dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

fornecido por AnAge articles
Maximum longevity: 10 years (wild)
licença
cc-by-3.0
direitos autorais
Joao Pedro de Magalhaes
editor
de Magalhaes, J. P.
site do parceiro
AnAge articles

Phalaropus tricolor

fornecido por DC Birds Brief Summaries

A medium-sized (9 inches) wader, the male Wilson’s Phalarope in summer is most easily identified by its gray crown, black face, white throat, pale rust-red breast, and light gray wings with dark edges. The female Wilson’s Phalarope is similar but duller, especially on the back and face. Winter birds of both sexes are light gray above and pale below with a light gray head, and forehead and faint gray eye-stripes. This species is unmistakable in summer; in winter, it may be separated from the related Red Phalarope (Phalaropus fulicarius) and Red-necked Phalarope (Phalaropus lobatus) by its plainer wings as well as its longer bill and legs. Wilson’s Phalarope breeds primarily in the west-central United States and southwestern Canada, with smaller populations in the Great Lakes and further north and east in Canada. In winter, this species migrates south to southwestern South America, being most common from southern Peru to northern Argentina. This species’ temperate-zone breeding grounds, terrestrial wintering grounds, and exclusively New World distribution separate it from the other two phalarope species, which breed across the arctic and winter at sea. Wilson’s Phalaropes breed in a number of wetland habitat types, primarily in freshwater across most of its summer range but in brackish or salt-water marshes at a few coastal breeding sites. During the winter, this species primarily inhabits shallow saltwater lagoons. Wilson’s Phalaropes mainly eat aquatic invertebrates, especially small crustaceans. As this species’ breeding grounds are more accessible than those of the other two phalarope species, Wilson’s Phalaropes are comparatively easy to see during the summer. At that time of year, it is possible to observe individuals walking in shallow water while picking food out of the mud or from the surface of the water. On migration and during the winter, this species forms large flocks at a number of suitable saltwater lakes. Wilson’s Phalaropes are most active during the day.

Threat Status: Least Concern

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Smithsonian Institution
autor
Reid Rumelt
site do parceiro
DC Birds Brief Summaries

Phalaropus tricolor ( Inglês )

fornecido por EOL authors

A medium-sized (9 inches) wader, the male Wilson’s Phalarope in summer is most easily identified by its gray crown, black face, white throat, pale rust-red breast, and light gray wings with dark edges. The female Wilson’s Phalarope is similar but duller, especially on the back and face. Winter birds of both sexes are light gray above and pale below with a light gray head, and forehead and faint gray eye-stripes. This species is unmistakable in summer; in winter, it may be separated from the related Red Phalarope (Phalaropus fulicarius) and Red-necked Phalarope (Phalaropus lobatus) by its plainer wings as well as its longer bill and legs. Wilson’s Phalarope breeds primarily in the west-central United States and southwestern Canada, with smaller populations in the Great Lakes and further north and east in Canada. In winter, this species migrates south to southwestern South America, being most common from southern Peru to northern Argentina. This species’ temperate-zone breeding grounds, terrestrial wintering grounds, and exclusively New World distribution separate it from the other two phalarope species, which breed across the arctic and winter at sea. Wilson’s Phalaropes breed in a number of wetland habitat types, primarily in freshwater across most of its summer range but in brackish or salt-water marshes at a few coastal breeding sites. During the winter, this species primarily inhabits shallow saltwater lagoons. Wilson’s Phalaropes mainly eat aquatic invertebrates, especially small crustaceans. As this species’ breeding grounds are more accessible than those of the other two phalarope species, Wilson’s Phalaropes are comparatively easy to see during the summer. At that time of year, it is possible to observe individuals walking in shallow water while picking food out of the mud or from the surface of the water. On migration and during the winter, this species forms large flocks at a number of suitable saltwater lakes. Wilson’s Phalaropes are most active during the day.

Referências

  • Colwell, M. A. and J. R. Jehl, Jr. 1994. Wilson's Phalarope (Phalaropus tricolor), The Birds of North America Online (A. Poole, Ed.). Ithaca: Cornell Lab of Ornithology; Retrieved from the Birds of North America Online: http://bna.birds.cornell.edu/bna/species/083
  • Phalaropus tricolor. Xeno-canto. Xeno-canto Foundation, n.d. Web. 20 July 2012.
  • Wilson's Phalarope (Steganopus tricolor). The Internet Bird Collection. Lynx Edicions, n.d. Web. 20 July 2012.
  • eBird Range Map - Wilson's Phalarope. eBird. Cornell Lab of Ornithology, N.d. Web. 20 July 2012.

licença
cc-by-nc-sa-4.0
direitos autorais
Smithsonian Institution
citação bibliográfica
Rumelt, Reid B. Phalaropus tricolor. June-July 2012. Brief natural history summary of Phalaropus tricolor. Smithsonian's National Museum of Natural History, Washington, D.C.
autor
Robert Costello (kearins)
original
visite a fonte
site do parceiro
EOL authors

Distribution ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por IABIN
Chile Central
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
Universidad de Santiago de Chile
autor
Pablo Gutierrez
site do parceiro
IABIN

Habitat ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por INBio
Habitan en salinas, lagunas costeras, estanques de agua dulce, charcas y pantanos.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
site do parceiro
INBio

Cyclicity ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por INBio
Es una especie migratoria neártica (ver Distribución en Costa Rica).

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
site do parceiro
INBio

Behavior ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por INBio
Usualmente forman grupos.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
site do parceiro
INBio

Distribution ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por INBio
Distribucion en Costa Rica: Durante las migraciones (de setiembre a octubre; de mediados de abril a fines de marzo) es de común a abundante en hábitats favorables, sobre todo en los alrededores del Golfo de Nicoya. Existen comunicaciones esparcidas sobre su presencia en otros sitios de las bajuras del Pacífico. Al menos en algunos años, pequeñas cantidades inviernan en las salinas alrededor del Golfo de Nicoya. En ocasiones se observan individuos no reproductivos en verano. No existen comunicaciones sobre su presencia en el lado del Caribe.


Distribucion General: Se reproduce al oeste de Norteamérica desde el sur de Canadá hasta la parte central de de E.U.A. Invierna principalmente desde Perú y Uruguay a través de Chile y Argentina; ocasionalmente se extiende hacia el norte, hasta el sur de California y Texas.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
site do parceiro
INBio

Trophic Strategy ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por INBio
Se alimentan de insectos acuáticos y crustáceos pequeños que atrapan sobre la superficie del lodo o el agua, o al introducir el pico en lodo suave.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
site do parceiro
INBio

Diagnostic Description ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por INBio
El macho mide 21.5 cm. y pesa 40 grs., y la hembra 24 cm. y 55 grs. Es relativamente pequeña y delgada, con el cuello y el cuerpo largos, pico negro parecido a una aguja, y sin lista ocular. Durante el invierno el adulto es gris uniforme por encima, incluso en la coronilla, la parte posterior de cuello y la lista ocular, y la región inferior y las supericiliares son blancas. La rabadilla es blanca y la cola es gris claro, las remeras fuscas y las patas amarillas. Durante la época de cría las patas son negras. Los machos presentan la coronilla y la parte posterior del cuello gris pálido, y una lista negra que baja desde el ojo a lo largo del lado del cuello y se torna castaño cálido a medida que avanza hacia la espalda. También muestra una segunda lista castaña en las escapulares. Las hembras presentan la coronilla y el manto gris parduzco y la lista ocular fusca, y las superciliares blancas, que se tornan anteado por detrás del ojo. Exhiben trazas de castaño a cada lado de la base del cuello. Los individuos inmaduros son similares a los adultos en invierno, pero con un borde ante ancho en la coberteras alares.

licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
site do parceiro
INBio

Diagnostic Description ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por INBio
Localidad del tipo: Paraguay.
Depositario del tipo:
Recolector del tipo:
licença
cc-by-nc-sa-3.0
direitos autorais
INBio, Costa Rica
autor
Luis Humberto Elizondo C.
editor
The Nature Conservancy
site do parceiro
INBio

Comprehensive Description ( Inglês )

fornecido por Smithsonian Contributions to Zoology
Steganopus tricolor Vieillot

To the 2 earlier records of this improbable victim parasitized in Utah (Friedmann, 1963:45) may be added another from Manitoba. Hatch (1971:17) found a nest of this phalarope at Watchorn Bay, Lake Manitoba, about 10 miles west of Moosehorn, Manitoba, 15 June 1970, containing 1 cowbird egg and 4 eggs of the host.

MOURNING DOVE
licença
cc-by-nc-sa-3.0
citação bibliográfica
Friedmann, Herbert, Kiff, Lloyd F., and Rothstein, Stephen I. 1977. "A further contribution of knowledge of the host relations of the parasitic cowbirds." Smithsonian Contributions to Zoology. 1-75. https://doi.org/10.5479/si.00810282.235

Bontfraiingpoot ( Africâner )

fornecido por wikipedia AF

Die Bontfraiingpoot (Steganopus tricolor) is 'n voël en somerswerwer wat leef by kuswatermassas en soutpanne, hoofsaaklik in die weste. Die voël is 22 – 24 cm lank, 40 - 80 g groot met 'n vlerkspan van 42 cm. In Engels staan die voël bekend as die Wilson's Phalarope.

Fotogalery

Sien ook

Bron

Verwysings

  1. BirdLife International (2012). Steganopus tricolor. In: IUCN 2012. IUCN Rooilys van Bedreigde Spesies. Weergawe 2012.2.
Wiki letter w.svg Hierdie artikel is ’n saadjie. Voel vry om Wikipedia te help deur dit uit te brei.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AF

Bontfraiingpoot: Brief Summary ( Africâner )

fornecido por wikipedia AF

Die Bontfraiingpoot (Steganopus tricolor) is 'n voël en somerswerwer wat leef by kuswatermassas en soutpanne, hoofsaaklik in die weste. Die voël is 22 – 24 cm lank, 40 - 80 g groot met 'n vlerkspan van 42 cm. In Engels staan die voël bekend as die Wilson's Phalarope.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AF

Phalaropus tricolor ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST

Phalaropus tricolor[1] ye una especie d'ave Charadriiforme de la familia Scolopacidae mesma d'América.

Ye'l más grande de los falaropos; reproducir nes praderíes de Norteamérica, oeste de Canadá y d'EE. XX.. Ye un ave migratoria, envernando nos Andes centrales en Suramérica. Pasen por Centroamérica en marzu o abril y vuelven mientres setiembre o ochobre.[2] La especie ye rara de topar nel oeste d'Europa.

Esta especie ye bien mansa. El so nome común ye n'honor al ornitólogu d'Estaos Xuníos Alexander Wilson. Dacuando clasifícase nel xéneru monotípicu Steganopus.

Descripción

El falaropo de Wilson mide 23 cm de llargu, con pates lobulaes y un picu rectu, negru, finu y llargu. La fema ye predominantemente gris y castaña enriba, coles partes baxes blanques, pescuezu acoloratáu y parches nel lladral tamién acolorataos. El machu ye una versión más nidia de la fema, col cogote pardu, y los parches amenorgaos o ausentes.

Los pichones son gris y castañales enriba, col banduyu blancuciu y un parche negru nos güeyos. Pel hibiernu, el so plumaxe ye esencialmente gris enriba y blancu embaxo, y caltién los parches oculares.

Ecoloxía y estáu de caltenimientu

Ye inusualmente halófilu (ama'l sal) y come en grandes númberos cuando ta migrando en llagos salinos como'l llagu Monu en California y el Gran Llagu Saláu d'Utah, con frecuencia col Phalaropus lobatus.

Cuando come, nada en pequeños y rápidos círculos, formando pequeños remolinos. Con esa conducta ayúdase llevantando comida del fondu d'agües superficiales. Y col so picu llogra alzase con inseutos o crustáceos.

Los típicos roles avícoles sexuales tán invertíos nos trés especies de falaropes. Les femes son más grandes y más brilloses. Les femes conquisten machos, compiten por cubrir territoriu de anidamiento, y agresivamente defenden los sos niales y los sos machos escoyíos. Una vegada que ponen los sos güevos, empiecen la so migración sureña, dexando a los machos el rol de guarar los trés o cuatro güevos, nun nial en tierra cerca d'agua.

Anque bien común, esta población puede tar tornando en delles árees por cuenta de la perda d'hábitat de praderíes húmedes. Y dalgunes poques árees d'estadía son de crítica importancia mientres la so migración.

Referencies

  1. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (1996). «Nomes en castellanu de les aves del mundu recomendaos pola Sociedá Española d'Ornitoloxía (Tercera parte: Opisthocomiformes, Gruiformes y Charadriiformes)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 43 (2): pp. 231-238. ISSN 0570-7358. http://www.seo.org/wp-content/uploads/tmp/docs/vol_43_3_tercero.pdf.
  2. {{subst:versalita|Herrera, Néstor; Rivera, Roberto; Ibarra Portiellu, Ricardo & Rodríguez, Wilfredo}} (2006): Nuevos rexistros pa la avifauna d'El Salvador. Boletín de la Sociedá Antioqueña d'Ornitoloxía 16(2): 1-19. PDF fulltext

Enllaces esternos



Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Phalaropus tricolor: Brief Summary ( Asturiano )

fornecido por wikipedia AST

Phalaropus tricolor ye una especie d'ave Charadriiforme de la familia Scolopacidae mesma d'América.

Ye'l más grande de los falaropos; reproducir nes praderíes de Norteamérica, oeste de Canadá y d'EE. XX.. Ye un ave migratoria, envernando nos Andes centrales en Suramérica. Pasen por Centroamérica en marzu o abril y vuelven mientres setiembre o ochobre. La especie ye rara de topar nel oeste d'Europa.

Esta especie ye bien mansa. El so nome común ye n'honor al ornitólogu d'Estaos Xuníos Alexander Wilson. Dacuando clasifícase nel xéneru monotípicu Steganopus.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia AST

Teleg-Wilson ( Bretã )

fornecido por wikipedia BR

An teleg-Wilson (liester : teleged-Wilson)[1] a zo ur spesad evned, Phalaropus tricolor an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Steganopus tricolor (kentanv) da gentañ-penn (e 1819) gant an evnoniour gall Louis Jean Pierre Vieillot (1748-1831).

Doareoù pennañ

 src=
Phalaropus tricolor,
tresadenn gant Huet & Prêtre (1838).


Boued

Bevañ a ra diwar divellkeineged bihan, greun, had, kevnid ha kresteneged[2].

Annez

Kavout a reer ar spesad e Norzhamerika : e kornôg ha kreiz Kanada, hanternoz Stadoù-Unanet Amerika[3].
Nijal a ra kuit da gornôg ha kreisteiz Suamerika da c'hoañviñ.

Liammoù diavaez

Notennoù ha daveennoù



Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia BR

Teleg-Wilson: Brief Summary ( Bretã )

fornecido por wikipedia BR

An teleg-Wilson (liester : teleged-Wilson) a zo ur spesad evned, Phalaropus tricolor an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Steganopus tricolor (kentanv) da gentañ-penn (e 1819) gant an evnoniour gall Louis Jean Pierre Vieillot (1748-1831).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia BR

Escuraflascons de Wilson ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

L'escuraflascons de Wilson[1] (Phalaropus tricolor) és un ocell de la família dels escolopàcids (Scolopacidae) sovint considerat l'única espècie del gènere Steganopus. A l'estiu habita pantans i praderies humides del sud-oest del Canadà i el quadrant nord-oest dels Estats Units i zona dels Grans Llacs. A l'hivern habita llacs i aiguamolls de l'oest i sud de Sud-amèrica.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Escuraflascons de Wilson Modifica l'enllaç a Wikidata
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Escuraflascons de Wilson: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

L'escuraflascons de Wilson (Phalaropus tricolor) és un ocell de la família dels escolopàcids (Scolopacidae) sovint considerat l'única espècie del gènere Steganopus. A l'estiu habita pantans i praderies humides del sud-oest del Canadà i el quadrant nord-oest dels Estats Units i zona dels Grans Llacs. A l'hivern habita llacs i aiguamolls de l'oest i sud de Sud-amèrica.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Llydandroed Wilson ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Aderyn sy'n byw yn agos i'r traeth ac sy'n perthyn i deulu'r Phalaropodidae ydy'r Llydandroed Wilson sy'n enw gwrywaidd; lluosog: adar llydandroed Wilson (Lladin: Phalaropus tricolor; Saesneg: Wilson's Phalarope).

Mae ei diriogaeth yn cynnwys Ewrop ac mae ar adegau i'w ganfod ar draethau arfordir Cymru.

Ar restr yr Undeb Rhyngwladol dros Gadwraeth Natur (UICN), caiff y rhywogaeth hon ei rhoi yn y dosbarth 'Lleiaf o Bryder' o ran niferoedd, bygythiad a chadwraeth.[1]

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan www.marinespecies.org; adalwyd 4 Mai 2014
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Llydandroed Wilson: Brief Summary ( Galês )

fornecido por wikipedia CY

Aderyn sy'n byw yn agos i'r traeth ac sy'n perthyn i deulu'r Phalaropodidae ydy'r Llydandroed Wilson sy'n enw gwrywaidd; lluosog: adar llydandroed Wilson (Lladin: Phalaropus tricolor; Saesneg: Wilson's Phalarope).

Mae ei diriogaeth yn cynnwys Ewrop ac mae ar adegau i'w ganfod ar draethau arfordir Cymru.

Ar restr yr Undeb Rhyngwladol dros Gadwraeth Natur (UICN), caiff y rhywogaeth hon ei rhoi yn y dosbarth 'Lleiaf o Bryder' o ran niferoedd, bygythiad a chadwraeth.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CY

Amerikansk svømmesneppe ( Dinamarquês )

fornecido por wikipedia DA

Amerikansk svømmesneppe (Phalaropus tricolor) er en vadefugl, der yngler på prærien i det vestlige USA og Canada. Den overvintrer i Andesbjergene i det sydlige Sydamerika og er en tilfældig gæst i Danmark.

Amerikansk svømmesneppe bliver også kaldt wilsons svømmesneppe eller frejashane [1].


 src=
En han i yngledragt



Noter

  1. ^ Hans Meltofte, Jon Fjeldså, Fuglene i Danmark, Gyldendal, 2002. ISBN 8700484466.

Kilder

  • Klaus Malling Olsen, Danmarks fugle – en oversigt, Dansk Ornitologisk Forening 1992, ISBN 87-87604-98-1.


Stub
Denne artikel om fugle er kun påbegyndt. Hvis du ved mere om emnet, kan du hjælpe Wikipedia ved at udvide den.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DA

Wilson-Wassertreter ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Der Wilson-Wassertreter (Steganopus tricolor, Syn.: Phalaropus tricolor) ist eine Vogelart aus der Familie der Schnepfenvögel. Die Erstbeschreibung stammt von Louis Pierre Vieillot und ist dem amerikanischen Ornithologen Alexander Wilson gewidmet.

In Mitteleuropa ist der Wilsonwassertreter ein seltener Irrgast. So wurden beispielsweise in den Niederlanden zwischen 1966 und 2003 insgesamt zwanzig Mal einzelne Individuen gesehen.[1]

Systematik

Der Wilson-Wassertreter wurden früher zusammen mit dem Odinshühnchen und dem Thorshühnchen als eigene Familie Phalaropodidae (oder Phalaropidae) innerhalb der Regenpfeiferartigen angesiedelt. Hier nahm man eine Verwandtschaft mit den Säbelschnäblern an. Heute besteht aufgrund mehrerer morphologischer und molekulargenetischer Analysen kein Zweifel daran, dass Wassertreter zu den Schnepfenvögeln gehören. Aufgrund ihrer abweichenden Merkmale werden sie aber noch immer innerhalb der Schnepfenvögel oft als eigene Unterfamilie Phalaropodinae geführt. Für den Wilson-Wassertreter oder Amerikanisches Odinshühnchen (Steganopus tricolor), der gelegentlich der Gattung der Wassertreter (Phalaropus) zugerechnet wird, ist mittlerweile die Zuordnung zur Gattung Steganopus üblich.

Verbreitung

Der Wilson-Wassertreter brütet in den Prärielandschaften Nordamerikas und kommt vor allem im westlichen Kanada und den USA vor. Er zählt zu den Zugvögeln und überwintert in Südamerika. Gelegentlich kommt es vor, dass Vögel dieser Art während ihres Zuges auch nach Europa vertrieben werden.

Der Wilson-Wassertreter ist während seiner Zugzeit häufig an Brackwasser- und Salzseen wie dem Mono Lake in Kalifornien und dem Großen Salzsee in Utah zu beobachten. Während dieser Zeit ist er häufig mit dem Odinshühnchen vergesellschaftet.

Erscheinungsbild

 src=
Kopf des Wilson-Wassertreters, Illustration von 1891

Die Körperlänge des Wilson-Wassertreters ist etwa 23 Zentimeter. Er zeichnet sich durch einen geraden, feinen schwarzen Schnabel aus. Das Weibchen ist in seinem Prachtkleid auf der Körperoberseite überwiegend grau und braun gefärbt. Die Körperunterseite ist weiß; der Hals ist rötlich und auch auf den Flanken befinden sich rötliche Flecken. Das Männchen ähnelt dem Weibchen; die Farben sind jedoch weniger leuchtend.

Lebensweise

Ähnlich wie bei den Wassertretern ist die bei Vögeln übliche Rollenverteilung vertauscht. Die Weibchen werben aktiv um die Männchen, kämpfen um Brutreviere und verteidigen aggressiv ihre Nester sowie den gewählten Geschlechtspartner. Sobald die Weibchen ihre Eier gelegt haben, beginnen sie mit dem Zug nach Süden. Die Männchen bebrüten dann das aus drei bis vier Eiern bestehende Gelege.

Während der Nahrungssuche schwimmen Wilson-Wassertreter häufig schnell in kleinen, engen Kreisen und bilden dabei eine Art kleinen Whirlpool. Dieses Verhalten wird im Allgemeinen so interpretiert, dass es dem Vogel so gelingt, Futter an die Oberfläche zu bringen. Es sind vor allem Kleintiere und darunter Insektenlarven, die aus dem Wasser genommen werden.

Belege

Literatur

Einzelbelege

  1. Hans-Günther Bauer, Einhard Bezzel und Wolfgang Fiedler (Hrsg.): Das Kompendium der Vögel Mitteleuropas: Alles über Biologie, Gefährdung und Schutz. Band 1: Nonpasseriformes – Nichtsperlingsvögel, Aula-Verlag Wiebelsheim, Wiesbaden 2005, ISBN 3-89104-647-2, S. 488
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Wilson-Wassertreter: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Der Wilson-Wassertreter (Steganopus tricolor, Syn.: Phalaropus tricolor) ist eine Vogelart aus der Familie der Schnepfenvögel. Die Erstbeschreibung stammt von Louis Pierre Vieillot und ist dem amerikanischen Ornithologen Alexander Wilson gewidmet.

In Mitteleuropa ist der Wilsonwassertreter ein seltener Irrgast. So wurden beispielsweise in den Niederlanden zwischen 1966 und 2003 insgesamt zwanzig Mal einzelne Individuen gesehen.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Muyu-muyu ( Quíchua )

fornecido por wikipedia emerging languages

Muyu-muyu icha muyu muyu [1] (Phalaropus tricolor) nisqaqa Awya Yalapi kawsaq pisqum.

Pukyukuna

  1. www.birdlife.org pdf (kastilla simi) (Anexo 3, Phalaropus tricolo: Muyu muyu (Que))

Hawa t'inkikuna

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Muyu-muyu: Brief Summary ( Quíchua )

fornecido por wikipedia emerging languages

Muyu-muyu icha muyu muyu (Phalaropus tricolor) nisqaqa Awya Yalapi kawsaq pisqum.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Америка чырыта ( Sakha )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src=
Phalaropus tricolor

Америка чырыта (лат. Phalaropus tricolor, нууч. Трёхцветный плавунчик) — Үгүрүөтүҥүлэр кэргэннэригэр киирэр дьоҕус бадараан көтөрдөрүн көрүҥэ. Чырыттартан саамай бөдөҥнөрө, онон нууччалыы биир аата бөдөҥ чырыт.

Атыыра чоҕулҕан чырыкка маарынныыр гынан баран сырдык. Хараҕынан уонна моонньунан хараҥа сурааһын ааһар. Тарбаҕар кыра сарыылардаах. Тыһытын кэхсө арыый хараҥа, хараҕын үрдүнээҕи үрүҥ дьураата ордук көстөр.

Кынатын уһуна — 130—150 мм, Этин-сиинин ыйааһына — 60-90 г.

Канаада арҕаа өттүгэр уйаланар. Саха сиригэр Халыма-Алаһыай туундаратыгар 1957 сыллаахха көрбүттэрэ биллэр.

Эбии маны көр

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Америка чырыта: Brief Summary ( Sakha )

fornecido por wikipedia emerging languages
 src= Phalaropus tricolor

Америка чырыта (лат. Phalaropus tricolor, нууч. Трёхцветный плавунчик) — Үгүрүөтүҥүлэр кэргэннэригэр киирэр дьоҕус бадараан көтөрдөрүн көрүҥэ. Чырыттартан саамай бөдөҥнөрө, онон нууччалыы биир аата бөдөҥ чырыт.

Атыыра чоҕулҕан чырыкка маарынныыр гынан баран сырдык. Хараҕынан уонна моонньунан хараҥа сурааһын ааһар. Тарбаҕар кыра сарыылардаах. Тыһытын кэхсө арыый хараҥа, хараҕын үрдүнээҕи үрүҥ дьураата ордук көстөр.

Кынатын уһуна — 130—150 мм, Этин-сиинин ыйааһына — 60-90 г.

Канаада арҕаа өттүгэр уйаланар. Саха сиригэр Халыма-Алаһыай туундаратыгар 1957 сыллаахха көрбүттэрэ биллэр.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Wilson's phalarope ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Wilson's phalarope (Phalaropus tricolor) is a small wader. This bird, the largest of the phalaropes, breeds in the prairies of North America in western Canada and the western United States. It is migratory, wintering in inland salt lakes near the Andes in Argentina.[2] They are passage migrants through Central America around March/April and again during September/October.[3] The species is a rare vagrant to western Europe.

This species is often very tame and approachable. Sometimes it is placed in a monotypic genus Steganopus.

Etymology

This bird is named after Scottish-American ornithologist Alexander Wilson.[4] The English and genus names for phalaropes come through French phalarope and scientific Latin Phalaropus from Ancient Greek phalaris, "coot", and pous, "foot". Coots and phalaropes both have lobed toes. The specific tricolor is from Latin tri-, "three-", and color, coloris "colour".[5][6]

Description

First-cycle with some retained juvenile coverts

Wilson's phalarope is slightly larger than the red phalarope at about 23 cm (9.1 in) in length. It is a dainty shorebird with lobed toes and a straight fine black bill. The breeding female is predominantly gray and brown above, with white underparts, a reddish neck and reddish flank patches. The breeding male is a duller version of the female, with a brown back, and the reddish patches reduced or absent.

Measurements:[7]

  • Length: 8.7–9.4 in (22–24 cm)
  • Weight: 1.3–3.9 oz (37–111 g)
  • Wingspan: 15.3–16.9 in (39–43 cm)

In a study of breeding phalaropes in the province of Saskatchewan, Canada, females were found to average around 10% larger in standard measurements and to weigh around 30% more than the males. Females weighed from 68 to 79 g (2.4 to 2.8 oz), whereas males average 51.8 g (1.83 oz).[8]

Young birds are grey and brown above, with whitish underparts and a dark patch through the eye. In winter, the plumage is essentially grey above and white below, but the dark eyepatch is always present. The average longevity in the wild is 10 years.[9]

Ecology and status

Wilson's phalaropes are unusually halophilic (salt-loving) and feed in great numbers when on migration on saline lakes such as Mono Lake in California, Lake Abert in Oregon, and the Great Salt Lake of Utah, often with red-necked phalaropes.

When feeding, a Wilson's phalarope will often swim in a small, rapid circle, forming a small whirlpool. This behaviour is thought to aid feeding by raising food from the bottom of shallow water. The bird will reach into the outskirts of the vortex with its bill, plucking small insects or crustaceans caught up therein.

The typical avian sex roles are reversed in the three phalarope species. Females are larger and more brightly coloured than males. The females pursue males, compete for nesting territory, and will aggressively defend their nests and chosen mates. Once the females lay their eggs, they begin their southward migration, leaving the males to incubate the eggs. Three to four eggs are laid in a ground nest near water. The young feed themselves.

Although very common, this bird's population may have declined in some areas due to the loss of prairie wetland habitat. A few staging areas are of critical importance during migration.

References

  1. ^ BirdLife International (2012). "Steganopus tricolor". IUCN Red List of Threatened Species. 2012. Retrieved 26 November 2013.old-form url
  2. ^ "500,000 birds to migrate from Utah to Argentina". The Advocate. August 4, 2013.
  3. ^ Herrera, Néstor; Rivera, Roberto; Ibarra Portillo; Ricardo & Rodríguez, Wilfredo (2006). "Nuevos registros para la avifauna de El Salvador" [New records for the avifauna of El Salvador] (PDF). Boletín de la Sociedad Antioqueña de Ornitología (in Spanish and English). 16 (2): 1–19.
  4. ^ Szabo, M.J. (2013) Wilson's phalarope in Miskelly, C.M. (ed.) New Zealand Birds Online.
  5. ^ "Phalarope". Oxford English Dictionary (Online ed.). Oxford University Press. (Subscription or participating institution membership required.)
  6. ^ Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. pp. 301, 390. ISBN 978-1-4081-2501-4.
  7. ^ "Wilson's Phalarope Identification, All About Birds, Cornell Lab of Ornithology". www.allaboutbirds.org. Retrieved 2020-09-27.
  8. ^ Colwell, Mark A.; Oring, Lewis W. (October 1988). "Breeding Biology of Wilson's Phalarope in Southcentral Saskatchewan" (PDF). The Wilson Bulletin. 100 (4): 567–582.
  9. ^ Wasser, D. E.; Sherman, P. W. (2010). "Avian longevities and their interpretation under evolutionary theories of senescence". Journal of Zoology. 280 (2): 103. doi:10.1111/j.1469-7998.2009.00671.x.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Wilson's phalarope: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Wilson's phalarope (Phalaropus tricolor) is a small wader. This bird, the largest of the phalaropes, breeds in the prairies of North America in western Canada and the western United States. It is migratory, wintering in inland salt lakes near the Andes in Argentina. They are passage migrants through Central America around March/April and again during September/October. The species is a rare vagrant to western Europe.

This species is often very tame and approachable. Sometimes it is placed in a monotypic genus Steganopus.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Vilsona falaropo ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La Vilsona falaropoTrikolora falaropo, Phalaropus tricolor, estas eta vadbirdo de la genro Phalaropus kaj la familio de Skolopedoj. Ĝi estas la plej granda specio de la genro.

Disvastiĝo

Tiu birdo reproduktas en la herbejoj de Norda Ameriko en okcidentaj Kanado kaj Usono. Ĝi estas birdo migranta suden kiu vintras en Suda Ameriko. Ĝi estas rara vagulo al okcidenta Eŭropo. La Vilsona falaropo estas nekutima vadbirdo pro tio, ke ĝi estas konsiderata pelagika aŭ mara, tio estas, ĝi pasas grandan parton de sia vivo -escepte reprodukta epoko- en maro. Pro tio ili estas krome nekutime inter vadbirdoj halofiloj, tio estas, salŝatantoj kaj manĝas laŭ grandaj aroj dum migrado en salaj lagoj kiel Lago Mono en Kalifornio kaj la Granda Sala LagoGreat Salt Lake de Utaho, ofte kun Ruĝkola falaropo.

Aspekto

La Vilsona falaropo estas ĉirkaŭ 23 cm longa, havas enverguron de ĉirkaŭ 38 cm, pezon de 50 g la masklo kaj ĉirkaŭ 68 g la ino kaj estas la plej granda specio de la genro. Ĝi havas retajn fingrojn kaj rektan bekon, kiu estas iomete pli maldika ol tiu de la Ruĝa falaropo. La reproduktanta ino estas ĉefe helgriza dorse kun iom da bruno, blanka sube kaj brik-ruĝa ĉe kolo. La plej karaktera eco de tiu birdo estas la kolora bildo de kapo kaj kolo. Pli precize oni povus diri, ke la beko estas nigra. Tiu nigra koloro pluas kiel traokula strio kio trans ĝi iĝas larĝa makulo nigrega kiu poste iĝas kiel onda linio pli maldika laŭ subiro tra malantaŭa kolo, tie turniĝas al centra kolo kaj malantaŭ tio iĝas malhelruĝa makulo kiel terbrikokoloro -kio pluas kiel du ruĝaj strioj inter la griza dorso- kaj antaŭe estas helruĝa aŭ avelkolora brusta parto kiu kuniĝas kun blankaj vizaĝo supre kaj ventro sube. La krono estas griza kaj inter ĝi kaj la okulo estas blanka strio.

La reproduktanta masklo estas similaĵo de la ino, sed iom li senkolora, ĉefe dorse kie ne aperas la du ruĝaj strioj. Junuloj estas grizaj kaj brunaj supre kun palaj subaj partoj kaj malhela makulo ĉirkaŭ okulo. Vintre la plumaro estas ĉefe griza supre kaj blanka sube, sed la nigra okulmakulo plurestas. La kruroj estas nigraj dumbrede kaj flavaj vintre. Dumfluge ili estas tre blankaj sube.

Seksoj

La tipaj birdaj sekso-roloj estas inversigitaj ĉe la tri falaropoj. Inoj estas pli grandaj kaj brilkoloraj ol maskloj. La inoj persekutas la masklojn, konkurencas pro nestaj teritorioj kaj defendos agreseme la nestojn kaj la elektitajn partnerojn ĉar foje demetas duneste. Kiam la ino demetis la ovojn, ŝi komencas sian sudenan migradon forlasinte la masklon kiu kovos dum preskaŭ 3 semajnoj kaj zorgos la idojn. Ŝi demetas tri ĝis kvar brunverdajn ovojn en surplanka nesto en marĉa areo. La idoj ĉefe manĝas ili mem kaj kapablas flugi 20 tagojn post eloviĝo.

Manĝado kaj aliaj kutimoj

Por manĝado la Vilsona falaropo kutimas naĝi laŭ eta rapida cirklo formante etan akvokirlon. Tiu kutimo, oni supozas, ke helpas manĝadon pro suprenigado de manĝeroj el fundo de akvo. Tiele la birdo atingos la centron de la kirlo per sia beko plukante etajn insektojn aŭ krustulojn. Ili foje flugas por kapti insektojn dumfluge. En malferma oceano ili troviĝas en zonoj kie kuniĝantaj maraj fluoj produktas kirlojn kie ili trovas manĝaĵojn. Ili bonege flosas sed ne merĝas.

For de la reprodukta sezono, ili ofte vojaĝas laŭ aroj. Preskaŭ la tutan tempon de nereproduktanta sezono ili pasas ĉe malfermaj akvoj. Tiu specio estas ofte tre maltimida kaj alproksimigebla.

La voĉo estas naseca ang kvazaŭ hundeca kaj iu “ĉu” kvazaŭ de Flavkrura tringo.

Ili vivas ĝis 10 jaroj.

Aliaj

La Vilsona falaropo estas unu el la specioj protektitaj de internacia traktato por “Protektado de Afrikeŭraziaj Migrantaj Akvobirdoj (AEWA), ĉar la specio malpliiĝis pro perdo de reprodukta medio kiel herbejoj; tamen oni supozas loĝantaron de milionon kaj duonon nur en Ameriko.

Ties konata kaj komuna nomo rememoras la usonan ornitologon Alexander Wilson.

Referenco

Shorebirds de Hayman, Marchant kaj Prater ISBN 0-395-60237-8

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Vilsona falaropo: Brief Summary ( Esperanto )

fornecido por wikipedia EO

La Vilsona falaropo aŭ Trikolora falaropo, Phalaropus tricolor, estas eta vadbirdo de la genro Phalaropus kaj la familio de Skolopedoj. Ĝi estas la plej granda specio de la genro.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EO

Phalaropus tricolor ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

El falaropo tricolor o falaropo de Wilson (Phalaropus tricolor)[1]​ también llamado pollito de mar tricolor, es una especie de ave Charadriiforme de la familia Scolopacidae propia de América.

Es el más grande de los falaropos; se reproduce en las praderas de Norteamérica, oeste de Canadá y de EE. UU.. Es un ave migratoria, invernando en los Andes centrales en Sudamérica. Pasan por Centroamérica en marzo o abril y vuelven durante septiembre u octubre.[2]​ La especie es rara de hallar en el oeste de Europa.

Esta especie es muy mansa. Su nombre común es en honor al ornitólogo estadounidense Alexander Wilson. A veces se clasifica en el género monotípico Steganopus.

Descripción

El falaropo de Wilson mide 23 cm de largo, con patas lobuladas y un pico recto, negro, fino y largo. La hembra es predominantemente gris y castaña arriba, con las partes bajas blancas, cuello rojizo y parches en el flanco también rojizos. El macho es una versión más suave de la hembra, con el cogote pardo, y los parches reducidos o ausentes.

Los pichones son gris y castaños arriba, con el vientre blancuzco y un parche negro en los ojos. En invierno, su plumaje es esencialmente gris arriba y blanco abajo, y mantiene los parches oculares.

Ecología y estado de conservación

Es inusualmente halófilo (ama la sal) y come en grandes números cuando está migrando en lagos salinos como el lago Mono en California y el Gran Lago Salado de Utah, con frecuencia con el Phalaropus lobatus.

Cuando come, nada en pequeños y rápidos círculos, formando pequeños remolinos. Con esa conducta se ayuda levantando comida del fondo de aguas superficiales. Y con su pico logra alzarse con insectos o crustáceos.

Los típicos roles avícolas sexuales están invertidos en las tres especies de falaropes. Las hembras son más grandes y más brillantes. Las hembras conquistan machos, compiten por cubrir territorio de anidamiento, y agresivamente defienden sus nidos y sus machos elegidos. Una vez que ponen sus huevos, comienzan su migración sureña, dejando a los machos el rol de incubar los tres o cuatro huevos, en un nido en tierra cerca de agua.

Aunque muy común, esta población puede estar declinando en algunas áreas debido a la pérdida de hábitat de praderas húmedas. Y algunas pocas áreas de estadía son de crítica importancia durante su migración.

Referencias

  1. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (1996). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Tercera parte: Opisthocomiformes, Gruiformes y Charadriiformes)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 43 (2): 231-238. ISSN 0570-7358. Consultado el 4 de junio de 2013.
  2. Herrera, Néstor; Rivera, Roberto; Ibarra Portillo, Ricardo & Rodríguez, Wilfredo (2006): Nuevos registros para la avifauna de El Salvador. Boletín de la Sociedad Antioqueña de Ornitología 16(2): 1-19. PDF fulltext

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Phalaropus tricolor: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

El falaropo tricolor o falaropo de Wilson (Phalaropus tricolor)​ también llamado pollito de mar tricolor, es una especie de ave Charadriiforme de la familia Scolopacidae propia de América.

Es el más grande de los falaropos; se reproduce en las praderas de Norteamérica, oeste de Canadá y de EE. UU.. Es un ave migratoria, invernando en los Andes centrales en Sudamérica. Pasan por Centroamérica en marzo o abril y vuelven durante septiembre u octubre.​ La especie es rara de hallar en el oeste de Europa.

Esta especie es muy mansa. Su nombre común es en honor al ornitólogo estadounidense Alexander Wilson. A veces se clasifica en el género monotípico Steganopus.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Suur-veetallaja ( Estônio )

fornecido por wikipedia ET

Suur-veetallaja (Phalaropus tricolor) on kurvitsaline kurvitslaste sugukonnast veetallaja perekonnast, kolmest veetallaja liigist kõige suurem ja kõige vähem veelise eluviisiga.

Erinevuste tõttu teistest veetallajatest on see liik varem paigutatud ka perekonda Steganopus.

Välimus

Suur-veetallaja on rästasuurune kahlaja, 23 cm pikk. Tema pealagi on tuhkhall, pea külgedel ja külgkaelal on must triip. Nokk ja jalad on pisut pikemad kui teistel veetallajatel.

Hundsulestikus emaslind on ereda sulestikuga: ülalt hall ja pruun, alt valge, punaka kaela ja laikudega külgedel. Isaslind on natuke kahvatum: pruuni tagaosaga, punakad laigid on halvasti nähtavad või puuduvad hoopis. Puhkesulestik on halli- ja valgetooniline. Tibud on pealt hallid ja pruunid, alt valged, punane laik silma ümber. Talvesulestik on ülalt hall ja alt valge, aga must laik silma ümber on alati olemas.

Elupaik

Suur-veetallaja elutseb Põhja-Ameerika kesk- ja lääneosa preeriates. Ta armastab soola ja peatub rände ajal soolajärvedel, kuhu neid koguneb suurel hulgal, näiteks Suurel Soolajärvel Utah's.

Talveks rändab ta lõunasse Ameerika ookeaniveteni kuni Tšiilini.

Suur-veetallajat on Eestis kohatud ainult ühel korral, 2004. aastal Paljassaarel.

Eluviis

Kolmel veetallaja liigil on soorollid vahetatud. Emased on isastest suuremad ja kirevamad, võitlevad territooriumi ja isaste pärast ning kaitsevad oma pesi ja paarilist liigikaaslaste eest. Kui emane on lõpuks munenud, asub ta kohe lõuna poole teele, jättes munade haudumise ja poegade kasvatamise isaslinnu hooleks. Pesa tehakse maapinnale vee lähedusse. Pojad toidavad kohe pärast koorumist ennast ise.

Toitu otsides keerutab ta end sageli vee peal kiiresti ringi, nii et tekib veekeeris. Oletatakse, et niimoodi kergitab ta vaikses madalas vees veekogu põhjast midagi söödavat ülespoole.

Välislingid

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ET

Suur-veetallaja: Brief Summary ( Estônio )

fornecido por wikipedia ET

Suur-veetallaja (Phalaropus tricolor) on kurvitsaline kurvitslaste sugukonnast veetallaja perekonnast, kolmest veetallaja liigist kõige suurem ja kõige vähem veelise eluviisiga.

Erinevuste tõttu teistest veetallajatest on see liik varem paigutatud ka perekonda Steganopus.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ET

Phalaropus tricolor ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Phalaropus tricolor Phalaropus generoko animalia da. Hegaztien barruko Scolopacidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Phalaropus tricolor: Brief Summary ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Phalaropus tricolor Phalaropus generoko animalia da. Hegaztien barruko Scolopacidae familian sailkatua dago.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Amerikanvesipääsky ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Amerikanvesipääsky (Phalaropus tricolor) on suurin vesipääskyistä. Suomessa se on suurharvinaisuus. Ensimmäinen havainto on vuodelta 1973, sen jälkeen neljä muuta havaintoa.[2] Lajin nimesi Louis Jean Pierre Vieillot 1819 ja antoi sille englanninkielisen nimen Wilson's Phalarope Alexander Wilsonin kunniaksi.

Koko ja ulkonäkö

Amerikanvesipääsky on noin 23 cm pitkä, siipien kärkiväli on 39-43 cm ja paino 30-70 g. Se on kooltaan 20 % suurempi kuin vesipääsky ja höyhenpuvultaan eri värinen. Sukupuolet ovat kesäpuvussa erivärisiä, naaras on värikkäämpi ja suurempi.

Levinneisyys

Amerikanvesipääsky pesii preerioilla Kanadan ja Yhdysvaltojen länsiosassa, ja talvehtii Etelä-Amerikassa Perusta Argentiinaan. Joskus se eksyy muuttomatkoillaan Eurooppaan. Maailman populaation koko on noin 1,5 miljoonaa yksilöä ja lajin kanta on elinvoimainen.[1]

Elinympäristö

Amerikanvesipääsky pesii kosteilla niityillä, laitumilla ja heinäpelloilla sekä lampien ja järvien rantaniityillä. Muuttomatkoilla ja talvehtimisalueilla se viihtyy yleensä sisävesillä, mielellään suolajärvillä, joskus myös rannikoilla.

Lisääntyminen

Naaras munii 3 tai 4 munaa maassa olevaan pesään. Koiras huolehtii hautomisesta ja poikueen hoidosta naaraan lähtiessä muuttomatkalle. Poikaset ovat pesäpakoisia ja ne etsivät itse ruokansa.

Ravinto

Etsii ruokansa uimalla pientä ympyrää matalassa vedessä, jolloin syntyvä pyörre nostaa hyönteisiä ja muita pieniä selkärangattomia pintaan.

Lähteet

  • Cramp, Stanley (päätoim.) 1985: Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. Vol. III. – Oxford University Press. Hong Kong.

Viitteet

  1. a b BirdLife International: Steganopus tricolor IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 24.5.2014. (englanniksi)
  2. Rariteettikomitea

Aiheesta muualla

  • Aunio, Hannu, Kormano, Hannu, Laiho, Heikki & Pajunen, Matti 1978: Amerikanvesipääsky Phalaropus tricolor* Turussa. - Lintumies 1.1978 s. 21. LYL.
  • Ryhtä, Matti 1976: Amerikanvesipääsky Phalaropus tricolor* ensi kerran Suomessa. - Lintumies 1.1976 s. 27. SLY.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Amerikanvesipääsky: Brief Summary ( Finlandês )

fornecido por wikipedia FI

Amerikanvesipääsky (Phalaropus tricolor) on suurin vesipääskyistä. Suomessa se on suurharvinaisuus. Ensimmäinen havainto on vuodelta 1973, sen jälkeen neljä muuta havaintoa. Lajin nimesi Louis Jean Pierre Vieillot 1819 ja antoi sille englanninkielisen nimen Wilson's Phalarope Alexander Wilsonin kunniaksi.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FI

Phalarope de Wilson ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Phalaropus tricolor

Le Phalarope de Wilson (Phalaropus tricolor), également appelé phalarope culblanc, est une espèce d'oiseaux de la famille des Scolopacidae, parfois placée dans son propre genre, monotypique, Steganopus.

Habitat et répartition

 src=
plumage d'hiver

Cet oiseau vit dans la Grande Prairie, du sud du Canada au centre des États-Unis ; il hiverne en Amérique du Sud.

Mensurations

Il mesure 22 - 24 cm pour une envergure de 35 - 43 cm.

Alimentation

Il se nourrit entre autres d'insectes : de diptères, de scarabées...

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Phalarope de Wilson: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Phalaropus tricolor

Le Phalarope de Wilson (Phalaropus tricolor), également appelé phalarope culblanc, est une espèce d'oiseaux de la famille des Scolopacidae, parfois placée dans son propre genre, monotypique, Steganopus.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Falaropo de Wilson ( Galego )

fornecido por wikipedia gl Galician

O falaropo de Wilson[2][3] (Phalaropus tricolor) é unha pequena ave limícola, a máis grande entre os falaropos, que se reproduce na pradeiras de América do Norte no oeste do Canadá e no oeste de Estados Unidos. É unha ave migratoria, que pasa o inverno en lagos salgados terra adentro preto dos Andes en Arxentina.[4] Son aves migrantes de paso en América Central polos meses de marzo e abril e despois de novo en setembro e outubro.[5] A especie é unha ave errante rara no oeste de Europa, incluída Gaicia.[3]

A especie adoita ser mansa e deixa que se lle aproximen. Ás veces é clasificada nun xénero monotípico, Steganopus.

Etimoloxía

O nome desta ave fai referencia ao ornitólogo escocés-americano Alexander Wilson.[6] O nome do xénero Phalaropus procede do grego phalaris, 'galiñola' e pous, 'pé', é dicir, 'pés de galiñola', xa que teñen dedas parecidas. O nome específico tricolor significa en latín 'tres cores'[7][8]

Descrición

 src=
Falaropo aínda con algunhas plumas xuvenís

O falaropo de Wilson é lixeiramente máis grande que o falaropo bicogroso e chega aos 23 cm de lonxitude. É unha ave costeira delicada con dedas lobuladas e un bico negro fino. A femia en estación reprodutora é gris e marrón pola parte superior e branca pola inferior, cun pescozo avermellado e manchas nos flancos avermelladas. O macho na época reprodutora é unha versión máis apagada da femia, con dorso branco e as manchas avermelladas reducidas ou ausentes. Nun estudo de falaropos reprodutores feito na provincia canadense de Saskatchewan, as femias eran como media un 10% meirandes que os machos nas medidas estándar e pesaban arredor dun 30% máis, chegando a pesos entre os 68 e os 79 g, e como media 51,8 g.[9]

As aves novas son grises e marróns pola parte superior e brancas pola inferior e teñen unha mancha escura a través da zona do ollo. En inverno, a plumaxe é esencialmente gris pola parte superior e branca pola inferior, pero sempre teñen a mancha ocular escura. A lonxevidade media na natureza é de 10 anos.[10]

Ecoloxía e status

Os falaropos de Wilson son aves halófilas (gústalles vivir en auga salgada) e grandes cantidades deles aliméntanse en lagos salinos durante a migración, como o lago Mono en California, lago Abert en Oregón e o Gran Lago Salgado de Utah, a miúdo en compañía dos falaropos bicofinos.

Cando se alimentan adoitan nadar en círculo rapidamente formando un remuíño, o que se cre trae á superficie comida do fondo en zonas de augas profundas, que despois el recolle na superficie, capturando insectos ou crustáceos.

Nos falaropos, a diferenza do que é máis común nas aves, a femia é o sexo dominante. Ela é a máis coloreada, persegue os machos, compite polo territorio de nidación e defende agresivamente a posesión do seu niño e do macho elixido. Unha vez que pon os ovos, abandona o niño e o macho ten que incubalos e coidar as crías, aínda que estas poden alimentarse por si mesmas. Poñen tres ou catro ovos nun niño no chan preto da auga.

Aínda que é moi común, a poboación desta ave pode que declinase en certas áreas debido á perda dos hábitats de pradeira húmida que necesita. Hai unhas cantas áreas de descanso e parada que son de gran importancia durante a súa migración.

Notas

  1. "Steganopus tricolor". Lista Vermella de especies ameazadas. Versión 2013.2 (en inglés). Unión Internacional para a Conservación da Natureza. 2012. Consultado o 26 November 2013.
  2. Conde Teira, M. A. (1999). "Nomes galegos para as aves ibéricas: lista completa e comentada" (PDF). Chioglossa (A Coruña) 1: 121–138. Arquivado dende o orixinal (PDF) o 15 de marzo de 2016. Consultado o 28 de setembro de 2016.
  3. 3,0 3,1 Penas Patiño, Xosé M.; Pedreira López, Carlos (setembro de 2004). Guía das aves de Galicia. Ilustrado por Calros Silvar (2ª ed.). A Coruña: Baía Edicións. ISBN 84-96128-69-5.
  4. "500,000 birds to migrate from Utah to Argentina". The Advocate. August 4, 2013.
  5. Herrera, Néstor; Rivera, Roberto; Ibarra Portillo; Ricardo & Rodríguez, Wilfredo (2006). "Nuevos registros para la avifauna de El Salvador" [New records for the avifauna of El Salvador] (PDF). Boletín de la Sociedad Antioqueña de Ornitología (en Spanish e English) 16 (2): 1–19.
  6. Szabo, M.J. (2013) Wilson's phalarope in Miskelly, C.M. (ed.) New Zealand Birds Online.
  7. "Phalarope" . Oxford English Dictionary (3rd ed.). Oxford University Press. September 2005.
  8. Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. pp. 301, 390. ISBN 978-1-4081-2501-4.
  9. Colwell, Mark A.; Oring, Lewis W. (October 1988). "Breeding Biology of Wilson's Phalarope in Southcentral Saskatchewan" (PDF). The Wilson Bulletin 100 (4): 567–582.
  10. Wasser, D. E.; Sherman, P. W. (2010). "Avian longevities and their interpretation under evolutionary theories of senescence". Journal of Zoology 280 (2): 103. doi:10.1111/j.1469-7998.2009.00671.x.

Véxase tamén

Bibliografía

  • Hayman, Peter; Marchant, John & Prater, Tony (1986): Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Houghton Mifflin, Boston. ISBN 0-395-60237-8

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia gl Galician

Falaropo de Wilson: Brief Summary ( Galego )

fornecido por wikipedia gl Galician

O falaropo de Wilson (Phalaropus tricolor) é unha pequena ave limícola, a máis grande entre os falaropos, que se reproduce na pradeiras de América do Norte no oeste do Canadá e no oeste de Estados Unidos. É unha ave migratoria, que pasa o inverno en lagos salgados terra adentro preto dos Andes en Arxentina. Son aves migrantes de paso en América Central polos meses de marzo e abril e despois de novo en setembro e outubro. A especie é unha ave errante rara no oeste de Europa, incluída Gaicia.

A especie adoita ser mansa e deixa que se lle aproximen. Ás veces é clasificada nun xénero monotípico, Steganopus.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia gl Galician

Phalaropus tricolor ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il falaropo di Wilson (Phalaropus tricolor, Vieillot 1819) è un uccello della famiglia degli Scolopacidae dell'ordine dei Charadriiformes, a volte inserito nel genere monotipico Steganopus.

Sistematica

Phalaropus tricolor non ha sottospecie, è monotipico.

Distribuzione e habitat

Questo uccello vive in tutto il Nord e Sud America, nei Caraibi e in Sudafrica, nelle regioni baltiche e in Repubblica Ceca. È di passo nell'Europa centrale, settentrionale e occidentale, in Grecia e Turchia, in Giappone, in Australia e Nuova Zelanda, in Marocco, Namibia, Costa d'Avorio e Oman.

Bibliografia

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Phalaropus tricolor: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il falaropo di Wilson (Phalaropus tricolor, Vieillot 1819) è un uccello della famiglia degli Scolopacidae dell'ordine dei Charadriiformes, a volte inserito nel genere monotipico Steganopus.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Grote franjepoot ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Vogels

De grote franjepoot (Phalaropus tricolor synoniem: Steganopus tricolor) is een vogel uit de familie Scolopacidae.

Kenmerken

De vogel is 22 tot 24 cm lang en weegt 30 tot 128 gram (vrouwtje gemiddeld 20 gram zwaarder dan mannetje). De spanwijdte is 35 tot 38 cm. Daarmee is het de grootste franjepoot.[2] De grote franjepoot heeft donkere vleugels, zonder vleugelstreep en met een witte stuit. Een vrouwtje in broedkleed is te herkennen aan een brede zwarte band vanaf het oog langs de kastanjebruine zijhals. De kruin, nek en rug zijn lichtgrijs terwijl het onderlichaam wit is met een roodachtig waas op de voorhals. Het mannetje is doffer van kleur, met een donkere kruin en rug. De zwarte snavel van de grote franjepoot is langer dan bij andere franjepoten en zeer dun. In de zomer zijn de poten zwart, maar in de winter vaak geelachtig.

In vlucht lijkt de grote franjepoot op de kleine geelpootruiter, maar hij is makkelijk van die vogel te onderscheiden door zijn gedrag, ongevlekte verenkleed en kortere poten. Een zeer actieve vogel, hoewel hij minder vaak zwemt dan andere franjepoten. Het geluid dat hij maakt klinkt als een nasaal, grommend aang. Als hij vliegt klinkt zijn geluid als een kort tsjuu.

Leefwijze

Franjepoten zijn niet kieskeurig en voeden zich met alles wat zich aan ongewervelde kleine dieren in het water bevindt.

Voortplanting

Het nest bevindt zich in een kuiltje op de grond en is bekleed met plantendelen. De jonge vogels worden door het mannetje verzorgd.

Verspreiding en leefgebied

Deze soort broedt in het westen van Canada en de Verenigde Staten. Het leefgebied bestaat uit draslanden in de zone van de prairies tot aan de taiga. Daar broedt de vogel in moerassig grasland vaak in de buurt van meren en plassen. Buiten de broedtijd verblijft de vogel langs zeekusten nabij zoutwaterpoelen, maar ook in zoutwatermeren die zich hoog in de Andes bevinden in Peru, Chili, West-Bolivia en Noordwest-Argentinië.[2]

Voorkomen buiten de Nieuwe Wereld

De grote franjepoot is een dwaalgast in een groot aantal landen verspreid over de wereldbol.[1] In West-Europa zijn tientallen bevestigde waarnemingen op onder andere de Britse eilanden en in België. In Nederland zijn tussen 1966 en 2000 16 bevestigde waarnemingen en acht tussen 2001 en 2012.[3]

Status

De grootte van de populatie is niet recent gekwantificeerd. Men veronderstelt dat de soort in aantal vooruit gaat en zijn verspreidingsgebied uitbreidt. Om deze redenen staat de grote franjepoot als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]

 src=
Broedend vrouwtje
Wikimedia Commons Zie de categorie Phalaropus tricolor van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
Bronnen, noten en/of referenties
  • De grote dierenencyclopedie, (1993) Zuidnederlandse Uitgeverij N.V., Aartselaar, België. ISBN 90-243-5204-5.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Grote franjepoot: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

De grote franjepoot (Phalaropus tricolor synoniem: Steganopus tricolor) is een vogel uit de familie Scolopacidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Kvithalesymjesnipe ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NN

Kvithalesymjesnipa (Phalaropus tricolor) er ein liten vadefugl som hekkar på prærien i Nord-Amerika, overvintrar i sentrale Andes i Sør-Amerika og er ein sjeldan gjest i Vest-Europa.

Kvithalesymjesnipa er den største av alle symjesnipene, ca. 23 cm i lengd, har «symjeflikar» og eit rett, tynnt svart nebb. Dei hekkande hofuglane har grå og brun oversida, med kvit underside, ein raudleg hals og raude sideflekker. Hannar i hekkedrakt har bleikare farger, med en brun rygg, og dei raudlege flekkene er reduserte eller fråverande. Ungfuglar er gråe og brune over, med kvitaktig underside. Den tydeleg svarte augemaska manglar på dei yngste. Om vinteren er fjørdrakta hovudsakleg grå over og kvit under, men den mørke augeflekken er alltid til stades.

Kvithalesymjesnipa er uvanleg sterkt knytt til salt og beitar i store tal under migrasjon på saltvassjøar som for eksempel Mono Lake i California og Store saltsjø i Utah, ofte saman med symjesnipe. Til likskap med polarsymjesnipa og symjesnipa har en kvithalesymjesnipa omvendte kjønnsroller, men til forskjell frå dei andre to artane er ikkje kvithalesymjesnipa pelagisk.

Sjølv om denne arten er svært vanleg, har populasjonen gått ned i enkelte område på grunn av tap av våtmarkshabitat på prærien. Nokon få kvile og beiteplassar er av avgjerande tyding under migreringa.

Kjelder

  • Denne artikkelen bygger dels på «Wilson's Phalarope» frå Wikipedia på engelsk, den 26. september 2009, artikkelen gav føljande kjelder:
    • Hayman, Peter; Marchant, John & Prater, Tony (1986): Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. '' Houghton Mifflin, Boston. ISBN 0-395-60237-8
    • Herrera, Néstor; Rivera, Roberto; Ibarra Portillo, Ricardo & Rodríguez, Wilfredo (2006): Nuevos registros para la avifauna de El Salvador. Boletín de la Sociedad Antioqueña de Ornitología 16(2): 1-19. [Spansk med samandrag på engelsk] PDF tekst
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NN

Kvithalesymjesnipe: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NN

Kvithalesymjesnipa (Phalaropus tricolor) er ein liten vadefugl som hekkar på prærien i Nord-Amerika, overvintrar i sentrale Andes i Sør-Amerika og er ein sjeldan gjest i Vest-Europa.

Kvithalesymjesnipa er den største av alle symjesnipene, ca. 23 cm i lengd, har «symjeflikar» og eit rett, tynnt svart nebb. Dei hekkande hofuglane har grå og brun oversida, med kvit underside, ein raudleg hals og raude sideflekker. Hannar i hekkedrakt har bleikare farger, med en brun rygg, og dei raudlege flekkene er reduserte eller fråverande. Ungfuglar er gråe og brune over, med kvitaktig underside. Den tydeleg svarte augemaska manglar på dei yngste. Om vinteren er fjørdrakta hovudsakleg grå over og kvit under, men den mørke augeflekken er alltid til stades.

Kvithalesymjesnipa er uvanleg sterkt knytt til salt og beitar i store tal under migrasjon på saltvassjøar som for eksempel Mono Lake i California og Store saltsjø i Utah, ofte saman med symjesnipe. Til likskap med polarsymjesnipa og symjesnipa har en kvithalesymjesnipa omvendte kjønnsroller, men til forskjell frå dei andre to artane er ikkje kvithalesymjesnipa pelagisk.

Sjølv om denne arten er svært vanleg, har populasjonen gått ned i enkelte område på grunn av tap av våtmarkshabitat på prærien. Nokon få kvile og beiteplassar er av avgjerande tyding under migreringa.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NN

Hvithalesvømmesnipe ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO
Question book-new.svg
Denne artikkelen mangler kildehenvisninger, og opplysningene i den kan dermed være vanskelige å verifisere. Kildeløst materiale kan bli fjernet. Helt uten kilder. (10. okt. 2015)

Hvithalesvømmesnipe (vitenskapelig navn Phalaropus tricolor) er en snipefugl. Navnet henviser til den hvite buken og halefjærene. I motsettning til andre snipefugler er arten relativt gjevnt farget over og underside med tydelig kontrast.


Eksterne lenker

ornitologistubbDenne ornitologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Hvithalesvømmesnipe: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO

Hvithalesvømmesnipe (vitenskapelig navn Phalaropus tricolor) er en snipefugl. Navnet henviser til den hvite buken og halefjærene. I motsettning til andre snipefugler er arten relativt gjevnt farget over og underside med tydelig kontrast.


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Phalaropus tricolor ( Pms )

fornecido por wikipedia PMS
Drapò piemontèis.png Vos an lenga piemontèisa Për amprende a dovré 'l sistema dle parlà locaj ch'a varda sì.
WilsonPhalarope23.jpg

Phalaropus tricolor

Version dël nòm

Scientìfich: Phalaropus tricolor
Piemontèis : ...
Italian : Falaropo di Wilson

Órdin: Charadriiformes
Famija: Scolopacidae
Géner: Phalaropus




Descrission

Àutri nòm an piemontèis: ...
A l'é n'osel migrateur.

Ambient

Da finì.

Distribussion

As treuva an invern an América meridional e an istà an Euròpa.

Arferiment bibliogràfich për chi a veul fé dj'arserche pì ancreuse

Phalaropus tricolor

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PMS

Płatkonóg trójbarwny ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Płatkonóg trójbarwny[3] (Steganopus tricolor) – gatunek ptaka z rodziny bekasowatych (Scolopacidae). Większość obowiązków rodzicielskich spoczywa na samcu.

Wygląd
Długość ciała 22–24 cm; masa ciała samców 30–110 g, samic 46–128 g; rozpiętość skrzydeł 35–43 cm[4]. biały kuper i ogon. U samicy w szacie godowej ciemię i potylica szare, czarny pasek oczny ciągnie się na boki szyi; na piersi i przodzie szyi rdzawy nalot; plecy ołowianoszare z kreskami koloru kasztanowatego. Dziób czarny, szydłowaty, dłuższy niż głowa. Samiec podobny, lecz jaśniejszy. W zimie czoło białe, ciemny pasek oczny; wierzch ciała jasnoszary, spód biały, nogi żółte.
Zasięg, środowisko
Płytkie jeziora oraz mokradła południowo-zachodniej, środkowej i środkowo-zachodniej części Ameryki Północnej.

Przypisy

  1. Steganopus tricolor, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. BirdLife International 2012, Steganopus tricolor [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2016 [online], wersja 2016-1 [dostęp 2016-10-14] (ang.).
  3. Systematyka i nazwy polskie za: P. Mielczarek, M. Kuziemko: Plemię: Phalaropodini Bonaparte, 1831 (Wersja: 2016-098-06). W: Kompletna lista ptaków świata [on-line]. Instytut Nauk o Środowisku Uniwersytetu Jagiellońskiego. [dostęp 2016-10-14].
  4. J. Van Gils, P. Wiersma, G.M. Kirwan: Wilson’s Phalarope (Steganopus tricolor). W: J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D.A. Christie, E. de Juana (red.): Handbook of the Birds of the World Alive. Barcelona: Lynx Edicions, 2016. [dostęp 2016-10-14]. (ang.)

Bibliografia

  • Andrew Gosler: Atlas Ptaków Świata. Warszawa: MULTICO Oficyna Wydawnicza, 2000. ISBN 83-7073-059-0.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Płatkonóg trójbarwny: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL

Płatkonóg trójbarwny (Steganopus tricolor) – gatunek ptaka z rodziny bekasowatych (Scolopacidae). Większość obowiązków rodzicielskich spoczywa na samcu.

Wygląd Długość ciała 22–24 cm; masa ciała samców 30–110 g, samic 46–128 g; rozpiętość skrzydeł 35–43 cm. biały kuper i ogon. U samicy w szacie godowej ciemię i potylica szare, czarny pasek oczny ciągnie się na boki szyi; na piersi i przodzie szyi rdzawy nalot; plecy ołowianoszare z kreskami koloru kasztanowatego. Dziób czarny, szydłowaty, dłuższy niż głowa. Samiec podobny, lecz jaśniejszy. W zimie czoło białe, ciemny pasek oczny; wierzch ciała jasnoszary, spód biały, nogi żółte. Zasięg, środowisko Płytkie jeziora oraz mokradła południowo-zachodniej, środkowej i środkowo-zachodniej części Ameryki Północnej.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Falaropo-de-wilson ( Português )

fornecido por wikipedia PT

O falaropo-de-wilson ou pisa-n'água (Phalaropus tricolor) é uma ave pertencente à ordem Charadriiformes e à família Scolopacidae. É o maior dos falaropos, sendo cerca de 15% maior que o falaropo-de-bico-grosso, do qual se distingue pelo seu maior tamanho e pelo bico mais longo e também pelo comportamento diferente.

Este falaropo distribui-se pelo continente americano. Nidifica na parte ocidental do Canadá e dos Estados Unidos da América e inverna na América do Sul. A sua ocorrência na Europa é acidental.

Subespécies

A espécie é monotípica (não são reconhecidas subespécies)

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Falaropo-de-wilson: Brief Summary ( Português )

fornecido por wikipedia PT

O falaropo-de-wilson ou pisa-n'água (Phalaropus tricolor) é uma ave pertencente à ordem Charadriiformes e à família Scolopacidae. É o maior dos falaropos, sendo cerca de 15% maior que o falaropo-de-bico-grosso, do qual se distingue pelo seu maior tamanho e pelo bico mais longo e também pelo comportamento diferente.

Este falaropo distribui-se pelo continente americano. Nidifica na parte ocidental do Canadá e dos Estados Unidos da América e inverna na América do Sul. A sua ocorrência na Europa é acidental.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Wilsonsimsnäppa ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Wilsonsimsnäppa[2] (Phalaropus tricolor) är en nordamerikansk simsnäppa.[3]

Utseende

 src=
Juvenil som ruggar till första vinterdräkt.

Wilsonsimsnäppan är störst av de tre simsnäpporna med en storlek på mellan 22 och 24 centimeter. Den har en lång mycket smal, svart näbb likt en nål, lång hals och långa ben. I flykten ser man en vit övergump och dess tars sticker ut längre än stjärten. De adulta fåglarna har mörka ben.

Den häckande honan har i huvudsak grå och mörkt rödbrun ovansidan och vit undersida. Ett rödbrunt parti på sidan av halsen går över i ett svart parti på sidan av huvudet och bildar en ansiktsmask. Den är grå ovanpå huvudet och har vit kind och haka och framsidan av dess hals och bröst är guldgult. Den häckande hanen är en blekare variant av honan.

Vintertid är den adulta fågeln ljust grå på ovansidan och vit undertill. De juvenila fåglarna har gula ben och är grå- och brunvattrade på ovansidan och vita undertill och påminner om de adulta fåglarna vintertid.

Utbredning och biotop

Wilsonsimsnäppan är en flyttfågel som häckar på prärierna i Nordamerika, i västra Kanada och västra USA. Den övervintrar i Sydamerika. Den är en saltälskande art som ses födosöka i stora antal på sina flyttningar vid saltsjöar som Mono Lake i Kalifornien och Great Salt Lake i Utah, ofta tillsammans med smalnäbbad simsnäppa. Den är en sällsynt gäst i Västeuropa. Exempelvis ses ett 10- 20-tal individer varje år i Storbritannien.

Förekomst i Sverige

I Sverige har den observerats vid tio tillfällen, senast i oktober 2014 i Uppland.[4] Den första sågs i juni i lappländska Ammarnäs 1963.

Ekologi

Som hos de andra två arterna av simsnäppa har wilsonsimsnäppan omvänd könsordning vilket innebär att honan är större och har en starkare och mer färggrann häckningsdräkt. Honorna slåss om revir och uppvaktar hanarna och de kan aggressivt försvara sitt revir och sin hane. Så fort honan har lagt ägg påbörjar hon sin flytt söderut och hanen får ruva de tre till fyra äggen som lagts i en fördjupning nära vatten. När ungarna kläckts klara de sig själva. Arten är ofta orädd för människor och lätt att komma nära.

Föda

När den födosöker simmar den runt i små, snabba cirklar för att skapa en liten vattenvirvel. Den gör så för att virvla upp mat, som insekter och kräftdjur från botten i grunda vatten som den sedan plockar i virvelns utkant.

Status och hot

Trots att den är vanlig har populationen minskat i vissa av artens utbredningsområde främst på grund av habitatförändring av prärie-våtmarker och av vissa lokaler som är viktiga under flyttningarna.

Namn

Namnet wilsonsimsnäppa är en hyllning till den amerikanske ornitologen Alexander Wilson.

Referenser

Noter

  1. ^ Birdlife International 2012 Steganopus tricolor Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-03-14.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-11-10
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Wilsonsimsnäppa Arkiverad 27 november 2016 hämtat från the Wayback Machine., Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.

Källor

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Wilsonsimsnäppa: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Wilsonsimsnäppa (Phalaropus tricolor) är en nordamerikansk simsnäppa.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Büyük deniz düdükçünü ( Turco )

fornecido por wikipedia TR

Büyük deniz düdükçünü (Phalaropus tricolor), çullukgiller (Scolopacidae) familyasından bir kumkuşu türü.

Özellikler

Yaklaşık 23 cm boylarındadırlar. Loplu ayak parmakları ve düz ince siyah bir gagaları vardır. Üreme dönemi dişisi, baskın olarak gri ve kahverengi yukarılara, beyaz alt parçalara, kırmızımsı bir boyun ve kırmızımsı böğür yamalarına sahiptir. Üreme dönemi erkeği, dişinin daha soluk bir uyarlamasıdır, kahverengi bir arka ve kırmızımsı yamalar indirgenmiş veya yoktur. Genç kuşlar, gri ve kahverengi yukarılara, beyazımsı alt parçalara ve göz boyunca koyu bir yamaya sahiptir. Kışta, kuşlar gri yukarılara ve beyaz aşağılara sahiptir ama siyah göz yaması her zaman mevcuttur. Dişiler daha büyüktür ve erkeklere göre daha parlak renkleri vardır.

Davranışları

Dişiler erkekleri takip ederler, bölgede yuva yapmak için yarışırlar ve saldırgan bir tutumla yuvalarını ve seçilen eşlerini savunurlar. Dişiler yumurtalarını koydukları andan itibaren güneye doğru göçe başlarlar, yumurtaları kuluçkaya yatırmak için erkekleri bırakırlar. Suyun yakınında yerde yaptıkları yuvalarına 3-4 yumurta bırakırlar. Yavrular kendilerini beslerler.

Yayılışları

Deniz çulluklarının en büyüğü olan bu kuşlar, batı Kanada ve batı Birleşik Devletler'de Kuzey Amerika'da ağaçsız geniş kırlarda görülürler. Göçmendirler, Güney Amerika'da orta Andlar'ın etrafında kışı geçirirler.

Dış bağlantılar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia TR

Büyük deniz düdükçünü: Brief Summary ( Turco )

fornecido por wikipedia TR

Büyük deniz düdükçünü (Phalaropus tricolor), çullukgiller (Scolopacidae) familyasından bir kumkuşu türü.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia TR

Плавунець довгодзьобий ( Ucraniano )

fornecido por wikipedia UK

Опис

Довжина птаха приблизно 23 см. У неї прямий, тонкий, чорний дзьоб. Самиця у своєму шлюбному наряді забарвлена переважно в сірий і коричневий кольори. Нижня сторона тіла біла, шия червоняста, з боків тіла також є червонясті плями. Самець схожий на самицю, тільки забарвлення трохи тьмяніше.

Поширення

Гніздиться у преріях Північної Америки, передусім, у західній Канаді і США. Вид відноситься до перелітних птахів і зимує в Південній Америці. Іноді птахи цього виду під час перельоту залітають також в Європу.

Птахів можна часто спостерігати під час перельоту на солонуватих і солоних озерах, таких як Моно в Каліфорнії і Велике Солоне озеро в Юті. У цей період часу він часто зустрічається з плавунцем круглодзьобим.

Розмноження

У кладці від 3 до 4 яєць, висиджує яку самець.

Примітки

  1. BirdLife International (2012). Steganopus tricolor. In: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2.
  2. Фесенко Г. В. Вітчизняна номенклатура птахів світу. — Кривий Ріг : ДІОНАТ, 2018. — 580 с. — ISBN 978-617-7553-34-1.

Посилання

  • Otto Höhn: Die Wassertreter (Phalaropodidae). Ziemsen, Wittenberg 1965, ISBN 3-89432-753-7
  • Josep del Hoyo et al.: Handbook of the Birds of the World, Band 3 (Hoatzin to Auks). Lynx Edicions, 1996, ISBN 84-87334-20-2
  • Bernhard Grzimek: Grzimeks Tierleben, Band 8 (Vögel 2). Kindler, 1969, ISBN 3-8289-1603-1
  • Stanley Cramp, David Snow: The Complete Birds of the Western Palearctic. Oxford University Press, 1998, ISBN 0-19-268579-1

Ресурси Інтернету

Птах Це незавершена стаття з орнітології.
Ви можете допомогти проекту, виправивши або дописавши її.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Автори та редактори Вікіпедії
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia UK

Phalaropus tricolor ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Phalaropus tricolor là một loài chim trong họ Scolopacidae.[1]

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Phalaropus tricolor: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Phalaropus tricolor là một loài chim trong họ Scolopacidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Трёхцветный плавунчик ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Подотряд: Scolopaci Stejneger, 1885
Семейство: Бекасовые
Вид: Трёхцветный плавунчик
Международное научное название

Phalaropus tricolor (Vieillot, 1819)

Синонимы
  • Steganopus tricolor
Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 176736NCBI 227175EOL 1178563FW 369113

Трёхцветный плавунчик[1], или большой плавунчик[1] (лат. Phalaropus tricolor) — вид небольших болотных птиц семейства бекасовые (Scolopacidae).

Описание

Длина птицы примерно 23 см. У неё прямой, тонкий, чёрный клюв. Самка в своём брачном наряде окрашена преимущественно в серый и коричневый цвета. Нижняя сторона тела белая, шея красноватая, по бокам тела также имеются красноватые пятна. Самец похож на самку, только окраска немного тускнее.

Распространение

Гнездится в прериях Северной Америки, прежде всего, в западной Канаде и США. Вид относится к перелётным птицам и зимует в Южной Америке. Иногда птицы этого вида во время перелёта залетают также в Европу.

Птиц можно часто наблюдать во время перелёта на солоноватых и солёных озёрах, таких как Моно в Калифорнии и Большое Солёное озеро в Юте. В этот период времени он часто встречается с круглоносым плавунчиком.

Размножение

В кладке от 3 до 4 яиц, насиживает которую самец.

Примечания

  1. 1 2 Галушин В. М., Дроздов Н. Н., Ильичев В. Д. и др. Фауна Мира: Птицы: Справочник / под ред. д.б.н. В. Д. Ильичева. — М.: Агропромиздат, 1991. — С. 145. — 50 000 экз.ISBN 5-10-001229-3.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Трёхцветный плавунчик: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Трёхцветный плавунчик, или большой плавунчик (лат. Phalaropus tricolor) — вид небольших болотных птиц семейства бекасовые (Scolopacidae).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

アメリカヒレアシシギ ( Japonês )

fornecido por wikipedia 日本語
アメリカヒレアシシギ WilsonPhalarope23.jpg 保全状況評価 LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : チドリ目 Charadriiformes : シギ科 Scolopacidae : Phalaropus属 Phalaropus : アメリカヒレアシシギ P. tricolor 学名 Phalaropus tricolor 和名 アメリカヒレアシシギ 英名 Wilson's Phalarope

アメリカヒレアシシギ (亜米利加鰭足鴫、学名:Phalaropus tricolor)は、チドリ目ヒレアシシギ科シギ科に分類する学説もある)に分類される鳥類の一種である。


分布[編集]

北米大陸中西部(カナダからカルフォルニア州ネブラスカ州インディアナ州まで)で繁殖し、冬季は南米大陸南部へ渡る。

日本では迷鳥として愛知県西尾市一色町塩田跡で、1985年5月と、1986年7月に記録されたのみである。

形態[編集]

体長約23cm。ヒレアシシギの仲間では最大種である。

夏羽は額から背にかけてが明るい灰色で、眉斑、喉から体の下面と腰は白い。通眼線は黒い。冬羽は、体の上面は灰色になる。他のヒレアシシギ類と同様に、雌の方が雄と比べて羽色が鮮やかである。

生態[編集]

内陸部の湖沼や、入り江の海岸付近に生息する。他のヒレアシシギ類と比べると内陸部での生活が中心であり、海上に出ることはまれである。

昆虫類甲殻類を捕食する。

水辺の近くの地上や湿原の草の上に営巣し、1腹3-4個の灰白色の地に黒褐色の斑がはいった卵を産む。産卵後すぐに雌は巣から離れ、以後は雄が抱卵、育雛を行う。抱卵日数は20-21日である。

参考文献[編集]

  • 桐原政志 『日本の鳥550 水辺の鳥』、文一総合出版2000年
  • マイケル・ウォルターズ著、山岸哲監修、『世界「鳥の卵」図鑑』、新樹社、2006年、102頁。

関連項目[編集]

執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
ウィキペディアの著者と編集者
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 日本語

アメリカヒレアシシギ: Brief Summary ( Japonês )

fornecido por wikipedia 日本語

アメリカヒレアシシギ (亜米利加鰭足鴫、学名:Phalaropus tricolor)は、チドリ目ヒレアシシギ科シギ科に分類する学説もある)に分類される鳥類の一種である。


licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
ウィキペディアの著者と編集者
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 日本語

Breeding Category ( Inglês )

fornecido por World Register of Marine Species
Vagrant

Referência

Woehler E.J. (compiler) 2006. Species list prepared for SCAR/IUCN/BirdLife International Workshop on Antarctic Regional Seabird Populations, March 2005, Cambridge, UK.

licença
cc-by-4.0
direitos autorais
WoRMS Editorial Board
contribuidor
Vanhoorne, Bart, B.

Distribution ( Inglês )

fornecido por World Register of Marine Species
North America; found in New Brunswick, Nova Scotia and the St. Lawrence River region

Referência

North-West Atlantic Ocean species (NWARMS)

licença
cc-by-4.0
direitos autorais
WoRMS Editorial Board
contribuidor
Kennedy, Mary [email]

IUCN Red List Category ( Inglês )

fornecido por World Register of Marine Species
Least Concern

Referência

Woehler E.J. (compiler) 2006. Species list prepared for SCAR/IUCN/BirdLife International Workshop on Antarctic Regional Seabird Populations, March 2005, Cambridge, UK.

licença
cc-by-4.0
direitos autorais
WoRMS Editorial Board
contribuidor
Vanhoorne, Bart, B.