Macropis fulvipes ist eine Biene aus der Familie der Melittidae.
Die Bienen haben eine Körperlänge von 8 bis 9 Millimetern (Weibchen) bzw. 8 Millimeter (Männchen). Die Weibchen sind schwarz. Am Kopf, dem Thorax sind sie locker gelbbraun, auf dem Mesonotum schwärzlich behaart. Die Schienenbürste (Scopa) ist weiß. Die Fersenglieder (Metatarsen) der Hinterbeine sind innen und häufig auch außen rotbraun behaart. Solche Behaarung haben auch die Schienen (Tibien) und die Fersenglieder der mittleren Beine. Das erste und zweite Tergit ist fast unbehaart und glänzend. Das dritte und vierte Tergit hat am Ende weißliche Haarbinden, von denen die erste in der Mitte schmal unterbrochen ist. Die Männchen sind gelbgrau behaart. Ihr Gesicht hat eine gelbe Zeichnung. Auf dem dritten bis fünften Tergit befinden sich weißliche Haarbinden, von denen die erste in der Mitte unterbrochen ist. Die Schenkel (Femora) und Schienen der Hinterbeine sind verdickt, deshalb auch Schenkelbienen genannt, die Schienen sind beim äußeren Sporn zu einer Spitze verlängert.
Die Art ist in Europa, nördlich bis in den Süden Finnlands verbreitet, sie fehlt jedoch in England. Sie besiedelt Waldgebiete, aber auch Gärten. Das besondere an dieser Art und auch der ganzen Gattung ist, dass diese Bienen fettes Öl aus Blüten des Gilbweiderichs (Lysimachia) sammeln. Pollen wird auch ausschließlich von den ölproduzierenden Gilbweidericharten gesammelt, zur Eigenversorgung fliegen die Bienen Nektarpflanzen an. Das Öl wird benutzt um zum einen Brutzellen, die in der Erde angelegt werden, mit dem Öl auszukleiden und gegen Feuchtigkeit bzw. Austrocknung zu schützen, und zum anderen wird das Öl benutzt, um mit dem Pollen gemischt das Larvenbrot herzustellen. Die Tiere fliegen von Mitte Juni bis Ende August. Kuckucksbiene der Art ist Epeoloides coecutiens.
Macropis fulvipes ist eine Biene aus der Familie der Melittidae.
De bruine slobkousbij (Macropis fulvipes) is een vliesvleugelig insect uit de familie Melittidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1804 door Fabricius.[1]
Bronnen, noten en/of referenties
Macropis fulvipes[3][4] är en biart som först beskrevs av Fabricius 1804. Macropis fulvipes ingår i släktet lysingbin, och familjen sommarbin.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]
Kroppen har svart grundfärg med övervägande gulbrun behåring på huvud och mellankropp. Pälsen hos honorna är glesare än hos hanarna. 3:e och 4:e tergiterna (ovansidans bakkroppssegment) hos honorna, 3:e till 5:e hos hanarna, har vita hårfransar i bakkanterna. Honorna har ljusgula pollenkorgar på bakskenbenen, medan hanarna har gult ansikte. Honan blir 8 till 9 mm lång, hanen inte mer än 8 mm.[7]
Biet lever i habitat som skogsbryn och -gläntor, parker och trädgårdar. Arten samlar inte bara pollen utan även växtoljor till sina larver; i detta födosök är den starkt specialiserad till lysingväxter, främst penningblad och praktlysing. Nektar för eget bruk hämtar den emellertid från många olika blommor. Flygtiden varar från juni till augusti; honorna slutar senare än hanarna.[7]
Honan gräver ut ett larvbo i jorden, främst i sluttningar som lodräta lerväggar, flodbankar eller sluttande ängsmark. Hon lägger ett ägg i varje larvcell; dessa provianteras sedan med en blandning av insamlade växtoljor och pollen samt tillsluts med ett vaxliknande sekret. Avkomman övervintrar som vilolarver i puppkokongerna. Det är osäkert om arten har någon kleptoparasit, men man antar att Epeoloides coecutiens snyltar på bona.[7]
Macropis fulvipes finns i större delen av Europa upp till södra Finland[7][8]. Utbredningen fortsätter österut genom Centralasien[8].
Macropis fulvipes är en biart som först beskrevs av Fabricius 1804. Macropis fulvipes ingår i släktet lysingbin, och familjen sommarbin. Inga underarter finns listade.
Macropis fulvipes là một loài ong trong họ Melittidae. Loài này được Fabricius miêu tả khoa học đầu tiên năm 1804.[1]
Macropis fulvipes là một loài ong trong họ Melittidae. Loài này được Fabricius miêu tả khoa học đầu tiên năm 1804.