Ye una especie de royedor de la familia Sciuridae.
Alcuéntrase en Bangladex, China, India, Myanmar y Nepal.
Alcuéntrase amenazada d'estinción pola perda de la so hábitat natural.
L'esquirol de l'Irauadi (Callosciurus pygerythrus) és una espècie de rosegador de la família dels esciúrids. Viu a Bangla Desh, la Xina, l'Índia, Myanmar i el Nepal. Es tracta d'un animal diürn i arborícola. Els seus hàbitats naturals són els boscos temperats, tropicals i subtropicals. Està amenaçada per la destrucció del seu entorn. El seu nom específic, pygerythrus, vol dir 'de gropa vermella' en llatí.[1]
L'esquirol de l'Irauadi (Callosciurus pygerythrus) és una espècie de rosegador de la família dels esciúrids. Viu a Bangla Desh, la Xina, l'Índia, Myanmar i el Nepal. Es tracta d'un animal diürn i arborícola. Els seus hàbitats naturals són els boscos temperats, tropicals i subtropicals. Està amenaçada per la destrucció del seu entorn. El seu nom específic, pygerythrus, vol dir 'de gropa vermella' en llatí.
Das Irawadi-Hörnchen (Callosciurus pygerythrus) ist eine Hörnchenart aus der Gattung der Echten Schönhörnchen (Callosciurus). Sie kommt in Süd- und Südostasien vom Südwesten der Provinz Yunnan, Volksrepublik China, sowie dem Nordosten Indiens über Bhutan und Nepal bis in Teile von Bangladesch und Myanmar vor.
Das Irawadi-Hörnchen erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 19 bis 23 Zentimetern und ein Gewicht von etwa 230 bis 300 Gramm. Der Schwanz erreicht eine Länge von etwa 11 bis 22 Zentimetern und ist damit etwas kürzer als der Restkörper. Der Hinterfuß wird 43 bis 48 Millimeter lang, das Ohr erreicht eine Länge von 17 bis 20 Millimetern.[1] Das Rückenfell der Tiere ist dunkel olivbraun, die Unterseite kann von einem bläulichen Grau bis zu einem Cremeweiß oder sandfarbenen Orange variieren. Im Bereich der Hüfte befindet sich ein blasser roter oder ockerfarbener Fleck. Der Schwanz ist grau mit einer schwarzen Spitze, die Vorderbeine und alle Füße sind mehr grau als der Rücken.[1] Die Färbung variiert saisonal, wobei das Fell in der feuchten Sommersaison heller mit deutlichem Hüftfleck und im Winter dunkler ohne Fleck ist.[2]
Der Schädel ist schmal und hat eine Gesamtlänge von 49 bis 52 Millimetern. Die Bulla tympanica ist klein und in der Regel kürzer als 9,2 Millimeter.[1]
Das Irawadi-Hörnchen kommt in Süd- und Südostasien vom Südwesten der Provinz Yunnan, Volksrepublik China, sowie dem Nordosten Indiens über Bhutan und Nepal bis in Teile von Bangladesch und Myanmar vor.[3] In China ist seine Verbreitung auf den Süden der Provinz Yunnan beschränkt.[1] Das Hauptverbreitungsgebiet liegt im Westen und im Zentrum von Myanmar.[3]
Die Höhenverbreitung reicht von 500 bis 1560 Meter.[3]
Als Lebensraum nutzt das Irawadi-Hörnchen primär die gemäßigten und subtropischen bis tropischen Waldgebiete in mittleren Höhenlagen. Häufig ist die Art auch in Gärten, in Schilfbeständen am Waldrand oder auch in Bananenplantagen anzutreffen.[1] In Nepal lebt sie in Flusswäldern.[3] In China kommt die Art sympatrisch mit dem etwas größeren Pallashörnchen (C. erythraeus) vor und auch in anderen Teilen des Verbreitungsgebietes lebt sie sympatrisch mit anderen, meist größeren Arten der Baumhörnchen.[1]
Das Irawadi-Hörnchen ist wie alle anderen Arten der Gattung primär baumlebend (arboricol). Es ernährt sich vorwiegend von Pflanzen, überwiegend von Früchten, sowie seltener auch von Insekten. Dabei lebt es in der Regel einzeln, kommt aber auch paarweise vor, und ist tagaktiv. Es nistet sich in Baumhöhlen ein und bekommt einmal im Jahr Junge, wobei ein durchschnittlicher Wurf aus drei bis vier Jungen besteht.[1]
Das Irawadi-Hörnchen wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Echten Schönhörnchen (Callosciurus) eingeordnet, die aus 15 Arten besteht.[4] Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Isidore Geoffroy Saint-Hilaire aus dem Jahr 1833, der ein Individuum aus den Wäldern von Syriam nahe Bago im heutigen Myanmar beschrieb.[4]
Innerhalb der Art werden mit der Nominatform sieben Unterarten unterschieden:[2][4]
Das Irawadi-Hörnchen wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) aufgrund der großen Verbreitung, der wahrscheinlich großen Populationen und der Anpassungsfähigkeit an Lebensraumveränderungen als nicht gefährdet (least concern) eingeordnet. Die Bestände sind wahrscheinlich stabil und potenzielle Gefährdungsursachen sind für diese Art nicht bekannt.[3]
In Südasien besteht die Hauptgefährdung der Art im Verlust an geeigneten Lebensräumen durch die Umwandlung von Waldflächen in landwirtschaftliche Nutzflächen. Weitere Gefährdungsursachen sind der Holzeinschlag, die Ansiedlung von Menschen, Waldbrände sowie die Bejagung für Ernährungszwecke sowie zu medizinischen Verwendungszwecken (in Nepal). Auch in China ist die Art durch Lebensraumverluste gefährdet.[3]
Das Irawadi-Hörnchen (Callosciurus pygerythrus) ist eine Hörnchenart aus der Gattung der Echten Schönhörnchen (Callosciurus). Sie kommt in Süd- und Südostasien vom Südwesten der Provinz Yunnan, Volksrepublik China, sowie dem Nordosten Indiens über Bhutan und Nepal bis in Teile von Bangladesch und Myanmar vor.
It Irrawaddy-iikhoarntsje (Latynske namme: Callosciurus pygerythrus) is in sûchdier út it skift fan 'e kjifdieren (Rodentia), de famylje fan 'e iikhoarntsjes (Sciuridae) en it skaai fan 'e pronkiikhoarntsjes (Callosciurus), dat foarkomt yn Súd- en Súdeast-Aazje.
Dizze soarte is lânseigen yn dielen fan Banglades, eastlik Yndia, Nepal, súdlik Sina en Birma. It Irrawaddy-iikhoarntsje is neamd nei de Irrawaddy, de grutste rivier fan Birma. Hy hat de IUCN-status fan "net bedrige", mei't er yn syn ferspriedingsgebiet noch rûnom foarkomt en om't de populaasje stabyl liket te wêzen.
It Irrawaddy-iikhoarntsje (Latynske namme: Callosciurus pygerythrus) is in sûchdier út it skift fan 'e kjifdieren (Rodentia), de famylje fan 'e iikhoarntsjes (Sciuridae) en it skaai fan 'e pronkiikhoarntsjes (Callosciurus), dat foarkomt yn Súd- en Súdeast-Aazje.
The Irrawaddy squirrel (Callosciurus pygerythrus) or hoary-bellied Himalayan squirrel is a species of rodent in the family Sciuridae.
Irrawaddy squirrels vary in fur color, some squirrels being greyish-brown and reddish-brown, with some squirrels being grizzled. Some squirrels have dark tips of their tails, and pale hip patches. Its head to body length is about 20 centimeters, and its tail length is about 20 centimeters as well. Irrawaddy squirrels weigh approximately 45 grams.
It is native to Bangladesh, China, India, Myanmar, and Nepal. Most squirrels that live in Myanmar live west of the Irrawaddy River. Irrawaddy squirrels can live in a number of types of forests, including deciduous broad-leaved woodland, coniferous evergreen forests, mixed agricultural areas, and secondary growth forests. They can live in lowlands and lower mountainous regions, at around 1500 meters. It is threatened by habitat loss.[3]
Irrawaddy squirrels mainly eat nuts, seeds, fruits, bark, lichen, and various types of vegetation, however some squirrels may eat insects and small vertebrates.
The Irrawaddy squirrel (Callosciurus pygerythrus) or hoary-bellied Himalayan squirrel is a species of rodent in the family Sciuridae.
Callosciurus pygerythrus es una especie de roedor de la familia Sciuridae.
Se encuentran en Bangladés, China, India, Birmania y Nepal.
Se encuentra amenazada de extinción por la pérdida de su hábitat natural.
Callosciurus pygerythrus Callosciurus generoko animalia da. Karraskarien barruko Callosciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Callosciurus pygerythrus Callosciurus generoko animalia da. Karraskarien barruko Callosciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Callosciurus pygerythrus is een zoogdier uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door I. Geoffroy Saint Hilaire in 1832.
De soort komt voor in Bangladesh, China, India, Myanmar en Nepal.
Bronnen, noten en/of referentiesCallosciurus pygerythrus is een zoogdier uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door I. Geoffroy Saint Hilaire in 1832.
Callosciurus pygerythrus[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av I. Geoffroy Saint Hilaire 1831. Den ingår i släktet praktekorrar och familjen ekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Catalogue of Life[5] och Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 7 underarter:[7]
Pälsen är mörkt olivbrun på ovansidan, medan buken har en ljust blågrå päls som på sina ställen kan skifta i orangegrått och krämfärgat. Höfterna har en ljusröd fläck på vardera sidan. Svansen är grå med svart spets, medan frambenen och alla fötterna är grå, mörkare än resten av undersidan. Kroppslängden är 19 till 23 cm, exklusive den 11 till 22 cm långa svansen.[8]
Denna praktekorre förekommer i Nepal, nordöstra Indien, Bhutan, Nepal, Bangladesh samt västra och centrala Burma. En separat population finns i södra delen av den kinesiska provinsen Yunnan.[1]
Arten vistas främst i låga och medelhöga bergstrakter mellan 500 och 1 560 meter över havet. Habitatet utgörs av fuktiga, städsegröna skogar. Callosciurus pygerythrus uppsöker även trädgårdar och odlade områden, speciellt bananplantager och sockerrörssnår.[1]
Individerna är aktiva på dagen och vistas framför allt i trädkronorna.[1] De rör sig främst ensamma, men kan ibland ses i par. Födan består av blommor, gärna från bananplantor, samt insekter.[8]
Honorna får en kull per år med vanligtvis tre eller fyra ungar.[1]
Callosciurus pygerythrus är en däggdjursart som först beskrevs av I. Geoffroy Saint Hilaire 1831. Den ingår i släktet praktekorrar och familjen ekorrar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Sóc Irrawaddy, tên khoa học Callosciurus pygerythrus[3][4][5][6], là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm[7][8]. Loài này được I. Geoffroy Saint Hilaire mô tả năm 1833.[2] Chúng được tìm thấy ở Bangladesh, Trung Quốc, Ấn Độ, Myanmar, và Nepal.[9]
Sóc Irrawaddy, tên khoa học Callosciurus pygerythrus, là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được I. Geoffroy Saint Hilaire mô tả năm 1833. Chúng được tìm thấy ở Bangladesh, Trung Quốc, Ấn Độ, Myanmar, và Nepal.
蓝腹松鼠(学名:Callosciurus pygerythrus)为松鼠科丽松鼠属的动物。分布于孟加拉国,越南,印度,缅甸,尼泊尔以及中国大陆西藏、云南等地,常见于热带森林。该物种的模式产地在缅甸勃固。[2]
蓝腹松鼠(学名:Callosciurus pygerythrus)为松鼠科丽松鼠属的动物。分布于孟加拉国,越南,印度,缅甸,尼泊尔以及中国大陆西藏、云南等地,常见于热带森林。该物种的模式产地在缅甸勃固。
이라와디다람쥐(Callosciurus pygerythrus)는 다람쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. 방글라데시와 중국, 인도, 미얀마, 네팔에서 발견된다. 7종의 아종이 알려져 있다.[2] 서식지 감소로 위협을 받고 있다.