nomes no trilho de navegação
Hyosciurus a zo ur genad e rummatadur ar bronneged, ennañ gwiñvered hag a vev en enez Sulawesi (Indonezia).
Hyosciurus és un gènere d'esquirols endèmics de l'illa indonèsia de Sulawesi. Tenen el musell llarg i semblant a una trompa, la cua curta i les urpes grans en comparació amb altres espècies d'esquirols. No se sap gaire cosa sobre el seu estil de vida. Sembla que passen gran part del temps a terra, on busquen aliment pel sotabosc i excaven el cau. El nom Hyosciurus significa 'esquirol porc' i es refereix a la particular forma del seu nas.
Hyosciurus és un gènere d'esquirols endèmics de l'illa indonèsia de Sulawesi. Tenen el musell llarg i semblant a una trompa, la cua curta i les urpes grans en comparació amb altres espècies d'esquirols. No se sap gaire cosa sobre el seu estil de vida. Sembla que passen gran part del temps a terra, on busquen aliment pel sotabosc i excaven el cau. El nom Hyosciurus significa 'esquirol porc' i es refereix a la particular forma del seu nas.
Die Ferkelhörnchen (Hyosciurus) sind eine Gattung von Hörnchen, die auf der indonesischen Insel Sulawesi endemisch sind. Benannt sind sie nach den rüsselartig verlängerten Nasen. Weitere Besonderheiten, die diese Hörnchen von anderen abgrenzen, sind der kurze Schwanz und die stark vergrößerten Krallen.
Das Berg-Ferkelhörnchen, das nur in den zentralen Gebirgen der Insel Sulawesi lebt, hat einen längeren Rüssel und größere Nasenknochen als das Flachland-Ferkelhörnchen, das im Norden vorkommt. Das Berg-Ferkelhörnchen lebt in Höhen zwischen 1500 und 2300 m, das Flachland-Ferkelhörnchen zwischen 0 und 1700 m. Unterschiede in der Fellfarbe gibt es nicht; beide Arten sind oberseits dunkelbraun gefärbt und mit unregelmäßigen beigebraunen Flecken gezeichnet. Die Kopfrumpflänge beträgt 20 cm, hinzu kommen 10 cm Schwanz.
Über die Lebensweise ist fast nichts bekannt. Ferkelhörnchen scheinen sich die meiste Zeit am Boden aufzuhalten, wo sie sich auf Nahrungssuche durch niedrige Vegetation bewegen. Hier graben sie auch ihre Baue, wozu ihnen die langen Krallen dienlich sind.
Weitere endemische Hörnchen der Insel Sulawesi sind die Sulawesi-Zwerghörnchen und das Sulawesi-Riesenhörnchen.
Die Ferkelhörnchen wurden 1935 von Richard Archbold und George Henry Hamilton Tate erstmals beschrieben. Zunächst wurden beide als Unterarten ein und derselben Art betrachtet, von Musser 1987 wurden jedoch beide mit Artstatus versehen.[1]
Man unterscheidet entsprechend die folgenden zwei Arten:[2][3]
Wegen ihres kleinen Verbreitungsgebiets werden beide Arten von der IUCN als gefährdet geführt. Populationszahlen sind allerdings unbekannt.
Die Ferkelhörnchen (Hyosciurus) sind eine Gattung von Hörnchen, die auf der indonesischen Insel Sulawesi endemisch sind. Benannt sind sie nach den rüsselartig verlängerten Nasen. Weitere Besonderheiten, die diese Hörnchen von anderen abgrenzen, sind der kurze Schwanz und die stark vergrößerten Krallen.
Hyosciurus is a genus of rodent in the family Sciuridae[1] endemic to Sulawesi, Indonesia. It contains the following species:
The genus name is a combination of Greek hys, hyos, meaning 'pig', and skiouros, meaning 'squirrel', in reference to the snouts which are relatively long compared to other squirrels.
Hyosciurus is a genus of rodent in the family Sciuridae endemic to Sulawesi, Indonesia. It contains the following species:
Montane long-nosed squirrel (Hyosciurus heinrichi) Lowland long-nosed squirrel (Hyosciurus ileile)The genus name is a combination of Greek hys, hyos, meaning 'pig', and skiouros, meaning 'squirrel', in reference to the snouts which are relatively long compared to other squirrels.
Hyosciurus es un género de roedores de la familia Sciuridae. Son endémicas de Célebes.
Se reconocen las siguientes especies:[1]
Hyosciurus Sciuridae animalia familiako generoa da[1], karraskarien barruan sailkatua.
Hyosciurus Sciuridae animalia familiako generoa da, karraskarien barruan sailkatua.
Hyosciurus est un genre d'écureuils.
Les deux espèces de ce genre sont endémiques d'Indonésie.
Sulawesówka[3] (Hyosciurus) – rodzaj ssaka z podrodziny wiewiórczaków (Callosciurinae) w rodzinie wiewiórkowatych (Sciuridae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące endemicznie na Celebes[4][3].
Hyosciurus: gr. ὑς hus, ὑος huos – świnia, wieprz; σκίουρος skiouros – wiewiórka[2].
Do rodzaju należą następujące gatunki[3][4]:
Sulawesówka (Hyosciurus) – rodzaj ssaka z podrodziny wiewiórczaków (Callosciurinae) w rodzinie wiewiórkowatych (Sciuridae).
Hyosciurus é um gênero de roedores da família Sciuridae.
Hyosciurus är ett släkte i ekorrfamiljen som förekommer endemiskt på den indonesiska ön Sulawesi. De skiljer sig från andra ekorrar genom en långdragen nos som påminner om en snabel. Andra kännetecken är den korta svansen och förlängda klor.
Inom släktet skiljs mellan två arter:
I början räknades de som underarter till en enda art men 1987 klassades de av Musser som självständiga arter. Arten Hyosciurus heinrichi lever i Sulawesis centrala bergsområden och har en längre snabel än Hyosciurus ileile som förekommer i öns norra delar. Den förstnämnda vistas i regioner mellan 1 500 och 2 300 meter över havet. Hyosciurus ileile lever från havsnivån till 16nbsp;700 meters höjd. Båda arter har en mörkbrun grundfärg på ovansidan med oregelbundna ljusbruna fläckar. Kroppslängden ligger vid 20 centimeter och därtill kommer en cirka 10 centimeter lång svans.
Det antas att arterna främst vistas på marken. De gräver självständig underjordiska bon med hjälp av sina långa klor. Annars är inget känt om levnadssättet.
Hyosciurus ileile listas av IUCN som sårbar (vulnerable) och Hyosciurus heinrichi betraktas som livskraftig (least concern).[1]
Hyosciurus är ett släkte i ekorrfamiljen som förekommer endemiskt på den indonesiska ön Sulawesi. De skiljer sig från andra ekorrar genom en långdragen nos som påminner om en snabel. Andra kännetecken är den korta svansen och förlängda klor.
Inom släktet skiljs mellan två arter:
Hyosciurus heinrichi Archbold & Tate 1935 Hyosciurus ileile Archbold & Tate 1936I början räknades de som underarter till en enda art men 1987 klassades de av Musser som självständiga arter. Arten Hyosciurus heinrichi lever i Sulawesis centrala bergsområden och har en längre snabel än Hyosciurus ileile som förekommer i öns norra delar. Den förstnämnda vistas i regioner mellan 1 500 och 2 300 meter över havet. Hyosciurus ileile lever från havsnivån till 16nbsp;700 meters höjd. Båda arter har en mörkbrun grundfärg på ovansidan med oregelbundna ljusbruna fläckar. Kroppslängden ligger vid 20 centimeter och därtill kommer en cirka 10 centimeter lång svans.
Det antas att arterna främst vistas på marken. De gräver självständig underjordiska bon med hjälp av sina långa klor. Annars är inget känt om levnadssättet.
Hyosciurus ileile listas av IUCN som sårbar (vulnerable) och Hyosciurus heinrichi betraktas som livskraftig (least concern).
Hyosciurus là một chi động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Chi này được Archbold and Tate miêu tả năm 1935.[1] Loài điển hình của chi này là Hyosciurus heinrichi Tate and Archbold, 1935.
Chi này gồm các loài:
Hyosciurus là một chi động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Chi này được Archbold and Tate miêu tả năm 1935. Loài điển hình của chi này là Hyosciurus heinrichi Tate and Archbold, 1935.
長鼻松鼠屬（長鼻松鼠），哺乳綱、囓齒目、松鼠科的一屬，而與長鼻松鼠屬（長鼻松鼠）同科的動物尚有線松鼠屬（三線松鼠）、旱獺屬（旱獺）、太陽松鼠屬（太陽松鼠）、雕松鼠屬（赤腹雕松鼠）等之數種哺乳動物。
긴코다람쥐속(Hyosciurus)은 다람쥐과에 속하는 설치류 분류군이다. 인도네시아 술라웨시섬의 토착종이다. 2종을 포함하고 있다.[1]
술라웨시섬 중부 산악지대에서만 서식하는 산지긴코다람쥐는 섬 북부 지역에서 발견되는 저지대긴코다람쥐보다 주둥이가 길고 코뼈가 크다. 산지긴코다람쥐는 해발 1500~2300m 고도에 서식하지만 저지대긴코다람쥐는 해수면과 1700m 사이의 고도에서 산다. 두 종 사이에 털 색깔은 큰 차이가 없고, 상체는 짙은 갈색을 띠며 불규칙한 갈색 반점이 나 있다. 꼬리 길이 10cm를 제외한 몸길이가 20cm 정도이다.[2]
