Die sabotalewerik (Calendulauda sabota) is 'n algemene amper-endemiese standvoël in dorre savanne en die Nama-Karoo. Die voël is 15 cm groot en weeg 21 – 31 gram. In Engels staan die voël bekend as die Sabota Lark.
Die sabotalewerik (Calendulauda sabota) is 'n algemene amper-endemiese standvoël in dorre savanne en die Nama-Karoo. Die voël is 15 cm groot en weeg 21 – 31 gram. In Engels staan die voël bekend as die Sabota Lark.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd sabota (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion sabota) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Mirafra sabota; yr enw Saesneg arno yw Sabota lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn M. sabota, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Mae'r ehedydd sabota yn perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Ehedydd Archer Heteromirafra archeri Ehedydd coed Lullula arborea Ehedydd copog Galerida cristata Ehedydd copog Sykes Galerida deva Ehedydd diffeithwch Ammomanes deserti Ehedydd diffeithwch cynffonresog Ammomanes cinctura Ehedydd Dunn Eremalauda dunni Ehedydd hirewin Chersomanes albofasciata Ehedydd Sidamo Heteromirafra sidamoensis Ehedydd Temminck Eremophila bilopha Ehedydd traeth Eremophila alpestris Ehedydd tywyll Pinarocorys nigricansAderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd sabota (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion sabota) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Mirafra sabota; yr enw Saesneg arno yw Sabota lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn M. sabota, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Affrica.
Die Sabotalerche (Calendulauda sabota) ist eine Art aus der Familie der Lerchen. Sie ist eine im Süden des afrikanischen Kontinents verbreitete Art. Sie ist deutlich kleiner als eine Feldlerche und erinnert im Habitus an eine Heidelerche. Man unterscheidet mehrere Unterarten.[1]
Die Bestandssituation der Sabotalerche wird als ungefährdet (least concern) eingestuft.[2] Sie wurde der Gattung Mirafra zugeordnet, genetische Untersuchungen haben aber ihre Zuordnung zur Gattung Calendulauda bestätigt.[2]
Die Sabotalerche erreicht eine Körperlänge von 14 bis 15 Zentimeter, wovon 4,1 bis 4,6 Zentimeter auf den Schwanz entfallen. Der Schnabel misst vom Schädel aus gemessen zwischen 1,4 und 1,66 Zentimeter. Sabotalerchen wiegen zwischen 21 und 31 Gramm.[3] Es besteht kein auffälliger Geschlechtsdimorphismus.
Der Scheitel und die Körperoberseite der Sabotalerche ist braun mit einer deutlichen schwärzlichen Strichelung. Während die Scheitelfedern gelb braun gesäumt sind, haben die Federn von Mantel und Rücken eine rötliche Säumung. Der weißliche Überaugenstreif ist sehr ausgeprägt und zieht sich fast bis in den Nacken, wodurch der Eindruck einer Kappe entsteht. Eine dunkle Linie verläuft von der Schnabelbasis über das Auge. Die Wangen und Ohrdecken sind hellbraun. Das Kinn und die Kehle sind weiß, der Vorderhals sowie die Halsseiten sind gelblich braun mit einer etwas dunkleren Streifung. Die Brust ist hell rötlich-braun mit einer deutlicheren dunkelbraunen Strichelung. Die übrige Körperunterseite ist blass gelbbraun bis weiß. Die Hand- und Armschwingen sind dunkelbraun mit schmalen gelbbraunen Säumen. Die Schwanzfedern sind ockerfarben, das mittlere Steuerfederpaar ist dabei breit gelblich-braun gesäumt, die sechste (äußerste) Steuerfeder hat eine gelbbraune Außenfahne. Der Schnabel ist dunkel hornfarben. Die Iris ist braun.[4]
Im Verbreitungsgebiet der Sabotalerche kommt die Savannenlerche vor, mit der sie bei Feldbeobachtungen verwechselt werden kann. Die Savannenlerche hat jedoch einen Weißanteil bei der äußersten (sechsten) Steuerfeder, der sich bei der Sabotalerche nicht findet. Außerdem ist der Überaugenstreif bei der Sabotalerche deutlich auffälliger.
Die Sabotalerche gehört zu den Lerchen mit ausgeprägter Spöttereigenschaft und imitiert mit ihrem Gesang zahlreiche andere Vogelarten. Es wurden bis zu 60 verschiedene Vogelarten gezählt. Bei einer Untersuchung in der Kalahari wurden unter anderem der Doppelband-Rennvogel (Rhinoptilus africanus), die Zirplerche, der Drosselschnäpper (Melaenornis infuscatus), der Rostschwanz (Cercomela familiäres), das Schnurrbärtchen (Sporopipes squamifrons) und der Kapsperling festgestellt.[5] Im Westen Namibias wurde die Nachahmung der Kap-Langschnabellerche, des Bleichschnäppers (Cercomela Schlegels) und des Fahlflügelstars (Onychognatus napouroup) nachgewiesen.[6]
Die Sabotalerche kommt von der Küste Westangolas bis in den Süden von Angola vor. Ihr Verbreitungsgebiet umfasst außerdem den Norden von Namibia, Botswana, den Süden von Simbabwe und den Süden von Mocambique sowie den Süden der Südafrikanischen Republik.[5]
Die Sabotalerche kommt in Savannengebieten vor, die Lehm- oder Sandböden aufweisen. Sie ist außerdem an steinigen Hängen anzutreffen sowie auf mit Dornbüschen bestandenen Uferflächen.
Es werden neun Unterarten unterschieden:[7]
Die Sabotalerche frisst ein großes Spektrum an Insekten, darunter Raupen, Feldheuschrecken und Termiten. Eine geringere Rolle spielen Ameisen.[2] Sie wurde noch nicht an Wasserstellen beobachtet, ihren Flüssigkeitsbedarf deckt sie vermutlich durch Tautropfen.[6] Sie lebt einzelgängerisch oder paarweise.
Wie alle Lerchen ist die Sabotalerche ein Bodenbrüter. Das Nest ist ein Napf aus trockenem Gras, das meist am Fuß niedriger Vegetation errichtet wird. An Stellen, an denen das Nest von wenig Vegetation beschattet wird, wird von der Sabotalerche Gräser so eingebaut, dass sie das Nest überwölben. Das Gelege besteht aus zwei bis vier Eiern. Das Frischvollgewicht liegt bei 2,47 Gramm.
Die Sabotalerche (Calendulauda sabota) ist eine Art aus der Familie der Lerchen. Sie ist eine im Süden des afrikanischen Kontinents verbreitete Art. Sie ist deutlich kleiner als eine Feldlerche und erinnert im Habitus an eine Heidelerche. Man unterscheidet mehrere Unterarten.
Die Bestandssituation der Sabotalerche wird als ungefährdet (least concern) eingestuft. Sie wurde der Gattung Mirafra zugeordnet, genetische Untersuchungen haben aber ihre Zuordnung zur Gattung Calendulauda bestätigt.
The sabota lark (Calendulauda sabota) is a species of lark in the family Alaudidae. It is found in southern Africa in its natural habitats of dry savannah, moist savannah, and subtropical or tropical dry shrubland.
Formerly, the Sabota lark was classified as belonging to the genus Mirafra until moved to Calendulauda in 2009.[2] Not all authorities have followed this re-classification.[3] Two distinctive taxa of this species are respectively known as the large-billed Sabota lark and small-billed Sabota lark. The large-billed subspecies are found in the dry to arid west and south of its range, while the small-billed subspecies are native to mesic woodlands of the north and east.
Nine subspecies are recognized:[4]
C. s. herero in Etosha National Park, Namibia
(large-billed)
C. s. sabotoides at Mapungubwe, Limpopo
(small-billed)
The sabota lark (Calendulauda sabota) is a species of lark in the family Alaudidae. It is found in southern Africa in its natural habitats of dry savannah, moist savannah, and subtropical or tropical dry shrubland.
La alondra sabota (Calendulauda sabota) es una especie de ave passeriforme perteneciente a la familia Alaudidae propia del África austral.
M. sabota tiene una amplia distribución que abarca los países de Angola, Botsuana, Mozambique, Namibia, Sudáfrica, Suazilandia y Zimbabue. Su extensión global de incidencia se estima en alrededor de 2.300.000 km².[1]
Su hábitat natural son las sabanas seca y húmeda y los matorrales tropicales o subtropicales.
La alondra de Bradfield (calendulauda naevia), inicialmente se creía que era una especie distinta, pero ahora se considera como una subespecie de la C. sabota.[1] Tiene un pico mayor que la C. sabota, y es endémica de Namibia.
La alondra sabota (Calendulauda sabota) es una especie de ave passeriforme perteneciente a la familia Alaudidae propia del África austral.
Calendulauda sabota Calendulauda generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.
Calendulauda sabota Calendulauda generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.
Matkijakiuru (Calendulauda sabota), myös Mirafra sabota, on eteläafrikkalainen varpuslintu. Sen elinympäristö käsittää mantereen eteläosan Angolasta, Zimbabwesta ja Etelä-Mosambikista Etelä-Afrikan kuiville seuduille. Lajista tunnetaan yhdeksän alalajia. Andrew Smith kuvaili lajin holotyypin Rustenburgista Etelä-Afrikasta 1836.[2]
Matkijakiuru (Calendulauda sabota), myös Mirafra sabota, on eteläafrikkalainen varpuslintu. Sen elinympäristö käsittää mantereen eteläosan Angolasta, Zimbabwesta ja Etelä-Mosambikista Etelä-Afrikan kuiville seuduille. Lajista tunnetaan yhdeksän alalajia. Andrew Smith kuvaili lajin holotyypin Rustenburgista Etelä-Afrikasta 1836.
De Sabotaleeuwerik (Calendulauda sabota; synoniem: Mirafra sabota) is een zangvogel uit de familie Alaudidae (leeuweriken).
Deze soort telt 9 ondersoorten:
De Sabotaleeuwerik (Calendulauda sabota; synoniem: Mirafra sabota) is een zangvogel uit de familie Alaudidae (leeuweriken).
Sabotalerke (Calendulauda sabota) er en fugl i slekten Calendulauda i lerkefamilien. Tidligere var den inkludert i slekten Mirafra.
Den forekommer i Angola, Botswana, Mosambik, Namibia, Swaziland, Sør-Afrika og Zimbabwe.
Det er beskrevet ni underarter av sabotalerke[2]:
Sabotalerke (Calendulauda sabota) er en fugl i slekten Calendulauda i lerkefamilien. Tidligere var den inkludert i slekten Mirafra.
Sabotalärka[2] (Calendulauda sabota) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3]
Sabotalärka delas upp i två grupper med nio underarter, med följande utbredning:[3]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig till vanlig.[4]
Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn kommer från sebotha eller sibúthá, Tswana för olika sorters lärkor.[5]
Sơn ca Sabota (danh pháp hai phần: Mirafra sabota, đôi khi đặt trong chi Calendulauda) là một loài chim thuộc Họ Sơn ca[2]. Loài này sinh sống ở Angola, Botswana, Mozambique, Namibia, Nam Phi, Swaziland, và Zimbabwe. Phạm vi phân bố trên một diện tích 2,3 triệu km2. Môi trường sinh sống của nó ở các vùng bụi cây khô nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới, xa vẳn ẩm, xa vẳn khô.
Sơn ca Sabota (danh pháp hai phần: Mirafra sabota, đôi khi đặt trong chi Calendulauda) là một loài chim thuộc Họ Sơn ca. Loài này sinh sống ở Angola, Botswana, Mozambique, Namibia, Nam Phi, Swaziland, và Zimbabwe. Phạm vi phân bố trên một diện tích 2,3 triệu km2. Môi trường sinh sống của nó ở các vùng bụi cây khô nhiệt đới hoặc cận nhiệt đới, xa vẳn ẩm, xa vẳn khô.
萨博塔歌百灵(学名:Mirafra sabota),是百灵科歌百灵属的一种,分布于纳米比亚、安哥拉、南非、斯威士兰、津巴布韦、博茨瓦纳和莫桑比克。全球活动范围约为2,310,000平方千米。该物种的保护状况被评为无危。
萨博塔歌百灵的平均体重约为25.5克。栖息地包括干燥的稀树草原、亚热带或热带的(低地)干燥疏灌丛、地中海型疏灌丛和亚热带或热带的(低地)干草原。