Svarthuvad trut[2] (Ichthyaetus ichthyaetus)[3] är en stor trut som häckar i kolonier vid sötvattensbiotoper i Asien och övervintrar vid kusterna av östra Medelhavsområdet, Arabiska halvön och Indien.
Svarthuvad trut är en stor trut, som med en längd på 58-65 cm och ett vingspann på 1.4-1.6 m nästan är lika stor som havstruten. Adulta fåglar i sommardräkt är omisskännliga, då ingen annan trut av denna storlek har helsvart huvud. I övrigt har den grå vingovansida och rygg, med mycket vitt på den i övrigt svarta vingspetsen, och vit undersida. Den har gula ben och röd näbb.
I alla andra dräkter har den en mörk mask bakom ögat som antyder den adulta svarta huvan. Den har en snabb dräktutveckling i jämförelse med många andra stora trutar och juvenilen anlägger en jämngrå rygg redan under första vintern. I denna dräkt uppvisar den även ett knivskarpt svart, ganska brett ändband på den vita stjärten. I andra vinterdräkt är även ovansidan av vingarna övervägande jämnt grå och det svarta stjärtbandet är nästan borta. Det tar fyra år innan den anlägger adult fjäderdräkt. Dess läte är ett djupt skrikande aargh.
Arten brukar anlända till sina häckningslokaler i maj och påbörja häckningen i början av april. Den häckar vid sötvatten i kolonier i våtmarker och på flacka öar. Kolonierna består ofta av minst 10 par där 150-300 par är vanligt, och i extremfall upp till 3000 par. Det förekommer också att enstaka par häckar i kolonier med andra trutarter. Utanför häckningstid uppträder den ofta ensam eller i mindre grupper på 3-4 individer men övernattar ofta i större grupper. Den placerar sitt bo direkt på marken och lägger två till fyra ägg. Den lever av fisk, kräftdjur, insekter och ibland även mindre däggdjur.[1]
Arten är en flyttfågel som häckar från södra Ryssland till Mongoliet. Den övervintrar vid kusten i östra Medelhavsområdet, på Arabiska halvön och i Indien. Många av de subadulta trutarna stannar kvar i vinterkvarteren över sommaren.
Den förekommer mycket sällsynt i västra Europa och har bland annat observerats i Belgien, Danmark, Norge, Frankrike och Portugal. Efter en genomgång av rapporterna av observationer i Storbritannien kvarstod bara en accepterad observation av arten, vilket skedde 1859. Den har även observerats i Somalia, Uganda, Maldiverna och Hongkong.[1]
I Sverige har arten endast observerats vid fyra tillfällen, första gången på Gotland i juli 2008.[4]
Svarthuvad trut har ett mycket stort utbredningsområde och en stor global population, men minskar i antal. Den är bland annat är den numera utdöd i Turkmenistan. Minskningen bedöms dock vara så kraftig att den utgör ett hot mot arten. Utifrån dessa kriterier bedöms arten av IUCN vara livskraftig (LC).[1]
Precis som merparten av trutarna har svarthuvad trut traditionellt placerats i släktet Larus. Data från studier av DNA har visat att denna grupp är polyfyletisk och därför placeras svarthuvad trut, tillsammans med ett antal svarthuvade måsfåglar som förekommer i södra Palearktis, numera oftast i det nya släktet Ichthyaetus.[5]
Svarthuvad trut beskrevs taxonomiskt första gången 1773 av Peter Simon Pallas utifrån ett specimen infångat vid Kaspiska havet.
Svarthuvad trut (Ichthyaetus ichthyaetus) är en stor trut som häckar i kolonier vid sötvattensbiotoper i Asien och övervintrar vid kusterna av östra Medelhavsområdet, Arabiska halvön och Indien.