nomes no trilho de navegação
The most notable mammal found on Kagaroo Island is the endemic Kangaroo Island Kangaroo (Macropus fuliginosus fuliginosus), the icon for whom the island was named upon European discovery in 1802. A smaller marsupial present on the island is the Tammar Wallaby (Macropus eugenii). An endemic dasyurid is the Critically Endangered Kangaroo Island Dunnart (Sminthopsis aitkeni), which is found only in the west of the island in Eucalyptus remota/E. cosmophylla open low mallee, E. baxteri low woodland or E. baxteri/E. remota low open woodland. The Common Brush-tailed Possum (Trichosurus vulpecula) is a widespread folivore native to Australia.
Monotremes are also represented on the island. There is also an introduced population of the Duck-billed Platypus (Ornithorhynchus anatinus) in the western part of the island in Flinders Chase National Park. The Short-beaked Echidna (Tachyglossus aculeatus) is also found moderately widespread on Kangaroo Island.
Chiroptera species on Kangaroo Island include the Yellow-bellied Pouched Bat (Saccolaimus flaviventris), which species is rather widespread in Australia and also occurs in Papua New Guinea. Australia's largest molossid, the White-striped Free-tail Bat (Tadarida australis) is found on Kangaroo Island. Another bat found on the island is the Southern Forest Bat (Eptesicus regulus), a species endemic to southern Australia (including Tasmania).
Several anuran species are found on Kangaroo island: Brown Tree Frog (Litoria ewingii), Spotted Marsh Frog (Limnodynastes tasmaniensis), Painted Spadefoot Frog (Neobatrachus pictus), Brown Toadlet (Pseudophryne bibroni) and Brown Froglet (Crinia signifera).
The Heath Monitor (Varanus rosenbergi ) is a lizard that grows up to a metre in length, preying on smaller reptiles, juvenile birds and eggs; it is frequently observed on warmer days basking in the sunlight or scavenging on roadkill. The Black Tiger Snake (Notechis ater) is found on Kangaroo Island. Another reptile particularly associated with this locale is the Kangaroo Island Copperhead (Austrelaps labialis).
The Glossy Black Cockatoo (Calyptorhynchus lathami) is found on the island, especially in the western part, where its preferred food, fruit of the Drooping Sheoak, is abundant. The Kangaroo Island Emu (Dromaius baudinianus) became extinct during the 1820s from over-hunting and habitat destruction due to burning.
Marine mammals that are observed on the island include the Australian Sea Lion (Neophoca cinerea) and New Zealand Fur Seal (Arctocephalus forsteri), each species of which is native to Kangaroo Island, and abundant at Admiral's Arch as well as at Seal Bay.
Kangaroo Island is not so adversely impacted by alien species grazers as parts of the mainland. No rabbit species are present on the island, and introduced (but escaped) Domestic Goats (Capra hircus) and pigs (Sus scrofa) have generated only minor issues. However, a Koala (Phascolarctos cinereus) population introduced to the island in the 1920s has caused significant damage to certain woodland communities, especially to Manna Gum trees.
El ratolí marsupial d'Aitken (Sminthopsis aitkeni) és una espècie de Sminthopsis de color gris sutjós, amb la part inferior del cos més pàl·lida. Només es troba a la part occidental de l'illa Kangaroo d'Austràlia Meridional i és l'únic mamífer endèmic de l'illa.
El ratolí marsupial d'Aitken (Sminthopsis aitkeni) és una espècie de Sminthopsis de color gris sutjós, amb la part inferior del cos més pàl·lida. Només es troba a la part occidental de l'illa Kangaroo d'Austràlia Meridional i és l'únic mamífer endèmic de l'illa.
Die Känguru-Insel-Schmalfußbeutelmaus (Sminthopsis aitkeni) ist eine Beutelsäugerart aus der Gattung der Schmalfuß-Beutelmäuse. Sie kommt nur auf der Känguru-Insel vor der Südküste Australiens vor, wo sie Wald- und Heidegebiete bewohnt.
Das Fell dieser Beutelmaus ist am Rücken dunkelgrau und am Bauch und im Gesicht hellgrau gefärbt. Sie erreicht eine Kopfrumpflänge von rund 86 Millimetern und eine Schwanzlänge von rund 100 Millimetern. Das Gewicht variiert zwischen 20 und 25 Gramm.
Über die Lebensweise ist nur wenig bekannt. Vermutlich ernährt sie sich von Insekten und anderen Kleintieren und pflanzt sich in der Trockenzeit zwischen September und Januar fort.
Diese Art ist das einzige Säugetier, das auf der Känguru-Insel endemisch ist. Aufgrund der Zerstörung ihres ohnehin bereits kleinen Lebensraums wird die Känguru-Insel-Schmalfußbeutelmaus von der IUCN als „vom Aussterben bedroht“ (critically endangered) gelistet.
Die verheerenden Buschbrände in der Saison 2019/2020, die auf der Känguru-Insel in wenigen Tagen etwa 93 Prozent des Lebensraums der Maus zerstörten, stellten eine ernste Bedrohung für die Tierwelt der Kanguru-Insel dar, sodass bereits das Aussterben dieser Art befürchtet wird. Vor den Bränden wurde die Gesamtpopulation auf weniger als 500 Individuen geschätzt.[1][2]
Die Känguru-Insel-Schmalfußbeutelmaus (Sminthopsis aitkeni) ist eine Beutelsäugerart aus der Gattung der Schmalfuß-Beutelmäuse. Sie kommt nur auf der Känguru-Insel vor der Südküste Australiens vor, wo sie Wald- und Heidegebiete bewohnt.
Das Fell dieser Beutelmaus ist am Rücken dunkelgrau und am Bauch und im Gesicht hellgrau gefärbt. Sie erreicht eine Kopfrumpflänge von rund 86 Millimetern und eine Schwanzlänge von rund 100 Millimetern. Das Gewicht variiert zwischen 20 und 25 Gramm.
Über die Lebensweise ist nur wenig bekannt. Vermutlich ernährt sie sich von Insekten und anderen Kleintieren und pflanzt sich in der Trockenzeit zwischen September und Januar fort.
Diese Art ist das einzige Säugetier, das auf der Känguru-Insel endemisch ist. Aufgrund der Zerstörung ihres ohnehin bereits kleinen Lebensraums wird die Känguru-Insel-Schmalfußbeutelmaus von der IUCN als „vom Aussterben bedroht“ (critically endangered) gelistet.
Die verheerenden Buschbrände in der Saison 2019/2020, die auf der Känguru-Insel in wenigen Tagen etwa 93 Prozent des Lebensraums der Maus zerstörten, stellten eine ernste Bedrohung für die Tierwelt der Kanguru-Insel dar, sodass bereits das Aussterben dieser Art befürchtet wird. Vor den Bränden wurde die Gesamtpopulation auf weniger als 500 Individuen geschätzt.
The Kangaroo Island dunnart (Sminthopsis aitkeni) is a dark sooty-grey coloured dunnart species first described in 1969, with paler underparts of its body. It has an average body length of 170–198 mm, a snout to anus length of 80–93 mm, a tail measurement of 90–105 mm, a hind foot of 17.5 mm, ear length of 18 mm and a weight of 20–25 grams. The thin tail is also gray, but lighter on the bottom. The tail is longer than the body. Kangaroo Island dunnarts are dimorphic, with males larger than females.
The Kangaroo Island dunnart is listed as Critically Endangered by International Union for Conservation of Nature (IUCN). The population was believed to be less than 500 before the 2019–2020 Australian bushfires.[3] Following the fires, it is believed that only about 50 individuals exist.[4]
This dasyurid is found only on the western half of Kangaroo Island in South Australia, the island's only endemic mammal. The species inhabits mallee heath on laterite soils. It is believed that the Kangaroo Island dunnart originally lived over the whole island. Today, there are six sites in which Kangaroo Island dunnarts have been found. All are either in the Flinders Chase National Park or the Ravine des Casoars Wilderness Protection Area, both on the western part of the island. Recent attempts to locate Kangaroo Island dunnarts on the eastern portion of the island have failed.
The Kangaroo Island dunnart is nocturnal. Their diet consist of invertebrates. Studies of their feces showed that the major component of their diet is ants and spiders. Scorpions, beetles, and grasshoppers are also eaten.
Little is known of the Kangaroo Island dunnarts' behaviour. However, they are believed to be polyestrous, breeding twice a year. Based on trapping of juveniles, it is believed they breed in mid-September to October and again in November to December. Their gestation period is approximately 12 days. Little is known about parental care. It is thought that males only live for one mating season, whereas females may live to breed for two seasons.
The Kangaroo Island dunnart is listed as critically endangered on the IUCN Red List of Threatened Species.[1] The Australian government first developed a recovery plan in 2011.[5] As recently as the early 2000s, the wildlife research community was uncertain as to whether the species population in the wild was actually so low, or whether they were just particularly well concealed.[6] Before the 2019–2020 bushfires, it was believed that there were fewer than 500 individuals.
The Kangaroo Island dunnart is believed to have had a range of the entire island at one time. Today, it has only been found on six sites on the western portion of Kangaroo Island. The population decrease has been attributed to several causes. Habitat loss is believed to be a primary cause. Although no clear habitat preference has been identified, Kangaroo Island dunnarts seem to be dependent on some low vegetation. The eastern portion of Kangaroo Island has been largely converted from the natural habitat for agricultural and grazing purposes. About 50% of Kangaroo Island's natural habitat has been cleared and Kangaroo Island dunnarts have not been found in the cleared regions. Also, tree dieback caused by Phytophthora cinnamomi, a water mould, has also affected Kangaroo Island dunnart populations. Feral cats may also be a factor in the decreased population.
Kangaroo Island dunnart populations are considered particularly vulnerable due to their small range, since a single event can negatively affect a large proportion of the population. Forest fire is a major concern and the major fires in 2019–2020 destroyed much of their remaining habitat.[7] In May 2019, months prior to the start of the 2019–2020 bushfires, a workshop on the status of the dunnart was held on Kangaroo Island that included government representatives as well as scientists and landowners. The minutes from that meeting provided considerable information on the Kangaroo Island dunnart's status prior to the bushfires.[8] The population was devastated by the bushfires, which likely wiped out a majority of an individuals; however, dunnarts have still been sighted in burnt and unburnt areas following the fires, raising hopes for recovery.[4][9]
The Kangaroo Island dunnart (Sminthopsis aitkeni) is a dark sooty-grey coloured dunnart species first described in 1969, with paler underparts of its body. It has an average body length of 170–198 mm, a snout to anus length of 80–93 mm, a tail measurement of 90–105 mm, a hind foot of 17.5 mm, ear length of 18 mm and a weight of 20–25 grams. The thin tail is also gray, but lighter on the bottom. The tail is longer than the body. Kangaroo Island dunnarts are dimorphic, with males larger than females.
The Kangaroo Island dunnart is listed as Critically Endangered by International Union for Conservation of Nature (IUCN). The population was believed to be less than 500 before the 2019–2020 Australian bushfires. Following the fires, it is believed that only about 50 individuals exist.
El ratón marsupial de la Isla Canguro o dunnart de la Isla Canguro (Sminthopsis aitkeni) es una especie de marsupial dasiuromorfo de la familia Dasyuridae.
Es de color gris oscuro, con la parte inferior del cuerpo más pálida. Tiene un promedio de longitud del cuerpo de 17 - 20 cm; de 8 a 9,3 cm son del hocico al ano; la cola que mide de 9-10,5 cm, las patas traseras miden 1,75 cm, las orejas 1,8 cm de longitud. Tiene un peso de 20 a 25 gramos. La cola es delgada y tiene la misma coloración que el cuerpo.
Sólo se encuentra en la parte occidental de la Isla Canguro, de Australia Meridional, y es el único mamífero endémico de la isla. Vive en bosques de eucalipto y suelos de laterita.
El ratón marsupial de la Isla Canguro o dunnart de la Isla Canguro (Sminthopsis aitkeni) es una especie de marsupial dasiuromorfo de la familia Dasyuridae.
Sminthopsis aitkeni Sminthopsis generoko animalia da. Dasyuromorphia ordenaren barruko ugaztuna da. Sminthopsinae azpifamilia eta Dasyuridae familian sailkatuta dago.
Sminthopsis aitkeni Sminthopsis generoko animalia da. Dasyuromorphia ordenaren barruko ugaztuna da. Sminthopsinae azpifamilia eta Dasyuridae familian sailkatuta dago.
Sminthopsis aitkeni, communément appelé Dunnart de l'ile Kangourou, est une espèce de souris marsupiales de la famille des Dasyuridae qui est endémique d'Australie.
Cette espèce a subi les conséquences des Feux de brousse de 2019-2020 en Australie[3],[4]. Le 15 janvier 2020, des sauveteurs ont parcouru les zones dévastées du parc n’ont entendu aucun oiseau[4]. D'autres espèces sont aussi sources d'inquiétude : le méliphage régent, le potoroo à longs pieds ou encore pezoporus flaviventris[3].
Son nom spécifique, aitkeni, lui a été donné en l'honneur de Peter Fleming Aitken (d)[5], mammalogiste australien.
Sminthopsis aitkeni, communément appelé Dunnart de l'ile Kangourou, est une espèce de souris marsupiales de la famille des Dasyuridae qui est endémique d'Australie.
Il Dunnart dell'isola dei Canguri (Sminthopsis aitkeni (Kitchener, Stoddart e Henry, 1984) è un marsupiale della famiglia dei Dasiuridi, endemico, come il nome dice, dell'isola dei Canguri (a sud dell'Australia). Si tratta di uno dei marsupiali a più alto rischio di estinzione e dopo gli incendi avvenuti tra il 2019 e il 2020, si ritiene ne siano rimasti all'incirca 500 esemplari.
Il Dunnart dell'isola dei Canguri (Sminthopsis aitkeni (Kitchener, Stoddart e Henry, 1984) è un marsupiale della famiglia dei Dasiuridi, endemico, come il nome dice, dell'isola dei Canguri (a sud dell'Australia). Si tratta di uno dei marsupiali a più alto rischio di estinzione e dopo gli incendi avvenuti tra il 2019 e il 2020, si ritiene ne siano rimasti all'incirca 500 esemplari.
Sminthopsis aitkeni is een buidelmuis uit het geslacht Sminthopsis.
De bovenkant is bruingrijs, de onderkant lichtgrijs. De dunne staart is wat langer dan de kop-romp en heeft hetzelfde kleurpatroon als het lichaam. De kop-romplengte bedraagt 80 tot 93 mm, de staartlengte 90 tot 105 mm, de achtervoetlengte 17,5 mm, de oorlengte 18 mm en het gewicht 20 tot 25 g.
Deze soort komt voor in open bos op de westelijke helft van Kangaroo-eiland (Zuid-Australië), waar deze soort het enige endemische zoogdier is. Zijn nauwste verwanten zijn Sminthopsis griseoventer en Sminthopsis boullangerensis uit het zuidwesten van West-Australië.
Bronnen, noten en/of referentiesSminthopsis aitkeni is een buidelmuis uit het geslacht Sminthopsis.
Sminthopsis aitkeni[2][3][4][5] är en pungdjursart som beskrevs av Kitchener, Stoddart och Thomas Charles Henry 1984. Sminthopsis aitkeni ingår i släktet Sminthopsis och familjen rovpungdjur.[6][7] Inga underarter finns listade.[6] Artepitet i det vetenskapliga namnet hedrar zoologen Peter F. Aitken som var kurator vid South Australien Museum.[8]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 84 till 93 mm, har en lika lång svans och väger 20 till 25 g. Den kännetecknas av mörkgrå päls på ovansidan och lite ljusare päls på undersidan.[9] Sminthopsis aitkeni lagrar i motsats till andra släktmedlemmar inget fett i svansen.[10]
Pungdjuret förekommer bara i ett litet område på Känguruön söder om Australien. Regionen är mer eller mindre glest täckt med träd och buskar. Landskapet domineras av växter från eukalyptussläktet. Födan utgörs av insekter, spindlar, skorpioner och andra ryggradslösa djur. Hannar dör vanligen efter ett år och honor kan leva två år.[1]
Honor har under den australiska våren och sommaren (september till december) två kullar. Ungarna föds efter endast 12 dagar dräktighet.[9]
Arten hotas främst av bränder som förekommer på ön. En introducerad svamp (Phytophthora cinnamomi) som är nära besläktad med potatisbladmögel befaller många växter i regionen och gör landskapet olämplig för Sminthopsis aitkeni. Troligtvis faller djuret ibland offer för tamkatter. Dessutom förändrar betande hovdjur landskapet. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad.[1]
Wikimedia Commons har media som rör Sminthopsis aitkeni.
Wikispecies har information om Sminthopsis aitkeni.
Sminthopsis aitkeni är en pungdjursart som beskrevs av Kitchener, Stoddart och Thomas Charles Henry 1984. Sminthopsis aitkeni ingår i släktet Sminthopsis och familjen rovpungdjur. Inga underarter finns listade. Artepitet i det vetenskapliga namnet hedrar zoologen Peter F. Aitken som var kurator vid South Australien Museum.
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 84 till 93 mm, har en lika lång svans och väger 20 till 25 g. Den kännetecknas av mörkgrå päls på ovansidan och lite ljusare päls på undersidan. Sminthopsis aitkeni lagrar i motsats till andra släktmedlemmar inget fett i svansen.
Pungdjuret förekommer bara i ett litet område på Känguruön söder om Australien. Regionen är mer eller mindre glest täckt med träd och buskar. Landskapet domineras av växter från eukalyptussläktet. Födan utgörs av insekter, spindlar, skorpioner och andra ryggradslösa djur. Hannar dör vanligen efter ett år och honor kan leva två år.
Honor har under den australiska våren och sommaren (september till december) två kullar. Ungarna föds efter endast 12 dagar dräktighet.
Arten hotas främst av bränder som förekommer på ön. En introducerad svamp (Phytophthora cinnamomi) som är nära besläktad med potatisbladmögel befaller många växter i regionen och gör landskapet olämplig för Sminthopsis aitkeni. Troligtvis faller djuret ibland offer för tamkatter. Dessutom förändrar betande hovdjur landskapet. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad.
Sminthopsis aitkeni là một loài động vật có vú trong họ Dasyuridae, bộ Dasyuromorphia. Loài này được Kitchener, Stoddart & Henry mô tả năm 1984.[2]
.png){kind=small}
Bài viết liên quan đến động vật có vú này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Sminthopsis aitkeni là một loài động vật có vú trong họ Dasyuridae, bộ Dasyuromorphia. Loài này được Kitchener, Stoddart & Henry mô tả năm 1984.
Sminthopsis aitkeni (Kitchener, Stoddart & Henry, 1984)
Ареал
Сумчатая мышь Айткена[1] (лат. Sminthopsis aitkeni) — вид из рода узконогих сумчатых мышей семейства хищные сумчатые. Эндемик Австралии.
Вид обитает на острове Кенгуру в австралийском штате Южная Австралия. Населяет преимущественно западную часть острова, встречаясь на территории национального парка Флиндерс-Чейз[2][3].
Естественная среда обитания — редколесье на высоте до 270 м над уровнем моря, покрытые эвкалиптами[2].
Длина тела с головой колеблется от 80 до 90 мм, хвоста — от 90 до 100 мм. Вес взрослой особи — от 20 до 25 г[4]. Волосяной покров короткий, густой и мягкий. Спина тёмно-серого цвета. Брюхо окрашено в более светлый оттенок. Морда вытянутая, заострённая. Уши большие. Задние лапы узкие. Хвост длиннее тела. В отличие от других представителей рода у сумчатой мыши Айткена в хвосте отсутствуют жировые отложения[5].
Ведут наземный, одиночный образ жизни. Активность приходится на ночь. День проводят в своих гнёздах. Питаются преимущественно насекомыми, а также мелкими беспозвоночными[2].
Экология вида мало изучена ввиду его крайней редкости. Период размножения длится с сентября по январь[3]. Самцы погибают вскоре после оплодотворения самки. Самки могут выжить на второй год[2].
Сумчатая мышь Айткена (лат. Sminthopsis aitkeni) — вид из рода узконогих сумчатых мышей семейства хищные сумчатые. Эндемик Австралии.
캥거루섬두나트(Sminthopsis granulipes)는 주머니고양이목 주머니고양이과에 속하는 유대류의 일종이다.[1] 검은 잿빛을 띠는 두나트로 1969년에 처음 기술되었으며, 하체 쪽은 좀더 연한 색을 띤다. 평균 몸길이는 170~198mm이고, 주둥이부터 항문까지 길이가 80~93mm, 꼬리 길이가 90~105mm, 뒷발이 17.5mm, 귀 길이는 18mm, 몸무게는 20~25g 사이로 다양하게 측정된다. 가는 꼬리 또한 회색을 띠지만, 안쪽은 연한 색으로 두 가지 색을 함께 띤다. 꼬리 길이가 몸길이보다 길다. 캥거루섬두나트는 성적 이형(性的異形)을 보여서 수컷이 암컷보다 크다.[3][4][5]
사우스오스트레일리아 주 캥거루섬 서쪽 절반 지역에서 유일하게 발견되는 주머니고양이과 동물이며, 캥거루섬의 유일한 토착종 포유류이다. 라테라이트 토양의 말리 히스 황야에 서식한다. 원래는 캥거루섬두나트가 섬 전체에 분포했던 것으로 추정하고 있다. 오늘날은 캥거루섬의 6군데에서만 발견된다. 서식지 모두 캥거루섬 서부 지역에 위치한 플린더스 체이스 국립공원 또는 래빈 야생 보호 구역 안에 있다. 최근에 캥거루섬두나트를 섬 동부 지역에 도입하려는 시도는 실패했다.
캥거루섬두나트(Sminthopsis granulipes)는 주머니고양이목 주머니고양이과에 속하는 유대류의 일종이다. 검은 잿빛을 띠는 두나트로 1969년에 처음 기술되었으며, 하체 쪽은 좀더 연한 색을 띤다. 평균 몸길이는 170~198mm이고, 주둥이부터 항문까지 길이가 80~93mm, 꼬리 길이가 90~105mm, 뒷발이 17.5mm, 귀 길이는 18mm, 몸무게는 20~25g 사이로 다양하게 측정된다. 가는 꼬리 또한 회색을 띠지만, 안쪽은 연한 색으로 두 가지 색을 함께 띤다. 꼬리 길이가 몸길이보다 길다. 캥거루섬두나트는 성적 이형(性的異形)을 보여서 수컷이 암컷보다 크다.
