Broc'h-fured Java (Melogale orientalis) a zo ur bronneg e kerentiad ar mustelideged ha na vev nemet en enez Java en Indonezia. Tost-tre eo dre e feson ouzh broc'h-fured Myanmar hag e-pad pell eo bet rummataet evel un isspesad anezhañ. Muzuliañ a ra etre 33 ha 44 cm ha pouezañ a ra etre 1 ha 2 kg.
Daou isspesad a zo:
Broc'h-fured Java (Melogale orientalis) a zo ur bronneg e kerentiad ar mustelideged ha na vev nemet en enez Java en Indonezia. Tost-tre eo dre e feson ouzh broc'h-fured Myanmar hag e-pad pell eo bet rummataet evel un isspesad anezhañ. Muzuliañ a ra etre 33 ha 44 cm ha pouezañ a ra etre 1 ha 2 kg.
El toixó oriental (Melogale orientalis) és una espècie de mamífer de la família dels mustèlids endèmica de Java (Indonèsia). A vegades s'hi inclou una o més de les altres espècies del gènere Melogale com a subespècies.
El toixó oriental (Melogale orientalis) és una espècie de mamífer de la família dels mustèlids endèmica de Java (Indonèsia). A vegades s'hi inclou una o més de les altres espècies del gènere Melogale com a subespècies.
Der Java-Sonnendachs (Melogale orientalis) ist eine auf Java und Bali verbreitete Marderart aus der Gattung der Sonnendachse.
Die verschiedenen Arten der Sonnendachse sehen einander sehr ähnlich. Der Java-Sonnendachs gleicht besonders dem Borneo-Sonnendachs. Wie dieser erreicht er eine Kopfrumpflänge von 35 bis 40 cm, der Schwanz misst 16–17 cm. Die Tiere wiegen etwa 2 kg und haben einen relativ schlanken Körperbau. Die Schnauze ist lang. Die Fellfarbe des Java-Sonnendachses ist oberseits weitgehend dunkelbraun, am Bauch ist das Fell dagegen heller. Der Kopf ist schwarz mit weißen beziehungsweise gelben Partien.[1]
Der Java-Sonnendachs wurde früher als Form des Burma-Sonnendachses betrachtet, heute gilt er zumeist als eigenständige Art. Man unterscheidet zwei Unterarten des Java-Sonnendachses, M. o. orientalis aus Ost-Java und Bali, sowie M. o. sundaicus aus West-Java. Über die Bestandsverhältnisse ist wenig bekannt. Neuere Sichtungen stammen aus dem Zentralteil Javas (Gunung-Halimun-Naturreservat).[1]
Die Lebensweise des Java-Sonnendachses ist kaum erforscht. Die Tiere bewohnen Wälder und Grasgebiete und scheinen nachtaktive Allesfresser zu sein. Meist halten sich die Tiere offenbar am Boden auf, doch dürften sie auch gute Kletterer sein.[1]
Der Java-Sonnendachs (Melogale orientalis) ist eine auf Java und Bali verbreitete Marderart aus der Gattung der Sonnendachse.
The Javan ferret-badger (Melogale orientalis) is a mustelid endemic to Java and Bali, Indonesia.[2] It is listed as Least Concern on the IUCN Red List and occurs from at least 260 to 2,230 m (850 to 7,320 ft) elevation in or close to forested areas.[1]
An adult Javan ferret-badger weighs between 1 and 2 kg (2.2 and 4.4 lb) with a body length of 35 to 40 cm (14 to 16 in) and a tail of 14.5 to 17 cm (6 to 7 in). The head is small with a narrow, blunt snout, long whiskers and large eyes. The body is low-slung with brown silky fur tinged with red and in some lights looks tawny or greyish. The back of the head and throat are darker brown and there are white markings on the face, neck, throat, chest and abdomen.[3]
The Javan ferret-badger is endemic to the islands of Java and Bali in Indonesia. Its exact range is unknown, but it is present in hilly and mountainous areas and may also occur at lower altitudes. In western Java, it has been observed in Mount Halimun Salak National Park and in Gunung Gede Pangrango National Park. In Bali, it has been recorded primary forest on a forest track at an elevation of 1,180 m (3,870 ft) and in an area of secondary forest and rubber plantations not far from human habitations.[1] Javan ferret badgers have been recorded in the wild in just 30 localities in the Province of Banten, West Java, Central Java, Yogyakarta, East Java and on Bali.[4]
Like other ferret-badgers, the Javan ferret-badger is a fossorial animal that makes use of pre-existing burrows in the forest floor. It is mainly nocturnal, and small groups of adults and juveniles forage together. It is often found in dense undergrowth and it may be able to scramble about in trees and bushes. Its diet is mainly carnivorous and consists of small animals, birds, amphibians, eggs, carrion and invertebrates, and it also eats fruit.[3] Data from litters offered for sale on online platforms suggests a peak in breeding from December to March [4]
In the Gunung Gede Pangrango National Park, Javan ferret-badgers seem fairly common and have been observed scavenging for food scraps after nightfall at picnic areas and turning over the leaf litter. They seemed undisturbed by the presence of humans and one young individual even fed on biscuits held out on an observer's hand.[5]
Much of Java's primary forest has been fragmented and degraded. However, the Javan ferret-badger is thought to be at least partially adaptable to habitat changes, as it has been recorded in secondary forests and plantations.[1] Over a ten year period from 2011 to 2020, Javan ferret badgers were observed offered for sale in eleven wildlife markets on Java and Bali, and on several online platforms.[4]
The Javan ferret-badger (Melogale orientalis) is a mustelid endemic to Java and Bali, Indonesia. It is listed as Least Concern on the IUCN Red List and occurs from at least 260 to 2,230 m (850 to 7,320 ft) elevation in or close to forested areas.
El tejón turón de Java (Melogale orientalis) es una especie de mamífero mustélido endémico en la isla de Java y en Bali (Indonesia).[2]
La especie ha sido escasamente estudiada, se sabe que tiene hábitos vespertinos y nocturnos. Se han observado en alturas de 1300 a 2000 msnm. En el parque nacional Gunung Gede Pangrango se han acostumbrado a acercarse a los visitantes e incluso recibir alimentos de ellos.[3]
El tejón turón de Java (Melogale orientalis) es una especie de mamífero mustélido endémico en la isla de Java y en Bali (Indonesia).
La especie ha sido escasamente estudiada, se sabe que tiene hábitos vespertinos y nocturnos. Se han observado en alturas de 1300 a 2000 msnm. En el parque nacional Gunung Gede Pangrango se han acostumbrado a acercarse a los visitantes e incluso recibir alimentos de ellos.
Melogale orientalis Melogale generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Mustelinae azpifamilia eta Mustelidae familian sailkatuta dago.
Melogale orientalis Melogale generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Mustelinae azpifamilia eta Mustelidae familian sailkatuta dago.
Blaireau-furet de Java, Blaireau-furet oriental
Le Blaireau-furet de Java (Melogale orientalis) est une espèce de mammifères carnivores de la famille des Mustélidés. C'est un blaireau-furet discret, que l'on rencontre uniquement en Indonésie dont l'espèce est endémique. En 2008, son statut de conservation était toujours inconnu, faute de données et d'observations suffisantes, bien qu'il semble tolérer différents types d'habitat[1].
Cette espèce est endémique d'Indonésie où elle est présente uniquement à Java et à Bali[4].
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (10 juillet 2013)[5] et Catalogue of Life (10 juillet 2013)[6] :
Blaireau-furet de Java, Blaireau-furet oriental
Le Blaireau-furet de Java (Melogale orientalis) est une espèce de mammifères carnivores de la famille des Mustélidés. C'est un blaireau-furet discret, que l'on rencontre uniquement en Indonésie dont l'espèce est endémique. En 2008, son statut de conservation était toujours inconnu, faute de données et d'observations suffisantes, bien qu'il semble tolérer différents types d'habitat.
Biul slentek (nama ilmiah: Melogale orientalis) adalah spesies mamalia kecil dalam keluarga Mustelidae. Hewan ini adalah endemik di Jawa dan Bali. Di Jawa Tengah, hewan ini disebut nyentek; sementara dalam bahasa Inggris dikenal sebagai Javan ferret-badger.
Hewan ini berukuran kecil dengan panjang kepala hingga badan sekitar 300-400 mm, dan ekornya antara 45-50% panjang kepala dan tubuhnya tadi. Warna tubuhnya kecoklatan, dengan pola-pola putih di kepalanya. Hewan yang mirip biul kalimantan (M. everetti), tetapi dengan ekor yang lebih panjang dan tengkorak yang lebih besar.[3]
Biul slentek menyebar terbatas di pulau Jawa dan Bali (lihat peta agihan). Lokasi penyebaranya adalah:[2]
Spesies ini dibagi ke dalam subspesies berikut:[4][5]
Biul slentek (nama ilmiah: Melogale orientalis) adalah spesies mamalia kecil dalam keluarga Mustelidae. Hewan ini adalah endemik di Jawa dan Bali. Di Jawa Tengah, hewan ini disebut nyentek; sementara dalam bahasa Inggris dikenal sebagai Javan ferret-badger.
Il tasso furetto di Giava (Melogale orientalis Horsfield, 1821) è un carnivoro della famiglia dei Mustelidi[2]. È endemico delle isole indonesiane di Giava e Bali. Abitante delle foreste notturno e sfuggente, è stato finora poco studiato. La IUCN lo classifica tra le «specie a rischio minimo».
Un esemplare adulto di tasso furetto di Giava pesa tra 1 e 2 kg, ha una lunghezza testa-corpo di 35–40 cm e una coda di 14,5–17 cm. La testa è piccola, con muso allungato e smussato, lunghe vibrisse e grandi occhi. Il corpo è sorretto da zampe brevi ed è ricoperto da una pelliccia sericea di colore marrone spruzzato di rosso che, sotto alcuni tipi di illuminazione, può apparire fulva o grigiastra. La parte posteriore della testa e la gola sono di un marrone più scuro, mentre zone di colore bianco sono presenti su faccia, collo, gola, petto e addome[3].
Il tasso furetto di Giava è diffuso, con due sottospecie, sulle isole indonesiane di Giava e Bali. L'esatta estensiome dell'areale è sconosciuta, ma la specie è presente nelle regioni collinari e montuose, anche se si può incontrare a quote inferiori. A Bali la sua presenza è stata registrata lungo un sentiero nella foresta a 1.180 m di quota e in un altro sito, la cui esatta localizzazione non è stata riportata. Abita nelle foreste primarie e a Bali è stato segnalato anche in una zona di foresta secondaria e piantagioni di alberi della gomma non distante dalle abitazioni umane[1].
Come gli altri tassi furetto, il tasso furetto di Giava è un animale fossorio che utilizza gallerie già scavate da altri animali sul suolo della foresta. È prevalentemente notturno, e piccoli gruppi composti da adulti e giovani vanno in cerca di cibo insieme. Viene spesso avvistato nel fitto sottobosco ed è in grado di arrampicarsi su alberi e arbusti. La sua dieta è principalmente carnivora ed è costituita da piccoli mammiferi, uccelli, anfibi, uova, carogne e invertebrati, ma si nutre anche di frutta[3].
Nel parco nazionale di Gunung Gede Pangrango, i tassi furetto di Giava sembrano essere piuttosto comuni e sono stati visti dopo il tramonto aggirarsi in cerca di avanzi di cibo nelle aree destinate ai pic-nic e grufolare nella lettiera di foglie. Sembrano non essere affatto disturbati dalla presenza dell'uomo e una volta un giovane esemplare si arrischiò addirittura a mangiare biscotti tenuti in mano da un osservatore[4].
Gli studiosi riconoscono due sottospecie di tasso furetto di Giava[2]:
Non abbiamo molte notizie riguardo allo stato di conservazione, il trend di popolazione, le esigenze di habitat e i livelli di sfruttamento del tasso furetto di Giava, ma esso sembra essere piuttosto comune e la IUCN lo classifica tra le «specie a rischio minimo»[1]. Giava è un'isola densamente popolata e gran parte del manto di foresta primaria che la ricopriva originariamente è stata frammentata e degradata, ma il tasso furetto sembra essere una specie piuttosto adattabile ai cambiamenti cui è sottoposto l'habitat, in quanto è stato rinvenuto anche in foreste secondarie e piantagioni. La sua presenza è stata registrata nel parco nazionale Halimun Salak nella parte occidentale dell'isola, nonché nel parco nazionale Gunung Gede Pangrango[1].
Il tasso furetto di Giava (Melogale orientalis Horsfield, 1821) è un carnivoro della famiglia dei Mustelidi. È endemico delle isole indonesiane di Giava e Bali. Abitante delle foreste notturno e sfuggente, è stato finora poco studiato. La IUCN lo classifica tra le «specie a rischio minimo».
Javas seskāpsis (Melogale orientalis) ir sermuļu dzimtas (Mustelidae) plēsējs. Javas seskāpsis ir endēmisks Javas salai Indonēzijā. Tā ir apdraudēta suga, un Javas seskāpsis ir ierakstīts pasaules Sarkanajā grāmtā.[1]
Kādreiz Javas seskāpsis tika uzskatīts par Birmas seskāpša (Melogale personata) pasugu, un tā zinātniskais nosaukums bija Melogale personata orientalis, tomēr ģenētiskie pētījumi ir ieviesuši korekcijas klasifikācijā, un šobrīd Javas seskāpsis ir atsevišķa suga Melogale orientalis.[2]
Javas seskāpsis ir maza auguma āpsis. Tā ķermeņa garums ir 33—44 cm, astes garums 15–23 cm, svars 1—2 kg.[3] Visas seskāpšu sugas ārēji izskatās ļoti līdzīgas, tām nedaudz atšķiras tikai melnbaltās svītras uz sejas un muguras. Tos ir grūti atšķirt pēc ārējā izskata. Seskāpsim, salīdzinot ar pārējiem āpšiem, ir slaidāks, garāks ķermenis, smalkāki kauli, bet kājas īsas kā jau sermuļu dzimtas dzīvniekam. Purns garš, smails, atgādina seska purniņu, tādēļ šie āpši ir ieguvuši savu nosaukumu. Seskāpša seja nav tik plata kā pārējiem āpšiem, tā ir konusveidīga. Aste ir gara un kupla. Ķepas platas, ar spēcīgiem nagiem, kas piemēroti zemes rakšanai. Starp pirkstiem ir daļēji attīstīta peldplēve.[2]
Kažoks ir biezs, ar īsu matojumu. Kažoka krāsa pelēka vai pelēkbrūna. Atšķirībā no Birmas seskāpša Javas seskāpša galva ir melna ar nelieliem, baltiem laukumiņiem virs acīm un uz pieres. Pakakle un zods Javas seskāpsim ir balta, degungals un pēdu apakšas rozā. Aste tumša, ar baltu astes galu. Uz galvas sākas koša, bieza, balta svītra un, šķērsojot visu ķermeni, beidzas pie astes pamatnes. Svītra virzienā uz asti paliek arvien šaurāka un vizuāli izzūd.
Javas seskāpsim ir 2 pasugas:[4][5]
Javas seskāpsis (Melogale orientalis) ir sermuļu dzimtas (Mustelidae) plēsējs. Javas seskāpsis ir endēmisks Javas salai Indonēzijā. Tā ir apdraudēta suga, un Javas seskāpsis ir ierakstīts pasaules Sarkanajā grāmtā.
Kādreiz Javas seskāpsis tika uzskatīts par Birmas seskāpša (Melogale personata) pasugu, un tā zinātniskais nosaukums bija Melogale personata orientalis, tomēr ģenētiskie pētījumi ir ieviesuši korekcijas klasifikācijā, un šobrīd Javas seskāpsis ir atsevišķa suga Melogale orientalis.
De Javaanse zonnedas (Melogale orientalis) is een zoogdier uit de familie van de marterachtigen (Mustelidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Horsfield in 1821.
De soort komt voor in Indonesië.
Bronnen, noten en/of referentiesDe Javaanse zonnedas (Melogale orientalis) is een zoogdier uit de familie van de marterachtigen (Mustelidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Horsfield in 1821.
Ryjonos jawajski[4] (Melogale orientalis) – gatunek niewielkiego ssaka drapieżnego z rodziny łasicowatych. Występuje endemicznie na Jawie w Indonezji[3].
Ryjonos jawajski (Melogale orientalis) – gatunek niewielkiego ssaka drapieżnego z rodziny łasicowatych. Występuje endemicznie na Jawie w Indonezji.
Melogale orientalis[2][3][4][5] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1821. Melogale orientalis ingår i släktet solgrävlingar och familjen mårddjur.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]
Arten blir 30 till 40 cm lång (huvud och bål), har en 14,5 till 17 cm lång svans och väger mellan 1 och 2 kg. Den mjuka pälsen har en brun grundfärg som kan se gråaktig ut beroende på ljusförhållanden. Vitaktiga eller något gulaktiga fläckar eller strimmor förekommer på övre halsen, strupen, bröstet och buken. Huvudet kännetecknas av ganska stora ögon, flera vitaktiga fläckar och väl utvecklade morrhår.[8]
Sekretet som produceras i analkörtlarna används antagligen för kommunikationen eller för att försvara sig mot fiender.[8]
Melogale orientalis har smala extremiteter och alla fötter är utrustade med böjda klor. Det mellersta fingret/tån är vid fram- och baktassar längst och tummen/stortån respektive lillfingret/lilltån är minst och ungefär lika långa.[8]
Förutom könsorganen finns inga yttre skillnader mellan honor och hanar. Arten skiljer sig inte mycket från de andra solgrävlingarna men den har en avvikande utbredning.[8]
Denna solgrävling förekommer med flera från varandra skilda populationer på Java och på Bali. Den hittas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1180 meter över havet. Melogale orientalis kan troligen anpassa sig till olika habitat. De flesta observationer gjordes i skogar och i trädodlingar.[1]
Några vuxna individer och deras ungar bildar en liten flock. De är aktiva mellan skymningen och gryningen och gräver med sina klor i marken eller i lövskiktet efter föda som daggmaskar och andra ryggradslösa djur. Arten jagar även mindre däggdjur och småfåglar. Födan kompletteras med ägg, kadaver, frukter och kanske andra växtdelar. Enligt öarnas befolkning klättrar Melogale orientalis oftare i växtligheten än andra solgrävlingar.[8]
Fortplantningssättet och livslängden är troligen lika som hos andra solgrävlingar.[8]
Arten delas in i följande underarter:[6]
Melogale orientalis är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1821. Melogale orientalis ingår i släktet solgrävlingar och familjen mårddjur. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.
Melogale orientalis (Харсун яванський) — вид хижих ссавців з родини Мустелові (Mustelidae). Melogale orientalis деякі автори вважають підвидом, Melogale personata orientalis. Необхідні подальші дослідження по систематиці цього роду у зв'язку з морфологічною подібністю між усіма видами роду Melogale і тим, що ретельне таксономічне вивчення для цього роду не було зроблене.
Країна поширення: Індонезія. Зустрічається на пагорбах та горах островів Ява та Балі.
Melogale orientalis (Харсун яванський) — вид хижих ссавців з родини Мустелові (Mustelidae). Melogale orientalis деякі автори вважають підвидом, Melogale personata orientalis. Необхідні подальші дослідження по систематиці цього роду у зв'язку з морфологічною подібністю між усіма видами роду Melogale і тим, що ретельне таксономічне вивчення для цього роду не було зроблене.
Chồn bạc má Java (Melogale orientalis) là một loài động vật có vú trong họ Chồn, bộ Ăn thịt. Loài này được Horsfield mô tả năm 1821.[2] Đây là loài đặc hữu Java và Bali ở Indonesia. Chúng sống trong rừng rậm và hoạt động về đêm. Con trưởng thành cân nặng 1–2 kg với thân dài 35–40 cm và đuôi dài 14,5–17 cm.
Chồn bạc má Java (Melogale orientalis) là một loài động vật có vú trong họ Chồn, bộ Ăn thịt. Loài này được Horsfield mô tả năm 1821. Đây là loài đặc hữu Java và Bali ở Indonesia. Chúng sống trong rừng rậm và hoạt động về đêm. Con trưởng thành cân nặng 1–2 kg với thân dài 35–40 cm và đuôi dài 14,5–17 cm.
Melogale orientalis (Horsfield, 1821)
Ареал Охранный статусВосто́чный барсу́к[1] (лат. Melogale orientalis), хищное млекопитающее семейства куньих, обитающее на островах Ява и Бали.
Разные виды хорьковых барсуков очень похожи друг на друга. Восточный барсук особенно похож на борнейского барсука. Длина тела составляет 35—40 см, хвост длиной 16—17 см. Животные имеют относительно стройное телосложение и весят около 2-х кг. Морда длинная. Цвет шерсти верхней части тела полностью тёмно-коричневый, на брюхе шерсть светлее. Голова чёрная с белыми или жёлтыми участками[2].
Образ жизни восточного барсука исследован мало. Это ночные всеядные животные, населяющие леса и равнины. Чаще животные держатся на земле, но могут также хорошо взбираться на деревья[2].
Восточный барсук рассматривался ранее как форма бирманского барсука, но в настоящее время он признан самостоятельным видом. Различают 2 подвида: М. о. orientalis из восточной Явы и Бали, а также М. о. sundaicus из западной Явы[2].
Восто́чный барсу́к (лат. Melogale orientalis), хищное млекопитающее семейства куньих, обитающее на островах Ява и Бали.
자바족제비오소리(Melogale orientalis)는 족제비과에 속하는 포유류의 일종이다.[2] 인도네시아 자와섬(자바 섬)과 발리 섬의 토착종이다. 야행성이며, 숲에 몸을 숨기는 동물로 크게 연구되지 않은 종이다. 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 정보부족종(DD, data deficient)으로 분류하고 있다.
성장을 마친 자바족제비오소리의 몸무게는 1~2kg, 몸길이 35~40cm 정도이며 꼬리 길이는 14.5~17cm에 달한다. 머리는 작고 폭이 좁으며, 날렵하지 않은 주둥이와 긴 수염, 큰 눈을 갖고 있다.
자바족제비오소리(Melogale orientalis)는 족제비과에 속하는 포유류의 일종이다. 인도네시아 자와섬(자바 섬)과 발리 섬의 토착종이다. 야행성이며, 숲에 몸을 숨기는 동물로 크게 연구되지 않은 종이다. 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 정보부족종(DD, data deficient)으로 분류하고 있다.