La esguil del himalaya (Dremomys lokriah) ye una especie de royedor esciuromorfo de la familia Sciuridae. Alcuéntrase-y en China, India, Myanmar y Nepal.
Ye una especie diurna y arbórea, que tamién busca comida nel suelu de la selva.
La esguil del himalaya (Dremomys lokriah) ye una especie de royedor esciuromorfo de la familia Sciuridae. Alcuéntrase-y en China, India, Myanmar y Nepal.
Ye una especie diurna y arbórea, que tamién busca comida nel suelu de la selva.
L'esquirol de panxa taronja de l'Himàlaia (Dremomys lokriah) és una espècie de rosegador de la família dels esciúrids. Viu a Bangla Desh, la Xina, l'Índia, Myanmar i el Nepal. Es tracta d'un animal diürn i arborícola. Els seus hàbitats naturals són els boscos perennifolis i de frondoses subtropicals montans, els boscos de rododendres i els boscos de coníferes. Està amenaçat per la desforestació, la fragmentació del seu entorn i la caça.[1]
L'esquirol de panxa taronja de l'Himàlaia (Dremomys lokriah) és una espècie de rosegador de la família dels esciúrids. Viu a Bangla Desh, la Xina, l'Índia, Myanmar i el Nepal. Es tracta d'un animal diürn i arborícola. Els seus hàbitats naturals són els boscos perennifolis i de frondoses subtropicals montans, els boscos de rododendres i els boscos de coníferes. Està amenaçat per la desforestació, la fragmentació del seu entorn i la caça.
Das Orangebauch-Himalayahörnchen (Dremomys lokriah) ist eine Hörnchenart aus der Gattung der Rotwangenhörnchen (Dremomys). Es kommt vom Nordosten Südasiens und dem Süden der Volksrepublik China bis in das nördliche und westliche Myanmar vor.
Das Orangebauch-Himalayahörnchen erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von etwa 16,5 bis 20,5 Zentimetern bei einem Gewicht von etwa 120 bis 240 Gramm. Der Schwanz wird 13,5 bis 20,0 Zentimeter lang und ist damit etwas kürzer als bis ebenso lang wie der restliche Körper. Der Hinterfuß wird 38 bis 48 Millimeter lang, die Ohrlänge beträgt 15 bis 24 Millimeter. Die Tiere sind oberseits dunkel rotbraun bis agutifarben ohne rötliche Färbung der Wangen und Hüften, die Bauchseite ist orangefarben bis gelblich-braun. An der Rückseite der Ohren besitzen die Tiere weiße Flecken. Der Schwanz ist oberseits mit einzelnen weißen Haarspitzen durchsetzt, unterseits ist er schwarz mit einzelnen orangefarbenen Haaren, jedoch niemals rot.[1][2]
Das Orangebauch-Himalayahörnchen ist vom Nordosten Südasiens und dem Süden der Volksrepublik China bis in das westliche Südostasien verbreitet. Dabei reicht das Verbreitungsgebiet vom Himalaya in Nepal und Bhutan über Teile Nordindiens bis in das westliche und nördliche Myanmar und den Norden von Bangladesch.[3] In China lebt die Art im südlichen Xizang und östlichen Yunnan.[1]
Die Höhenverbreitung reicht von etwa 900 bis 3000 Metern,[3] nach anderen Angaben bis 3400 Metern.[1]
Das Orangebauch-Himalayahörnchen lebt je nach Höhenlage in unterschiedlichen Waldlebensräumen: In den Tieflandbereichen besiedelt es Eichen-Rhododendron-Wälder und immergrüne subtropische Laubwälder, in höheren Lagen ist es in Nadelwäldern zu finden. Es ist strikt tagaktiv und haust in Nestern aus Farn, Laubblättern und Gras in Baumhöhlen nahe dem Boden[1] oder in mittleren Höhen in dichten Eichen-, Tannen-, Bambus- und Kiefernbeständen.[3] Es lebt vor allem in den Bäumen, zur Nahrungssuche kommt es jedoch häufig auf den Boden. Dort sucht es nach Früchten, Nüssen und anderen Pflanzenteilen, außerdem machen auch Insekten einen Teil der Nahrung aus. In Teilen seines Verbreitungsgebietes ist die Usnea longissima, eine baumbewohnende Flechtenart der Gattung Usnea, ein wesentlicher Nahrungsbestandteil und im östlichen Himalaya ernähren sich die Tiere teilweise von den Früchten des Schraubenbaums Pandanus fusinus.[1]
Die Kommunikation der Hörnchen erfolgt über laute, schrille Töne, die häufig wiederholt werden. Die Jungtiere werden im Mai bis August geboren, dabei besteht ein Wurf aus zwei bis fünf Jungtieren. Milchgebende Weibchen wurden im Mai, Juni und August beobachtet.[1]
Das Orangebauch-Himalayahörnchen wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Rotwangenhörnchen (Dremomys) eingeordnet, die aus sechs Arten besteht.[4] Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Brian Houghton Hodgson aus dem Jahr 1836, der die Art anhand von Individuen aus dem zentralen und nördlichen Nepal beschrieb.[4]
Innerhalb der Art werden einschließlich der Nominatform sechs Unterarten unterschieden:[4][2]
Smith & Yan Xie 2009 grenzen zudem Dremomys lokriah subflaviventris im östlichen Yunnan als weitere Unterart ab.[1]
Das Orangebauch-Himalayahörnchen wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als nicht gefährdet (Least concern) eingeordnet.[3] Begründet wird dies durch das vergleichsweise große Verbreitungsgebiet und das angenommene häufige Vorkommen der Art. Potenzielle Gefährdungsursachen für den Bestand dieser Art in Nepal und Bangladesch sind die fortschreitende Entwaldung und Fragmentierung der Habitate. Im Nordosten Indiens besteht die Hauptbedrohung in der Bejagung als Fleischquelle.[3]
Das Orangebauch-Himalayahörnchen (Dremomys lokriah) ist eine Hörnchenart aus der Gattung der Rotwangenhörnchen (Dremomys). Es kommt vom Nordosten Südasiens und dem Süden der Volksrepublik China bis in das nördliche und westliche Myanmar vor.
The orange-bellied Himalayan squirrel (Dremomys lokriah) is a species of rodent in the family Sciuridae. It is found in Bangladesh, China, India, Myanmar, Nepal and Bhutan.[1]
The species was first described as Sciurus lokriah by Hodgson in the year 1836.[2] He collected the specimens from the South Xizang region of Mount Everest. In 1916, Thomas and Wroughton described a species from the Manipur, India and Chin Hills as D. macmillani.[3] Later that year, Wroughton also described a subspecies of D. lokriah as D. l. bhotia from the specimens collected from sedochen of Sikkim Himalaya, and Manipur. Thomas in 1922 described two more subspecies, D. l. garonum from Garo Hills, Meghalaya and D. l. subflaviventris from Mishmi Hills, Arunachal Pradesh, India. Moore in 1956 described D. l. pagus from the specimens collected from Chin Hills, Myanmar and Lushai Hills, Mizoram, India. Cai and Zhang in 1980 described another subspecies D. l. motuoensis and Li and Wang described D. l. nielamuensis in 1992 from China.[4]
Although subspecies of D. lokriah has gone though several revisions, presently, there are total eight known valid subspecies of the Orange-bellied Himalayan Squirrel exists throughout its distribution range. Six of them are distributed in India.[5] All of the validations of these subspecies were however through morpho-taxonomy and multivariate analysis. Molecular studies on the validation of these subspecies are still to be performed.
The orange-bellied Himalayan squirrel (Dremomys lokriah) is a species of rodent in the family Sciuridae. It is found in Bangladesh, China, India, Myanmar, Nepal and Bhutan.
La ardilla del himalaya (Dremomys lokriah) es una especie de roedor esciuromorfo de la familia Sciuridae. Se encuentra en China, India, Birmania y Nepal.
Es una especie diurna y arbórea, que también busca comida en el suelo de la selva.
La ardilla del himalaya (Dremomys lokriah) es una especie de roedor esciuromorfo de la familia Sciuridae. Se encuentra en China, India, Birmania y Nepal.
Es una especie diurna y arbórea, que también busca comida en el suelo de la selva.
Dremomys lokriah Dremomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Callosciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Dremomys lokriah Dremomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Callosciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Lo scoiattolo dell'Himalaya dal ventre arancio (Dremomys lokriah Hodgson, 1836) è un mammifero della famiglia Sciuridae, diffuso in Bangladesh, Birmania, Bhutan, Cina, India, Nepal.[1]
Lo scoiattolo dell'Himalaya dal ventre arancio raggiunge una lunghezza di circa 16.5-20.5 centimetri, dalla testa alla coda, con un peso di circa 120-240 grammi.[2] La coda è lunga da 13.5 a 20 centimetri ed è quindi un po' più corta rispetto al resto del corpo. Le zampe posteriori raggiungono una lunghezza compresa fra 38 e 48 millimetri, le orecchie sono lunghe da 15 a 24 millimetri. Questa specie presenta una colorazione che varia dal rosso al marrone scuro sulla parte superiore, non presenta colorazione rossastra su guance e fianchi, il ventre varia da arancione a un giallo-marrone. Sulla parte posteriore delle orecchie hanno delle macchie bianche. La coda è intervallata da singole punte di peli bianchi sul lato superiore, nel lato inferiore è nera con singoli peli arancioni ma mai rossi.[3][4]
È un animale diurno.
La sua dieta è prettamente arboricola.
Le cucciolate danno alla luce da due a cinque nascituri.[1]
Lo scoiattolo dell'Himalaya dal ventre arancio è diffuso nell'ecozona indomalese e in quella paleartica.[2] Nel dettaglio, nel nord-est dell'Asia meridionale, nella Cina meridionale e nel sud-est asiatico occidentale. L'area di distribuzione si estende dall'Himalaya in Nepal e Bhutan, attraverso parti dell'India settentrionale, fino alla Birmania occidentale e settentrionale e al Bangladesh settentrionale. In Cina la specie vive nel sud dello Xizang e nello Yunnan orientale.[1]
Si può trovare nelle foreste di latifoglie subtropicali dell'Himalaya, nelle foreste di latifoglie dell'Himalaya orientale, nelle foreste decidue umide dell'Irrawaddy, nelle foreste di conifere subalpine dell'Himalaya nord-orientale, nella pineta dell'India nordoccidentale e Birmania, nelle doreste subtropicali del Triangolo d'Oro settentrionale, nella pineta subtropicale dell'Himalaya, nei prati e arbusteti alpini dell'Himalaya orientale, nelle foreste subtropicali del Meghalaya, nelle foreste temperate del Triangolo d'Oro settentrionale, nelle foreste montane Chin Hills-Arakan Yoma, nelle foreste pluviali di Mizoram-Manipur-Kachin, nelle foreste di conifere subalpine dell'Himalaya occidentale, nelle foreste subtropicali dell'Indocina settentrionale e nelle foreste di conifere e miste della gola di Nujiang Langcang.[2] Vive tra le cavità di diverse specie di piante, tra cui querce, bambù, abeti e pini.[1]
Questa specie vive ad altitudini comprese tra i 1 500 e i 3 400 metri.[1]
La popolazione dello scoiattolo dell'Himalaya è protetta grazie al fatto che vive in alcune aree naturali protette, tra cui: parco naturale Eagle's Nest, parco naturale del Kamlang, parco nazionale di Namdapha, parco naturale di Pakhui, parco naturale delle orchidee di Sessa, parco naturale di Tale Valley, parco nazionale di Lawachara.[1]
A questa specie di roditori appartengono le seguenti sottospecie:
Lo scoiattolo dell'Himalaya dal ventre arancio è stato valutato come specie a rischio minimo dalla IUCN.[1] La ragione di ciò è dovuta alla superficie di distribuzione relativamente ampia e alla presunta popolazione della specie.[1] Le potenziali cause di minaccia per la popolazione di questa specie in Nepal e in Bangladesh sono la progressiva deforestazione e la frammentazione degli habitat. Nel nord-est dell'India, la minaccia principale è la caccia come fonte di carne.[1]
Lo scoiattolo dell'Himalaya dal ventre arancio (Dremomys lokriah Hodgson, 1836) è un mammifero della famiglia Sciuridae, diffuso in Bangladesh, Birmania, Bhutan, Cina, India, Nepal.
Dremomys lokriah is een zoogdier uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Hodgson in 1836.
Bronnen, noten en/of referentiesDremomys lokriah[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Hodgson 1836. Den ingår i släktet Dremomys och familjen ekorrar.[4][5]
Pälsen på ryggsidan är mörkt rödbrun med agoutifärgade hår.[6][7] Bakom öronen har den vita fläckar.[6] Pälsen på buken är gulaktig till orangebrun.[6][7] Svansens undersida har svart päls med vita hårspetsar, med en liten del insprängda orangefärgade hår.[7] Kroppslängden är mellan 16,5 till 20,5 cm, ej inräknat den 13,5 till 22 cm långa svansen. [6] Vikten varierar mellan 150 och 240 g.[6]
Catalogue of Life och Squirrels of the World skiljer mellan sex underarter:[4][7]
Denna ekorre förekommer i södra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från centrala Nepal över södra Kina (i södra Tibet och östra Yunnan), nordöstra Indien och Bhutan till västra och norra Burma. En avskild population (D. l. garonum, se ovan) finns i norra Bangladesh och angränsande områden av Indien.[1]
Arten är dagaktiv och lever främst i träden, men kan även söka föda på marken. Den förekommer från mellan 900 och 3 000 meter över havet. Habitatet utgörs av subtropiska, städsegröna bergsskogar och dessutom av fuktiga, delvis lövfällande skogar i Bangladesh samt ek och rhodedendron-skogar i Nepal. På högre höjder förekommer arten även i barrskog.[1]
Födan består av frukter, nötter och växtdelar, inte minst mistlar, som förefaller vara favoritfödan.[6]
Arten söker ofta skydd i trädens håligheter.[1] Boet inrättas i ihåliga träd där det konstrueras av ek- och ormbunksblad, och kläs med gräsblad.[6] Honan föder i regel två till fem ungar per kull under maj till augusti.[6]
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, men populationen minskar. I Nepal och Bangladesh är främsta orsakerna habitatförlust och -fragmentering på grund av skogsavverkning. I nordöstra Indien jagas arten som föda.[1]
Dremomys lokriah är en däggdjursart som först beskrevs av Hodgson 1836. Den ingår i släktet Dremomys och familjen ekorrar.
Dremomys lokriah là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được Hodgson mô tả năm 1836.
Loài này được tìm thấy ở Bangladesh, Trung Quốc, Ấn Độ, Myanma, Nepal và Bhutan.
Dremomys lokriah là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được Hodgson mô tả năm 1836.
橙腹长吻松鼠(学名:Dremomys lokriah)为松鼠科长吻松鼠属的动物。分布于印度,缅甸,尼泊尔和中国西藏等地,主要栖息于海拔1500-3400米的青冈林或海拔1100米以上的亚热带森林。该物种的模式产地在尼泊尔。[2]
橙腹长吻松鼠(学名:Dremomys lokriah)为松鼠科长吻松鼠属的动物。分布于印度,缅甸,尼泊尔和中国西藏等地,主要栖息于海拔1500-3400米的青冈林或海拔1100米以上的亚热带森林。该物种的模式产地在尼泊尔。
오렌지색배히말라야다람쥐(Dremomys lokriah)는 다람쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 방글라데시와 중국, 인도, 미얀마, 네팔, 부탄에서 발견된다.