Eidolon helvum (Kerr 1792)

Palmflyghund (Eidolon helvum^[2][3]) är en flyghund som först beskrevs av Kerr 1792. Eidolon helvum ingår i släktet Eidolon och familjen flyghundar.^[4][5]

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan tre underarter.^[6]

Utseende

Arten blir 16,5 till 20,7 cm lång, inklusive en cirka 1,5 cm lång svans. Den har 10,2 till 12,2 cm långa underarmar och en vingspann av ungefär 75 cm. Vikten är 240 till 280 g. Pälsen har på ovansidan en blek gul till gulbrun färg och den blir mot bakdelen mera brun. Undersidan är täckt av gulaktig päls och kring halsens ovansida finns en orange region som liknar en krage. Palmflyghund har smala vingar och på den delen av flygmembranen som ligger mellan bakbenen finns lite päls.^[7]

Vid halskragen förekommer flera körtlar som avsöndrar en vätska med myskliknande doft. Svansens spets ligger utanför svansflyghuden. Palmflyghunden har en stor klo vid tummen samt en liten klo vid pekfingret som används för att klättra i växtligheten. I överkäken finns på varje sida 2 framtänder, 1 hörntand, 3 premolarer och 2 molarer. Arten har ytterligare en molar per sida i underkäken, alltså tillsammans 34 tänder.^[8]

Utbredning

Denna flyghund förekommer i stora delar av Afrika söder om Sahara samt på västra Arabiska halvön. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet. Habitatet utgörs bland annat av olika slags skogar och av savanner men även av annan terräng. Palmflyghunden uppsöker även stadsparker.^[1] Det registrerades längre vandringar mellan östra och västra Afrika.^[8]

Ekologi

Eidolon helvum äter främst frukter som kompletteras med några unga blad. Palmflyghunden kan vila ensam, i flockar med cirka 30 medlemmar och i stora kolonier med upp till 200 000 medlemmar. Den gör ibland längre vandringar och iakttogs över havet cirka 240 km från närmaste kustlinje. Vanligen föds en unge under sommaren. Ungen håller sig fast i moderns päls när honan flyger.^[7]

Status

Arten jagas i västra och centrala Afrika för köttets skull (bushmeat) och några kroppsdelar används inom den traditionella medicinen. När palmflyghunden hämtar födan från odlingsområden betraktas och bekämpas den som skadedjur. Även skogsavverkningar påverkar beståndet negativ. IUCN uppskattar att hela populationen minskade med upp till 30 procent under 15 år (före 2008) och listar palmflyghunden som nära hotad (NT).^[1]

Källor

1. ^ [a b c] 2008 Eidolon helvum Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (27 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/eidolon+helvum/match/1. Läst 24 september 2012.
5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
6. ^ (2005) , website Eidolon helvum, Mammal Species of the World
7. ^ [a b] Apps, Peter (2008). ”Eidolon helvum”. Smither's Mammals of Southern Africa. Struik. sid. 3. ISBN 1-86872-550-2
8. ^ [a b] Skinner & Chimimba (2005). ”Eidolon helvum”. The Mammals of the Southern African Sub-region. Cambridge University Press. sid. 265

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Palmflyghund.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Eidolon helvum.
  Artförteckning