Pelecanus thagus a zo ur spesad evned peskdebrer bras e-touez kerentiad ar Pelecanidae.
Bevañ a ra al labous war aodoù kornôg Suamerika[1], eus kreisteiz Ecuador da greisteiz Chile.
Diouzh an evnoniourien e vez renket Pelecanus thagus en urzhiad Ciconiiformes pe Pelecaniformes.
Pelecanus thagus a zo ur spesad evned peskdebrer bras e-touez kerentiad ar Pelecanidae.
El pelicà del Perú (Pelecanus thagus) és un ocell de la família dels pelecànids (Pelecanidae) que s'ha considerat conespecífic del pelicà bru. Habita costes, estuaris i badies des de Perú fins al sud de Xile.
El pelicà del Perú (Pelecanus thagus) és un ocell de la família dels pelecànids (Pelecanidae) que s'ha considerat conespecífic del pelicà bru. Habita costes, estuaris i badies des de Perú fins al sud de Xile.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Pelican Periw (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pelicanod Periw) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pelecanus thagus; yr enw Saesneg arno yw Peruvian pelican. Mae'n perthyn i deulu'r Pelicanod (Lladin: Pelecanidae) sydd yn urdd y Pelecaniformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. thagus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Fe'i ceir yn aml ar lan y môr.
Mae'r pelican Periw yn perthyn i deulu'r Pelicanod (Lladin: Pelecanidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Pelican Awstralia Pelecanus conspicillatus Pelican brown America Pelecanus occidentalis Pelican Dalmatia Pelecanus crispus Pelican gwridog Pelecanus rufescens Pelican gwyn Pelecanus onocrotalus Pelican gwyn America Pelecanus erythrorhynchos Pelican llwyd Pelecanus philippensis Pelican Periw Pelecanus thagusAderyn a rhywogaeth o adar yw Pelican Periw (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pelicanod Periw) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pelecanus thagus; yr enw Saesneg arno yw Peruvian pelican. Mae'n perthyn i deulu'r Pelicanod (Lladin: Pelecanidae) sydd yn urdd y Pelecaniformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. thagus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Ne America.
Fe'i ceir yn aml ar lan y môr.
Perupelikan (latin: Pelecanus thagus) er en fugleart, der lever ud for kysterne af det vestlige Sydamerika.
Perupelikan (latin: Pelecanus thagus) er en fugleart, der lever ud for kysterne af det vestlige Sydamerika.
Der Chilepelikan (Pelecanus thagus)[1] lebt an der Pazifikküste von Peru und Chile, südlich bis zur Isla Mocha. Er galt lange Zeit als Unterart des Braunen Pelikans (Pelecanus occidentalis) und wurde erst 2007 als eigenständige Art vom South American Classification Committee anerkannt[2]. Außerhalb der Brutzeit kommen Chilepelikan und Brauner Pelikan an der Küste Perus teilweise sympatrisch im selben Gebiet vor. Bei Isla Santa Clara kommen nicht brütende Chilepelikane mit brütenden Pelecanus occidentalis murphyi, einer Unterart des Braunen Pelikans gemeinsam vor. Mischlinge zwischen beiden Taxa wurden nie festgestellt.
Chilepelikane erreichen ausgewachsen eine Körperlänge von 1,5 Meter und ein Körpergewicht von 7 Kilogramm. Sie sind damit größer als die Braunen Pelikane und wiegen etwa doppelt so viel. Männchen werden etwa 15 bis 20 % schwerer als die Weibchen. Wie Braune Pelikane haben sie ein dunkles, aber eher graues als braunes Gefieder. Hals und Kopf ausgewachsener Vögel sind weiß. Die Schnabelspitze ist rötlich, die Gesichtshaut schwarz, die nackte Haut um die Augen rosa, der Kehlsack ist bläulich.[3][2]
Chilepelikane leben an Felsküsten und brüten dort in großen Kolonien, aber nicht auf Bäumen wie der Braune Pelikan. Ihr Bestand ist stark vom Nahrungsangebot, vor allem von der Südamerikanische Sardelle (Engraulis ringens) abhängig. Es gibt heute etwa 500.000 Exemplare. Dies ist allerdings nur ein Teil (etwa 30 %) der ursprünglichen Population, die durch den El Niño von 1998 stark in Mitleidenschaft gezogen wurde.[3]
Der Chilepelikan (Pelecanus thagus) lebt an der Pazifikküste von Peru und Chile, südlich bis zur Isla Mocha. Er galt lange Zeit als Unterart des Braunen Pelikans (Pelecanus occidentalis) und wurde erst 2007 als eigenständige Art vom South American Classification Committee anerkannt. Außerhalb der Brutzeit kommen Chilepelikan und Brauner Pelikan an der Küste Perus teilweise sympatrisch im selben Gebiet vor. Bei Isla Santa Clara kommen nicht brütende Chilepelikane mit brütenden Pelecanus occidentalis murphyi, einer Unterart des Braunen Pelikans gemeinsam vor. Mischlinge zwischen beiden Taxa wurden nie festgestellt.
The Peruvian pelican (Pelecanus thagus) is a member of the pelican family. It lives on the west coast of South America, breeding in loose colonies from about 33.5° in central Chile to Piura in northern Peru, and occurring as a visitor in southern Chile and Ecuador.[2]
These birds are dark in colour with a white stripe from the top of the bill up to the crown and down the sides of the neck. They have long tufted feathers on the top of their heads. It was previously considered a subspecies of the brown pelican (Pelecanus occidentalis). The Peruvian pelican is considerably larger, ranging from about 5 to 7 kg (11–15 lb) in weight, 137 to 152 cm (4.5–5.0 ft) in length and with a wingspan of about 228 cm (7.5 ft).[2] Compared to the brown pelican, it also has proportionally longer crest feathers, as well as differences in the colours of the gular pouch, beak, scapulars and greater wing coverts.[2]
The main breeding season occurs from September to March. Clutch size is usually two or three eggs. Eggs are incubated for approximately 4 to 5 weeks, with the rearing period lasting about 3 months.
This bird feeds on several species of fish. Unlike the brown pelican, it never dives from a great height to catch its food, instead diving from a shallow height or feeding while swimming on the surface.[3] On occasion it may take other food items, such as nestling of imperial shags, young Peruvian diving petrels, gray gulls and cannibalize unrelated chicks of its own species.[4][5]
Its status was first evaluated for the IUCN Red List in 2008, being listed as Near threatened.[6]
Peruvian pelican in Pan de Azúcar National Park, Chile
A Peruvian pelican takes a bath at Weltvogelpark Walsrode, Germany
Peruvian pelicans in the Ballestas Islands, Peru
Peruvian pelican in Paracas, Peru
The Peruvian pelican (Pelecanus thagus) is a member of the pelican family. It lives on the west coast of South America, breeding in loose colonies from about 33.5° in central Chile to Piura in northern Peru, and occurring as a visitor in southern Chile and Ecuador.
La Perua pelikano (Pelecanus thagus) estas birdospecio membro de la familio de Pelikanedoj. Ĝi loĝas en la okcidentaj marbordoj de Sudameriko, el la insulo Lobos de Tierra en Peruo al la insulo Pupujo (Pupuya) en Ĉilio aŭ ĝis la Kanalo Beagle ĉe la insulo Picton. Ĝi estas akcidenta en Argentino, ĉefe ĉe montaraj lagoj kiaj la jenaj: Lago Puelo, kaj Lago Fagnano.[1]
Tiuj birdoj estas malhelaj (malhelbrunaj) kun tre kontrasta blanka strizono el la bekobazo larĝe tra la frunto al la ekkrono kaj suben laŭ la kolflankoj pli mallarĝe. Ankaŭ la brusto estas blanka. Ili havas longajn tufoplumojn sur la kapopintoj. La longa beko estas ĉefe flaveca el la bazo kaj pli oranĝeca en la pinta duono, dum la bekopinto (ungo) estas pli flaveca; la bekosako (gorĝosako) estas grizeca kun blanka fajna longitudina strieco; ĝi utilas por kapti kaj konservi la kaptitajn fiŝojn. La kruroj kaj piedoj estas grizecaj. La nuda (senpluma) haŭtaĵo vizaĝa (subokule al la bekobazo) estas same grizeca al nigreca.
Ili iam estis konsiderataj subspecioj de la Bruna pelikano (Pelecanus occidentalis). La Peruaj pelikanoj estas preskaŭ dufoje pli fortikaj ol la Bruna pelikano, averaĝe 7 kg laŭ pezo; ili estas ankaŭ pli longaj, ĉirkaŭ 1.1 al 1.5 m ĝenerale kun enverguro kiu povas superi 2.28 m.
La ĉefa reprodukta sezono okzas el septembro al marto. La ino demetas 2 aŭ 3 ovojn plej ofte. Tiuj estas kovataj dum proksimume 4 al 5 semajnoj, kaj la idozorga periodo daŭras ĉirkaŭ 3 monatojn.
Tiu birdo manĝas kelkajn speciojn de fiŝoj. Ili manĝas per plonĝado al akvo el flugo, kiel la Bruna pelikano.
Ties statuso estis unuafoje pritaksata de la IUCN Ruĝa Listo en 2008, kiam estis listata kiel Preskaŭ Minacata.[2]
Kelkaj Peruaj pelikanoj ĉe la fiŝkapta vilaĝo Caleta Pan de Azúcar ĉe la Nacia Parko Pan de Azúcar en Ĉilio komence de septembro 2009.
Peruaj pelikanoj en la Insuloj Ballestas
La Perua pelikano (Pelecanus thagus) estas birdospecio membro de la familio de Pelikanedoj. Ĝi loĝas en la okcidentaj marbordoj de Sudameriko, el la insulo Lobos de Tierra en Peruo al la insulo Pupujo (Pupuya) en Ĉilio aŭ ĝis la Kanalo Beagle ĉe la insulo Picton. Ĝi estas akcidenta en Argentino, ĉefe ĉe montaraj lagoj kiaj la jenaj: Lago Puelo, kaj Lago Fagnano.
Tiuj birdoj estas malhelaj (malhelbrunaj) kun tre kontrasta blanka strizono el la bekobazo larĝe tra la frunto al la ekkrono kaj suben laŭ la kolflankoj pli mallarĝe. Ankaŭ la brusto estas blanka. Ili havas longajn tufoplumojn sur la kapopintoj. La longa beko estas ĉefe flaveca el la bazo kaj pli oranĝeca en la pinta duono, dum la bekopinto (ungo) estas pli flaveca; la bekosako (gorĝosako) estas grizeca kun blanka fajna longitudina strieco; ĝi utilas por kapti kaj konservi la kaptitajn fiŝojn. La kruroj kaj piedoj estas grizecaj. La nuda (senpluma) haŭtaĵo vizaĝa (subokule al la bekobazo) estas same grizeca al nigreca.
Ili iam estis konsiderataj subspecioj de la Bruna pelikano (Pelecanus occidentalis). La Peruaj pelikanoj estas preskaŭ dufoje pli fortikaj ol la Bruna pelikano, averaĝe 7 kg laŭ pezo; ili estas ankaŭ pli longaj, ĉirkaŭ 1.1 al 1.5 m ĝenerale kun enverguro kiu povas superi 2.28 m.
La ĉefa reprodukta sezono okzas el septembro al marto. La ino demetas 2 aŭ 3 ovojn plej ofte. Tiuj estas kovataj dum proksimume 4 al 5 semajnoj, kaj la idozorga periodo daŭras ĉirkaŭ 3 monatojn.
Tiu birdo manĝas kelkajn speciojn de fiŝoj. Ili manĝas per plonĝado al akvo el flugo, kiel la Bruna pelikano.
Ties statuso estis unuafoje pritaksata de la IUCN Ruĝa Listo en 2008, kiam estis listata kiel Preskaŭ Minacata.
El pelícano peruano (Pelecanus thagus)[3] es una especie de ave marina de la familia Pelecanidae que habita en América del Sur. Actualmente es considerado como una especie propia de pelícano y no una subespecie del pelícano pardo (Pelecanus occidentalis).
El pelícano habita las costas del Pacífico del Perú y Chile, llegando por el sur hasta el Canal de Beagle frente a la isla Picton, siendo accidental en Argentina, en especial en lagos cordilleranos: lago Puelo y lago Fagnano.[4]
En Chile es llamado pelícano, huajache o alcatraz, en Argentina es llamado pelícano pardo, en cambio en Perú se le llama pelícano peruano, también es conocido como pelícano de humboldt o pelícano alcatraz.
Mide 1.1 metros de largo y sus alas pueden alcanzar una envergadura que sobrepasa los 2.28 m. Posee un gran pico de color amarillo con una bolsa debajo (llamada bolsa gular) que utiliza para capturar y guardar los peces con que se alimenta. Su plumaje es de color pardo oscuro en el dorso mientras que su frente, pecho y cuello son de color blanco. La parte dorsal de este último, se torna parda durante el período reproductivo.
El pelícano peruano (Pelecanus thagus) es una especie de ave marina de la familia Pelecanidae que habita en América del Sur. Actualmente es considerado como una especie propia de pelícano y no una subespecie del pelícano pardo (Pelecanus occidentalis).
Pelecanus thagus Pelecanus generoko animalia da. Hegaztien barruko Pelecanidae familian sailkatua dago.
Pelecanus thagus Pelecanus generoko animalia da. Hegaztien barruko Pelecanidae familian sailkatua dago.
Pelecanus thagus
Le Pélican thage (Pelecanus thagus) est une espèce d'oiseaux de la famille des pélicans.
Il vit sur la côte ouest de l'Amérique du Sud, du Pérou au nord du Chili.
Ce grand oiseau marin dont l'envergure peut atteindre 2,30 m est reconnaissable à son corps volumineux et ses larges ailes au dessous noir (argenté dessus) dont les mouvements lents mais puissants sont caractéristiques lorsqu'il est en vol. La forme de son bec est similaire à celle des autres pélicans. Au repos, le sac gulaire est posé sur le cou. Les adultes ont un plumage entièrement sombre avec une tête et un cou blanc. En plumage nuptial, la ligne blanche du cou est prolongée par une couronne de plumes jaunes au sommet du crâne, la nuque, l'arrière du cou et le haut du poitrail sont bruns. À cette période, le bec se pare de couleurs plus vives : un dégradé allant du jaune à la base au rouge orangé à la pointe surplombe le bleu de la poche. Ces couleurs s'estompent en hiver, la tête devient alors blanchâtre.
La saison de reproduction s'étale de septembre à mars. Ils pondent deux ou trois œufs, qui sont couvés pendant près de cinq semaines. Les oisillons sont élevés pendant trois mois en général.
Ces pélicans se nourrissent de plusieurs espèces de poissons avec une préférence pour les anchois du Pérou (Engraulis ringens) qu'ils chassent en plongeant comme leur cousin le pélican brun.
Pelecanus thagus
Le Pélican thage (Pelecanus thagus) est une espèce d'oiseaux de la famille des pélicans.
Pelecanus thagus, xeralmente chamado pelicano peruano, é unha especie de aves mariñas do xénero dos pelicanos que habita nas costas do Pacífico de América do Sur. Actualmente considérase que constitúe unha especie e que non é unha subespecie do Pelecanus occidentalis como se considerou anteriormente.
O pelicano peruano habita as costas do Pacífico do Perú e Chile, e chega polo sur ata o Canal de Beagle fronte á illa Picton; en Arxentina é accidental, en especial en lagos da cordilleira: Lago Puelo, e Lago Fagnano.[2]
Mide de 1,1 a 1,5 metros de longo[3] e a súa envergadura alar pode superar lixeiramente os 2,28 m. Posúen un gran peteiro de cor amarela cunha bolsa na parte inferior (chamada bolsa gular) que utiliza para capturar e gardar os peixes cos que se alimenta. Captura os peixes mergullándose na auga desde a altura cando vai en voo, no que se parece a P. occidentalis, pero no que se diferencia do resto dos pelicanos, que pescan nadando pola superficie. Ten un aspecto máis ben escuro, xa que a súa plumaxe é de cor parda escura no dorso, mentres que a súa fronte, peito e laterais do pescozo son de cor branca. A parte dorsal do pescozo, se torna parda durante o período reprodutivo. Ten un penacho de plumas na cabeza. En tamaño é case o dobre que o P. occidentalis, cun peso medio de 7 kg.[4]
A principal tempada reprodutora é entre setembro e marzo. O tamaño da posta é xeralmente de dous a tres ovos. Os ovos son incubados durante unha 4 ou 5 semanas, e a crianza dos pitiños dura uns 3 meses.
Desde 2008 o seu status está avaliado como "case ameazada" (NT) na Lista vermella da IUCN.[5]
Pelícano peruano en plumaxe non reprodutor, en augas peruanas.
Pelicanos peruanos no Parque Nacional Pan de Azúcar de Chile a inicios de setembro de 2009.
Pelecanus thagus, xeralmente chamado pelicano peruano, é unha especie de aves mariñas do xénero dos pelicanos que habita nas costas do Pacífico de América do Sur. Actualmente considérase que constitúe unha especie e que non é unha subespecie do Pelecanus occidentalis como se considerou anteriormente.
Il pellicano del Perù (Pelecanus thagus Molina, 1782) è un membro della famiglia dei pellicani[2].
Questi uccelli sono di colore scuro e presentano una striscia bianca che si estende dalla punta del becco fino alla corona e prosegue ai lati del collo. Hanno inoltre un ciuffo di lunghe piume in cima alla testa. Per via di alcune somiglianze, sono spesso considerati come una sottospecie del pelecanus occidentalis. Tuttavia sono più pesanti di questi ultimi, arrivando a raggiungere i 7 kg di peso, e pure più lunghi (al massimo 1,5 metri).
La stagione degli amori si estende da settembre a marzo. La nidiata è generalmente composta da due o tre uova. La covatura dura 4 o 5 settimane, mentre la crescita dei pulcini dura circa 3 mesi.
Si nutrono principalmente di pesci, e la loro strategia di caccia è quella tipica della loro famiglia, cioè planano a pelo d'acqua e catturano la preda con il becco.
Abita le coste occidentali del Sudamerica, dall'isola Lobos de Tierra in Cile sino a Pupuya in Perù.
De Peruaanse pelikaan (Pelecanus thagus), of ook wel chilipelikaan of humboldtpelikaan, is een vogel uit de familie Pelicanidae (Pelikanen). Vroeger werd deze soort gezien als een ondersoort van de bruine pelikaan.[2] De Peruaanse pelikaan is echter van groter formaat dan de bruine pelikaan. Deze pelikaan is 137-152 cm lang en weegt ongeveer 5-7 kilogram. De spanwijdte van deze vogel bedraagt 228 cm.[3]
Deze soort komt voor aan de kusten van zuidelijk Ecuador tot zuidelijk Chili.
De Peruaanse pelikaan (Pelecanus thagus), of ook wel chilipelikaan of humboldtpelikaan, is een vogel uit de familie Pelicanidae (Pelikanen). Vroeger werd deze soort gezien als een ondersoort van de bruine pelikaan. De Peruaanse pelikaan is echter van groter formaat dan de bruine pelikaan. Deze pelikaan is 137-152 cm lang en weegt ongeveer 5-7 kilogram. De spanwijdte van deze vogel bedraagt 228 cm.
Pelikan chilijski (Pelecanus thagus) – gatunek ptaka z rodziny pelikanów (Pelecanidae). Ich pióra są czarne po bokach i białe w pozostałych częściach ciała. Zwierzęta te ważą około 7 kg i mierzą 1,5 m. Żywią się rybami. Zamieszkują zachodnie wybrzeża Ameryki Południowej (Chile i Peru). W Czerwonej księdze gatunków zagrożonych IUCN ptaki te zostały sklasyfikowane jako gatunek podwyższonego ryzyka (NT)[2].
Pelikan chilijski (Pelecanus thagus) – gatunek ptaka z rodziny pelikanów (Pelecanidae). Ich pióra są czarne po bokach i białe w pozostałych częściach ciała. Zwierzęta te ważą około 7 kg i mierzą 1,5 m. Żywią się rybami. Zamieszkują zachodnie wybrzeża Ameryki Południowej (Chile i Peru). W Czerwonej księdze gatunków zagrożonych IUCN ptaki te zostały sklasyfikowane jako gatunek podwyższonego ryzyka (NT).
Pelecanus thagus é um pelicano nativo do Chile e Peru. Seu nome comum é Pelicano-peruano.[1]. Às vezes é considerado uma sub-espécie de pelicano-pardo (Pelecanus ocidentalis), o pelicano-pardo-peruano (Pelecanus ocidentalis thagus).
Pelecanus thagus é um pelicano nativo do Chile e Peru. Seu nome comum é Pelicano-peruano.. Às vezes é considerado uma sub-espécie de pelicano-pardo (Pelecanus ocidentalis), o pelicano-pardo-peruano (Pelecanus ocidentalis thagus).
Perupelikan[2] (Pelecanus thagus) är en fågel nära släkt med brun pelikan som förekommer i västra Sydamerika.[3]
Perupelikanen är lik brun pelikan som den tidigare behandlades som underart till, men är betydligt större med en längd på 137 till 152 centimeter och en vingbredd på ungefär 228 centimeter.[4] Den har också proportionellt längre tofsfjädrar samt annorlunda färgad strupsäck, näbb, skapularerna och vingtäckare.[4]
Perupelikanen från 33.5° S i centrala Chile till Piura i norra Peru. Den förekommer också som besökare i södra Chile och Ecuador.[4] Vid ett tillfälle har den sett i sydöstra Brasilien.[5]
Arten är systerart till brun pelikan (Pelecanus occidentalis).[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Arten häckar i lösa kolonier på klippig kust och öar från september till mars. Den lägger två till tre ägg som ruvas i fyra till fem veckor. Liksom andra pelikaner lever den nästan uteslutande av fisk. Den dyker från låg höjd eller fångar bytet simmande.[7] Undantagsvis kan den ta annan föda, som fågelungar från kejsarskarv, perudykpetrell, ökenmås eller till och med kannibaliserar på andra pelikanungar.[8][9]
Perupelikanen har en stabil populationsutveckling eller till och med ökar i antal. Dock anses den fortfarande återhämta sig efter en dramatisk minskning i samband med El Niño 1998. Detta i kombination med en risk för liknande händelser i framtiden gör att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad (NT). Världspopulationen uppskattas till mellan 100.000 och en miljon individer.[1]
Perupelikan (Pelecanus thagus) är en fågel nära släkt med brun pelikan som förekommer i västra Sydamerika.
Peru pelikanı (Pelecanus thagus), pelikangiller (Pelecanidae) familyasından çok büyük bir su kuşu türüdür. Güney Amerika'nın batı sahillerinde Peru'nun Lobos de Tierra Adası'ndan Şili'nin Pupuya Adası'na kadar olan bölgede yaşar.
Bu tür önceleri kahverengi pelikanın (P. occidentalis) bir alttürü olarak P. occidentalis thagus adıyla sınıflandırılmaktaydı. Günümüzde ayrı bir tür olarak kabul edilmektedir.
Peru pelikanının tüyleri koyu renklidir, gaganın tabanından tepeye ve oradan boynun yanlarından geçen beyaz bir çizgi bulunur. Kafalarının tepesindeki tüyler uzun ve sorguç gibidir. Genel renk olarak kahverengi pelikana benzese de boyut olarak kahverengi pelikanın iki katı kadar büyüklüktedir. Ağırlıkları ortalama 15,4 kg ve uzunlukları da 1,5 m. civarındadır.
Üreme mevsimi eylül ile mart ayları arasındadır. Dişi kuş iki ila üç yumurta yumurtlar. Kuluçka süresi yaklaşık 4 ila 5 haftadır. Yavrular ebeveynleri tarafından üç ay boyunca bakılır.
Peru pelikanı genel olarak çeşitli balık türleri ile beslenir. Pelikanlar arasında sıradışı bir özellik olan avlama yöntemi kahverengi pelikanda olduğu gibi suya dalarak avlanmadır.
Korunma durumu ilk olarak 2008 yılında Dünya Doğa ve Doğal Kaynakları Koruma Birliği (IUCN) tarafından neredeyse tehdit altındaki türler arasında listelenmiştir.[1]
Peru pelikanı (Pelecanus thagus), pelikangiller (Pelecanidae) familyasından çok büyük bir su kuşu türüdür. Güney Amerika'nın batı sahillerinde Peru'nun Lobos de Tierra Adası'ndan Şili'nin Pupuya Adası'na kadar olan bölgede yaşar.
Перуанський пелікан до останньго часу вважався підвидом бурого пелікана. Але, зважаючи на виражену алопатію (відокремленість популяцій), помітно більші розміри тіла та ряд інших стійких ознак, цей птах був визнаний окремим видом. Тим не менше, основні риси біології та екології даного виду спільні з такими ж у бурого пелікану, і далі буде наведено, в основному, розбіжності між цими двома видами.
Перуанський пелікан — велиий птах сіро-коричневого кольору, вагою 7-7,5 кілограмів. Завдяки такій вазі він є найбільшим літаючим птахом в Південній Америці. Стійкою ознакою виду (на відміну від бурого пелікана) є наявність хохла з видовжених пір'їв на потилиці, а також загалом темніше забарвлення. Разом з гуановим бакланом та перуанською олушею перуанський пелікан є основним утворювачем залежей гуано — цінної речовини, що утворюється з калу цих птахів в місцях багаторічного гніздування і використовується як азотне добриво.
Цей вид зустрічається вздовж західного узбережжя Південної Америки від острова Лобос де Т'єрра (належить Перу) на півночі до чилійського острова Пупуя на півдні (див. карту). Перуанський пелікан мешкає винятково на морських узбережжях, як на скелястих, так і на пологих ділянках, а також в околицях мілких річкових естуаріїв.
Період розмноження відповідає весні та літу в південній півкулі (вересень — березень). Утворення гніздових колоній та шлюбні ігри починаються в середині вересня, після чого пелікани приступають до відкладення яєць (звичайно 2-3 на кладку). Втім, відкладення яєць в колоніях дуже розтягнуте в часі — з жовтня до лютого, з кількісним піком між серединою листопада та початком грудня. Пари гніздяться групами різного розміру, від десяти до кількох сотень. Більшість пташенят виводиться між кінцем грудня та початком січня. У віці приблизно чотирьох тижнів пташенята покидають гніздо у збираються в групи, так звані «ясла». Пташенята опірюються через приблизно 85 днів після виведення з яєць, маючи вагу близько 6,5-6,9 кг, а ваги дорослого птаха (7 і більше кілограмів) досягають ще за 6-7 тижнів. Починаючи з останніх тижнів березня пташенята розподіляються по узбережжю (переважно на скелястих ділянках) і починають перші польоти. Але, при цьому, навіть досить самостійних вже пташенят часто все ще частково годують батьки.
Основним харчовим ресурсом перуанського пелікана є анчоуси. Основний спосіб полювання — шляхом пікирування на косяки риби з повітря (аналогічно бурому пелікану).
Найважливішим фактором, що обмежує чисельність перуанського пелікана, є харчові ресурси — в цьому полі він конкурує з рибалками. Також великих втрат популяція цього птаха зазнає при винекненні непостійнї течії Ель-Ніньйо — теплої течії, направленої вздовж південноамериканського узбережжя, що відтісняє холодні води, які йдуть з півдня від Антарктики, у відкритий океан. При цьому косяки риб, пристосованих для
життя в холодній воді, відходять в океан за холодними водами або опускаються на глибини, і в обох випадках стають недосяжними для пеліканів. В роки, коли виникає Ель-Ніньйо, пелікани можуть не приступати до гніздування та намагаються викрадати рибу навіть з кошелів риболовецьких траулерів.
Bồ nông Peru (danh pháp khoa học: Pelecanus thagus) là một loài bồ nông. Nó sinh sống ở bờ biển tây của Nam Mỹ, từ đảo Lobos de Tierra ở Peru đến đảo Pupuya ở Chile. Loài chim này có màu tối với một sọc trắng từ đầu của mỏ lên chóp đầu và xuống hai bên cổ. Chúng có trọng lượng trung bình 15,4 lb (7 kg), chiều dài tổng thể khoảng 5 ft (1,5 m). Mùa sinh sản chính diễn ra từ tháng 9-tháng 3. Mỗi con mái đẻ hai hoặc ba quả trứng. Trứng được ấp trong khoảng 4 đến 5 tuần, với thời gian nuôi chim non kéo dài khoảng 3 tháng. Con chim này ăn một số loài cá. Nó bắt mồi bằng cách lao xuống nước lặn khi bay, như bồ nông nâu. Tình trạng của nó lần đầu tiên được đánh giá trong sách đỏ IUCN năm 2008, được liệt kê vào nhóm gần bị đe dọa.[2]
Bồ nông Peru (danh pháp khoa học: Pelecanus thagus) là một loài bồ nông. Nó sinh sống ở bờ biển tây của Nam Mỹ, từ đảo Lobos de Tierra ở Peru đến đảo Pupuya ở Chile. Loài chim này có màu tối với một sọc trắng từ đầu của mỏ lên chóp đầu và xuống hai bên cổ. Chúng có trọng lượng trung bình 15,4 lb (7 kg), chiều dài tổng thể khoảng 5 ft (1,5 m). Mùa sinh sản chính diễn ra từ tháng 9-tháng 3. Mỗi con mái đẻ hai hoặc ba quả trứng. Trứng được ấp trong khoảng 4 đến 5 tuần, với thời gian nuôi chim non kéo dài khoảng 3 tháng. Con chim này ăn một số loài cá. Nó bắt mồi bằng cách lao xuống nước lặn khi bay, như bồ nông nâu. Tình trạng của nó lần đầu tiên được đánh giá trong sách đỏ IUCN năm 2008, được liệt kê vào nhóm gần bị đe dọa.
Перуанский пеликан (лат. Pelecanus thagus) — водоплавающая птица семейства пеликановых. Живет на тихоокеанском побережье Перу и Чили. Вид считался долгое время подвидом бурого пеликана (Pelecanus occidentalis) и лишь в 2007 году был признан South American Classification Committee самостоятельным видом [1]. Вне гнездового периода Pelecanus thagus и бурый пеликаны частично встречаются на побережье Перу симпатрично в одной области. У о. Санта Клара не гнездящиеся Pelecanus thagus встречаются вместе с гнездящимся подвидом бурого пеликана Pelecanus occidentalis murphyi. Гибриды между обоими таксонами не были установлены.
Pelecanus thagus живут на скалистом побережье и гнездятся там в больших колониях, но не на деревьях как бурый пеликан. Его состав сильно зависит от ассортимента питания, прежде всего, от перуанского анчоуса (Engraulis ringen). Сегодня насчитывается примерно 500 000 особей. Однако, это только часть (примерно 30%) первоначальной популяции, которая сильно пострадала от Эль-Ниньо в 1998 году[2].
http://zoogalaktika.ru/photos/aves/pelecaniformes/pelecanus/pelecanus-thagus
https://avibase.bsc-eoc.org/species.jsp?lang=RU&avibaseid=13048FE0A396966D
Перуанский пеликан (лат. Pelecanus thagus) — водоплавающая птица семейства пеликановых. Живет на тихоокеанском побережье Перу и Чили. Вид считался долгое время подвидом бурого пеликана (Pelecanus occidentalis) и лишь в 2007 году был признан South American Classification Committee самостоятельным видом . Вне гнездового периода Pelecanus thagus и бурый пеликаны частично встречаются на побережье Перу симпатрично в одной области. У о. Санта Клара не гнездящиеся Pelecanus thagus встречаются вместе с гнездящимся подвидом бурого пеликана Pelecanus occidentalis murphyi. Гибриды между обоими таксонами не были установлены.