Sidenbin eller slembin (Colletes) är ett släkte i insektsordningen steklar och överfamiljen bin.
Sidenbin har en längd på mellan 7 och 16 millimeter. Kroppen är svartaktig och täckt med brun till gråaktig behåring på mellankroppen. I bakkanten på tergiterna (segmenten på bakkroppens ovansida) har arterna ljusa hårband som ger bakkroppen ett randigt utseende. Antennerna är bakåtböjda på stillasittande individer, och tungan har kluven spets, något som är unikt för släktet.[1]
Sidenbina är solitära, varje hona gräver ut sina egna bon. Emellertid är det vanligt att flera honor anlägger sina bon i stora kolonier som kan omfatta flera tusen bon. Honan gräver ut sina bo i marken, ofta i solig, sandig mark. Det förekommer också att murbruk eller porös sandsten används för bona. Ett bo innehåller flera larvceller på rad.[1] Honan klär larvcellernas väggar med ett plastliknande, skyddande lager, som består av ett sekret som avsöndas på en spunnen silkeshinna.[2] Sekretet är en naturlig polyester av laktoner från två olika hydroxisyror, som bildas i den så kallade Dufour-körteln som finns i bakkroppen i anslutning till gadden.[3] Hinnan får ett sidenliknande utseende när sekretet har stelnat, därav det svenska namnet. Honan förser den färdiga cellen med ett lager av pollen och nektar som föda åt larven. Till sist sätter hon fast ägget i cellens tak och försluter denna.[1] Sidenbina är ofta oligolektiska, det vill säga de hämtar vanligen nektar och pollen från ett begränsat antal blomarter. De parasiteras av blodbin och filtbin.[4]
Det finns 8 svenska arter (alla med svenska trivialnamn nedan) varav 2 är rödlistade.[4] Släktet finns i alla världsdelar utom den australiska regionen, Sydöstasien, Madagaskar och Antarktis. Antalet beskrivna arter är 469 (2012), men man uppskattar totalantalet arter till omkring 700.[5] Av dessa finns 58 arter i Europa.[1]
Av de 469 beskrivna arterna har Catalogue of Life listat 462:[6]