nomes no trilho de navegação
La musaranya fosca europea (Sorex isodon) és un petit mamífer de l'ordre dels sorícids. És una musaranya bastant gran, amb una longitud corporal de 55-82 mil·límetres i un pes de 6,5-14,5 grams. La cua mesura entre 41 i 55 mil·límetres. La musaranya fosca europea viu sobretot a boscos conífers temperats humits del nord d'Europa i el nord d'Àsia, des de Noruega fins a Kamtxatka i a Sakhalín i les Kurils. Té dos colors, amb una part ventral gairebé tan fosca com la dorsal. Té unes amples potes anteriors. S'alimenta d'insectes, cucs de terra, aranyes, centpeus, milpeus i granotes. Als mesos d'estiu, des del juny fins a l'agost, donen a llum entre sis i set (a vegades entre una i deu) cries. Cada femella té dues o tres ventrades per any. Anteriorment es creia que S. isodon i S. sinalis formaven una única espècie.
La musaranya fosca europea (Sorex isodon) és un petit mamífer de l'ordre dels sorícids. És una musaranya bastant gran, amb una longitud corporal de 55-82 mil·límetres i un pes de 6,5-14,5 grams. La cua mesura entre 41 i 55 mil·límetres. La musaranya fosca europea viu sobretot a boscos conífers temperats humits del nord d'Europa i el nord d'Àsia, des de Noruega fins a Kamtxatka i a Sakhalín i les Kurils. Té dos colors, amb una part ventral gairebé tan fosca com la dorsal. Té unes amples potes anteriors. S'alimenta d'insectes, cucs de terra, aranyes, centpeus, milpeus i granotes. Als mesos d'estiu, des del juny fins a l'agost, donen a llum entre sis i set (a vegades entre una i deu) cries. Cada femella té dues o tres ventrades per any. Anteriorment es creia que S. isodon i S. sinalis formaven una única espècie.
Die Taigaspitzmaus (Sorex isodon) ist eine Säugetierart aus der Familie der Spitzmäuse, die im Norden Eurasiens vorkommt.
Die Taigaspitzmaus ist etwa so groß wie die Waldspitzmaus (Sorex araneus). Die Kopf-Rumpf-Länge beträgt 59 bis 83 mm und die Schwanzlänge 43 bis 52 mm. Die Tiere wiegen 7 bis 15 g. Das Fell ist im Sommer oberseits dunkelbraun, im Winter schwarzbraun. Die Unterseite ist graubraun und kontrastiert nur wenig zur Oberseite, auch der Schwanz ist nur undeutlich zweifarbig. Die Füße sind dunkelbraun.
Das Verbreitungsgebiet erstreckt sich von der Ostküste der Ostsee über das nördliche Russland (mit Ausnahme der Tundra) bis zum Baikalsee und zum Bergland Baekdudaegan auf der Koreahalbinsel.[1] In seltenen Fällen wurden Individuen in Schweden und Norwegen gefunden. Wie der Name vermuten lässt, lebt diese Spitzmaus in der Taiga oder auf waldbedeckten Bergketten. Das Habitat ist immer feucht und hat oft eine ausgeprägte Bodenvegetation.[2]
Die Taigaspitzmaus ernährt sich von kleinen Wirbellosen wie Regenwürmern, Spinnentieren oder Insekten und deren Larven. In seltenen Fällen nimmt sie Aas zu sich.
Die Weibchen können sich dreimal pro Jahr fortpflanzen. Ein Wurf hat fünf bis acht Jungtiere, die meist erst nach geglückter Überwinterung geschlechtsreif werden. Selten können sich die Jungtiere schon im selben Jahr paaren. Die Lebenserwartung beträgt ein bis anderthalb Jahre. Die Haupttodesursache ist die Abnutzung der Zähne.[2]
An wenigen Stellen ist die Art durch intensive Forstwirtschaft und Entwässerung bedroht. Der Weltbestand ist laut IUCN jedoch ungefährdet („least concern“). Die Art wird im Anhang III der Berner Konvention geführt.
Die Taigaspitzmaus (Sorex isodon) ist eine Säugetierart aus der Familie der Spitzmäuse, die im Norden Eurasiens vorkommt.
Тэҥ тиистээх күүдээх (лат. Sorex isodon, нууч. Равнозубая бурозубка) — бурозубкалар уустарыгар киирэр үөнүнэн-көйүүрүнэн аһылыктанар уһун тумустаах бөдөҥ күүдээх. Бөдөҥ тиистээх күүдээхтэн уһун кутуругунан уонна тииһин оҥоһуутунан уратылаах, атын күүдээхтэртэн бөдөҥ.
Саха сирин соҕуруулуу-арҕаа өттүгэр олохсуйар. Аҕыйах ахсааннаах көрүҥ. Кыһын утуйбат. Көпсөркөй буордаах ойуурдарга, уу ылар хонууларыгар, маардарга үөскүүр. Олоҕун уһуна 1,3-1,5 сыл. Сууккаҕа аһыыр аһылыгын ыйааһына бэйэтин ыйааһынын 2-4 төгүл куоһарар[1].
Тэҥ тиистээх күүдээх (лат. Sorex isodon, нууч. Равнозубая бурозубка) — бурозубкалар уустарыгар киирэр үөнүнэн-көйүүрүнэн аһылыктанар уһун тумустаах бөдөҥ күүдээх. Бөдөҥ тиистээх күүдээхтэн уһун кутуругунан уонна тииһин оҥоһуутунан уратылаах, атын күүдээхтэртэн бөдөҥ.
Саха сирин соҕуруулуу-арҕаа өттүгэр олохсуйар. Аҕыйах ахсааннаах көрүҥ. Кыһын утуйбат. Көпсөркөй буордаах ойуурдарга, уу ылар хонууларыгар, маардарга үөскүүр. Олоҕун уһуна 1,3-1,5 сыл. Сууккаҕа аһыыр аһылыгын ыйааһына бэйэтин ыйааһынын 2-4 төгүл куоһарар.
The taiga shrew (Sorex isodon), also known as the even-toothed shrew can achieve a body length of about 67 millimeters, with a tail of about 43 millimeters. This shrew is very similar to the long-clawed shrew. This species inhabits forested mountain valleys, and is found across northern Eurasia. It ranges from the Baltic Sea area through the Lake Baikal region of Siberia into the Russian Far East and along the Baekdu-daegan mountains of the Korean Peninsula.[3]
The taiga shrew (Sorex isodon), also known as the even-toothed shrew can achieve a body length of about 67 millimeters, with a tail of about 43 millimeters. This shrew is very similar to the long-clawed shrew. This species inhabits forested mountain valleys, and is found across northern Eurasia. It ranges from the Baltic Sea area through the Lake Baikal region of Siberia into the Russian Far East and along the Baekdu-daegan mountains of the Korean Peninsula.
La musaraña europea (Sorex isodon) es un pequeño mamífero de la orden Soricomorpha y de la familia Soricidae. Es una musaraña bastante grande, con una longitud corporal de 55-82 milímetros y un peso de 6,5-14,5 gramos. La cola mide entre 41 y 55 milímetros. La musaraña europea vive sobre todo en bosques coníferas templados húmedos norteños de Europa y el norte de Asia, desde Noruega hasta Kamchatka, a Sakhalin y las Kuriles. Tiene dos colores, con una parte ventral casi tan oscura como la dorsal. Tiene unas anchas patas anteriores. Se alimenta de insectos, lombrices, arañas, ciempiés, milpiés y ranas. A los meses de verano, desde junio hasta agosto, dan a luz entre seis y siete (a veces entre una y diez) crías. Cada hembra tiene dos o tres camadas por año. Antiguamente se creía que S. isodon y S. sinalis formaban una única especie.
Datos: Q1383978
Multimedia:
Especies: Sorex isodon
Sorex isodon Sorex generoko animalia da. Lehen Insectivora edo Soricomorpha deitzen zen taldearen barruan daude. Gaur egun Lipotyphla deitzen den taldearen barruko Soricinae azpifamilia eta Soricidae familian sailkatuta dago.
Sorex isodon Sorex generoko animalia da. Lehen Insectivora edo Soricomorpha deitzen zen taldearen barruan daude. Gaur egun Lipotyphla deitzen den taldearen barruko Soricinae azpifamilia eta Soricidae familian sailkatuta dago.
Mustapäästäinen eli korpipäästäinen (Sorex isodon) on lähinnä Pohjois-Aasiassa elävä päästäislaji. Lajia tavataan myös Suomessa, jossa se on rauhoitettu. Mustapäästäinen on läheistä sukua Kiinassa elävälle taigapäästäiselle (Sorex sinalis), jonka kanssa se luokiteltiin aiemmin samaan lajiin.[2]
Selkäpuoleltaan mustapäästäinen on hieman tummemman ruskea kuin tavallinen metsäpäästäinen, joskus lähes musta. Sen väri vaihtelee vuodenajoittain: Talvella sekä on miltei musta, kesällä tummanruskea. Vatsapuoli on vaaleampi, harmaanruskea kesällä, mutta jopa kellanruskea talvella. Selän ja vatsan väriraja on epäselvä.[3] Muiden päästäisten tavoin mustapäästäiselläkin on pitkulainen kuono.[4] Sen voi joskus tunnistaa voimakkaasta ominaishajustaan.
Mustapäästäinen voi kasvaa jopa 8 cm pitkäksi, lisäksi hännän pituus on noin viisi senttiä, joten se on toiseksi suurin Suomessa elävistä päästäislajeista. Yksilön paino vaihtelee 10 gramman molemmin puolin.[3]
Mustapäästäisen levinneisyysalue ulottuu Fennoskandiasta Venäjän ja Siperian poikki Kiinaan ja Sahalinille asti.[1] Se elää metsissä ja jokilaaksoissa.[1] Se suosii paksumultaisia alueita, josta löytyy kastematoja.[4] Suomessa lajia esiintyy maan itä- ja keskiosissa. Sitä tavataan rämeillä ja puronvarsilla ryteiköissä, mutta myös kulttuuriympäristöissä.[3]
Mustapäästäisemo synnyttää kerralla 5–8 poikasta. Ne talvehtivat keskenkasvuisina, tulevat keväällä sukukypsiksi, lisääntyvät ja lopulta kuolevat noin puolitoistavuotiaina. Yksi kuolinsyy on hampaiden kuluminen loppuun. Ravintoon kuuluu kastematoja ja kärpäsentoukkia.[5]
Mustapäästäinen eli korpipäästäinen (Sorex isodon) on lähinnä Pohjois-Aasiassa elävä päästäislaji. Lajia tavataan myös Suomessa, jossa se on rauhoitettu. Mustapäästäinen on läheistä sukua Kiinassa elävälle taigapäästäiselle (Sorex sinalis), jonka kanssa se luokiteltiin aiemmin samaan lajiin.
La Musaraigne sombre (Sorex isodon) est une espèce de musaraignes de la famille des Soricidae. L'espèce est présente en Eurasie, de la mer Baltique à l'Extrême-Orient russe et aux Baekdudaegan en passant par la région du lac Baïkal[3].
L'espèce se rencontre dans des vallées boisées[3].
La Musaraigne sombre (Sorex isodon) est une espèce de musaraignes de la famille des Soricidae. L'espèce est présente en Eurasie, de la mer Baltique à l'Extrême-Orient russe et aux Baekdudaegan en passant par la région du lac Baïkal.
De grauwe spitsmuis (Sorex isodon) is een klein zoogdier, behorende tot de familie der spitsmuizen (Soricidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Sergej Toerov in 1924.[1]
Het is een vrij grote spitsmuis, met een kop-romplengte van 55 tot 82 millimeter en een gewicht van 6,5-14,5 gram. Zijn staart wordt 41 tot 55 millimeter lang. De grauwe spitsmuis is tweekleurig, met een onderzijde die bijna net zo donker is als de bovenzijde. Hij heeft brede voorpoten.
De spitsmuis leeft van insecten, aardwormen, spinnen, duizendpoten, miljoenpoten en kikkers.
In de zomermaanden, van juni tot augustus, worden 6 à 7 (soms 1-10) jongen geboren. Een grauwe spitsmuis heeft twee tot drie worpen per jaar. De grauwe spitsmuis en de Chinese grauwe spitsmuis (Sorex sinalis) werden vroeger als dezelfde soort beschouwd.
De grauwe spitsmuis komt voor van Finland, het noorden van Wit-Rusland en het westen van Europees Rusland tot aan Kamtsjatka, de Koerilen en Sachalin. De zuidelijke grens van het verspreidingsgebied ligt in het noorden van Kazachstan, het noorden van Mongolië, Mantsjoerije en Noord-Korea.[1][2] Geïsoleerde populaties bevinden zich in Noorwegen, Zweden en de provincie Gangwon-do van Zuid-Korea.[1][3] De soort heeft een voorkeur voor boreale bossen, riviervalleien en bossteppen. Lokaal ook op bergsteppen.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe grauwe spitsmuis (Sorex isodon) is een klein zoogdier, behorende tot de familie der spitsmuizen (Soricidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Sergej Toerov in 1924.
Taigaspissmus (Sorex isodon) er eit pattedyr i spissmusfamilien. Ho lever i nordlege delar av Eurasia frå Noreg i vest til den russiske stillehavskysten i aust, men bestanden er ikkje jamt fordelt i heile dette området. Førekomstane i Skandinavia kan vera isolerte frå resten av stammen og vart ikkje påviste før i 1949.[1] I Noreg er ho berre kjend frå eit drygt dusin enkeltfunn, mest i Hedmark men òg Troms og Vestlandet. Det er uvisst kor stor og utbreidd bestanden i Noreg eigentleg er.[2]
Taigaspissmus (Sorex isodon) er eit pattedyr i spissmusfamilien. Ho lever i nordlege delar av Eurasia frå Noreg i vest til den russiske stillehavskysten i aust, men bestanden er ikkje jamt fordelt i heile dette området. Førekomstane i Skandinavia kan vera isolerte frå resten av stammen og vart ikkje påviste før i 1949. I Noreg er ho berre kjend frå eit drygt dusin enkeltfunn, mest i Hedmark men òg Troms og Vestlandet. Det er uvisst kor stor og utbreidd bestanden i Noreg eigentleg er.
Taigaspissmus er en art i slekten Sorex (langhalespissmus) i spissmusfamilien (Soricidae) og tilhører underfamilien rødtannspissmus (Soricinae) i tribuset Soricini, som kun inneholder én slekt, men to eller tre underslekter. Taigaspissmus er i så måte trolig en del av et artskomplekset lappspissmus i underslekten Sorex (Sorex), som omfatter flere mer eller mindre kryptiske arter som fortsatt regnes som uavklarte.
Det er en liten spissmus med en kroppslengde (snute–halerot) på cirka 57–82 mm, og en hale som utgjør cirka 41–55 mm. Vekten utgjør cirka 6,5–14,5 cm. Som alle spissmus er den sålegjenger, og bakfoten måler cirka 13–15 mm. Arten ligner Sorex unguiculatus og krattspissmusa, men den er noe kraftigere og større enn sistnevnte. Pelsen er mørk gråbrun på ryggen og gråhvit til gulgrå i buken.
Sorex-artene har 32 tenner. Som alle rødtannspissmus har dyra jern utfelt i emaljen på tennene, noe som gir røde tannspisser og øker slitestyrken på den delen av emaljen som farges rød.[3] Det er ofte vanskelig å skjelne mellom artene uten å undersøke tannmønsteret.
Taigaspissmus holder til på næringsrikt jordsmonn i det nordlige palearktiske skogbeltet. Den eter insekter og larver av disse, samt makk og annet. Den finnes nord i Eurasia, fra Østersjøen gjennom området rundt Bajkalsjøen i Sibir, til det Russlands fjerne østen og langs Baekdudaegan-fjellene på den koreanske halvøy.
Taigaspissmus er funnet ved en rekke lokaliteter i Finnmark og Troms. I Sør-Norge hadde man kun observert arten i Trysil (Hedmark), men i 2003 ble den også registrert i Hellesylt og i Austefjorden på Sunnmøre (Møre og Romsdal).[4]
Inndelingen følger stort sett Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference og er i henhold til Hutterer (2005).[5] Navn i parentes er ikke offisielle norske navn, men kun beskrivelser.
. PMID 17101039. doi:10.1186/1471-2148-6-93. Besøkt 17. juli 2016.CS1-vedlikehold: Flere navn: forfatterliste (link) 
Taigaspissmus er en art i slekten Sorex (langhalespissmus) i spissmusfamilien (Soricidae) og tilhører underfamilien rødtannspissmus (Soricinae) i tribuset Soricini, som kun inneholder én slekt, men to eller tre underslekter. Taigaspissmus er i så måte trolig en del av et artskomplekset lappspissmus i underslekten Sorex (Sorex), som omfatter flere mer eller mindre kryptiske arter som fortsatt regnes som uavklarte.
Multimedia w Wikimedia Commons Ryjówka równozębna[3] (Sorex isodon) – gatunek ssaka z rodziny ryjówkowatych, występujący w północnej Eurazji[2][4].
Gatunek został opisany naukowo w 1924 roku[5][4]. Miejsce typowe znajduje się nad rzeką Sosnowka w tajdze barguzińskiej na północny wschód od Bajkału, w syberyjskiej części Rosji. Zwierzę należy do podrodzaju Sorex i grupy gatunków pokrewnych ryjówce średniej (Sorex caecutiens). W latach 1980. sugerowano, że jest to ten sam gatunek co ryjówka chińska (Sorex sinalis), jednak obecnie jest to kwestionowane. Kariotyp tworzy 21 par chromosomów (2n=42, FN=70)[4].
Ryjówka równozębna ma bardzo duży zasięg występowania, żyje od Finlandii i Białorusi przez Syberię po Kamczatkę i Koreę Północną. Na południu sięga do Mongolii, Kazachstanu i północno-wschodnich Chin (Heilongjiang i Mongolia Wewnętrzna). Populacje żyjące w Norwegii i Szwecji mogą być odizolowane[2].
Występuje w lasach, tajdze, dolinach rzek i na lasostepach, rzadziej w górskich stepach i strefach nadbrzeżnych. W Europie jest spotykana w pobliżu strumieni, w gęstej roślinności (np. paprociach) w lasach świerkowych i mieszanych. Bywa spotykana w zaroślach i na nieużytkach, tam gdzie roślinność przy ziemi jest gęsta[2].
Ryjówka równozębna zjada głównie bezkręgowce, w szczególności dżdżownice i czerwie, ale okazjonalnie także pokarm roślinny[2].
Ryjówka równozębna jest rzadka w Europie. W Europie i na północno-zachodniej Syberii stanowi mniej niż 1% schwytanych gatunków z rodzaju Sorex. Niewiele wiadomo o trendach rozwoju jej populacji, ale są one rozproszone. Nie są znane większe zagrożenia dla gatunku, choć gospodarka leśna i osuszanie ma wpływ na jej preferowane siedliska[2].
Międzynarodowa Unia Ochrony Przyrody uznaje ryjówkę równozębną za gatunek najmniejszej troski. W ustawodawstwie europejskim została ujęta w załączniku III konwencji berneńskiej (Konwencja o ochronie gatunków dzikiej flory i fauny europejskiej oraz ich siedlisk) jako gatunek podlegający ochronie[2].
Ryjówka równozębna (Sorex isodon) – gatunek ssaka z rodziny ryjówkowatych, występujący w północnej Eurazji.
Taiganäbbmus (Sorex isodon) är en art i familjen näbbmöss som förekommer i norra Eurasien. Den påminner om vanlig näbbmus (Sorex araneus) men är något större.
Kroppens längd är omkring 67 millimeter och därtill kommer svansen som kan vara något över 40 millimeter. Pälsens färg är på ovansidan svartbrun och på undersidan gråbrun. Den skiljer sig från den vanliga näbbmusen genom tändernas form, kromosomerna och kroppslukten.[2]
Arten är funnen i ett par fåtal exemplar i Sverige och har främst sitt ursprung längre österut. Utbredningsområdet sträcker sig från Östersjöns östra kustlinje över Ryssland (med undantag av tundran) till Bajkalsjön och bergstrakten Baekdudaegan på Koreahalvön.[3] Som namnet antyder lever den huvudsakligen i taigan och i skogstäckta bergsområden. Habitatet är alltid fuktigt och har en större undervegetation.[2]
Taiganäbbmusen äter små ryggradslösa djur som daggmaskar, spindeldjur samt insekter och deras larver. I viss mån har den även as som föda.
Honor kan para sig upp till tre gånger per år. Per kull föds 5 till 8 ungar som efter lyckad övervintring blir könsmogna. I enstaka fall är ungarna könsmogna samma år. Livslängden går upp till ett och ett halvt år. De dör vanligen när tänderna är sönderslitna.[2]
I vissa regioner hotas arten genom intensivt skogsbruk, jordens försurning och torrläggning av marken men betraktad över hela utbredningsområdet är beståndet säkrad.[2][1] IUCN listar arten som livskraftig. Taiganäbbmusen ingår i appendix III i Bernkonvensionen.[1]
Taiganäbbmus (Sorex isodon) är en art i familjen näbbmöss som förekommer i norra Eurasien. Den påminner om vanlig näbbmus (Sorex araneus) men är något större.
Завдовжки близько 67 мм, з хвостом близько 43 міліметрів. Дуже схожа на Sorex unguiculatus
Країни поширення: Білорусь, Фінляндія, Казахстан; Північна Корея, Монголія, Норвегія, Росія, Швеція. Населяє ліс, тайгу, річкові долини і лісостеп. Зрідка зустрічається в степових горах і прибережних зонах. Харчується в основному безхребетними, особливо дощовими хробаками і личинками двокрилих, рослинний матеріал споживається дуже рідко.
Включений до Додатка III Бернської конвенції і живе в багатьох природоохоронних територіях.
Sorex isodon là một loài động vật có vú trong họ Chuột chù, bộ Soricomorpha. Loài này được Turov mô tả năm 1924.[2]
Phương tiện liên quan tới Sorex isodon tại Wikimedia Commons
Bài viết liên quan đến họ Chuột chù này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Sorex isodon là một loài động vật có vú trong họ Chuột chù, bộ Soricomorpha. Loài này được Turov mô tả năm 1924.
Равнозу́бая бурозу́бка[2][3] (лат. Sorex isodon) — млекопитающее семейства землеройковых (лат. Soricidae), рода Бурозубок (лат. Sorex). Равнозубая бурозубка имеет специфические внешние черты, позволяющие определять её, не прибегая к измерениям: обладает очень тёмной однотонной окраской и крупным, ярко пигментированным пятым верхним промежуточным зубом[4]. Распространена преимущественно в таёжной зоне Евразии от Скандинавского полуострова и Белоруссии до побережья Тихого океана. Занесена в Красную книгу Республики Карелия[5] и в Красную книгу Московской области[6].
Равнозу́бая бурозу́бка (лат. Sorex isodon) — млекопитающее семейства землеройковых (лат. Soricidae), рода Бурозубок (лат. Sorex). Равнозубая бурозубка имеет специфические внешние черты, позволяющие определять её, не прибегая к измерениям: обладает очень тёмной однотонной окраской и крупным, ярко пигментированным пятым верхним промежуточным зубом. Распространена преимущественно в таёжной зоне Евразии от Скандинавского полуострова и Белоруссии до побережья Тихого океана. Занесена в Красную книгу Республики Карелия и в Красную книгу Московской области.
东北鼩鼱（学名：Sorex isodon）为鼩鼱科鼩鼱属的动物，广泛分布于欧亚大陆北部。在中国大陆，分布于黑龙江、辽宁、内蒙古、吉林等地。该物种的模式产地在西伯利亚贝加尔湖东北。[3]
东北鼩鼱体形较小，和库页鼩鼱外形类似。它身体长度可以到达67毫米，包括43毫米的尾巴。
这是一篇與哺乳动物相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。 东北鼩鼱（学名：Sorex isodon）为鼩鼱科鼩鼱属的动物，广泛分布于欧亚大陆北部。在中国大陆，分布于黑龙江、辽宁、内蒙古、吉林等地。该物种的模式产地在西伯利亚贝加尔湖东北。
东北鼩鼱体形较小，和库页鼩鼱外形类似。它身体长度可以到达67毫米，包括43毫米的尾巴。
큰발뒤쥐(학명:Sorex isodon)는 땃쥐류의 일종이다.[2] 몸길이는 약 67mm, 꼬리는 약 43mm 정도이다. 이 뒤쥐는 긴발톱첨서를 아주 많이 닮았다. 이 종은 산악 계곡 숲에서 서식하며, 북부 유라시아에서 발견된다. 발트 해 지역부터 시베리아의 바이칼 호 지역을 거쳐 러시아 극동과 한반도의 백두대간 산맥에 이르는 지역에 걸쳐 분포한다.[3]
