Smalkägelbi (Coelioxys inermis)[2] är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Smalkägelbi ingår i släktet kägelbin och familjen buksamlarbin.[3][4][5] Inga underarter finns listade.[3]
Huvud och mellankropp är övervägande svarta; munskölden (clypeus) har dock beige beåring, kort hos honan, lång hos hanen. Bakkroppen är svart med ljusa band på tergiternas (segmenten på bakkroppens ovansida) bakkanter; de ljusa banden är tydligt avsmalnande (eller helt avbrutna) på mitten hos hanen, hos honan gäller detta endast för den främsta tergiten.[6] Likt alla kägelbin smalnar honans bakkropp av i en lång spets, medan hanen har flera taggar på bakkroppsspetsen.[7] Arten kan bli 9 till 10 mm lång. Den är svår att skilja från andra kägelbin.[6]
Smalkägelbiets larv lever som kleptoparasit i bon hos tapetserarbin som rosentapetserarbi, rallarbi, smultrontapetserarbi och ängstapetserarbi. Larven lever av födan som är avsedd för värdlarven, efter det att den dödat denna.[7] Habitaten följer värdarterna, som skogsbryn och -gläntor, stenbrott samt städernas förorter och byarnas utkanter. Arten flyger i maj till mitten av augusti (honan ända till början av oktober), och hämtar nektar hos flera olika blommande växter (något pollensamlande förekommer inte; det är bara larverna som lever av sådan föda).[6]
Arten lever i Europa upp till 66°N samt i Centralasien.[6] Den är reproducerande i Sverige.[5]
Smalkägelbi (Coelioxys inermis) är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Smalkägelbi ingår i släktet kägelbin och familjen buksamlarbin. Inga underarter finns listade.