物大百科7 鳥類I』黒田長久監修 C.M.ペリンズ、A.L.A.ミドルトン編、平凡社1986年、181頁。
    6. ^ a b c d e f g h i j k l m n 福田道雄 「ハシビロガモ」『日本動物大百科7 鳥類I』、平凡社、1996年、74頁。

    関連項目[編集]

     src= ウィキスピーシーズにハシビロガモに関する情報があります。  src= ウィキメディア・コモンズには、ハシビロガモに関連するメディアおよびカテゴリがあります。

    外部リンク[編集]

    1. ^ The IUCN Red List of Threatened Species
      • BirdLife International 2012. Anas clypeata. In: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2.
    執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
     title=
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    ウィキペディアの著者と編集者
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 日本語

    ハシビロガモ: Brief Summary ( Japonês )

    fornecido por wikipedia 日本語

    ハシビロガモ(嘴広鴨、Anas clypeata)は、鳥綱カモ目カモ科マガモ属に分類される鳥類。

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    ウィキペディアの著者と編集者
    original
    visite a fonte
    site do parceiro
    wikipedia 日本語

    넓적부리 ( Coreano )

    fornecido por wikipedia 한국어 위키백과

    넓적부리(northern shoveler, Spatula clypeata, northern shoveller, shoveler)는 오리의 일종이다. 유럽아시아 북부 지역에서 새끼를 낳으며 북아메리카 대부분에 서식하며,[2] 남유럽, 아프리카, 인도 아대륙, 동남아시아, 남아메리카 중부 및 북부에서 월동을 한다. 오스트레일리아에서는 잘 보이지 않는다. 북아메리카에서는 허드슨 만 남부 끝자락과 이 만의 서부, 그리고 오대호 최남단에서 서쪽으로는 콜로라도주, 네바다주, 오리건주에서 새끼를 낳는다.[3][4]

    넓적부리는 AEWA(아프리카-유라시아 이동성 물새협정)가 적용되는 종들 가운데 하나이다.[5] 이 새는 현재 관심대상종에 속한다.[1]

    분류

    넓적부리는 스웨덴의 칼 폰 린네가 1758년 처음으로 《자연의 체계》의 제10권에 공식 기재하였다. 그는 학명Anas clypeata로 소개하였다.[6]

    오늘날 받아들여지는 생존하는 아종은 존재하지 않는다.

    개요

    이 종은 매우 커다란 부리를 가지고 있다. 암컷은 청둥오리처럼 칙칙하고 얼룰덜룩한 갈색을 띄지만 회색빛의 긴 부리를 통해 쉽게 구별이 가능하다.

    이들은 몸 길이가 48 센티미터에 이르며 날개 길이는 76 센티미터, 몸무게는 600그램이다.[3]

    사진

    같이 보기

    각주

    1. Spatula clypeata. 《멸종 위기 종의 IUCN 적색 목록. 2014.3판》 (영어). 국제 자연 보전 연맹. 2012. 2015년 2월 13일에 확인함.
    2. Clements, James (2007). 《The Clements Checklist of the Birds of the World》. Ithaca: Cornell University Press.
    3. Floyd, T. (2008). 《Smithsonian Field Guide to the Birds of North America》. NY: Harper Collins.
    4. Dunn, J.; Alderfer, J. (2006). 《National Geographic Field Guide to the Birds of North America》 5판.
    5. “Anas clypeata”. 《Agreement on the conservation of African-Eurasian migratory Waterbirds (AEWA)》. AEWA. 2015년 2월 12일에 확인함.
    6. Linnaeus, C. (1758). 《Systema Naturæ per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis, Volume 1》 (라틴어) 10판. Holmiae:Laurentii Salvii. 124쪽.
    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia 작가 및 편집자

    넓적부리: Brief Summary ( Coreano )

    fornecido por wikipedia 한국어 위키백과

    넓적부리(northern shoveler, Spatula clypeata, northern shoveller, shoveler)는 오리의 일종이다. 유럽아시아 북부 지역에서 새끼를 낳으며 북아메리카 대부분에 서식하며, 남유럽, 아프리카, 인도 아대륙, 동남아시아, 남아메리카 중부 및 북부에서 월동을 한다. 오스트레일리아에서는 잘 보이지 않는다. 북아메리카에서는 허드슨 만 남부 끝자락과 이 만의 서부, 그리고 오대호 최남단에서 서쪽으로는 콜로라도주, 네바다주, 오리건주에서 새끼를 낳는다.

    넓적부리는 AEWA(아프리카-유라시아 이동성 물새협정)가 적용되는 종들 가운데 하나이다. 이 새는 현재 관심대상종에 속한다.

    licença
    cc-by-sa-3.0
    direitos autorais
    Wikipedia 작가 및 편집자