Amerikansk ibisstork[2] (Mycteria americana) är en amerikansk storkfågel.[3]
Den amerikanska ibisstorken är 85–115 centimeter lång med ett vingspann på 150–175 centimeter. Den väger i regel 2050-2640 g. Huvudet och halsen saknar fjädrar och är gråsvarta. Näbben är lång, böjd och mörk. Fjäderdräkten är vit med svarta vingpennor och svart stjärt. Juvenila fåglar har gulaktig näbb och gråa fjädrar på huvud och hals. Amerikansk ibisstork uppträder ofta på hög höjd i flock.
Amerikansk ibisstork återfinns från Argentina i söder genom stora delar av Sydamerika till Centralamerika och Västindien, och norrut till södra USA. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Amerikansk ibisstork återfinns oftast vid grunt sötvatten såsom dammar, sumpmark, mangroveträsk och översvämmade odlingar.
Häckningen sker i träd i kolonier. Boet byggs av honan av material som hanen hämtar. Äggen är vita, tre till fem till antalet och ruvas i en månad. Under häckningssäsongen kräver en storkfamilj 200 kilogram fisk och andra bytesdjur. Om födotillgången tryter, överges ungarna.
Födan består av fisk, små reptiler, amfibier och kräftdjur. Jakten sker i grunt vatten genom att röra upp bottenslam med fötterna och svepande rörelser föra näbben halvöppen i vattnet, i jakt efter byte och sedan stänga den på 1/40 sekund vid kontakt med byte. Den kan också hitta byten med hjälp av synen. Det är effektivast för den att födosöka om vattenståndet är 15–25 centimeter högt, eftersom födan då koncentreras till en mindre volym.
Känsligheten för förändrade vattennivåerna är ett hot mot arten, men eftersom utbredningsområdet är förhållandevis stort och populationen inte är särskilt liten så kategoriseras arten idag som livskraftig av IUCN, även om arten minskar i antal.[1] Världspopulationen uppskattas till 450.000 vuxna individer.[4]
Amerikansk ibisstork (Mycteria americana) är en amerikansk storkfågel.