la Orquídea motuda de los banzaos o Dactylorhiza maculata (L.) Soó 1962, ye una especie d'orquídees, del xéneru Dactylorhiza, de la subfamilia Orchidoideae de la familia de les Orchidaceae estrechamente rellacionaes col xéneru Orchis. Distribúise per toa Europa, llegando al Noroeste d'África y por Siberia. Son de vezos terrestres y tienen tubérculos.
Estes orquídees atópense distribuyíes a lo llargo de la zona subartica y la parte templada del hemisferiu Norte: dende Europa, hasta Siberia y pol Noroeste d'África. Desenvolver con preferencia en zones pantanoses
Estes orquídees terrestres desenvolver en suelos acedos y terrenales encharcaos. Tienen tuberculos geófitos. Nestos gruesos tarmos soterraños pueden almacenar gran cantidá d'agua, que-yos dexen sobrevivir en condiciones de seca.
Tienen de 5 a 12 grandes fueyes de oblongo-ovoides a elípticu-llanceolaes, motudes de color púrpura. Desenvuelven un tarmu llargu qu'algama un altor de 70-90 cm. Les fueyes de la parte cimera son más pequeñes que les fueyes más baxes del tarmu.
Florien na primavera tardida ó en principios de branu. La inflorescencia, cilíndrica, comparada col llargor de la planta ye más bien curtia. Siendo un recímanu compactu con unes 25-50 flores. Estes desenvuélvense a partir d'unos brotos axilares. El colores predominantes son rosaos, motudos con llurdios más escuros formando un dibuxu con llinies y llixos na parte central superior del labelo.
El so sistema de polinización de normal entomógamo, pero al tar desprovistes de néctar tienen que recurrir al mesmu mecanismu d'atracción que presenten otres orquídees, como ye'l casu del xéneru Orchis, que p'atraer a los polinizadores les flores tienen qu'adquirir l'apariencia de flores nectaríferas.
Dactylorhiza maculata describióse por (L.) Soó y espublizóse en Nom. Nova Xen. Dactylorhiza 7.7 1962.[1]
Dactylorhiza: nome xenéricu que vien de les pallabres griegues: "daktylos" (deu) y "rhiza" (raigañu). Esto ye pola forma de los dos tubérculos soterraños que caracteriza a les especies del xéneru.
maculata: epítetu llatín que significa "enllordiada, con mácula"[2]
Hai munches especies que se fertilicen de forma cruciada, dando llugar a una enorme cantidá de variaciones que compliquen la so clasificación.
Especie tipo: Orchis avesiga Karelin & Kir. 1842 = Dactylorhiza avesiga (Kar. & Kir.) Nevski 1937.
Nota: nothosubspecies = una subespecie híbrida; nothovarietas = subvariedá.
la Orquídea motuda de los banzaos o Dactylorhiza maculata (L.) Soó 1962, ye una especie d'orquídees, del xéneru Dactylorhiza, de la subfamilia Orchidoideae de la familia de les Orchidaceae estrechamente rellacionaes col xéneru Orchis. Distribúise per toa Europa, llegando al Noroeste d'África y por Siberia. Son de vezos terrestres y tienen tubérculos.
Xallı səhləb (lat. Orchis maculata) — Səhləbkimilər fəsiləsindən dərman bitkisi növi.
Xallı səhləb (lat. Orchis maculata) — Səhləbkimilər fəsiləsindən dərman bitkisi növi.
L'orquídia tacada dels pantans (Dactylorhiza maculata) és una espècie d'orquídies del gènere Dactylorhiza, de la subfamília Orchidoideae de la família de les Orchidaceae estretament relacionades amb el gènere Orchis. Es distribueix per tota Europa, arribant al Nord-oest d'Àfrica i per Sibèria. Són d'hàbits terrestres i tenen tubercles.
A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Orquídia tacada dels pantansTegeirian yw Tegeirian brych y rhos sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Orchidaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Dactylorhiza maculata a'r enw Saesneg yw Heath spotted-orchid.[1] Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Tegeirian Brych, Gwialen y Gŵr Ifanc, Tegeirian Mannog Byseddog, Tegeirian Mannog y Grugdir.
Mae'n blanhigyn blodeuol nodedig ac fel eraill o deulu'r Orchidaceae, mae'r blodau'n hynod liwgar mae'n cynhyrchu arogl da. Enw'r genws yw Orchis, sy'n tarddu o Hen Roeg ὄρχις (órkhis), sy'n golygu caill; mae hyn yn cyfeirio at gloron deuol rhai tegeirianau.[2]
Tegeirian yw Tegeirian brych y rhos sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Orchidaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Dactylorhiza maculata a'r enw Saesneg yw Heath spotted-orchid. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Tegeirian Brych, Gwialen y Gŵr Ifanc, Tegeirian Mannog Byseddog, Tegeirian Mannog y Grugdir.
Mae'n blanhigyn blodeuol nodedig ac fel eraill o deulu'r Orchidaceae, mae'r blodau'n hynod liwgar mae'n cynhyrchu arogl da. Enw'r genws yw Orchis, sy'n tarddu o Hen Roeg ὄρχις (órkhis), sy'n golygu caill; mae hyn yn cyfeirio at gloron deuol rhai tegeirianau.
Plettet gøgeurt (Dactylorhiza maculata) er en 8-75 cm høj orkidé, der i Danmark vokser på overdrev og enge eller i løvskove. To underarter findes i Danmark: ssp. maculata og ssp. fuchsii (Skov-Gøgeurt).
Plettet Gøgeurt er en flerårig urt med en opret vækst. De første mange år danner bladene udelukkende en grundstillet roset. Senere dannes det oprette, bladbærende skud, som også bærer blomsterstanden. Bladene er omvendt ægformede forneden, men smallere længere oppe ad stænglen. Ribberne er buede og randen er hel.
Blomstringen sker i juni-juli, hvor man finder blomsterne samlet i det endestillede aks. De enkelte blomster er uregelmæssige med lysviolette, lyserøde eller purpurrøde kronblade. Blomsten har tre kronbladslignende blosterblade i en ydre krans og tre i en indre krans. De ydre blosterblade kaldes sepaler og de indre petaler. Den midtstillede petal er anderledes udformet end de øvrige og kaldes for læben. Frugten er en mangefrøet kapsel.
Rodnettet består af de tykke knolde og nogle tykke trævlerødder. Planten ar helt afhængig af at få dannet mykorrhiza med én eller flere svampe.
Højde x bredde og årlig tilvækst: 0,50 x 0,30 m (50 x 30 cm/år). Målene kan bruges til beregning af planteafstande i fx haver.
Arten er udbredt i det meste af Europa, herunder i Danmark, hvor den er temmelig almindelig i græssede områder: overdrev, enge, heder og moser. Den er knyttet til lysåbne voksesteder med vedvarende, fugtig bund og lavt indhold af næringsstoffer. Nominatracen maculata findes især i Nord- og Vestjylland.
I ådalen langs Stilde Å findes den i eng- og moseområder sammen med bl.a. alm. mjødurt, alm. star, bukkeblad, duskfredløs, dyndpadderok, engkabbeleje, engnellikerod, engtroldurt, krybende baldrian, kærtidsel, loppestar, mosebunke, mosetroldurt, næbstar, sumpkællingetand, topstar, trindstænglet star og engblomme[1]
I Danmark findes også underarten Skov-Gøgeurt (Dactylorhiza maculata subsp. fuchsii), der vokser i løvskove, krat, enge og på overdrev. Den er udbredt hist og her på Lolland og Falster og almindelig på Østmøn (Møns Klint). Især på de to mønske lokaliteter, Jydelejet og Høvblege, er den vidt udbredt og vokser her side om side med Stor Gøgeurt (Orchis purpurea). I øvrigt er den sjælden eller manglende. Hos Skov-Gøgeurt er det nederste blad på stænglen afrundet. Blomstens læbe er dybt tre-fliget, og midterfligen er af samme størrelse som sidefligene. Hos Plettet Gøgeurt er læben kun svagt trelappet, og midterlappen er betydeligt mindre end de afrundede sidelapper.
Plettet gøgeurt (Dactylorhiza maculata) er en 8-75 cm høj orkidé, der i Danmark vokser på overdrev og enge eller i løvskove. To underarter findes i Danmark: ssp. maculata og ssp. fuchsii (Skov-Gøgeurt).
Das Gefleckte Knabenkraut (Dactylorhiza maculata), auch Flecken-Fingerwurz genannt, ist eine Pflanzenart aus der Familie der Orchideen (Orchidaceae). In der Literatur herrscht verbreitet Uneinigkeit über die Abgrenzung zur sehr ähnlichen Art Fuchs’ Knabenkraut (Dactylorhiza fuchsii).
Das Gefleckte Knabenkraut ist ein ausdauernder Geophyt, der mit Hilfe seiner Knollenwurzel den Winter überdauert. Zum Überleben benötigt die Pflanze zudem spezielle Wurzelpilze (endotrophe Mykorrhiza), mit deren Hilfe sie sich vor allem im Jugendstadium ernährt. Bestäubt wird sie durch zahlreiche Insektenarten, vor allem durch Zwei- oder Hautflügler und Käfer. Insbesondere Bienen besuchen die Blüten zwar, können diese jedoch nicht bestäuben. Die Ausbreitung der Kapselfrüchte erfolgt eigenständig (Autochorie). Durch achselständige Innovationsknospen kann sich die Pflanze auch sprossbürtig vermehren.[1]
Das Gefleckte Knabenkraut ist an seinen lanzettlich bis linealischen Blättern erkennbar, die etwa 0,7 bis 1,5 cm breit und vorne spitz sind. Auf der Blattoberseite besitzen sie charakteristische, meist runde Flecken, die nur äußerst selten fehlen können. Es gibt meist 6 bis 10 Blätter, von den Übergangsblättern gibt es häufig zudem 1 bis 3 Stück. Solche stehen zwischen den Laubblättern und dem ährigen Blütenstand und werden nicht breiter als 3 mm. Die Pflanze wird bis zu 60 cm hoch und blüht zwischen Mai und August. Ihr markiger Stängel ist nicht hohl und daher auch nicht zusammendrückbar. Die Blüten sind pink bis violett gefärbt, sie besitzen häufiger auch kleinere Weißanteile. Sie erleben in ihrer Entwicklung eine spezielle Drehung um 180 Grad, die durch die Schwerkraft induziert wird. In der Blüte befindet sich ein 0,8 bis 1,6 mm dicker Sporn, der etwa gleich lang wie der Fruchtknoten ist. Die seitlichen äußeren Perigonblätter sind nach außen geneigt. Die schwach dreilappige Lippe ist relativ breit, ihr Mittellappen ist nicht vorgezogen und kleiner als die breiten und abgerundeten, oft etwas gezähnten Seitenlappen. Der Pollen ist in zwei mit Klebscheiben ausgestatteten Pollenpaketen (den Pollinien) zusammengefasst. Nach der Blüte werden Kapselfrüchte ausgebildet, die etwa 6000 Samen enthalten. Die Art weist wie viele Knabenkräuter eine große Variationsbreite der Merkmale auf, so dass die sichere Bestimmung, insbesondere anhand von Fotos, schwierig ist. Schwierigkeiten bereiten auch Herbarbelege, da wichtige Merkmale, wie die Flecken auf den Blättern, beim Trocknen verschwinden.[2]
Die Blütezeit liegt zwischen Juni und Juli. Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 40 oder 80.
Das Verbreitungsgebiet des Gefleckten Knabenkrauts reicht von Europa bis Sibirien, auch in Marokko und in Algerien kommt die Art vor.[3] Das Gefleckte Knabenkraut kommt auf feuchten Magerrasen, in feuchten Nieder- oder Quellmooren und in lichten Wäldern vor. Die Art ist kalkmeidend und bevorzugt leicht saure Standorte. Die Verbreitung in Deutschland ist momentan nur ungenügend bekannt, da das Gefleckte Knabenkraut häufig mit anderen Arten der Gattung, insbesondere mit dem Fuchs’ Knabenkraut verwechselt wird und kaum von diesem zu unterscheiden ist. Es ist aber davon auszugehen, dass das Gefleckte Knabenkraut in Norddeutschland verbreiteter ist. Unklarheiten in der sich ändernden Taxonomie führen aber auch zu anderen Aussagen, so gilt es in Polen als eines der häufigeren Knabenkräuter.[4] Eine Durchsicht in litauischen Herbarien hat ergeben, dass 68 % der als Dactylorhiza maculata gelisteten Belege nach heutigem Stand falsch bestimmt sind.[2] Die Pflanzenart ist nach der BArtSchV besonders geschützt.
Das Gefleckte Knabenkraut braucht rohhumushaltigen, kalkarmen oder kalkfreien, nährstoffarmen und eher feuchten Lehmboden.
Es besiedelt Trockenrasen nur an Stellen, an denen es Sickerwasser gibt. Es bevorzugt lichte Wälder und Bergwiesen, es geht aber auch in Heiden. Es gedeiht in Gesellschaften der Klasse Scheuchzerio-Caricetea fuscae oder der Ordnung Molinietalia caeruleae. Es steigt in den Alpen bis etwa 2000 m auf. In Mitteleuropa kommt es zerstreut vor, bildet aber gelegentlich noch größere, wenn auch lockere, so doch individuenreiche Bestände.
Nach R. Govaerts kann man folgende neun Unterarten unterscheiden[3]:
In Deutschland werden nur noch zwei Unterarten unterschieden:
Unter Taxonomen herrscht Uneinigkeit, ob Fuchs' Knabenkraut eine eigene Art oder nur eine Unterart oder gar nur Varietät des Gefleckten Knabenkrauts ist.[6] Einige Florenwerke führen diese Sippe demgemäß als Teil von Dactylorhiza maculata s. lat. an.[7]
Das Gefleckte Knabenkraut ist eine bis 15 Zentimeter tief wurzelnde Humuspflanze. Sie besitzt einen Wurzelpilz.
Das Gefleckte Knabenkraut (Dactylorhiza maculata), auch Flecken-Fingerwurz genannt, ist eine Pflanzenart aus der Familie der Orchideen (Orchidaceae). In der Literatur herrscht verbreitet Uneinigkeit über die Abgrenzung zur sehr ähnlichen Art Fuchs’ Knabenkraut (Dactylorhiza fuchsii).
Ta bwoid saggyrt (Dactylorhiza maculata) ny lus. Ta'n ennym echey oaylleeagh echey rere breckyn ny blaaghyn as duillagyn echey; she "mair-fraue breck" eh keeayll yn ennym.
Dactylorhiza maculata hè una pianta chì face partita di a famiglia di l'orchidaceae.
Dactylorhiza maculata, kent as the bog-hyacinth or luver's wanton, is a yerbaceous perennial plant belongin tae the faimily Orchidaceae.
Dactylorhiza maculata hè una pianta chì face partita di a famiglia di l'orchidaceae.
Dactylorhiza maculata, kent as the bog-hyacinth or luver's wanton, is a yerbaceous perennial plant belongin tae the faimily Orchidaceae.
Srokôcz (Dactylorhiza maculata syn. Orchis maculata L.) - to je wielelatnô roscëna z rodzëznë srokôczowatëch. Òn rosce m. jin. na Kaszëbach.
Bernard Zëchta. Słownik gwar kaszubskich na tle kultury ludowej, Ossolineum, Wrocław - Warszawa - Kraków - Gdańsk 1972, tom V, s. 143
Srokôcz (Dactylorhiza maculata syn. Orchis maculata L.) - to je wielelatnô roscëna z rodzëznë srokôczowatëch. Òn rosce m. jin. na Kaszëbach.
Dactylorhiza maculata, known as the heath spotted-orchid[2] or moorland spotted orchid, is an herbaceous perennial plant of the family Orchidaceae. It is widespread in mountainous regions across much of Europe from Portugal and Iceland east to Russia. It is also found in Algeria, Morocco, and western Siberia.[1][3]
The name of the genus Dactylorhiza is formed from the Greek words δάκτυλος 'daktylos' meaning 'finger' and ρίζα 'ridza' meaning 'root' and refers to the tubers of this plant, which are split into several tubercles. The specific epithet 'maculata', meaning 'spotted', refers to the stained leaves. The scientific binomial name of this plant was initially Orchis maculata, proposed by the Swedish naturalist and botanist Carl Linnaeus in 1753. The name was changed to the one currently accepted (Dactylorhiza maculata) by the Hungarian botanist Károly Rezső Soó in 1962. In German this plant is called Geflecktes Knabenkraut, in French orchis tacheté, and in Italian orchide macchiata or erba d'Adamo.
Dactylorhiza maculata are usually 15–45 centimetres (5.9–17.7 in) in height, with a maximum of 70 centimetres (28 in). These plants are bulbous geophytes, forming their buds in underground tubers or bulbs, organs that annually produce new stems, leaves and flowers. Furthermore these orchids are terrestrial: unlike epiphytes they do not live on other large plants.
This orchid has an erect, glabrous and cylindrical stem, with a streaked surface. The leaves are oblong or oval-lanceolate, with dark ellipsoid-shaped spots on the surface (hence the species name). The leaves are amplexicaul and can be either radical (basal) or cauline.
The underground part of the stem has two webbed tubers, each deeply divided into several lobes or tubercles (characteristic of the genus Dactylorhiza). The first one has the important function of supplying the stem whilst the second collects nutrients for the development of the plant that will form in the coming year.
The inflorescence is 5–15 centimetres (2.0–5.9 in) long and it is composed of flowers gathered in dense spikes. The flowers grow in the axils of bracts membranous and lanceolate-shaped. Their colours vary from light pink to purple or white with darker streaks mainly on the labellum (sometimes at the margins of tepals). The flowers reach on average 10–15 centimetres (3.9–5.9 in). The flowers are hermaphrodite and insect pollinated.
The heath spotted orchid prefers sunny places on lowlands or hills. It can be found in slightly damp meadows but also in the undergrowth of dry forests, in areas with bushes and at the edges of streams. It grows on siliceous and calcareous substrate, at an altitude up to 2,200 metres (7,200 ft) above sea level.
Orchids in the genus Dactylorhiza are mycorrhizal generalists. D. maculata has been found to form associations with a range of common species of mycorrhizal fungi in the Tulasnellaceae, as well as with species in the Ceratobasidiaceae and Sebacinales.[4][5]
Dactylorhiza maculata is pollinated by insects, especially bumblebees. The flowers are 'food deceptive', i.e. do not provide nectar for their pollinators.[6]
Many names have been proposed for species and varieties in the species. As of June 2014, the following are accepted:[1]
Dactylorhiza maculata, known as the heath spotted-orchid or moorland spotted orchid, is an herbaceous perennial plant of the family Orchidaceae. It is widespread in mountainous regions across much of Europe from Portugal and Iceland east to Russia. It is also found in Algeria, Morocco, and western Siberia.
El satirión manchado[1] u orquídea moteada de los pantanos (Dactylorhiza maculata (L.) Soó 1962) es una especie de orquídeas, del género Dactylorhiza, de la subfamilia Orchidoideae de la familia de las Orchidaceae estrechamente relacionadas con el género Orchis. Se distribuye por toda Europa, llegando al Noroeste de África y por Siberia. Son de hábitos terrestres y tienen tubérculos.
Estas orquídeas se encuentran distribuidas a lo largo de la zona subartica y la parte templada del hemisferio Norte: desde Europa, hasta Siberia y por el Noroeste de África. Se desarrolla con preferencia en zonas pantanosas
Estas orquídeas terrestres se desarrollan en suelos ácidos y terrenos encharcados. Tienen tubérculos geófitos. En estos gruesos tallos subterráneos pueden almacenar gran cantidad de agua, que les permitan sobrevivir en condiciones de sequía.
Poseen de 5 a 12 grandes hojas de oblongo-ovoides a elíptico-lanceoladas, moteadas de color púrpura. Desarrollan un tallo largo que alcanza una altura de 70-90 cm. Las hojas de la parte superior son más pequeñas que las hojas más bajas del tallo.
Florecen en la primavera tardía o en principios de verano. La inflorescencia, cilíndrica, comparada con la longitud de la planta es más bien corta. Siendo un racimo compacto con unas 25-50 flores. Estas se desarrollan a partir de unos capullos axilares. Los colores predominantes son rosados, moteados con manchas más oscuras formando un dibujo con líneas y motas en la parte central superior del labelo.
Su sistema de polinización normalmente entomógamo, pero al estar desprovistas de néctar tienen que recurrir al mismo mecanismo de atracción que presentan otras orquídeas, como es el caso del género Orchis, que para atraer a los polinizadores las flores tienen que adquirir la apariencia de flores nectaríferas.
Dactylorhiza maculata fue descrita por (L.) Soó y publicado en Nom. Nova Gen. Dactylorhiza 7.7 1962.[2]
Dactylorhiza: nombre genérico que procede de las palabras griegas: "daktylos" (dedo) y "rhiza" (raíz). Esto es por la forma de los dos tubérculos subterráneos que caracteriza a las especies del género.
maculata: epíteto latíno que significa "manchada, con mácula"[3]
Hay muchas especies que se fertilizan de forma cruzada, dando lugar a una enorme cantidad de variaciones que complican su clasificación.
Especie tipo: Orchis umbrosa Karelin & Kir. 1842 = Dactylorhiza umbrosa (Kar. & Kir.) Nevski 1937.
Nota: nothosubspecies = una subespecie híbrida; nothovarietas = subvariedad.
El satirión manchado u orquídea moteada de los pantanos (Dactylorhiza maculata (L.) Soó 1962) es una especie de orquídeas, del género Dactylorhiza, de la subfamilia Orchidoideae de la familia de las Orchidaceae estrechamente relacionadas con el género Orchis. Se distribuye por toda Europa, llegando al Noroeste de África y por Siberia. Son de hábitos terrestres y tienen tubérculos.
Kuradi-sõrmkäpp (Dactylorhiza maculata) käpaliste sugukonda sõrmkäpa perekonda kuuluv rohttaim.
Kuradi-sõrmkäpp on 20–50 cm pikkune tugeva varrega orhidee. Lehed on kuni 15 cm pikad ja kuni 3 cm laiad tumelillade ümarate laikudega lehe pealmisel poolel. Lehed on alusel märgatavalt ahenenud, alt hallikasrohelised. Õitseb juunis-juulis. Õied on suhteliselt suured, värvuselt lillad kuni roosad, harva valged, koondunud koonusjasse õisikusse varre tipus. Huule hõlmad on allapoole suunatud, keskmine hõlm on väike ja kolmnurgakujuline. [1]
Kasvavad niisketel ja märgadel heinamaadel, soostunud niitudel ja soodes. [1]
Kuradi-sõrmkäpp on III kaitsekategooria kaitsealune liik [2],
Kuradi-sõrmkäpp on nimetuse saanud tumedat, peaaegu musta käppa või kätt meenutava, mullas asuva juuremugula tõttu, noorem juuremugul on valge. Nii kannabki kuradi-sõrmkäpp korraga justkui hea ja kurja alget. Varem on kasutatud ka ravimtaimena.
Balti sõrmkäpp, kelle huule keskmised hõlmad on külgedele suunatud ning lehed ei ole alt hallikad; vööthuul-sõrmkäpp, kelle huule keskmine hõlm on kitsaskolmnurkne ning huul lõhestunud vähemalt pooles ulatuses.[1]
Maariankämmekkä (Dactylorhiza maculata) on kämmekkälaji, jota tavataan koko Euroopassa kaakkoisosaa lukuun ottamatta ja Siperiassa.[1] Se on myös selvästi yleisin Suomen kämmekkälajeista.[2] Maariankämmekän suku liuskakämmekät on saanut nimensä haaraisesta juurimukulasta, joka muistuttaa rukoukseen liitettyjä käsiä – tästä on levinnyt koko kämmekkäkasvien heimon suomenkielinen nimi. "Maaria" viittaa Neitsyt Mariaan.[3]
Maariankämmekän liuskamaisissa lehdissä on viininpunaisia pilkkuja. Se kukkii kesä-heinäkuussa. Kukat ovat purppuranpunaiset. Kukkavarsi on 10–30 senttimetriä pitkä.[4]
Maariankämmekkä kasvaa usein kosteahkoilla paikoilla, kuten korvissa, soiden laidoilla, kangasmetsien soistuvissa painanteissa, suoniityillä, rannoilla ja niin edelleen.[5]
Maariankämmekkä (Dactylorhiza maculata) on kämmekkälaji, jota tavataan koko Euroopassa kaakkoisosaa lukuun ottamatta ja Siperiassa. Se on myös selvästi yleisin Suomen kämmekkälajeista. Maariankämmekän suku liuskakämmekät on saanut nimensä haaraisesta juurimukulasta, joka muistuttaa rukoukseen liitettyjä käsiä – tästä on levinnyt koko kämmekkäkasvien heimon suomenkielinen nimi. "Maaria" viittaa Neitsyt Mariaan.
Dactylorhiza maculata est une espèce de plantes herbacées vivaces de la famille des Orchidaceae.
D. maculata désigne l'espèce orchis tacheté mais on la divise en nombreuses sous-espèces. Les feuilles sont tachées de brun foncé, les taches sont orientées transversalement. Les fleurs sont rose-violet ou blanches (souvent tachetées).
Toute l'Europe, même en Islande.
Dactylorhiza maculata est une espèce de plantes herbacées vivaces de la famille des Orchidaceae.
D. maculata désigne l'espèce orchis tacheté mais on la divise en nombreuses sous-espèces. Les feuilles sont tachées de brun foncé, les taches sont orientées transversalement. Les fleurs sont rose-violet ou blanches (souvent tachetées).
Brönugras (fræðiheiti Dactylorhiza maculata) er ein tegund orkídea, jurt af brönugrasaætt. Í Hálfdánarsögu Brönufóstra er sagt frá því að tröllkonan Brana hafi gefið fóstra sínum brönugrösin til þess að vekja ástir konungsdóttur og talið að þaðan sé íslenska heitið komið.
Brönugras er algengt um alla Evrópu utan Balkanskaga og einnig í Norður-Asíu. Jurtin kýs einkum sólríka staði á láglendi eða utan í hæðum en einnig finnst hún í röku votlendi sem og þurrum skógarbotnum og lækjarbökkum. Brönugras hefur fundist allt upp í 2,200 metra hæð.
Brönugras verður að jafnaði milli 15 til 45 sm. á hæð en stærst hefur það fundist 70 sm. á hæð. Þetta er fjölær laukjurt og kemur nýr stöngull upp á hverju ári. Stöngullinn er beinn og uppréttur og mynda blómin klasa mörg saman efst á honum. Blöðin eru ílöng eða sporöskjulaga með dökkum sporöskjulaga blettum á yfirborði.
Til eru þjóðsögur um áhrifamátt Brönugrassins. Það átti að tína jurtina á Jónsmessunótt nærri fjörum. Mikill kraftur átti að vera í rótinni og því þurfti að gæta vel að því að ná henni heilli upp úr jörðinni. Hún er tvískipt og átti þykkari endi hennar að örva kvensemi og líkamlegan löst en þunni endinn aftur á móti að efla hreinlífi. Þannig var talið að hún gæti aukið losta og ástir milli karla og kvenna en eins stillt ósamlyndi hjóna ef þau svæfu á henni. Enda var Brönugras einnig kallað hjónagras, hjónarót, elskugras, Friggjargras, graðrót og vinagras. Til að ná ástum einhvers skyldi lauma öðrum enda rótarinnar undir kodda viðkomandi. Sá hinn sami var síðan látinn sofa með rótina undir höfðinu en sjálfir eiga menn að sofa með hinn helminginn. [1]
Um brönugras ritaði Björn Halldórsson í Sauðlauksdal árið 1781:
Brönugras (fræðiheiti Dactylorhiza maculata) er ein tegund orkídea, jurt af brönugrasaætt. Í Hálfdánarsögu Brönufóstra er sagt frá því að tröllkonan Brana hafi gefið fóstra sínum brönugrösin til þess að vekja ástir konungsdóttur og talið að þaðan sé íslenska heitið komið.
La concordia (Dactylorhiza maculata (L.) Soó, 1962) è una pianta erbacea appartenente alla famiglia delle Orchidacee.[1]
Il nome generico (dactylorhiza) è formato da due parole greche: “dito” e “radice” e si riferisce ai suoi tuberi suddivisi in diversi tubercoli (tuberi a forma digito-palmata). L'epiteto specifico (maculata) fa riferimento alle foglie macchiate.
Il binomio scientifico di questa pianta inizialmente era Orchis maculata, proposto dal botanico e naturalista svedese Carl von Linné (1707 - 1778) in una pubblicazione del 1753, modificato successivamente in quello attualmente accettato (Dactylorhiza maculata), proposto dal botanico ungherese Károly Rezső Soó (1903 – 1980) nel 1962.
In lingua tedesca questa pianta si chiama Geflecktes Knabenkraut; in francese si chiama Orchis tacheté; in inglese si chiama Spotted-orchid.
Questa pianta, fondamentalmente glabra, è alta da 15 a 45 cm (massimo 70 cm). La forma biologica è geofita bulbosa (G bulb), ossia sono piante perenni erbacee che portano le gemme in posizione sotterranea. Durante la stagione avversa non presentano organi aerei e le gemme si trovano in organi sotterranei chiamati bulbi o tuberi, organi di riserva che annualmente producono nuovi fusti, foglie e fiori. È un'orchidea terrestre in quanto contrariamente ad altre specie, non è “epifita”, ossia non vive a spese di altri vegetali di maggiori proporzioni
Le radici sono fascicolate e secondarie da bulbo, e si trovano nella parte superiore dei bulbi.
Foglie basali
Località: Val Piana, Limana (BL), 850 m s.l.m. - 25/05/2008
Località: Giardino Botanico Alpino "Giangio Lorenzoni", Pian Cansiglio, Tambre d'Alpago (BL), 1000 m s.l.m. - 08/06/2008
Foglie cauline
Località: Val Piana, Limana (BL), 850 m s.l.m. - 25/05/2008
Località: Melere, Trichiana (BL), 843 m s.l.m. - 23/05/2009
Le foglie sono oblunghe o ovalo-lanceolate, carenate e ripiegate verso l'alto e comunque a disposizione eretta (quasi patente); la superficie presenta delle "macchie" scure (da cui il nome della specie) a forma ellissoide-allungata; in alcuni casi le macchie si infittiscono fino a sovrapporsi; sono presenti inoltre delle nervature parallele (non troppo evidenti) disposte longitudinalmente. Le foglie possono essere sia radicali (o basali) che caulinari; entrambe sono amplessicauli e abbraccianti il fusto.
Infiorescenza (fase iniziale)
Località: Val Piana, Limana (BL), 850 m s.l.m. - 08/06/2007
Infiorescenza (completa)
Località: Val Piana, Limana (BL), 850 m s.l.m. - 08/06/2007
L'infiorescenza è composta da fiori raccolti in dense spighe. Nella prima fioritura la forma dell'infiorescenza è conica, poi a fine fioritura si stabilizza in una forma più cilindrica. I fiori sono posti alle ascelle di brattee membranose a forma lanceolato-lineare e lunghe quasi come l'ovario (possono presentarsi rosseggianti all'apice). I fiori inoltre sono resupinati, ruotati sottosopra tramite torsione dell'ovario[2]; in questo caso il labello è volto in basso. Lunghezza dell'infiorescenza: 5 – 15 cm.
I fiori
Località: Val Piana, Limana (BL), 850 m s.l.m. - 02/06/2007
Località: Pellegai, Mel (BL), 503 m s.l.m. - 17/05/2007
Località: Melere, Trichiana (BL), 843 m s.l.m. - 23/05/2009
I fiori sono ermafroditi ed irregolarmente zigomorfi, pentaciclici (perigonio a 2 verticilli di tepali, 2 verticilli di stami (di cui uno solo fertile – essendo l'altro atrofizzato), 1 verticillo dello stilo)[3]. I colori variano dal rosa chiaro fino al porpora ed anche al bianco con screziature più scure presenti soprattutto sul labello (a volte anche ai margini dei tepali). Dimensione del fiore: 10 – 15 mm.
Il frutto è una capsula. Al suo interno sono contenuti numerosi minutissimi semi piatti. Questi semi sono privi di endosperma e gli embrioni contenuti in essi sono poco differenziati in quanto formati da poche cellule. Queste piante vivono in stretta simbiosi con micorrize endotrofiche, questo significa che i semi possono svilupparsi solamente dopo essere infettati dalle spore di funghi micorrizici (infestazione di ife fungine). Questo meccanismo è necessario in quanto i semi da soli hanno poche sostanze di riserva per una germinazione in proprio.[6]
La riproduzione di questa pianta può avvenire in due modi:
Dal punto di vista fitosociologico la specie di questa voce appartiene alla seguente comunità vegetale[7]:
All'interno del genere Dactylorhiza l'orchidea di questa voce fa parte della sezione Maculatae caratterizzata dall'avere dei tuberi profondamente divisi in diversi tubercoli e lo sperone del labello più breve dell'ovario (nell'altra sezione Sambucinae i tuberi sono divisi solamente all'apice e lo sperone è più lungo dell'ovario)[8].
Il numero cromosomico di D. maculata è: 2n = 40,60,80 (forma tetraploide)[9][10].
Dactylorhiza maculata subsp. maculata (L.) Soó fa parte del gruppo Goup of Dactylorhiza maculata (L.) Soó (gli altri componenti di questo gruppo sono la subsp. fuchsii e la subsp. saccifera; un'altra dozzina di entità fanno parte del gruppo, ma non interessano la flora spontanea italiana). La struttura interna di questo gruppo è ancora in via di definizione e non trova concordi i vari specialisti del settore. La causa principale di queste difficoltà è dovuta alla facilità di ibridazione tra le varie entità, ma anche a fenomeni di introgressione: si fissano così in una data area delle popolazioni con caratteri intermedi. Anche i vari areali sono di difficile delimitazione. Ad esempio passando dalle Alpi occidentali a substrato siliceo a quelle orientali a substrato calcareo non si rileva una chiara soluzione di continuità tra i vari gruppi, rendendone difficile l'individuazione e/o la separazione. Un altro motivo deriva dalla capacità di queste piante di adattarsi velocemente e facilmente ad ambienti diversi e substrati diversi[11]. I caratteri comuni al gruppo possono essere così riassunti:
Sono note le seguenti sottospecie:[1]
Le sottospecie Dactylorhiza maculata subsp. fuchsii (Druce) Hylander e Dactylorhiza maculata subsp. saccifera sono state elevate elevate al rango di specie (rispettivamente Dactylorhiza fuchsii (Druce) Soó e Dactylorhiza saccifera (Brongn.) Soó).
L'orchidea Dactylorhiza maculata oltre ad ibridarsi con altre specie dello stesso genere, si ibrida facilmente anche con specie di generi diversi (ibridazione intergenerica). L'elenco che segue indica alcuni di questi ibridi intergenerici (questi ibridi non sempre sono riconosciuti da tutti i botanici):
La specie di questa voce ha avuto nel tempo diverse nomenclature. L'elenco che segue indica alcuni tra i sinonimi più frequenti:
Una specie molto simile a quella di questa voce è la Dactylorhiza majalis (Rchb.) P.F.Hunt & Summerh.; si distingue per i seguenti caratteri: le macchie delle foglie sono meno allungate, le brattee dell'infiorescenza sono più lunghe e quelle inferiori travalicano l'infiorescenza stessa, quest'ultima tende ad essere meno cilindrica (un po' più globosa), il fusto è cavo (e non pieno), le foglie sono leggermente più grandi. La Dactylorhiza maculata può essere confusa anche con Dactylorhiza incarnata (L.) Soó o con la Dactylorhiza traunsteineri (Saut. ex Rchb.) Soó, ma queste due orchidee sono più rare e inoltre la prima ha non ha le foglie maculate, mentre la seconda ha un portamento decisamente più gracile ed esile.
In alcune zone del Medio Oriente (Turchia e Iran) con i tuberi si fanno delle minestre. In Grecia i tuberi vengono essiccati e quindi sfarinati. Cuocendo questa farina con miele si prepara una bevanda popolare bevuta soprattutto come prima colazione[12].
L'uso che attualmente viene fatto di queste piante è nel giardinaggio rustico e alpino.
La concordia (Dactylorhiza maculata (L.) Soó, 1962) è una pianta erbacea appartenente alla famiglia delle Orchidacee.
Dėmėtoji gegūnė (Dactylorhiza maculata) – gegužraibinių (Orchidaceae) šeimos daugiametis augalas. Užauga iki 15-50 cm aukščio, geofilas.[1] Lapai lancetiški, smailiaviršūniai, išmarginti apskritomis ar pailgomis dėmėmis. Žydi birželio – liepos mėnesiais. Rūšis įrašyta į Lietuvos raudonąją knygą.
Dėmėtoji gegūnė (Dactylorhiza maculata) – gegužraibinių (Orchidaceae) šeimos daugiametis augalas. Užauga iki 15-50 cm aukščio, geofilas. Lapai lancetiški, smailiaviršūniai, išmarginti apskritomis ar pailgomis dėmėmis. Žydi birželio – liepos mėnesiais. Rūšis įrašyta į Lietuvos raudonąją knygą.
PožymiaiPlankumainā dzegužpirkstīte (Dactylorhiza maculata (L.) Soó, agrāk Orchis maculata) ir orhideju dzimtas suga. Latvijā tā ir diezgan reta un ierakstīta Latvijas Sarkanajā grāmatā komerciāli apdraudēto sugu kategorijā.
Daudzgadīgs, aptuveni 20-60 cm liels lakstaugs. Gumi "pirkstaini" (gr. dactylos 'pirksts', rhiza 'sakne'), saknes īsas. Stublājs stāvs, kails un diezgan tievs. Lapas lancetiskas, virspusē plankumainas. Lieli ziedi, sakārtoti blivā, garā ziedkopā. Pieziedlapas lancetiskas un zaļas vai plankumainas. Ziedi no baltiem līdz purpurvioletiem ar daudz rakstu variantu. Lūpa trīsdaivaina, visas daivas aptuveni vienāda garuma kā vidējā. Latvijā zied jūnijā un jūlijā.
Līdzīga Fuksa (D. fuchsii), Baltijas (D. baltica) un Rusova (D. traunsteineri) dzegužpirkstītei.
Aug mitrās vai pārmitrās vietās, pļavās, krūmājos, skrajos mežos. Sugu apdraud meliorācija un augsnes rekultivēšana kā arī pļavu aizaugšana ar krūmiem un kokiem.
Plankumainā dzegužpirkstīte (Dactylorhiza maculata (L.) Soó, agrāk Orchis maculata) ir orhideju dzimtas suga. Latvijā tā ir diezgan reta un ierakstīta Latvijas Sarkanajā grāmatā komerciāli apdraudēto sugu kategorijā.
Dactylorhiza maculata is een orchidee van het geslacht Dactylorhiza (handekenskruiden).
Het is de meest variabele Dactylorhiza waarvoor verschillende ondersoorten zijn beschreven, met de gevlekte orchis en de bosorchis als bekendste in België en Nederland.
De soortnaam maculata is een Latijns bijvoeglijk naamwoord en betekent "gevlekt", wat betrekking heeft op de meestal gevlekte bladeren.
Dactylorhiza maculata is een overblijvende, niet-winterharde geofyt. Het is een middelgrote (maximaal 60 cm), slanke plant met een massieve, min of meer brosse, naar boven toe soms holle bloemstengel, drie tot vijf verspreid staande, afstaande en gevlekte gewone- en twee tot vier schutbladachtige bladeren, en een dichte, meestal rijkbebloemde kegelvormige bloeiaar met witachtige of lichtroze bloemen.
De bladeren zijn afstaand, lancetvormig, bijna steeds gevlekt, met gevulde bruinviolette vlekken. De bovenzijde is blauwachtig of donker grijsgroen, de onderzijde heeft een matte, zilverachtige schijn. De bovenste bladeren lijken reeds veel op de schutbladeren.
De bloemen zijn wit, lichtroze tot lila gekleurd, met een donkerpaars honingmerk. Ze zijn groot en volledig geopend. De zijdelingse kelkbladen zijn horizontaal gespreid of licht opwaarts gericht, het middelste klekblad vorm samen met de bovenste kroonbladen een helm. De lip is tamelijk vlak, de zijlobben nauwelijks teruggeslagen. Het spoor is dun en korter dan het vruchtbeginsel.
De bloeitijd is van eind mei tot eind juli.
Het is een zeer variabele soort, die in verschillende ondersoorten is opgedeeld, waarbij ook weer overgangsvormen zijn beschreven. Daarbij komt nog dat de soort zeer makkelijk hybrides vormt met andere Dactylorhiza en zelfs met andere geslachten.
Dactylorhiza maculata stelt weinig specifieke eisen aan zijn biotoop. De soort is te vinden op zure tot kalkrijke, vochtige tot natte, meestal matig voedselrijke bodems, in volle zon of (half)schaduw, zoals weilanden, moerassen, venen, natte heide, heischrale graslanden en duinvalleien, maar ook in bermen, bosranden, kalkgraslanden en eiken-haagbeukenbossen. Van zeeniveau tot in het hooggebergte.
De verschillende ondersoorten zijn wel veel specifieker voor wat betreft hun habitat, en kunnen vaak reeds op basis van hun vindplaats op naam gebracht worden.
Dactylorhiza maculata komt voor in het grootste deel van Europa tot in Siberië, maar is zeldzamer in het Middellandse Zeegebied. Het is een vrij algemene soort, die plaatselijk algemeen kan optreden.
In België en Nederland is de plant vrij zeldzaam. In België komt de ondersoort fuchsii (de bosorchis) het meest voor, in Nederland is de ondersoort maculata (de gevlekte orchis) algemener.
Dactylorhiza maculata behoort tot het geslacht van de handekenskruiden, waarvan een tiental sterk gelijkende soorten in België en Nederland voorkomt.
De soort is door zijn grote variabiliteit het moeilijkst te onderscheiden van de andere soorten in Dactylorhiza.
In België en Nederland zijn de volgende ondersoorten te vinden:
Daarbuiten kunnen nog de volgende ondersoorten worden aangetroffen:
Dactylorhiza maculata wordt vooral bedreigd door het verdwijnen van zijn voorkeurshabitat door drooglegging, ingebruikname door de landbouw en vermesting van vochtige biotopen.
De soort staat op de Vlaamse Rode Lijst van planten en op de lijst van wettelijk beschermde planten in België. In Nederland is hij opgenomen op de Nederlandse Rode Lijst van planten.
Ook in Luxemburg is de soort beschermd op nationaal niveau.
Bronnen, noten en/of referentiesDactylorhiza maculata is een orchidee van het geslacht Dactylorhiza (handekenskruiden).
Het is de meest variabele Dactylorhiza waarvoor verschillende ondersoorten zijn beschreven, met de gevlekte orchis en de bosorchis als bekendste in België en Nederland.
Flekkmarihand er ei fleirårig plante i marihandfamilien (Orchidaceae). Ho har rotknoll, grann stengel og grøne blad med mørke flekkar. Blomsteren er fiolett, frå bleik til kraftig farga. Ho finst over heile landet, frå kysten til over tregrensa, mest på kalkfattig jord og helst i myr og på fuktig mark. Det finst mellomformar mellom flekkmarihand og både smalmarihand og strandmarihand. Det er òg vanskeleg å skilja flekkmarihand og skogmarihand.
Flekkmarihand er ei fleirårig plante i marihandfamilien (Orchidaceae). Ho har rotknoll, grann stengel og grøne blad med mørke flekkar. Blomsteren er fiolett, frå bleik til kraftig farga. Ho finst over heile landet, frå kysten til over tregrensa, mest på kalkfattig jord og helst i myr og på fuktig mark. Det finst mellomformar mellom flekkmarihand og både smalmarihand og strandmarihand. Det er òg vanskeleg å skilja flekkmarihand og skogmarihand.
Flekkmarihand (Dactylorhiza maculata) er en plante i marihandfamilien (orkidéfamilien).
Denne orkidéen har fått navn etter utseendet på bladene sine. Den har nemlig massevis av svarte flekker på de grågrønne bladene. Blomstene kan variere veldig i farge, helt fra ganske mørk rosa med røde tegninger til nesten hvit med lyserosa tegninger. Flekkmarihand blir rundt 20–30 centimeter høy.
Flekkmarihand tilhører den vanskelige slekta Dactylorhiza. Innad i slekta er det mange arter som det kan være vanskelige å se forskjell på. To av de vanligste artene er flekkmarihand og skogmarihand. Disse vokser tildels i samme habitat og kan være vanskelig å skille. Den største forskjellen på disse to er at skogmarihandplanter som regel er mye større og har flere, kraftigere fargede blomster. Flekkmarihand har også en ganske rund form på underleppa, mens skogmarihand har en mer trekantet underleppe der midtfliken er lenger enn sideflikene.
Om ikke dette er Norges vanligste orkidé, så er det i hvert fall den en ser oftest. Den vokser fra fjæra og langt opp på fjellet, og den har utbredelse helt fra Lindesnes til Nordkapp.
Grunnen til at flekkmarihand er såpass vanlig er at den er "altetende" hva terreng og næringstilgang angår. Riktignok foretrekker den å ha det litt fuktig, men ellers trives den stort sett overalt. Det er likevel vanligst å finne flekkmarihand i kystheiene på Vestlandet og i Nord-Norge.
Flekkmarihand ble i likhet med mange andre orkidéer tidligere benyttet som potensfremmende middel. Den er ellers blitt brukt mot utslett, tannpine, øyesykdommer og tuberkulose, og den har også tilhørt trolldomsmedisinen.
Flekkmarihand (Dactylorhiza maculata) er en plante i marihandfamilien (orkidéfamilien).
Kukułka plamista, storczyk plamisty, stoplamek plamisty (Dactylorhiza maculata (L.) Soó) – gatunek rośliny z rodziny storczykowatych (Orchidaceae). Występuje tylko w Europie, od Wysp Brytyjskich po europejską część Rosji. Brak go w Norwegii oraz w południowo-wschodniej części Europy[2]. W Polsce występuje dość często na terenie całego kraju[3].
Bylina, geofit. Kwitnie od maja do lipca. Jest owadopylna. Kwiaty zwodnicze – imitują kwiaty roślin owadopylnych, nie oferują jednak owadom nektaru. Nasiona nie zawierają żadnych substancji odżywczych i ich kiełkowanie i dalszy rozwój jest uzależniony od grzybni, której strzępki znajdują się już w nasionach. Grzybnia rozrastając się wewnątrz tkanek rośliny dostarcza jej substancji odżywczych[4].
Rośnie na mokrych łąkach, na torfowiskach niskich i przejściowych, a także w zbiorowiskach lasów łęgowych. Zasiedla miejsca otwarte lub umiarkowanie zacienione[6]. W górach występuje po regiel dolny[3].
Liczba chromosomów 2n = 80[4].
Gatunek zróżnicowany na 10 podgatunków[7]:
Od 2014 roku roślina jest objęta w Polsce częściową ochroną gatunkową[8]. W latach 1983–2014 gatunek znajdował się pod ochroną ścisłą[9]. W opracowaniu Czerwona lista roślin i grzybów Polski kukułka plamista jest umieszczona w grupie gatunków narażonych na wyginięcie (kategoria zagrożenia V)[10]. Zagrożeniem dla gatunku jest zanikanie siedlisk powodowane przez osuszanie terenów podmokłych, regulację rzek oraz wskutek wycinania lasów łęgowych i zarastania torfowisk i łąk przez trzcinę lub roślinność krzewiastą[3]. Występuje w większości parków narodowych i w licznych rezerwatach przyrody na terenie całej Polski[6].
Kukułka plamista, storczyk plamisty, stoplamek plamisty (Dactylorhiza maculata (L.) Soó) – gatunek rośliny z rodziny storczykowatych (Orchidaceae). Występuje tylko w Europie, od Wysp Brytyjskich po europejską część Rosji. Brak go w Norwegii oraz w południowo-wschodniej części Europy. W Polsce występuje dość często na terenie całego kraju.
Dactylorhiza maculata, conhecida como satirião-malhado é uma planta herbácia perene da família das orquídeas. Encontra-se nas regiões montanhosas de grande parte da Europa, desde Portugal e Islândia até à Rússia. Encontra-se também na Argélia, Marrocos e ocidente da Sibéria.
Poroinicul (Dactylorhiza maculata (L.) Soó) este o plantă erbacee din familia Orchidaceae. Cuvântul „orhiza” din denumirea plantei vine de la grecescul „orchis” = testicul, deoarece tuberculul are forma de testicul. Este prezentă în Europa și în regiuni din Asia de Nord.
În România, poroinicul crește în regiunea muntoasă a Văii Teleajenului și preferă solurile umede, pajiștile și tufișurile din jurul izvoarelor și se recoltează în prima jumătate a lunii iunie. În medicina populară mai este numită bujor, limba cucului, iapa șarpelui, mâna Maicii Domnului, sculătoare sau mai recent Viagra românească.
Tulpina plantei, ușor trunchiată și roșcată în partea ei superioară, poate avea o înălțime de 15 ... 65 cm. Florile cresc în inflorescență în formă de con, pot avea 1-1,5 cm, roz sau roșii cu pete purpurii dispuse simetric, înfloresc din iunie până în iulie. Frunzele au culoarea verde închis și pe fața superioară, au numeroase pete brune și sunt strânse în jurul tulpinii având un aspect pestriț.
În scop terapeutic se folosește planta întreagă, iar ca afrodiziac tuberculii, recoltați în perioada de înflorire. Tuberculi conțin mucilagii, amidon, dextrine pentozane, fosfat de potasiu, clorură de calciu.
Poroinicul conține uleiuri volatile, fitosteroli, rezine, principii active, furocumarine, colina, mucilagii, taninuri, acizi organici. Este renumită mai ales pentru efectele sale afrodiziace și de stimulare a fertilității.
Preparatele din poroinic au acțiune afrodiziacă, stimulează apetitul sexual, fiind considerată „Viagra românească”. Este vasodilatatoare genitală, stimulează activitatea gonadelor și secreția hormonilor sexuali și implicit de excitare a sistemului nervos, tratează impotența și frigiditatea.
invalidă; niciun text nu a fost furnizat pentru ref-urile numite eva
Poroinicul (Dactylorhiza maculata (L.) Soó) este o plantă erbacee din familia Orchidaceae. Cuvântul „orhiza” din denumirea plantei vine de la grecescul „orchis” = testicul, deoarece tuberculul are forma de testicul. Este prezentă în Europa și în regiuni din Asia de Nord.
În România, poroinicul crește în regiunea muntoasă a Văii Teleajenului și preferă solurile umede, pajiștile și tufișurile din jurul izvoarelor și se recoltează în prima jumătate a lunii iunie. În medicina populară mai este numită bujor, limba cucului, iapa șarpelui, mâna Maicii Domnului, sculătoare sau mai recent Viagra românească.
Tulpina plantei, ușor trunchiată și roșcată în partea ei superioară, poate avea o înălțime de 15 ... 65 cm. Florile cresc în inflorescență în formă de con, pot avea 1-1,5 cm, roz sau roșii cu pete purpurii dispuse simetric, înfloresc din iunie până în iulie. Frunzele au culoarea verde închis și pe fața superioară, au numeroase pete brune și sunt strânse în jurul tulpinii având un aspect pestriț.
[källa behövs] Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata) är det gemensamma artnamnet för två orkidéer, Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar som tidigare ibland delats upp i två separata arter men numera räknas som underarter. Tidigare var det korrekta svenska namnet för den sammanslagna arten Jungfru Marie nycklar men eftersom en art inte kan ha samma namn som dess underart flyttades detta namn till underartsnivå och det nybildade namnet fläcknycklar infördes.[1]
Arten är fridlyst i Sverige, precis som alla vilt förekommande orkidéer. Se lista över fridlysta växter i Sverige.
Växten blir mellan 20 och 50 cm hög och har ett antal rosettblad samt ett fåtal mindre stjälkblad. Blommorna kan ha skiftande nyanser från ljusrosa till mörkrosa och är samlade i ett ganska tätt ax. Bladen har typiska mörkbruna runda fläckar på ovansidan medan undersidan är ofläckad och har tydligt mer blågrön nyans än ovansidan.[2]
Det vetenskapliga artnamnet "maculata" är latin för fläckad och syftar på bladens fläckighet. [2]
Denna orkidé är precis som flera av sina släktingar i handnyckelsläktet Dactylorhiza mycket variabel och ett stort antal underarter från hela dess utbredningsområde i Europa och nordvästra Asien finns upptagna i litteraturen. Med undantag för skogsnycklar ssp. fuchsii och Jungfru Marie nycklar ssp. maculata är de flesta dock bristfälligt beskrivna och har en diskutabel status som äkta underarter.[3]
ssp. maculata
Den klart vanligaste underarten och i stora delar av Sverige den kanske vanligaste orkidén. Blomaxet är ganska kort cylindriskt till något pyramidformat och blommorna ofta ganska bleka, ibland nästan vita. Blommornas form är ganska variabel men oftast är de småprickiga och har en rundad underläpp med endast små grunda flikar. Växer på ganska mager och kalkfattig mark. Granskogar, skogskärr, myrkanter, betesmarker, diken och vägrenar är ett par typiska växtplatser.[2]
Jungfru Marie nycklar är tetraploid vilket innebär att den har en fyrdubbel kromosomuppsättning.[2]
Namnet Jungfru Marie nycklar har lokalt även använts på Gullviva.[2]
En ofta högväxt underart som har ett till en början pyramidformat och senare ganska utdraget blomax. Blommorna är blekrosa med en mörkare mönstring och en tydligt treflikig underläpp. De nedre rosettbladen är ofta lite större med en bred rundad bladspets. Växer till skillnad från Jungfru Marie nycklar alltid på kalkrik mark och är därför sällsyntare än denna. Lundar, örtrika granskogar och kalkrika gräsmarker är några typiska växtmiljöer. I Sverige är den vanligast i södra landets kusttrakter men den finns även sällsynt upp till mellersta Norrland.[2]
Skogsnycklar är diploid och har därmed bara hälften så många kromosomer som Jungfru Marie nycklar.[2]
[källa behövs] Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata) är det gemensamma artnamnet för två orkidéer, Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar som tidigare ibland delats upp i två separata arter men numera räknas som underarter. Tidigare var det korrekta svenska namnet för den sammanslagna arten Jungfru Marie nycklar men eftersom en art inte kan ha samma namn som dess underart flyttades detta namn till underartsnivå och det nybildade namnet fläcknycklar infördes.
Arten är fridlyst i Sverige, precis som alla vilt förekommande orkidéer. Se lista över fridlysta växter i Sverige.
Lan heath spotted hoặc Moorland Spotted Orchid (Dactylorhiza maculata) là một loài lan.
Wikimedia Commons có thêm hình ảnh và phương tiện truyền tải về Dactylorhiza maculata
Пальчатокоре́нник пятни́стый, или Пальчатокоренник кра́пчатый (лат. Dactylorhíza maculáta) — вид травянистых растений из рода Пальчатокоренник семейства Орхидные. Изредка в русскоязычной литературе встречаются и другие русские названия вида — Пальцекорник пятнистый[1] и Дактилориза пятнистая[2].
Название Orchis maculata L. (Ятрышник пятнистый, или Ятрышник крапчатый) в настоящее время входит в синонимику вида.
Ареал вида тянется от Атлантического побережья Европы до Центральной Сибири, растение встречается также в Северо-Западной Африке[3]. Рассеянно распространён почти на всей территории европейской части России, но преимущественно в северных и центральных районах нечерноземья, доходя на восток до Заволжья[4].
Растёт в сырых замшелых лесах, на влажных лугах, прогалинах, часто по сфагновым мхам[4].
Пальчатокоренник пятнистый — многолетнее растение высотой от 15(25[4]) до 50[1].
Клубень пальчатый, сплюснутый[4].
Стебель прямостоячий, одиночный, плотный, около 8 мм толщиной в основании[4].
Листья немногочисленные, в числе (2)5—6(8), отклонённые, почти плоские или сложенные вдоль, крупные, тёмно-зелёные, с округлыми фиолетовыми пятнами; по форме листья варьируют вверх по стеблю от продолговато-ланцетных, тупых или заострённых до заострённых, линейных или шиловидно-линейных, часто слегка извилистых[4].
Цветки собраны в густые, многоцветковые колосовидные соцветия 3—9 см длиной и 3—4 см в диаметре[4]. Окраска цветков — разнообразная: розоватая, лиловатая, красная, иногда почти белая[5]. Губа коротко-трёхлопастная, с мелкими фиолетовыми пятнышками, расположенными продольными выгнутыми рядами, разобщёнными или сливающимися в короткие линии; средняя лопасть губы значительно короче и уже боковых, треугольная, туповатая, 2—3 мм длиной. Цветёт в июне—июле[4].
Плод — коробочка с многочисленными мелкими семенами. Плодоносит в июле—августе. Размножается семенами[4].
Лекарственным сырьём являются клубни. Собирают молодые клубни вскоре после цветения растения, очищают от земли, моют в холодной воде и на 2—3 минуты опускают в кипяток, чтобы клубни не прорастали во время сушки. Сушат при температуре не более 50 градусов. Высушенные клубни называются салепом.
Обладает обволакивающим, противовоспалительным, смягчительным, общеукрепляющим действием. Салеп, растёртый в порошок и смешанный с водой, вином или молоком, используется при расстройствах желудка, гастритах и колитах, при отравлении некоторыми ядами, болезнях мочевого пузыря[6].
В ГБС вегетирует с середины апреля по сентябрь. Цветёт в июне. Не плодоносит. Высота 20—25 см[2].
Пальчатокоре́нник пятни́стый, или Пальчатокоренник кра́пчатый (лат. Dactylorhíza maculáta) — вид травянистых растений из рода Пальчатокоренник семейства Орхидные. Изредка в русскоязычной литературе встречаются и другие русские названия вида — Пальцекорник пятнистый и Дактилориза пятнистая.
Название Orchis maculata L. (Ятрышник пятнистый, или Ятрышник крапчатый) в настоящее время входит в синонимику вида.