dcsimg

Distribution ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Tufted puffins are Northern Pacific sea birds that spend a majority of the year over the Pacific Ocean, but nest along coastlines from lower California to Alaska, and across the ocean from Japan to the shores of northeastern Asia. (Gaston 1998)

Biogeographic Regions: nearctic (Native ); palearctic (Native ); pacific ocean (Native )

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Sem título ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Tufted Puffins have three major predators: Snowy Owls, Bald Eagles, and Arctic Foxes. Puffins try to select habitats that will be difficult for foxes to reach, and laying their eggs in burrows makes them inaccessible to the predator. However, foxes seem to prefer the puffin over other birds, making the bird a main target. (Gaston, 1998, Jewett 1953)

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Behavior ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Tufted puffins have a limited range of calls, including a low grumbling noise heard usually from underground in breeding colonies. Chicks often peep to indicate that they want food. They use postures and other physical cues to communicate as well.

They use unknown cues for finding their way back from the vastness of the open ocean to the nesting colonies in which they were born.

Communication Channels: visual ; acoustic

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Conservation Status ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Fratercula cirrhata is not a threatened species, but in some locations its numbers are decreasing. In Alaska, they are highly abundant, but the seabird colonies of Alaska are protected by federal and state laws. Also, a permit is often required to land on islands where puffins are nesting. In the puffin colonies along the coasts of California, Oregon, and Washington, population size has been declining since the beginning of the century due to decreasing numbers of fish, ocean pollution, and oil spills. As with most species, puffins have fallen victim to the expansion of humans. To attempt to make up for human takeover of land that was once used for puffin nesting, some programs have been set up to restore of former nesting colonies and help reduce the risk to populations by establishing more nesting sites. (Paul 1994, Small 1994)

US Migratory Bird Act: protected

US Federal List: no special status

CITES: no special status

IUCN Red List of Threatened Species: least concern

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Benefits ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Fratercula cirrhata does no harm to humans. Puffins will only harm people when they intrude on their nesting sites. They have a beak strong enough to bite through a human finger to the bone. (Lockley 1953)

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Benefits ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Tufted puffins were historically hunted for food. Hunting puffins is discouraged nowadays in most places, and forbidden by law in others, but people who do still hunt them try to capture only non-breeding animals. In the past, skins were used to make tough parkas worn feather side in. Puffins are also used as tourist attractions for communities near healthy colonies, but visitors must watch the birds from the ocean. Because human disturbances may cause puffins to leave their nesting sites, people are often prohibited from landing at nesting sites. Puffins are also indicators of a healthy ocean, and show humans when over-fishing is occuring. When there are fewer fish in the ocean, puffins bring a noticeably reduced amount of fish ashore. (Paul 1994, Kessel 1989)

Positive Impacts: food ; body parts are source of valuable material; ecotourism

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Associations ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Puffins are important predators of small fish and marine invertebrates in the areas in which they live.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Trophic Strategy ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Tufted puffins are primarily offshore feeders. During nesting, and when food is in abundance, they may feed inshore. The diet of chicks is almost entirely small fish, while the adults' diets are more diverse. Adults prey mostly on anchovies and other small fish, but also eat squid, octopus, crabs, zooplankton, and jellyfish.

When hunting for fish, puffins usually attack fish in schools.

Puffins fly very close the the water and feed by diving under the water catching their prey in their mouths. They can stay underwater for 20 to 30 seconds using their wings to swim. When taking food to their young, they usually hold about 10 fish in their mouths while returning to the nest, but they have been observed carrying up to 6o fish in their bills at one time. Puffins use their tongues to hold fish against the spiny palate in their mouth while opening their beak to catch more fish. (Arctic Studies Center 1997, Jewett 1953, Gaston 1998)

Animal Foods: fish; mollusks; aquatic crustaceans; cnidarians; zooplankton

Primary Diet: carnivore (Piscivore )

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Habitat ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Although puffins spend a majority of the year on the ocean, they build their nests on the shores of islands and coastal regions. They require shores with steep, grassy, sloping land with soil that allows them to burrow. In more rocky areas, puffins build their nests in the rock and on cliff faces. They prefer high places that allow them to swoop down and gain momentum. Their stubby wings make it difficult for them to take flight from water or land without help. They prefer secluded areas where some protection is offered by their surroundings. Their burrows are typically two to six feet long, and four to six inches in diameter. In highly populated colonies, the burrows of two or three of the animals sometimes run together. (Paul 1994, Gaston 1998, Jewett 1953)

Habitat Regions: temperate ; saltwater or marine

Aquatic Biomes: pelagic ; coastal

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Life Expectancy ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Average lifespan
Status: wild:
72 months.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Morphology ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Fratercula cirrhata is similar in size to crows, with an average length of 15 inches, and a 15 inch wingspan. Size varies a little from location to location: western Pacific animals tend to be a little larger than eastern ones. There is also a difference in size between the sexes as male birds tend to be slightly larger than females.

In the winter, as puffins prepare for spring breeding, their colors become more decorative, presumably to attract mates. During this time they develop a brownish-black body, with some white feathers lining the underside of the wing, a white face and glossy, yellow plumes above and behind eye. The bill is mostly bright red, with yellow and sometimes green markings. When breeding ends in the early summer, puffins lose their plumes, the bright colors of the bill turn to a dull reddish-brown,and the belly is speckled with some pale brown flecks. Their legs and feet are red or orange-red throughout the year.

Juvenile puffins resemble winter adults, but with a grey-brown breast, white belly, and a shallow, brown bill. (Gaston 1998, Gabrielson 1970)

Range mass: 700 to 840 g.

Average mass: 760 g.

Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry

Sexual Dimorphism: male larger

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Associations ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

Tufted puffins protect their young by nesting on offshore islands and in burrows. Adults are swift in flight and spend much of their time in the open ocean. Puffins may be preyed on by sharks and other large seabirds.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Reproduction ( Inglês )

fornecido por Animal Diversity Web

During the period prior to egg laying, large groups of puffins congregate off-shore from their nesting colony and engage in intense courtships and frequent copulations. Similar behaviors occur on land at the same time, with puffins courting mates through skypointing (flying straight upwards), strutting, and billing (two birds rubbing their bills together).

Mating System: monogamous

Fratercula cirrhata usually begin breeding in April, although mating activity has been seen as early as March and as late as May in some cases.

Each female puffin lays one off-white egg, sometimes with faint blue and brown markings, usually between late April and early June. Eggs produced later than June are unlikely to produce fledglings. The peak egg-laying period usually lasts about two weeks in each colony. Both parents help with incubation, which last betweeen 40 and 53 days.

Once the chicks hatch, their growth rate is variable between colonies and from year to year. The difference is dependent on the feeding conditions of their location. Both parents take turns bringing food to the chicks, which happens two to three times daily, and most frequently in the morning and early evening. Chicks remain in the burrow and rely on their parents until they are fledged, which usually happens 45-55 days after hatching. There is no post-fledging parental care, and the puffling first leaves the nest for the open sea alone and at night. Young puffins usually do not return to the colony for almost two years, spending all their time at sea. Puffins become sexually mature at the age of three, but most do not mate until they're four.

Juveniles moult during their first winter at sea, and again the following autumn. Adult puffins moult completely following the breeding season, and partially before breeding. (Gaston 1998, Kessel 1989, Paul 1994)

Breeding interval: Tufted puffins breed once yearly.

Breeding season: Fratercula cirrhata usually begin breeding in April, although mating activity has been seen as early as March and as late as May in some cases.

Average eggs per season: 1.

Range time to hatching: 40 to 53 days.

Range fledging age: 45 to 55 days.

Range time to independence: 45 to 55 days.

Average age at sexual or reproductive maturity (female): 3-4 years.

Average age at sexual or reproductive maturity (male): 3-4 years.

Key Reproductive Features: iteroparous ; seasonal breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; oviparous

Both parents incubate, protect, and feed their developing young until they are fledged.

Parental Investment: no parental involvement; altricial ; pre-fertilization (Protecting: Female); pre-hatching/birth (Protecting: Male, Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Male, Female, Protecting: Male, Female)

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
The Regents of the University of Michigan and its licensors
citação bibliográfica
Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html
autor
Katie Stirling, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visite a fonte
site do parceiro
Animal Diversity Web

Poc'han bouchek ( Bretã )

fornecido por wikipedia BR

Ar Poc'han bouchek[1] (liester: Poc'haned bouchek) a zo un evn-mor, Fratercula cirrhata an anv skiantel anezhañ.

Doareoù pennañ

Boued

Annez

Bevañ a ra nepell diouzh ribloù hanternozel Meurvor Habask[2].

Rummatadur

Liammoù diavaez

Daveoù ha notennoù

  1. Perig Herbert, "Anvioù laboused Europa", Hor Yezh, niv.203-204, 1995, p.24.
  2. Fratercula cirrhata war al lec'hienn Avibase.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia BR

Poc'han bouchek: Brief Summary ( Bretã )

fornecido por wikipedia BR

Ar Poc'han bouchek (liester: Poc'haned bouchek) a zo un evn-mor, Fratercula cirrhata an anv skiantel anezhañ.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia BR

Fraret crestat ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

El fraret crestat[1] (Fratercula cirrhata) és un ocell marí de la família dels àlcids (Alcidae).

Morfologia

  • És un fraret de mida mitjana, amb una llargària d'uns 40 cm i un pes de 750 g.
  • En plomatge d'estiu és negre per sobre i marró grisenc per sota. Front i galtes blanques. Llargs plomalls grocs per darrere de l'ull, cauen pel costat del cap.
  • Bec gran, triangular, aplanat lateralment, vermell en la punta i groc verdós a la base. Anell ocular vermell. Pell nua vermella a la comissura del bec. Potes vermelles.
  • En hivern esdevé de color molt més apagat. El bec, mol menys menut, és blavós a la base i vermell a la punta. Sense plomes blanques o grogues al cap.

Hàbitat i distribució

D'hàbits pelàgics i costaners, cria en caus a turons rocosos i illes del Pacífic Septentrional, a la península de Txukotka, Territori de Primórie, Sakhalín, nord del Japó i illes Kurils i del Comandant, illes Diomedes, oest i sud d'Alaska, illes Aleutianes i a la llarga de la costa fins a les illes Farallon, properes a Califòrnia. En hivern es dispersen pel Pacífic Septentrional.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Fraret crestat Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. el fraret crestat a CERCATERM Rev. 11/11/2011 (català)


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Fraret crestat: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

El fraret crestat (Fratercula cirrhata) és un ocell marí de la família dels àlcids (Alcidae).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Pâl pentusw ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Pâl pentusw (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: palod pentusw) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Lunda cirrhata; yr enw Saesneg arno yw Tufted puffin. Mae'n perthyn i deulu'r Carfilod (Lladin: Alcidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.[1] Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain, ond nid yng Nghymru.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn L. cirrhata, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yng Ngogledd America.

Fe'i ceir yn aml ar lan y môr.

Teulu

Mae'r pâl pentusw yn perthyn i deulu'r Carfilod (Lladin: Alcidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Carfil bach Alle alle Carfil bychan Aethia pusilla
Leastauklet6.jpg
Carfil Cassin Ptychoramphus aleuticus
Cassins Auklet.jpg
Carfil Japan Synthliboramphus wumizusume
Synthliboramphus wumizusume -Japan-8.jpg
Carfil mwstasiog Aethia pygmaea
Whiskered Auklet351.jpg
Carfil rhyncorniog Cerorhinca monocerata
Wiki-utou2.jpg
Gwylog Uria aalge
Common Murre Uria aalge.jpg
Gwylog Brünnich Uria lomvia
Uria lomvia1.jpg
Gwylog ddu Cepphus grylle
Tystie1.jpg
Gwylog sbectolog Cepphus carbo
SpectacledGuillemot.jpg
Llurs Alca torda
Razorbill iceland.JPG
Pâl Fratercula arctica
Atlantic Puffin.jpg
Pâl corniog Fratercula corniculata
Fratercula corniculataUSFWSSL0002774.jpg
Pâl pentusw Fratercula cirrhata
Tufted Puffin Alaska (cropped).jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Pâl pentusw: Brief Summary ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Pâl pentusw (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: palod pentusw) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Lunda cirrhata; yr enw Saesneg arno yw Tufted puffin. Mae'n perthyn i deulu'r Carfilod (Lladin: Alcidae) sydd yn urdd y Charadriiformes. Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain, ond nid yng Nghymru.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn L. cirrhata, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yng Ngogledd America.

Fe'i ceir yn aml ar lan y môr.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Toplunde ( Dinamarquês )

fornecido por wikipedia DA

Toplunde (latin: Fratercula cirrhata) er en fugleart, der lever på Stillehavets nordlige øer samt kysterne fra det nordøstlige Asien til Californien.

Noter

Stub
Denne artikel om fugle er kun påbegyndt. Hvis du ved mere om emnet, kan du hjælpe Wikipedia ved at udvide den.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DA

Toplunde: Brief Summary ( Dinamarquês )

fornecido por wikipedia DA

Toplunde (latin: Fratercula cirrhata) er en fugleart, der lever på Stillehavets nordlige øer samt kysterne fra det nordøstlige Asien til Californien.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DA

Gelbschopflund ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src=
Noch nicht geschlechtsreifer Gelbschopflund

Der Gelbschopflund (Fratercula cirrhata) ist ein mittelgroßer Vogel aus der Familie der Alkenvögel. Er kommt ausschließlich im Nordpazifik vor. Es werden keine Unterarten anerkannt.

Erscheinungsbild

Der Gelbschopflund erreicht eine Körperlänge von 40 Zentimetern und wiegt etwa 780 Gramm. Er ist damit ein großer, kräftig gebauter Alkenvogel. Der Schnabel ist groß, schmal und sehr hoch. Das Gefieder ist, abgesehen vom weißen Gesicht und dem gelben Federschmuck am Kopf, dunkel. Sein Flug wirkt eher unbeholfen, auf Grund der verhältnismäßig kleinen Flügel ist er in der Luft nicht sehr wendig und benötigt auf dem Land abschüssige Flächen und auf dem Meer einen längeren Anlauf, bevor er auffliegen kann. An Land bewegt er sich mit einem rollenden Gang. Ruhende Vögel haben eine aufrechte Körperhaltung.

Im Prachtkleid ist das Gefieder auf der Körperoberseite schwarzbraun, die Unterseite ist dunkelbraun. Das Gesicht ist weiß. Am Hinterkopf befinden sich glänzende gelbe Federn, die eine Länge von sieben Zentimetern erreichen können.[1] Die Unterflügeldecken sind graubraun. Die Iris ist grauweiß mit einem sehr dünnen unbefiederten roten Augenring. Zwei Drittel des Schnabels sind rot, während der Brutzeit trägt er an der Schnabelbasis eine große olivgrüne bis gelbliche Hornplatte. An der Schnabelspitze finden sich drei vertikale Einkerbungen. Die Füße und die Beine sind rot bis orangerot. Noch nicht geschlechtsreife Vögel in einem Alter von zwei Jahren ähneln den Brutvögeln bereits sehr, bei ihnen ist der Schnabel aber kleiner und blasser. Sie haben in der Regel nur zwei Schnabelkerben. Die verlängerten Gesichtsfedern sind kürzer und eher weißlich als goldgelb.

Im Schlichtkleid ist der Gelbschopflund auf der Körperoberseite vollständig schwarzbraun und auf der Körperunterseite dunkelbraun. Es finden sich lediglich einige blassere Flecken auf dem Bauch und ein graubrauner Fleck hinter dem Auge. Die verlängerten Hinterkopffedern fehlen ebenso wie die olivgrüne bis gelbliche Hornplatte am Schnabel. Der Schnabel ist an der Spitze matt rot und geht zur Schnabelbasis hin in ein Braun über. Jungvögel gleichen den adulten Vögeln in ihrem Schlichtkleid. Bei ihnen sind aber die Kehle und die Oberbrust graubraun. Die Unterbrust und der Bauch ist weiß mit braunen Flecken. Die Iris ist braungrau, die nackte Haut rund um die Augen ist schwarz. Der Schnabel ist braun, dreieck und deutlich kleiner als bei den adulten Vögeln.[1]

Verbreitungsgebiet

 src=
Verbreitungsgebiet des Gelbschopflunds

Der Gelbschopflund ist ein Vogel der borealen und arktischen Gewässer des Nordpazifiks. Sein Verbreitungsgebiet reicht von Big Sur an der kalifornischen Küste bis nach Hokkaidō. Zahlreich kommt er allerdings nur in der Region von British Columbia bis zum Ochotskischen Meer vor. Einzelne Gelbschopflunde werden gelegentlich in der Tschuktschensee beobachtet und dringen bis zur Wrangelinsel vor. Irrgäste sind gelegentlich in der Beaufortsee zu sehen.[2]

Brutkolonien finden sich besonders zahlreich auf Inseln vor der Alaska-Halbinsel, den Aleuten und den Kurilen sowie im Ochotskischen Meer. Weniger zahlreich finden sich Brutkolonien in der Beringsee und Randpopulationen brüten auch auf Inseln der Tschuktschensee und der Wrangelinsel. Das Hauptverbreitungsgebiet sind die östlichen Aleuten und zwar vor allem die Inseln, die an den Übergängen zwischen der Beringsee und dem Pazifik liegen. Von den 58 Inseln mit einem Brutbestand von mehr als 10.000 brütenden Gelbschopflunden liegen neun im Gebiet zwischen Akutan Island und Unalaska und weitere neun zwischen Unimak Island und Akutan Island. An der asiatischen Küste finden sich die südlichsten Brutkolonien auf Hokkaidō.[2]

Die Überwinterungsgebiete der Gelbschopflunde sind nicht genau bekannt. Sie halten sich generell auf offenem Meer auf. Ausnahmen sind einige Gelbschopflunde, die in der Region ihrer Brutkolonien bleiben, sofern sie nicht die Vereisung zwingt, weiter nach Süden auszuweichen. Während des Winters werden Gelbschopflunde unter anderem vor der Küste Kaliforniens, im Norden des japanischen Meers und vom Norden Honshūs bis an die Ostküste Japans beobachtet. Vor der Küste British Columbias dagegen werden Gelbschopflunde nur selten im Winterhalbjahr gesehen.

Nahrung

Gelbschopflunde suchen ihre Nahrung ganzjährig weitab der Küste. Sie halten sich dabei auch häufig von den Kontinentalschelfen fern. Dort, wo der Gelbschopflund mit dem Hornlund die Brutkolonien teilt, suchen Gelbschopflunde weiter entfernt von der Brutkolonie nach Nahrung.

Jungvögel werden von den Elternvögeln fast ausschließlich mit Fisch gefüttert. Die Nahrungsweise der adulten Vögel besteht zumindest teilweise, wenn nicht sogar größtenteils aus Zooplankton.[3] Sie fressen außerdem gelegentlich Krebse und andere kleine Meerestiere.

Fortpflanzung

Gelbschopflunde sind wie die meisten Seevögel Koloniebrüter. Sie kehren zu ihren Brutkolonien zwischen März und Mai zurück. Auf den Farallon-Inseln werden die ersten Gelbschopflunde gewöhnlich zwischen dem 12. und dem 6. April beobachtet. Auf den Kommandeurinseln treffen sie gegen Ende April und auf der Tschuktschenhalbinsel zwischen Ende Mai und Anfang Juni ein.

Gelbschopflunde brüten gewöhnlich auf Inseln mit steilen Grashängen und Böden, die für das Graben von Nisthöhlen geeignet sind. Sie nutzen auch bewachsene Geröllhalden und brüten ausnahmsweise auch auf Klippen. Auf Inseln, auf denen auch Füchse vorkommen, brüten sie ausschließlich an unzugänglichen Klippen. In einigen Küstenabschnitten Alaskas graben Gelbschupflunde ihre Baue auch in Sanddünen, die nicht höher als zwei Meter sind. Dagegen finden sich auf den Barren Islands Bruthöhlen mehr als 600 Meter über dem Meeresniveau. Auf den Farallon-Inseln verdrängen Gelbschopflunde Nashornalke und Taubenteisten gelegentlich aus ihren Bruthöhlen. Die Nistdichte beträgt auf der Talan-Insel im Ochotskischen Meer zwischen 0.3 und 0.9 Höhlen pro Quadratmeter.

Das Nest befindet sich normalerweise in Erdbauen, gelegentlich auch in Felsspalten oder in Höhlen unter Felsbrocken. Erdbaue werden von den Gelbschopflunden mit Schnabel und Füßen gegraben. Der Eingang einer typischen Bruthöhle hat einen Durchmesser von 15 Zentimetern und kann bis zu zwei Meter lang sein.[4] Die Eiablage findet zwischen Ende April und Ende Mai statt. Das Gelege besteht nur aus einem Ei. Das Ei ist weiß, gelegentlich haben die Eier blasse braune oder bläuliche Flecken oder Kritzeln. Das Ei wird von beiden Elternvögeln bebrütet. Die Brutzeit beträgt im Durchschnitt 45 Tage.

Die Jungvögel werden von den Elternvögel im Schnitt 3,5 Mal pro Tag gefüttert. Meist tragen die Elternvögel Futter in den frühen Morgenstunden heran. Gelegentlich werden Jungvögel aber auch in den späten Nachmittagsstunden gefüttert. Die Nahrungsmenge, die die Elternvögel pro Tag heranbringen, variiert zwischen 14 und 22 Gramm. In einigen Brutkolonien kommt es zu Kleptoparasitismus durch Beringmöwen.[5]

Das Wachstum der Jungvögel hängt ab von den Futtermengen, die die Elternvögel heranschaffen können. Sie wiegen unmittelbar nach dem Schlüpfen durchschnittlich 69,4 Gramm und erreichen ihr Maximalgewicht am 35. Lebenstag. Das Gewicht der Jungvögel der Gelbschopflunde zum Zeitpunkt des Ausfliegens variiert beträchtlich. Im Golf von Alaska fliegen die Jungvögel mit einem Gewicht zwischen 274 und 609 Gramm aus.

Bestand

Im Gebiet zwischen Akutan Island und Unimak Island leben zwischen 800.000 und 1.000.000 Brutvögel. Dort befindet sich auf Egg Island mit 163.000 Brutvögeln auch die größte Kolonie dieser Art.[2] Zu den größeren Kolonien zählt die auf Forrester Island vor der südöstlichen Küste Alaskas (70.000 Brutvögel), auf Castle Rock der Shumagin Islands (80.000 Brutvögel), Amagat Island (100.000 Brutvögel) vor der Alaska-Halbinsel und auf Amatuli Island im Golf von Alaska (93.000 Brutvögel). Die einzige nennenswerte Kolonie vor der Küste British Columbias befindet sich auf Triangle Island (50.000 Brutvögel). Ansonsten befinden sich südlich von Alaska keine Brutkolonien mit mehr als 10.000 brütenden Paaren. Kleine Kolonien befinden sich vor der Küste Washingtons und Oregons. Gelbschupflunde brüteten im 19. Jahrhundert noch auf den kalifornischen Kanalinseln, im 20. Jahrhundert gab es hier jedoch keine Brutkolonie mehr.[3] Auf den Farallon-Inseln, der wichtigsten kalifornischen Kolonie, gab es im 19. Jahrhundert noch Tausende von Brutpaaren, der Bestand betrug 1982 jedoch nur noch 100 Brutvögel. Auf der Wrangelinsel und in der russischen Beringsee brüten jeweils nur einige wenige Paare. Die größte asiatische Kolonie befindet sich auf der Kommandeurinsel mit mehr als 20.000 Brutvögeln und auf der Talan Insel 80.000 Brutvögeln. Auf Hokkaidō sind die Bestände stark zurückgegangen. Ursache des Bestandsrückgangs auf diversen Brutinseln sind das Ertrinken in Fischernetzen, eingeführte Prädatoren und Störungen durch Menschen.[3]

Belege

Literatur

  • Jonathan Alderfer (Hrsg.): National Geographic complete Birds of Northamerica. National Geographic, Washington DC 2006, ISBN 0-7922-4175-4.
  • Anthony J. Gaston, Ian L. Jones: The Auks (= Bird Families of the World. Bd. 4 (recte 5)). Oxford University Press, Oxford u. a. 1998, ISBN 0-19-854032-9.

Einzelbelege

  1. a b Gaston et al., S. 298
  2. a b c Gaston et al., S. 299
  3. a b c Gaston et al., S. 301
  4. Gaston et al., S. 302
  5. Gaston et al., S. 303

Weblinks

 src=
– Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Gelbschopflund: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE
 src= Noch nicht geschlechtsreifer Gelbschopflund

Der Gelbschopflund (Fratercula cirrhata) ist ein mittelgroßer Vogel aus der Familie der Alkenvögel. Er kommt ausschließlich im Nordpazifik vor. Es werden keine Unterarten anerkannt.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Toefseepappegaai ( Frísio Ocidental )

fornecido por wikipedia emerging languages

De toefseepappegaai (Fratercula cirrhata) is in 30 sm grutte fûgel út de famylje fan de alkfûgels. De fearren binne it meast swart mei in wyt gesichtsmasker mei in hiel lange snaffel. De giele toefhierren dy't dizze fûgel syn namme jouwe hat er allinich mar yn de briedtiid.

Fersprieding

De toefseepappegaai libbet yn it noardlik part fan de Pasifyske Oseaan, fan it arktysk gebiet oant Kalifornje.

Iten

De fûgels dûke yn de see nei fisk. Folwoeksen fûgels ite ek wol kreeften en oare seedieren. It iten sykje se faak fier fan de nêstlokaasjes en yn de winter ferbliuwe se op de iepen see. Sy libje yn in sosjaal ferbân en fiskje faak yn kloften fan 10 oant 25 dieren.

Fuortplanting

De briedgebieten lizze op isolearre eilannen en dêr komme wol 25.000 briedpearen foar. It nêst is meast in simpel kûltsje dat se mei harren snaffel of poaten meitsje en dat beklaaid wurdt mei plantedielen en fearren. It wyfke leit meast yn juny ien aai dat troch beide âlden sa'n 45 bebret wurdt. Neidat it jong út it aai kaam is, duorret it noch sa'n 40 oant 55 dagen foardat er útfleant.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia auteurs en redakteuren
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Toefseepappegaai: Brief Summary ( Frísio Ocidental )

fornecido por wikipedia emerging languages

De toefseepappegaai (Fratercula cirrhata) is in 30 sm grutte fûgel út de famylje fan de alkfûgels. De fearren binne it meast swart mei in wyt gesichtsmasker mei in hiel lange snaffel. De giele toefhierren dy't dizze fûgel syn namme jouwe hat er allinich mar yn de briedtiid.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia auteurs en redakteuren
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Topplundi ( Feroês )

fornecido por wikipedia emerging languages

Topplundi (frøðiheiti - Fratercula cirrhata) er ein sjófuglur av lundaætt, sum er eyðkendur við sínum reyða nevi og gulu trevsum, ið hann hevur fingið navn eftir. Topplundin heldur til, serliga á oyggjum, fram við strondini í norðara parti av Kyrrahavinum, í British Colombia í Kanada, landsynnings-Alaska og Aleutoyggjunum, Kamtjatka, Kuriloyggjunum og um alt Okhotskhavið. Topplundin eigur saman við hornalunda í støðum, men heldur annars eystari til enn hesin, so langt suðri sum á norðaru Channel Islands út fyri strondini í suður California.

Upprunaliga veiddu inuittar á Aleutoyggjunum og ainufólkið í Japan topplunda, bæði til matna og fyri at gera nýtslu av fjaðrum og skinni. Nú er topplundin friðaður um alt útbreiðsluøkið.

Slóðir úteftir

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Topplundi: Brief Summary ( Feroês )

fornecido por wikipedia emerging languages

Topplundi (frøðiheiti - Fratercula cirrhata) er ein sjófuglur av lundaætt, sum er eyðkendur við sínum reyða nevi og gulu trevsum, ið hann hevur fingið navn eftir. Topplundin heldur til, serliga á oyggjum, fram við strondini í norðara parti av Kyrrahavinum, í British Colombia í Kanada, landsynnings-Alaska og Aleutoyggjunum, Kamtjatka, Kuriloyggjunum og um alt Okhotskhavið. Topplundin eigur saman við hornalunda í støðum, men heldur annars eystari til enn hesin, so langt suðri sum á norðaru Channel Islands út fyri strondini í suður California.

Upprunaliga veiddu inuittar á Aleutoyggjunum og ainufólkið í Japan topplunda, bæði til matna og fyri at gera nýtslu av fjaðrum og skinni. Nú er topplundin friðaður um alt útbreiðsluøkið.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Tufted puffin ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

The tufted puffin (Fratercula cirrhata), also known as crested puffin, is a relatively abundant medium-sized pelagic seabird in the auk family (Alcidae) found throughout the North Pacific Ocean. It is one of three species of puffin that make up the genus Fratercula and is easily recognizable by its thick red bill and yellow tufts.

Description

1895 portrait of breeding adult

Tufted puffins are around 35 cm (14 in) in length with a similar wingspan and weigh about three-quarters of a kilogram (1.6 lbs), making them the largest of all the puffins. Birds from the western Pacific population are somewhat larger than those from the eastern Pacific, and male birds tend to be slightly larger than females.[2]

Adult in winter plumage

They are primarily black with a white facial patch, and, typical of other puffin species, feature a very thick bill, primarily red with some yellow and occasionally green markings. Their most distinctive feature and namesake are the yellow tufts (Latin: cirri) that appear annually on birds of both sexes as the summer reproductive season approaches. Their feet become bright red and their face is also bright white in the summer. During the feeding season, the tufts molt off and the plumage, beak, and legs lose much of their luster.

As among other alcids, the wings are relatively short, adapted for diving, underwater swimming, and capturing prey rather than gliding, of which they are incapable. As a consequence, they have thick, dark myoglobin-rich breast muscles adapted for a fast and aerobically strenuous wing-beat cadence, which they can nonetheless maintain for long periods of time.

Juveniles

Juvenile tufted puffins resemble winter adults, but with a grey-brown breast shading to white on the belly, and a shallow, yellowish-brown bill.[2] Overall, they resemble a horn-less and unmarked rhinoceros auklet (Cerorhinca monocerata).

Tufted puffins in Tokyo Sea Life Park

Taxonomy

The tufted puffin was first described in 1769 by German zoologist Peter Simon Pallas. The scientific name Fratercula comes from the Medieval Latin fratercula, friar, a reference to the black and white plumage which resembles monastic robes. The specific name cirrhata is Latin for "curly-headed", from cirrus, a curl of hair.[3] The vernacular name puffin – puffed in the sense of swollen – was originally applied to the fatty, salted meat of young birds of the unrelated species, the Manx shearwater (Puffinus puffinus),[4] formerly known as the "Manks puffin". It is an Anglo-Norman word (Middle English pophyn or poffin) used for the cured carcasses.[5] The Atlantic puffin acquired the name at a much later stage, possibly because of its similar nesting habits,[6] and it was formally applied to that species by Pennant in 1768.[4] It was later extended to include the similar and related Pacific puffins.[5]

Since it may be more closely related to the rhinoceros auklet than the other puffins, it is sometimes placed in the monotypic genus Lunda.

The juveniles, due to their similarity to C. monocerata, were initially mistaken for a distinct species of a monotypic genus, and named Sagmatorrhina lathami ("Latham's saddle-billed auk", from sagmata "saddle" and rhina "nose").

Distribution and habitat

Tufted puffins form dense breeding colonies during the summer reproductive season from Washington state and British Columbia, throughout southeastern Alaska and the Aleutian Islands, Kamchatka, the Kuril Islands and throughout the Sea of Okhotsk.[7] While they share some habitat with horned puffins (F. corniculata), the range of the tufted puffin is generally more eastern. They have been known to nest in small numbers as far south as the northern Channel Islands, off the coast of southern California.[8] However, the last confirmed sighting at the Channel Islands occurred in 1997.[9]

Tufted puffins typically select islands or cliffs that are relatively inaccessible to predators, close to productive waters, and high enough that they can take to the air successfully. Ideal habitat is steep but with a relatively soft soil substrate and grass for the creation of burrows.[10]

During the winter feeding season, they spend their time almost exclusively at sea, extending their range throughout the North Pacific and south to Japan and California.

Behavior

Adult outside nesting burrow on the Kuril Islands

Breeding

Breeding takes place on isolated islands: over 25,000 pairs have been recorded in a single colony off the coast of British Columbia. The nest is usually a simple burrow dug with the bill and feet, but sometimes a crevice between rocks is used instead. It is well-lined with vegetation and feathers. Courtship occurs through skypointing, strutting, and billing. A single egg is laid, usually in June, and incubated by both parents for about 45 days. Fledglings leave the nest at between 40 and 55 days.

Tuffen puffins may be purely aquatic locomotive animals until they are three, living entirely as marine animals returning to shore only to breed on the nesting cliffs where they hatched. They tend to be well offshore when hatching.

Adult swimming at the Henry Doorly Zoo

Diet

Tufted puffins feed on a variety of fish and marine invertebrates, which they catch by diving from the surface. However, their diet varies greatly with age and location. Adult puffins largely depend on invertebrates, especially squid and krill. Nestlings at coastal colonies are fed primarily fish such as rockfish and sandlance, while nestlings at colonies closer to pelagic habitats are more dependent on invertebrates. Demersal fish are consumed in some quantity by most nestlings, suggesting that puffins feed to some extent on the ocean bottom.[11]

Feeding areas can be located far offshore from the nesting areas. Puffins can store large quantities of small fish in their bills and carry them to their chicks.

Predators and threats

Tufted puffins are preyed upon by various avian raptors such as snowy owls, bald eagles and peregrine falcons, and mammals like the Arctic fox. Foxes seem to prefer the puffin over other birds, making the bird a main target. Choosing inaccessible cliffs and entirely mammal-free islands protects them from terrestrial predators while laying eggs in burrows is effective in protecting them from egg-scavengers like gulls and ravens.[2]

A mass die-off of puffins at St. Paul Island, Alaska between October 2016 and January 2017 has been attributed to ecosystem changes resulting from climate change.[12]

Relationship with humans

Group of tufted puffins, Bogoslof Island, Alaska

The Aleut and Ainu people (who called them Etupirka) of the North Pacific traditionally hunted tufted puffin for food and feathers. Skins were used to make tough parkas worn feather side in and the silky tufts were sewn into ornamental work. Currently, harvesting of tufted puffin is illegal or discouraged throughout its range.[10]

The tufted puffin is a familiar bird on the coasts of the Russian Pacific coast, where it is known as toporok (Топорок) – meaning "small axe," a hint to the shape of the bill. Toporok is the namesake of one of its main breeding sites, Kamen Toporkov ("Tufted Puffin Rock") or Ostrov Toporkov ("Tufted Puffin Island"), an islet offshore Bering Island.

The oldest recorded tufed puffin was six years old when discovered in Alaska, the same state where it had been banded.[13]

Conservation status in Puget Sound

Many rules and regulations have been set out to try to conserve fishes and shorebirds in Puget Sound. The Department of Natural Resources (DNR) of Washington State has created aquatic reserves surrounding Smith and Minor Islands.[14] Over 36,000 acres (150 km2) of tidelands and seafloor habitat were included in the proposed aquatic reserve. Not only do these islands provide the necessary habitat for many seabirds such as tufted puffins and marine mammals, but this area also contains the largest kelp beds in all of Puget Sound. In addition, Protection Island reserve has also been off limits to the public to aid marine birds in breeding. Protection Island contains one of the last two nesting colonies of puffins in Puget Sound, and about 70% of the tufted puffin population nests on this island.[15]

References

  1. ^ BirdLife International (2020). "Fratercula cirrhata". IUCN Red List of Threatened Species. 2020: e.T22694934A168852266. doi:10.2305/IUCN.UK.2020-3.RLTS.T22694934A168852266.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ a b c Gaston, A. J.; Jones, I. L. (1998). The Auks: Alcidae. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-854032-9.
  3. ^ Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. pp. 109, 164. ISBN 978-1-4081-2501-4.
  4. ^ a b Lockwood, W. B. (1993). The Oxford Dictionary of British Bird Names. Oxford University Press. p. 100. ISBN 978-0-19-866196-2.
  5. ^ a b "Puffin". Oxford English Dictionary (Online ed.). Oxford University Press. (Subscription or participating institution membership required.)
  6. ^ Lee, D. S. & Haney, J. C. (1996) "Manx Shearwater (Puffinus puffinus)", in: The Birds of North America, No. 257, (Poole, A. & Gill, F. eds). Philadelphia: The Academy of Natural Sciences, and The American Ornithologists' Union, Washington, DC
  7. ^ Artyukhin, Yu.B.; Burkanov, V.N. (1999). Morskiye ptitsy i mlekopitayushchiye Dalnego Vostoka Rossii [Sea birds and mammals of the Russian Far East: A Field Guide] (in Russian). Moscow: АSТ Publishing. p. 215.
  8. ^ McChesney, G. J.; Carter, H. R.; Whitworth, D. L. (1995). Reoccupation and Extension of Southern Breeding Limits of Tufted Puffins and Rhinoceros Auklets in California. Waterbird Society.
  9. ^ McChesney, G. J.; Carter, H. R. (2008). Studies of Western Birds. Vol. 1. pp. 213–217.
  10. ^ a b Stirling, K. (2000). "Fratercula cirrhata". Animal Diversity Web. University of Michigan Museum of Zoology. Retrieved 2012-08-22.
  11. ^ Piatt, J. F. and A. S. Kitaysky (2002). Tufted Puffin (Fratercula cirrhata), version 2.0. In The Birds of North America (A. F. Poole and F. B. Gill, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bna.708
  12. ^ Shankman, Sabrina (2019-05-29). "Mass Die-Off of Puffins Raises More Fears About Arctic's Warming Climate". InsideClimate News. Retrieved 2019-08-03.
  13. ^ "Tufted Puffin Overview, All About Birds, Cornell Lab of Ornithology". www.allaboutbirds.org. Retrieved 2023-05-24.
  14. ^ "Smith & Minor Islands Aquatic Reserve Management Plan" (PDF). Seattle, WA: Washington State Department of Natural Resources. 2010.
  15. ^ Chew, J. (2010-11-04). "DNR ceremony seals Protection Island Aquatic Reserve". Peninsula Daily News.

[1]

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Tufted puffin: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

The tufted puffin (Fratercula cirrhata), also known as crested puffin, is a relatively abundant medium-sized pelagic seabird in the auk family (Alcidae) found throughout the North Pacific Ocean. It is one of three species of puffin that make up the genus Fratercula and is easily recognizable by its thick red bill and yellow tufts.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Tufa fraterkulo ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

Tufa fraterkulo (Fratercula cirrhata) estas mara birdo, kiu larĝas ĉirkaŭ 30 centimetron kaj pezas ĉirkaŭ kvar trionoj de kilogramo. Ĝi estas plejparte nigra, sed kun blankaj ventro kaj vizaĝa makulo. Ĝi havas grandan bekon kaj du flavajn tufojn kape dum la reprodukta sezono.

Tufa fraterkulo troviĝas en la tuta norda Pacifiko. Origine tiu ĉi birdo nestis tiom sude kiel suda Kalifornio kaj kelkaj aroj ankoraŭ restas ĉirkaŭ norda Kalifornio. Ĝi preskaŭ nur nutras sin per fiŝoj, kiujn ĝi kaptas subakviĝante.

La plejmulto da tiuj ĉi birdoj travintras mare.

Reproduktado

La reproduktado okazas sur izolaj insuloj: pli ol 25,000 paroj estis registrita en unu aro ĉe la marbordo de Brita Kolumbio. La nesto kutime estas kaverno, sed kelkfoje fendeto inter rokoj estas uzata anstataŭ. Unu ovo estas kutime demetita en junio kaj kovata de ambaŭ gepatraj birdoj dum 45 tagoj. Post 40 ĝis 55 forflugas la ido unuafoje el la nesto.

Nutraj lokoj troviĝas mare malproksime de la nestoj.

Vidu ankaŭ

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Tufa fraterkulo: Brief Summary ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

Tufa fraterkulo (Fratercula cirrhata) estas mara birdo, kiu larĝas ĉirkaŭ 30 centimetron kaj pezas ĉirkaŭ kvar trionoj de kilogramo. Ĝi estas plejparte nigra, sed kun blankaj ventro kaj vizaĝa makulo. Ĝi havas grandan bekon kaj du flavajn tufojn kape dum la reprodukta sezono.

Tufa fraterkulo troviĝas en la tuta norda Pacifiko. Origine tiu ĉi birdo nestis tiom sude kiel suda Kalifornio kaj kelkaj aroj ankoraŭ restas ĉirkaŭ norda Kalifornio. Ĝi preskaŭ nur nutras sin per fiŝoj, kiujn ĝi kaptas subakviĝante.

La plejmulto da tiuj ĉi birdoj travintras mare.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Fratercula cirrhata ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

El frailecillo coletudo[2]​ (Fratercula cirrhata) es una especie de ave caradriforme de la familia Alcidae.[3]​ Es un ave marina que habita las costas del Pacífico ruso y norteamericano, así como de Japón.[1]​ No se reconocen subespecies.[3]

Referencias

  1. a b BirdLife International (2016). «Fratercula cirrhata». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2017.3 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 14 de enero de 2018.
  2. de Juana, E., del Hoyo, J., Fernández-Cruz, M., Ferrer, X., Sáez-Royuela, R. y Sargatal, J. (1996). «Nombres en Castellano de las Aves del Mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología». Consultado el 1 de junio de 2011.
  3. a b Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan y C. L. Wood. (2010). «The Clements checklist of birds of the world: Version 6.5». Archivado desde el original el 2 de junio de 2011. Consultado el 1 de junio de 2011.

Galería de imágenes

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Fratercula cirrhata: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

El frailecillo coletudo​ (Fratercula cirrhata) es una especie de ave caradriforme de la familia Alcidae.​ Es un ave marina que habita las costas del Pacífico ruso y norteamericano, así como de Japón.​ No se reconocen subespecies.​

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Tupslunn ( Estônio )

fornecido por wikipedia ET

Tupslunn (Fratercula cirrhata, ka Lunda cirrhata) on Vaikse ookeani põhjaosas levinud lind alklane lunni perekonnas.

Tupslunnid pesitsevad rohkeisendiliste kolooniatena Briti Columbias, Alaska kaguosas ja Aleuudi saartel, Kamtšatkal, Kuriili saartel ja kogu Ohhoota mere rannikul, vähesel arvul California rannikul. Tupslunni levila kattub osaliselt idalunni (Fratercula corniculata) omaga.

Taksonoomia

Tupslunni kirjeldas 1769. aastal saksa zooloog Peter Simon Pallas.

Välimus ja elupaik

Tupslunni üldpikkus on umbes 35 cm ja tiibade siruulatus umbes sama suur. Isaslinnud on emaslindudest veidi suuremad. Keha on must, näoalal valge laik, nokk eredavärviline punane-kollane. Kulmualalt ulatuvad kuklasse juukseid meenutavad pikad kollased suletutid (lad.k. cirri), mille järgi see liik on saanud nimetuse mitmes keeles (ka eesti keeles).

Tupslunnid valivad pesitsemiseks tavaliselt kõrgeid saari või kaljusid, mis on kiskjatele raskest ligipääsetavad ning mis asuvad toidurohketes vetes. Talveperioodil leidub tupslunne kogu Vaikse ookeani põhjaosas kuni Jaapani ja Californiani.

Eluviisid

Nagu teised lunnid, on ka tupslunnid pelaagilised linnud. Tupslunn kraabib pesitsemiseks tavaliselt uru, kuid mõnikord kasutab pesana kaljulõhet. Need vooderdab taimede ja sulgedega. Muneb ühe muna, mida mõlemad vanalinnud hauvad umbes 45 päeva. Pojad lahkuvad pesast 40–55 päeva vanuselt. Tupslunnid toituvad peaaegu eranditult kaladest, keda nad püüavad sukeldudes. Vanalinnud võivad muuhulgas süüa kalmaarilisi või teisi selgrootuid. Toitumisalad võivad asuda pesitsusaladest kaugel avamerel. Tupslunni vaenlasteks on lumekakk, valgepea-merikotkas, rabapistrik, kajakad, rongad ja polaarrebane.

Viited

  1. BirdLife International (2004). Loxia leucoptera. 2006 IUCNi punane nimistu. IUCN 2006. Vaadatud 12 May 2006. Database entry includes justification for why this species is of least concern
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ET

Tupslunn: Brief Summary ( Estônio )

fornecido por wikipedia ET

Tupslunn (Fratercula cirrhata, ka Lunda cirrhata) on Vaikse ookeani põhjaosas levinud lind alklane lunni perekonnas.

Tupslunnid pesitsevad rohkeisendiliste kolooniatena Briti Columbias, Alaska kaguosas ja Aleuudi saartel, Kamtšatkal, Kuriili saartel ja kogu Ohhoota mere rannikul, vähesel arvul California rannikul. Tupslunni levila kattub osaliselt idalunni (Fratercula corniculata) omaga.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ET

Fratercula cirrhata ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Fratercula cirrhata Fratercula generoko animalia da. Hegaztien barruko Alcidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Fratercula cirrhata: Brief Summary ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Fratercula cirrhata Fratercula generoko animalia da. Hegaztien barruko Alcidae familian sailkatua dago.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Töyhtölunni ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Töyhtölunni (Fratercula cirrhata)[2] on ruokkien heimoon kuuluva rantalintu.

Levinneisyys

Töyhtölunnia tavataan Tyynellämerellä Itä-Aasiassa ja Pohjois-Amerikan länsirannikolla. Lajin kokonaiskannaksi arvioidaan yli 3,5 miljoonaa yksilöä ja se on arvioitu elinvoimaiseksi lajiksi. Lajin kannankehitys on kuitenkin laskeva.[1]

Lähteet

  1. a b c BirdLife International: Fratercula cirrhata IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 2.6.2014. (englanniksi)
  2. Maailman lintulajien suomenkieliset nimet birdlife.fi. Viitattu 6.4.2013.
Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Töyhtölunni: Brief Summary ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Töyhtölunni (Fratercula cirrhata) on ruokkien heimoon kuuluva rantalintu.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Macareux huppé ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Fratercula cirrhata

Le Macareux huppé (Fratercula cirrhata) est une espèce d'oiseaux marins de la famille des alcidés.

Nidification

Cet oiseau niche aux bords de l'océan Pacifique nord et hiverne (passe l'hiver) en haute mer.

Alimentation

Cette espèce se nourrit de poissons.

Entre 2016 et 2017, entre 3 100 et 8 500 macareux huppés ont trouvé la mort près de l'ile de Saint Paul, en Alaska. La hausse globale des températures a provoqué un bouleversement des écosystèmes et privé ces oiseaux de nourriture[1].

Reproduction

Le macareux niche dans des trous creusés sur des îlots herbeux. Il n'a qu'un seul poussin par couvée.

Notes et références

Références taxonomiques

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Macareux huppé: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Fratercula cirrhata

Le Macareux huppé (Fratercula cirrhata) est une espèce d'oiseaux marins de la famille des alcidés.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Fratercula cirrhata ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il pulcinella o fratercula dai ciuffi (Fratercula cirrhata, Pallas 1769) è un uccello marino della famiglia degli alcidi.

Sistematica

Fratercula cirrhata non ha sottospecie, è monotipico.

Distribuzione e habitat

Questo uccello vive nel Pacifico: Russia e Giappone in Asia, e Alaska, Canada e Stati Uniti (fino alla California) in Nord America. Qualche esemplare è stato avvistato anche nell'Europa settentrionale (Svezia e Russia).

Bibliografia

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Fratercula cirrhata: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il pulcinella o fratercula dai ciuffi (Fratercula cirrhata, Pallas 1769) è un uccello marino della famiglia degli alcidi.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Kuifpapegaaiduiker ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Vogels

De kuifpapegaaiduiker (Fratercula cirrhata) is een vogel uit de familie van de alken (Alcidae).

Uiterlijk

De kuifpapegaaiduiker wordt ongeveer 30 centimeter lang, heeft zwarte veren en een wit gezichtmasker. Wat opvalt aan de vogel is zijn in verhouding grote snavel. De gele kuiven waaraan de vogel zijn naam dankt heeft deze echter enkel in het broedseizoen.

Voedsel

De vogels vangen hun voedsel door op zee naar vis te duiken, ook worden er door volwassen vogels wel kreeften en andere zeedieren gegeten. Het voedsel wordt vaak gevangen in gebieden, die verhouding ver van hun broedplaatsen afliggen. De winters brengen de vogels vooral op open zee door. De vogels leven en vissen in groepen, de groepen waarin ze vissen bestaan vaak uit ongeveer tien tot vijfentwintig vogels.

Voorplanting

De vogels broeden vooral op geïsoleerde eilanden en broeden in kolonies. De grootste kolonie is te vinden op het eiland Talan in de Zee van Okhotsk hier zijn meer dan een miljoen nesten te vinden.[2] De nesten van de vogels bestaan meestal uit een simpel kuiltje, dat de vogels met hun snavel of poten maken en bekleed wordt met veren en delen van planten. De vogels leggen meestal één ei, gewoonlijk in de maand juni. Het ei wordt afwisselend door beide ouders bebroed, dit duurt zo'n vijfenveertig dagen. Nadat het jong uit het ei is gekomen duurt het nog zo’n veertig tot vijfenvijftig dagen voordat deze uitvliegt.

Verspreiding en leefgebied

De vogel leeft in het noordelijke deel van de Grote Oceaan van het Arctisch gebied tot aan Californië.

De vogel is drie keer als dwaalgast waargenomen in de westelijke Palearctis. In juni 1994 bij de monding van de rivier de Lagan in Zweden, in september 2009 nabij de kust van het Engelse graafschap Kent, tot slot werd er in juni 2010 een vogel waargenomen nabij het Noorse dorp Nesseby.

Bronnen, noten en/of referenties
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Kuifpapegaaiduiker: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

De kuifpapegaaiduiker (Fratercula cirrhata) is een vogel uit de familie van de alken (Alcidae).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Maskonur złotoczuby ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons Wikisłownik Hasło w Wikisłowniku

Maskonur złotoczuby (Fratercula cirrhata) – gatunek ptaka z rodziny alk (Alcidae). Długość ciała 38-40 cm. Dziób duży, bocznie spłaszczony, zielono-pomarańczowy. Maska biała, wokół oczu widoczne czerwone obrączki, na potylicy żółty, długi czubek. Reszta ciała oraz ciemię czarne, nogi pomarańczowe. Obie płci podobne. W zimie czubek zanika, ciało szare, maska ciemna, dziób pomarańczowy jedynie przy końcu. U osobników dorastających maska plamkowana, dziób żółty.

Zasięg, środowisko
Gniazda zakłada na wyspach, w norach na szczytach klifów lub na stromych urwiskach; północno-wschodnia i środkowo-zachodnia część Chin i Japonii oraz północno-zachodnia i środkowo-zachodnia Ameryka Północna. Zimuje na pełnym morzu.

Przypisy

  1. a b Fratercula cirrhata, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Fratercula cirrhata. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).

Bibliografia

  • Andrew Gosler: Atlas Ptaków Świata. Warszawa: MULTICO Oficyna Wydawnicza, 2000. ISBN 83-7073-059-0.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Maskonur złotoczuby: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL

Maskonur złotoczuby (Fratercula cirrhata) – gatunek ptaka z rodziny alk (Alcidae). Długość ciała 38-40 cm. Dziób duży, bocznie spłaszczony, zielono-pomarańczowy. Maska biała, wokół oczu widoczne czerwone obrączki, na potylicy żółty, długi czubek. Reszta ciała oraz ciemię czarne, nogi pomarańczowe. Obie płci podobne. W zimie czubek zanika, ciało szare, maska ciemna, dziób pomarańczowy jedynie przy końcu. U osobników dorastających maska plamkowana, dziób żółty.

Zasięg, środowisko Gniazda zakłada na wyspach, w norach na szczytach klifów lub na stromych urwiskach; północno-wschodnia i środkowo-zachodnia część Chin i Japonii oraz północno-zachodnia i środkowo-zachodnia Ameryka Północna. Zimuje na pełnym morzu.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Tofslunne ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Tofslunne[2] (Fratercula cirrhata) är en relativt vanlig medelstor pelagisk havsfågel inom familjen alkor som förekommer över hela norra Stilla havet.[3] Den är en av tre arter som tillsammans utgör släktet lunnefåglar (Fratercula) och känns under häckningsperioden igen på sin stora rödaktiga näbb och sina gula tofsar på huvudet.

Taxonomi

Tofslunne beskrevs taxonomiskt första gången 1769 av den tyske zoologen Peter Simon Pallas under det vetenskapliga namnet Alca cirrhata.[4] Numera placeras den i lunnefågelsläktet Fratercula men ibland även i det egna släktet Lunda. Släktnamnet Fratercula är latin och betyder 'liten broder' och dess artepitet cirrhata betyder 'med tofsar'.[5] Trots att populationen i västra Stilla havet skiljer sig något i storlek i förhållande till den östliga populationen så delas den vanligtvis inte upp i några underarter.

Utseende och anatomi

Tofslunnen mäter ungefär 35 centimeter, med ett ungefär lika långt vingspann och en vikt på ungefär 750 gram. Fåglarna i västra Stilla havet är något större än den östliga populationen och hanar tenderar att vara något större än honor.[6] Dess fjäderdräkt är till största delen svart och de har, vilket är signifikant för lunnefåglarna, en mycket kraftig näbb. Artens mest distinkta drag, vilket också givit den dess trivialnamn, de gula tofsarna på huvudet framträder årligen på båda könen när sommarens häckningssäsong närmar sig. Under samma period blir fötterna klarröda och den anlägger ett stort kritvitt parti i ansiktet. Under häckningsperioden är dess näbb också som störst och till största delen rödaktig med gula partier och ibland lite grönt. Efter häckningen fäller den de yttre färggranna delarna av näbben och bär sedan en mindre färgstark orange näbb med en smalare gråsvart näbb bas. Utanför häckningsperioden är ansiktet nästan helsvart, tofsarna är bara rudimentära och fjäderdräkten och benen saknar lyster.

 src=
En cirka ettårig tofslunne fotograferad på Zoo.

Den juvenila tofslunnen påminner om den adulta i vinterdräkt men har gråbrunt bröst, ljus buk och en mindre näbb.[6]

Likt andra alkor har den relativt korta och spetsiga vingar som är anpassade för dykning och simning under vatten för att fånga föda i stället för glidflygning, vilket de är oförmögna till. Som en följd av detta har de tjocka, mörka myoglobinrika bröstmuskler anpassade för en snabb aerobisk vingföring som trots allt gör att de kan flyga under längre perioder.

Utbredning

Tofslunnen bildar täta fågelkolonier under häckningsperioden från British Columbia, över sydöstra Alaska och Aleuterna, Kamtjatka, Kurillerna och över Ochotska havet.[7] De delar vissa habitat med hornlunne (F. corniculata), men tofslunnens utbredningsområde ligger generellt längre söderut. Tidigare förekom kolonier så långt söderut som södra Kalifornien, men nu finns det bara kvar ett fåtal utspridda kolonier i norra Kalifornien.[6]

Under vintersäsongen förekommer de nästan enbart ute till havs och utvidgar då sitt utbredningsområde över hela norra Stilla havet och söderut till Japan och Kalifornien.

Det finns en godkänd observation av tofslunne i Västpalearktis vilken skedde i juni 1994 då en adult individ sågs förbiflygande vid Lagans mynning i Laholmsbukten, Halland.[8] Det finns även en godkänd observation ifrån Hawaii.[9]

Ekologi

 src=
Tofslunne utanför bohålan på Kurilerna.

Biotop och häckning

Tofslunnen väljer vanligtvis öar eller klippor som är relativt otillgängliga och isolerade, nära födorika vatten och tillräckligt höga så att de lätt kan ta till vingarna. Det ideala habitatet är stup med ett lagom mjukt jordlager med gräs för bygge av bohålor.[10] De häckar i kolonier, ibland mycket talrika. Exempelvis bestod en enskild koloni utanför kusten av British Columbia av över 25 000 par vid en taxering. Boet är ofta en enkel bohåla grävd med näbb och fötter, men ibland används en skreva mellan två klippblock istället. Boet fodras väl med växtdelar och fjädrar. Under uppvaktningen riktar paret näbbarna upp i luften, de struttar omkring och de slår eller gnider även näbbarna emot varandra. Ett ägg läggs, oftast i juni, och ruvas av båda föräldrarna i ungefär 45 dygn. Ungarna lämnar sedan boet 40-55 dagar efter kläckningen.

Föda

 src=
Tofslunne i häckningsdräkt.

Tofslunnen lever nästan uteslutande av fisk som de fångar genom att dyka ifrån havsytan. Adulta fåglar kan även äta mindre bläckfiskar och andra ryggradslösa djur. Födozoner kan befinna sig ute till havs långt bort ifrån häckningskolonin. De kan härbärgera stora mängder småfisk i näbben som de bär med sig till sina ungar.

Predatorer

Tofslunnen utstår predation av ett antal rovfåglar som fjälluggla, vithövdad havsörn och pilgrimsfalk och däggdjur som fjällräv. Deras ägg tas även av trutar och korp.[6]

Tofslunnen och människan

Aleuterna och ainufolket i norra Stillahavsområdet jagade traditionellt tofslunnen som föda och för fjädrarna. Skinnet användes till slitstarka parkasar. Fjädrar och de silkiga tofsarna syddes fast i kläden som ornament. Idag är jakt på tofslunne förbjuden eller motarbetas över hela utbredningsområdet.[10] Idag minskar den fortfarande i antalet, men inte tillräckligt kraftigt för att den ska behandlas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattades 1996 till fler än 3,5 miljoner individer.[1]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Fratercula cirrhata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ The Birds of British Columbia, sid:32
  5. ^ Simpson, D.P. (1979). Cassell's Latin Dictionary (5). London: Cassell Ltd. sid. 883. ISBN 0-304-52257-0
  6. ^ [a b c d] Gaston, A., I. Jones. (1998) The Auks, New York: Oxford University Press.
  7. ^ Artyukhin Yu.B. and V.N. Burkanov (1999) Sea birds and mammals of the Russian Far East: a Field Guide, Мoscow: АSТ Publishing, sid:215
  8. ^ SOF (2008) Tofslunne[död länk], Raritetskommittén, <www.sofnet.org Arkiverad 26 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2010-04-21
  9. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  10. ^ [a b] Stirling, K. 2000. "Fratercula cirrhata" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed January 10, 2008 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Fratercula_cirrhata.html.

Källor

Texten är till stora delar översatt från engelskspråkiga Wikipedias artikel Tufted puffin, läst 2010-04-21, där följande källor anges:

Externa länkar


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Tofslunne: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Tofslunne (Fratercula cirrhata) är en relativt vanlig medelstor pelagisk havsfågel inom familjen alkor som förekommer över hela norra Stilla havet. Den är en av tre arter som tillsammans utgör släktet lunnefåglar (Fratercula) och känns under häckningsperioden igen på sin stora rödaktiga näbb och sina gula tofsar på huvudet.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Топорик ( Ucraniano )

fornecido por wikipedia UK

Зовнішній вигляд

Топорики — це птахи середніх розмірів, довжина тіла близько 40 см; вага — 600—800 г. Забарвлення оперення одноманітне, чорно-буре. Щоки білі, за очима пучки довгого жовтуватого пір'я, закручені донизу. Лапи червоні. Дзьоб міцний, високий, стиснутий з боків.

Поширення

Живуть топорики на азіатському і американському узбережжі північної частини Тихого океану, на півдні до Каліфорнії.

Спосіб життя

Гніздяться топорики колоніями по узбережжі океану. Чудовий літун; з води злітає важко, довго розганяючись, але в повітрі тримається легко, залітаючи часом на великі висоти. Добре плаває і пірнає. На відміну від більшості алькових топорик при ходьбі не спирається на всю кінцівку. Бігає, відштовхуючись пальцями, як і всі інші птахи.

Живлення

Живиться топорик дрібною рибою і морськими безхребетними. Місцями топорики досить чисельні, наприклад, на одному з островів Берингового моря на площі приблизно в 12 км було нараховано 100 000 пар. Топорики служать об'єктом промислу, в їжу використовуються м'ясо і яйця.

Розмноження

Єдине яйце топорик відкладає в нору, яку риє в м'якому ґрунті або під камінням. Пташеня, що вилупилося, вкрите густим довгим і тонким пухом; залишає гніздо повністю опереним. Батьківська турбота топорика триває до тих пір, поки пташеняті час вибиратися з гнізда і починати жити самостійно. Це настає приблизно на 40-50-й день його життя. Батьки спонукають його до цього кроку, перестаючи годувати. І вже через 2-3 дні голодне пташеня вилазить з нори. До цього моменту його дитячий пух вже повністю заміниться пір'ям.

Посилання

  • Птицы СССР. Чистиковые / Отв. ред.: В. Е. Флинт, А. Н. Головкин. — М.: Наука, 1989. — С. 139. — 207 с. — ISBN 5-02-005232-9
Птах Це незавершена стаття з орнітології.
Ви можете допомогти проекту, виправивши або дописавши її.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Автори та редактори Вікіпедії
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia UK

Hải âu cổ rụt mào lông ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Hải âu cổ rụt mào lông, tên khoa học Fratercula cirrhata, là một loài chim trong họ Alcidae.[2] Loài này được tìm thấy khắp Bắc Thái Bình Dương.

Miêu tả

 src=
Bức họa năm 1895 của con trưởng thành

Fratercula cirrhata dài khoảng 35 cm với sải cánh tương đương chiều dài, và khối lượng của nó khoảng 0,75 kg. Nhóm cá thể phía tây Thái Bình Dương lớn hơn nhóm phía đông một chút, và con trống hơi lớn hơn con mái.[3]

Phân bố và môi trường sống

Loài chim này tạo đàn dày đặc trong suốt mùa sinh sản mùa hè từ British Columbia, khắp đông nam Alaska và quần đảo Aleutia, Kamchatka, quần đảo Kuril và khắp biển Okhotsk[4]. Trong khi họ chia sẻ một số môi trường sống với hải âu mỏ sáng Horned (F. corniculata), phạm vi của loài hải âu này thường về phía đông hơn. Chúng làm tổ với số lượng nhỏ như xa về phía nam quần đảo Channel phía bắc, ngoài khơi miền nam California[5]. Tuy nhiên, xác nhận cuối cùng nhìn thấy ở quần đảo Channel xảy ra vào năm 1997.[6]

Loài chim này thường chọn các hòn đảo hoặc vách đá tương đối không thể tiếp cận đối với các động vật ăn thịt, gần vùng nước sinh sản, và đủ cao để chúng có thể cất cánh thành công. Môi trường sinh sống lý tưởng môi trường là các đất nềndốc, nhưng tương đối mềm và cỏ cho việc tạo ra các hang.[7]

Trong mùa ăn mùa đông, chúng dành nhiều thời gian của họ gần chỉ ở trên biển, mở rộng phạm vi của chúng trong suốt Bắc Thái Bình Dương và phía nam Nhật Bản và California.

Chú thích

  1. ^ BirdLife International (2012). Fratercula cirrhata. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2012.1. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 16 tháng 7 năm 2012.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.
  3. ^ Gaston, A. J.; Jones, I. L. (1998). The Auks: Alcidae. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-854032-9.
  4. ^ Artyukhin Yu. B.; Burkanov, V. N. (1999). [Sea birds and mammals of the Russian Far East: A Field Guide] |dịch tựa đề= cần |tựa đề= (trợ giúp) (bằng tiếng Nga). Moscow: АSТ Publishing. tr. 215.
  5. ^ McChesney, G. J.; Carter, H. R.; Whitworth, D. L. (1995). Reoccupation and Extension of Southern Breeding Limits of Tufted Puffins and Rhinoceros Auklets in California. Waterbird Society.
  6. ^ McChesney, G. J.; Carter, H. R. (2008). Studies of Western Birds 1. tr. 213–217.
  7. ^ Stirling, K. (2000). Fratercula cirrhata. Animal Diversity Web. University of Michigan Museum of Zoology. Truy cập ngày 22 tháng 8 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Hải âu cổ rụt mào lông: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Hải âu cổ rụt mào lông, tên khoa học Fratercula cirrhata, là một loài chim trong họ Alcidae. Loài này được tìm thấy khắp Bắc Thái Bình Dương.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Топорок ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
У этого термина существуют и другие значения, см. Топорок (значения).
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Подотряд: Lari
Семейство: Чистиковые
Род: Тупики
Вид: Топорок
Международное научное название

Fratercula cirrhata (Pallas, 1769)

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 177032NCBI 43311EOL 1049982FW 83415

Топорок[1][2][3], или топо́рик[4] (лат. Fratercula cirrhata) — морская птица семейства чистиковых.

Внешний вид

Средних размеров, длина тела около 40 см; вес — 600—800 г. Окраска оперения однообразная, чёрно-бурая. Щёки белые, за глазами пучки длинных желтоватых перьев. Лапы оранжево-красные[5] или красные (у молодых особей — серые)[6]. Клюв мощный, высокий, сильно сжат с боков.

Распространение

Обитают на азиатском и американском побережье северной части Тихого океана (включая Камчатку, Курилы и побережье Охотского моря), на юге в зимнее время до Калифорнии и Японии.

Образ жизни

Гнездятся колониями по побережьям океана. Превосходный летун; с воды взлетает тяжело, долго разгоняясь, но в воздухе держится легко, забираясь порой на большие высоты. Хорошо плавает и ныряет. В отличие от большинства чистиковых этот вид при ходьбе не опирается на цевки. Бегает, отталкиваясь пальцами, как и все другие птицы. Питается мелкой рыбой и морскими беспозвоночными.

Местами весьма многочисленны, например, на одном из островов Берингова моря на площади примерно в 12 км² было учтено 100 000 пар. Служат объектом промысла, в пищу используются мясо и яйца.

Размножение

Единственное яйцо откладывает в нору, которую роет в мягком грунте или под камнями. Вылупившийся птенец покрыт густым длинным и тонким пухом; покидает гнездо полностью оперившись.

Галерея

  • Tufted Puffin (Fratercula cirrhata).jpg
  • Tufted Puffin RWD2.jpg
  • Tufted Puffin Alaska (cropped).jpg
  • Fratercula cirrhataSL-03803A.jpg

Примечания

  1. Птицы СССР. Чистиковые / Отв. ред.: В. Е. Флинт и А. Н. Головкин. — М.: Наука, 1989. — С. 173. — 207 с. — ISBN 5-02-005232-9
  2. Иванов А. И., Штегман Б. К. Краткий определитель птиц СССР. — Изд. 2-е, испр. и доп. (В серии: Определители по фауне СССР, издаваемые ЗИН АН СССР. Вып. 115) — Л.: Наука, 1978. — С. 241. — 560 с.
  3. Коблик Е. А., Редькин Я. А., Архипов В. Ю. Список птиц Российской Федерации. — М.: Товарищество научных изданий КМК, 2006. — С. 127. — 256 с. — ISBN 5-87317-263-3
  4. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 94. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
  5. Дементьев, Георгий Петрович. Гладков, Николай Алексеевич. Птицы Советского Союза, том 2. — М.: «Советская наука», 1951.
  6. Lunda cirrhata (Pallas, 1769) — Топорик
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Топорок: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Топорок, или топо́рик (лат. Fratercula cirrhata) — морская птица семейства чистиковых.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

花魁鳥 ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科
二名法 Fratercula cirrhata
(Pallas, 1769)

花魁鳥學名Fratercula cirrhata)又名簇絨海鸚,是海雀科的一種海鳥,它有兩個相關品種北極海鸚(Fratercula arctica)和角海鸚(Fratercula corniculata)。長38厘米,翼展63.5厘米,重780克。生活在北太平洋的英屬哥倫比亞、橫跨整個阿拉斯加東南部及阿留申群島堪察加半島千島群島及整個鄂霍次克海,並於日本本州加利福尼亞州過冬。

參考資料

规范控制
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
维基百科作者和编辑
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 中文维基百科

花魁鳥: Brief Summary ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科

花魁鳥(學名:Fratercula cirrhata)又名簇絨海鸚,是海雀科的一種海鳥,它有兩個相關品種北極海鸚(Fratercula arctica)和角海鸚(Fratercula corniculata)。長38厘米,翼展63.5厘米,重780克。生活在北太平洋的英屬哥倫比亞、橫跨整個阿拉斯加東南部及阿留申群島堪察加半島千島群島及整個鄂霍次克海,並於日本本州加利福尼亞州過冬。

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
维基百科作者和编辑
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 中文维基百科

エトピリカ ( Japonês )

fornecido por wikipedia 日本語
曖昧さ回避Etupirka」は海鳥について説明しているこの項目へ転送されています。葉加瀬太郎らが演奏する曲については「Etupirka (葉加瀬太郎の曲)」をご覧ください。
エトピリカ Tufted Puffin Alaska (cropped).jpg 保全状況評価 LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : チドリ目 Charadriiformes : ウミスズメ科 Alcidae : ツノメドリ属 Fratercula : エトピリカ F. cirrhata 学名 Fratercula cirrhata
(Pallas, 1769) シノニム

Lunda cirrhata

英名 Tufted Puffin
 src=
千島列島のエトピリカ

エトピリカ(花魁鳥、アイヌ語EtupirkaFratercula cirrhata は、チドリ目ウミスズメ科に分類される海鳥の一種。鮮やかな飾り羽とくちばしが特徴の海鳥である。

ツノメドリ属 Fratercula とする他、独立したエトピリカ属 Lundaとする説もあり、この場合の学名は Lunda cirrhata となる。

形態[編集]

体長40cm・体重750gほどで、ハトよりも大きい。エトピリカとはアイヌ語で「くちばし(etu)が美しい(pirka)」という意味で、名のとおり橙色の大きなくちばしをもつ[1]。くちばしは縦に平たく、縦に数本の溝がある。足は橙色で、顔と足以外の全身は黒い羽毛におおわれる。冬羽は顔が灰色で飾り羽がなく、くちばしの根もとも黒っぽいが、夏羽では顔が白くなり、目の後ろに黄色の飾り羽が垂れ下がり、くちばしの根もとが黄褐色の独特の風貌となる。頭部が鮮やかに彩られる様から「花魁鳥」(おいらんちょう)という別名もある。外見はツノメドリに似るが、腹まで黒いことと夏羽の飾り羽で区別する。

分布[編集]

北日本からカリフォルニア州までの北太平洋沿岸域に広く分布し、繁殖地も各地に点在する。カナダブリティッシュコロンビア州には2万5千組のつがいが繁殖する大きな繁殖地がある。非繁殖期は沿岸から離れた外洋で過ごす。

生態[編集]

一年の大半を陸地のない外洋で過ごし、4月から8月にかけての繁殖期のみ、天敵の寄り付かない険しい断崖で営巣する。飛ぶときは短い翼をはためかせて海面近くを直線的に飛び、捕食の際は足と翼を使って水深10 m あたりまで巧みに潜水する。

オキアミや小エビなどを主食とするが、雛鳥に対してはイカナゴニシンなどの小のほか、イカを与える。

繁殖は6月頃から始まり、海に面した断崖の上にコロニー(集団繁殖地)を作る。くちばしと足で地面に穴を掘るが、岩の隙間を利用することもある。巣には草や羽毛を敷き、メスは1個だけ産卵する。両親は交代で45日間抱卵し、ヒナが孵化すると餌を運ぶ。孵化から巣立ちまでは40日-55日かかる。

3年で成鳥となる。

日本での現状[編集]

世界的にみると決して少ない鳥ではないが、日本は分布域の西端にあたり、非常に生息数が少ない。繁殖地も北海道東部厚岸町大黒島浜中町霧多布(キリタップ)小島、根室市ユルリ島モユルリ島のみで、1960年頃には計250羽ほどが飛来していた個体数も、現在は30~40羽ほどとなり、そのうちの十数つがいが繁殖するのみとなっている。繁殖地の餌不足や魚網にひっかかる被害により、日本に限っては地域絶滅の危険が大きい[1]。 しかし北方領土の色丹島歯舞群島ではコロニーが観察されている。

保全状況評価[編集]

シブリー分類体系上の位置[編集]

シブリー・アールキスト鳥類分類
チドリ亜目 Charadrii
チドリ下目 Charadriides
チドリ小目 Charadriida
カモメ上科 Laroidea

楽曲[編集]

脚注[編集]

  1. ^ a b 河井大輔・川崎康弘・島田明英・諸橋淳 『北海道野鳥図鑑』 亜璃西社ISBN 978-4-900541-51-1。
  2. ^ Lunda cirrhata (環境省絶滅危惧種情報 by 生物多様性情報システム J-IBIS

外部リンク[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、エトピリカに関連するカテゴリがあります。
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
ウィキペディアの著者と編集者
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 日本語

エトピリカ: Brief Summary ( Japonês )

fornecido por wikipedia 日本語
 src= 千島列島のエトピリカ

エトピリカ(花魁鳥、アイヌ語:Etupirka)Fratercula cirrhata は、チドリ目ウミスズメ科に分類される海鳥の一種。鮮やかな飾り羽とくちばしが特徴の海鳥である。

ツノメドリ属 Fratercula とする他、独立したエトピリカ属 Lundaとする説もあり、この場合の学名は Lunda cirrhata となる。

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
ウィキペディアの著者と編集者
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 日本語