Čmelák úhorový (Bombus ruderarius Müller) je zástupce čeledi včelovitých. V České republice náleží mezi zákonem chráněné druhy.
Patří do druhové skupiny pocket makers, tzn. že při stavbě díla jsou pod larvami budovány zvláštní voskové kapsičky. Dělnice do nich ukládají pyl a med. Larvy nejsou krmeny, ale samy takto nashromážděnou potravu odebírají.
Jde o malý druh. Matka dorůstá 16 mm – 18 mm. Za letu vydává jemnější tón.
Tělo je celé černé, pouze zadeček je zbarven červeně. Pro druh určující jsou červeně zbarvené brvy tvořící košíčky zadních noh u matky a dělnic. Zbarvením se pohlaví od sebe neliší. Jen samečci mají někdy šedivé chlupy na předohrudi, zadohrudi a zadečkových článcích.
Středně raný druh. Rozšířen od nížin po střední polohy. Údajně hnízdí jen na povrchu v trávě. Rodiny jsou méně početné do sta jedinců.
Obrázky, zvuky či videa k tématu čmelák úhorový ve Wikimedia Commons
Čmelák úhorový (Bombus ruderarius Müller) je zástupce čeledi včelovitých. V České republice náleží mezi zákonem chráněné druhy.
Die Grashummel (Bombus ruderarius) ist eine Art der Hummeln (Bombus).
Die Grashummel ist eine weit verbreitete Art, die in ganz Europa (außer im hohen Norden) vorkommt. In Südeuropa bevorzugt sie höhere Lagen bis zu 2200 m. In Deutschland ist sie im gesamten Gebiet anzutreffen, wo sie das offene Flachland sowie Garten- und Parklandschaften besiedelt.
Ab Mitte April legen die Königinnen meist oberirdisch aus selbst zusammengetragenem Material wie trockenem Gras, Laub und/oder Moos eine Nistkugel an. Finden sie oberirdisch keinen geeigneten Platz, nisten sie auch unterirdisch. Sie wird daher meist als Nestbauer bezeichnet. Die ersten Arbeiterinnen schlüpfen Anfang Mai. Ab diesem Zeitpunkt verlässt die Königin das Nest nicht mehr und beginnt, in immer kürzer werdenden Abständen, Eier zu legen. Der weitere Nestausbau und die Nahrungsbeschaffung werden nun von den Arbeiterinnen übernommen. Die ersten Jungköniginnen und Drohnen fliegen ab Ende Juli aus.
Das Volk erreicht eine Größe zwischen 50 und 100 Individuen.
Grashummeln sind vom 4. bis 6. Tergit rötlich-gelb bzw. orange gefärbt, der Rest ist schwarz. Aufgrund dessen sind Verwechslungen mit kleinen Steinhummeln oder Wiesenhummeln möglich. Als eine andere Farbvariante kann eine dünne, weiße Querbinde am kopfnahen Thorax auftreten, die bis zum Flügelansatz reicht. Die Königin erzeugt einen hohen Summton.
Die Königinnen haben eine Körperlänge von 16 bis 18 mm, die Arbeiterinnen von 9 bis 18 mm und die Drohnen von 12 bis 14 mm. Grashummeln haben wie die meisten Pocketmaker einen langen Rüssel.
Wie alle Hummeln ernährt sie sich von Nektar und Pollen. Um zu ihren Haupttrachtpflanzen zu gelangen, zu denen unter anderem Klee, Beinwell, Büschelschön und Wicken gehören, fliegt sie bis zu zwei Kilometer weit.
Die Grashummel leidet unter der landwirtschaftlichen Intensivierung (Spritzmitteleinsatz, Flurbereinigung etc.) und wird in Deutschland in der Roten Liste gefährdeter Arten des Bundesamtes für Naturschutz (BfN) unter Kategorie 3 „gefährdet“ geführt.
Bombus ruderarius, commonly known as the red-shanked carder bee or red-shanked bumblebee, is a species of bumblebee found in Eurasia.[2]
Though sometimes mistaken for Bombus lapidarius, Bombus ruderarius varies slightly in appearance from B. lapidarius in several ways.[3] Bombus ruderarius is a relatively small bumblebee with a wide abdomen, an oblong face, and a fairly long tongue. The queen has an average length of 17 mm (0.67 in) and a wingspan of 32 mm (1.3 in),[4] while the other castes are somewhat smaller; the workers have an average length of 15 mm (0.59 in) and the males 13 mm (0.51 in).[5] Their colour is prominently black, with a red tail; among males, however, a lighter form exists with yellow-green hairs on the thorax and the first two terga (abdominal segments). The corbicula (pollen basket) on the hind legs of females (queens and workers) is covered with yellow-red hair.[4]
The nest is constructed of grass or moss, on or slightly below ground, and typically contains 50 to 100 workers.[4] Often, old mouse nests in open grassland and scrubs are used. The species can, however, also appear in sparsely built-up urban areas as gardens and wasteland.[6] Food sources include deadnettles, clover, vetch, and legumes as bird's-foot trefoil.[4]
This species is found in Europe and northwest Asia from Ireland and Great Britain in the west to Siberia and northwest China in the east, northwards to the Gulf of Botnia and the Arctic Circle in Scandinavia, and southwards to North Africa, southern Italy, Greece, and the Balkans. The distribution is uneven; in North Africa it is considered very rare, while in places such as the east Pyrenees, it is very common, accounting for more than half of all bumblebees in the area.[7] In Britain, it is declining due to lack of habitat and restricted to southern England and western Scotland.[6] It is also an endangered species in Ireland.[8]
{{cite journal}}: Cite journal requires |journal= (help) Bombus ruderarius, commonly known as the red-shanked carder bee or red-shanked bumblebee, is a species of bumblebee found in Eurasia.
Tumekimalane (Bombus ruderarius) on mesilaslaste sugukonda kuuluv putukas.
Ta on Eestis arvatud III kaitsekategooriasse.
Eestis on ta sage[1].
Tumekimalane (Bombus ruderarius) on mesilaslaste sugukonda kuuluv putukas.
Ta on Eestis arvatud III kaitsekategooriasse.
Eestis on ta sage.
De grashommel (Bombus ruderarius) is een hommel uit de familie bij-achtigen (Apidae).
Deze hommelsoort lijkt op de weidehommel (Bombus pratorum), maar heeft roestkleurig korfjesharen op de poten. Ook lijkt zij wat op de steenhommel (Bombus lapidarius), maar ze blijft kleiner en heeft minder gekleurde haren aan het achterlijf, bij de steenhommel zijn deze rood gekleurd, bij de grashommel lichter tot geel, en de plek is kleiner. De koningin wordt maximaal 18 millimeter lang, heeft een spanwijdte van rond de drie centimeter en is van maart tot mei te zien op zoek naar een nest. De werksters worden tot 16 millimeter, hebben een spanwijdte van maximaal 28 mm en vliegen van april tot september. Eind juni komen de mannetjes tevoorschijn.
De grashommel bezoekt diverse soorten planten, zoals smeerwortel, dovenetel, toorts, springzaad, gouden regen en rode- en witte klaver. De grashommel staat in Nederland op de Rode Lijst met de status 'Kwetsbaar'. De nesten van grashommels blijven klein; ongeveer 50 tot 100 exemplaren per nest. De nesten bevinden zich vaak net onder de grond op drogere maar begroeide plaatsen zoals verhoogde oevers, dijken en graslanden.
De grashommel (Bombus ruderarius) is een hommel uit de familie bij-achtigen (Apidae).
Deze hommelsoort lijkt op de weidehommel (Bombus pratorum), maar heeft roestkleurig korfjesharen op de poten. Ook lijkt zij wat op de steenhommel (Bombus lapidarius), maar ze blijft kleiner en heeft minder gekleurde haren aan het achterlijf, bij de steenhommel zijn deze rood gekleurd, bij de grashommel lichter tot geel, en de plek is kleiner. De koningin wordt maximaal 18 millimeter lang, heeft een spanwijdte van rond de drie centimeter en is van maart tot mei te zien op zoek naar een nest. De werksters worden tot 16 millimeter, hebben een spanwijdte van maximaal 28 mm en vliegen van april tot september. Eind juni komen de mannetjes tevoorschijn.
De grashommel bezoekt diverse soorten planten, zoals smeerwortel, dovenetel, toorts, springzaad, gouden regen en rode- en witte klaver. De grashommel staat in Nederland op de Rode Lijst met de status 'Kwetsbaar'. De nesten van grashommels blijven klein; ongeveer 50 tot 100 exemplaren per nest. De nesten bevinden zich vaak net onder de grond op drogere maar begroeide plaatsen zoals verhoogde oevers, dijken en graslanden.
Gresshumle Bombus ruderarius (Müller, 1776) er ganske liten humleart. Den er sjelden særlig tallrik. Den tilhører underslekten Thoracobombus. Denne humlearten har ganske middelslang tunge.
Gresshumle er som regel svart eller gråsvart og bakkroppsspissen er lys rustrød. Den kan lett forveksles i utsende med melanistiske (sorte) individer av skoghumla Bombus sylvarum, men et klart skille er de røde hårene rundt pollenkurven hos gresshumle. Den har også blitt forvekslet med mørke individer av høyfjellshumle, med tyvhumle og med steinhumle.
Målene kan variere, og særlig lengden er unøyaktig da bakkroppen kan trekkes sammen eller strekkes ut.
Dronninger: Lengde 16–18 mm, Vingespenn: 29–32 mm
Arbeidere: Lengde 9–16 mm, Vingespenn: 20–28 mm
Hanner: Lengde 12–14 mm, Vingespenn: 24–26 mm
Bolet ligger oppe på bakken i gress og mose. Bolene er små.
I Norge bare Oslo området og spredt langs kysten til Stavanger, samt hele Gudbransdalen.
Gresshumle Bombus ruderarius (Müller, 1776) er ganske liten humleart. Den er sjelden særlig tallrik. Den tilhører underslekten Thoracobombus. Denne humlearten har ganske middelslang tunge.
Gräshumla (Bombus ruderarius) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).
Gräshumlan är en medelstor, långtungad humla; drottningens medellängd är 17 mm, med en vingbredd på 37 mm. Arbetarna är något mindre.[2] Drottningar och arbetare är brunsvarta med orange bakkroppsspets. Bakkroppens undersida är nästan helt mörk, med bara de två yttersta segmenten orangefärgade. Hanarna har samma grundteckning, men dessutom har de ofta ett gråbeige band tvärs över den främre, brunsvarta delen av bakkroppen. De kan också ha gråaktig krage och band baktill på mellankroppen. Humlan har ganska rufsig päls på mellankroppen.[3]
Arten förekommer i större delen av Europa och delar av norra Asien från södra Skandinavien till Medelhavsomådet, och från Brittiska öarna österut till Ryssland (västra Sibirien) och norra Kazakstan. Den minskar emellertid i Västeuropa.[4]
I Sverige är gräshumlan mindre vanlig i söder och sällsynt längs med Norrlandskusten. Den saknas helt på Gotland.[3] I Finland förekommer den i södra och sydöstra delarna av landet.[5]
Gräshumlan besöker gärna rödklövervallar. Övriga näringsväxter är bland andra blåeld, getväppling, oxtunga och tjärblomster. Som synes av bilderna kan den även besöka gulsporre och köksväxter som purjolök.[3] Boet byggs ofta i mossa eller grästuvor, gärna i närheten av buskage. Materialet är mossa eller torrt gräs, men inte sällan används gamla smågnagarbon som bas. Boet är litet, och innehåller vanligen 50 till 100 arbetare.[2].
Wikimedia Commons har media som rör Gräshumla.
Bombus ruderarius là một loài ong trong họ Apidae. Loài này được Müller miêu tả khoa học đầu tiên năm 1765.[1]
Bài viết phân họ Ong mật này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
Bombus ruderarius là một loài ong trong họ Apidae. Loài này được Müller miêu tả khoa học đầu tiên năm 1765.
Bombus derhamellus ((Müller, 1776)
Шмель малый каменный[1] (Bombus derhamellus (=Bombus ruderarius)) — вид шмелей. Включен в Красную книгу Новосибирской области[2].
Передняя часть спинки, бока груди, щитик и первый тергит брюшка покрыт в серых волосках. Края задних голеней и 5-й тергит брюшка покрыт в оранжевых волосках[3].
Средние широты Европы, юг Западной Сибири, север Казахстана, Прибайкалье.
Обитает на лугах, по склонам балок, на полянах и опушках сосновых и смешанных лесов. Гнездится наземно, преимущественно в луговых сообществах. Вид встречается с июня до середины сентября. Bombus derhamellus преимущественно посещает клевер красный (Trifolium pratense).
Шмель малый каменный (Bombus derhamellus (=Bombus ruderarius)) — вид шмелей. Включен в Красную книгу Новосибирской области.
