dcsimg

Spalten-Wollbiene ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Spalten-Wollbiene oder Felsspalten-Wollbiene (Anthidium oblongatum, Syn.: Proanthidium oblongatum[1]) ist eine solitär[2] lebende Wildbienenart aus der Familie der Megachilidae. Sie hat, wie auch andere Arten der Gattung Anthidium, eine schwarze Körperfarbe mit gelben Zeichnungen.

Etymologie

Von lat. "oblongatum" = "länglich, verlängert". Der deutsche Name bezieht sich auf die von der Art häufig benutzte Nistmöglichkeit.[1]

Merkmale

 src=
Frontalansicht einer Spalten-Wollbiene

Die Spalten-Wollbiene hat olivgrüne Augen und orangerote Beine. Man kann sie von der ähnlichen Großen Wollbiene (Anthidium manicatum) unterscheiden, welche größer ist, gelbe Beine besitzt und einen anderen Blütenbesuch aufweist.[3]

Männchen

Die Männchen haben eine Größe von 9–13 mm und sind den Weibchen sehr ähnlich. Die Abdomen-Zeichnung kann sehr variabel sein. Es können vier Flecken oder keine Flecken auf den Tergiten sein. Das Tergit 6 weist seitlich Dornen auf und das Tergit 7 ist in der Mitte tief ausgeschnitten, sodass das Tergit dadurch in zwei viereckige Lappen geteilt ist.[3][4]

Weibchen

Die Weibchen sind 8–10 mm groß. Sie haben rötlichgelbe Beine. Das Nebengesicht, Clypeus und die Mandibeln sind gelb. Die Tergite haben je zwei gelbe Flecken. Das Scutellum hat seitlich je einen rückwärts gerichteten Zahn, manchmal aber nur mit Ecken. Die Bauchbürste ist am Rand weiß und innen gelb.[4]

Verbreitung

"In Nordafrika von Marokko gemeldet. In Eurasien von Portugal über Süd-, Mittel- und Osteuropa, Ukraine, Südrussland und Sibirien (ostwärts bis Tuva) sowie über Kleinasien, Kaukasus bis in die zentralasiatischen Gebirge; in Europa nordwärts bis Niederlande, Brandenburg, Zentralpolen und Weißrussland; südwärts bis Sizilien (nicht auf Korsika und Sardinien), Thessalien (nicht auf Kreta und Zypern), Iran und Afghanistan. Eingeschleppt im Osten der USA."[1]

In Deutschland bis zum südlichen Mittelgebirgsrand. Es gibt vereinzelte Funde im Norddeutschen Tiefland. Die Art kommt mäßig häufig vor.[5]

Gefährdung

Gefährdungskategorie: Vorwarnliste (V)[6]

Phänologie

Die Art ist univoltin. Flugzeit von Mitte Juni bis Anfang August. Überwinterung als Ruhelarve im Kokon.[3]

Lebensraum

Diese Art ist wärmeliebend und kommt vorwiegend in trocken-warmen Lebensräumen vor: Magerrasen, alte Weinbergbrachen, extensiv genutzte, mit blütenreichen Trockenmauern und Ruderalstellen durchsetzte Weinberge, Binnendünen, Abwitterungshalden und Felshänge, steinige und nur schütter bewachsene Straßenböschungen, Bahndämme, Hochwasserdämme; zerstreut auch im Siedlungsbereich auf Brachen und in blumenreichen (Stein-)Gärten. Der Nistplatz liegt oft weit entfernt von Orten, an denen Pollen oder Baumaterialien gesammelt werden. Die Art ist ein Teilsiedler.[3]

Nestbau

Die Nester werden in vorhandenen Hohlräumen unterirdisch (endogäisch) oder oberirdisch (hypogäisch).[2] Nester werden auch in Mauerfugen, Erdritzen, Felsspalten, aufeinanderliegenden Steinen und möglicherweise auch in hohlen Stängeln von Disteln und Doldengewächsen. Das Nest besteht aus bis zu 8 Brutzellen. Als Baumaterialien werden abgeschabte Pflanzenhaare v. a. von folgenden Pflanzen benutzt: Deutscher Ziest (Stachys germanica), Woll-Ziest (Stachys byzantina), Königskerzen (Verbascum), Sand-Strohblume (Helichrysum arenarium), Zier-Strohblume 'Schwefellicht" (Helichrysum thianshanicum), Kugeldistel (Echinops ritro), Silberimmortelle (Anaphalis margaritacea), Golddistel (Carlina vulgaris).[3]

Pollenquellen

Die Art ist polylektisch.

Pollenquellen:

Crassulaceae: Felsen-Fetthenne (Sedum rupestre), Kaukasus-Fetthenne (Sedum spurium), Weiße Fetthenne (Sedum album), Scharfer Mauerpfeffer (Sedum acre), Spinnweben-Hauswurz (Sempervivum arachnoideum)

Fabaceae: Gewöhnlicher Hornklee (Lotus corniculatus), Futter-Esparsette (Onobrychis viciifolia), Weißer Steinklee (Melilotus albus), Echter Steinklee (Melilotus officinalis)

Resedaceae: Wilde Resede (Reseda lutea), Färber-Resede (Reseda luteola)

Campanulaceae: Berg-Sandrapunzel (Jasione montana), Grasblättrige Büschelglocke (Edraianthus graminifolius)[3]

Parasiten

Die Kuckucksbiene Stelis punctulatissima und mit hoher Wahrscheinlichkeit die Goldwespe Chrysis marginata[3][1]

Quellen

  1. a b c d Erwin Scheuchl, Wolfgang Willner: Taschenlexikon der Wildbienen Mitteleuropas. Quelle & Meyer Verlag, Wiebelsheim 2016, ISBN 978-3-494-01653-5, S. 224–226.
  2. a b Anthidium oblongatum :: Wildbienen bestimmen -. Abgerufen am 31. August 2021.
  3. a b c d e f g Paul Westrich: Die Wildbienen Deutschlands. Eugen Ulmer Verlag, Stuttgart 2018, ISBN 978-3-8186-0123-2, S. 582 f.
  4. a b Amiet F., Herrmann M., Müller A. & Neumeyer R.: Apidae 4. Anthidium, Chelostoma, Coelioxys, Dioxys, Heriades, Lithurgus, Megachile, Osmia, Stelis. - Fauna Helvetica 9. 2004, S. 27.
  5. Steckbrief: Anthidium oblongatum. Abgerufen am 31. August 2021.
  6. (siehe https://www.rote-liste-zentrum.de/de/Gefahrdungskategorien-1711.html)
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Spalten-Wollbiene: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Spalten-Wollbiene oder Felsspalten-Wollbiene (Anthidium oblongatum, Syn.: Proanthidium oblongatum) ist eine solitär lebende Wildbienenart aus der Familie der Megachilidae. Sie hat, wie auch andere Arten der Gattung Anthidium, eine schwarze Körperfarbe mit gelben Zeichnungen.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Anthidium oblongatum ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Anthidium oblongatum, the oblong woolcarder bee, is a species of bee in the family Megachilidae, the leaf-cutter, carder, or mason bees.[2][3]

Range

Reported from Morocco in North Africa. In Eurasia from Portugal via southern, central and eastern Europe, Ukraine, southern Russia and Siberia (east to Tuva) as well as via Asia Minor, the Caucasus to the Central Asian mountains and, if the information from Wu (2006) applies, to Inner Mongolia ; in Europe northwards to the Netherlands, Brandenburg, central Poland and Belarus; south to Sicily (not in Corsica and Sardinia), Thessaly (not in Crete and Cyprus), Iran and Afghanistan. Introduced in the eastern United States.[4]

Habitat

Warm and dry locations such as flowering grasslands, hedges, dry stone walls, ruderal sites, weathering heaps, road embankments, railway embankments, flood dams, also in the settlement area (flowering fallow areas, rock gardens). The nesting sites are often spatially separated from the pollen sources and nesting props. From the lowlands to the montane elevation.[4]

Ecology

The flight period is in one generation from mid-June to early August.[4]

A. oblongatum uses cavities to create the nest. Wherever 5–6 mm wide, horizontal crevices are available (dry stone walls, slatey, weathered rocks), these are preferred to be populated. But other cavities also serve as nesting places, for example passage-like cavities in the house, which are also used by Anthidium manicatum. The brood cells are made from vegetable wool.[4] The species populates gardens, especially those that also have suitable food plants and sources of building material. A. oblongatum dabs the outside of the nest with rust-colored glandular secretions. A. oblongatum is found almost exclusively on Fabaceae, especially on Lotus spec. or Onobrychis spec., on Crassulaceae, especially Sempervivum spec. and Sedum spec. or on Resedaceae collecting pollen.[5] Lotus corniculatus, Onobrychis viciifolia and Sedum reflexum are preferred.[4]

Parasites: In France, Stelis punctulatissima was raised from a nest of A. oblongatum. Another breeding parasite, according to observations from Germany and Switzerland, is very likely to be Chrysis marginata.[4]

Etymology

From Latin "oblongatum" = "elongated, elongated"; Illiger does not provide any information on choosing the name.[4]

Taxonomy

Subgenus Proanthidium Friese, 1898[4]

References

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Anthidium oblongatum: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Anthidium oblongatum, the oblong woolcarder bee, is a species of bee in the family Megachilidae, the leaf-cutter, carder, or mason bees.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Anthidium oblongatum ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

Anthidium oblongatum es una especie de abeja del género Anthidium, familia Megachilidae.[1]​ Fue descrita científicamente por Illiger en 1806.[1]

Rango

Reportado desde Marruecos en el norte de África. En Eurasia desde Portugal a través del sur, centro y este de Europa, Ucrania, el sur de Rusia y Siberia (al este hasta Tuvá), así como a través de Asia Menor, el Cáucaso a las montañas de Asia Central y, si se aplica la información de Wu (2006), a Mongolia interior; en Europa hacia el norte a los Países Bajos, Brandeburgo, Polonia central y Bielorrusia; al sur de Sicilia (no en Córcega y Cerdeña), Tesalia (no en Creta y Chipre), Irán y Afganistán. Introducido en el este de los Estados Unidos.[2]

Hábitat

Lugares cálidos y secos como praderas en flor, setos, muros de piedra seca, sitios ruderales, terraplenes de carreteras, terraplenes de vías férreas, presas de inundación, también en el área de asentamiento (áreas de barbecho en flor, jardines rocosos). Los sitios de anidación a menudo están espacialmente separados de las fuentes de polen y los accesorios de anidación. De las tierras bajas a la elevación montañosa.[2]

Ecología

El período de vuelo es de una generación desde mediados de junio hasta principios de agosto.[2]

A. oblongatum usa cavidades para crear el nido. Dondequiera que haya grietas horizontales de 5-6 mm de ancho disponibles (muros de piedra seca, pizarra, rocas erosionadas), es preferible rellenarlas. Pero otras cavidades también sirven como lugares de anidación, por ejemplo, cavidades en forma de pasadizo en la casa, que también son utilizadas por Anthidium manicatum. Las celdas de cría están hechas de lana vegetal.[2]​ La especie puebla los jardines, especialmente aquellos que también tienen plantas alimenticias adecuadas y fuentes de material de construcción. A. oblongatum frota el exterior del nido con secreciones glandulares de color herrumbre. Se encuentra casi exclusivamente en Fabaceae, especialmente en Lotus o Onobrychis, sobre Crassulaceae, especialmente Sempervivum y Sedum o en Resedaceae recolectando polen.[3]​ Prefieren Lotus corniculatus, Onobrychis viciifolia y Sedum reflexum.[2]

Parásitos: En Francia, Stelis punctulatissima se crio de un nido de A. oblongatum. Otro parásito reproductivo, según observaciones de Alemania y Suiza, es muy probable que sea Chrysis marginata.[2]

Referencias

  1. a b «Anthidium oblongatum». Catalogue of Life (en inglés). Consultado el 11 de marzo de 2022.
  2. a b c d e f Erwin., Scheuchl (2016). Taschenlexikon der Wildbienen Mitteleuropas : alle Arten im Porträt. ISBN 978-3-494-01653-5. OCLC 1041414212.
  3. Verfasser, Westrich, Paul 1947- (2019). Die Wildbienen Deutschlands. ISBN 978-3-8186-0881-1. OCLC 1190164412.

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Anthidium oblongatum: Brief Summary ( Espanhol; Castelhano )

fornecido por wikipedia ES

Anthidium oblongatum es una especie de abeja del género Anthidium, familia Megachilidae.​ Fue descrita científicamente por Illiger en 1806.​

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores y editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ES

Tweelobbige wolbij ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Insecten

De tweelobbige wolbij (Anthidium oblongatum) is een vliesvleugelig insect uit de familie Megachilidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1806 door Illiger.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
Geplaatst op:
17-12-2011
Dit artikel is een beginnetje over biologie. U wordt uitgenodigd om op bewerken te klikken om uw kennis aan dit artikel toe te voegen. Beginnetje
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Anthidium oblongatum ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Anthidium oblongatum är en art i överfamiljen bin och familjen buksamlarbin.

Utseende

Huvudet är svart med undantag av de gula mundelarna och två gula streck i nacken, mellankroppen mörkbrun, och bakkroppen med svart grundfärg och gula teckningar. Hos honan har de karaktären av två tvärstreck på varje tergit (bakkroppssegment) med ett mellanrum i mitten; hos hanen är de mer variabla, och kan eventuellt helt saknas. Benen är rödaktiga hos honan, gulaktiga hos hanen. För ovanlighetens skull bland buksamlarbina är honan mindre, 8 till 10 mm, mot hanens 9 till 13 mm.[3]

Ekologi

Anthidium oblongatum förekommer i torra och varma habitat som ogödslade gräsmarker, vingårdar, sandmarker i inlandet, sluttningar som vallar och bergssidor, murar, stengärdsgårdar och outnyttjad mark (ruderat). Flygperioden varar från maj/juni till mitten av augusti, och biet besöker blommande växter från fetbladsväxternas, ärtväxternas och resedaväxternas familjer.[3]

Fortplantning

 src=
Två bin under parning

Honan bygger bon med 8 larvceller i varje i områden som jord- och bergssprickor, mellanrum i murar och möjligtvis även i ihåliga växtstjälkar. Bona fodras med växthår. Övervintringen sker som vilolarv i den färdiga puppkokongen. Bona kan parasiteras av pansarbiet bandpansarbi vars larv dödar ägget eller larven och lever på det insamlade matförrådet.[3]

Utbredning

I Europa finns arten i Syd- och Mellaneuropa upp till 52°N; vidare finns den i Nordafrika och österut till Turkmenistan.[3] Arten har även introducerats i Nordamerika; en undersökning 1994–1997 visade flera fynd i västra USA och Kanada.[4]

Referenser

  1. ^ Anthidium oblongatum Illiger, 1806” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Anthidium+oblongatum. Läst 17 augusti 2013.
  2. ^ Anthidium oblongatum Illiger, 1806” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=699666. Läst 17 augusti 2013.
  3. ^ [a b c d] ”Wollbienen: Anthidium oblongatum (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-aoblo.htm. Läst 17 augusti 2013.
  4. ^ Hoebeke, E. R.; Wheeler, A. G. (1999) (på engelska). Entomological contributions in memory of Byron A. Alexander (utdrag). ISBN 0-89338-057-1. http://www.cabdirect.org/abstracts/20000507750.html;jsessionid=77A164ED6BA4A0CFD09E57E351AA7067. Läst 17 augusti 2013
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Anthidium oblongatum: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Anthidium oblongatum är en art i överfamiljen bin och familjen buksamlarbin.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Anthidium oblongatum ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Anthidium oblongatum là một loài ong trong họ Megachilidae. Loài này được Illiger miêu tả khoa học đầu tiên năm 1806.[1]

Chú thích

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết tông ong Anthidiini này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Anthidium oblongatum: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Anthidium oblongatum là một loài ong trong họ Megachilidae. Loài này được Illiger miêu tả khoa học đầu tiên năm 1806.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI