nomes no trilho de navegação
Papegojalka[2] (Aethia psittacula) är en liten havsfågel som lever i norra Stilla havet.[3] Tidigare kategoriserades den som ensam art inom släktet Cyclorrhynchus[4] men senare morfologiska och genetiska data har gjort att den placeras i släktet Aethia.
Papegojalkan är en liten alka som mäter cirka 23 cm på längden. Den har en kort och hög, rundad orange näbb som är lite uppåtböjd vilket ger fågeln ett leende uttryck. Dess huvud, rygg, stjärt och ovansida av vingarna är svarta och undersidan är vit. De adulta fåglarna har en vit nedåtböjd small fjäder som sitter precis bakom ögat. Vinterdräkten skiljer sig bara till viss del från sommardräkten.
Papegojalkan är mycket ljudlig vid sina häckningsplatser. Så fort den anlänt börjar den locka och när de bildat par fortsätter de i en form av duetter. De yttrar en serie av rytmiska hesa lockrop tillsammans med dallrande skrin.
Den återfinns i haven kring Alaska, Kamtjatka och Sibirien. Den häckar på klippor, branter och bland klippblock på öar i de yttre kustbanden, och flyttar ofta söderut på vintern.
Den enda gången arten påträffats i Europa var i Sverige, helt sensationellt i mitten av december 1860 vid Vättern i Jönköping, Småland.[5][6]
Papegojalkan har en varierande föda under året. Under häckningsperioden äter den mest planktonliknande kräftdjur som lysräkor, hoppkräftor, märlkräftor och tångloppor. I vissa områden lever den även av maneter. Den hämtar oftast sin föda långt från sina häckningskolonier och kan dyka till 30 meters djup.
Häckningen börjar i april och maj i kolonier som ofta även omfattar andra arter av alkor. Honan lägger ett ägg som ruvas i över en månad. Efter att ungen kläckts matas den fyra gånger om dagen under cirka 35 dygn. Ungen lämnar sedan boet och flyger ensam ut till havs.
Världspopulationen av papegojalka är inte hotad och man uppskattar att det finns över en miljon individer i norra Stilla havet. Den anses inte ha minskat men de största hoten mot arten anses vara oljespill och introducerade rovdjur. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1]
Ett äldre svenskt namn på papegojalka är starike.
Papegojalka (Aethia psittacula) är en liten havsfågel som lever i norra Stilla havet. Tidigare kategoriserades den som ensam art inom släktet Cyclorrhynchus men senare morfologiska och genetiska data har gjort att den placeras i släktet Aethia.
