Maxomys Sody 1936

Maxomys és un gènere de rosegadors de la família dels múrids. El seu àmbit de distribució s'estén pel sud-est asiàtic, incloent-hi Laos, el Vietnam, i des de la península de Malacca fins a Palawan, Mindoro i illes properes del sud-oest de les Filipines, Sulawesi, Java i l'arxipèlag de Mentawai.

Tenen una llargada de cap a gropa de 10–24 cm i una cua que fa 8–22 cm. Pesen 35–285 g. El color del pelatge dorsal va des del marró vermellós fins al gris fosc, mentre que el ventral és blanc, gris o marró clar.

Bibliografia

• Musser, G. G.; Carleton, M. D. «Superfamily Muroidea». A: Mammal Species of the World (en anglès). 3a edició. Johns Hopkins University Press, 2005, p. 894–1531. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.

Maxomys je rod myší, rozšířený v jihovýchodní Asii. Jsou to středně velcí hlodavci, podobní potkanům Rattus, kteří žijí na zemi tropických deštných pralesů. Tam stavějí svá hnízda, vycpaná opadaným listí ze stromů. Živí se kořínky, padaným ovocem a jinými rostlinami, ale i hmyzem. Všechny druhy jsou plaché a vyhýbají se potravinám od člověka.

Druhy

Rod Maxomys byl původně považován za podrod potkanů Rattus. Když se stal samostatným rodem v 60. letech 20. století, byl Maxomys často zaměňován s rody Niviventer a Leopoldamys. Od roku 1979 se ustálila taxonomie, že do rodu Maxomys patří tyto druhy:

• Maxomys alticola (Thomas, 1888), Borneo
• Maxomys baeodon (Thomas, 1894), Borneo
• Maxomys bartelsii (Jentink, 1910), Jáva
• Maxomys dollmani (Ellerman, 1941), Sulawesi
• Maxomys hellwaldii (Jentink, 1878), Sulawesi
• Maxomys hylomyoides (Robinson a Kloss, 1916), Sumatra
• Maxomys inas (Bonhote, 1906), Malajský poloostrov
• Maxomys inflatus (Robinson a Kloss, 1916), Sumatra
• Maxomys moi (Robinson a Kloss, 1922), Vietnam, Laos
• Maxomys musschenbroekii (Jentink, 1878), Sulawesi
• Maxomys ochraceiventer (Thomas, 1894), Borneo
• Maxomys pagensis (Miller, 1903), ostrovy Mentawai
• Maxomys panglima (Robinson, 1921), Palawan a sousední ostrovy
• Maxomys rajah (Thomas, 1894), Malajský poloostrov, Sumatra, Borneo
• Maxomys surifer (Miller, 1900), Sumatra, Jáva, Borneo
• Maxomys wattsi (Musser, 1991), Sulawesi
• Maxomys whiteheadi (Thomas, 1894), Malajský poloostrov, Sumatra, Borneo

Literatura

• Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
• G.G. Musser, J.T. Marshall Jr. & B. Boeadi: Definition and contents of the Sundaic genus Maxomys (Rodentia, Muridae). In: Journal of Mammalogy 1979, Bd. 60, S. 592-606.

Reference

• Musser, G. G. a M. D. Carleton. 2005. Nadčeleď Muroidea. Pp. 894–1531 Mammal Species of the World Taxonomic a Geographic Reference. D. E. Wilson M. a D. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.

V tomto článku byl použit překlad textu z článku Rajah-Ratten na německé Wikipedii.

Externí odkazy

• Obrázky, zvuky či videa k tématu krysa ve Wikimedia Commons
• Taxon Maxomys ve Wikidruzích

Die Rajah-Ratten (Maxomys) sind eine Nagetiergattung aus der Gruppe der Altweltmäuse (Murinae).

Allgemeines

Rajah-Ratten erreichen eine Kopfrumpflänge von 10 bis 24 Zentimeter, hinzu kommt ein 8 bis 22 Zentimeter langer Schwanz. Das Gewicht variiert je nach Art zwischen 35 und 285 Gramm. Ihr Fell ist an der Oberseite rötlichbraun bis dunkelbraun gefärbt, die Unterseite ist weiß, grau oder hellbraun. Auch der beschuppte Schwanz ist oben dunkler und unten heller gefärbt. Charakteristisch für die Gattung sind der schlanke und langgestreckte Hinterfuß, der relativ kurze Schwanz und verschiedene Details im Schädelbau.

Das Verbreitungsgebiet der Rajah-Ratten erstreckt sich in Südostasien vom Myanmar bis Sulawesi. Sie leben auf dem Boden von tropischen Regenwäldern und klettern nie auf Bäume. Sie legen Baue an, die zu einer mit Blättern ausgepolsterten Nestkammer führen. Die Nahrung sind hauptsächlich Wurzeln, Fallobst und andere Pflanzenteile, als Beikost aber auch Insekten. Alle Rajah-Ratten leben verborgen und meiden die Nähe des Menschen.

Systematik

Laut Wilson & Reeder (2005) nehmen die Rajah-Ratten innerhalb der Altweltmäuse eine isolierte Position ein und werden darum in einer eigenen Gattungsgruppe, der Maxomys-Gruppe eingeordnet. Nach den genetischen Untersuchungen von Lecompte et al. (2008) sind sie Teil einer vorwiegend in Südostasien, Neuguinea und Australien verbreiteten Radiation der Altweltmäuse, den Rattini.

Insgesamt werden 17 Arten unterschieden:

• Gebirgs-Rajah-Ratte (Maxomys alticola) lebt im nördlichen Borneo.
• Kleine Rajah-Ratte (Maxomys baeodon) ist von einigen verstreuten Orten im nördlichen Borneo bekannt.
• Bartels-Rajah-Ratte (Maxomys bartelsii) bewohnt das westliche und mittlere Java.
• Dollmann-Rajah-Ratte (Maxomys dollmani) ist auf Sulawesi endemisch.
• Hellwald-Rajah-Ratte (Maxomys hellwaldi) kommt ebenfalls nur auf Sulawesi vor.
• Sumatra-Rajah-Ratte (Maxomys hylomyoides), eine kaum bekannte Art, lebt im westlichen Sumatra.
• Malaiische Rajah-Ratte (Maxomys inas) bewohnt die Malaiische Halbinsel.
• Breitnasen-Rajah-Ratte (Maxomys inflatus) lebt in Gebirgsregionen auf Sumatra.
• Indochinesische Rajah-Ratte (Maxomys moi) kommt in Vietnam und Laos vor.
• Musschenbroek-Rajah-Ratte (Maxomys musschenbroekii) ist auf der Insel Sulawesi beheimatet.
• Ockerbauch-Rajah-Ratte (Maxomys ochraceiventer) lebt in Teilen des nördlichen Borneo.
• Pagai-Rajah-Ratte (Maxomys pagensis) ist auf den Mentawai-Inseln vor der Küste Sumatras endemisch.
• Palawan-Rajah-Ratte (Maxomys panglima) bewohnt Palawan und benachbarte Inseln im Süden der Philippinen.
• Braune Rajah-Ratte (Maxomys rajah) kommt auf der Malaiischen Halbinsel, Sumatra und Borneo vor.
• Rote Rajah-Ratte (Maxomys surifer), die weitverbreitetste Art, lebt in weiten Teilen Südostasiens bis Java und Borneo.
• Watts-Rajah-Ratte (Maxomys wattsi) ist nur von einem Fundort auf Sulawesi bekannt.
• Whitehead-Rajah-Ratte (Maxomys whiteheadi) kommt auf der Malaiischen Halbinsel, Sumatra und Borneo vor.

Die IUCN listet M. pagensis und M. wattsi als „stark gefährdet“ (endangered), M. inflatus, M. rajah und M. whiteheadi gelten als „gefährdet“ (vulnerable). Für M. baeodon, M. dollmani, M. hylomyoides und M. ochraceiventer sind zu wenig Daten verfügbar, die übrigen Arten sind „nicht gefährdet“ (least concern).

Literatur

• Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 2 Bände. 6. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD u. a. 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
• Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Mammal Species of the World. A taxonomic and geographic Reference. 2 Bände. 3. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
• Emilie Lecompte, Ken Aplin, Christiane Denys, François Catzeflis, Marion Chades, Pascale Chevret: Phylogeny and biogeography of African Murinae based on mitochondrial and nuclear gene sequences, with a new tribal classification of the subfamily. In: BMC Evolutionary Biology. Bd. 8, 199, 2008, S. 1–21, doi:10.1186/1471-2148-8-199.

Weblinks

• Maxomys in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN. Abgerufen am 14. Oktober 2009.

Maxomys is a genus of rodents, widespread in Southeast Asia.^[1] They are mid-sized rodents, similar to rats, that live on the ground of tropical rainforests. There they build nests, padded with fallen leaves from trees. They feed on roots, fallen fruit, and other plants, as well as insects. All species are shy and avoid food from humans.

The genus Maxomys was originally considered a subgenus of Rattus, the rat genus. When it became established as its own genus in the 1960s, Maxomys was often combined with the genera Niviventer and Leopoldamys. In the currently accepted taxonomy, Musser, Marshall, and Boeadi established Maxomys in 1979.

List of species

Genus Maxomys - rajah rats:

• Mountain spiny rat, Maxomys alticola Thomas, 1888, Borneo
• Small spiny rat, Maxomys baeodon Thomas, 1894, Borneo
• Bartels's spiny rat, Maxomys bartelsii Jentink, 1910, Java
• Dollman's spiny rat, Maxomys dollmani Ellerman, 1941, Sulawesi
• Hellwald's spiny rat, Maxomys hellwaldii Jentink, 1878, Sulawesi
• Sumatran spiny rat, Maxomys hylomyoides Robinson and Kloss, 1916, Sumatra
• Malayan mountain spiny rat, Maxomys inas Bonhote, 1906, Malayan Peninsula
• Fat-nosed spiny rat, Maxomys inflatus Robinson and Kloss, 1916, Sumatra
• Mo's spiny rat, Maxomys moi Robinson and Kloss, 1922, Vietnam, Laos
• Musschenbroek's spiny rat, Maxomys musschenbroekii Jentink, 1878, Sulawesi
• Chestnut-bellied spiny rat, Maxomys ochraceiventer Thomas, 1894, Borneo
• Pagai spiny rat, Maxomys pagensis Miller, 1903, Mentawai Islands
• Palawan spiny rat, Maxomys panglima Robinson, 1921, Palawan and neighboring islands
• Rajah spiny rat, Maxomys rajah Thomas, 1894, Malayan Peninsula, Sumatra, Borneo
• Red spiny rat, Maxomys surifer Miller, 1900, Sumatra, Java, Borneo
• Maxomys tajuddinii Achmadi, Maryanto & Maharadatunkamsi, 2012, Malay Peninsula, Sumatra, Borneo
• Watts's spiny rat, Maxomys wattsi Musser, 1991, Sulawesi
• Whitehead's spiny rat, Maxomys whiteheadi Thomas, 1894, Malayan Peninsula, Sumatra, Borneo

References

Maxomys es un género de roedores miomorfos de la familia Muridae. Son endémicos del Sudeste Asiático.

Especies

Se han descrito las siguientes especies:^[1]​

• Maxomys alticola (Thomas, 1888).
• Maxomys baeodon (Thomas, 1894).
• Maxomys bartelsii (Jentink, 1910).
• Maxomys dollmani (Ellerman, 1941).
• Maxomys hellwaldii (Jentink, 1878).
• Maxomys hylomyoides (Robinson & Kloss, 1916).
• Maxomys inas (Bonhote, 1906).
• Maxomys inflatus (Robinson & Kloss, 1916).
• Maxomys moi (Robinson & Kloss, 1922).
• Maxomys musschenbroekii (Jentink, 1878).
• Maxomys ochraceiventer (Thomas, 1894).
• Maxomys pagensis (Miller, 1903).
• Maxomys panglima (Robinson, 1921).
• Maxomys rajah (Thomas, 1894).
• Maxomys surifer (Miller, 1900).
• Maxomys tajuddinii^[2]​ Achmadi, Maryanto & Maharadatunkamsi, 2012.
• Maxomys wattsi Musser, 1991.
• Maxomys whiteheadi (Thomas, 1894).

Referencias

Maxomys Muridae animalia familiako generoa da^[1], karraskarien barruan sailkatua.

Espezieak

• Maxomys alticola
• Maxomys baeodon
• Maxomys bartelsii
• Maxomys dollmani
• Maxomys hellwaldii
• Maxomys hylomyoides
• Maxomys inas
• Maxomys inflatus
• Maxomys moi
• Maxomys musschenbroekii
• Maxomys ochraceiventer
• Maxomys pagensis
• Maxomys panglima
• Maxomys rajah
• Maxomys surifer
• Maxomys wattsi
• Maxomys whiteheadi

Erreferentziak

Ikus, gainera

• Muridae

Maxomys est un genre de rongeurs de la sous-famille des Murinés.

Liste des espèces

Ce genre comprend les espèces suivantes :

• Maxomys alticola (Thomas, 1888).
• Maxomys baeodon (Thomas, 1894).
• Maxomys bartelsii (Jentink, 1910).
• Maxomys dollmani (Ellerman, 1941).
• Maxomys hellwaldii (Jentink, 1878).
• Maxomys hylomyoides (Robinson et Kloss, 1916).
• Maxomys inas (Bonhote, 1906).
• Maxomys inflatus (Robinson et Kloss, 1916).
• Maxomys moi (Robinson et Kloss, 1922).
• Maxomys musschenbroekii (Jentink, 1878).
• Maxomys ochraceiventer (Thomas, 1894).
• Maxomys pagensis (Miller, 1903).
• Maxomys panglima (Robinson, 1921).
• Maxomys rajah (Thomas, 1894).
• Maxomys surifer (Miller, 1900).
• Maxomys wattsi Musser, 1991.
• Maxomys whiteheadi (Thomas, 1894).

Maxomys (Sody, 1936) è un genere di Roditori della famiglia dei Muridi.

Etimologia

L'epiteto generico deriva dalla combinazione del nome del naturalista tedesco Max Bartels, che catturò l'olotipo della specie M.bartelsii sulla quale H.J.V.Sody descrisse il genere, e dal suffisso -mys riferito alle forme simili ai topi.

Descrizione

Dimensioni

Al genere Maxomys appartengono roditori di medie dimensioni, con lunghezza della testa e del corpo tra 100 e 235 mm, la lunghezza della coda tra 88 e 226 mm e un peso fino a 284 g.^[1]

Caratteristiche craniche e dentarie

Il cranio presenta un rostro lungo ed ampio, affusolato verso l'estremità, la quale si estende oltre gli incisivi superiori, talvolta a formare un corto tubo. La scatola cranica è larga e rotonda, mentre le ossa naso-lacrimali sono grandi e rigonfie, particolarmente in Maxomys inflatus. L'area inter-orbitale è ben sviluppata, il palato è corto e provvisto di due fori incisivi corti, larghi e a forma di cuore. La bolla timpanica è piccola e globulare. Lo smalto degli incisivi è solitamente giallo-arancione.

Sono caratterizzati dalla seguente formula dentaria:

3 0 0 1 1 0 0 3 3 0 0 1 1 0 0 3 Totale: 16 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;

Aspetto

La pelliccia è corta, soffice e densa, spesso cosparsa di peli spinosi. La coda è solitamente più corta della testa e del corpo ed è ricoperta fittamente di scaglie. I piedi sono lunghi e snelli, con le superfici plantari prive di peli e con 5-6 cuscinetti ben sviluppati, talvolta con il più esterno rudimentale. Le femmine hanno 6-8 paia di mammelle.

Distribuzione

Questo genere è diffuso nell'Ecozona orientale.

Tassonomia

Il genere comprende 19 specie.^[2]

• Le femmine hanno un paio di mammelle pettorali, uno post-ascellari e due paia inguinali.

Maxomys alticola

Maxomys baeodon

Maxomys hellwaldii

Maxomys hylomyoides

Maxomys inas

Maxomys moi

Maxomys musschenbroekii

Maxomys ochraceiventer

Maxomys pagensis

Maxomys panglima

Maxomys rajah

Maxomys surifer

Maxomys tajuddinii

Maxomys tompotika^[3]

Maxomys wattsi

Maxomys whiteheadi

• Le femmine hanno un paio di mammelle pettorali e due paia inguinali.

Maxomys bartelsii

Maxomys dollmani

Maxomys inflatus

Note

Bibliografia

• Guy G.Musser, Joe T.Marshall Jr. & Boeadi, Definition and Contents of the Sundaic Genus Maxomys (Rodentia, Muridae), in Journal of Mammalogy, vol. 60, n. 3, 1979, pp. 592-606.
• Ronald M. Novak, Walker's Mammals of the World, 6th edition, Johns Hopkins University Press, 1999. ISBN 9780801857898

Rytinės dygiosios žiurkės (lot. Maxomys, angl. Oriental spiny rats, vok. Rajah-Ratten) – pelinių (Muridae) šeimos graužikų gentis.

Paplitusios pietryčių Azijoje. Gentyje yra 17 rūšių:

• Rudoji dygioji žiurkė (Maxomys surifer)
• Maxomys moi
• Maxomys pagensis
• Maxomys panglima
• Paprastoji dygioji žiurkė (Maxomys rajah)
• Helvaldo dygioji žiurkė (Maxomys hellwaldi)
• Dolmano dygioji žiurkė (Maxomys dollmani)
• Vatso dygioji žiurkė (Maxomys wattsi)
• Bartelso dygioji žiurkė (Maxomys bartelsii)
• Kalninė dygioji žiurkė (Maxomys alticola)
• Rudapilvė dygioji žiurkė (Maxomys ochraceiventer)
• Malaizinė dygioji žiurkė (Maxomys inas)
• Sumatrinė dygioji žiurkė (Maxomys hylomyoides)
• Mušenbroko dygioji žiurkė (Maxomys musschenbroekii)
• Mažoji dygioji žiurkė (Maxomys baeodon)
• Maxomys whiteheadi
• Storanosė dygioji žiurkė (Maxomys inflatus)

Nuorodos

• [1] Rudosios dygiosios žiurkės (Maxomys surifer) nuotrauka.
• [2] Rudosios dygiosios žiurkės (Maxomys surifer) nuotrauka.
• [3] Paprastosios dygiosios žiurkės (Maxomys rajah) nuotraukos.

Maxomys is een geslacht van knaagdieren dat voorkomt in Zuidoost-Azië. Ze komen voor in Laos en Vietnam en vanaf het schiereiland Malakka (zuidelijk van de Landengte van Kra) tot Palawan, Mindoro en omliggende eilanden in de zuidwestelijke Filipijnen, Celebes, Java en de Mentawai-eilanden (ten westen van Sumatra). Ze zijn waarschijnlijk het nauwste verwant aan de fossiele Ratchaburimys uit Thailand, maar verder zijn hun verwantschappen onduidelijk. Het is mogelijk dat zowel M. moi als de soorten uit Celebes tot een apart geslacht behoren.

Het zijn middelgrote, op ratten lijkende knaagdieren, die op de bodem van tropische regenwouden leven. Daar graven ze holen, die naar een met bladeren beklede nestkamer voeren. Ze eten voornamelijk wortels, fruit en ander plantaardig voedsel, maar soms ook insecten. Alle soorten leven verborgen en vermijden mensen. De rugvacht is kort, dicht en meestal stekelig. De achtervoeten zijn lang en smal. De staart is meestal korter of even lang als de kop-romplengte, behalve bij M. dollmani. De staart is fijn geschubd. De bovenkant is bruin, de onderkant wit. Bij sommige soorten is een deel volledig wit. Vrouwtjes hebben zes of acht mammae.

Het geslacht Maxomys is eerder tot Rattus gerekend. Later werd het een apart geslacht, maar de verkeerde soorten werden ertoe gerekend: men dacht namelijk dat Maxomys bartelsii, de typesoort, een Niviventer was. Ook Leopoldamys werd ermee verward. Uiteindelijk werd het gebruik van de naam door een artikel van Musser en anderen uit 1979 gestabiliseerd.

Het geslacht omvat de volgende soorten:

• Maxomys alticola
• Maxomys baeodon
• Maxomys bartelsii
• Maxomys dollmani
• Maxomys hellwaldii
• Maxomys hylomyoides
• Maxomys inas
• Maxomys inflatus
• Maxomys moi
• Maxomys musschenbroekii
• Maxomys ochraceiventer
• Maxomys pagensis
• Maxomys panglima
• Maxomys rajah
• Maxomys surifer
• Maxomys wattsi
• Maxomys whiteheadi

Verder komen er nog twee onbeschreven soorten voor op Celebes en één op Mindoro.

Literatuur

• Musser, G.G. & Carleton, M.D. 2005. Superfamily Muroidea. Pp. 894-1531 in Wilson, D.E. & Reeder, D.M. (eds.). Mammal Species of the World: a taxonomic and geographic reference. 3rd ed. Baltimore: The Johns Hopkins University Press, 2 vols., 2142 pp. ISBN 978-0-8018-8221-0
• Musser, G.G, Marshall, J.T., Jr. & Boeadi, B. 1979. Definition and contents of the Sundaic genus Maxomys (Rodentia, Muridae). Journal of Mammalogy 60:592-606.
• Nowak, R.M. 1999. Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press. ISBN 0801857899

Multimedia w Wikimedia Commons

Myszor^[3] (Maxomys) – rodzaj ssaka z podrodziny myszy (Murinae) w rodzinie myszowatych (Muridae).

Zasięg występowania

Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Azji Południowo-Wschodniej^[4].

Systematyka

Etymologia

Maxomys: Max Eduard Gottlieb Bartels (1871–1936), holenderski kierownik plantacji herbaty, przyrodnik na Jawie w latach 1895–1936; μυς mys, μυός myos – mysz^[5].

Podział systematyczny

Do rodzaju należą następujące gatunki^[3][4]:

• Maxomys alticola – myszor górski
• Maxomys baeodon – myszor mały
• Maxomys bartelsii – myszor jawajski
• Maxomys dollmani – myszor nadrzewny
• Maxomys hellwaldii – myszor celebeski
• Maxomys hylomyoides – myszor sumatrzański
• Maxomys inas – myszor malajski
• Maxomys inflatus – myszor szerokonosy
• Maxomys moi – myszor indochiński
• Maxomys musschenbroekii – myszor leśny
• Maxomys ochraceiventer – myszor ochrowobrzuchy
• Maxomys pagensis – myszor mentawajski
• Maxomys panglima – myszor palawański
• Maxomys rajah – myszor królewski
• Maxomys surifer – myszor rudy
• Maxomys tajuddinii – myszor borneański
• Maxomys wattsi – myszor stokowy
• Maxomys whiteheadi – myszor sundajski

Przypisy

Maxomys é um gênero de roedores da família Muridae.

Espécies

• Maxomys alticola (Thomas, 1888)
• Maxomys baeodon (Thomas, 1894)
• Maxomys bartelsii (Jentink, 1910)
• Maxomys dollmani (Ellerman, 1941)
• Maxomys hellwaldii (Jentink, 1878)
• Maxomys hylomyoides (Robinson & Kloss, 1916)
• Maxomys inas (Bonhote, 1906)
• Maxomys inflatus (Robinson & Kloss, 1916)
• Maxomys moi (Robinson & Kloss, 1922)
• Maxomys musschenbroekii (Jentink, 1878)
• Maxomys ochraceiventer (Thomas, 1894)
• Maxomys pagensis (Miller, 1903)
• Maxomys panglima (Robinson, 1921)
• Maxomys rajah (Thomas, 1894)
• Maxomys surifer (Miller, 1900)
• Maxomys wattsi Musser, 1991
• Maxomys whiteheadi (Thomas, 1894)

Referências

• MUSSER, G. G.; CARLETON, M. D. Superfamily Muroidea. In: WILSON, D. E.; REEDER, D. M. (Eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference. 3. ed. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2005. v. 2, p. 894-1531.

Taggråttor (Maxomys) är ett släkte i underfamiljen möss med 17 arter.

Beskrivning

Dessa möss når en kroppslängd mellan 10 och 24 centimeter och därtill kommer en 8 till 22 centimeter lång svans. Vikten varierar beroende på art mellan 8 och 285 gram. Pälsen har på ovansidan en brun till rödbrun färg, buken är vit. Även svansen som är täckt med fjäll är på ovansidan mörkare än på undersidan. Kännetecknande för släktet är de smala långsträckta bakfötterna och vissa detaljer i skallens konstruktion.

Utbredningsområdet för släktet sträcker sig över Sydostasien, från Burma till Sulawesi. De lever på marken i tropisk regnskog och klättrar aldrig på träd. Taggråttor gräver tunnlar som slutar i bon som polstras med löv. Födan utgörs främst av rötter, nedfallna frukter och andra växtdelar, insekter äter de sällan. Alla arter är ganska skygga och undviker kontakt med människor.

Systematik

Wilson & Reeder (2005) beskriver släktet som isolerat i underfamiljen och listar det i en egen släktgrupp. Enligt genetiska undersökningar som utfördes av Lecompte et al. (2008) tillhör släktet en utvecklingslinje av möss som koncentrerar sig i Sydostasien, Nya Guinea och Australien. Forskarlaget kallade linjen Rattini.

Det skiljs mellan 17 arter:

• Maxomys alticola lever på norra Borneo.
• Maxomys baeodon förekommer likaså på norra Borneo och är mera sällsynt.
• Maxomys bartelsii finns på centrala och västra Java.
• Maxomys dollmani är endemisk för Sulawesi.
• Maxomys hellwaldii finns likaså på Sulawesi.
• Maxomys hylomyoides lever i västra Sumatra och är mindre känd.
• Maxomys inas förekommer på Malackahalvön.
• Maxomys inflatus finns i Sumatras bergsregioner.
• Maxomys moi lever i Vietnam och Laos.
• Maxomys musschenbroekii har utbredningsområdet på Sulawesi.
• Maxomys ochraceiventer lever i delar av norra Borneo.
• Maxomys pagensis är endemisk för Mentawaiöarna nära Sumatra.
• Maxomys panglima finns på Palawan och angränsande öar i södra Filippinerna.
• Maxomys rajah förekommer på Malackahalvön, Sumatra och Borneo.
• Maxomys surifer är arten med störst utbredning, från norra Vietnam till Java.
• Maxomys wattsi hittades bara på ett ställe på Sulawesi.
• Maxomys whiteheadi förekommer på Malackahalvön, Sumatra och Borneo.

IUCN listar M. pagensis och M. wattsi som stark hotade (endangered), M. inflatus, M. rajah och M. whiteheadi räknas som sårbar (vulnerable), M. baeodon, M. dollmani, M. hylomyoides och M. ochraceiventer listas med kunskapsbrist och alla andra som livskraftig.^[1]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 19 oktober 2009.

• Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999, sid.1573-1574, ISBN 0801857899
• Don E. Wilson und DeeAnn M. Reeder (utgivare): Mammal Species of the World. 3 upplaga. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
• Emilie Lecompte, Ken Aplin, Christiane Denys, François Catzeflis, Marion Chades und Pascale Chevret: Phylogeny and biogeography of African Murinae based on mitochondrial and nuclear gene sequences, with a new tribal classification of the subfamily. In: BMC Evol. Biol. 8:199 (2008), S. 1-21. Fulltext

Noter

1. ^ Maxomys^{[död länk]} på IUCN:s rödlista, besökt 14 oktober 2009.

Maxomys là một chi động vật có vú trong họ Muridae, bộ Gặm nhấm. Chi này được Sody miêu tả năm 1936.^[1] Loài điển hình của chi này là Mus bartelsii Jentink, 1910.

Các loài

Chi này gồm các loài:

Chú thích

Tham khảo

• Dữ liệu liên quan tới Maxomys tại Wikispecies

模式種 爪哇硬毛鼠 Maxomys bartelsii
Jentink, 1910

東洋硬毛鼠屬（Maxomys），哺乳綱、囓齒目、鼠科的一屬，而與東洋硬毛鼠屬（爪哇硬毛鼠）同科的動物尚有單齒鼩形鼠屬（單齒鼩形鼠）、小鼩鼠屬（長吻小鼩鼠）、乳鼠屬（南非乳鼠）、瑪氏鼠屬（小瑪氏鼠）等之數種哺乳動物。

參考文獻

• 中國科學院，《中國科學院動物研究所的世界動物名稱資料庫》，[1]

取自“https://zh.wikipedia.org/w/index.php?title=東洋硬毛鼠屬&oldid=46428133”

동남아시아가시쥐속(Maxomys)은 쥐아과에 속하는 설치류 속의 하나이다. 동남아시아에 널리 분포한다.^[1] 중간 크기의 설치류로 시궁쥐와 유사하며, 열대 우림의 땅 위에서 서식한다. 나무에서 떨어진 잎을 덧대어 둥지를 만든다. 뿌리와 떨어진 과일, 식물 그리고 곤충을 먹는다. 모든 종이 겁이 많고, 사람들로부터 먹이를 피한다. 동남아시아가시쥐속은 원래 시궁쥐속의 아속으로 간주했다. 1960년대 별도의 속으로 분류되기 시작하면서, 동남아시아가시쥐속은 흰배쥐속과 긴꼬리자이언트쥐속과 관련을 짓기도 했다. 현재 분류는 1979년 무세르(Musser)와 마샬(Marshall) 그리고 보아디(Boeadi)가 수용한 분류이다.^[2][3]

하위 종

계통 분류

다음은 2008년 레콤프테 등(Lecompte et al.)^[4]과 2016년 로우 등(Rowe et al.)^[5]의 연구에 기초한 계통 분류이다.

쥐아과 큰구름쥐족

털꼬리쥐속, 루손쥐속, 붓꼬리구름쥐속, 바나하우나무쥐속, 큰구름쥐속

    시궁쥐족^[5] 멧밭쥐군

연필꼬리나무쥐속, 라니쥐속, 마모셋쥐속, 멧밭쥐속,
긴꼬리나무타기쥐속, 붉은나무타기쥐속

     

동남아시아가시쥐속, 땃쥐쥐속

    술라웨시가시쥐군

술라웨시가시쥐속, 가는뿌리쥐속, 술라웨시돼지코쥐속, 작은술라웨시땃쥐쥐속,
돼지코땃쥐쥐속, 서머술라웨시쥐속, 큰술라웨시땃쥐쥐속, 마마사물쥐속

    밀러드쥐군

민도로나무타기쥐속, 페아나무쥐속, 밀러드쥐속, 긴꼬리자이언트쥐속,
흰배쥐속, 폴린석회암쥐속, 오히야쥐속, 다오반티엔석회암쥐속

  시궁쥐군

루손넓은이빨쥐속, 반디쿠트쥐속, 흰이빨쥐속, 필리핀쥐속,
언덕쥐속, 류큐긴꼬리자이언트쥐속, 할마헤라쥐속, 소디나무쥐속,
코모도쥐속, 민다나오산악쥐속, 짧은꼬리반디쿠트쥐속, 스람쥐속,
팔라완부드러운털산악쥐속, 플로레스자이언트쥐속, 술라웨시자이언트쥐속,
플로레스긴코쥐속, 시궁쥐속, 자이언트순다쥐속, 셀레베스쥐속,
긴발쥐속, 루손짧은코쥐속

             

물쥐족

         

쥐족(에티오피아등줄쥐속, 생쥐속)

  프라오미스족 아프리카물쥐군

아프리카물쥐속, 에티오피아물쥐속, 넓은머리쥐속

  에티오피아좁은머리쥐군

아프리카검은쥐속, 아프리카숲쥐속,
다유방쥐속, 베록스쥐속, 프라오미스속, 에티오피아좁은머리쥐속

         

큰귀습지쥐족

  붉은쥐족

붉은쥐속, 류큐가시쥐속

        밀라르디아족

인도바위쥐속, 크럼프쥐속, 블랜포드쥐속, 밀라르디아속

     

아프리카플라이쥐족(아프리카카루쥐속, 아프리카플라이쥐속, 휘파람쥐속)

   

아르비칸티스족

             

각주