La musaranya gegant (Sorex mirabilis) és una espècie de musaranya que viu al nord-est asiàtic. Els exemplars adults mesuren 7,4-9,4 cm de cos, amb una cua de 6,3-7,1 cm. Viu als vessants rocallosos de muntanyes de la península de Corea, el nord-est de la Xina i l'Extrem Orient Rus. És un animal rar i se sap poca cosa de la seva ecologia.[1]
La musaranya gegant (Sorex mirabilis) és una espècie de musaranya que viu al nord-est asiàtic. Els exemplars adults mesuren 7,4-9,4 cm de cos, amb una cua de 6,3-7,1 cm. Viu als vessants rocallosos de muntanyes de la península de Corea, el nord-est de la Xina i l'Extrem Orient Rus. És un animal rar i se sap poca cosa de la seva ecologia.
Die Ussuri-Spitzmaus (Sorex mirabilis) ist die größte Spitzmausart aus der Gattung der Rotzahnspitzmäuse (Sorex). Sie kommt in Teilen Russlands in der Region Primorje, dem Norden der Volksrepublik China und dem Norden Koreas vor.
Mit einer Kopf-Rumpf-Länge von 7,4 bis 9,2 Zentimetern und einem Gewicht von 11 bis 14 Gramm zählt die Ussuri-Spitzmaus zu den großen Spitzmausarten und ist die größte Art der Rotzahnspitzmäuse. Der Schwanz erreicht eine Länge von 63 bis 73 Millimetern – und ist damit nur wenig kürzer als der Restkörper – der Hinterfuß von 16 bis 18 Millimetern.[1] Die Rückenfärbung ist eisengrau und unterscheidet sich nicht von der grauen Bauchseite.
Der Schädel hat eine Gesamtlänge von mehr als 23 Millimetern. Wie die meisten Arten der Gattung besitzt die Art im Oberkiefer pro Hälfte einen Schneidezahn (Incisivus) und danach fünf einspitzige Zähne, einen Vorbackenzahn (Praemolar) und drei Backenzähne (Molares). Im Unterkiefer besitzt sie dagegen einen einzelnen Eckzahn (Caninus) hinter dem Schneidezahn. Insgesamt verfügen die Tiere damit über ein Gebiss aus 32 Zähnen. Die Zahnwurzeln sind wie bei den meisten Rotzahnspitzmäusen rot gefärbt. Der zweite einspitzige Zahn des Oberkiefers kann kleiner oder größer als der erste sein, der vierte ist größer als der dritte, aber immer kleiner als der erste und zweite.[1]
Das Genom der Ussuri-Spitzmaus besteht aus einem diploiden Chromosomensatz aus 2n=38 (FN=66).[2]
Das Verbreitungsgebiet der Ussuri-Spitzmaus befindet sich im äußersten Nordosten des asiatischen Kontinents. Die Art kommt in Teilen Russlands in der Region Primorje, dem Norden der Volksrepublik China und dem Norden Koreas vor.[3] In China beschränken sich die Vorkommen auf den äußersten Norden in den Provinzen Heilongjiang und Jilin.[1]
Über die Lebensweise der Ussuri-Spitzmaus liegen nur sehr wenige Daten vor und sie wird nur sehr selten dokumentiert. Der Lebensraum besteht vor allem aus primärem Laubwald sowie Mischwäldern, dabei lebt die Art in Talgebieten und an Berghängen. Die Aktivitätsraten sind höher als bei anderen Rotzahnspitzmäusen. Wie alle Spitzmäuse ernähren sich auch diese Arten von wirbellosen Tieren, vor allem von Regenwürmern und Insekten sowie deren Larven, teilweise jedoch auch vom Fleisch kleinerer Nagetiere; insgesamt konsumiert eine Sorex mirabilis durchschnittlich 214,2 % ihres Körpergewichts täglich. Pro Jahr gibt es eine Fortpflanzungsperiode und damit einen Wurf, in besseren Jahren können ausnahmsweise auch zwei Würfe vorkommen. Jungtiere werden ab August beobachtet, die Geschlechtsreife erreichen sie mit der ersten Warmzeit nach ihrer Geburt.[1][3]
Die Ussuri-Spitzmaus wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Rotzahnspitzmäuse (Sorex) eingeordnet, die aus etwa 80 Arten besteht.[2] Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von dem russischen Mammalogen Sergei Iwanowitsch Ognjow aus dem Jahr 1937, der ein Individuum von dem russischen Fluss Kamenka, einem Nebenfluss des Ussuri, beschrieb.[2] Innerhalb der Gattung wird die Art in die monotypische und nach Ognev benannte Untergattung Ognevia eingeordnet. Teilweise wurde sie als konspezifisch zu der Pazifischen Spitzmaus (S. pacificus) betrachtet, gilt jedoch aufgrund zahlreicher Merkmale heute als eigenständige Art. Eine nähere Verwandtschaft mit der Alpenspitzmaus (S. alpinus) wird teilweise aufgrund der Genitalmorphologie vermutet.[2]
Innerhalb der Art werden neben der Nominatform Sorex mirabilis mirabilis keine weiteren Unterarten unterschieden.[2]
Von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) wird die Ussuri-Spitzmaus aufgrund fehlender Daten nicht eingeordnet und wird als „data deficient“ gelistet.[3]
Die Ussuri-Spitzmaus (Sorex mirabilis) ist die größte Spitzmausart aus der Gattung der Rotzahnspitzmäuse (Sorex). Sie kommt in Teilen Russlands in der Region Primorje, dem Norden der Volksrepublik China und dem Norden Koreas vor.
The Ussuri shrew (Sorex mirabilis), also known as the giant shrew,[3] is a species of shrew found in Northeast Asia. An adult Ussuri shrew has a total length including the tail of 137 to 170 mm (5.4 to 6.7 in). It is found in valleys and on the forested slopes of mountains in the Korean Peninsula, northeastern China, and the Russian Far East. It is rarely observed, and its ecology is largely unknown.[4]
This is the largest shrew in the genus Sorex and grows to a head-and-body length of 74 to 97 mm (2.9 to 3.8 in) with a tail of 63 to 73 mm (2.5 to 2.9 in). The hind foot is 16 to 18 mm (0.6 to 0.7 in) long and the weight is 11 to 14 g (0.4 to 0.5 oz). Both the dorsal pelage and the underparts are iron grey.[5] The large size, robust tail and various details of the dentition help to distinguish this shrew from other species.[3]
The Ussuri shrew is native to northeastern China, northeastern Korea and southeastern Russia. It inhabits both broadleaf and mixed coniferous/broadleaved forests in valleys and on hillsides, and is present on mountains in South Korea at altitudes of over 1,500 m (5,000 ft). It prefers moist locations and also occurs in marshes at higher altitudes.[2][3]
The Ussuri shrew is a terrestrial species and creates burrows. Although it also eats insects, other invertebrates and carrion, about 82% of its diet consists of earthworms, and because of their relatively low nutritional value, it needs to eat more than twice its bodyweight each day.[3][5] It is presumed to nest underground but its breeding habits are little known. There is normally one litter per year and by August, the young are sometimes caught in traps. A second litter may be born when circumstances permit, and the young become sexually mature at 11 months of age.[3][5]
The International Union for Conservation of Nature does not have enough information on this species to rate its conservation status, and has listed it as being "data deficient". However, the Ussuri shrew has a wide range and, despite being a rarely seen and poorly known species, when more information becomes available, it may turn out to be of "least concern".[2]
The Ussuri shrew (Sorex mirabilis), also known as the giant shrew, is a species of shrew found in Northeast Asia. An adult Ussuri shrew has a total length including the tail of 137 to 170 mm (5.4 to 6.7 in). It is found in valleys and on the forested slopes of mountains in the Korean Peninsula, northeastern China, and the Russian Far East. It is rarely observed, and its ecology is largely unknown.
Sorex mirabilis Sorex generoko animalia da. Lehen Insectivora edo Soricomorpha deitzen zen taldearen barruan daude. Gaur egun Lipotyphla deitzen den taldearen barruko Soricinae azpifamilia eta Soricidae familian sailkatuta dago.
Sorex mirabilis Sorex generoko animalia da. Lehen Insectivora edo Soricomorpha deitzen zen taldearen barruan daude. Gaur egun Lipotyphla deitzen den taldearen barruko Soricinae azpifamilia eta Soricidae familian sailkatuta dago.
Sorex mirabilis is een zoogdier uit de familie van de spitsmuizen (Soricidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Sergej I. Ognjov in 1937.[1][2]
Sorex mirabilis is de grootste soort uit de onderfamilie der roodtandspitsmuizen (Soricinae).[2] De soort heeft een kop-romplengte van 74 tot 97 mm en een staartlengte van 63 à 70 cm. De vacht is grijsbruin.[3]
De soort komt voor in Noord-Korea, de provincies Jilin en Heilongjiang in het noordoosten van China en de regio Primorski in het Russische Verre Oosten. Wordt aangetroffen in onaangeraakte loof- en gemengde bossen op hellingen en in valleien.[1][2]
Sorex mirabilis is een zoogdier uit de familie van de spitsmuizen (Soricidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Sergej I. Ognjov in 1937.
Sorex mirabilis[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Sergej Ognew 1937. Sorex mirabilis ingår i släktet Sorex och familjen näbbmöss.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 74 till 97 mm, en svanslängd av 63 till 73 mm och en vikt mellan 11 och 14 g. Den har grå päls på ovansidan och det finns ingen tydlig gräns mot den något ljusare undersidan. I varje halva av överkäken förekommer en framtand och sedan fem tänder med en spets. Därtill kommer kindtänderna. Linjen som bildas av tänderna på varje sida av överkäken är 10 mm lång.[6]
Denna näbbmus förekommer i östra delen av ryska Sibirien, i nordöstra Kina, i Nordkorea och kanske i Sydkorea. Arten hittas främst i dalgångar i bergstrakter som är täckta av löv- eller blandskogar. Den äter daggmaskar och andra ryggradslösa djur samt kadaver av gnagare. Liksom andra näbbmöss har arten en hög ämnesomsättning och den äter mer än två gånger sin egen vikt per dag. Honor har en eller sällan två kullar under sommaren. Ungarna blir könsmogna efter första vintern.[1]
Sorex mirabilis är en däggdjursart som beskrevs av Sergej Ognew 1937. Sorex mirabilis ingår i släktet Sorex och familjen näbbmöss. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 74 till 97 mm, en svanslängd av 63 till 73 mm och en vikt mellan 11 och 14 g. Den har grå päls på ovansidan och det finns ingen tydlig gräns mot den något ljusare undersidan. I varje halva av överkäken förekommer en framtand och sedan fem tänder med en spets. Därtill kommer kindtänderna. Linjen som bildas av tänderna på varje sida av överkäken är 10 mm lång.
Denna näbbmus förekommer i östra delen av ryska Sibirien, i nordöstra Kina, i Nordkorea och kanske i Sydkorea. Arten hittas främst i dalgångar i bergstrakter som är täckta av löv- eller blandskogar. Den äter daggmaskar och andra ryggradslösa djur samt kadaver av gnagare. Liksom andra näbbmöss har arten en hög ämnesomsättning och den äter mer än två gånger sin egen vikt per dag. Honor har en eller sällan två kullar under sommaren. Ungarna blir könsmogna efter första vintern.
Країни поширення: Китай, Північна Корея, Росія.
Голова й тіло довжиною 74—97 мм, хвіст 63—73 мм, задні ступні 16—18 мм, вага 11—14 гр.
Загрози цьому виду невідомі. Цей вид зустрічається в деяких охоронних територіях.
Sorex mirabilis là một loài động vật có vú trong họ Chuột chù, bộ Soricomorpha. Loài này được Ognev mô tả năm 1937.[2]
Phương tiện liên quan tới Sorex mirabilis tại Wikimedia Commons
Sorex mirabilis là một loài động vật có vú trong họ Chuột chù, bộ Soricomorpha. Loài này được Ognev mô tả năm 1937.
Гигантская бурозубка[1][2] (лат. Sorex mirabilis) — млекопитающее семейства землеройковых. Одна из самых крупных бурозубок.
Гигантская бурозубка — эндемичное животное Дальнего Востока. Распространена в южной части Приморского края, северо-восточном Китае и в северной части Корейского полуострова.
Является одним из самых крупных представителей рода бурозубок — длина тела достигает почти 10 см, вес — до 14 г. Окраска тела коричневато-бурая, на нижней стороне тела более светлая и тусклая. На мордочке хорошо выделяются длинные (до 3 см) светло-серые вибриссы.
В основном обитает во влажных участках широколиственных и хвойно-широколиственных лесах. Питается дождевыми червями, а также кивсяками, которых другие виды бурозубок не едят. В день съедает в пищи 2—2,5 раза больше собственного веса. Размножается один раз в году.
Гигантская бурозубка внесена в Красную книгу России как «редкий реликтовый эндемичный вид с сокращающейся численностью»[3]
Гигантская бурозубка (лат. Sorex mirabilis) — млекопитающее семейства землеройковых. Одна из самых крупных бурозубок.
큰첨서(학명:Sorex mirabilis)는 땃쥐과에 속하는 포유류의 일종이다.[2] 동북아시아에서 발견되는 뒤쥐류이다. 다 자란 큰첨서의 몸길이는 7.4-9.4 cm 정도이다. 한반도와 중국 북동부, 러시아 극동 산악 지대의 암반 지역 경사면에서 발견된다. 희귀종으로 상태에 대해서는 잘 알려져 있지 않다.[3]