Isoodon Desmarest 1817

Isoodon és un gènere de bàndicuts que conté les següents quatre espècies:

• Bàndicut daurat, Isoodon auratus
• I. fusciventer
• Bàndicut bru septentrional, Isoodon macrourus
• Bàndicut bru meridional, Isoodon obesulus

Enllaços externs

• ARKive - imatges i filmacions del bàndicut daurat (Isoodon auratus)

Die Kurznasenbeutler (Isoodon) sind eine Beuteltiergattung aus der Ordnung der Nasenbeutler. Die Gattung wird in vier Arten eingeteilt, den Großen Kurznasenbeutler (Isoodon macrourus), den Kleinen Kurznasenbeutler (I. obesulus), den Goldenen Kurznasenbeutler (I. auratus) und Isoodon fusciventer.

Beschreibung

Kurznasenbeutler erinnern im Körperbau an große Ratten. Wie bei allen Nasenbeutlern ist die verlängerte Schnauze typisch, ihr Schädel ist aber breiter als beispielsweise der der Langnasenbeutler. Ihr raues Fell ist an der Oberseite braun, orange oder gelb gefärbt, die Unterseite ist gelbgrau. Diese Tiere erreichen eine Kopf-Rumpf-Länge von 21 bis 47 Zentimetern, eine Schwanzlänge von 8 bis 21 Zentimetern und ein Gewicht von 0,3 bis 3 Kilogramm.

Verbreitung und Lebensweise

Diese Tiere sind (oder waren früher) über weite Teile Australiens verbreitet, der Große Nasenbeutler lebt außerdem als einziger Australischer Nasenbeutler auch im südlichen Neuguinea. Sie bewohnen eine Reihe von Habitaten, darunter offene Wälder, buschbestande Savannen und auch Grasländer in der Nähe von Sümpfen oder Gewässern, allerdings meiden sie das trockene Innere des Kontinents. Sie sind nachtaktiv, tagsüber schlafen sie in selbsterrichteten Nestern aus Zweigen, Gräsern und Blättern, die sie am Boden, oft auch in Erdhöhlen oder hohlen Baumstämmen errichten. In der Nacht gehen sie auf Nahrungssuche, wobei sie Trampelpfade im hohen Gras oder im Buschwerk errichten. Bei ihrer Nahrungsaufnahme sind sie nicht wählerisch sind, sie nehmen Insekten, Würmer, Früchte, Samen und Pilze zu sich.

Kurznasenbeutler sind ausgesprochene Einzelgänger, die auf Artgenossen aggressiv reagieren. Sie bewohnen ein Revier in der Größe von einem bis sechs Hektar, das sie mit Duftdrüsen markieren und vehement verteidigen.

Fortpflanzung

Die Weibchen haben einen gut entwickelten, nach hinten geöffneten Beutel mit acht Zitzen. In wärmeren Regionen können sie das ganze Jahr, im kühleren Süden Australiens nur zwischen Mai und Februar Nachwuchs zur Welt bringen. Das Weibchen kann mehrmals pro Jahr gebären (zwei- bis fünfmal), die Tragzeit zählt mit zwölf Tagen zu den kürzesten aller Säugetiere. Die Wurfgröße beträgt im Durchschnitt zwei bis vier, manchmal kommen bis zu sieben Jungtiere zur Welt, von denen meist aber nur vier überleben. Die Jungtiere bleiben für sieben bis acht Wochen im Beutel, werden mit acht bis zehn Wochen entwöhnt und sind mit vier Monaten geschlechtsreif. Die Lebenserwartung ist kurz und beträgt zwei bis drei, in Ausnahmefällen bis zu vier Jahre.

Bedrohung

Die Hauptbedrohungen der Kurznasenbeutler stellen der Verlust ihres Lebensraumes durch Umwandlung in Viehweiden sowie die Nachstellung durch eingeschleppte Räuber wie Füchse oder Katzen dar. Ihre Verbreitungsgebiete sind zerstückelt und stellen nur mehr einen kleinen Teil des früheren Umfanges dar.

Die Arten

• Der Große Kurznasenbeutler (Isoodon macrourus) ist die größte und am weitesten verbreitete Art. Er erreicht eine Kopfrumpflänge von 30 bis 47 Zentimeter und ein Gewicht von bis zu 3,1 Kilogramm. Sein Fell ist hellbraun und oft mit schwarzen Musterungen versehen. Er bewohnt die nördliche und östliche Küstenregion Australiens (vom nördlichen Western Australia bis ins östliche New South Wales) und lebt außerdem im südlichen Neuguinea. Duftdrüsen an Ohr, Mund, Beutel und Kloake dienen zur Kennzeichnung des Territoriums.
• Der Kleine Kurznasenbeutler (Isoodon obesulus) ist mit einer Kopfrumpflänge von 28 bis 36 Zentimetern und einem Gewicht von 0,4 bis 1,8 Kilogramm etwas kleiner. Sein Verbreitungsgebiet ist zweigeteilt, zum einen lebt er im südöstlichen South Australia, im südöstlichen New South Wales, in Victoria sowie auf Tasmanien, zum anderen auf der Kap-York-Halbinsel. Sein Fell ist bräunlich, oft mit orangegelben Sprenkelungen. Seit Ankunft der Europäer hat die Art 50 bis 90 Prozent ihres Verbreitungsgebietes verloren, welches sich heute stark zerstückelt zeigt. Die Tiere der Kap-York-Halbinsel, meist als Unterart eingeordnet, werden manchmal als eigene Art (Isoodon peninsulae) geführt.
• Isoodon fusciventer galt bis vor kurzem als Unterart des Kleinen Kurznasenbeutlers, wird seit 2018 aber als eigenständige Art geführt. Er lebt im südwestlichen Western Australia.^[1]
• Der Goldene Kurznasenbeutler (Isoodon auratus) ist die kleinste und seltenste Art und durch das gelbliche Fell charakterisiert. Er erreicht eine Kopfrumpflänge von 21 bis 30 Zentimetern und ein Gewicht von 0,3 bis 0,7 Kilogramm. Früher war die Art in weiten Teilen des westlichen und südlichen Australiens verbreitet, heute kommt sie nur mehr in der Kimberley-Region im nördlichen Western Australia sowie auf mehreren Inseln vor der australischen Küste vor. Die IUCN listet sie als „gefährdet“ (vulnerable). Vor allem verwilderte Hauskatzen haben die Populationen erheblich reduziert.^[2]

Literatur

• Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Belege

1. ↑ Kenny Travouillon & Matthew J. Phillips, 2018. Total evidence analysis of the phylogenetic relationships of bandicoots and bilbies (Marsupialia: Peramelemorphia): reassessment of two species and description of a new species. Zootaxa 4378 (2), 224–256.
2. ↑ Felis catus. In: Datenbank der „100 of the World's Worst Invasive Alien Species“ der „Invasive Species Specialist Group“ der IUCN, abgerufen am 30. Mai 201.

The short-nosed bandicoots (genus Isoodon) are members of the order Peramelemorphia. These marsupials can be found across Australia, although their distribution can be patchy. Genetic evidence suggests that short-nosed bandicoots diverged from the related long-nosed species around eight million years ago, during the Miocene epoch, and underwent a rapid diversification around three million years ago, during the late Pliocene.^[2]

Species and subspecies

While the IUCN lists only three species in this genus,^[3] as many as five species in this genus with the two subspecies of I. obesulus raised to full species.^[4]

• Golden bandicoot, Isoodon auratus
• Northern brown bandicoot, Isoodon macrourus
• Southern brown bandicoot, Isoodon obesulus
  • Quenda or Western brown bandicoot, Isoodon obesulus fusciventer^[5]
  • Cape York brown bandicoot, Isoodon obesulus peninsulae

References

Isoodon un género de marsupiales peramelemorfos de la familia Peramelidae que incluye cuatro especies conocidas vulgarmente como bandicuts hociquicortos.

Especies

Se han descrito las siguientes especies:^[1]​

• Isoodon auratus
• Isoodon macrourus
• Isoodon obesulus

Referencias

Le bandicoot à nez court (le genre Isoodon ; en anglais : short-nosed bandicoot) est un genre de marsupiaux faisant partie de l'ordre des Peramelemorphia.

Ce genre comprend trois espèces.

On a retrouvé des fossiles d'une espèce disparue : Ischnodon australis.

Liste des espèces et sous-espèces

Selon NCBI (18 juin 2011)^[1] :

• Isoodon auratus
  • sous-espèce Isoodon auratus barrowensis
• Isoodon macrourus
  • sous-espèce Isoodon macrourus macrourus
  • sous-espèce Isoodon macrourus moresbyensis
• Isoodon obesulus
  • sous-espèce Isoodon obesulus affinis
  • sous-espèce Isoodon obesulus fusciventer
  • sous-espèce Isoodon obesulus nautica
  • sous-espèce Isoodon obesulus obesulus
  • sous-espèce Isoodon obesulus peninsulae

Liste d'espèces

Selon ITIS (18 juin 2011)^[2] :

• Isoodon auratus (Ramsay, 1887) — bandicoot doré.
• Isoodon macrourus (Gould, 1842) — bandicoot brun du Nord.
• Isoodon obesulus (Shaw, 1797) — bandicoot brun du Sud

Notes et références

Isoodon Desmarest, 1817 è il genere dell'ordine dei Peramelemorfi che comprende i cosiddetti bandicoot dal naso corto. Vi appartengono tre specie:

• Bandicoot dorato, Isoodon auratus
• Bandicoot bruno settentrionale, Isoodon macrourus
• Bandicoot bruno meridionale, Isoodon obesulus

Note

Kortneusbuideldassen (Isoodon) zijn een geslacht van echte buideldassen (Peramelidae) dat voorkomt in Australië en zuidelijk Nieuw-Guinea. Dit geslacht is het nauwst verwant aan de spitsneusbuideldassen (Perameles) en is vroeger ook wel bekend geweest onder de naam Thylacis.

Deze buideldassen hebben een relatief korte neus en staart. De bovenkant van het lichaam is grijs tot roodbruin, de onderkant vuilwit tot gelig. De kop-romplengte bedraagt 190 tot 470 mm, de staartlengte 80 tot 210 mm en het gewicht 250 tot 3000 g.

Net als andere buideldassen zijn kortneuzen 's nachts actief, solitair, territoriaal en agressief en leven ze op de grond. Ze graven in de bodem naar voedsel (onder andere geleedpotigen, wortels en fruit).

Er zijn drie soorten:

• Isoodon auratus (Gouden kortneusbuideldas) (noordwestelijk en noordelijk Australië)
• Isoodon macrourus (Grote kortneusbuideldas) (noordelijk en oostelijk Australië en zuidelijk Nieuw-Guinea)
• Isoodon obesulus (Gewone kortneusbuideldas) (zuidelijk en noordoostelijk Australië)

Literatuur

• Groves, C.P. 2005. Order Peramelemorphia. Pp. 38-42 in Wilson, D.E. & Reeder, D.M. (eds.). Mammal Species of the World: A taxonomic and geographic reference. 3rd ed. Baltimore: The Johns Hopkins University Press, Vol. 1: pp. i-xxxv+1-743; Vol. 2: pp. i-xvii+745-2142. ISBN 0 8018 8221 4
• Menkhorst, P. & Knight, F. 2001. A Field Guide to the Mammals of Australia. South Melbourne: Oxford University Press, x+269 pp. ISBN 0 19 550870 X

Krótkonos^[4] (Isoodon) – rodzaj niewielkiego ssaka z podrodziny jamrajów (Peramelinae) w rodzinie jamrajowatych (Peramelidae).

Zasięg występowania

Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Australii^[5].

Morfologia

Długość ciała 19–47 cm, długość ogona 8,4–21,5 cm; masa ciała 0,25–3,1 kg (samce są znacznie większe i cięższe od samic)^[5].

Systematyka

Etymologia

• Isoodon: gr. ισος isos – równy, podobny; οδους odous, οδοντος odontos – ząb^[6].
• Thylacis: gr. θυλαξ thulax – kieszonka, woreczek^[7].

Podział systematyczny

Do rodzaju należą następujące gatunki^[4][8][5]:

• Isoodon obesulus – krótkonos brązowy
• Isoodon auratus – krótkonos złocisty
• Isoodon macrourus – krótkonos wielkoogonowy

Uwagi

Przypisy

Bibliografia

1. T.S. Palmer: Index Generum Mammalium: a List of the Genera and Families of Mammals. Waszyngton: Government Printing Office, 1904, s. 71-718, seria: North American Fauna. (ang.)

Isoodon é um gênero marsupial da família Peramelidae. Pode ser encontrado na Nova Guiné, Austrália, Tasmânia e ilhas adjacentes.

Espécies

• Isoodon auratus (Ramsay, 1887) - Bandicoot-dourado
• Isoodon macrourus (Gould, 1842) - Bandicoot-marrom-do-norte
• Isoodon obesulus (Shaw, 1797) - Bandicoot-marrom-do-sul

Referências

• GROVES, C. P. Order Peramelemorphia. In: WILSON, D. E.; REEDER, D. M. (Eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference. 3. ed. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2005. v. 1, p. 38-42.

Kortnästa punggrävlingar (Isoodon) är ett släkte i familjen punggrävlingar. De flesta zoologer räknar tre arter till släktet.

Kännetecken

Dessa djur påminner i kroppsbyggnaden om råttor. Liksom alla andra punggrävlingar har de en långdragen nos, men deras skalle är bredare än hos till exempel australiska näspunggrävlingar.^[1] Den grova pälsen är på ovansidan brun, gul eller orange, undersidan är gulgrå. Arternas kroppslängd (huvud och bål) ligger mellan 21 och 47 centimeter, svanslängden mellan 8 och 21 centimeter och vikten mellan 0,3 och 1,3 kilogram.^[1]

Utbredning och levnadssätt

Arternas ursprungliga utbredningsområde täckte stora delar av Australien. Isoodon macrourus förekommer dessutom i södra Nya Guinea. Kortnästa punggrävlingar lever i olika habitat, däribland öppna skogar, savanner med några buskar och annan gräsmark i närheten av träsk eller vattenansamlingar.^[1] De undviker vanligen Australiens centrala torra delar. De är främst aktiva på natten och vilar på dagen i självbyggda bon av kvistar, gräs och löv som de gömmer bland vegetationen eller i håligheter i träd och på marken.^[1] När de letar efter föda skapar de stigar genom att trampa ned växtligheten. Kortnästa punggrävlingar är allätare och livnär sig bland annat av insekter och maskar,^[1] samt av frukter, frön, rötter och svampar.^[2]

Utanför parningstiden lever varje individ ensam och de är aggressiva mot artfränder. Deras revir är mellan 1 och 6 hektar stort.^[1] Gränsen markeras med vätska från doftkörtlarna och försvaras aktivt.^[1]

Fortplantning

Honor har en väl utvecklad pung (marsupium) med öppningen bakåt och åtta spenar.^[1] I varma regioner sker födelsen hela året, i kalla områden i södra Australien bara när det är tillräckligt varmt. Honor kan ha två till fem kullar per år. Dräktigheten varar bara omkring 12 dagar och är en av de kortaste bland alla däggdjuren.^[1] Per kull föds vanligen två till fyra ungar men ibland upp till sju ungar. Ungarna stannar sju till åtta veckor i pungen, de dias åtta till tio veckor och efter cirka fyra månader är ungarna könsmogna.^[1] Livslängden är med två till tre år, i undantagsfall upp till fyra år, jämförelsevis kort.^[1]

Hot

Kortnästa punggrävlingar hotas främst av förstöringen av levnadsområdet som omvandlas till jordbruks- eller betesmark. Dessutom jagas de av införda rovdjur som katter och rödrävar. Utbredningsområdet är delat i flera avsnitt och betydligt mindre än för hundra år sedan.^[3]

Arter

Enligt Wilson & Reeder (2005) utgörs släktet av tre arter.^[3][4]

• Isoodon macrourus är den största arten och har det största utbredningsområde. Den når en kroppslängd mellan 30 och 47 centimeter samt en vikt från 0,5 upp till 3,1 kilo. Arten förekommer längs kusten i norra och östra Australien samt på södra Nya Guinea.^[1] Isoodon macrourus har doftkörtlar vid öronen, munnen, pungen och kloaköppningen.
• Isoodon obesulus blir mellan 28 och 36 centimeter lång samt 0,4 till 1,6 kilo tung. Av arten finns populationer längs södra Australiens kustlinje, på Tasmanien och på Kap Yorkhalvön.^[1] Pälsen är gul-orange. Efter européernas ankomst i Australien minskade artens utbredningsområde med 50 till 90 procent. Populationen på Kap Yorkhalvön räknas ibland som självständig art, Isoodon peninsulae.^[1]
• Isoodon auratus är den minsta arten och kännetecknas av en gul päls. Arten blir 21 till 30 centimeter lång och 0,3 till 0,7 kilo tung.^[1] Utbredningsområdet sträckte sig tidigare över stora delar av västra och södra Australiens kustlinje. Idag finns arten bara i regionen Kimberley i norra Western Australia samt på några öar i samma region. IUCN listar arten som sårbar (vulnerable).

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 30 april 2010.

Noter

1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Nowak, R. M. (1999) s.73/75
2. ^ M. Norlin (13 april 2012). ”Golden bandicoot” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Isoodon_auratus/. Läst 9 april 2013.
3. ^ [a b] Isoodon på IUCN:s rödlista, besökt 1 augusti 2010.
4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Isoodon” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

Tryckta källor

• Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Kortnästa punggrävlingar.
  Bilder & media
• Ytterligare information om Isoodon auratus, Isoodon macrourus och Isoodon obesulus på Animal Diversity Web (engelska)

• 1 Опис
• 2 Спосіб життя
• 3 Розповсюдження
• 4 Джерела

Isoodon là một chi động vật có vú trong họ Peramelidae, bộ Peramelemorphia. Chi này được Desmarest miêu tả năm 1817.^[1] Loài điển hình của chi này là Didelphis obesula Shaw, 1797.

Các loài

Chi này gồm các loài:

• Isoodon auratus
• Isoodon macrourus
• Isoodon obesulus

Hình ảnh

Chú thích

Tham khảo

Bài viết liên quan đến động vật có vú này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.

• x
• t
• s

• Thylacis Haltenorth (1958)

• 1 Виды и распространение
• 2 Внешний вид
• 3 Образ жизни
• 4 Размножение
• 5 Примечания

短鼻袋狸屬（Isoodon, 短鼻袋狸），哺乳綱的一屬，屬於袋狸科，而與短鼻袋狸屬（短鼻袋狸）同科的動物尚有兔耳袋狸屬（兔耳袋狸）、袋狸屬（帶袋狸）、豚足袋狸屬（豚足袋狸）等之數種哺乳動物。

짧은코반디쿠트는 반디쿠트목의 짧은코반디쿠트속(Isoodon)에 속하는 유대류의 총칭이다. 퀸즐랜드와 뉴사우스웨일스, 빅토리아 주, 올버니 등에서 발견된다.

하위 종

3종으로 이루어져 있다.

• 황금반디쿠트 (Isoodon auratus)
• 북부갈색반디쿠트 (Isoodon macrourus)
• 남부갈색반디쿠트 (Isoodon obesulus)

각주