nomes no trilho de navegação
L'esquirol volador de peus grocs (Trogopterus xanthipes) és una espècie de rosegador de la família dels esciúrids. És endèmic de la Xina, on viu a altituds d'entre 1.360 i 2.750 msnm. Es tracta d'un animal nocturn que s'alimenta principalment de fulles de roure. El seu hàbitat natural són els boscos temperats. Està amenaçat per la destrucció del seu entorn a causa de la tala d'arbres i l'expansió de les plantacions d'arbres, així com per la seva caça per a la medicina tradicional xinesa.[1]
L'esquirol volador de peus grocs (Trogopterus xanthipes) és una espècie de rosegador de la família dels esciúrids. És endèmic de la Xina, on viu a altituds d'entre 1.360 i 2.750 msnm. Es tracta d'un animal nocturn que s'alimenta principalment de fulles de roure. El seu hàbitat natural són els boscos temperats. Està amenaçat per la destrucció del seu entorn a causa de la tala d'arbres i l'expansió de les plantacions d'arbres, així com per la seva caça per a la medicina tradicional xinesa.
Das Komplexzahn-Gleithörnchen (Trogopterus xanthipes) ist ein im Süden der Volksrepublik China lebendes Gleithörnchen, dessen Population, nach Angaben der roten Liste gefährdeter Arten, stark rückläufig ist.
Seinen eigenartigen Namen hat es von der Bezahnung, die von der anderer Gleithörnchen abweicht. Insgesamt wurden fünf Arten der Gattung Trogopterus beschrieben, jedoch handelt es sich bei allen nach heutigen Erkenntnissen um dieselbe Art, das Komplexzahn-Gleithörnchen. Sehr eng verwandt ist das Haarfuß-Gleithörnchen, das manchmal ebenfalls zur Gattung Trogopterus gezählt wird. Äußerlich ist es allerdings vom Aussehen anderer Gleithörnchen wenig verschieden; das auffälligste Merkmal sind die schwarzen Haarbüschel an der Ohrbasis. Das Fell ist oberseits graubraun und unterseits weiß. Das Gesicht und der Schwanz haben einen rötlichen Schimmer. Die Kopfrumpflänge beträgt etwa 30 cm, hinzu kommt ein fast ebenso langer Schwanz.
Ihr besonderer Körperbau erlaubt es den Hörnchen im Gleitflug Strecken von bis zu 400 m zurück zu legen. So gelangen sie direkt von Baum zu Baum, ohne den Waldboden betreten zu müssen.[1]
Beheimatet sind Komplexzahn-Gleithörnchen in den Mischwäldern der chinesischen Provinzen Hubei, Hunan, Guizhou, Sichuan und Yunnan, sowie in der Region Tibets. Hier bauen sie ihre Nester in Baumhöhlen, Klippen und Felsspalten, die im Schnitt 30 m über dem Erdboden gelegen sind. Ihr Habitat liegt in Höhenlagen von etwa von 1360 bis zu 2750 m. Der Verlust des natürlichen Lebensraumes ist die größte Bedrohung für die Spezies, die allerdings auch durch Jagd und Gefangennahme stark dezimiert wurde.[2]
Tagsüber schlafen die Gleithörnchen in den Nestern; nachts verlassen sie diese und suchen nach Nüssen, Früchten und ihrer Hauptnahrung, frischem Eichenlaub. Die Gleichhörnchen sind in einem Alter von etwa 22 Monaten geschlechtsreif und bringen nach einer Tragzeit von knapp 3 Monaten ein bis vier Junge zur Welt.[2]
Die IUCN listet das Komplexzahn-Gleithörnchen (bereits 2016) als gering gefährdete Art (near threatened). Neben der Zerstörung von Wäldern spielt vor allem die Bejagung für den Bestandsrückgang von fast 30 Prozent pro Jahrzehnt eine Rolle. In der Traditionellen Chinesischen Medizin gilt der Kot dieses Hörnchens als heilsam gegen Zwölffingerdarmgeschwüre, außerdem wird das Fleisch der Hörnchen von Einheimischen verzehrt. Medizinische Untersuchungen haben tatsächlich eine schmerzlindernde und die Blutzirkulation fördernde Wirkung festgestellt, allerdings werden die Gründe hierfür noch nicht verstanden. Die Gleithörnchen werden gefangen und in Käfigen gehalten, um einfacher an ihren Kot zu gelangen.
Wie viele andere Spezies, die im Süden Chinas beheimatet sind, profitiert das Gleithörnchen von den Schutzmaßnahmen für den großen Panda, die dazu führten, dass auch ihr Lebensraum mittlerweile geschützt ist. Rund um den bereits in das (1980 gegründete) Wolong-Naturreservat, wurde 2020 der Giant Panda National Park gegründet, der insgesamt 67 kleine Schutzgebiete miteinander verbindet. Das Naturschutzgebiet erstreckt sich über eine Fläche, die größer als Israel oder Sizilien ist (ca. 27.200 km²). Außer dem Gleithörnchen und dem Panda, profitieren zahlreiche weitere Arten, wie z. B. der Sibirische Tiger und die, mit den Meerkatzen verwandten, Goldstumpfnasen vom Schutz ihres Habitats.[3]
In der traditionellen chinesischen Medizin nutzte man den Exkrementen der Gleithörnchen als traditionelles Mittel zur Behandlung von Magengeschwüren im Bereich des Zwölffingerdarms. Mittlerweile wurden im Kot der Gleithörnchen vier bisher noch nie entdeckte aliphatische Kohlenwasserstoffverbindungen entdeckt, darunter zwei bisher unbekannte Fettalkohole, ein Fettsäureester und ein Lipid aus der Gruppe der Ceramide.[4] Darüber hinaus konnten sieben Flavonoide entdeckt, drei davon enthalten Kaempferol und könnten gegen Thrombosen wirksam sein.[5]
Das Komplexzahn-Gleithörnchen (Trogopterus xanthipes) ist ein im Süden der Volksrepublik China lebendes Gleithörnchen, dessen Population, nach Angaben der roten Liste gefährdeter Arten, stark rückläufig ist.
The complex-toothed flying squirrel (Trogopterus xanthipes) occurs in the southern Chinese provinces Hubei, Hunan, Guizhou, Sichuan, and Yunnan. The common name refers to the teeth, which differ from those of other species of flying squirrels.
Trogopterus xanthipes looks much like other flying squirrels, but with a characteristic tuft of black hair below the base of the ear. The fur is generally grey-brown, but white beneath. There is a slight reddish tinge to the face and the tail. The overall length is about 60 cm, of which the tail is about half.
The conservation status of the complex-toothed flying squirrel is near threatened because the population is shrinking as a result of habitat loss and excessive hunting for food and traditional Chinese medicine.[1] The droppings of the flying squirrel are made into a tea used in traditional medicine in parts of China.[4]
With the initial purpose of improve living and mating conditions for the fragmented populations of the giant panda, nearly 70 natural reserves have been combined to form the Giant Panda National Park in 2020. With a size of 10,500 square miles the park is roughly three times as large as Yellowstone National Park and incorporates the area of the Wolong National Nature Reserve.[5] Flying squirrels are among the various other species who profit from the protection of their habitat and there is hope that their numbers will rise again due to this measure. A large number of the former inhabitants of the protected area have been relocated, however local officials have been known to turn a blind eye on local farmers allowing their cattle to graze within the limits of the park, so in order to ensure effective conservation of nature, of all species populating the area, some rules will have to be enforced with more vigor in the future.[6]
Trogopterus xanthipes builds its nests in cliffs, usually around 30 m above the ground. They live in mountainous terrain in altitudes of 1300 to 1500 m above sea level, or even up to 2750 m according to some sources. Their activity pattern is nocturnal; they leave their nests at night to search for food such as nuts, fruits, and leaves. They become sexually mature at about 22 months. A litter may comprise up to four young, and gestation lasts for roughly 80 to 90 days.[1] Captive specimens have been reported to live for ten to twelve years.[7]
Though five species of the genus Trogopterus have been described, current opinion favours including them all in the same species: Trogopterus xanthipes. The hairy-footed flying squirrel (Belomys pearsoni) is closely related, and may be added to the genus Trogopterus.[8]
The species is collected as a meat animal, and also is captured for collection of the fecal matter, which is valued in traditional Chinese medicine as "five spirits grease" (五靈脂, wǔ líng zhī). It is used in the treatment of ulcers in the duodenum. Recent research has attempted to establish whether the fecal matter includes components of possible medical interest. Antithrombotic flavonoids have been reported.[4] Various diterpenoids, both known and unknown, have been evaluated for cytotoxicity against human tumor cell lines,[9] and so have various neolignans classed as trogopterins. Although none of the compounds showed clinically significant activity against important tumor cell lines, some did produce detectable cytotoxic effects, suggesting a source of lignans with cytotoxic activity.[10]
The complex-toothed flying squirrel (Trogopterus xanthipes) occurs in the southern Chinese provinces Hubei, Hunan, Guizhou, Sichuan, and Yunnan. The common name refers to the teeth, which differ from those of other species of flying squirrels.
Trogopterus xanthipes Trogopterus generoko animalia da. Karraskarien barruko Sciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Trogopterus xanthipes Trogopterus generoko animalia da. Karraskarien barruko Sciurinae azpifamilia eta Sciuridae familian sailkatuta dago.
Trogopterus est un genre de rongeurs de la famille des Sciuridae.
Selon ITIS (3 août 2017)[1] et Mammal Species of the World (version 3, 2005) (3 août 2017)[2] :
Selon [Qui ?]
Lo scoiattolo volante dai denti complessi (Trogopterus xanthipes Milne-Edwards, 1867), unica specie del genere Trogopterus Heude, 1898, è uno scoiattolo volante endemico della Cina. In passato ne erano state descritte ben cinque specie, ma attualmente gli studiosi ritengono che appartengano tutte a un'unica specie, T. xanthipes appunto. Il suo parente più stretto è lo scoiattolo volante dai piedi pelosi (Belomys pearsonii).
Questa specie deve il proprio nome comune al particolare aspetto della dentatura, diversa da quella di tutti gli altri scoiattoli volanti. Nella morfologia, però, non si differenzia molto dai suoi simili, tranne che per due lunghi ciuffi di peli neri alla base delle orecchie. La pelliccia è grigio-bruna sul dorso e bianca sul ventre. Sia la faccia che la coda sono leggermente rossicce. La lunghezza testa-corpo si aggira sui 26,7-30,5 cm, mentre quella della coda sui 26,7–28 cm.
Lo scoiattolo volante dai denti complessi vive nelle foreste montane della Cina centrale e occupa un areale molto esteso, che comprende gli Stati di Tibet, Sichuan, Yunnan, Guizhou, Gansu, Henan, Shaanxi, Shanxi, Hebei, Liaoning, Pechino, Hubei e Qinghai.
Lo scoiattolo volante dai denti complessi costruisce i propri nidi all'interno delle cavità delle falesie, di solito a circa 30 m di altezza dal suolo. Occupa terreni montuosi a 1300–1500 m di quota, ma talvolta si spinge fino a 2750 m. Ha abitudini notturne e col favore delle tenebre abbandona il nido per andare alla ricerca di noci, frutta e ramoscelli.
Questa specie è minacciata sia dalla distruzione delle foreste che dalla caccia. Nella medicina tradizionale cinese le sue feci, note come «grasso dei cinque spiriti» (wǔ líng zhī), sono considerate un rimedio che attiva la circolazione del sangue.
Lo scoiattolo volante dai denti complessi (Trogopterus xanthipes Milne-Edwards, 1867), unica specie del genere Trogopterus Heude, 1898, è uno scoiattolo volante endemico della Cina. In passato ne erano state descritte ben cinque specie, ma attualmente gli studiosi ritengono che appartengano tutte a un'unica specie, T. xanthipes appunto. Il suo parente più stretto è lo scoiattolo volante dai piedi pelosi (Belomys pearsonii).
Trogopterus xanthipes is een zoogdier uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Milne-Edwards in 1867.
De soort komt voor in China.
Bronnen, noten en/of referentiesTrogopterus xanthipes is een zoogdier uit de familie van de eekhoorns (Sciuridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Milne-Edwards in 1867.
Zębowiór chiński[3] (Trogopterus xanthipes) – gatunek ssaka z rodziny wiewiórkowatych (Sciuridae)[4] występujący endemicznie w Chinach[4][2]. Jedyny przedstawiciel rodzaju zębowiór (Trogopterus)[3][4]. Zębowiór chiński zamieszkuje tereny umiarkowanych lasów. Buduje gniazda w jaskiniach. W związku ze spadkiem liczebności populacji gatunku (prawdopodobnie w tempie rzędu 30% w ciągu dziesięciu lat) Czerwona księga gatunków zagrożonych Międzynarodowej Unii Ochrony Przyrody określa zębowióra chińskiego jako gatunek bliski zagrożenia (near threatened – NT)[2].
Zębowiór chiński (Trogopterus xanthipes) – gatunek ssaka z rodziny wiewiórkowatych (Sciuridae) występujący endemicznie w Chinach. Jedyny przedstawiciel rodzaju zębowiór (Trogopterus). Zębowiór chiński zamieszkuje tereny umiarkowanych lasów. Buduje gniazda w jaskiniach. W związku ze spadkiem liczebności populacji gatunku (prawdopodobnie w tempie rzędu 30% w ciągu dziesięciu lat) Czerwona księga gatunków zagrożonych Międzynarodowej Unii Ochrony Przyrody określa zębowióra chińskiego jako gatunek bliski zagrożenia (near threatened – NT).
O Trogopterus xanthipes é um esquilo-voador e a única espécie colocado no gênero Trogopterus.Trogopterus xanthipes é um esquilo-voador encontrado nas províncias chinesas do sul: Hubei, Hunan, Guizhou, Sichuan e Yunnan. O esquilo é parecido a outros esquilos-voadores, o mais notável é um aglomerado de pêlos pretos na parte inferior da orelha. A pele é cinza-marrom em cima e branco na parte inferior. Tanto sua face quanto sua cauda são ligeiramente vermelhas. O comprimento do corpo é cerca de 30 cm, mais a cauda, que tem mais 30 cm de comprimento. O Trogopterus xanthipes é uma espécie em extinção, tanto devido à destruição das florestas, bem como devido à caça. Trogopterus xanthipes constrói seus ninhos em penhascos, geralmente em torno de 30 m acima do solo. Eles vivem em terreno montanhoso em altitudes de 1.300 a 1.500 m acima do nível do mar. Eles são noturnos, à noite, eles deixam seus ninhos e buscam por nozes, frutas e galhos.
Trogopterus xanthipes är en gnagare i släktgruppen flygekorrar som förekommer i Kina. Arten är ensam i släktet Trogopterus.[2]
Den skiljer sig från andra flygekorrar genom sin olikartade tanduppsättning. Den yttre kroppsbyggnaden är nästan lika alla andra flygekorrar, enda undantaget är tofsar på öronen. Den ganska mjuka pälsen är på ovansidan gråbrun och på undersidan vitaktig. Håren som bildar ovansidans päls är vid roten järnfärgade och vid spetsen kastanjebruna. Dessutom finns några svarta hår. Munnen och ringar kring ögonen har en rödaktig färg. På svansen finns röda skuggor. Kännetecknande är några långa svarta hår vid öronen. Kroppen (huvud och bål) når en längd av 26,7 till 30,5 cm och därtill kommer en 26,7 till 28 cm lång svans.[3]
Arten lever i de kinesiska provinserna Tibet, Sichuan, Yunnan, Guizhou, Gansu, Henan, Shaanxi, Shanxi, Hebei, Liaoning, Beijing, Hubei och Qinghai.[1] Individerna bygger sina bon av växtdelar på klippor eller i bergssprickor som ligger cirka 30 meter över grunden. Boet har en diameter av 30 till 50 cm.[3] Habitatet utgörs av bergsregioner som ligger 1 300 till 1 500 meter över havet, enligt andra källor upp till 2 750 meter.[1] Trogopterus xanthipes sover på dagen i bon och letar på natten efter föda som består av nötter, frukter, blad och kvistar.[3]
Parningen sker under vintern (december och januari) och efter 74 till 89 dagar dräktighet föds i mars eller april en eller två ungar (sällsynt tre eller fyra). Ungarna föds blinda och de öppnar sina ögon efter 20 till 30 dagar. Cirka 90 till 120 dagar efter födelsen slutar honan med digivning och efter ungefär 22 månader infaller könsmognaden. Trogopterus xanthipes kan i fångenskap leva 10 till 12 år.[3]
Djuret listas av IUCN på grund av habitatförlust som nära hotad. Dessutom jagas arten av regionens befolkning. I den traditionella kinesiska medicinen gäller djurets avföring som botemedel för svullnader i tolvfingertarmen. Medicinska undersökningar visade att ämnet har smärtstillande egenskaper samt att det förbättrar blodomloppet. Orsaken till dessa resultat blev inte klarlagd. För att komma åt artens avföring hölls en del individer i burar.[3][1]
Hittills beskrevs fem arter i släktet Trogopterus men enligt dagens uppfattning tillhör alla populationer samma art.[2] Artens närmaste släkting är Belomys pearsoni och ibland listas även den arten till Trogopterus.
Trogopterus xanthipes är en gnagare i släktgruppen flygekorrar som förekommer i Kina. Arten är ensam i släktet Trogopterus.
Den skiljer sig från andra flygekorrar genom sin olikartade tanduppsättning. Den yttre kroppsbyggnaden är nästan lika alla andra flygekorrar, enda undantaget är tofsar på öronen. Den ganska mjuka pälsen är på ovansidan gråbrun och på undersidan vitaktig. Håren som bildar ovansidans päls är vid roten järnfärgade och vid spetsen kastanjebruna. Dessutom finns några svarta hår. Munnen och ringar kring ögonen har en rödaktig färg. På svansen finns röda skuggor. Kännetecknande är några långa svarta hår vid öronen. Kroppen (huvud och bål) når en längd av 26,7 till 30,5 cm och därtill kommer en 26,7 till 28 cm lång svans.
Arten lever i de kinesiska provinserna Tibet, Sichuan, Yunnan, Guizhou, Gansu, Henan, Shaanxi, Shanxi, Hebei, Liaoning, Beijing, Hubei och Qinghai. Individerna bygger sina bon av växtdelar på klippor eller i bergssprickor som ligger cirka 30 meter över grunden. Boet har en diameter av 30 till 50 cm. Habitatet utgörs av bergsregioner som ligger 1 300 till 1 500 meter över havet, enligt andra källor upp till 2 750 meter. Trogopterus xanthipes sover på dagen i bon och letar på natten efter föda som består av nötter, frukter, blad och kvistar.
Parningen sker under vintern (december och januari) och efter 74 till 89 dagar dräktighet föds i mars eller april en eller två ungar (sällsynt tre eller fyra). Ungarna föds blinda och de öppnar sina ögon efter 20 till 30 dagar. Cirka 90 till 120 dagar efter födelsen slutar honan med digivning och efter ungefär 22 månader infaller könsmognaden. Trogopterus xanthipes kan i fångenskap leva 10 till 12 år.
Djuret listas av IUCN på grund av habitatförlust som nära hotad. Dessutom jagas arten av regionens befolkning. I den traditionella kinesiska medicinen gäller djurets avföring som botemedel för svullnader i tolvfingertarmen. Medicinska undersökningar visade att ämnet har smärtstillande egenskaper samt att det förbättrar blodomloppet. Orsaken till dessa resultat blev inte klarlagd. För att komma åt artens avföring hölls en del individer i burar.
Hittills beskrevs fem arter i släktet Trogopterus men enligt dagens uppfattning tillhör alla populationer samma art. Artens närmaste släkting är Belomys pearsoni och ibland listas även den arten till Trogopterus.
Trogopterus xanthipes là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được Milne-Edwards mô tả năm 1867.[3]
Trogopterus xanthipes là một loài động vật có vú trong họ Sóc, bộ Gặm nhấm. Loài này được Milne-Edwards mô tả năm 1867.
複齒鼯鼠（學名：Trogopterus xanthipes），又名寒号鸟、橙足鼯鼠、黄足鼯鼠、寒号虫、寒搭拉虫，英語名complex-toothed flying squirrel，是一種生活於中國南部，包括湖北、湖南、貴州、四川以及雲南的鼯鼠。雖然複齒鼯鼠屬（Trogopterus）中共有5個曾描述的物種，但是目前認為這些動物皆為複齒鼯鼠。此外，與複齒鼯鼠相近的毛足飛鼠（Belomys pearsoni），有時也被歸類為複齒鼯鼠屬。
複齒鼯鼠的粪便是著名活血止痛中药五靈脂。
複齒鼯鼠（學名：Trogopterus xanthipes），又名寒号鸟、橙足鼯鼠、黄足鼯鼠、寒号虫、寒搭拉虫，英語名complex-toothed flying squirrel，是一種生活於中國南部，包括湖北、湖南、貴州、四川以及雲南的鼯鼠。雖然複齒鼯鼠屬（Trogopterus）中共有5個曾描述的物種，但是目前認為這些動物皆為複齒鼯鼠。此外，與複齒鼯鼠相近的毛足飛鼠（Belomys pearsoni），有時也被歸類為複齒鼯鼠屬。
複齒鼯鼠的粪便是著名活血止痛中药五靈脂。
복치날다람쥐(Trogopterus xanthipes)는 다람쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. 복치날다람쥐속(Trogopterus)의 유일종이다.[3] 후베이성과 후난성, 구이저우성, 쓰촨성, 윈난성의 중국 남부 지역에서 발견된다. 일반명은 이빨의 형태 때문에 붙여졌으며, 다른 날다람쥐류와 차이가 있다.
다음은 2002년 토링톤(Thorington) 등의 연구에 기초한 계통 분류이다.[4]
날다람쥐족
