Picathartidae zo ur c'herentiad e rummatadur an evned, ennañ daou spesad a vev en Afrika. Picathartes eo ar genad nemetañ a ya d'ober anezhañ.
Picathartidae zo ur c'herentiad e rummatadur an evned, ennañ daou spesad a vev en Afrika. Picathartes eo ar genad nemetañ a ya d'ober anezhañ.
La Pikatartedoj (Picathartidae), ankaŭ nomataj „Stilzkorvoj“, estas afrotropisa familio el la ordo de la Paseroformaj birdoj. En tiu familio estas unu genro kun du specioj.
Ambaŭ specioj vivas en la tropikaj pluvarbaroj de Okcidentafriko kaj Centra Afriko. La Picathartes gymnocephalus de Gvineo kaj Sieraleono ĝis Togolando. La Picathartes oreas troviĝas de Kameruno ĝis la norda Niĝerio. En Ganao la Picathartes gymnocephalus staras sub naturprotektado, ĉar la populacio draste malpliiĝis per senarbarigo, kaptado de sovaĝbestoj por bestĝardenoj kaj kolektantoj.
La birdoj disponas pri longa vosto, korvosimila nigra beko, fortaj longaj kruroj kaj piedoj kaj per siaj 38 ĝis 40 centimetroj estas relative grandaj. La plumaro de la Picathartes gymnocephalus estas je la supra flanko malhel- ĝis helgriza, je la malsupra flanko blanka. La kapo estas nuda kaj flava. Karakterizaj estas du nigraj makuloj, unu sur ambaŭ flankoj de la postkapo. Ankaŭ ĉe la Picathartes oreas la supra plumaro estas malhel- ĝis helgriza kaj la kapo nuda. Sed la antaŭa kapo estas helblua kaj la postkapo karminruĝa. Ankaŭ ĉe la Picathartes oreas troviĝas nigraj makuloj je ambaŭ flankoj de la postkapo.
La Pikatartedoj nutras sin per insektoj. limakoj kaj aliaj senvertebraj bestetoj, kiujn ili serĉoĉasadas saltetante sur la arbargrundo. Fojfoje ili manĝas ankaŭ ranojn kaj musojn.Ĉasante ili saltas ĝis unu metro sen uzo de la flugiloj. Ofte ili sekvas la migrantajn formikojn kaj forvoras la ekfuĝantajn insektojn.
Pikatartedoj estas koloniaj kovantoj. Ili konstruas la pelvetoforman neston el koto kaj argilo, fiksante ĝin al la muroj de rokokavoj aŭ sub rokelstaraĵo de rifo. Per plantofibroj kaj gresoj ili fortigas la murojn. La nestinternon ili pufas per plantofibroj kaj gresoj. En la neston ili metas du ovojn, kiujn ili elkovas dum 20 gis 22 tagoj.
La Pikatartedoj (Picathartidae), ankaŭ nomataj „Stilzkorvoj“, estas afrotropisa familio el la ordo de la Paseroformaj birdoj. En tiu familio estas unu genro kun du specioj.
Picathartidae (kaalkopkraaien) zijn een familie van de zangvogels. Deze vogels komen voor in de regenwouden van tropisch West- en Midden-Afrika. Ze hebben geen veren op hun kop (kale kop). Ze zijn 33-38 cm lang en wegen tussen de 200 en 250 gram. Ze voeden zich met insecten en andere ongewervelden dieren die ze oppikken tussen de rotsen in vochtig regenbos. Het zijn standvogels die sterk zijn gebonden aan rotsachtigen habitats in het oerwoud.
Beide soorten staan op de Rode Lijst van de IUCN als kwetsbare soort.
Deze familie behoort niet tot de kraaien of de clade Corvida. Moleculair genetisch onderzoek geeft aan dat deze vogels een vroege aftak zijn van de clade Passerida,[1] net als de Chaetopidae (rotsspringers), een familie waartoe ze mogelijk zelf behoren. De familie van de kaalkopkraaien telt 2 soorten.[2]
Picathartidae (kaalkopkraaien) zijn een familie van de zangvogels. Deze vogels komen voor in de regenwouden van tropisch West- en Midden-Afrika. Ze hebben geen veren op hun kop (kale kop). Ze zijn 33-38 cm lang en wegen tussen de 200 en 250 gram. Ze voeden zich met insecten en andere ongewervelden dieren die ze oppikken tussen de rotsen in vochtig regenbos. Het zijn standvogels die sterk zijn gebonden aan rotsachtigen habitats in het oerwoud.
Beide soorten staan op de Rode Lijst van de IUCN als kwetsbare soort.
Kråktrastar (Picathartidae) är en familj i ordningen tättingar (Passeriformes) som enbart omfattar släktet Picathartes. Släktet utgörs av de två arterna rödskallig kråktrast (P. oreas) och gulskallig kråktrast (P. gymnocephalus) som lever i regnskog i västra och centrala Afrika. De lever av insekter och blötdjur som de hittar på steniga ytor, i grunda vatten eller i träd. De lever hela livet i samma område och deras habitatet utgörs av klippiga bergstrakter med djungel.[1]
Kråktrastar är stora tättingar med en längd av 33 till 38 cm och en vikt på 200 och 250 gram. De kännetecknas av lång hals, lång stjärt och långa ben, och de saknar fjädrar på huvudet. Även vingarna är långa men de flyger ganska sällan.[1]
Kråktrastarna lever av en mängd olika föda, däribland insekter som bin, termiter och myror samt andra ryggradslösa djur som mångfotingar, daggmaskar, kräftdjur och snäckor. Ungarna matas ofta med små grodor och ödlor. På marken hoppar de framåt innan de stannar för att samla föda.[1]
Båda arter ruvar vanligen under regnperioden. I regioner med två regnperioder kan de lägga två kullar per år. Samtida studier indikerar att kråktrastar är monogama. Ibland bildar de kolonier med upp till sju par men mindre kolonier med två par är vanligare. Äggen kläcks efter cirka 20 dagar. Ungefär 25 dagar senare är ungarna flygga.[1]
IUCN listar båda arter som sårbara (VU).[2]
Kråktrastar (Picathartidae) är en familj i ordningen tättingar (Passeriformes) som enbart omfattar släktet Picathartes. Släktet utgörs av de två arterna rödskallig kråktrast (P. oreas) och gulskallig kråktrast (P. gymnocephalus) som lever i regnskog i västra och centrala Afrika. De lever av insekter och blötdjur som de hittar på steniga ytor, i grunda vatten eller i träd. De lever hela livet i samma område och deras habitatet utgörs av klippiga bergstrakter med djungel.