Die Chinesische Hemlocktanne[1] oder Taiwan-Hemlocktanne (Tsuga chinensis) ist ein Nadelbaum aus der Gattung der Hemlocktannen. Ihr natürliches Verbreitungsgebiet liegt in China und Taiwan.
Chinesische Hemlocktannen sind bis zu 50 Meter hohe Bäume mit Stämmen von bis zu 1,6 Metern Brusthöhendurchmesser. Die Borke ist dunkelgrau und längs aufgerissen und abblätternd, die Krone ist pyramidenförmig. Junge Zweige sind bräunlich gelb oder graugelb und werden im zweiten und dritten Jahr graugelb, grau bis bräunlich grau. Die Zweige sind eher schlank und behaart. Die Winterknospen sind sitzend und kurz gestielt und wachsen an der Basis der Zweige. Die Nadeln sind zweizeilig angeordnet, gerade und 12 bis 27 Millimeter lang und 2 bis 3 Millimeter breit. Sie sind ganzrandig und zeigen graugrüne Spaltöffnungsstreifen auf der Unterseite. Die Spitze kann stumpf bis gekerbt ausgebildet sein. Die Samenzapfen werden 1,5 bis 4,0 Zentimeter lang bei Durchmessern von 1,2 bis 2,5 Zentimetern. Sie sind jung hell grün und bei Reife blass graugelb bis blass braun. Sie sind eiförmig-rundlich, zylindrisch bis länglich verkehrt-eiförmig. Die Samenschuppen werden 0,9 bis 1,2 Zentimeter lang und 0,8 bis 1,1 Zentimeter breit, zusammengedrückt rundlich, rundlich viereckig bis rundlich fünfeckig mit gerundeter oder gestutzter Spitze. Sie sind in der Mitte des Zapfens dicht angeordnet. Die Deckschuppen sind keilförmig-rhombisch oder verkehrt-dreieckig. Die Samen werden mit dem schräg-eiförmigen Flügel 7 bis 9 Millimeter lang. Die Pollen werden im April freigesetzt, Die Zapfen reifen im Oktober.[2]
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 24.[3]
Das Verbreitungsgebiet der Art liegt in China und auf Taiwan. Dort findet man sie in 1000 bis 3500 Metern Höhe auf Bergen, in Mischwäldern, Tälern und an Flussläufen.[2]
In der Roten Liste der IUCN wird die Chinesische Hemlocktanne als nicht gefährdet („Lower Risk/least concern“) geführt. Es wird jedoch darauf hingewiesen, dass eine neuerliche Überprüfung der Gefährdung notwendig ist.[4]
Die Chinesische Hemlocktanne (Tsuga chinensis) ist eine Art der Gattung der Hemlocktannen (Tsuga). Dort wird sie der Untergattung Tsuga zugeordnet.[5] Von unterschiedlichen Autoren werden verschiedene Varietäten der Art zugerechnet. Aljos Farjon sieht Tsuga chinensis var. formosana als identisch mit dem Typus und erkennt zwei weitere Varietäten an: Tsuga chinensis var. oblongisquamata W.C.Cheng & L.K.Fu und Tsuga chinensis var. robusta W.C.Cheng & L.K.Fu.[6] Zheng-yi Wu und Peter H. Raven sehen in der Flora of China Tsuga oblongisquamata (W.C.Cheng & L.K.Fu) L.K.Fu & Nan Li als eigene Art und unterscheiden folgende Varietäten[7][2]:
Das Holz wird als Konstruktionsholz, für Möbel und im Bergbau verwendet. Aus der Rinde können Tannine gewonnen werden, aus dem Stamm Harze und aus den Wurzeln, dem Stamm und den Ästen aromatische Öle.[2]
Die Chinesische Hemlocktanne oder Taiwan-Hemlocktanne (Tsuga chinensis) ist ein Nadelbaum aus der Gattung der Hemlocktannen. Ihr natürliches Verbreitungsgebiet liegt in China und Taiwan.
Tsuga chinensis, commonly referred to as the Taiwan or Chinese hemlock, or in Chinese as tieshan (simplified Chinese: 铁杉; traditional Chinese: 鐵杉; pinyin: tiěshān; lit. 'iron fir'), is a coniferous tree species native to China, Taiwan, Tibet and Vietnam. The tree is quite variable and has many recognised varieties, though some are also maintained to be separate species by certain authorities. The tree was recently discovered in the mountains of northern Vietnam, making that the southernmost extension of its range.
Tsuga chinensis is a large tree with bark that is a blackish brown in colour. The scaly bark has irregular longitudinal breaks, and lenticels that are very inconspicuous. The outer bark is about 6 mm thick with alternating tiered layers of pale yellowish brown corky bark, and brown lignified fibrous bark. The newly formed periderm is a purplish red. The inner bark is about 4 to 5 mm (0.16 to 0.20 inches) thick and pale reddish brown in colour. It is fibrous in texture with minute, almost inconspicuous sclereid, or stone cell groups. The cambium as well as the newly formed phloem are nearly inconspicuous. Freshly cut wood is a pale yellowish white with inconspicuous wood rays.[2]
The branchlets that have leaf-cushions. The leaves are arranged spirally in a manner more or less 2-ranked. They are linear and flat in shape and olive green in colour. The upper side of the leaf is grooved and keeled, while the underside has 2 white stomatic bands. The apex of the leaves are emerginate and they measure 16 to 20 mm (0.63 to 0.79 inches) long. The petioles are crooked. The foliage is very similar to that of T. heterophylla, but T. chinensis has nodding shoots and the stomatic bands are paler and more sparse. Also the colour above is a paler yellowish-green.[3] The stamenate flowers appear singly on one-year-old shoots, or in groups of 1 to 5 on two-year-old shoots. They are a dull purple in colour and measure about 8 mm (0.31 inches). The pistillate flowers are terminal on a very short shoot. They nod, are rosy-purple and are about 6 mm (0.24 inches) in length. The mature cones are green, later turning to red-brown, long-ovoid in shape and measure 2 to 2.5 mm (0.079 to 0.098 inches) long by about 1 cm (0.39 inches) wide. They are pendulous and the cone scales are large and suborbicular with longitudinal streaks. The bracts are small and 2 lobed at the apex. The seeds are winged and measure about 7 mm (0.28 inches) long with the wing included.[2][3]
The range of T. chinensis begins in the west in Tibet and continues east into China, north to southern Shanxi province and south to Guangdong province , Taiwan and the north of Ha Giang province in northern Vietnam. In the very south of their range they are only found high in the mountains. For example, in Vietnam the tree is only found in mountains 1,300 to 1,700 m (4,300 to 5,600 feet) above sea level.[4][5] In China it is present at altitudes of 1,000 to 3,500 m (3,300 to 11,500 feet) in the following provinces: Anhui, Fujian, southern Gansu, Guangdong, Guangxi, northern Guizhou, western Henan, western Hubei, Hunan, Jiangxi, southern Shaanxi, Sichuan, Xizang, Yunnan, and Zhejiang. This comprises the southern half of the country with a few population farther north. It is found primarily in mixed forests near river basins and in mountains and valleys.[4] In Taiwan it is found mainly in Nantou County and Taoyuan City at heights of 1,700 to 3,500 m (5,600 to 11,500 feet) in mixed broadleaf forests. It can be found in Taiwans's Yushan National Park and Lalashan Preserve, as well as in China's Hailuogou Glacier Park in Sichuan province.[6]
There are a number of varieties of T. chinensis, though there is much dispute over which are valid and whether some constitute distinct species or not. All in all there are six varieties, though not all are accepted universally. These are:
The timber obtained from T. chinensis is used in construction, furniture making, and as a support in mines. The bark is high in tannins, which is often extracted and used as a dye. The trunk is used as a source of resin. In addition, the roots, trunk, and branches are all used in the production of aromatic oils due to their pleasing scent.[4]
Tsuga chinensis, commonly referred to as the Taiwan or Chinese hemlock, or in Chinese as tieshan (simplified Chinese: 铁杉; traditional Chinese: 鐵杉; pinyin: tiěshān; lit. 'iron fir'), is a coniferous tree species native to China, Taiwan, Tibet and Vietnam. The tree is quite variable and has many recognised varieties, though some are also maintained to be separate species by certain authorities. The tree was recently discovered in the mountains of northern Vietnam, making that the southernmost extension of its range.
La ĉina cugo, (Tsuga chinensis; simpligita ĉina lingvo : 铁杉; tradicia ĉina lingvo : 鐵杉; pinjino: tiěshān), estas pingloarbospecio apartenanta al genro cugo el la familio de la pinacoj. Ĝi estas indiĝena en Ĉinujo, Tajvano kaj Vjetnamujo. La specio estas tre varia kaj havas multajn agnoskitajn variaĵojn, kvankam kelkaj estas ankaŭ konsideritaj kiel apartaj specioj laŭ certaj aŭtoroj. La arbo freŝdate estis malkovrita en la montoj de norda Vjetnamujo, kie troviĝas la plej suda etendaĵo de ĝia arealo.
La ĉina cugo estas granda arbo kun ŝelo kiu estas nigrece brun-kolora. La skvama ŝelo havas neregulajn longitudajn sulkojn, kaj lenticelojn kiuj ne estas tre okulfrapaj. La ekstera ŝelo dikas proksimume 6 mm kaj prezentas alternadon de vicoj de tavoloj de pala flaveca bruna korkeca ŝelo, kaj de bruna lignigita fibreca basto. La lastatempe formita peridermo estas purpurkolore ruĝeca. La basto dikas proksimume 4 ĝis 5 mm kaj estas pal-ruĝete brunkolora. Ĝi estas teksture fibreca kun etaj, preskaŭ nerimarkindaj sklerenkimaj ĉelogrupoj. La kambiumo (kreska tavolo) same kiel la lastatempe formita floemo estas preskaŭ nerimarkindaj. Ĵus tranĉita ligno estas pale flavec-blanka kun nerimarkindaj lignoradioj [2].
La branĉetoj havas folio-kusenojn. La folioj estas spirale aranĝitaj pli-malpli du-vice. Ili estas forme liniaj kaj plataj kaj kolore oliv-verdaj. La supra flanko de la folio estas kanelita kaj kresta, dum la malsupra flanko havas du blankajn stomajn bendojn. La pintoj de la folioj estas elstarantaj kaj tiuj ĉi longas 16 al 20 mm. La petioloj estas kurbigitaj. La foliaro similas tiun de okcidenta cugo, sed ĉina cugo havas kliniĝantajn ŝosojn kaj la stomaj bendoj estas pli palaj kaj pli maldensaj. Ankaŭ, la koloro supre estas pli pale flav-verda [3].
La masklaj floroj ekaperas unuope sur unujaraĝaj ŝosoj, aŭ en grupoj de 1 to 5 sur dujaraj ŝosoj. Ili estas kolore malbrile purpuraj kaj proksimume grandas 8 mm. La femalaj floroj troviĝas terminalaj sur mallongega ŝoso. Ili kliniĝas, estas rozkolor-purpuraj kaj proksimume longas 6 mm. La maturaj strobiloj estas verdaj, poste iĝante al ruĝbruna, long-ovformaj kaj longas 2 ĝis 2,5 cm kaj larĝas proksimume 1 cm. Ili estas pendantaj kaj la konuso-skvamoj estas grandaj kaj globecaj kun laŭlongaj strioj. La brakteoj estas malgrandaj kaj dulobaj ĉe la apekso. La semoj estas flugilhavaj kaj proksimume longas 7 mm kun la flugilo inkludite [2][3].
La arealo de la ĉina cugo komenciĝas en la okcidento en Tibeto kaj daŭras oriente en Ĉinujon, norde al suda Ŝanŝjio kaj sude en Tajvano, Gŭangdongo kaj la nordo de Ha Giang provinco en ekstrem- norda Vjetnamujo. En la ekstrema sudo de sia arealo la specio estas nur trovitaj alte en la montaro. Ekzemple en Vjetnamujo la arbo estas nur trovita ĉe altitudoj de 1 300 al 1 700 metroj super marnivelo [4] [5] . En Ĉinujo ĝi ĉeestas je altitudoj de 1 000 al 3 500 metroj en la sekvantaj provincoj: Anhujo, Fuĝjano, suda Gansuo, Gŭangdongo, Gŭangŝio, norda Gŭiĝoŭo [6], okcidenta Henano, okcidenta Hubejo, Hunano, Ĝjangŝio, suda Ŝenŝjio, Siĉuano, Tibeto, Junano, kaj Ĝeĝjango. Tiu ampleksas la sudan duonon de la lando kun kelkaj populacioj pli for norden. Ĝi estas trovata precipe en miksaj arbaroj proksime de rivervaloj kaj en montoj kaj valoj [4]. En Tajvano ĝi estas trovata plejparte en Nantu-Distrikto kaj Taojuan-Distrikto ĉe altitudoj de 1 700 al 3 500 metroj en miksaj foliarbaroj. Ĝi povas esti trovata en la tajvanaj Nacia Parko Juŝan kaj Rezervejo Lalaŝan, same kiel en la siĉuana Glaĉera Parko Hailuog [7].
Ekzistas pluraj varioj de la ĉina cugo, kvankam oni multe disputas pri kiuj estas validaj kaj ĉu kelkaj konstituas apartajn speciojn aŭ ne. Sume oni ĝenerale konsideras ses variojn, kvankam ne ĉiuj estas monde agnoskitaj. Tiuj estas :
La ligno obtenata de la ĉina cugo estas utiligita por konstruado, meblaro, kaj kiel minligno. La ŝelo entenas altan proporcion de taninoj, kiuj ofte estas ekstraktitaj kaj utiligitaj kiel kolorigiloj. La trunko estas utiligita kiel fonto de rezino. Krome, la radikoj, trunko, kaj branĉoj estas ĉiuj uzitaj en la produktado de volatilaj oleoj pro la plaĉa odoro de tiuj ĉi [4].
La ĉina cugo, (Tsuga chinensis; simpligita ĉina lingvo : 铁杉; tradicia ĉina lingvo : 鐵杉; pinjino: tiěshān), estas pingloarbospecio apartenanta al genro cugo el la familio de la pinacoj. Ĝi estas indiĝena en Ĉinujo, Tajvano kaj Vjetnamujo. La specio estas tre varia kaj havas multajn agnoskitajn variaĵojn, kvankam kelkaj estas ankaŭ konsideritaj kiel apartaj specioj laŭ certaj aŭtoroj. La arbo freŝdate estis malkovrita en la montoj de norda Vjetnamujo, kie troviĝas la plej suda etendaĵo de ĝia arealo.
Tsuga chinensis, la tsuga de la China,[2] (en chino Tieshan 铁杉 / 鐵杉 / tiěshān) es una especie arbórea perteneciente a la familia de las Pináceas. Se trata de una conífera originaria de China, Taiwán, Tíbet y Vietnam. Los árboles es bastante variable y tienen muchas variedades reconocidas, aunque algunas también se mantienen como especies separadas por ciertas autoridades. El árbol fue descubierto recientemente en las montañas del norte de Vietnam, haciendo de ella la extensión más al Sur de su área de distribución.
La distribución de la tsuga de la China comienza en el oeste en el Tíbet y sigue hacia el este hasta China, al norte hasta el sur de la provincia de Shanxi y al sur hasta Taiwán, provincia de Guangdong y el norte de la provincia de Ha Giang en el norte de Vietnam. En el extremo sur de su área de distribución se encuentran solo en lo alto de las montañas. Por ejemplo en Vietnam el árbol se encuentra solo en las montañas de 1.300 a 1.700 msnm.[3][4] En China está presente en altitudes de 1.000-3.500 metros en las siguientes provincias: Anhui, Fujian, Gansu meridional, Guangdong, Guangxi, Guizhou septentrional, Henan occidental, Hubei occidental, Hunan, Jiangxi, Shaanxi meridional, Sichuan, Xizang, Yunnan y Zhejiang. Esto comprende la mitad sur del país con unas pocas poblaciones más al norte. Se encuentra principalmente en bosques mixtos cerca de las cuencas de los ríos y en las montañas y los valles.[3] En Taiwán se encuentra principalmente en Nantou y Taoyuan Xian a alturas de 1.700-3.500 msnm en bosques mixtos. Puede encontrarse en el parque nacional de Yushan en Taiwán y en la Reserva de Lalashan, así como en el Parque del Glaciar Hailuogou de China en la provincia de Sichuan.[5]
Hay una serie de variedades de T. chinensis, aunque se discute mucho cuáles son válidas y si algunas constituyen una especie diferente o no. En total hay seis variedades, aunque no todas son universalmente admitidas. Son:
Tsuga chinensis, la tsuga de la China, (en chino Tieshan 铁杉 / 鐵杉 / tiěshān) es una especie arbórea perteneciente a la familia de las Pináceas. Se trata de una conífera originaria de China, Taiwán, Tíbet y Vietnam. Los árboles es bastante variable y tienen muchas variedades reconocidas, aunque algunas también se mantienen como especies separadas por ciertas autoridades. El árbol fue descubierto recientemente en las montañas del norte de Vietnam, haciendo de ella la extensión más al Sur de su área de distribución.
Kínaþöll (fræðiheiti: Tsuga chinensis,[2][3] á kínversku tieshan 铁杉 eða 鐵杉) er barrtré ættað frá Kína, Taívan, Tíbet og Víetnam. Tegundin er allbreytileg og er með mörg viðurkennd afbrigði, þó að sum þeirra séu talin sérstakar tegundir af ákveðnum höfundum. Tegundin hefur nýverið fundist í fjöllum norður Víetnam, sem gerir það að suðlægasta hluta útbreiðslusvæðisins.
Útbreiðsla T. chinensis byrjar í vestur í Tíbet og heldur áfram austur í Kína, norður til suður Shanxi fylkis og suður til Taiwan, Guangdong fylki og norður að Ha Giang fylki í norður Víetnam. Í suðlægasta hluta útbreiðslusvæðisins finnst hún aðeins hátt í fjöllum. Til dæmis í Víetnam finnst hún aðeins í fjöllum í 1,300 til 1,700 metra hæð yfir sjávarmáli.[4][5][6]
Það eru allnokkur afbrigði af T. chinensis, en óeining er um hvað eru afbrigði og hvað eru sjálfstæðar tegundir eða ekki. Þau eru:
Timbur af T. chinensis er notað í byggingar, húsgagnasmíði, og sem stoðir í námum. Börkurinn erer ríkur af tanníni, sem er oft einangrað og nýtt sem litarefni. Stofninn er notaður sem uppspretta trjákvoðu. Að auki eru rætur stofn og greinar nýttar í framleiðslu ilmolía vegna þægilegs ilms þeirra.[4]
Kínaþöll (fræðiheiti: Tsuga chinensis, á kínversku tieshan 铁杉 eða 鐵杉) er barrtré ættað frá Kína, Taívan, Tíbet og Víetnam. Tegundin er allbreytileg og er með mörg viðurkennd afbrigði, þó að sum þeirra séu talin sérstakar tegundir af ákveðnum höfundum. Tegundin hefur nýverið fundist í fjöllum norður Víetnam, sem gerir það að suðlægasta hluta útbreiðslusvæðisins.
Taiwanhemlokk (vitenskapelig navn Tsuga chinensis) er en art av bartrær innenfor hemlokkslekten i furufamilien. Den er en av tre arter som vokser i Asia. I Kina heter den tie shan (铁杉). Treet er varierende og har flere mer eller mindre anerkjente varianter i Taiwan og Kina.
Trærne er middelsstore, gjerne 40-50 meter høye, sjelden inntil 55 meter. Den har en stor. pyramideformet trekrone. Barken er svart-brun og trevler seg i lengderetningen, med ispett av lys brungul bark sammen med det mørkt svartbrune. Nydannet ytterbark kan også være rødaktig. Greinene er først gul-grå-aktige, deretter gråbrune.
Nålene er inntil 1-2,7 cm lange, og sitter i to rader. De har avrundet spiss, og er mørkegrønne øverst med to grågrønne bånd av spalteåpninger på undersiden. Konglene er grønne og 1,5-2,5 cm lange, de åpner seg gjennom modningen og blir da lyst brune.
Det er en rekke varianter av arten:
Taiwanhemlokk (vitenskapelig navn Tsuga chinensis) er en art av bartrær innenfor hemlokkslekten i furufamilien. Den er en av tre arter som vokser i Asia. I Kina heter den tie shan (铁杉). Treet er varierende og har flere mer eller mindre anerkjente varianter i Taiwan og Kina.
Trærne er middelsstore, gjerne 40-50 meter høye, sjelden inntil 55 meter. Den har en stor. pyramideformet trekrone. Barken er svart-brun og trevler seg i lengderetningen, med ispett av lys brungul bark sammen med det mørkt svartbrune. Nydannet ytterbark kan også være rødaktig. Greinene er først gul-grå-aktige, deretter gråbrune.
Nålene er inntil 1-2,7 cm lange, og sitter i to rader. De har avrundet spiss, og er mørkegrønne øverst med to grågrønne bånd av spalteåpninger på undersiden. Konglene er grønne og 1,5-2,5 cm lange, de åpner seg gjennom modningen og blir da lyst brune.
Країни проживання: Китай (Аньхой, Чунцин, Фуцзянь, Ганьсу, Гуандун, Гуансі, Гуйчжоу, Хенань, Хубей, Хунань, Цзянсі, Шеньсі, Сичуань, Тибет, Юньнань, Чжецзян); Тайвань; В'єтнам. Зустрічається на висотах від (600 -) 1,200-3,200 м над рівнем моря. Ґрунти червоні і жовті, або гірські підзоли на великих висотах. Клімат прохолодний, помірний, вологий (річна кількість опадів від 1000 мм до 2000 мм) або дуже вологий (Тайвань). Цей вид поширений і зустрічається в змішаних мезофільних лісових формаціях разом з численними широколистими деревами і кількома хвойними; на Південно-Західному плато і в гірських хвойних лісах росте з Abies, Picea та ін. У В'єтнамі вид обмежений кількома карстовими районами.
Дерева до 50 метрів у висоту зі стовбурами до 1,6 метра в діаметрі на висоті грудей. Кора темно-сіра, рвана вздовж і луската, крона пірамідальна. Гілки стрункі й волохаті. Голки оливково-зелені, розташовані у два ряди, довжина від 12 до 27 мм і ширина 2-3 мм знизу є сіро-зелені смужки. Насіннєві шишки від 1,5 до 4,0 см у довжину з діаметром від 1,2 до 2,5 см. Вони яскраво-зелені молодими, при дозріванні від блідого сіро-жовтого до світло-коричневого кольору. Вони яйцевидно-округлі, від циліндричних до довгасто-оберненояйцевидних. Насіння 7-9 мм довжиною зі скошено-яйцеподібними крилами. Пилок випускається у квітні, шишки дозрівають у жовтні.
Є цінним деревом деревини в Китаї. Деревина тверда і міцна і використовується для будівництва, черепиці для дахів, столярних виробів. Цей вид був введений Ернестом Вілсоном у розплідники в Англії в 1900 році, але залишився рідкістю. Сортів не зафіксовано. У лісонасадженнях, вид дедалі частіше висаджують у східній частині США як заміну T. canadensis і T. caroliniana, оскільки він стійкий до комах-шкідників, що негативно позначається на місцевих видах.
Експлуатація на деревину була загрозою в недавньому минулому. Цей вид присутній у кількох охоронних територіях у різних частинах ареалу.
Tsuga chinensis là một loài thực vật hạt trần trong họ Thông. Loài này được (Franch.) Pritz. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1900.[1]
Tsuga chinensis là một loài thực vật hạt trần trong họ Thông. Loài này được (Franch.) Pritz. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1900.
铁杉(学名:Tsuga chinensis),为松科铁杉属下的一个植物种,有一變種台灣鐵杉。[1]